Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernväqsanläggningar.

1881-03-23 · 57 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 48 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1881:40, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernväqsanläggningar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40-

N:o 40.

Ank. till Itiksrt. Kansli flen 23 Mars 1881, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för

statens räkning och dels om anvisande af statsbidrag till

enskilda jernväqsanläggningar.

(R. A).

Vid innevarande riksmöte hafva förslag blifvit väckta ej mindre om beviljande

af anslag till jernvägsbyggnader för statens räkning samt om anställande

af undersökningar beträffande lämpligaste sträckningen för ifrågasatta nya

statsbanor än äfven om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda

jernvägsanläggningar; och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets behandling

remitterade förslag afgifva yttrande.

A) Angående statens jernvägsbyggnader i Norrland.

I den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för fullbordande af arbetena å ej mindre

den redan beslutade delen af norra stambanan genom Norrland än ock tvärbanan

mellan Torpshammar och riksgränsen, för år 1882 anvisa 500,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet (Sjette hufvudtiteln sid. 44—46) inhemtas, hurusom

Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i underdånigt memorial den 24NovemBih.

till Jiiksd. Prof, 1881. 4 Sami, 1 Afd. 22 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

ber 1880 anmält, att å hela stambanan genom Norrland efter 1880 års utgång

återstode endast 6 mil, som icke blifvit lagda under arbete, samt 9V2 niil att rälslägga

och ballasta, hvarförutom åtskilliga kompletteringsarbeten å de till allmän

trafik ännu icke upplåtna bandelarne vore att utföra; att den beräkning, som

Styrelsen i sin till Kongl. Maj:t den 21 December 1878 aflåtna underdåniga skrifvelse

förebragt öfver så väl de erforderliga kostnaderna för de efter 1879 års

slut återstående arbetena för ifrågavarande stambanas färdigbyggande i sin helhet,

som tiden, när dessa arbeten kunde vara afslutade, antagligen icke komma att

förete någon afsevärd skiljaktighet från verkliga förhållandet; att enligt denna

beräkning kostnaden för de efter 1879 års slut återstående 18 milen stambana

skulle komma att uppgå till 13,500,000 kronor, samt att, då 7,000,000 kronor

deraf blifvit för 1880 års arbeten använda och sist församlade Riksdag beviljat

6,000,000 kronor för 1881 års arbeten, således endast 500,000 kronor återstode

för 1882. Om likväl under den återstående arbetstiden särdeles ogynsamma, för

arbetenas bedrifvande menligt inverkande omständigheter skulle inträffa, hvarigenom

den beräknade kostnaden skulle komma att öfverskridas, så funnes ännu en

tillgång,, som icke blifvit upptagen i förutnämnda beräkning, i värdet af det betydliga

förråd af efter arbetenas afslutande öfverblifna inventarier och materialier.

Detta värde ansåge Styrelsen kunna, lågt beräknadt, uppskattas till omkring

600.000 kronor. Men då nu detta betydliga förråd icke skulle kunna utan stor

förlust realiseras så hastigt att de derför inflytande medlen blefve tillgängliga för

bestridande af kostnaderna för återstående arbeten å stambanan, i fall mot förmodan

en brist i den beräknade kostnaden skulle uppstå, ansåge Styrelsen, på det

ej genom bristande medel stambanans fullbordan måtte fördröjas, försigtigheten

fordra att, för den händelse innevarande Riksdag icke beslöte stambanornas fortsättning

och för år 1882 dertill beviljade särskildt anslag, ett belopp af 4 å

500.000 kronor utöfver ofvannämnda anslag af 500,000 kronor borde ställas till

Kongl. Maj:ts förfogande till bestridande af de utgifter, som möjligen skulle

ifrågakomma utöfver sistnämnda för år 1882 påräknade anslag, hvilket förskott

framdeles genom förrådens realiserande kunde återgäldas.

Skulle Riksdagen deremot besluta fortsättning af stambanorna och dertill

för år 1882 bevilja anslag, erfordrades ej något ytterligare tillskott för den nu

under byggnad varande stambanan genom Norrland, emedan i så fall den nya

banan, i likhet med hvad hittills egt rum, skulle komma att öfvertaga det öfverblifna

förrådet.

I fråga om tiden för de ännu återstående stambanedelarnes färdigblifvande

har Styrelsen derjemte i sitt memorial meddelat upplysningar, hvaraf framgår,

att den uppåtgående stambanan redan under loppet af 1881 och tvärbanan under

Juli månad år 1882 lära blifva färdigbyggda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

o

Utskottet har ej något att erinra mot bifall till Kong!. Maj:ts ofvan omförmälda

förslag, utan hemställer,

I.

att, med bifall till Kong]. Maj:ts förslag, Riksdagen må,

för fullbordande af arbetena å ej mindre den radan beslutade

delen af norra stambanan genom Norrland än ock tvärbanan

mellan Torpshammar och riksgränsen, för år 1882 anvisa

500,000 kronor.

Kongl- Maj:t har derjemte i den nådiga statsverkspropositionen föreslagit

Riksdagen besluta, att en stambana af samma spårvidd och trafikförmåga som

de Öfriga stambanorna genom Norrland skulle anläggas från Bräcke station eller

lämplig punkt i dess närhet å tvärbanan öfver Hellgumsjön till Sollefteå eller

annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven, med rätt för Kong!.

Maj:t att förordna om de orter jernvägen borde genomgå och de ställen den

skulle anlöpa, samt för påbörjandet af berörda stambana för år 1882 anvisa ett

särskildt anslag af 2,500,000 kronor.

På sätt statsrådsprotokollet (Sjette hufvudtiteln sid. 4G—55) utvisar, har

Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i sitt ofvan omförmälda underdåniga memorial

fäst uppmärksamheten på den stora vigten deraf att frågan om huruvida

statens jernvägsbyggnader komme att fortsättas eller att helt och hållet upphöra

i och med fullbordandet af den nu under byggnad varande stambanan genom

Norrland redan under innevarande riksdag afgjordes, emedan de anordningar,

som blefve en följd af det beslut, som komme att fattas, redan under år 1881

måste vidtagas; och har Styrelsen, då en fortsättning af norra stambanan åtminstone

till Ångermanelfven sannolikt inom en icke allt för aflägsen framtid komme

till utförande, framhållit de fördelar, som i tekniskt-ekonomiskt hänseende skulle

uppstå, ifall en sådan fortsättning finge ske omedelbart efter den nu under byggnad

varande stambanans fullbordan. Af redan vidtagna åtgärder, för hvilka

Styrelsen i sitt uti statsrådsprotokollet intagna memorial närmare redogjort, har

Styrelsen ansett det framgå, att vid bestämmande af den nu under byggnad varande

stambanans vidare fortsättning norrut till Ångermanelfven, och då nu,

enligt hvad Styrelsen hade sig bekant, man inom det öfra Norrland, hyars intressen

denna jernvägsförbindelse närmast berörde, förenat sig om den af Styrelsen

förordade rigtningen emellan Bräcke—Hellgumsjön—Sollefteå, så syntes, enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Styrelsens åsigt, alla förberedande åtgärder redan vara vidtagna, så att, om erforderliga

medel dertill kunde tillvägabringas, ifrågavarande jernvägsförbindelse

skulle kunna påbörjas efter fullbordande af de nu under byggnad varande stambanedelarne

genom Norrland.

Denna jernvägsförbindelse emellan Bräcke och Ångermanelfven vid Sollefteå

utgjorde i längd 13,4 mil och vore i ett år 1876 upprättadt kostnadsförslag beräknad

till 10,066,000 kronor eller 751,194 kronor per mil. Men då kostnaden

såväl för denna som för alla de öfriga särskilda linierna, som afsåge förbindelse

emellan tvärbanan och Ångermanelfven, i likhet med hvad ursprungligen varit

afsedt äfven för stambanan genom Norrland, vore beräknad med lättare öfverbyggnad

och med broöfverbyggnader af trä, och då det, enligt Styrelsens åsigt,

icke vore skäl att för denna jemförelsevis korta och i förbindelse med den öfriga

stambanan genom Norrland kommande handel göra någon sådan förändring i

konstruktion, hvarigenom trafikförmågan skulle blifva mindre och underhållskostnaden

större än å den öfriga banan, och den olägenhet derjemte uppkomma att

icke samma rörelsemateriel som å hufvudbanan derpå skulle kunna användas,

ansåge Styrelsen att den beräknade kostnaden, dels med hänsyn härtill och dels

med afseende å den, såsom erfarenheten visat, ofta förekommande prisstegringen

å dagsverken och materialier, borde ökas med i jemnt tal 1,180,000 kronor, så

att hela den erforderliga kostnaden för denna jernbana med lika tunga räler

som hufvudbanans och med broöfverbyggnader af jern, af den styrka, att statens

nuvarande tyngsta lokomotiv kunde deröfver passera, derigenom skulle komma

att uppgå i jemuadt tal till 11,250,000 kronor eller 839,553 kronor per mil.

Styrelsen har vidare ansett det ändamålsenligast att tiden för banans färdigbyggande

bestämdes till 3 högst 5 år, hvarigenom arbetena kunde fortgå på

ett enda arbetsdistrikt, och att de årliga anslagen lämpades så att arbetena

kunde de första begge åren bedrifvas med större arbetsstyrka, hvilken under de

återstående åren småningom kunde minskas, hvarjemte Styrelsen, på grund af

åtskilliga å sid. 49 af statsrådsprotokollet anförda förhållanden, uttalat den åsigt

att utförandet af den ifrågavarande jernvägsförbindelsen aldrig skulle kunna åstadkommas

med mindre kostnad, än om det finge ske utan afbrott och i sammanhang

med de nu pågående jernvägsarbetena inom Norrland; hvarigenom man

äfven kunde till stor del undvika den menliga inverkan, som ett hastigt afbrott

i statens jernvägsbyggnader skulle medföra icke allenast för den enskilda industrien

inom landet, utan äfven och synnerligen för den mängd arbetare, som vid

dessa byggnader haft en flerårig sysselsättning och hvilka under nuvarande förhållanden

sannolikt, i brist på annan arbetsförtjenst, skulle komma att öka den

under de senare åren i betänklig grad tilltagande emigrationen.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har Statsrådet och Chefen

för Civildepartementet förklarat sig dela den uppfattning, som Styrelsen öfver

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 5

Statens jernvägsbyggnader i sitt memorial uttalat. Att den uppåtgående stambanan

genom Norrland icke skulle afslutas vid den punkt, der densamma träffade

tvärbanan, utan att densamma skulle i en närmare eller fjermare framtid fortsättas

till Ångermanelfven och således sammanbinda Norrlands mäktigaste pulsåder med

såväl rikets sydligare delar som Norges hamnar, hade utgjort en förutsättning,

som, då fråga förevarit att bestämma stambanans rigtning inom Norrland, blifvit

mångfaldiga gånger framhållen såväl inför Kongl. Maj:t som inom Riksdagen.

Hvad anginge den sträckning, i hvilken fortsättningen af norra stambanan till

Ångermanelfven skulle framdragas, har Departementschefen funnit valet böra ske

mellan någon af de fyra undersökta linier, som utginge på icke alltför stort afstånd

från Ange; och har Departementschefen i sitt anförande redogjort för dessa fyra

linier samt i afseende å kostnad, längd m. m. jemfört dem sins emellan och

funnit linien Bräcke—Hellgumsjön—Sollefteå böra i allo förordas såsom den,

hvilken, vid jemförelse med de andra linierna, syntes så väl i afseende å anläggningskostnad

som med hänsyn till förbindelsen mellan öfre delen af Norrland och

trakterna söder om tvärbanan erbjuda do största fördelarne. Då emellertid banans

sträckning efter närmare undersökningar kunde i någon mån jemkas, så att

särskildt vid öfvergången af vattendragen för banan måtte kunna väljas den rigtning,

der största virkestillflöde kunde påräknas, har Departementschefen ansett

full handlingsfrihet härutinnan böra Kongl. Maj:t förbehållas.

Samma åsigt, om ofvannämnde linies företräde, hade ock omfattats af vederbörande

inom de öfra norrländska länen. Vid 1880 års landsting med Norrbottens

län hade landstinget uttalat såsom sin mening, att linien Bräcke—Håssjö

—Sollefteå vore för Norrland och staten fördelaktigast. Inom 1880 års landsting

för Vesternorrlands län hade för frågans utredning tillsatts ett särskildt Utskott,

hvilket i sitt utlåtande dels framhållit lämpligheten deraf att jernvägen droges

till det ställe vid Ångermanelfven, der sjöfarten från kustorterna hade sin ändpunkt,

eller Sollefteå, hvarest två bördiga och folkrika floddalar möttes och derföre af

ålder bildats en medelpunkt för handels- och affärslifvet i inre delen af Ångermanland

och angränsande trakter åt Jemtlaud, hvartill komrne att vid Sollefteå

genom platsens centrala läge och särskildt gynsamma lokala förhållanden skulle

i eu framtid kunna beredas eu lätt öfvergång för banans fortsättning till nordligare

bygder, dels tillkännagifvit, att man inom länet snart kommit till insigt deraf

att Bräcke vore den utgångspunkt, som allmännast skulle tillgodose de olika orternas

skilda intressen och behof af så mycket som möjligt direkta förbindelser

med såväl Norge och vesterhafvet som hufvudstaden. Utskottets utlåtande godkändes

enhälligt af landstinget, som beslöt att hos Kongl. Maj:t förorda linien

Bräcke—Helgumsjön—Sollefteå, och i det underdåniga yttrande, hvarmed Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i Vesternorrlands län öfverlemnat landstingets skrifvelse

i ämnet, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under tillstyrkan af samma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

linie ytterligare erinrat att enligt beräkningen af 1870 års skogskomité nästan

hela detta område, genom hvilket jernvägen skulle framdragas, besutte eu sådan

tillgång på skog, att detsamma derutinnan intoge ett af de främsta rummen, i ty

att enligt komiténs beräkning skogen derå lemnade ett årligt öfverskott till afsalu

af omkring 20 å 25 kubikfot per tunnland, att denna skog för närvarande i anseende

till bristen på kommunikationer vore till stor del nästan utan värde, hvaremot

genom jernvägens anläggning en väsentlig förbättring derutinnan skulle

göra sig gällande, samt att, när ifrågavarande linie valdes, jernvägen efter sitt inträde

i Vesternorrlands län komme i förbindelse med trakter, livilkas odlade

egovidder voro af sällsynt mäktighet och godhet. Vesterbottens läns landsting

slutligen hade, utan att uttala sig för någon viss linie, anhållit att jernvägen måtte

erhålla den retning, som, såvidt terrängförhållandena sådant medgåfve, på kortaste

och lämpligaste väg förbunde de norra orterna med hufvudstaden.

Från en särskild kommun, den inom Jemtlands län vid Indalselfven belägna

Stuguns socken, hade den 20 December 1880 till Kongl. Maj:t inkommit en underdånig

ansökning, att jernvägen måtte från Gällö å tvärbanan eller annan lämplig

punkt i närheten framdragas utmed Gesundsjön och derifrån till det s. k. Döda

fallet och vidare till Ångermanelfven. Såsom skäl härför hade hufvudsakligen aoförts,

att derest jernvägen råkade Gesundsjön, som vore den naturliga bassinen

för allt virke på Indalselfven och från norra delen af Jernband, skulle detta virke,

i stället för att behöfva föras utefter Indalselfven och vidare till svensk utskeppningsort,

kunna fraktas direkte på jernvägen till Norge. Då emellertid sökandena

icke åstadkommit annan utredning rörande den förut icke undersökta jernvägslinien

Gällö—Gesundsjön än ett intyg af en tjensteman vid väg- och vattenbyggnadscorpsen,

att han vid liniens uppgående — dervid han dock i följd af snö

och kyla icke kunnat begagna afvägningsinstrument—kommit till den öfvertygelse,

att några oöfverstigliga hinder ej skulle möta att derstädes framdraga eu bana

med icke större lutningar än 1 :100, samt i allt fall uppenbart vore att anläggningskostnaden

för denna bana blefve större än för någon af de öfriga linierna,

hade Departementschefen ansett afseende vid den underdåniga ansökningen icke

böra fästas.

