Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35

1882-03-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:35, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Mars 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om underdånig

skrifvelse angående lagbestämmelser om delning

af stadsfastighet.

Särskilda lagbestämmelser om delning af stadsfastighet ifrågasättas

uti tvenne inom Andra Kammaren afgifva och till Lag-Utskottet hänvisade

motioner, den enao, N:o 21, af Herr A. Hedin, samt den andra,

N:o 110, af Herr A. V. Abergsson.

Herr Hedin anför, att under sistlidna år byggnadsföreningarnes i

Stockholm verksamhet ytterligare utvecklats. Aderton af dem räknade

tillsammans 2,500 medlemmar, hvilkas dels redan uppförda dels under

byggnad varande fastigheter representerade ett kapital af mer än två

millioner kronor. Hela antalet af dylika föreningar i hufvudstaden vore

för öfrigt betydligt större. Motionären föreslår, »att Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för nästa Riksdag framlägga förslag till lag angående eganderätt eller

ock angående ständig nyttjanderätt till viss lägenhet i stadsfastighet».

Herr Abergsson utgår i sin motion derifrån, att en sådan företeelse,

som de sig allt mera utvecklande bostadsföreningarne, är förtjent af lagstiftarens

uppmärksamhet, och att saken är af synnerlig vigt, icke blott

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 21 Höft. X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

La g-Utskottets Utlåtande N:o 35.

för redan existerande dylika företag, utan äfven med hänsyn dertill, att,

om samegendom af ifrågavarande slag blifver på ett förståndigt sätt

genom lag reglerad, eu sådan lag innebär uppmuntran till nya företag i

enahanda rigtning. De grunder, på hvilka eu lagstiftning i ämnet efter

motionärens tanke böra hvila, utvecklar han närmare sålunda:

»Den verksammaste driffjedern till folkets sammanslutning i så kallade

bostadsföreningar är, såsom jag redan antydt, hvarje medlems hopp

att kunna på denna väg förvärfva eu bostad, hvartill han icke blott

egde tryggad rätt under sin lifstid, utan äfven kunde öfverlemna besittningen

såsom ett arf åt enka och barn. Lagstiftarens förnämsta

uppgift måste derför blifva att tillse, huruvida nu gällande lagbestämmelser

bereda delegare i bostadsförening någon garanti i detta afseende,

någon framtida trygghet i besittningen af den bostad, han sålunda förvärfva]’.

Af det svar 1881 års Lag-Utskott på detta spörsmål afgaf,

framgår, att enligt Utskottets åsigt den nuvarande lagstiftningen endast

i viss mån, icke till fullo, erbjuder eu sådan trygghet, och i detta omdöme

instämmer jag fullkomligt. Den af såväl Utskottet som en talare

i Kammaren anvisade utvägen för delegare i bostadsförening att vinna

tryggad besittningsrätt till viss lägenhet genom bestämmelser i bolagskontraktet

innebär efter min tanke endast en utsigt för honom att, så

länge bolaget eger huset och bolagsordningen förblifver oförändrad, få

åtnjuta de fördelar, som derigenom honom tillförsäkrats. Bolaget, d. v. s.

dess pluralitet, kan mot hans vilja eller i hans ofrivilliga frånvaro besluta

husets försäljning eller förändringar i bolagsordningen, hvilka sedermera

kunna föranleda husets afyttrande, eller dess upplåtande exempelvis

till hotell för resande, eller ock inskränkning i delegarnes nyttjanderätt.

Förslag i nämnda syfte kunna vid bolagsstämma framställas

och af styrelsen, understödd af majoriteten, förordas, och den enskilde

delegaren nödgas i anseende till den osäkra position, han gent emot

bolaget intager, ovilligt biträda förslaget, hvilket han skulle hafva förkastat,

derest han på grund af eganderätt till sin särskilda del känt sig

i en säkrare ställning. Härtill kommer, att ifrågavarande föreningar

hafva icke ens karakteren af bolag, utan äro mera jeinförliga med sällskap.

Deras reglementen äro icke, så vidt jag känner, af samma kontraktsenliga

natur, som afhandlingar, ingångna mellan personer, hvilka

bilda bolag. Ej heller finnes någon lagstadgad form för reglementets

inregistrerande, än mindre dess pröfning hos offentlig myndighet. Högst

för en tidrymd af tio år kan delegaren för sin besittningsrätt vinna inteckningssäkerhet.

