Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans hemställan om tillägg till 23 kap. Strafflagen.

1882-03-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:28, Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans hemställan om tillägg till 23 kap. Strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Blksd. Kansli den 14 Mars 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombudsmans

hemställan om tillägg till 23 kap. Strafflagen.

Uti sin till sistlidne års Riksdag afgifna embetsberättelse gjorde

Justitie-ombudsmannen en framställning af följande lydelse:

»Ett aktiebolag, hvars bolagsordning var af Kongl. Magt faststäld,

och som hade till ändamål att förädla, tillgodogöra och realisera skogseffekter

samt idka handel med lifsmedel, blef försatt i konkurstillstånd.

Uti den för borgenärerne af gode männen framlagda berättelse anmäldes,

att bolaget fört kapitalbok, kassabok, afräkningsbok, protokollsbok,

aktiebok och journal, men att brefbok saknades, samt att åtskilliga raderingar

och öfver strykning ar förekomme i räkenskaperna, särdeles i kassaboken.

»Enligt bolagsordningen ålåg det bolagets förvaltare att föra bolagets

räkenskaper.

»Åtskillige borgenärer framstälde hos konkursdomstolen yrkande

om ansvar å förvaltaren, som tillika varit delegare och styrelseledamot

i bolaget, för det han visat uppenbar vårdslöshet emot bolagets

borgenärer bland annat derigenom att han, på sätt gode männen hade

anmält, icke ordentligen fullgjort bolagets bokföring.

»Förvaltaren bestred åtalet, under förmenande, att han uti ifrågavarande

hänseende icke gjort sig skyldig till någon försummelse, som

enligt lag medförde ansvar; men enär förvaltaren visat uppenbar vårdslöshet

mot bolagets borgenärer derigenom, att han icke fört någon

Bih. till Likså. Prof. 1S82. 7 Sami. 18 11 ät t. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

brefbok, samt att han, som enligt bolagsordningen haft åliggande att

föra bolagets räkenskaper, uti dem verkstält åtskilliga raderingar och

öfverstrykningar, pröfvade Häradsrätten — som ansåg förvaltaren jemväl

i andra hänseenden hafva visat vårdslöshet mot borgenärerne —

jemlik!, 23 kap. 3 § 3 och 4 mom. Strafflagen rättvist döma förvaltaren

att hållas fyra månader i fängelse.

»Uppå förvaltarens besvär förklarade Kongl. Svea Hofrätt, med

ändring af Häradsrättens utslag, att förvaltaren icke kunde svårare anses,

än att han, såsom förvunnen att ej hafva ordentligen fullgjort den

bokföringsskyldighet honom ålegat, skulle för sålunda visad uppenbar

vårdslöshet mot bolagets borgenärer, jemlikt 23 kap. 3 § Strafflagen,

hållas i fängelse två månader.

»Förvaltaren anförde häröfver underdåniga besvär; och vid målets

föredragning i Högsta Domstolen den 19 Jan. 1880 förenade sig de

fleste ledamöterna om detta yttrande:

»Enär med den oordentlighet i fullgörandet af stadgad bokföringsskyldighet,

hvarför ansvar är stadgadt i 23 kap. 3 § Strafflagen, afses

vårdslöshet, som gäldenär, hvilken kommit i konkurstillstånd, mot sina

borgenärer visat, men till sådant brott icke är att hänföra den vårdslöshet,

som klaganden må hafva ådagalagt i sitt åliggande att i egenskap

af ifrågavarande aktiebolags förvaltare föra bolagets böcker, blef,

med ändring af domstolarnes beslut, klaganden från det honom i målet

ådömda ansvar befriad.»