Utskottet tillåter sig i minnet återkalla, hurusom redan vid 1873 års riksdag,

då beslut fattades om den norra stambanans fortsättning från Storvik samt

om en tvärbanas byggande, tanken på en jernvägslinies framdragande till Ångermanland

förelåg. I sammanhang med frågan om de olika alternativen för tvärbanans

sträckning och med omförmälande af den mening, som påyrkade nämnda

banas dragande norr ut till nässjö och först derifrån vesterut, yttrades nemligen

i det med 1873 års statsverksproposition till Riksdagen öfverlemnade statsrådsprotokoll,

att, om i eu framtid från Håssjö anlades en bibana af omkring sex mils

längd öfver Indalselfven till närmaste punkt vid Ångermanelfven eller Sollefteå,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

skulle de ifrågastälda banorna komma i beröring med fyra särskilda flodområden

nemligen Ljusnans, Ljungans, Indalselfvens och Ångermanelfvens, hvilken förbindelse

komme att mäktigt bidraga till höjande af trafiken’å dessa banor. Till

följd af Riksdagens sedermera fattade beslut om den uppåtgående stambanans dragande

från Hybo öfver Välje till Ange samt om tvärbanans sträckning från Torpshammar

öfver Ange och Gällösundet till Östersund har visserligen Håssjö ej berörts

af någon utaf de redan beslutade jernvägslinierna och dessa stå i förbindelse

med endast tvenne af de ofvannämnda vattendragen, nemligen Ljusnan och Ljungan;

men fördelen af att, såsom från början afsedt varit och jemväl efter år 1873

vid mera än en riksdag framhållits, sätta statens norra stambanesystem i förbindelse

äfven med Indalselfvens och Ångermanelfvens flodområden qvarstår såsom

enligt Utskottets tanke synnerligen värd att beakta och eftersträfva, liksom ock

det ej torde böra förbises, att den uppåtgående stambanans samt tvärbanans ofvan

angifna sträckning hufvudsakligen bestämts med hänsyn till dels förbindelsen med

Norge, dels Jemtlauds behof, men att deremot genom nyssnämnda, beslutade

jernbanor ej blifvit i erforderlig mån eller på ett sätt, som lärer kunna tillfredsställa

det öfriga Norrlands och särskildt Ångermanlands behof, förverkligad den

gamla och fullt naturliga tanken att, så vidt möjligt, sätta denna vidsträckta och

i flera afseenden af naturen gynnade del af fäderneslandet i en för samfärdseln

behöflig, närmare och mera oafbruten förbindelse med hufvudstaden samt rikets

mellersta och sydliga delar än den, som för närvarande sjöledes eger rum och

som till följd af klimatiska förhållanden vanligen under halfva året, från slutet af

November till slutet af Maj, är stängd.

Huruvida och i sadant fall när eu ytterligare utsträckning af jernvägskommunikationerna

i Norrland skulle kunna och böra åstadkommas, är en fråga,

som nu ej föreligger och på hvars lösning det nu af Kongl. Maj:t föreslagna beslutet

ej synes kunna inverka, åtminstone ej på ett sådant sätt, som skulle kunna

befrämja ett dylikt jernvägsbyggande i Norrland. Tvärtom vill det synas Utskottet,

att ett nu fattadt beslut om en kortare linies byggande under en tid af sex

eller sju år och med en jemförelsevis mindre årlig byggnadskostnad skulle kraftigare

bidraga att aflägsna utsigterna till ett fortsatt jernvägsbyggande än om allt

dylikt arbete för statens räkning under nästa år med ens afstannade, detta så

mycket mera som de hittills beslutade och snart färdiga norra jernvägslinierna ingalunda

synas Utskottet innefatta eu sådan afslutning af ett jernvägssystem som

den, hvilken vunnes genom en linie med Ångermanelfven, Norrlands mäktigaste

pulsåder, till gräns mot norr och förmedelst hvilken jernvägslinie, om densamma,

såsom ifragastäldt blifvit, i en framtid komme att dragas något närmare Ångermanelfvens

utlopp till en punkt, som kunde äfven af större fartyg anlöpas, statens

jernbanesystem i Norrland kan sägas erhålla, hvad det nu ej eger, en ändpunktvid

hafvet i en ort, der handel och näringar redan äro af mycken betydelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.

För bedömande af den landsdels, Vesternorrlands läns, beskaffenhet och redan

vunna utveckling, till hvars rikaste områden statens jernvägsbyggnader enligt

det Kongl. förslaget skulle framföras, anser Utskottet sig böra anföra några statistiska

data, hemtade dels ur den s. k. skogskomiténs den 21 December 1870 afgifna

betänkande, dels ur Sveriges officiella statistik, dels ur Kongl, Maj:ts Befallningshafvandes

senaste femårsberättelse, omfattande åren 1871—1875, och dels

ur Kongl. Statskontorets generalsammandrag öfver bevillningeu.

Af skogskomiténs betänkande inhemtas, att länets skogbärande mark utgör

3,486,829 tunnland, motsvarande omkring 2/3-delar af länets vidd; att skogsmarken

derstädes, jemförd med den inom de två nordligaste länen, röjer större bördighet,

i följd hvaraf skogen utbildas hastigare och företer mera slutna bestånd; att

vid tiden för betänkandets afgifvande skogens grundmassa för hela länet beräknades

utgöra 10,711,854,842 kubikfot; att årliga afkastningen beräknades underdel!

närmaste tiden utgöra 89,265,457 kubikfot samt, efter afdrag af ortens skogsbehof,

lemna ett årligt öfverskott af 52,580,122 kubikfot; att likväl under vissa förutsättningar

den årliga afkastningen kunde antagas komma att i framtiden uppgå

ända till 130,825,841 kubikfot; att den skogbärande marken utgjorde särskild^ å

kronoparkerna 83,191 tunnland, å öfverloppsmarkerna 41,279 tunnland, å de privilegierade

stockfångstskogarne 98,904 tunnland samt a boställsskogarne 40,523 tunnland;

äfvensom att de enskilde tillhöriga eller eljest under enskild vård stående

skogarne, utan fara för skogens framgena bestånd, kunde under den närmaste

tiden för industriella ändamål årligen lemna 45,830,001 kubikfot.

Sveriges officiella statistik gifver vid handen, att Vesternorrlands läns folkmängd

utgjorde, år 1850: 99,558, år 1860: 116,669, år 1870: 134,598 och år 1879:

166,220 personer; att Vesternorrland sedan 1870 i fråga om folkmängdens tillökning

står främst bland rikets samtliga län; att folkmängden ensamt i socknarne

vid Ångermanelfven och de elfgrenar, af hvilka den bildats, uppgår till 40,000

personer; att 1878 års skörd i länet utgjort: 19,897 tunnor råg, 182,934 tunnor

korn, 23,168 tunnor hafre, 14,386 tunnor blandsäd och 209,632 tunnor potatis; att

för år 1878 taxeringsvärdet utgjorde, å jordbruksfastighet 51,645,290 kronor och å

annan fastighet 20,085,615 kronor; samt att uppskattade inkomsten af kapital, rörelse

och näring, lön eller pension likaledes för år 1878 utgjort 14,651,923 kronor,

ett belopp, som betydligt öfverstiger enahanda uppskattade inkomst i rikets öfriga

län, med undantag endast af Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus

samt Gefleborgs län.

Enligt generalsammandraget öfver 1879 års bevillning uppgick nämnda års

bevillning för Vesternorrlands län till,

för städerna .................................................................................. kr. 60,603: 94_

för landsbygden .............................................................................. » 91,389: 43

Summa kr. 151,993: 37

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

9

I afseende å bevillningens belopp intager Vesternorrland åttonde rummet

bland rikets samtliga län.

Af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län fem-årsberättelse

för åren 1871—1875 inhemtas, att värdet af det under nämnda år från länet

exporterade virke utgjort 116,794,062 kr. eller i årligt medeltal 23,358,812 kr.;

att värdet af 1875 års skörd beräknats utgöra 15,059,800 kr.; att vid länets masugnar

tillverkats i medeltal per år 112,070 centner smidestackjern och gjutgods;

samt att stångjernstillverkningen uppgått till 84,369 centner och jernmanufakturtillverkningen

till 15,028 centner i årligt medeltal.

Enligt af vederbörande tullförvaltare offentliggjorda, Utskottet delgifna tabeller

hafva under år 1880 från Hernösands tullkammardistrikt utskeppats trävaror,

utgörande 122,412 standard, deraf 106,889 standard plankor och bräder.

Utskeppningen år 1880 af jern från samma tullkammardistrikt har uppgått till

37,922 centner tackjern och 14,598 centner stångjern. Uppbörden vid Hernösands

tullkammare år 1880 utgjorde 265,813 kr.

Vesternorrlands län, beläget endast mellan 2 och 4 breddgrader norr om

Stockholm, har vidsträckta, stundom ypperliga odlingslägenheter; den odlade jordens

produktivitet är, hvad angår råg och korn, fullt jemförlig med den i något

af de södra länen. Ångbåtarnes anta! i länet, utvisande dess behof af kommunikationer

och rikedom på varor för omsättning, har under fem-årsperioden 1871—1875

fördubblats; sjöfarten mellan Hernösand och andra inrikes orter underhölls år

1879 af 23 ångfartyg; Ångermanelfven, som är segelbar tio mil från sitt utlopp,

befares af en mängd ångbåtar.

Ofvan anförda siffror synas utvisa såväl rika naturliga tillgångar och inkomstkällor,

mäktiga af stor utveckling, som ock en redan ganska högt uppdrifven

utveckling i den starkt framåtskridande ort, till hvilken den föreslagna jernbanan

komme att framgå, förbindande sins emellan de olika flodområdena samt ledande

till en ändpunkt vid segelbart vatten; och tillåter sig Utskottet att ur Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes i Vesternorrlands län ofvan åberopade fem-årsberättelse

anföra följande uttalande: “Länets framåt sträfvande befolkning och länsstyrelsen

med den se uti blifvande jernvägar det enda verksamma medlet, som kraftigast

och inom en ej allt för aflägsen framtid är i stånd att gifva de norrländska

skogarne ett mångdubbelt värde och till välsignelse för landet i sin helhet göra

deras nu värdelösa rikedomar fruktbärande".

Äfven för de vidsträckta, norr om Vesternorrland belägna Vesterbottens

och Norrbottens län torde den föreslagna jernvägen medföra ett afsevärdt, om

ock hufvudsakligen endast medelbart gagn, och får Utskottet upplysa, att folkmängden

i dessa två län vid 1879 års slut utgjorde i Vesterbottens län 105,136

och i Norrbottens län 89,269 personer.

Bih. till Jtiksd. Prof. 1881. 4 Sami 1 Afd. 22 Höft,

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

Jemte det således, enligt Utskottets åsigt, goda grunder kunna ur sakens

egen natur hemtas för den föreslagna jernvägsliniens byggande, förefinnes härför

ett ytterligare skäl, af beskaffenhet att böra noga beaktas. Under en lång följd

af år hafva, statens och enskildas jernvägsbyggnader till sig dragit en betydlig del

af landets arbetskraft, sysselsatt ingeniörer och kroppsarbetare i stort antal. Sedan

de enskilda jernvägsföretagen numera nedbragts till ett ringa omfång, som,

äfven om understöd till nya enskilda jernvägsanläggningar af innevarande Riksdag

beviljas, i allt fall för den närmaste framtiden ej kan komma att ens tillnärmelsevis

likna det, hvari dylika arbetsföretag under lång tid hittills bedrifvits, skulle det

tvifvelsutan leda till stora olägenheter, om samtidigt äfven staten helt och hållet

upphörde med sitt jernvägsbyggande och derigenom åsidosatte all hänsyn till omsorgen

att förekomma svårare rubbningar. Enligt Utskottets förmenande bör upphörandet,

för en längre eller kortare tid, af all jernvägsbyggnad för statens räkning

ej lämpligen inträda omedelbart efter jernvägsarbetenas bedrifvande i det

omfång som hittills egt och för det närvarande eger rum, utan någon öfvergång

beredas genom årligt användande af ett mindre betydligt jernvägsanslag. För vinnande

häraf torde äfven ett något mindre anslag än Kongl Maj:t begärt vara tillräckligt,

och Utskottet har derför, och då arbetena på den föreslagna nya linien

lära komma att på ett enda arbetsdistrikt bedrifvas, ansett det för åt 1882 begärda

belopp till ifrågavarande jernvägsbyggnad utan olägenhet kunna till 2,000,000

kronor nedsättas.

I sammanhang härmed tillåter sig Utskottet i minnet återkalla, hurusom

sistlidne års Riksdag i sin underdåniga skrifvelse den 14 Maj 1880 (N:o 34), angående

utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, yttrade, att, sedan de då

under arbete varande stambanorna fulländats, statens jernvägsbyggnader, äfven

om de blefve fortsatta norr om den norrländska tvärbanan, sannolikt icke derefter

komme att bedrifvas i den omfattning, att någon särskild styrelse för utöfvandet

af tillsynen derå vidare blefve behöflig. Om detta yttrande har Utskottet

ansett sig böra erinra, enär nu jernvägsbyggnadernas fortsättning blifvit föreslagen

till så ringa omfång i förhållande till hvad tillförene egt rum.

Med afseende å de farhågor, mången torde hysa för den upplåning, som

den föreslagna jernvägsliniens byggande måste medföra, får Utskottet erinra derom

huru högst betydligt det nu föreslagna anslaget understiger de belopp, som under

den senare tiden upplånats och på statens jernvägsbyggnader i Norrland användts,

under åren från och med 1877 vexlande från 5,100,000 kr. till 7,470,000 kr., anslag

till nybyggnad.er, materiel o. dyl. oberäknade.

Utskottet tillåter sig vidare att fästa uppmärksamheten derå att, samtidigt

med upplåningen, pågått en ej obetydlig kapitalbildning för statens räkning,

hvilket närmare framgår utaf en af en ledamot i Utskottet uppgjord promemoria,

hvilken såsom bilaga bifogas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

11

Mot den af Kongl. Maj:t föreslagna sträckning för ifrågavarande jernvägslinie

har Utskottet ej någon väsentlig erinran att göra; och får Utskottet, till upplysning

om afståndet enligt den föreslagna linien mellan Sollefteå och åtskilliga

andra medelst berörda linie i jernvägsförbindelse med Sollefteå satta orter, meddela

följande tabell:

Afstånd i mil efter linien Ange—Bräcke—Ilåsjö—Sollefteå.

Trond
-

hjem

Sollefteå

44,7

Håsjö

7,6

37,i

Bräcke

5,8

13,4

31,3

Ange j 2,9

8,7

1 6,3

34,2

Stockholm 45,3 48,2

54,0

61,6

79,5

Som likväl, i afseende å banans sträckning, upplysniugar vid ärendets behandling

inom Utskottet vunnits, hvilka gifva anledning till det antagande att, såsom

t. ex. Stuguns kommun erinrat, en i någon mån förändrad rigtning för en

eller annan del af banan skulle kunna, efter blifvande ytterligare undersökningar,

ifrågakomma för att bereda en ökad trafikinkomst, har Utskottet ansett sig

böra i sin här nedan gjorda hemställan antyda berörda förhållande.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,

II.

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag må på det sätt

bifallas, att Riksdagen beslutar, att en stambana af samma

spårvidd och trafikförmåga som de öfriga stambanorna genom

Norrland skall anläggas med utgångspunkt från Bräcke station

eller lämplig punkt i dess närhet och, med genomlöpande

af de orter och ställen, Kongl. Maj:t med anledning af anstälda

ytterligare undersökningar kan finna godt närmare be
-

»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottds Utlåtande N:o 40.

stämma, framföras till Hellgumsjön och vidare till Sollefteå

eller annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven,

samt för påbörjandet af berörda stambana för år 1882

anvisar ett särskilt anslag af 2,000,000 kronor.

B) Angående anvisande af anslag till anläggning för statens räkning af

en stambana genom Halland.

I motioner, väckta inom Första Kammaren af Herr A. Th. Carlheim-Gyllensköld,

med hvilken instämt Herrar Friherre C. I. O. Älströmer, P. von Möller

och I. Wallberg (N:o 17) och inom Andra Kammaren af Herrar Oart Ifvarsson,

1. Lyttkens, A. M. Culin, L. P. Andersson, C. A. Jönsson, Joll. Bengtsson och

Lars Börjesson (N:o 34), har fråga väckts om anläggning af en stambana geuom

Halland.

Ofvannämnde motionärer hafva i sina motioner för Riksdagen tillkännagifvit,

hurusom Hallands läns senast församlade landsting beslutat

att, om en jernväg med utgångspunkt från någon lämplig jernvägsstation

i Skåne, såsom Åstorp eller Engelholm, för statens räkning byggdes genom Hallands

hela längd till staden Göteborg, samt denna jernväg påbörjades inom tre

och fullbordades inom tio år efter innevarande års utgång, förbinda sig att till

densamma bidraga med 1,000,000 kronor, som dels genom användande af den på

förhand bildade, till omkring 200,000 kronor beräknade jernvägsfonden och dels

genom uttaxering af landstingsmedel, i den mån sådana för ändamålet erfordrades,

skulle anskaffas och till Riksgäldskontoret medelst årlig ränta och kapitalafbetalning

till enahanda belopp, som Riksgäldskontoret komme att erlägga för

lika belopp af dess lån till jernvägskostnaden, inbetalas från den dag banan öppnades

för allmän trafik, till dess hela kapitalet blefve guldet; dock med vilkor att

Kongl. Maj:t tilläte uttaxering inom länet af de medel, som utöfver jernvägsfonden

erfordrades för bidragets behöriga inbetalning;

att till Kongl. Maj:t öfverlemna för landstinget tillgängliga undersökningshandlingar

jemte kartor och profiler rörande jernvägen, samt

att, med anhållan om tillstånd till de uti första punkten omförmälda landstingsmedels

vederbörliga uttaxering inom länet, genom underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ifrågavarande

jernväg, helst så anlagd att den komme att beröra länets alla städer, borde anses

vara af den vigt för det allmänna, att den, såsom hänförlig till landets så kallade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 40.

