Sök i Ratio Lex

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1

1881-04-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1881:1, Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

I

N:o 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1881, kl. 3 e. m

Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af

väckta motioner om ändringar uti gällande lagstiftning angående

enskilda hanker med rätt att utgifva egna banksedlar.

Lag-Utskottet tiar från Andra Kammaren fått till sig hänvisade två

Snwt ?!er“mt ändringar uti gällande lagstiftning angående enskilda

bankei med lätt att utgifva egna banksedlar.

,, , ,ena 0af dessa motioner, JST:o 120, erinrar Herr G. J. Ödman,

att de sistförfluten arens erfarenhet visat, det nu gällande lagstiftning förde

enskilda bankerna och det å denna lagstiftning grundade banksystem kunde

innebära stor fara och föranleda till de mest betänkliga rubbningar i landets

ekonomi. De vador, hvilka af en fortsatt tillämpning af detta system kunde

uppkomma, vore sa stora och i alla förhållanden ingripande, att det vore

nödvändigt att i tid innan oktrojerna för de enskilda bankerna tilländagmge

söka ur lagstiftningen undanrödja hvad som kunde vara felaktigt nå

det att de enskilda bankerna hädanefter måtte kunna bättre verka ej allenast

till nytta for sina delegare, utan ock till fördel för den allmänhet, för hvars

skuU de egentligen blifvit inrättade. Det innebure en fara, att en enskild

bank tillätes att upptaga depositioner samt upp- och afskrifningsmedel till

obegränsade belopp och utan hänsyn till bankens grundfond'', ty erfarenheten

hade visat, att dessa medel, om de utlånades, icke alltid stode till bankens

orogande da den bäst behöfde dem; den lagliga proportionen emellan

inneliggande guld och utelöpande sedlar, nu bestämd till 10 procent af sedelig.

till Biksd. Prof. 1881. 6 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko'' och Lag-Utskottets Utlåtande N.o 1.

stocken, i vissa fall till och med derunder, vore uppenbarligen för liten;

och slutligen hade staten icke någon utväg att kontrollera och bestämma,

när en enskild hank, som förlorat 10 procent af sm grundfond skulle stallas

under utredning, enär detta berodde af hankens egna räkenskaper, hvilka

statens myndigheter icke hade någon laglig rätt att kontrollera.

Motionären föreslår med anledning af det anförda, »att Riksdagen ville

hos Kona!. Makt i underdånighet anhålla om utarbetande af förslag till nj

lag för de enskilda bankerna, med uppmärksammande af här ofvan antydda

vigtiga omständigheter.» n .

Uti den andra motionen, N:o 87, af Herrar J. August Sj o och Carl

Ekman andrages, att nu, då snart sagdt öfverflöd rådde pa penningar i

landet '' hvilket bevisades af den gällande låga räntan, rätta tiden vore inne

för Riksdagen att vidtaga genomgripande reformer i banklagstiftningen, i

det svfte att inom landet ensamt Riksbanken skulle ega rätt utgifva sedlar,

som för mynt gälde, och de enskilda bankernas rätt dertill upphöra, sa snart

oktroitiden för dem ginge till ända. Genom ett sådant besluts fattande finge Ri s1-1

sedelutgifningsrätten, som nu tillkomma de personer hvrtka

vore aktiegare uti de enskilda bankerna, och en välbehörig inkomst bereddes

derigenom staten, till lättnad för landets skattdragande befolkning. Tidsenligt

kunde det ej heller vara, att landet, med icke större folkmängd an

4 å 5 millioner invånare, skulle hafva 28 sedelutgifvande banker, da länder

med mångdubbelt invånareantal, men med ett sundt och val ordnadt banksystem,

icke hade mer än en enda, nemligen en nationalbank. Motionärerna

hemställa, »det Riksdagen må för sin del besluta den förändring i Kongl.

kungörelsen den 12 Juni 1874, angående enskilda banker med ratt att utöfva

egna banksedlar, att all sedelutgifning ma varda förbjuden for de

banker, som hädanefter begära ny eller förnyad oktroj.»