»Grunden till detta domslut kan ej vara någon annan än den, att

aktiebolaget betraktats såsom en persona moralis och såsom sådan icke

underkastad ansvar efter Strafflagen, men då äro ock med detsamma

ett aktiebolags borgenärer helt och hållet beröfvade det skydd, ofvan

åberopade kapitel är afsedt att bereda borgenärer i allmänhet emot

konkursgäldenärs bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet; och det kan

icke väcka undran, om i vårt land, der under de senare åren antalet

och betydenheten af aktiebolag och deras affärsförhållanden vunnit så

stor tillväxt och der dylika bolags iråkade obestånd ej längre hör till

sällsyntheterna, nämnda domslut framkallat oro och bekymmer. Jag

har derföre ansett det vara min pligt att på förhållandet fästa lagstiftarens

uppmärksamhet, på det att, genom förtydligande eller tillägg,

otydligheten eller ofullständigheten i den gällande lagstiftningen må

varda afhulpen.

»I detta afseende har det synts mig ändamålsenligast att, efter

3 § 4 mom. i 23 kap. Strafflagen, ett stadgande tillägges af ungefärligen

detta innehåll:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

»Hvad i denna och de två föregående §§ af detta kapitel är stadgadt

om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs, gälle ock,

i tillämpliga delar, om den eller dem, som i aktiebolag, hvars egendom

blifvit till borgenärer afträdd, haft sig anförtrodt att bolagets angelägenheter

omhänderhafva och förvalta.»

Öfver denna framställning yttrade sig dåvarande Lag-Utskott

sålunda:

»För tillämpning af ansvarsbestämmelserna i 23 kap. Strafflagen

erfordras, att den gäldenär, mot hvilken enligt samma kapitel ansvar

göres gällande, kommit i konkurstillstånd.

»Vid konkurs af sådant bolag, som omförmäles i 15 kap. Handelsbalken,

möter nu icke, till följd af detta vilkor, någon svårighet i lagtillämpningen,

enär de solidariske delegarne då ock hvar för sig försättas

i konkurstillstånd och följaktligen kunna träffas af ansvarsbestämmelserna.

Deremot är, i fråga om konkurs af aktiebolag, vare sig

stadfäst af Konungen eller icke, förhållandet ett annat. Här uppstår

icke i och med bolagets konkurs någon sådan för de särskilde aktieegarne;

och mot den eller de personer, som i egenskap af disponent

eller styrelseledamöter låtit komma sig till last bedrägeri, oredlighet

eller uppenbar vårdslöshet mot bolagets borgenärer, kan, då de icke

sjelfve äro gäldenärer, utan endast varit gäldenärens representanter,

ansvar icke göras gällande enligt 23 kap. Strafflagen. I verkligheten

kunna emellertid deras handlingar i deras omförmälda egenskap bära

alldeles samma kännetecken, som de handlingar af gäldenär, som medföra

straffpåföljd enligt nämnda kapitel, och rättsligen torde de derföre

ock böra enligt samma grunder bedömas.

»Så har äfven, efter hvad Utskottet inhemtat, skett uti den nya,

nu gällande konkursordningen för tyska riket. Enligt denna skola nemligen

de ansvarsbestämmelser, som äro meddelade beträffande enskild

gäldenär, som insfält sina betalningar eller med afseende å hvilkens

egendom konkursförfarande blifvit öppnadt, äfven vara tillämpliga ej

mindre å ledamöter af styrelsen (denna kan äfven bestå af endast en

person) för aktiebolag i allmänhet, äfvensom för en del bolagsföreningar

med subsidiär solidarisk ansvarighet för medlemmarne, än ock å

liqvidatorer (liqvidator) för handelsbolag eller nämnda föreningar, derest

sådant bolag eller förening instält sina betalningar eller med afseende

å dess egendom konkursförfarande blifvit öppnadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

»Lika med Justitie-ombudsmannen finner Utskottet en motsvarande

lagbestämmelse äfven hos oss erforderlig. Det stadgande i ämnet, Utskottet

nu föreslår, har emellertid erhållit en något olika uppställning

mot den, Justitie-ombudsmannens förslag upptager, på det att fullt tydligen

må framgå, att ansvarsbestämmelsen kan göras gällande endast

mot medlem i bolagets styrelse eller syssloman med den ställning, att

han eger för bolaget besluta, men att underordnade biträden vid bolagets

förvaltning icke deraf träffas.