Jag påstår icke, att rubbningar i besittningen skola

snart inträffa, ty jag har anledning tro att föreningarnes angelägenheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

3

för närvarande äro i goda händer, men det är framtiden lagstiftaren bör

hafva för ögonen, och med hänsyn till hvad då kan komma, synes det

vara af vigt, att saken i tid ledes in på rätta spår.

»För att nu på ett betryggande sätt realisera den tanke, som ligger

till grund för bostadsföreningsväsendet, tinnes, så vidt jag kan se, ingen

annan utväg än att bereda den enskilde föreningsmedlemmen eganderätt

till den bostad, hvaraf han, i den ordning föreningens reglemente bestämmer,

kommit i besittning. Så snart föreningen fått ett hus färdigt,

och i behörig ordning blifvit bestämdt, hvilka föreningsmedlemmar skola

öfvertaga huset och hvilka lägenheter desse skola hvar för sig innehafva,

borde en delningsakt upprättas af vederbörande myndighet (stadsingeniör

eller, der sådan icke tinnes, magistratsledamot), deri upptagas och till

läget noga beskrifvas först de delar af fastigheten, som skola förblifva

delegarnes gemensamma egendom, (såsom tomten, yttermurar, trappor,

förstugor, tak, tvättstuga, mangelbod, torkvind in. m.) och derefter de

särskilda boningslägenheterna med tillhörande uthus, dervid lägenheterna

numreras, möjligen äfven på enkla planritningar öfver de särskilda våningarna

utmärkas, samt i samråd med delegarne uppskattas till eu viss

någorlunda jemn bråkdel af hela egendomen, hvilken uppskattning, derest

delegare icke dermed åtnöjes, pröfvas af magistraten. Sedan detta skett,

sökes på grund af föreningens upplåtelsehandling och berörda delningsakt

lagfart, och meddelas sådan å hvarje lott för dess innehafvare, hvarefter

anteckningar i fastighetsboken ega rum pa sådant sätt, att hvarje

lott för sig afskiljes, men egendomskomplexen i dess helhet äfven på

ett åskådligt sätt angifves. Att en sådan delningsakt kunde, beträffande

en arffallen stadsfastighet, upprättas i sammanhang med arfskifte,

derest sterbhusdelegare sådant önskade, synes antagligt.

»De rättsliga verkningarna häraf skulle blifva, att den enskilde lägenhetsinnehafvaren

eller lottegaren hade eganderätt till en viss bråkdel

af fastigheten, men att denna bråkdel vore för all framtid fixerad i en

viss lägenhet jemte icke utbruten andel i tomten och öfriga samfålligheter.

Genom delningsakten upphäfdes icke bolagsförhållandet och egendomsgemensamheten,

så vidt afsåge egendomen i dess helhet och den i

inskränktaste bemärkelse fasta delen deraf, eller tomten, endast bestämdes

att hvarje delegares ideella andel i det hela vore delvis, eller så

vidt anginge boningslägenheterna utbruten i vissa reella egendomsföremål.

D°legaren vore i samma ställning, som en egarö af hemmanslott

i skiftad by, hvilken ju eger en viss bråkdel af byn, fixerad i de till

hans hemmanslott skiftade egor, jemte andel i byns samfällighet^-. Skilnaden

vore endast den, att egaren af en boningslägenhet i stadsfastighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

vore i sin dispositionsrätt öfver lägenheten inskränkt i så måtto, att han

icke finge med densamma vidtaga några åtgärder eller förändringar till

skada för huset i dess helhet eller begagna densamma på ett för de öfrig?

lottegarne störande sätt. Fördelarne vore: för all framtid-betryggad

besittning af den förvärfvade bostaden, lätthet att vid behof afyttra

fastighetslotten, möjlighet att genom densammas intecknande bereda si»1

erforderligt lån,^ med ett ord största möjliga oberoende, inskränkt allenast

af de förhållanden, som vid dylik samegendom alltid måste blifva

oundvikliga.

fen bär ofvan omförmälda uppskattning af lotternas valör i förhållande

till egendomen i dess helhet har jag tänkt mig såsom bestämmande

för fördelningen af utskylder och underhållskostnader samt af

ansvaret . för gemensam inteckning. Det är med hänsyn till vigten af

en rättvis fördelning härutinnan samt en noggrann och fullständig beskrifning

af de särskilda lotterna som jag anser delningen böra verkställas

af offentlig myndighet, Till förtydligande af min mening med

delmngsakten ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att förrättningen

icke skulle afse att bestämma, hvilka lägenheter borde tilldelas de särskilda

delegarne, utan antager jag detta såsom på förhand, enligt föreningens

reglemente och delegarnes öfverenskommelser, uppgjordt af dem

sjelfva, hvaremot delningsaktens uppgift skulle vara att särskilja, beskrifva

och uppskatta lotterna.