Lag-Utskottet har för behandling af ifrågavarande två motioner begärt

sammanträde med Banko-Utskottet; och får det Sammansatta Banko- och

Lag-Utskottet härmed öfver dessa motioner afgifva utlåtande

Bristerna uti gällande lagstiftning angående de enskilda sedelutgifvande

bankerna synas Utskottet vara af icke ringa betydenhet.

Förutom dem, som i den ena af förevarande motioner aio anmarkta,

kunna flere af icke mindre vigt lätteligen framhållas, såsom: det laga minimum

af en million till grundfond; — saknaden af annan bestämmelse om

beskaffenheten af de räntebärande obligationer, som skola ingå i grundfonds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

hypoteken, än att de skola vara »lätt säljbara», och af uttrycklig'' föreskrift

om sådana obligationers utbytande mot andra, derest de, efter att en gång

hafva blifvit godkända, sedermera falla i värde, eller upphöra att vara »lätt

säljbara»; olikheten af den pröfning angående lemnade grundfondshypoteks

antaglighet, som uppstår derigenom, att Konungens -Befallningshafvande, en

hvar inom sitt län, sjelf eller genom utsedt ombud, antagligen efter sins

emellan olika grand er, verkställer eu dylik pröfning; — möjligheten för en

sedelutgifvande bank att åt de pa deposition samt upp- och afskrifning hopade

medlen, för beredande af högre räntevinst, på längre tid utlåna och

dymedelst till minskning i säkerheten fastläsa medel, som banken är pligtig

åtel utbetala dels efter förut bestämd kort tid, dels genast vid anfordran;

det mindre betryggande förhållandet emellan å ena sidan grundfonden och

bankens kassa af gällande guldmynt samt å den andra det medgifna beloppet

af utelöpande sedlar och det obegränsade beloppet af andra vid anfordran

betalbara papper; — samt sjelfva grunden för sedelutgifningsrätten, hvilken

1 .visso fall kan begagnas till betydligt belopp utan någon som helst motsvarighet

af kassa, och i annat hänseende kan utsträckas i visst förhållande till

utestående fordringars belopp; åtskilliga andra oegentlighet^'' att förtiga.

Fleie af dessa brister borde väl kunna undanrödjas genom ändringar

i gällande stadganden, men da i fråga om förevarande del af kreditlagstiftningen

man, vid företagande af partiella förändringar, lättare än annars löper

fara, att dessa förändringar icke komma i full harmoni med de qvarstående

bestämmelserna, finner Utskottet lämpligast vara, att lagstiftningen angående

de enskilda sedelutgifvande bankerna underkastas en fullständig revision.

Tidpunkten för en sådan åtgärd synes ock nu vara gynsam, då lugn råder

i afiarsverlden; och enär oktroj erna för flere af de enskilda sedelutgifvande

bankerna utgå med år 1884; samt ansökan om förnyad oktroj skall ske

aderton månader innan den löpande oktroj en tilländagå!’, torde, för att innan

sistnämnde tid medhinna en ny lagstiftning i ämnet, nödigt vara, att åtgärder

derför så snart möjligt vidtagas.

För behofvet af en sådan ny lagstiftning talar ock i väsentlig mån

den omständighet, att icke ringa tvekan råder om rätta betydelsen af den

ansvarighet, de solidariske bolagsmännen i enskild sedelutgifvande bank sig

iklädt. Visserligen är, efter nådigt uppdrag af Kongl. Magt, af särskilde

komiteiade utarbetadt ett förslag till förordning angående enskild sedelutgifvande

banks, aktiebanks och sparbanks konkurs, i hvilket förslag äfven

ingå bestämmelser, huru den solidariska ansvarigheten bör i ty fall göras

gällande, men detta förslag, emot hvilket, efter hvad Utskottet inhemtat

vid dess granskning i Högsta Domstolen, flere anmärkningar blifvit framstälda,

äi dock ännu intet annat än blott ett förslag. För dem, som efter de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 1.

nuvarande oktrojernas utgång kunna vara sinnade antingen att fortsätta med

redan bildade bolags verksamhet, eller att bilda nya bolag för bankrörelses

bedrifvande, huru vidsträckt eller inskränkt än sedelutgifningsrätten ma blifva,

lärer det väl alltid vara af stor vigt att i sjeltva banklagen återfinna oförtydbara

stadganden om den solidariska ansvarighetens rätta betydelse och

om sättet för dess tillämpning. Utan lull trygghet i detta tall torde bolagsmännen

icke alltid komma att utgöras af sådana samhällsmedlemmar, hvilkas

förmögenhet och ställning i öfrigt eljest skulle innebära bästa säkerhet för

den solidariska ansvarighetens uppfyllelse till det allmännas båtnad.