13

stambanor, kunde förtjena att för statens räkning byggas samt att, om så vore,

Kong!. Maj:t ville dels till Riksdagen aflåta nådig proposition om anslag så väl

för banbyggnaden som för den närmare undersökning angående ämnet, som möjligtvis

kunde varda behöflig utöfver de redan verkstälda undersökningarne, och

dels i öfrigt låta vidtaga de åtgärder, som för banbyggnadens utförande erfordrades.

I den inom Andra Kammaren väckta motionen har Riksdagens uppmärksamhet

fästats dels derpå, att den ifrågavarande kustbanan skulle, så anlagd som

landstinget föreslagit, komma att direkt beröra ej mindre än 6 eller 7 städer,

och dels på den omständigheten att kustbanan vore afsedd att ersätta en af landets

större landsvägar. I sistnämnda afseendet hafva motionärerne hänvisat till

ett af särskilda komiterade år 1859 afgifvet betänkande angående skjutsväsendets

ordnande, enligt hvilket de allmänna farvägarne indelades i postvägar och bipostvägar,

och hvari vägen mellan Göteborg och Skåne (Lund) upptoges i andra

rummet bland de förra, hvilket visade, att denna vägsträcka ansetts vara en

bland de allra vigtigaste för samfärdseln. De öfriga då upptagna postvägslinierna

vore med få undantag redan förvandlade till jernvägslinier, men å vestkusten,

der samfärdseln mellan så väl inrikes som utrikes orter af ålder varit ganska betydlig,

funnes ännu ingen jernväg.

Den föreslagna banans längd utgjorde cirka 20 mil och beräknades kostnaden

till 13,710,000 kronor.

På grund af hvad motionärerne sålunda anfört och under förhoppning att

berörda kustbana genom Halland måtte anses förtjent att komma i åtanke, om

icke framför, så åtminstone i jemnbredd med hvilken annan som helst som under

närmaste framtid kunde anses böra byggas, hafva motionärerne föreslagit, att

Riksdagen, med antagande för sin del af det af Hallands landsting erbjudna bidrag

och dermed förenade vilkor, måtte till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa en

million kronor att under år 1882 från Riksgäldskontoret utgå för påbörjande af

en stambana, utgående från Åstorp, Engelholm eller annan lämplig anknytningspunkt

vid jernväg i Skåne, löpande genom Hallands hela längd och helst berörande

alla dess städer, till staden Göteborg, med rätt för Kongl. Maj:t dels att,

om så skulle erfordras, af detta anslag använda erforderligt belopp för vidare

undersökning och dels att såväl bestämma banans spårvidd som meddela närmare

föreskrifter angående de trakter, densamma borde genomgå.

Det yrkande, som i den inom Första Kammaren väckta, ofvan omförmälda

motionen framställes, är af hufvudsakligen enahanda innehåll som nyssnämnda inom

Andra Kammaren gjorda förslag.

Utskottet har inhemtat, att Hallands läns landstings ofvan åberopade underdåniga

ansökning, på sätt ock i den inom Andra Kammaren väckta motionen

omförmäles, blifvit af Kongl. Maj:t pröfvad samt att Kongl. Maj:t, efter det sty
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:u 40.

relsen öfver statens jernvägsbyggnader med infordradt underdånigt utlåtande inkommit

och dervid framstält anmärkningar bland annat mot den föreslagna sträckningen

för banan, vid ärendets föredragning den 22 sistlidne Januari funnit landstingets

begäran om propositions aflåtande till Riksdagen icke för närvarande till någon

vidare åtgärd föranleda.

Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar har Utskottet visserligen

funnit ifrågavarande förslag förtjent af Riksdagens uppmärksamhet. Den

provins, som den föreslagna kustbanan skulle genomlöpa, synes vara i behof af

jernvägsförbindelser; de orter, banan skulle sammanbinda, förete i afseende å

folkmängd och utveckladt näringslif sådana förutsättningar, som pläga anses innebära

goda utsigter till blifvande trafik.

Ehuru Utskottet således ingalunda förbisett den vigt, som denna jernvägsanläggning,

för så vidt i sakens närvarande skick kan utrönas, synes ega, anser

Utskottet sig likväl ej kunna tillstyrka Riksdagen att med ytterligare utvidgning

af stambanesystemet i de södra delarne af riket besluta dess utförande för statens

räkning såsom stambana. Deremot vill Utskottet, såsom af ofvanstående torde

framgå, ingalunda förneka, att ju icke en närmare utredning af ärendet skulle

kunna ådagalägga, det ifrågavarande jernväg vore för det allmänna af sådan vigt,

att dess anläggning såsom enskild bana lämpligen borde med statsunderstöd befrämjas.

I sådant fall och enär, med afseende å banans längd och betydliga anläggningskostnad,

det ej torde vara för Kongl. Maj:t möjligt att till dess utförande

med bidrag af statslån anvisa medel ur den allmänna fond till låneunderstöd för

enskilda jernvägar, som Utskottet ämnar här nedan föreslå Riksdagen att ställa

till Kongl. Maj:ts disposition, lärer särskild framställning till en blifvande Riksdag

om statsbidrag till jernvägens utförande såsom enskild bana vara erforderlig.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,

III.

att Herrar A. Th. Carlheim-Gyllenskölds, Carl Ifvarssons

m. flis ifrågavarande motion ej må af Riksdagen bifallas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

15

C) Angående anslag till undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen

för stambanegrenar från norra stambanan till Söderhamn och Hudiksvall.

Herr W. A. Söderhjelm har inom Första Kammaren (motion N:o 18) och

Herr W. von Rehausen inom Andra Kammaren (motion N:o 61) föreslagit, att Riksdagen

ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, det

Kougl. Maj:t täcktes låta genom vederbörande myndighet verkställa undersökningar

rörande lämpligaste sträckningen af en stambanegren till Söderhamns stad och

förbereda uppgörelse med Söderhamns jernvägsaktiebolag om afträdande till staten

af bolagets jernväg samt med de förslag, som häraf kunde blifva en följd, till 1882

års Riksdag inkomma; samt att Riksdagen ville anslå för nämnda åtgärders vidtagande

nödiga medel; hvarjemte bemälda motionärer, för den händelse att denna

deras hemställan icke komme att bifallas, föreslagit, att Riksdagen för anläggande

af en normalspårig jernväg från Kilafors station på statsbanan till Bergviks

station på Söderhamns jernväg ville såsom lån anvisa ett belopp till 2/3 af anläggningskostnaden,

1,446,000 kronor, på de vilkor, som för beviljande af lån till

jernvägsanläggningar komme att bestämmas.

Härjemte hafva Herrar C. O. Widmark (motion inom Första Kammaren N:o

16) och W. von Rehausen (motion inom Andra Kammaren N:o 60) hemstält, att

Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition ställa en summa af 5,000 kronor, dels

för verkställande af förberedande undersökningar om lämpligaste sträckningen för

en jernvägsanläggning för statens räkning från Hudiksvall till norra stambanan i

Ljusdal och dels för träffande af öfverenskommelse med Hudiksvalls jernvägsaktiebolag

om öfverlåtelse till staten af dess jernväg; hvarjemte sistnämnde motionärer,

för det fall att denna deras hemställan ej bifölles, föreslagit, att Riksdagen behagade

till det bolag, som kunde komma att bildas för inköp af Hudiksvall—Näsvikens

jernväg och byggnad af normalspårig jernbana från Norra stambanan vid

Ljusdal till Hudiksvall, lemna ett statsunderstöd af 3,000,000 kronor, deraf 1,000,000

kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 2,000,000 kronor såsom lån.

Beträffande den ifrågasatta, här ofvan först omförmälda stambanegrenen till

Söderhamns stad har Utskottet inhemtat, att, sedan åtskilliga personer hos Kongl.

Maj:t anhållit om nådigt tillstånd att anlägga och trafikera en jernväg från Bergviks

station å Söderhamn—Bergsviks jernväg till Kilafors å statens norra stambana,

Kong], Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader öfver berörda ansökning

afgifvit underdånigt utlåtande, deruti Styrelsen förklarat sig anse koncession

till jernvägsanläggningen Kilafors—Bergvik ej böra beviljas annat än i samband

med förslag att till bredspårig bana förändra Söderhamn—Bergviks jernväg,

hvarför Styrelsen ansett sådana förberedande åtgärder böra af sökandena vidtagas

att rättigheten att anlägga förenämnda handel och att trafikera en hel blifvande

bana från Kilafors till Söderhamn kunde öfverlåtas åt ett gemensamt för äudamå
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

let bildadt bolag; och hafva, efter tagen del af detta utlåtande, vissa personer bland

bemälde sökande i afgifna underdåniga påminnelser hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes

anbefalla åtgärder till utrönande af lämpligaste sträckningen för eu stambaneförbindelse

mellan Kilafors och Söderhamn samt förberedande uppgörelser med Söderhamns

jernvägsbolag om afträdande till staten af bolagets jernväg Söderhamn

—Bergvik, äfvensom att, derest eu blifvande utredning skulle dertill gifva anledning,

till 1882 års Riksdag aflåta nådig proposition om anslag till en sådan utgrening

af stambanan. Denna underdåniga hemställan har ännu ej varit föremål

för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

I fråga åter om den föreslagna jernvägsförbindelsen mellan Hudiksvall och

norra stambanan får Utskottet upplysa att, sedan stadsfullmäktige i Hudiksvall i

underdånighet hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder anbefalla åtgärder till utrönande

af, huruvida en jernvägsförbindelse lämpligen borde i och för stambanetrafiken

anordnas emellan stambanan i närheten af Hybo i Ljusdal och hamnen vid

Hudiksvall, äfvensom, derest en blifvande utredning skulle dertill gifva anledning,

till Riksdagen aflåta nådig proposition om anslag till en sådan jernvägsförbindelses

anordnande, så har Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader i anledning häraf

afgifvit underdånigt utlåtande, deri Styrelsen dels sökt ådagalägga, att den hufvudsakligaste

trafiken, som den ifrågavarande jernvägen skulle hafva att påräkna,

nemligen den med skogseffekter, utgjorde en för denna bana helt och hållet sjelfständig,

från stambanans skild, trafik, hvilket äfven skulle blifva förhållandet med

trafiken mellan Hudiksvall och dess vester om den uppåtgående stambanan belägna

handelsområde, och att den egentliga samtrafiken mellan stambanan och denna

bana skulle komma att inskränka sig till samfärdseln mellan Hudiksvall och dess

handelsområde öster om stambanan med landet såväl norr som söder om Ljusdal,

hvilken senare trafik icke kunde blifva af någon särdeles stor betydelse, dels ock

i öfrigt anfört, bland annat, att den ifrågavarande jernvägens förmåga att gifva

ränta komme att nästan uteslutande bero derpå, huruvida densamma kunde uthålla

täflan med den redan befintliga flottleden emellan Hybo och Hudiksvall,

hvars egare alltid hade i sina händer ett kraftigt medel att nedtvinga transportafgifterna

på banan, och hvilken flottled alltså ej mindre än jernvägen Hudiksvall

—Näsviken måste af staten inlösas, sannolikt med betydliga kostnader; att af uppgiga

orsaker en jernvägsförbindelse mellan stambanan vid Kilafors och Söderhamn

samt Sundsvall—Torpshammar-banans förändring till likhet i spårvidd med stambanan

skulle på samtrafiken utöfva vida större inflytande och derigenom framkalla

större rörelse på stambanorna, än en sådan förbindelse mellan dessa och Hudiksvall;

samt att, på grund af dessa och andra förhållanden, Styrelsen ansåge förevarande

jernvägsanläggning icke lämpligen böra för stambanetrafiken anordnas, men

väl vara att anse såsom en för orten och trävarurörelsen derstädes vigtig bibana,

hvilken i hög grad förtjente att med allmänna medel understödjas; och har Kongl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.

17

Maj:t, med hänsigt till hvad Styrelsen sålunda anfört, funnit ifrågavarande anhållan

icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda.

Härjemte har i ett afgifvet utlåtande angående trafiken å norra stambanan,

af hvilket utlåtande Utskottet tagit del, Kongl. Styrelsen för statens jern vägstrafik

uttalat sina åsigter, bland annat, om lämpligheten af utfartsvägars anläggande från

stambanan till Söderhamn och Hudiksvall, hvilket utlåtande blifvit för Kongl. Maj:t

föredraget, men, så vidt Utskottet har sig bekant, ännu ej föranledt någon Kongl.

Maj:ts åtgärd.

Af ofvanstående framgår, att frågan om de i motionerna omförmälda jernvägsförbindelsernas

åstadkommande genom statens försorg dels redan varit, dels

ännu är understäld Kongl. Maj:ts pröfning, utan att Kongl. Maj:t, åtminstone ännu,

funnit skäl föreslå Riksdagen något besluts fattande i berörda hänseenden.

Vid sådant förhållande har Utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen

vare sig att fatta något beslut i syfte att med ifrågavarande jernvägslinier utvidga

statens stambanesystem, eller att, på sätt Herrar Widmark och von Rehausen

i den af dem väckta motion hemstält, till åstadkommande af den ena af dessa

jernvägsförbindelser, den mellan stambanan och Hudiksvall, lemna anslag utan

återbetalningsskyldighet.

Så vidt åter motionerna afse understöd genom statslån för de föreslagna

järnvägsförbindelsernas åstadkommande, får Utskottet endast hänvisa till hvad

Utskottet om beviljande af låneunderstöd för enskilda jernvägar kommer att här

nedan i punkten 6:o hemställa; och får alltså Utskottet, som här nedan under

nämnda punkt återkommer till förevarande motioner, i hvad de afse statslåns erhållande,

hemställa,

IV.

att Herrar Söderhjelms, Widmarks och von Rehausens

förevarande motioner, för så vidt de afse anställande af undersökningar

rörande lämpligaste sträckningen af stambanegrenar

till dels Söderhamn, dels Hudiksvall samt uppgörelse med

Söderhamns jernvägsaktiebolag och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag

om öfverlåtelse till staten af dessa bolags jernvägar, äfvensom

Herrar Widmarks och von Rehausens ifrågavarande motion i

hvad den afser beviljande af anslag utan återbetalningsskyldighet

till åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan norra

stambanan och Hudiksvall må af Riksdagen lemnas utan afseende.

Bih. till Riksd. Prof, 1881. 4 Sami. 1 Afä. 22 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

D) Angående anslag till fullbordande af Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolags

jernväg mellan Halmstad och Nässjö.

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 27 Augusti 1880 har Styrelsen

för Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolag anhållit, att Kongl. Maj:t måtte

till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande åt bolaget af ett anslag

utan återbetalningsskyldighet å 500,000 kronor, på det bolaget måtte komma i

tillfälle fullborda banan mellan Halmstad och Nässjö. Bolaget har i berörda ansökning

meddelat, att år 1877 10,8 mil och vid ingången af 1880 ytterligare 4 mil

af banan blifvit för trafik öppnade; att emellertid under loppet af nästlidna år

banbyggnaden icke kunnat vidare fortsättas, enär bolagets entreprenör Bilups,

hvars bemödanden att fullgöra sitt åtagande bolagsstyrelsen vitsordat såsom aktningsvärda,

på de föregående arbetena uppoffrat hela sin förmögenhet och vore

urståndsatt att arbetet fullfölja. Under sådana förhållanden och då de orters

invånare, för hvilka företrädesvis jernvägen skulle bereda oberäkneligt gagn, icke

kunde för dess fullbordande göra ytterligare nämnvärda tillskott, men uteblifvandet

af det gagn, som först vid jernvägens anknytning till statsbanan kunde göra

sig i hela sin vidd gällande, vore till skada icke blott för orten, utan äfven för

statsbanan, hvilken, sedan sammanbindningen egt rum vid Nässjö, hade att från

ifrågavarande stora farled förvänta ett betydande tillflöde af gods- och persontrafik,

hade styrelsen ansett sig pligtig att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla

frågans bekymmersamma ställning; och, då Styrelsen, efter gjorda beräkningar,

antoge, att, om understöd af statsverket erhölles till belopp af 500,000 kronor

utan återbetalningsskyldighet, utvägar skulle yppa sig för anskaffande af hvad som

bruste för banans fullbordande, anhölle Styrelsen i underdånighet om Kongl. Maj:ts

medverkan för vinnande af det för ändamålet sålunda erforderliga statsunderstöd,

dervid underkastande sig det vilkor, att medlen icke af statsverket utbetaldes

förr, än hela banan vore fullbordad samt, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordnande,

besigtigad och befunnen i det skick, att hon finge trafikeras.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, i ämnet hörd, har uti

afgifvet yttrande den 5 sistlidne Oktober hufvudsakligen ånfört: att förevarande

bolag, hvars bolagsordning faststäldes den 8 Mars 1872, erhållit nådigt medgifvande

att anlägga och för allmän trafik upplåta jernväg från Halmstad förbi Torup

och Yernamo till Jönköping eller annan punkt på stambanan söder om sistnämnda

stad jemte bibana till Gislaved; att plan för anläggningen i nåder gillats

den 13 September 1872 för bandelen Halmstad—Torup, den 9 September 1873

för delen Torup—Yernamo och den 17 Juli 1874 för delen Vernamo—Nässjö;

att någon viss tid för jernvägens fullbordande icke blifvit föreskrifven; att Styrel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 40.