. ! ”fe nu tm Hgan om ordnande af boställsföreningarnas

bolagsforhallande. I afseende härå vill jag lemna föreningarna full frife

fe.fefe öfverenskomma om de stadgar och ordningsregler, som

skola blifva. för dem gällande, allenast med den inskränkning i deras

sjelfbestämnmgsrätt, som är nödvändig, på det att föreningarna måtte

komma i ett sundt rättsligt förhållande till tredje man.

»Till de ämnen, hvarom föreningarna sålunda böra sjelfva stifta sina

lagar, höra följande frågor: hvem som skall handhafva vården om föreningens

gemensamma angelägenheter och vaka öfver ordningen samt å

föreningens vägnar tala och svara, huru styrelsen skall utses, om föreningens

bolagsstämma och dess kungörande, om röstpluralitet, om upptagande.

åt gemensamt lån, om reparation af gemensam del af fastigheten

om de inskränkningar i delegarnes rätt att begagna boningslägenheterna’

som . ma anses nödiga för befrämjande af den allmänna trefnaden och

ordningen inom huset, om beslut angående delegares tillskott för gemensamma

utgifter och för amortering af gemensam inteckning, huru sådant

beslut delgifves tredskande delegare och mot honom vinner lamt

kraft, med mera, c

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35. 5

»I dessii afseenden kunde det visserligen vara af intresse- att erhålla

utredning derom, huruvida det må anses lämpligt att lagstadganden infö

ras, dels för bestämmande, huruledes för husets bestånd verkligen nödvändiga

reparationer må kunna, jemväl utan pluralitetens bifall, åstadkommas

och kostnaden derför indrifvas, dels angående hvilka reparationsoch

byggnadsarbeten, som, derest reglementet derom ingenting stadgar,

böra anses såsom ett gemensamt åliggande, dels om rätt för föreningen

att, der delegare försummar att göra tillskott till gemensamma utgifter

eller amortering af gemensam inteckning, jemväl utan hans medgifvande

vinna inteckning för det uttaxerade beloppet i hans fastighetslott, hvarigenom

i vissa fall omedelbar utmätning af fastighetslotten kunde undvikas,

dels att-, der föreningens reglemente ej innehåller andra stadgande!],

boningslägenheterna ej må begagnas för annat ändamål än till boningsrum

och att särskild lägenhet ej heller må ombyggas eller förändras på

ett sätt, som kan inverka på husets bestånd eller utseende eller föranleda

skada å den gemensamma egendomen eller å någon af de öfriga

lägenheterna, dels angående tilläfventyrs nödiga modifikationer i lagens

bestämmelser om särskilda fastighetslotternas ansvar för gemensam inteckning,

så att, utan förnärmande af fordringsegarens rätt, hvarje lottegare

ställes i minsta möjliga beroende af de öfriges förmåga att uppfylla

sina förbindelser; men då, enligt min åsigt, klokast är att låta förhållandena

fritt utveckla sig odi att, åtminstone tills vidare, öfverlemna

åt föreningarna att i dessa delar vidtaga de åtgärder och bestämmelser,

som de sjelfva finna lämpligast, vill jag för närvarande härom icke påyrka

någon undersökning.

»Deremot anser jag nödigt påkalla sådana lagstadganden, som lända

dertill, att föreningarna må kunna uppträda såsom af lagen erkända och

på ett lagligt sätt representerade juridiska personer, hvilket är ett oundgängligt

vilkor för att systemet skall vinna fasthet och förtroende och

hvarje förening kunna påräkna den kredit, som tillkommer hvarje annan

solid fastighetsegare.