Ännu en omständighet synes tala för eu mera omfattande utredning

om de förändringar i lagstiftningen för rikets bankväsen, som kunna pakallas.

1 1874 års kungörelse om de enskilda sedelutgifvande bankerna är införd en

bestämmelse, som till Kongl. Maj:t öfverlemnar att äfven under nu löpande

oktrojtid afgöra, om och när rättigheten att utgifva banksedlar a tio och fem

kronor skall för de enskilda bankerna upphöra. Såsom kändt är, har indragning

af femkronesedlarne redan skett, och Kongl. Maj:t har ock antydt en

blifvande indragning af den andra sedelvalören å tio kronor, under förutsättning

likväl, att betryggande åtgärder för Riksbankens förstärkande derförinnan

blefve af Riksdagen vidtagna. Då sålunda i blifvande nya oktrojer

möjligen icke kommer att ingå någon rättighet för de enskilda bankerna att

utgifva banksedlar å tio kronor, synes det, som denna omständighet särskilt

borde komma under öfvervägande vid utstakande af nya rättsregler för de

enskilda bankernas verksamhet och förvaltning; äfvensom att, såsom frågornas

inbördes sammanhang ovilkorligen fordrar, jemväl tages i betraktande hvad som

lämpligen bör åtgöras till nödiga förändringar i (ordnandet af Riksbanken och dess

verksamhet, på det att densamma må vara i tillfälle att, när indragning af de

enskilda bankernas tiokronesedlar kan komma att sättas i verket, icke blott

öfvertaga den ökade penningerörelse, som för Riksbanken derigenom måste

uppstå, utan jemväl i möjligaste mån åstadkomma de lättnader i den allmänna

penningerörelsen, som för närvarande äro af de enskilda sedelutgifvande bankerna

med deras afdelningskontor i ganska stor omfattning beredda.

1874 års kungörelse är tillkommen under Riksdagens medverkan, och

den för landets ekonomiska väl, enskildes rätt och allmänhetens säkerhet så

betydelsefulla lagstiftningen angående enskilda sedelutgifvande banker toide

ock vara af den betydelse, att den icke heller för framtiden bör annorlunda

än gemensamt af Konung och Riksdag vidtagas. Om i densamma komma

att ingå särskilda bestämmelser angående betydelsen och tillämpningen af

solidarisk ansvarighet för bolagsmännen, lärer en blifvande lag häiom väl

icke kunna stiftas i annan ordning än den, som i 87 § Regeringsformen stadgas.

Utskottet, som med dess uppfattning af förevarande frågors ändamals
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 5

enligaste behandling ansett det af Herrar Sjö och Ekman väckta förslag

0. „a™n(l6 ''Cke böra leda till någon definitiv lagstiftning, fi, på Stf

ställa ^ h °fVa” ” a”f0rdt’ meä anledlli,|S af föreliggande motioner

i) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos

..<JJlg1'' ^aJ''t anhålla, att Kong! Maj:t täcktes låta nu

gällande lagstiftning för enskilda banker med rätt att utgitva

egna banksedlar underkastas revision samt till Riksdagen

afgifva förslag till ny lag i ämnet; samt

, att’ fenc™ hvad Utskottet här ofvan under punkt 1

hemstalt, de af Herrar Sjö och Ekman afgifna motioner

matte anses besvarade.

Stockholm den 8 April 1881.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

U. LAUERSTRÅLE.

Herr SamzeUus har anmält, att han i följd af annat ,

vant hindrad att, öfvervara justeringen af detta afätande "

Bih. till Riksd. Prut. 1881. 6 Sami.

2 Afd. 1 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1881:50 Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar. s. 19 i texten