19

sen den 19 Juli 1877 meddelat tillstånd till öppnande för allmän trafik af bandelen

Halmstad-—Vernamo, som hölle i längd 10,8 mil, och den 19 December

1879 gifvit enahanda tillstånd beträffande den 4,3 mil långa bandelen Vernamo-—

Lindefors, sedan samma bandelar förut blifvit författningsenligt besigtigade och,

ehuru icke till alla delar fullbordade, likväl i fullt trafikabelt skick befunne; att,

vid de af statens, vid jernvägsanläggningen anstälde, kontrollerande ingeniör Distriktchefen,

Majoren m. m. A. Remrner årligen verkstälda besigtningar, arbetet

städse befunnits med omsorg utfördt och ingen anmärkning förekommit mot den

fullbordade anläggningens underhåll och vård; att såsom ofullbordadt återstode

omkring 3,2 mil emellan Lindefors och banans numera beslutade ändpunkt Nässjö;

samt att, då styrelsen icke kunde annat än på det högsta erkänna önskvärdheten

af att banan slutligen blefve fullbordad, då denna jernvagsanläggning icke i likhet

med flere andra enskilda, för samfärdseln inom landet icke vigtigare jernvägsföretag

åtnjutit något understöd vare sig i form af anslag eller lån, utan fast

hellre bolaget kämpat med motgångar af flerfaldig art, och då jernvägen, i afseende

å den rigtning den erhållit, obestridligen fylde för landet ett stort behof

af lättad samfärdsel, som dock i banans nuvarande ofullbordade skick icke kunde

sägas vara fullständigt tillgodosedt, styrelsen i underdånighet hemstälde om nådigt

bifall till bolagsstyrelsens förevarande framställning.

Slutligen har jemväl Styrelsen för statens jernvägstrafik den 15 sistlidne

Oktober afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och dervid, lika med

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader och då eu jernvägsled af omkring

18 mils längd från sammanknytningspunkten för södra och östra stambanorna

samt Nässjö—Oskarshamns jernväg vid Nässjö till sydvestra delarne af

Jönköpings län och staden Halmstad vid Kattegat onekligen måste för den allmänna

rörelsen medföra fördelar, i jemförelse med hvilka det begärda statsanslaget

af 500,000 kronor ingalunda kunde anses vara för högt, ansett den underdåniga

ansökningen förtjena allt möjligt afseende.

Enligt hvad bolagsstyrelsen senare uppgifvit, kunde tidpunkten för banans

öppnande till Nässjö för trafik ännu icke med någon säkerhet uppgifvas, men anslagets

blotta beviljande vore emellertid af synnerlig vigt för företagets bringande

till fullbordan, enär derpå i väsentlig mån berodde framgången af påbörjade

underhandlingar om nödiga medels upplånande.

Vid ärendets pröfning har Kongl. Maj:t funnit skäl att i nådig proposition

af den 14 sistlidne Januari (N:o 4) hos Riksdagen göra framställning om det

begärda statsbidragets beviljande.

Då det enligt Kongl. Maj:ts åsigt ej vore lämpligt, att ett statsbidrag upptoges

i budgeten för ett visst år, innan visshet erhållits, att anslaget verkligen under samma år

komme att utgå, har Kongl. Maj:t i afseende å tidpunkten för utbetalningen ansett

annan föreskrift ej böra lemnas, än att jernvägen derförinnan skulle vara färdig, äfven
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

som, på det i intet fall någon rubbning i statsregleringen för år 1882 måtte behöfva

ifrågakomma, att utbetalning icke i någon händelse skulle ske innan utgången af

nyssnämnda år; och har Kongl. Maj:t, då det utan tvifvel vore af vigt, äfven

från statens synpunkt, att ifrågavarande jernvägsbyggnad blefve ju förr desto hellre

fullbordad samt genom det af bolagsstyrelsen föreslagna vilkoret, att medlen ej

skulle utbetalas förr än hela banan enligt Kongl. Maj:ts förordnande blifvit för trafik

öppnad, säkerhet erhölles, att statsbidraget i intet fall komme att utgå, utan

att nämnda ändamål vunnits, föreslagit Riksdagen att till fullbordande af Halmstad—Jönköpings

jernvägsaktiebolags jernväg mellan Halmstad och Nässjö bevilja

ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af femhundra tusen kronor

att, sedan hela jernvägen blifvit färdigbyggd och med allt hvad dertill hörer

afsynad och godkänd samt till allmän trafik upplåten, dock ej före utgången af

år 1882, tilldelas ifrågavarande bolag, emot vilkor att bolaget skulle vara skyldigt

underkasta sig de bestämmelser, Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande

kunde finna lämpligt att i nåder föreskrifva.

Utskottet har ansett anläggandet af ifrågavarande, öfver 18 mil långa, från

det inre af landet till hafvet gående och med statens stambanesystem i förbindelse

satta jernväg obestridligen medföra ett allmänt gagn af afsevärd betydenhet.

I förhållande till den fördel, som sålunda genom jernvägen för landets samfärdsel

åstadkommes, är det begärda statsbidraget ganska ringa; det uppgår endast

till hälften af hvad för en annan från Nässjö utgående 13,9 mil lång enskild

jernväg beviljats; och då det synes vara osannolikt, att banan utan ett sådant

bidrag skulle kunna fullbordas, finner Utskottet sig ega giltiga skäl att tillstyrka

Riksdagen att bevilja detsamma. Genom det föreslagna vilkoret, att medlen ej

skulle utgå förr än hela banan vore för allmän trafik upplåten, erhålles ock säkerhet

derför att statsbidraget i intet fall kunde komma att utgå, utan att det afsedda

ändamålet, banans fullbordande, vunnes.

Då ifrågavarande bana anknyter sig till stambanan, har Utskottet ansett

lämpligt föreslå ett förbehåll om skyldighet för bolaget att i fråga om samtrafik

med statens jernvägar underkasta sig de bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna

lämpligt föreskrifva.

Enligt Utskottets åsigt bör anslaget å riksstaten anvisas, vid hvilket förhållande

det lämpligen torde böra på tvenne år fördelas; och föreslår Utskottet

fördenskull, att hälften deraf eller 250,000 kronor må i 1882 års riksstat uppföras.

Utskottet hemställer,

V.

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

förslag, må till fullbordande af Halmstad—Jönköpings

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o do.

21

jervägsaktiebolags jernväg mellan Halmstad och Nässjö bevilja

ett anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af

femhundra tusen kronor, att, sedan hela jernvägen blifvit färdigbyggd

och med allt hvad dertill hörer afsynad och godkänd

samt till allmän trafik upplåten, till utgående med halfva

beloppet tidigast år 1882 och återstoden å tid, Kongl. Maj:t

bestämmer, tilldelas ifrågavarande bolag, emot vilkor att

bolaget skall vara skyldigt underkasta sig de bestämmelser,

såväl i fråga om samtrafik med statens jernvägar som i öfrigt,

hvilka Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande kan finna

lämpligt att i nåder föreskrifva.

E) Angående enskilda jernvägsanläggningar.

Uti de angående understödjande af enskilda jernvägsanläggningar väckta

motioner har blifvit föreslaget:

l:o) Angående jernväg mellan norra

stambanan och Söderhamn:

Lån.

Anslag.

Summa.

•

af Herr W. A. Söderhjehn i

Första Kammaren (motion N:o 18)

och Herr W. von Rehausen i An- dra Kammaren (motion N:o 61):

att Riksdagen, för anläggande

af en normalspårig jernväg från

Kilafors station på statsbanan till

Bergviks station på Söderhamns

jernväg, ville såsom lån anvisa ett

belopp motsvarande 2/a-delar af

anläggningskostnaden, 1,446,000

kr. eller..........................................

964,000

964,000

på de vilkor, som för beviljande

af lån till jernvägsanläggningar

komme att bestämmas.

Transport

964,000

—

—

—

964,000

—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

964,000

—

—

—

964,000

—

2:o) angående jernväg mellan norra

stambanan vid Ljusdal och Hu- diksvall:

af Herr C. 0. Widmarlc i För- sta Kammaren (motion N:o 16)

och Herr W. von Behållen i An- dra Kammaren (motion N:o 60):

att Riksdagen till det bolag,

som kunde komma att bildas för

inköp af Hudiksvall—Näsvikens

jernväg och byggnad af normal- spårig jernbana från norra stam- banan vid Ljusdal till Hudiks- vall, ville lemna ett statsunder- stöd af 3,000,000 kr., deraf såsom

anslag utan återbetalningsskyl- dighet................

-

1,000,000

| 3,000,000

samt såsom lån..........

2,''000,000

_

__

_

—

3:o) angående jernväg från Hessle- holm till Landeryds station:

af Herrar L. J. Larsson, 0.

B. Olsson och Jöns Persson (mo- tion i Andra Kammaren N:o 127):

att Riksdagen måtte besluta att

till det bolag, som kunde komma

bildas för anläggande af en jern- väg från Hesslebolm genom Små- land till Landeryds station å Halm- stad—Jönköpings jernväg, bevilja

ett låneunderstöd, motsvarande

två tredjedelar af kostnadssum- man, eller.......................................

3,235,000

3,235,000

Transport]

6,199,000

—

1,000,000

-1

7,199,000

—

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

23

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

4:o) angående jernväg mellan Udde- valla och hafskust^;

åt'' Ilerr C. J. Ödman, med hvil- ken Herrar A. Andersson i In- tagan, A. Rosenqvist och J. An- dersson i Knarr ende instämt (mo- tion i Andra Kammaren N:o 80):

att Riksdagen måtte besluta

att för byggandet af en bredspårig

jernväg, utgående från Uddevalla,

till någon närmast dertill vid hafs- bandet liggande lämplig uthamn,

på sätt och under vilkoi’, som

Riksdagen närmare behagade be- stämma, anslå och ställa till Kongl.

Maj:ts disposition nödiga medel,

för att, så snart kostnadsförslag

och fullständiga ritningar till i- frågavarande jernväg blifvit upp- rättade, såsom lån till belopp,

som Kongl. Maj:t skulle ega be-

6,199,000

1,000,000

7,199,000

stämma, dock icke öfverstigande

tilldelas det bolag, som åtoge sig

att bygga och för framtiden un- derhålla och trafikera nämnda

jernväg.

5:o) angående jernväg från Borås

genom As’ och Kinds härad i

Elfsborgs län:

af Herr Grefve E. Sparre inom

Andra Kammaren (motion N:o 56):

att Riksdagen måtte besluta att

med ett låneunderstöd till två

1,500,000

1,500,000

Transport

7,699,000

1,000,000

—

8,699,000

—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

tredjedelar af den beräknade kost-

7,699,000

—

1,000,000

—

8,699,000

—

nadssumman eller med..................

befordra anläggandet af en jern- väg från Borås genom Ås’ och

Kinds härad, dels till sjön Åsuu- dens södra ända och den der

mötande Limareds jernväg, dels

till södra delen af Kinds härad

vid Mölnby, der flera sammanstö- tande vägar från Vestergötland

och Småland bildade en, under

afbidan af vägens fortsättning,

tills vidare lämplig ändpunkt.

6:o) angående jernväg mellan Ström- stad och Mon:

af Herr W. T. Lundgren inom

Andra Kammaren (motion N:o 82):

att Riksdagen måtte för anläg- gande af en jernväg från Ström- stad till Mon bevilja ett låneun- derstöd till två tredjedelar af er-

1,183,000

1,133,000

forderliga kostnaderna, dock högst

på de vilkor, som för dylika låns

erhållande blifvit eller blefve be- stämda.

7:o) angående jernväg mellan Bro- mölla och lämplig anknytnings- punkt på Karlshamn—Vislan- da-banan.

af Herr Ola Månsson inom An- dra Kammaren (motion N:o 157):

2,000,000

2,000,000

Transport

10,832,000

—

1,000,000

—

11,832,000

—

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

25

.

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

10,832,000

1,000,000

11,832,000

att Riksdagen ville bevilja stats- anslag till halfva anläggningskost- naden, enligt ritning och kostnads- förslag, till bana emellan Bromölla

och lämplig anknytningspunkt på

Karlshamn—Vislandabanan, till

det bolag som inom utgången af

år 1882 blefve bildadt i ändamål

att färdigbygga och trafikera

nämnda sammanbindningsbana.

Då, enligt alternativa kostnads- förslag, kostnadssummorna uppgå

till respektive 1,000,000 kronor

och 1,110,000 kronor, allt efter

som banan droges till Svängsta

eller Asarum, skulle, i senare fal- let, det begärda statsanslaget ut- göra ...............

■

.

555,000

555,000

8:o) angående jernväg mellan Saf-

sjö och Hvetlanda:

af Herr S. Johnson inom An-

dra Kammaren (motion N:o 151):

att Riksdagen måtte för an- läggning af jernväg mellan Säfsjö

station å södra stambanan och

Hvetlanda bevilja dels ett anslag

utan återbetalningsskyldighet af...

500,000

)

och dels ett lån till lika belopp

eller

500,000

| 1,000,000

—

att återbetalas på de för dylika

lån förut bestämda vilkor.

.

Transport

11,332,000

—

2,055,000

13,387,000

—

Bih. till Biksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Raft.

\

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

9:o) angående jernväg från Lillsjö- dals station öfver Säfsjöström

till Vexiö:

af Herr P. Lindgren, med hvil- ken Herrar J. Jonasson från Kro- nobergs län, C. J. Svensén och

A. F. Petersson instämt (motion

i Andra Kammaren N:o 145):

att Riksdagen måtte för anläg- gandet af jernvägsförbindelse i- från Lillsjödals station på Nässjö

—Oskarshamns-jernvägen öfver

Säfsjöström till Vexiö, hvarför

kostnaden vore beräknad att upp- gå till ungefärligen tre millioner

kronor, anvisa antingen ett lån

11,382,000

2,055,000

13,387,000

till två tredjedelar........................

eller ock ett anslag till en fjerde- del af anläggningskostnaden att

under vilkor, som i öfrigt kunde

varda bestämda, utgå till det

svenska bolag, som för ifrågava- rande jernvägsanläggning kunde

bildas.

10:o) angående jernväg från Fin- spong till Norsholm:

af Herr J. Örwall inom Andra

Kammaren (motion N:o 112):

att Riksdagen ville besluta att

till det bolag, som före den 1

Juli innevarande år kunde vara

2,000,000

2,000,000

Transport

13,332,000

—

2,055,000

—

15,387,000

—

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 27

Lån.

Anslag.

Summa.

Transport

bildadt, med förbindelse att an- lägga och trafikera en smalspårig

jernbana från Finspong till Nors- holm, lemna ett amorteringslån

13,332,000

—

2,055,000

—

15,387,000

—

af högst.......

11:o) angående jernväg mellan lämp- lig punkt å Bergslagernas jern- väg och Siljan:

af Herr Sven Ersson inom An- dra Kammaren (motion N:o 97):

att Riksdagen ville, på så bil- liga vilkor som möjligt, bevilja

statslåneunderstöd till belopp,

motsvarande två tredjedelar af

den beräknade anläggningskost-

500,000

500,000

naden, eller .

åt det bolag, som anlade jernväg

från lämplig punkt å Bergslager- nas jernväg till Siljans segelbara

vatten.