»För detta ändamål erfordras lagstadganden derom, att föreningen

skall hafva ett af delegarne antaget reglemente, att detta reglemente

skall innehålla bestämmelser i vissa af lagen närmare angifna ämnen,

förnämligast om formerna för åstadkommande af bindande beslut och

om fö reningens representant eller den, som eger att å föreningens vägnar

tala och svara, att detta reglemente skall i Rådstufvurättens protokoll

intagas med hänvisning dertill i fastighetsboken, att lagfart ej må

beviljas förening eller dess delegare förr än föreningen ingifvit sitt reglemente

och Rådstufvurätten funnit detsamma inehålla de i lagen före’

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

skrifta bestämmelser, att förändringar i reglementet icke blifva gällande

med mindre de varda af Rådstufvurätten faststälda samt att hos Rådstufvurätten

skall anmälas, hvilken eller hvilka blifvit utsedde att å föreningens

vägnar tala och svara, likasom hvarje ombyte af representant,

vid bötesansvar för denne och vid äfventyr att den, som vill söka föreningen,

må vända sin talan mot hvilken som helst af delegarne.»

Sedan motionären sålunda redogjort för de grunder, han “tänkt sig

för en, efter hans åsigt, af behofvet påkallad lagstiftning i ämnet, föreslår

han, »att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida på nu angifna grunder

lagbestämmelser må kunna meddelas, beträffande ofvanberörda rättsförhållanden,

samt derefter till Riksdagen öfverlemna det lagförslag i äm
7

O Ö Q

net, hvartill omständigheterna må föranleda».

De förhållanden, som de båda motionärerne anfört, har Utskottet

funnit särdeles behjertansvärda. Bostadsföreningarne fylla ett behof,

som, förnämligast i stora städer, är synnerligen känbart, nemligen att för

äfven andra än de mera bemedlade på associationens väg underlätta

förvärfvandet och bibehållandet för sig* och de sina af bestämda, efter

familjens behof afpassade boningslägenheter, och sträfvandet i sådant

syfte synes Utskottet vara i enskildt hänseende alltför aktningsvärdt och

i så enskildt som allmänt alltför välsignelsebringande, för att det icke

skulle af lagstiftningen understödjas.

Exempel saknas icke å rättslig möjlighet af särskild eganderätt till

viss hel våning eller lägenhet i hus.

I Tyskland är sådan på vissa ställen erkänd enligt partikular- eller

sedvanerätt.

Äfven i Österrike-Ungarn förekommer dylik särskild eganderätt, ehuru

ny sådan icke vidare får stiftas. Så är enligt särskilda, på kejserligt

beslut den 30 Januari 1853 grundade ministerialförordningar för staden

Salzburg (8 Febr. 1853), Hallein (25 Jan. 1855), Böhmen (27 Dec.

1856) och Oedenburgska förvaltningsområdet (18 Aug. 1855) obetingadt

förbud meddeladt mot delning för framtiden af eganderätt till hus

efter särskilda materiella beståndsdelar; så säger den för de i riksrådet

representerade konungariken och land gällande Allgemeines Grundbuchsgesetz

af den 25 Juli 1871 i § 10, att införande i fastighetsboken

af samegendom beträffande de till en och samma fastighetsbokskomplex

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

hörande särskilda jordlägenheter kan, så vidt icke särskilda föreskrifter

medgifva undantag härifrån, ske endast efter delar bestämda i förhållande

till det hela, t. ex. till hälften, till en tredjedel; och så kan, enligt

lag den 30 Mars 1879, »angående delning af byggnader efter materielt

bestämda andelar», gällande för samma områden, för hvilka 1871

års Allgemeines Grundbuchsgesetz är i kraft, sjelfständig eganderätt icke

förvärfvas till materiella andelar af en byggnad, hvilka icke äro så

beskaffade, att de kunna anses såsom sjelfständiga kroppsliga ting,

såsom t. ex. till särskilda våningar eller rum i samma hus, ej heller i

sådant ändamål införande i fastighetsboken ega ram (§ 1); men rättsförhållanden,

hvilka före lagens trädande i kraft hlifvit grundlagda genom delningar,

som icke std i öfverensstämmelse med denna bestämmelse, rubbas ej

af densamma och kunna, så vidt de icke redan falla under förut för särskilda

områden utfärdade förbud mot delning, fortfarande bilda föremål för

införande i fastighetsboken, likasom för ytterligare öfnerf öringar i densamma;

men kan för framtiden en ytterligare sönderstyckning af på så sätt uppkomna

delar icke ega rum (§ 2); och, om en förening kommer till stånd

af de i § 2 betecknade delar, kunna de icke vidare särskiljas eller särskilt

intecknas (§ 3).