»Utskottet anser lämpligast, att den nya bestämmelsen inrymmes

uti en ny § med ordningsnumret 6, i följd hvaraf nuvarande 6 § skulle

erhålla ordningsnumret 7.

»På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet, med

anledning af Justitie-ombudsmannens hemställan, vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att uti 23 kap. Strafflagen

den 16 Februari 1864 skall införas en ny § under ordningsnumret 6

och nuvarande 6 § erhålla ordningsnumret 7, samt att de två sista §§

i 23 kap. nämnda lag skola lyda sålunda:

6 §•

Har aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes medlem af bolagets

styrelse eller syssloman, som för bolaget eger besluta, hafva öfvat bedrägeri,

brukat oredlighet eller visat uppenbar vårdslöshet mot bolagets borgenärer,

vare skyldig till det ansvar, som för gäldenär i konkurs här ofvan

är stadgadt. «

. 7 §■

»Brott, som i 2, 3 eller 4 § omförmälas, må ej åtalas af annan

än målsegande.»

Utskottets Utlåtande blef af Första Kammaren afslaget med 38

röster mot 34, som voro för bifall, hvaremot Andra Kammaren utan

omröstning biföll Utskottets förslag.

Justitie-ombudsmannen har nu uti sin embetsberättelse till innevarande

riksdag återupptagit frågan. Efter en redogörelse för sin föregående

framställning i ämnet, Lag-Utskottets Utlåtande öfver densamma,

de vid ärendets handläggning i Kamrarne hållna öfverläggningar samt

Kamrarnes beslut, yttrar sig Justitie-ombudsmannen sålunda:

»Vid denna utgång af frågan, då Andra Kammaren utan omröstning

bifallit Lag-Utskottets förslag, och i den Första röstetalet för den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

motsätta meningen hade en öfvervigt af endast fyra röster, samt den

talare, som utförligast yttrade sig emot förslaget, likväl erkände nödvändigheten

af lagstiftning i ämnet, ehuru han icke gillade ordalydelsen

i det föreslagna stadgandet, har jag, allt mera befästad i öfvertygelseu,

att en lucka i lagstiftningen här förefinnes, som tarfvar att ju förr desto

hellre fyllas, ansett det vara min pligt att åter upptaga frågan, för att

genom någon ändring af ordalydelsen i det tillägg till 23 kap. Strafflagen,

som för ändamålets vinnande erfordras, åt sjelfva saken bereda

önskvärd framgång.

»Innan förslag till en sådan ändring framställes, torde det vara

af nöden att korteligen vidröra de rättsförhållanden, som stå i sammanhang

med förevarande fråga, i ändamål att derigenom rättfärdiga den

lagstiftning, som ansetts nödig, och sättet för dess genomförande.

»Det är under öfverläggningarne i Riksdagens Kamrar angående LagUtsköttets

utlåtande i ämnet af två talare antydt, att det prejudikat, som

åberopats och framkallat förslaget om det nya lagstadgandet, skulle vara

missförstådt, emedan, såsom den ene talaren yttrade, det »icke skulle hafva

den betydelse, som blifvit detsamma tillagd», och, enligt den andre talarens

utsago, det icke rörde något mål, der det varit fråga om, att

bedrägeri, oredlighet eller vårdslöshet, mot ett i konkurstillstånd försatt

bolags borgenärer visats hafva af gäldenären utöfvats, hvarföre detta

prejudikat vore föga upplysande i afseende på behöfligheten af den

lagstiftning, som vore i fråga; men ingendera af dessa talare har meddelat,

hvad nämnda prejudikat, efter hans åsigt, rätteligen åsyftade

och hade att betyda. Enär likväl det nämnda prejudikatet rörde ett

mål, der en ledamot af styrelsen för ett aktiebolag, sjelf delegare i

bolaget, gjort sig skyldig till en art af vårdslöshet, som 23 kapitlet

Strafflagen med straff belägger, nemligen felaktig bokföring, hvilken

de! af bolagets förvaltning var honom särskildt anförtrodd, kan grunden

till det friande utslaget svårligen vara någon annan än den, att

han af domstolen icke ansågs såsom gäldenär; men var han icke gäldenär,

så var icke heller någon annan af styrelsens ledamöter, ej heller

bolagsmännen, än mindre bolagets betjening gäldenär, med ett ord,

der kunde finnas öfverflöd af skulder och borgenärer, men ingen gäldenär.