1,951,073

33

1,951,073

33

Summa Kronor

15,783,073

33

2,055,000

—

17,838,073|33

Hvarjemte har föreslagits:

12:o) af Herr Liss Olof Larsson, med hvilken Herrar Jan Andersson i Jonvik,

A. Hansson i Solberg a och J. E. Johansson i Forneby instämt (motion i

Andra Kammaren N:o 146):

att Riksdagen under hufvudsakligen samma vilkor och bestämmelser, som

af 1876 års Riksdag faststäldes, måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar

bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af högst tio

millioner kronor, att utgå under fem år, med högst två millioner kronor under

hvardera af åren 1882, 1883, 1884, 1885 och 1886, å hvilket anslag Kongl. Maj:t

skulle ega att när som helst till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda

jernvägsanläggningar anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att utgå

med högst de här ofvan för hvarje år bestämda belopp;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

13:o) af Herr S. Ljunggren (motion i Andra Kammaren N:o 161):

att Riksdagen, i ungefärlig öfverensstämmelse med sina åren 1871 och 1876

fattade beslut, måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar bevilja

och till Kongl. Majrts förfogande ställa ett extra anslag af fem millioner kronor,

att utgå under fem år med en million under hvartdera af åren 1882 till och med

1886, å hvilket anslag Kongl. Maj:t skulle ega att när som helst anvisa understödsbelopp

att utgå med högst den här ofvan för hvarje år föreslagna summa, samt

i enlighet med de i Riksdagens underdåniga skrifvelse N:o'' 78 af år 1876 bestämda

vilkor; dock med den förändring, att låneunderstödet till hvarje enskild

jernvägsanläggning finge utgöra högst hälften af anläggningskostnaden enligt faststäldt

kostnadsförslag; samt

14:o) af Herr Nils Petersson (motion i Andra Kammaren N:o 152):

att Riksdagen måtte besluta att, der enskildt bolag bildades för byggande

och trafikerande af jernväg och bolaget visade sig ega medel till halfva anläggningskostnaden

och kunde till vederbörande afgifva fullgod garanti för banans

fullbordande, sådant bolag finge, i mån som anvisade medel lemuade tillgäng,

från Riksgäldskontoret erhålla lån mot fullgod säkerhet och på så billiga

vilkor, som utan förlust för staten kunde lemnas, dock icke till högre belopp

än hälften af byggnadskostnaden, samt att icke vidare upptaga utländska lån,

men i stället bemyndiga fullmäktige i Riksgäldskontoret att upplägga ett inhemskt

lån till belopp af tio millioner kronor för att vid behof användas som låneunderstöd

åt förenämnda jernvägsbolag, mot vilkor, som fullmäktige egde närmare bestämma,

att utgå under fem år med två millioner årligen samt upplagdt med så

kallade premieobligationer och i svenskt mynt i små valörer.

Då Stats-Utskottet vid 1876 års riksdag afgaf yttrande angående då gjorda

framställningar om understöd till enskilda jernvägsanläggningar, meddelade Utskottet,

i sitt utlåtande N:o 62, en på införskaffade uppgifter grundad tabell, utvisande

att på enskilda jernvägar nedlagts:

under år 1871 ................................................................................. Kr. 2,206,347,

„ „ 1872 .................................................................................... „ 13,157,732,

„ „ 1873 .................................................................................... „ 34,193,062,

„ „ 1874 .................................................................................... „ 44,313,272

samt,, „ 1875 .................................................................................... „ 28,299,382.

För utrönande af de belopp, som under åren 1876—1880 på enskilda jernvägsföretag

användts, får Utskottet, enligt af Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

benäget lemnade uppgifter, meddela, att på enskilda jernvägar nedlagts:

under år 1876 .................................................................................... Kr. 25,342,000,

„ „ 1877 .................................................................................... „ 18,413,000,

„ „ 1878 .................................................................................... „ 17,876,000,

„ „ 1879 .................................................................................... „ 15,933,000

och „ „ 1880 .................................................................................... „ 2,688,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

2 9

Härvid bör anmärkas, att, i brist på fullständiga uppgifter från jernvägsbolagen,

dessa siffror till en del måst grundas på anstälda approximativa beräkningar

och till en del erhållits genom lika fördelning å de särskilda byggnadsåren åt

anläggningskostnaden för en och annan bana, utan att visst är, att icke å densamma

nedlagts ena året något mera, andra året något mindre. Ofvan angifna siffror

kunna alltså ej vara fullt exakta, och särskildt synes möjligt vara att det använda

beloppet utgör under år 1879 något mindre och under år 1880 något mera

än i tabellen blifvit utfördt.

Emellertid utvisa ofvan anförda, i det stora hela tillförlitliga siffror, huru

byggandet af enskilda jernvägar från en mindre betydlig början hastigt utvecklat

sig intill år 1874, då det uppnått sin höjdpunkt, och att deremot från och med år

1875 ett betydligt nedgående i det enskilda jern vägsbyggandet egt rum, och pågå

för närvarande endast å eu enda enskild bana, Södra Dalarnes jernvägsaktiebolags,

arbeten i något större omfång.

Det gagn, som de enskilda jernvägsanläggningarna medföra såväl för statens

stambanor, till hvilka många af dem föra en större trafik, som ock för

landets hela utveckling, synes Utskottet vara allt för betydande för att icke

staten skulle ännu under någon tid lemna sitt understöd till dylika arbetens utförande,

helst de här ofvan omförmälda motioner otvetydigt utvisa ett fortfarande

behof af ytterligare jernvägsförbindelser, äfvensom att flera sådana af framstående

vigt och nytta äro ifrågasatta, men att tanken på deras utförande sannolikt,

till skada för såväl det allmänna som de orter, hvilka af dessa jernvägslinier

vänta en ytterligare förkofran, måste öfvergifvas, om staten undandrager dem allt

understöd.

Då emellertid Riksdagen ej lärer vara i tillfälle att åstadkomma tillfredsställande

utredning om det ena eller andra jernvägsföretagets företrädesrätt till

statsunderstöds erhållande, torde någon anledning ej förefinnas att frångå det sätt,

Riksdagen för de senaste tio åren användt för dylika företags befrämjande och

hvilket visat sig synnerligen lämpligt, nemligen att ett erforderligt belopp ställes

till Kongl. Maj:ts förfogande för att under nästa femårsperiod till låneunderstöd

för enskilda jernvägar användas.

Beloppet af eu dylik lånefond, hvilket af motionärerne i ämnet föreslagits

dels till tio, dels till fem millioner kronor, har Utskottet ansett kunna något nedsättas

under hvad åren 1871 och 1876 bestämdes, dels med afseende derå att behofvet

antagligen nu är något mindre, dels med hänsyn dertill att efter Utskottets

uppfattning ett något större bidrag af vederbörande intressenter nu bör påkallas;

och har Utskottet med anledning häraf föreslagit fondens belopp till 7,500,000

kronor.

För de hufvudsakliga förändringar i vilkoren för statslåns erhållande, Utskottet

ansett böra ifrågakomma, får Utskottet här nedan redogöra. Främst bland

s. 30 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

30

dessa förekommer, att Utskottet, för att vinna en ökad styrka hos de bolag, som

blefve med statslån understödda, och dymedelst åstadkomma större säkerhet för

statslånens återbetalning, ansett lånen böra bestämmas till högst hälften af anläggningskostnaden

i stället för förut stadgade två tredjedelar. I verkligheten

är den nedsättning af det högsta medgifna lånebeloppet, Utskottet föreslagit, ej

mycket afvikande från den tillämpning, de förut gällande bestämmelserna erhållit.

De 10,000,000 kronor, hvilka 1876 års Biksdag stälde till Kongl. Maj:ts disposition

för att användas till låneunderstöd för enskilda jernvägar, blefvo af Kongl. Maj:t

tilldelade sex särskilda jernvägsbolag, hvilka erhöllo, ett 59,62 procent, ett 58,74

procent, ett 57,38 procent, ett 55,75 procent, ett 48,70 procent och ett 37,59 procent

af anläggningskostnaden, således i intet fall två tredjedelar af berörda kostnad.

Ofvanomförmälda nedsättning af lånebeloppet äfvensom det föreslagna stadgandet,

att minst hälften af den beräknade anläggningskostnaden borde genom

tillskott af egna, ej upplånade medel åstadkommas, synes jemväl så mycket hellre

billigtvis kunna stadgas, som staten nu är i tillfälle medgifva en lägre räntefot

å lånen än tillförene. Den effektiva ränta, staten fått vidkännas vid sin

under senare tider verkstälda upplåning, har aldrig öfverskridit, oftast understigit

41/2 % för år; och då ingen anledning finnes att antaga, att ej samma gynsamma

förhållande må fortfara under den tid, hvarom nu är fråga, samt enär staten vid

sin utlåning till jernvägsanläggningars befrämjande ej torde böra afse någon vinst,

har Utskottet funnit sig kunna tillstyrka räntans nedsättning från fem till fyra och

en half procent för år; i sammanhang hvarmed Utskottet ock föreslagit annuitetens

nedsättande från sex till fem procent af ursprungliga lånesumman, genom

hvilken nedsättning, och enär ett lån med en dylik annuitet af fem procent och

en räntefot af fyra och en half procent amorteras på något öfver 52 år, den

fördel vinnes att det utlemnade lånet amorteras, icke, såsom med de hittills utlemnade

lånen är fallet, hastigare, utan på ungefärligen samma tid som det motsvarande

lånebelopp, staten för utlåningens bestridande upptagit.

Beträffande sättet för betalningen af den ränta för de första åren af lånetiden,

med hvars erläggande anstånd komme att medgifvas, har Utskottet föreslagit

en något bestämdare föreskrift än den år 1876 meddelade.

Då numera en lag om inteckning i jernväg kommit till stånd, har naturligtvis,

i fråga om säkerheten för de lån, som komme att utlemnas, hänsyn till denna

lags stadganden kunnat och bort tagas. Som det likväl i flera fall .synts kunna

blifva med stora svårigheter för vederbörande jernvägsbolag förenadt att under

den första byggnadstiden och innan arbetet så fortskridit, att inga vidare förändringar

i detaljerna af banans sträckning kunna ifrågakomma, erhålla inteckning

i sin blifvande jernväg, har Utskottet ej ansett det böra ovilkorligen stadgas, att

lånebelopp skall, innan det får i sin helhet lyftas, vara i jernvägen intecknadt, utan

har Utskottet, i betraktande jemväl deraf att enligt den nya lagen det beträffande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 40.

31

fordringar, som efter 1881 års ingång uppkomma, ej är fordringsegare, utan endast

jernvägens egare medgifvet att söka och erhålla inteckning i jernvägen, ansett tillfyllestgörande

säkerhet kunna för staten åstadkommas, dels derigenom att stadgande om

bolagets skyldighet att bereda staten första inteckning i jernvägen intoges i bolagsordningen,

som är för bolagets alla åtgärder förbindande.och från hvars stadganden

afvikelse ej kan utan personligt ansvar för vederbörande ega rum, dels ock derigenom

att, till dess sådan inteckning meddelats, en tredjedel af det beviljade låneunderstödet

skall innehållas.

Såsom bekant har frågan om en särskild taxa för samtrafik mellan statens

och enskildes jernvägar på senare tiden tilldragit sig ganska mycken uppmärksamhet,

och vid vissa enskilda jernvägslinier, som kunna till anläggning ifrågakomma,

synes det vara för staten af stor vigt att kunna i sådant afseende öfver det enskilda

bolagets åtgöranden bestämma. Visserligen har Kongl. Maj:t redan rättighet

att ålägga de enskilda jernvägsbolagen skyldigheten att ingå på en särskild

sam trafiktaxa; men då vid koncessions meddelande för en del jernvägar sådan

taxa ej varit förutsedd, lärer Kongl. Maj:t ännu ej hafva ålagt bolagen en dylik

taxas tillämpning. För framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd åt

enskilda jernvägsbolag, dessas skyldighet att underkasta sig en för trafiken inom

det svenska jernvägsnätet så vigtig bestämmelse böra bestämdt framhållas; och

har Utskottet derför bland vilkoren föreslagit ett stadgande jemväl i berörda afseende.

På grund af hvad ofvan anförts, hemställer Utskottet,

Yl.

Cl) att, med anledning af här ofvan omförmälda motioner,

Riksdagen måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar bevilja

och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag

af 7,500,000 kronor, att utgå under fem år från och med år

1882 med 1,500,000 kronor årligen, dock så att belopp, som

ej blifvit till utgående under ett af dessa år anvisadt, må för

ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras, egande

Kongl. Maj:t att å detta anslag, till understödjande af nya,

ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar, anvisa af

Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att utgå i enlighet

med följande vilkor och bestämmelser:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas af Kongl.

Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen, hvilka jernväg

skall beröra, varande det sökande bolaget skyldigt att godtgöra

de särskilda kostnader för möjligen erforderliga besigtningar,

extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka

kunna af kostnadsförslaget och arbetsplanens granskning föranledas;
2:®)

att låneunderstödet må utgöra högst hälften af anläggningskostnaden

efter det faststälda kostnadsförslaget samt

lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt och å tider, som

Kongl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande deraf att bolagsmännens

inbetalningar å af dem tecknade belopp skola

ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas,

och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande härjemte

en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen innestå till

dess besigtning af jernvägsanläggningen blifvit i öfverensstämmelse

med § 2 mom. 2 af Kongl. kungörelsen den 11 December

1874, angående ordningen för afsyning och besigtning

af enskilda jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik,

förrättad och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd

till banans öppnande för allmän trafik;

3:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla

statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kongl. Maj:t styrka,

att det förfogar öfver ett kapital, som jemte statslånet är

fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens utförande på sätt

arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och hvaraf minst så

stor del, som motsvarar hälften af den beräknade anläggningskostnaden,

bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp

eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott

till jernvägsanläggningens utförande;

4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar skall

iakttagas:

a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga

försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres

ränta efter fyra och en half för hundra å oguldet

kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning derå;

b) att räntefrihet ej må beviljas, men anstånd med

räntans erläggande medgifvas för högst tre år, dock icke

utöfver ett år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande,

jernväg senast skall vara färdig och för trafik öpp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

33

nåd; skolande beloppet af den ränta, med hvars erläggande

anstånd sålunda mcdgifves, till staten inbetalas, sedau genom

de stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken anstånd

icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt,

så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande

fortfares så länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med

hvars erläggande anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt;

och

c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter den

dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall

vara färdig och för trafik öppnad;

5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande

byggnader och materiel, äfvensom all bolagets öfriga egendom,

skall utgöra säkerhet för den af staten lemnade försträckning,

och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla

inteckning med förmånsrätt framför hvarje annan fordran

i den jernväg, för hvars anläggning den ifrågavarande

försträckningen beviljats; börande ej mindre, såsom vilkor för

statslåns erhållande och tillgodonjutande, i bolagsordningen

intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet

för statens fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt

för samma fordran framför hvarje annan fordran hos bolaget, än

ock en tredjedel af det beviljade statslånet innestå till dess inteckning

med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets jernväg

meddelats för förut lyftade andelar af lånet; hvarjemte ofvanberörda

sista tredjedel ej må utbekommas förr än inteckning

för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan

fordran än statens blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad

;

6:o) att Kongl. Maj:t skall insätta en ledamot i direktionen

för hvarje jernvägsbolag, som innehar lån af staten, och

utse en revisor att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning

och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd

direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,

skall vara skyldigt underkasta sig så väl de bestämmelser i

fråga om samtrafik, hvilka Kongl. Maj:t kan finna godt för

bolaget bestämma, som ock i öfrigt alla de vilkor och kontroller,

som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga;

samt

Bih. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt, må,

då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad eller

årlig ersättning undfå upplåtelse af den för jernvägsanläggningen

erforderliga, Kronan tillhöriga mark, som står under

dess omedelbara disposition, hvaremot, när frågan är om

boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller

annorledes upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget

bör lemnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels

ock kostnadsfritt begagna sådana å Kronans egor belägna

kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna vara disponibla.

Med anledning af det beslut, Utskottet sålunda ansett sig böra i afseende

å enskilda jernvägsanläggningars understödjande under de närmaste fem åren

tillstyrka Riksdagen att fatta, har Utskottet saknat anledning att ingå i närmare

pröfning af de ofvan omföi’mälda framställningar, hvilka afse beviljande af understöd

åt vissa särskilda jernvägsanläggningar.

Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet här ofvan under mom. Ct)

föreslagit, hemställer Utskottet alltså,

b) att Herrar W. A. Söderhjelms, C. O. Widmarks, W.

von Rehausens, L. J. Larssons m. fl., C. J. Ödmans, Grefve

E. Sparres, W. F. Lundgrens, Ola Månssons, S. Johnsons, B.

Lindgrens, J. Örwalls och Sven Erssons i väckta motioner

gjorda framställningar om låneunderstöd åt vissa särskilda

jernvägsanläggningar icke må till någon vidare Riksdagens

åtgärd föranleda.

F) Angående utanordnande till ett blifvande bolag för anläggning af jernväg

från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten af ett utaf

Bergslagernas jernvägsaJctiebolag förverlcadt belopp.

I inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 96) hafva Herrar Lits Olof

Larsson,. Sven Ersson och S. M. Olsson förmält, att ingen ort inom vårt land i

fråga om jernvägar blifvit så ogynsamt behandlad som öfre Dalarne, och likväl

vore denna ort af den betydenhet, att den egde berättigade anspråk på en sådan

lättnad i sina kommunikationer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

35

Öfre Dalarne, det vill säga Öster- och Vesterdalarne, med undantag af

Bjursås och Säfsnäs socknar, hade en folkmängd af omkring 75,000 personer och

bestode af 21 socknar. Dess befolkning hade tecknat ett, i förhållande till dess förmåga,

icke obetydligt antal aktier uti Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som åtagit

sig att anlägga jernväg upp till Siljans segelbara vatten; aktiebeloppen utbetaltes och

mottogos af bolaget, men jernvägen uteblef. Denna ort vore sålunda ännu i saknad

af jernväg, ehuru Siljan med dess 7 mil segelbara vatten, som redan trafikerades

af åtta ångfartyg utom flera segelfartyg, af alla sakkunnige, ända från

den tid, då först började talas om jernvägar norr om hufvudstaden, ansetts såsom

eu gifven ändpunkt för en sådan.

Som bekant vore, hade år 1871 tvenne bolag täflat om rättighet att få

anlägga jernväg upp till Siljans segelbara vatten, och båda sökte öfverbjuda

hvarandra såväl i fråga om säkerhet som tiden för en sådan jernvägs fullbordande.

Det så kallade Bergslagernas jernvägsaktiebolag eller, rättare, de personer,

som bildade detsamma, hade den 26 September 1871 erhållit koncession å,

bland annat, en jernväg upp till Siljans segelbara vatten, med skyldighet att senast

den 1 Maj 1876 påbörja anläggningen och att före utgången af år 1879

hafva den fullbordad. Som säkerhet härför ålades bolaget att uti Kongl. Statskontoret

deponera 50,000 kronor, hvilket belopp, derest berörda jernväg icke inom

utsatt tid fullbordades, skulle tillfalla staten.

Att detta stora bolag icke förmådde fullgöra sitt åtagande att bygga denna

jernväg, vore väl bekant, och den ort, som i första rummet vore intresserad af

densamma, hade sålunda icke allenast förlorat de medel, som i sagda bolag

tecknades i ändamål att få ifrågavarande jernväg anlagd, utan ock under tiden

från den 26 September 1871 till 1880 års början, till följd af den utaf Kongl.

Maj:t till Bergslagsbolaget lemnade koncession, varit förhindrad att sjelf eller genom

andra få jernväg derstädes. Såsom temligen visst kunde antagas att, derest icke

omförmälda koncession gjort sådant omöjligt, så hade jernväg redan varit anlagd

upp till Siljans segelbara vatten, antingen af det med Bergslagernas bolag konkurrerande

engelska bolaget eller ock af orten sjelf, under de gynsamma åren

1872—1875, då svårighet visst icke mött att för ändamålet åstadkomma ett

bolag.

Svårigheten att nu åstadkomma ett sådant bolag, med för ändamålet tillräckligt

aktiekapital, vore ej ringa, helst, såsom redan antydts, ett icke obetydligt

kapital liksom den gynsammaste tiden gått förlorad; men sedan ortens befolkning

sålunda sett sina förhoppningar och erhållna löften svikna, hade samma

befolkning, som nogsamt insåge att en jernväg från Siljans segelbara vatten till

det stora jernbanenätet vore en lifsfråga för orten, numera sjelf sökt taga

den vigtiga frågan om hand och i sådant syfte beslutat att med snaraste söka

förverkliga anläggandet af jernväg från Borlänge station å stora Bergslagsbanan

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

upp till Siljans segelbara vatten, utgörande eu våglängd af något mer än 3 mil,

för hvilket ändamål tillsatts eu interimsstyrelse med uppdrag att skyndsamt vidtaga

alla förberedande åtgärder.

Öfre Dalarnes befolkning, som hoppades att i likhet med flera andra få

komma i åtnjutande af något låneunderstöd från statens sida för den sålunda

ifrågasatta jernvägen, hade derjemte trott sig ega billiga anspråk på erhållande

af det belopp, 50,000 kronor, som Bergslagernas jernvägsaktiebolag deponerat i

Kongl. Statskontoret såsom säkerhet för anläggandet af eu jernväg just i samma

rigtning och för samma ändamål — Siljans segelbara vattens sammanbindande

med det stora jernvägsnätet — som det, för hvilket ortens befolkning nu ansträngde

sig; och hafva ofvaunämnde motionärer fördenskull hemstält, att Riksdagen

behagade för sin del medgifva och besluta, det Kongl. Maj:t må ega rätt

att till det bolag, som före 1882 års utgång förbunde sig att anlägga jernväg

från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten, utanordna det af Bergslagernas

jernvägsaktiebolag förverkade belopp, 50,000 kronor, att sålunda tillgodokomma

den jernvägsanläggning, för hvilken det ursprungligen varit afsedt.

Utskottet har tagit del af den utaf motiouärerne omförmälda, den 26 September

1871 af Kong]. Maj:t meddelade koncession och deraf inhemtat, att koncessionsinnehafvarne

ålagts att hos Kongl. Statskontoret deponera penningar eller

värdepapper, som kunde af Kongl. Maj:t godkännas, till belopp af 200,000 kronor,

deraf en fjerdedel, eller 50,000 kronor, skulle utgöra säkerhet för utförande af jernvägslinien

från Domnarfvet till Insjön, samt att, enligt bestämmelserna i koncessionen,

berörda 50,000 kronor skulle tillfalla statskassan i den händelse, att arbetet

å nämnda jernvägsliuie ej blefve å utsatt tid i allo fullbordadt.

Såsom bekant, hafva koncessionshafvarne och deras'' rättsinnehafvare nödgats

helt och hållet afstå från anläggningen af ifrågavarande jernvägslinie, som

enligt koncessionen bort före utgången af år 1879 vara fullbordad; och har styrelsen

för Bergslagernas jernvägsaktiebolag, på sätt ett till Utskottet öfverlemnadt

utdrag af dess protokoll den 7 sistlidne Februari utvisar, till svar å eu af ofvannämnde

motionärer gjord förfrågan, beslutat meddela don förklaring, att styrelsen

för sin del funne det särdeles önskvärdt, att ifrågavarande, af bolaget deponerade

medel, 50,000 kronor, komme till användning för den för Dalarne så vigtiga samfärdseldel

mellan Borlänge och Siljan, hvilken ingått i planen för Bergslagernas jernvägsaktiebolags

verksamhet, men oaktadt sin stora betydelse i följd af finansiella

svårigheter måst af bolaget lemnas outförd.

Utskottet får vidare meddela, att ifrågavarande i Statskontoret deponerade

50,000 kronor der ännu qvarstå, utan att vara till statskassan såsom statsinkomst

öfverförda.

Då ifrågavarande belopp är af vederbörande koncessionshafvare förverkadt,

synes Utskottet billigt vara, att detsamma kommer den ort till godo, som i sin

s. 37 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

37

mån bidragit till medels anskaffande för den beslutade jernvägslinien, men, till följd af

omständigheter, på hvilka ortens invånare ej kunnat inverka, hittills måst vara i

saknad af den med deras bidrag afsedda jernvägsförbindelsen. Vid det förhållande

att, såsom upplyst blifvit, ansträngningar nu göras för berörda, allmänt gagneliga

jernvägsanläggnings utförande genom ett nytt, under bildning varande enskildt

bolag, torde ock beloppet ej lämpligen böra af staten disponeras på annat sätt än

som med dess ursprungligen afsedda ändamål öfverensstämmer. På det likväl

säkerhet i sådant afseende må vinnas, torde det vara nödigt, att Kongl.

Maj:t bestämmer de vilkor, på hvilka medlen må få af det nya bolaget utbekommas.

Utskottet hemställer,

VII.

att Riksdagen, med bifall till Herrar L. O. Larssons,

Sven Erssons och S. M. Olssons förevarande motion, må för

sin del medgifva, det Kongl. Maj:t må ega rätt att på vilkor,

Kongl. Maj:t finner för godt att bestämma, till ett bolag, som

före 1882 års utgång förbundit sig att anlägga normalspårig

jernväg från Bergslagernas jernväg till Siljans segelbara vatten,

såsom bidrag till dess jernvägsanläggning öfverlemna ifrågavarande,

såsom säkerhet för utförande af jernvägslinien Domnarfvet—Insjön

i Statskontoret deponerade belopp af 50,000

kronor.

Om sättet för anskaffande af medel till de här ofvan föreslagna anslag till

statens jernvägsbyggnader i Norrland samt låneunderstöd för enskilda jernvägar

kommer Utskottet framdeles att afgifva förslag; hvarvid Utskottet tillika kommer

att meddela yttrande om den af Herr Nils Petersson i hans motion, N:o 152, gjorda

hemställan om uppläggande af ett inhemskt lån i s. k. premieobligationer; hvilket,

äfvensom att Utskottet med sina här ofvan under punkterna II, III och IV gjorda

hemställanden anser sig hafva besvarat äfven Herr Nils Peterssons i nyssnämnda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 40.

motion väckta förslag, att all vidare byggnad af stambanor för statens räkning

må efter afslutandet af den under byggnad varande norra stambanan upphöra,

Utskottet härmed

Vill.

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 23 Mars 1881.

På Stats-Utskottets vägnar:

E. Key.

Promemoria af Herr L. M. Nordenfelt:

(Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.)

>För att söka utreda med hvilka belopp statskassan under de senare åren

måst bidraga till ränta för statens till allmän trafik upplåtna jernvägar utom nybyggnader

och amortering, har jag låtit upprätta en tabell (bil. A), uti hvilken

sista raden angifver dessa årliga bidrag.

Från summan af annuiteterna för de fonderade lånen har först afdragits den

årliga amorteringen för att finna summan af statens årliga ränteutgift för dessa lån.

Vidare har från detta räntebelopp afdragits de räntebelopp, hvilka, amorteringen

oberäknad, blifvit betalade af de enskilda jernvägsbolagen, samt skilnaden

emellan de räntebelopp, som af staten betalts för de utlånade medlen, och de belopp,

hvilka i ränta erlagts af de enskilda bolagen, emedan denna senare afdragspost

utgör ett understöd, som staten beviljat för de enskilda jernvägarne.

Dessutom hafva afdragits de belopp, hvilka af nettobehållningen af statens

järnvägstrafik verkligen blifvit aflemnade till statskassan, så väl som beloppet af

de räntor å upptagna fonderade lån, hvilka dels varit använda till de under byggnad

varande, för trafik ännu icke upplåtna stambanorna, dels ännu icke för jernvägarne

blifvit utlemnade från Riksgäldskontoret.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 40. 39

Enär statsinkomsterna å flera titlar, såsom bevillning, tull och bränvinsskatt,

otvifvelaktigt genom jernvägarne indirekt erhållit en högst betydlig tillväxt, hvilken

vida öfverstiger statskassans- nuvarande årliga utgift för jernvägarne, anser

jag de i den uppgjorda tabellens sista rad framlagda talen klarligen ådagalägga,

att det icke kan vara förenadt med någon våda eller afsevärd olägenhet

för budgeten att för stambanebyggnaden successive under sex år öka annuiteterna

för statens fonderade lån med de belopp, hvartill annuiteten å byggnadskostnaden

för den föreslagna stambanan uppgår, eller efter banans fullbordande med högst

550,000 kronor; i synnerhet som den nyligen verkstälda konverteringen af äldre

statslån med minst två gånger detta belopp förminskat de ifrågavarande annuiteterna

för den närmaste tiden, och statsbanornas nettoinkomst under de ifrågavarande

byggnadsåren sannolikt kommer att betydligt tillväxa, samt statsbanorna i

Norrland redan under de första åren af siu tillvaro lemnat ett bättre resultat, än

statsbanorna inom flere andra delar af landet gifvit under likartade förhållanden.

Jag tillåter mig vidare att fästa uppmärksamheten derå, att samtidigt

med upplåningen pågått en ej obetydlig kapitalbildning för statens räkning, nemligen:
Amortering

af den fonderade statsskulden intill 1880 års slut... kr. 27,322,053: 33

Liqvidations- och amortissementsfondernas behållning vid samma

tid ................................................................................................ „ 2,581,963: 41

Kapitaliserade trafikmedel, använda för nya byggnader, kassa

och materialförlag vid samma tid .......................................... „ 22,285,650: 53

Af statsmedel verkstälda utbetalningar till statens jernvägar

intill 1879 års slut (enligt 1880 års revisionsberättelse om

Riksgäldskontor, sid. 190),..................... kr. 11,789,222: 44

med afdrag för anslag till enskilda jernvägs
anläggningar

(sid. 191).............................. „ 3,372,500: — 8,416,722: 44.

Summa kronor 60,606,389: 71.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Stats-TJtskottets inlåtande N:o 40.

A) Statens fonderade skuld, inberäknad skuld för jernvägshypoteksfonden, uppgick till ...

B) deraf såsom lån utlemnadt till enskilda jernvägar...............................................................

C) och qvarstod under Riksgäldskontorets förvaltning...................................................

D) samt låg i påbörjade, icke fullbordade stambanor.....................................................

E) Annuiteterna å statens fonderade skuld, inberäknad skuld för jernvägshypoteksfonden

F) deraf utgjorde amortering.....................................................................................................

G) Årliga räntebeloppet på statens fonderade skuld, amorteringen fråndragen..................

H) Medelränta i procent (talen å raden G, utgörande räntebelopp på talen å raden A)...

I) Årliga inbetalningen från de enskilda jernvägsbolagen......................................................

K) deraf utgjorde amortering ......................................................................................................

L) Årliga räntebeloppet, som influtit från de enskilda jernvägsbolagen, amorteringen från
dragen

.................................................................................................................................

M) Skilnaden emellan de räntebelopp, som staten i medeltal utgifvit för de till de enskilda

jernvägsbolagen utlånade medlen, och de räntebelopp, hvilka dessa bolag till statskassan

inbetalt, amorteringen oberäknad .....................................................................

N) De räntebelopp, som efter medelränta belöpa sig på den andel af statens fonderade

skuld, hvilken qvarstått under Riksgäldskontorets förvaltning (talen å raden C)...

O) Antaget räntebelopp efter medelränta å de på raden D uppgifna summor, hvilka varit

nedlagda i påbörjade, men icke fullbordade stambanor ............;...............................

P) Kontant inbetalning till statskassan af behållningarne från statens järnvägstrafik.........

Q) Statskassans årliga bidrag till de under trafik varande stambanorna eller bristande

ränteinkomst, oberäknadt nybyggnader och amortering (talen å raden G minskade

med summan af talen för hvarje särskilt år å raderna L, M, N, O och P).........

Anm.: Med det sätt, som för dess enkelhets och åskådlighets skull blifvit användt vid

och oberäknadt kapitalrabatterna, följer dels någon ojemnhet för de särskilda

hvarigenom ock alla afdragsposterna å raderna H, I, K, L och M efter beräkninde

under trafik varande stambanorna högre, än i verkligheten egt rum, så att,

medeltal 1,877,243 kronor hade nedgått till 1,507,675 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

41

Bil, A.

Vid slutet af år

1877.

Vid slutet af år

1878.

Vid slutet af år

1879.

Vid slutet af år

1880.

180,157,684

_

211,874,640

217,292,229

221,356,239

23,988,712

28,563,885

—

33,785,844

—

35,339,269

—

16,509,564

—

31,348,109

—

19,950,203

—

15,806,806

—

9,125,000

—

9,000,000

—

6,725,000

—

12,675,000

—

10,141,574

—

11,129,710

—

11,988,369

—

12,347,021

—

2,033,452

—

2,305,976

—

2,338,685

—

2,356,996

—

8,108,122

—

8,823,734

—

9,649,684

—

9,990,025

—

4,50

1,174,013

4,16

1,163,098

_

4,44

1,451,655

4,51

1,596,071

390,810

—

371,017

—

410,090

—

449,635

—

783,203

—

792,081

—

1,041,565

—

1,146,436

—

— 296,289

—

— 396,176

—

— 458,526

—

— 447,365

*—

742,930

—

1,304,081

—

885,788

—

712,886

—

410,625

—

374,400

__

298,590

_

571,642

_

3,500,000

—

4,200,000

—

4,500,000

—

6,200,000

—

2,375,075

—

1,756,996

2,465,215

—

911,696

—

Medeltal för år Kr. 1,877,243.

beräkning af medelräntan å de fonderade statslånen i procent, oberäknadt amorteringen

åren, dels ock i det hela lägre procenttal, än om kapitalrabatterna i beräkningen ingått,

gen utfallit lägre och således äfven talen å raden N eller statskassans årliga bidrag till

om effektiva räntan för ofvannämnda afdragsposter varit 5 procent, närstående årliga

Bih. till Riksd. Prat. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Reservationer:

vid punkten II (ang. norra stambanans fortsättning till Ångermanelfven):

l:o) af Herr L. M. Nordenfelt, med hvilken instämt Herrar Friherre F. von

Essen, H. It. Törnébladh och Hans Andersson:

“Beträffande rigtningen af den föreslagua stambanan finner jag fullt utredt,

att någon sydligare belägen utgångspunkt från tvärbanan eller någon i allmänhet

sydligare rigtning, än den som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen, icke bör ifrågasättas;

deremot synes det mig förtjena att ytterligare utredas, huruvida icke en

nordligare rigtning af banan, som berörde Indalselfvens lugnvatten helst vid Gesundsjön,

kunde för banans trafikinkomst medföra så väsentliga fördelar, att

derigenom kunde uppvägas de olägenheter af förökad väglängd och större anläggningskostnad

samt större afstånd för trafiken i rigtningen norr och söder, hvilka

af en sådan förändring måhända skulle uppstå.