Medan vårt land hvimlar af aktiebolag inom snart sagdt alla affärsrörelsens

grenar, medan dessa bolag i följd häraf stå i otaliga affärsförbindelser

sins emellan och med oräkneliga utom bolagen befintliga

personer, kunna dessa bolag i sina affärsförhållanden ansvarsfritt försynda

sig emot hvilken paragraf som helst i 23 kapitlet Strafflagen,

emedan, när måttet af bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet är fyldt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

och konkursen inträffar, de bedragne eller med oredlighet och vårdslöshet

behandlade borgenärerne icke hafva någon gäldenär, emot hvilken

de kunna rigta sin ansvarstalan. Och ett domslut, som bekräftar

ett så otillfredsställande rättstillstånd, skulle ändock, enligt den här

ofvan omförmälde talarens anförda yttrande, vara »föga upplysande i

afseende på behöfligheten af den lagstiftning, som vore i fråga».

»Orsaken till den ofullständighet i lagstiftningen, hvilken blifvit

antydd, och som, vid mognare eftersinnande af hvad i detta ämne är

anfördt, svårligen lärer kunna förnekas, är den, att lagstiftaren vid

nedskrifvande af 23 kapitlet Strafflagen icke uppmärksammat aktiebolagens

säregna beskaffenhet, hvilken vållar, att på dessa bolags delegare

och styrelser ej kan användas benämningen gäldenär, i den mening

Konkurslagen använder detta ord, enär delegare i ett af Konungen

faststäldt aktiebolag ej svarar för bolagets skulder med mera än

han insatt eller åtagit sig att insätta. Ett dylikt bolag är derföre, så

att säga, ett opersonligt väsende, och det af delegarena sammanskjutna

aktiekapitalet är en död förmögenhetskomplex, som för att komma i

någon verksamhet och kunna sätta sig i beröring med menniskor ovilkorligen

måste föreställas af personer. Det synes då ligga i sakens

natur, att dessa personer, som, å bolagets vägnar, inlåta sig i förbindelser

med andra personer, också äro å bolagets vägnar ansvarige för

dessa förbindelser, och, likasom de i följd af dylika förbindelser kunna

blifva fordringsegare, så måste de, å bolagets vägnar, äfven kunna

blifva gäldenärer, hvaraf följer, att, om de i sist nämnda egenskap

göra sig skyldige till de förbrytelser, som 23 kapitlet Strafflagen uppräknar,

de ock, när bolaget råkar i konkurs, böra stå i samma ansvar

som andra gäldenärer, åtminstone i så måtto, att de, likasom förbrytare

i allmänhet, skola stånda i ansvar för sina förbrytelser och för den

skada, som af dem vållats, äfven om de icke med sin egendom häfta

för bolagets skulder, såsom andra konkursgäldenärer. Huru detta ansvar

skall fördelas dem emellan, när de äro flere, när några äro öfverordnade,

andra underordnade, lärer i detta fall ej vara svårare att utreda,

än i andra, med detta jemförliga. Det var derföre jag, i det

tillägg till stadgandena i 23 kapitlet Strafflagen, jag föreslog, trodde

mig kunna ifrågasätta, att meranämnda 23 kapitels ansvarsbestämmelser

skulle, i tillämpliga delar, gälla om den eller dem, som i aktiebolag,

hvars egendom blifvit till borgenärer afträdd, haft sig anförtrodt

att bolagets angelägenheter om händer hafva och förvalta. Lagutskottet,

som hyste den betänklighet, att ett så affattadt stadgande

skulle kunna träffa underordnade biträden vid bolaget, föreslog den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