De upplysningar, hvilka blifvit lemnade angående möjligheten af virkestrausport

från Indalselfven, äfvensom den erfarenhet om sådan transport på jernväg,

hvilken vunnits dels i Norge, dels ock å de redan fullbordade delarne af

stambanan genom Norrland, ådagalägga tydligen hvilket väsentligt inflytande på

jernvägarnes nettobehållning utöfvas af deras beröring med lugnvatten i de stora

flottlederna, enär endast vid lugnvatten af en viss utsträckning timmermagasiu

kunna anläggas vare sig för sågverk på platsen eller afsändning af timmer på

jernväg. Då det vid närmare undersökningar, som afse nämnda ändamål, möjligen

kan befinnas fördelaktigare att utgå från tvärbanan vid Gällösund eller någon närmare

derintill belägen punkt än från Bräcke, synes Riksdagens beslut böra så

affattas, att hinder ej må möta för eu förändring äfven af banans utgångspunkt,

om så skulle af Kongl. Majrt befinnas lämpligt.

Den förlängning för trafiken i rigtningen norr och söder, som genom ett

något nordligare läge eller en nordligare utgångspunkt skulle uppkomma, synes

mig vara en vida mindre olägenhet än ett mindre fördelaktigt läge med af
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

43

seende på banans trafikiukomst i öfrigt, helst våglängden från Sollefteå till

Stockholm, (il,6 mil, redan är så betydlig, att en eller annan mils förökning af

denna våglängd icke lärer märkbart kunna inverka på trafiken i denna rigtning.

Ju mera den nu föreslagna banan kommer att tjena till transport från det inre åt

landet till exporthamn, ju bättre nettobehållniug lärer otvifvelaktigt vinnas å densamma.

Jag föreslår fördenskull

att i stället för “lämplig punkt i dess närhet11 efter orden

“B räcke station eller11, som bibehållas, å femte raden af klämmen

måtte införas orden “Gällösund eller lämplig mellanliggande

punkt".

2:o) af Herrar C. E. Lamell, Sven Nilsson och Sven Andreasson;

3:o) af Herrar Liss Olof Larsson, Ola Bosson Olsson, Ola Andersson, Carl

Anders Larsson och Nils Pettersson, hvilka yttrat:

“Vi anse Utskottets ekonomiska och finansiella utredning icke vara tillfredsställande,

hvarken i hvad den rörer landets förmåga att bära de ökade bördor,

som af ett fortsatt jernvägsbyggande för statens räkning kan blifva en följd,

enär, om ock denna förmåga, med eller utan anlitande af extra beskattning, finnes,

detta ingalunda utesluter behofvet och klokheten af omfattande utredningar, för

att, så vidt sig göra låter, förekomma misstag, hvilka, om de begås, äro så mycket

svårare, som de icke kunna rättas; ej heller i afseende på ortens rikedom, enär

den lilla del af jernvägen, omkring 4 mil, som sträcker sig in i Ångermanland,

icke lärer kunna tilldraga sig synnerlig stor del af densamma, då den är utbredd

på en mycket stor yta, och derföre icke heller synnerligt inverka på utvecklingen

inom detta stora område; icke heller har Utskottets utredning i afseende å jernvägens

läge kunnat håfva våra betänkligheter, enär Utskottet, ehuru det tillstyrker beslut

om jernvägens byggande och beviljande af medel derför, likväl icke kunnat bestämma

hvarken banans ändpunkter eller de orter och ställen, den skulle beröra,

utan antyder behofvet af ytterligare undersökningar samt lemnar omsorgen härom

och ansvaret härför ensamt åt Kongl. Maj:t. Vi anse derför Utskottets yttrande i

denna del hafva bort erhålla följande lydelse:

“Det är enligt Utskottets åsigt högst naturligt, att Kongl. Maj:t medelst

ifrågavarande förslag understält Riksdagens pröfning den vigtiga frågan derom huruvida

statens jernvägsbyggnader, efter fullbordandet af tvärbanan och den till densamma

sig sträckande uppåtgående stambanan, skola, åtminstone för någon tid,

afstanna eller omedelbart fortsättas. De såväl allmänna som enskilda intressen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

■14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

på hvilka denna frågas afgörande utöfvar inflytande, äro för stora, att ej Riksdagen

bort, såsom skett, af Kongl. Maj:t beredas tillfälle att i det maktpåliggande ärendet

meddela sitt beslut.

I statsverksprotokollet (sid. 50) anför Statsrådet och Chefen för Civildepartementet,

att, då fråga förevarit att bestämma stambanans rigtning inom Norrland,

det mångfaldiga gånger blifvit såsom en förutsättning framhållet, att den uppåtgående

stambanan genom Norrland icke skulle afslutas vid den punkt, der densamma

träffade tvärbanan, utan att densamma skulle i en närmare eller fjermare

framtid fortsättas till Ångermanelfven; och yttrar Departementschefen vidare, att,

då den hittills beslutade stambanan genom Norrland under år 1882 blir i sin helhet

fullbordad, tidpunkten nu vore inne att afgöra, huruvida fortsättningen af norra

stambanan borde ske omedelbart derefter eller om med fortsättandet borde under

någon tid anstå.

Enligt Utskottets åsigt tala de mest vigtiga skäl derför att afgörandet af

frågan, huruvida jernvägsbyggnaderna i Norrland böra fortsättas eller icke, må få

under någon tid anstå. De skäl, hvilka af jernvägsbyggnadsstyrelsen i dess underdåniga

memorial anföras för ett omedelbart fortsättande af jernvägsbyggnaderna,

äro hufvudsakligen sådana, som ligga något vid sidan om sjelfva hufvudfrågan.

De bestå förnämligast dels deri att åtskilligt, efter de redan beslutade arbetenas

afslutande öfverblifvet förråd af inventarier och materialier skulle kunna vid arbetenas

fortsättning komma till användande och att utförandet af den nu ifrågasatta

jernvägsförbindelsen aldrig skulle kunna åstadkommas med mindre kostnad än om

det finge ske utan afbrott och i sammanhang med de nu pågående jernvägsarbetena

inom Norrland, dels ock i den menliga inverkan, som ett afbrott i jernvägsbyggandet

skulle kunna medföra för den enskilda industrien och för den mängd arbetare,

som vid statens jernvägsbyggnader haft en flerårig sysselsättning.

Det förra af dessa skäl synes Utskottet vara af allt för ringa betydelse för

att kunna på förevarande stora frågas afgörande inverka. Äfven om det öfverblifna

till ett värde af omkring 600,000 kronor uppskattade förrådet ej framgent

skulle kunna helt och hållet vid statens jernvägar användas, utan någon större

eller mindre del deraf måste med någon förlust realiseras, lärer såväl denna förlust

som den besparing, som möjligen kunde uppkomma genom jernvägsbyggnadernas

oafbrutna fortsättande, vara af försvinnande litenhet i jemförelse med den förlust,

statsverket, om ett beslut blefve utan föregången tillfyllestgörande undersökning

fattadt, skulle äfventyra genom att i nya jernvägar nedlägga upplånadt kapital,

som måhända ej på lång tid kunde förräntas med den afkastning, de nya jernvägslinierna

komme att lemna.

Beträffande åter den antydda menliga inverkan af ett afbrott i statens jernvägsbyggande,

får Utskottet erinra derom att användandet under nästkommande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

45

år af de 2,500,000 kronor, Köngl. Maj:t föreslagit och Indika äro afsedda till både

inköp af materiel och aflöningar för arbete, knappast torde kunna på landets industri

och lämpligaste tillgodogörandet af dess lediga arbetskrafter utöfva något

synnerligt inflytande; att, helst om, enligt Utskottets här nedan gjorda förslag,

staten komme att äfven under nästa fem år understödja det enskilda jernyägsbyggandet,

arbetet inom landet på jernvägars anläggning, om det än under den

senare tiden högst betydligt nedgått, likväl ingalunda komme att upphöra, utan

skulle äfven fortfarande taga ganska betydliga krafter i anspråk, samt att på det

forcerade jernvägsbyggandet måhända hittills nedlagts väl mycket arbete, som

skulle kunnat med lika fördel för landet i dess helhet finna användning i de yrken

och näringar, af hvilkas förkofran jernvägarnes trafikförmåga är väsentligen

beroende.

I det af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader afgifna, i statsverkspropositionen

åberopade underdåniga memorial förmäler Styrelsen, hurusom det

icke tillkommit Styrelsen att ingå i bedömande deraf, huruvida en fortsatt byggnad

af statens stambana kan vara öfverensstämmande med landets nuvarande finansiella

ställning. Mot denna Styrelsens uppfattning af gränserna för dess pröfning af

frågan torde befogad invändning ej kunna göras, men Riksdagen tillkommer och

åligger det tvifvelsutan att vid sin pröfning af ärendet taga en hufvudsaklig hänsyn

till den inverkan, landets finanser komma att röna af ett fortsatt jernvägsbyggande

med upplånta medel, till det inflytande, som en ökad upplåning med

deraf följande ökade utgifter för statsskulden måste utöfva på landets förmåga att

bära andra utgifter än de med jernvägsbyggnaderna förenade. Också yttrade vid

1876 års riksdag, då fråga var om de norra banornas sträckning och då Statsutskottet

hade föreslagit stambanans dragande till Håssjö och tvärbanans byggande

från sistnämnda punkt, Statsrådets främste ledamot i ett inom Andra Kammaren

hållet anförande, att frågan derom huruvida en stambana kunde komma att byggas

längre norrut än Håssjö torde vara beroende deraf, huruvida den jernväg, man

då stode i begrepp att anlägga, finge en sådan trafik, att anläggningen bure sig,

så att den icke blefve en fortfarande kräfta för statsverket. Den omständighet att

1876 års Riksdags beslut utföll så, att Håssjö ej af den då beslutade banan berördes,

torde i intet fall kunna medföra, att icke nyssnämnda, på beslutet om det

då föreslagna jernvägsbyggandet i Norrland mäktigt inverkande yttrande eger sin

tulla tillämpning på hvarje fortsättning af jernvägsarbetena i Norrland utöfver de

redan beslutade.

Nu påstås visserligen, att Ångermanelfveu skulle vara en naturligare gränslinie

för jernvägarne norrut än tvärbanan, men för visst torde kunna antagas, att

statsmakterna vid sina redan fattade beslut om stambanan och tvärbanan just

afsett att med dessa banor bilda ett i och för sig afslutadt jernvägssystem; vid

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

hvilket förhållande det synes vara naturligt, ja oeftergiflig!, att ett beslut om jernvägarnes

utsträckning utöfver det sålunda beslutade jernbanesystemet bör föregås

af noggranna undersökningar i ej blott tekniskt, utan äfven statsekonomiskt hänseende;

hvarvid resultatet af de redan utförda norrländska jernbanorna ej torde

kunna lemnas utan afseende.

Dylika undersökningar föreligga ej till ledning för Riksdagens beslut; men

så vidt Utskottet kunnat inhemta, skulle nu verkstälda sådana undersökningar

knappast kunna leda till det resultat, att ett fortsatt jernvägsbyggande i Norrland

för det närvarande vore förenligt med ett tillbörligt aktgifvande på statens vigtiga

finansiella intressen. Utskottet tillåter sig i sådant hänseende anföra några statistiska

data, hemtade dels ur Kongl. Trafikstyrelsens embetsberättelser, dels ur

Riksgäldskontorets räkenskaper och dels ur Riksdagens Revisorers berättelser.

Den af Kongl. Styrelsen för statens järnvägstrafik nyligen offentliggjorda

summariska redovisning för år 1880 innehåller för statens jernvägar en kapitalräkning,

omfattande tiden från första byggnadsåret till och med 1880, hvilken

kapitalräkning är af följande innehåll:

Debet.

Extra anslag till statens jemvägsbyggnader

d:o hvaröfver Styrelsen för statens

järnvägstrafik haft att

förfoga:

till inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg............

till byggande af Värta-banan

Kr. 158,6513,810,95.

Kr. 163,603,8 1 0,95.

» 25,092,000,oo.

Kr. 180,5 95,8 1 9,95.

» 14,538,502,14.

» 182,320,109,15.

4.000. 000.00.

1.250.000. 00.

till nybyggnader och ny materiel vid de trafikerade

statsbanorna.............................................

Summa extra anslagsmedel till statens jernvägar

Kapitalrabatt, motsvarande ofvanstående summa extra anslagsmedel

..........................................................................................

Bruttoinkomst ................................................................................

Summa Kr. 386,454,431,24.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Kredit.

47

Utgifter: driftkostnad.................................... Kr. 113,858,194,45.

bidrag till pensionsinrättningen » 710,801,oi.

inbetalning till Statskontoret...... » 45,465,463,ie. I{r. 100,034,458,«s.

Ofvanstående kapitalrabatt............................................................ » 14,538,502,u.

Kapitalbehållning vid 1880 års slut:

Ursprungligt anläggningsvärde för trafikerade

statsbanor ....................................... Kr. 149,973,711,78.

Nybyggnader och ny materiel, åstadkomna

med extra anslag till statens jernvägs
trafik;

använda............... 95,780,469,02.

reserverade......... 911,537,96.

Nybyggnader och ny materiel, åstadkomna

med trafikmedel.......................................

Förlag, anskaffadt med trafikmedel, neml.:

af materialier............ 4,380,596,99.

» kassa..................... 1,569,551,59.

Yärdet af trafikerade statsbanor vid

1880 års slut................................. Kr. 197,551,369,31.

Då härtill lägges skilnaden mellan i

debet upptagna kapitalsumma kronor

163,603,819,95 och ursprungliga anläggningskostnaden

för trafikerade statsbanor,

kr. 149,973,711,78, hvilken skilnad

representerar värdet af under byggnad

varande banor, inbegripet Värta-banan » 14,330,108,17.

så utföres hela värdet af statens jernväg ar

vid 1880 års slut med ............................................................... » 911,881,470,48.

Summa Kr. 38 6,454,431,24.»

Det i denna kapitalräkning utförda värdet vid 1880 års slut af statens jernvägar

911,881,470 kronor 48 öre angifver dock ingalunda hela vidden af de uppoffringar,

staten måst vidkännas för utförande af sina jernvägsbyggnader. Dels

torde nemligen i detta belopp åtminstone ej till fullo ingå de för fortsättning af

statens jernvägsbyggnader i Norrland under år 1880 till Jernvägsbyggnadsstyrelsen

utbetalade 7,000,000 kronor, dels tillkomma de till jernvägsbyggnader, inköp af materiel

med mera vid statens jern vägar för innevarande år anvisade 6,800,000 kr., och dels

» 25,999,000,oo.

» 16,335,501,95.

» 5,950,148,58.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.

böra i betraktande tagas tillskotten af skattemedel för jernvägslånens förräntning

och amortering, till upplysning om hvilka högst betydliga, för landets jernvägssystem

och hufvudsakligen statsbanorna gjorda tillskott Utskottet får meddela följande

Tabell, utvisande statsverkets tillskott af skattemedel till de fonderade

jernvägslånens förräntande och amortering

under tiden från och med år 1855.

Dertill

använda

i.

Utbetald ränta

och

amortering.

2,

från statens jern- vägar aflemnade

behållningar af

trafikmedel.

3.

från enskilde,

med statslån un- derstödde jern- vägsbolag inbe- talda rånte- och

amorterings- belopp.

Summa af

kolumnerna.

2 och 3.

Återstod, som af

statsverket till-

skjutits.

1855—1860

4,557,388

34

343,261

84

343,261

84

4,214,126

50

1861

2,728,821

2,811,321

66

50,000

—

268,730

11

318,730

11

2,410,091

55

1862

67

200,000

—

352,065

78

552,065

78

2,259,255

89

1863

2,811,321

66

600,000

—

635,004

32

1,235,004

32

1,576,317

34

1864

3,064,139

52

200,000

—

460,944

59

660,944

59

2,403,194

93

1865

3,311,014

56

—

—

329,922

36

329,922

36

2,981,092

20

1866

3,786,168

27

—

—

283,638

16

283,638

16

3,502,530

11

1867

4,635,321

61

1,200,000

—

464,603

10

1,664,603

10

2,970,718

51

1868

5,142,389

02

800,000

—

572,571

99

1,372,571

99

3,769,817

03

1869

5,724,834

31

2,505,964

53

698,672

38

3,204,636

91

2,520,197

40

1870

5,761,196

17

2,743,837

31

639,190

28

3,383,027

59

2,378,168

58

1871

6,181,671

06

3,315,661

32

689,926

16

4,005,587

48

2,176,083

58

1872

6,610,711

36

3,000,000

—

959,561

66

3,959,561

66

2,651,149

70

1873

6,728,897

17

3,000,000

—

779.949

16

3,779,949

16

2,948,948

01

1874

6,932,501

20

3.700.000

3.100.000

—

816,978

06

4,516,978

06

2,415,523

14

1875

7,490,765

8,875,706

09

—

846,835

98

3,946,835

98

3,543,929

11

1876

12

3,000,000

—

715,958

44

3,715,958

44

5,159,747

68

1877

10,141,574

76

3,500,000

—

1,174.013

34

4,674,013

34

5,467,561

42

1 1878

11,129,710

44

4,200,000

—

1,163,098

48

5,363,098

48

5,766,611

96

1879

11,921,398

83

4,500,000

—

1,451,655

12

5,951,655

12

5,969,743

71

1880

12,060,638

84

6,200,000

—

1,596,071

43

7,796,071

43

4,264,567

71,349,375

41

76

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

49

I fråga om det ekonomiska resultatet af statens tralikrörelse under den

senare tiden får Utskottet vidare meddela en i Trafikstyrelsens ofvan åberopade

summariska redovisning förekommande jemförelse mellan de ekonomiska resultaten

af trafikrörelsen under femårsperioden 187G—1880 med dervid af Trafikstyrelsen

gjorda anmärkningar, så lydande:

År.