förändrade lydelse af stadgandet, som dess utlåtande utvisar. Det synes

vara klart, att, ur den synpunkt här ofvan blifvit framstäld, det

icke kan inverka på ansvarigheten, om eu styrelseledamot eller flere

icke äro delegare i bolaget, der bolagsordningen sådant tillstädjer, äfvensom

att mellan styrelseledamöterna icke får antagas en sådan solidaritet,

att alla öfrige skola ansvara för sådana förbrytelser, som här

äro i fråga, när de begås af en ledamot inom den del af styrelsens

verksamhet, som är åt honom särskildt uppdragen, såsom händelsen

var med bokföringen i det mål, hvarom det omförmälda prejudikatet

handlade. Lika klart lärer ock vara, att det underordnade biträdet

icke . i detta fall är underkastadt ansvar för hvad det på förmans befallning

uträttat. Den åter, som, under den tid han hade hand om

bolagets angelägenheter, gjort sig skyldig till någon af de förbrytelser,

som här omtalats, men lemnat sitt uppdrag, innan bolagets konkurs

inträffade, har väl dermed ej gjort sig oåtkomlig för åtal och ansvar,

derest icke laga tid för brottets åtalande förflutit. Det under öfverläggningen

i Första Kammaren framstäld a spörsmålet, huru förfaras

skulle, derest, efter det ett bolags styrelse för bolagsstämman anmält,

att bolagets ställning vore sådan, att bolagsegendomens afträdande till

borgenärerne borde ega rum, bolagsstämman icke desto mindre beslöte,

att rörelsen skulle fortsättas, lärer rätteligen böra besvaras så, att, om

styrelsens ledamöter vid detta förhållande, emot bättre vetande, stanna

qvar vid sin befattning och låta rörelsen fortgå, de äro hemfallna under

det ansvar, en sådan lagöfverträdelse medförer.

»Med anledning af de anmärkningar, som under öfverläggningarne

i Riksdagens Kamrar sistlidna år förekommo, beträffande uppställningen

och ordalydelsen af den paragraf, Lag-Utskottet i sitt utlåtande fram8tält,

har jag trött mig böra äfventyra att här nedan framkomma med

ett nytt förslag till ordalydelse af det stadgande, som anses erforderligt.

Nämnda anmärkningar rörde underlåtenhet att till uppräknandet

af de särskilda förbrytelserna foga en hänvisning till föregående paragraferna

i kapitlet,, der dessa närmare beskrifvas. Likaså har uttrycket:

»syssloman, som för bolaget eger besluta» befunnits om icke tvetydigt,

dock mindre lyckligt valdt. Det, har från Utskottets sida förklarats

motsvara den i dagligt tal nyttjade benämningen: »verkställande direktör»,

hvilken benämning sannolikt ansetts olämplig att begagna i lagstil.

. En talare hade äfven fäst uppmärksamheten derpå, att det vore

möjligt, att af bolaget kunde vara tillsatt någon tjensteman, som, utan

att vara medlem af bolagets styrelse, i åtskilliga fall egde besluta.

Tillika har det förekommit mig, som skulle sammanhanget i det ofta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

åberopade 23 kapitlet Strafflagen bättre tillgodoses, om den föreslagna

nya paragrafen infördes näst efter § 3.

»Med den förändring, jag vågar föreslå, skulle denna nya paragraf

erhålla ungefärligen följande lydelse:

Har aktiebolag kommit ''i konkurstillstånd, och finnes den, som i egenskap

af bolagets styresman eller ledamot af styrelsen, eller eljest af bolaget

dertill bemyndigad, egt att å bolagets vägnar besluta och handla, hafva

öfvat bedrägeri, brukat oredlighet eller visat uppenbar vårdslöshet emot bolagets

borgenärer, på sätt i 1, 2 och 3 § i detta kapitel är nämnare beskrifvet,

vare skyldig till det ansvar, som för gäldenär i konkurs hår ofvan

är stadgadt.»