Medel- längd tra- fikerad

bana.

»Per banmil.

Driftkostna- dens förhål- lande till

brutto-

inkomsten.

Skilnadens

mellan

brutto- inkomst och

driftkostnad

förhållande

till bygg- nadskapi- talet.

Inbetalnin- gens till

Kiksgälds- och Stats- kontoren för- hållande till

byggnads- kapitalet.

Brutto-

inkomst.

Driftkostnad.

Skilnad

emellan

bruttoin- komst och

driftkostnad.

Mil.

Kr.

Kr.

Kr.

Procent.

Procent.

Procent.

1876

143,6

115,661,90

72,723,30

42,938,60

62,88

4,03

1 96

1877

149,3

109,486,55

76,761,24

32,725,31

■ 70,11

3,03

2,17

1878

153,9

95,424,85

69,539,5?

25,885,28

72,87

2,40

2,53

1879

164,2

87,149,84

60,311,12

26,838,72

69,20

2,58

2,64

1880

181,6

90,803,96

54,973,60

35,830,36

60,54

3,42

3,26

Efterser man huru de ekonomiska resultaten stält sig allt sedan statsbanetrafikens

första början, finner man, bland annat,

att bruttoinkomsten nådde sitt maximum under året 1876, då den, enligt

hvad nyss är visadt, uppgick till kr. 115,662 per banmil räknadt;

att utgiftsprocenten var lägst under året 1872, då utgifterna uppgingo till

endast 50,07 procent af bruttoinkomsten;

att skilnaden mellan bruttoinkomst och driftkostnad var, iförhållande tillbygg*

nadskapitalet, störst under året 1873, då denna skilnad uppgick till 4,83 procent

af byggnadskapitalet;

samt att året 1880 visar det gynsammaste resultatet i afseende å det netto,

som från statsbanetrafiken inbetalts till statsverket, eller 3,26 procent af byggnadskapitalet.

Af de ofvan meddelade uppgifterna framgår, att bruttoinkomsten för 1880

öfverskjutit driftkostnaden för samma år med kr. 6,5 0 6,7 9 4,95. Under hänvisning

till hvad Trafikstyrelsens senast afgifna årsberättelser innehålla rörande beräkningar

af de lunta medel, som nedlagts i trafikerade statsbanor, och de till dessa médel

hörande kapitalrabatter, samt med anteckning att den förskrifna räntan å intill

1880 års ingång lånta medel utgjorde i medeltal 4,56 procent, uppgifves här, att

Bih,. till Riksd. Prof. 1881. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

den kontanta nettoafkastningen för

hvartdera

af sistförflutna 5

år utgjort

i för-

hållande till

1880.

1879.

1878.

1877.

1876.

lånta medel ..........................................

proc. 3,73.

2,68.

2,60.

3,35.

4,42.

Jänta, medel med tillägg af kapitalrabatt

„ 3,49.

2,45.

2,42.

3,12.

4,11.

lånta medel med tillägg af kapitalise- rade trafikmedel.........

» 3,31.

2,36.

2,27.

2,91.

3,87.

Jänta medel med tillägg af kapitalra- batt och kapitaliserade trafikmedel

„ 3,12.

2,21.

2,13.

2,74.

3,63.“

Beträffande trafikinkomsten å särskilda bandelar befinnes den, såsom naturligt

måste vara, mycket olika och vexlande, men å de norrländska stambanorna

lägre än å de flesta öfriga stambanedelar, så att t. ex. å linierna Bollnäs—Storvik samt

Arvika—Norska gränsen inkomsterna ej betäckt driftkostnaderna. I fråga om

förhållandet med 1879 års trafikinkomst visar sig, att, under det bruttoinkomsten

för nämnda år per banmil i medeltal utgjort 87,149 kr., detta medeltal ej uppnåtts

vid någon bansträckning norr om Upsala; hvaremot bruttoinkomsten per

banmil uppgått å linien Elmhult—Malmö till 141,528 kr., Stockholm—Gnesta till

157,409 kr. och Falköping—Göteborg ända till 200,164 kronor.

Inkomsterna af statsjernvägarne hafva ock ingalunda ökats i förhållande till

jernvägsnätets utsträckning, såsom framgår af efterföljande uppgifter för åren

1874—1879:

1874.

1875.

1876.

1877.

1878.

1879.

Samtliga liniernas

längd vid årets slut,

mil

135,9

141,2

148,9

151,4

160,9

181,2

Medellängd trafike- rad bana, ............mil

130,9

137,6

143,6

149,6

153,9

164,2

Hela bruttoinkom- sten å statsbanorna,

Er.

14,108,557

15,110,141

16,609,048

16,346,342

14,685,883

14,310,001

Bruttoinkomsten pr

banmil, i medeltal, Er.

107,781

109,812

115,662

109,486

95,425

87,150

Inkomsternas öf- verskott öfver utgif- terna per banmil, i

medeltal, ......... Er.

45,339

39,095

42,938

32,725

25,885

26,838

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

51

För år 1880 åter hafva förhållandena visserligen något förbättrat sig, i det

att, såsom här ofvan nämnts, per banmil och i medeltal bruttoinkomsten utgjort

90,803 kr. och nettoinkomsten 35,830 kr.

Ofvanstående siffror vittna ingalunda om ett gynsamt inflytande af de under

senare åren byggda norrländska banorna på statens jernbanesystem i dess

helhet, och i ett den 16 December 1880 af Kongl. Trafikstyrelsen angående

dessa banor afgifvet underdånigt memorial har ock bemälda styrelse fästat uppmärksamheten

bland annat derpå att medelinkomsten, per banmil räknadt, å de

norrländska statsbanorna under åren 1877—1879 varit omkring 26,000 kr., d. v. s.

något mera än en fjerdedel af medelinkomsten å samtliga statsbanorna under

samma tidsperiod; att linien Bräcke—Torpshammar, som mot slutet af år 1878

öppnats för trafik, under år 1879 gifvit en medelinkomst per banmil af icke fullt

20,000 kr.; samt att af samtliga statsbanedelar endast linien Sköfde-—Karlsborg i

afseende å inkomsterna uppvisade lägre siffror.

I betraktande af ofvan angifna förhållanden och då staten redan på eu

jemförelsevis kort tid å stambanan från Storvik till riksgränsen jemte tvärbanelinien

mellan Ange och Torpshammar nedlagt ett belopp, som, kapitalrabatt å

upplånade medel samt ränta under byggnadstiden inberäknade, ej torde mycket

understiga 50,000,000 kr., lärer den största varsamhet vara af nöden, innan beslut

fattas om en ytterligare utsträckning af stambanebyggnaderna i Norrland.

Erfarenheten har hittills visat, att uppgjorda kostnadsberäkningar för statens jernvägsbyggnader

måst vid utförandet öfverskridas, att det belopp, man till en början

ämnat å byggnaden årligen använda, af en eller annan anledning blifvit under

byggnadstiden väsentligen ökadt, och ingen full säkerhet torde gifvas, att ej äfven

den nu ifrågasatta jernvägsliniens utförande kan leda till utgifter, större än de

nu beräknade, helst om det i en framtid skulle visa sig, att ifrågavarande jernväg,

som ingalunda synes Utskottet framför tvärbanan hafva karakteren af en

slutlinie, och hvilken, nu beslutad, antagligen måste framföras, ej blott till Sollefteå,

utan till Nyland eller någon annan närmare Ångermanelfvens utlopp belägen

punkt, derjemte komme att föranleda ett ytterligare jernvägsbyggande norr om

Ångermanelfven.

Hvilka tankar man än om den föreslagna jernvägens gagnelighet må hysa,

lärer det ej kunna bestridas, att olägenheten af någon tids uppskof ej kan vara

synnerligen stor, men att deremot ett dylikt anstånd med besluts fattande skulle

medföra den väsentliga fördel att tillfälle bereddes att under tiden, med ledning

af en ökad erfarenhet om trafiken å de redan anlagda norra banorna, anställa

noggranna undersökningar om statens förmåga att, utan åsidosättande af andra

dess intressen, bära den ökade utgift för statsskulden, som af ett fortsatt jernvägsbyggande

blir en följd, om det, med hänsyn till förhållandena i Norrland,

lämpligaste läget och byggnadssättet för möjligen ifrågakommande jernvägar der
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

städes, med mera, undersökningar, hvilka skulle undanrödja vådan af möjliga misstag

i afseende å sträckningens bestämmande eller af ett dyrare byggnadssätt än

behöfligt vöre samt bereda möjlighet att i ämnet besluta med större visshet om

det vigtiga ärendets afgörande på det för det allmänna lyckligaste sätt än för

närvarande torde kunna åstadkommas.

Utskottet har, på grund af hvad ofvan anförts, ej ansett sig kunna tillstyrka

bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

I statsrådsprotokollet meddelas, såsom ofvan omförmälts, att Styrelsen öfver

statens jernvägsbyggnader ansett försigtigheten fordra att, för den händelse Riksdagen

icke beslöte stambanornas fortsättning och för år 1882 dertill beviljade

särskildt anslag, ett belopp af 4 å 500,000 kr. utöfver det till de redan beslutade

banornas fullbordande begärda anslag af 500,000 kr. stäldes till Kongl.

Maj:ts förfogande till bestridande af de utgifter, som möjligen kunde ifrågakomma

utöfver sistnämnda för år 1882 påräknade anslag, hvilket förskott framdeles genom

förrådens realiserande kunde återgäldas.

Som emellertid ej för sådan händelse något förslag framstälts och Kong],

Maj:t ej lärer sakna utväg att förskjuta det möjligen erforderliga beloppet till

dess detsamma kan genom de omförmälda förrådens realiserande varda betäckt,

samt, om sådant blir erforderligt, Kongl. Maj:t torde till nästa Riksdag inkomma

med framställning i ämnet, har Utskottet ansett sig ej ega anledning att, för

den händelse att Utskottets här nedan i denna punkt förekommande hemställan

vinner Riksdagens bifall, föreslå något särskildt beslut om höjande af det i punkten

I här ofvan omförmälda anslag af 500,000 kronor.

Utskottet hemställer,

II.

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition om en stambanas

anläggning från Bräcke station eller lämplig punkt i

dess närhet å tvärbanan öfver Hellgumssjön till Sollefteå eller

annan tjenlig punkt i närheten deraf vid Ångermanelfven samt

om anvisande för år 1882, för påbörjandet af berörda stambana,

af ett anslag å 2,500,000 kronor, ej må af Riksdagen

bifallas.”

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utledande N:o iO.

53

vid punkterna II och III (ang. norra stambanans fortsättning samt stambana

genom Halland):

af Ilerr Carl Ifvarsson, som yttrat:

“Med Utskottets majoritet hufvudsakligen ense i öfriga delar angående anslag

och låneunderstöd åt jernvägsbyggnader har jag icke delat dess mening i

fråga om ett i det närmaste obetingadt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts proposition

angående den föreslagna nya norrlandsbanan, å ena sidan, samt afstyrkande af

allt anslag till den ifrågasatta vestkustbanan, å den andra, emedan jag anser, att

icke allenast det af Hallands läns landsting erbjudna bidraget af 1,000,000 kronor,

utan äfven så väl påräknelig högre trafikinkomst som banans militära vigt och de

öfriga allmänna fördelar densamma skulle medföra, berättiga denna senare till

företräde framför den förra, för hvilken intet bidrag erbjudits och af hvilken föga

trafikinkomst lär kunna påräknas åtminstone under en lång följd af år. Längre i

tillmötesgående emot Norrlandsintresset har jag derföre ansett Utskottet icke hafva

bort gå, än att på sin höjd ställa frågorna om dessa båda banbyggnader i jemnbredd

med hvarandra. Dertill erbjuda sig ock tvenne utvägar: den ena att lemna

de norrländska länen, hvars landsting redan yttrat sig i fråga om norrlandsbanan,

tillfälle att, innan anslag af Riksdagen beviljas, besluta om skäligt bidrag från

deras sida, och den andra att såsom vilkor för användande af det anslag, Riksdagen

beviljar, bestämmes, att den eller de orter, som af banan hafva att påräkna särskilda

fördelar, skola förbinda sig att bidraga till banbyggnaden med ett visst belopp.

I förra fallet skulle dock antingen båda jernvägsfrågorna undanskjutas till

nästa år, eller vestkustbanan, för hvilken bidrag redan är utfäst, få företräde. I

senare fallet kunde båda redan nu ställas i jembredd med hvarandra, båda byggas

af staten med bidrag från de särskilda orterna, bidrag hvilka jag anser såsom

oeftergifliga vilkor för hvarje statsbana som hädanefter bygges, och årliga anslaget

i alla fall icke behöfva uppgå till mer än högst 4,000,000 kronor. Om nu anvisades

2,000,000 kronor till norra banan och 1,000,000 kronor till vestkustbanan, skulle

dessa och de två öfriga af Utskottet tillstyrkta anslagen af 500,000 kronor hvartdera

tillsammans uppgå till 4,000,000 kronor för nästa år, hvarefter 2,000,000 kronor

om året kunde anslås till hvardera af de förstnämnda, så länge och intill dess

den norra banan blefve färdig, hvarefter under ett par års tid allenast anslaget

för vestkustbanan erfordrades. Sålunda kunde en småningom inträdande minskning

i statens årsanslag till jernvägsbyggnader komma till stånd. Det nedginge

nästa år från sex å sju millioner kronor, som hittills årligen utgått, till fyra millioner

och efter några år till två millioner kronor, något som jag anser vara att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

föredraga framför ett hastigare afbrott, i synnerhet som ett sådant sannolikt snart

skulle framkalla desto större stegring.

Då jag således icke kan gilla utskotts-majoritetens åsigt i berörda delar,

och då jag alls icke vill lemna min röst för anslag till någon statsbana, för

hvilken ortbidrag icke lemnas, samt jag fortfarande är öfvertygad om vestkustbanans

berättigande framför den föreslagna norra banan, får jag, hänförande mig

i afseende på vestkustbanan till de i motionerna angående denna bana anförda

skäl och åberopade handlingar, vördsamt hemställa, om icke punkterna 2 och 3

i förevarande utlåtande böra till Utskottet återremitteras, för att vid gemensam

behandling lösas på någotdera af de här ofvan antydda sätt."

Tid puilkteu V (ang. Halmstad—Nässjö jernväg):

af Herr L. M. Nordcnfelt, som yrkat bifall till Kong!. Maj:ts proposition;

„ Herr fiss Olof Larsson;

„ Herr N. Petersson, som yrkat afslag å Kongl. Maj:ts proposition.

vid punkten Yl (ang. låneunderstöd åt enskilda jernvägar):

af Herr F. von Strokirch, som yrkat afslag å de angående låns beviljande

väckta motioner;

af Herr L. O. Larsson;

vid mom. 7) af punkten VI:

af Herr F. F. Carlson;

af Herrar E. Key, Grefve G. Sparre, L. M. Nordenfelt och Friherre F. von

Essen, hvilka yrkat, att det i motiveringen å sid. 31 förekommande stycket: “För

framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd åt enskilda jernvägsbolag,

dessas skyldighet att underkasta sig en för trafiken inom det svenska jernvägsnätet

så vigtig bestämmelse böra bestämdt framhållas; och har Utskottet derför

bland vilkoren föreslagit ett stadgande jemväl i berörda afseende," i stället bort

erhålla följande lydelse:

“För framtiden torde likväl, vid beviljande af låneunderstöd

åt enskilda jernvägsbolag, dessas skyldighet att, der

Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, underkasta sig en för trafiken

s. 55 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

55

inom det svenska jernvägsnätet så vigtig bestämmelse böra

bestämdt framhållas; och har Utskottet, som är förvissadt,

att en i sådant afseende Kongl. Maj:t förbehållen rätt ej kan

komma att begagnas till meddelande af så stränga bestämmelser

att de på de enskilda bolagens ekonomi utöfvade en

menlig inverkan, derför bland vilkoren föreslagit ett stadgande

jemväl i berörda afseende."

Herr Grefve C. Bech-Friis har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i

slutliga behandlingen inom Utskottet af de i punkterna II, III, IV och V omförmälda

ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1881.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10:

å sid. 40, rad. 3 nedifrån böra i stället för stora bokstäfverna H, I, K, L och M

stå M, N och 0, samt

å sid. 41, 2 rad. nedifrån bör i stället för N stå Q.

Bih. till Biksd. Prof. 1881.

1 Sami.

1 A/d.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1881:64 Skrifvelse, angående beviljade anslag till statens jernvägsbyggnader samt anvisande af statsbidrag till understöd för enskilda jernväg sanläggning ar. s. 11 i texten