Meningarne inom representationen synas nästan allmänt vara derom

ense, att uti det af Justitie-ombudsmannen antydda hänseende en

lucka i lagstiftningen verkligen förefinnes, samt att denna bör fyllas.

Sättet, hvarpå sådant lämpligen må ske, det vill här säga affattningen

af det såsom erforderligt erkända stadgandet, företer dock flerehanda

svårigheter. Vid lösandet af dessa svårigheter har Utskottet ansett sig

böra så nära som möjligt sluta sig till de uti 1848 års förordning om

aktiebolag begagnade ordasätt, hvilka dessutom ega fördelen att hafva

genom en öfver trettioårig tillämpning blifvit till sin betydelse närmare

bestämda. Utskottet vill derföre föreslå en något annorlunda affatt-ad

redaktion af stadgandet än den Justitie-ombudsmannen framlagt.

Genom den af Utskottet nu föreslagna redaktion anser Utskottet

med tillräcklig tydlighet framgå,

att stadgandet endast skall kunna komma att tillämpas å sådana

sysslomän, som, enligt bolagets ordning, äro satte att leda bolagets angelägenheter,

vare sig såsom ledamöter i bolagets styrelse eller eljest;

hvadan all fara synes aflägsnad att mer eller mindre underordnade biträden

vid bolagets förvaltning skulle kunna träffas af ansvarsbestämmelserna;

att sådane sysslomän, så vida de skola kunna drabbas af straff,

måste hafva förbrutit sig mot bolagets borgenärer på något af de sätt,

som ofvan i samma kapitel af Strafflagen finnas, beträffande gäldenär,

närmare angifna; hvadan den anmärkning, som rigtats mot Utskottets

förra förslag, att, enligt detta, ansvaret möjligen skulle för sysslomän

uti aktiebolag, som kommit i konkurstillstånd, kunna blifva mera omfattande,

än för i konkurs försatt gäldenär, synes undanröjd;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28. 9

samt slutligen att, vid inträffande fall af stadgandets tillämpning''

endast de syssloman, som sig sålunda personligen förbrutit, kunna

drabbas af ansvar, men icke öfrige syssloman i samma bolag.

Pd grund af det anförda och under åberopande i öfrigt af de

skaf, Justitieombudsmannen andragit, får Utskottet hemställa,

_ att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till Justitieombudsmannens

förevarande framställning, måtte

för sin del besluta följande

Förordning angående tillägg till och ändring i

23 kap. .Strafflagen den 16 Februari 1864.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i 23

kap. Strafflagen skola erhålla följande lydelse.

4 §.

Har aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes

någon af de sysslomän, hvilka enligt bolagets ordning

äro utsedde att utgöra bolagets styrelse eller eljest leda

dess angelägenheter, hafva mot bolagets borgenärer sig

förbrutit, som här ofvan sägs; då skall den syssloman

straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

5 §.

Har gäldenär rymt för skuld och ej kommit åter

inom sex månader från det han rymde;'' vare lagsom

i 2 § sagdt är.

6 §.

Ha,i atal pa grund af 2, 3, 4 eller 5 § egt ruin,

men. inför Rätten styrkes, att borgenärerne i konkursen

blifvit till fullo förnöjde; varde den tilltalade från allt

vidare ansvar eller påföljd fri förklarad.

Bil,, till Riksd. Prat. 1882. 7 Sand. 18 Håft.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1 §.

Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles, ehvad det bogåtts

af gäldenär eller, efter ty i 4 § sägs, af syssloman,

så och brott, som i 5 § omförmäles, må ej atalas

af annan, än målsegande.

Stockholm den 14 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Nya Tryckert-Aktieholaget, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:24 Skrifvelse, med förslag till förordning angående tillägg till och ändring i 23 kap. Strafflagen den 16 Februari 1864. s. 22 i texten