På sätt den ene motionären, Herr Hedin, äfven anför, förekomma

ock bestämmelser i frågan uti konungariket Italiens civillag af den 25

Juni 1865, art. 562—564, hvilka artiklar enligt öfversättning, som Utskottet

låtit verkställa, lyda som följer:

562. Äro i ett hus flere våningar, tillhörande särskilde egare, och

innefatta åtkomstbrefven icke föreskrifter med hänseende till reparationer

och ombyggnader, skall dermed förhållas på sätt, som följer:

För yttermurar och tak svara samtlige egare, hvar i förhållande till

värdet af sin våning; så ock för korridorer, portar, brunnar, cisterner,

vattenledningar och andra för dem gemensamma ting —--—;

Egare till hvarje våning eller till del af våning anbringar och underhåller

golfläggning, trossbottnar, hvalf och tak i lägenhetens särskilda

lokaler;

Trappors anbringande och underhåll bekostas af egarne utaf de våningar,

dit de leda, i förhållande till hvarje vånings värde.

Till våningar i ett hus räknas källare, palchi morti och vindskamrar.

563. De grunder, som stadgats för utgörande af bidrag till kostnaden

för reparation och ombyggnad af taken på ett hus, gälla äfven i

fråga om reparation af lastrici solan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Skulle begagnandet af dessa icke vara gemensamt för alla delegare

i ett hus, åligger dem, som uteslutande begagna en eller annan del af

desamma, med hänsyn till den större slitningen, att deltaga med en

fjerdedel i kostnaden för reparation eller omläggning, hvarefter återstående

tre fjerdedelar skola gäldas af samme egare gemensamt med de

ofri ge, i enahanda förhållande, som i föregående artikel stadgats, utom

i undantagsfall.

564. Egare af öfverstå våningen i ett hus må icke, utan samtycke

af egarne till öfriga våningar, derpå uppföra nya våningar eller annan

byggnad, med undantag af bröstvärn utaf plansten, så framt de kunna

verka till minskning i värdet af de andras egendom.»

Äfven uti Sverige har sådan särskild eganderätt till viss materiel

del af byggnad icke varit alldeles okänd.

Magnus Erikssons stadslag stadgar nemligen i Byggningabalken IX:

»Der två bygga båda samman, annan bygger under och annan ofvanpå,

då skall den, som under bygger, bygga grundval och det nedersta bjelklaget

med hvad dertill hörer, och den, som ofvan är, tak och allt det dertill

hörer. Får den ene, för den andres försummelses skull, skada antingen

å sin byggning eller å sina inkomster deraf, efter att hafva fjorton

nätter förut honom lagliga tillsagt med två män, bete denne honom all

skadan åter, den han häfver fått å sin byggning eller sina inkomster, efter

fyra gode mäns mätisord, två å hvarderas vägnar. Och om dfem, som

ega båda en byggning samman, antingen tomt, källare eller stenhus, vare

samma lag som förr var sagdt. § 1. Nu kan den ene vara fattig, och

förmår ej reparera eller bygga, eller treskas och vill ej reparera, och

den, som ofvan bygger, vill bygga af sten och den, som under bygger,

vill eller förmår icke; eller, der två ega en tomt, källare eller stenhus

samman, den ene vill bj^gga af sten och den andre icke, eller förmår icke;

då skall fogden, borgmästarne och rådmän nämna dertill fyra gode män,

såsom rådmän eller byamän, som skola det skifta mellan dem, om så är

utrymme till, dock så, att hvar må om sig bygga den andre oskadd, eller

ock lägga penningar dem emellan som fullt är och likt är gen fullo,

som de det vilja taga å sitt samvete, och ed sin efter svärja, att de

ej kunna bättre skifta eller värdera det; välje sedan den, som bjuder

den bestämda summan till den andres utlösande, och bygge sedan det

bästa han förmår, och tages der stadsbref å, och gånge aldrig värdering

till utlösande dem emellan eller deras barn om samma tomt eller

hvad det är. § 2. Ingen må det som under annan ligger, vid bot

tre marker, till treskiltes mellan målseganden, konungen och staden,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

eller det, som ligger jämsides med annans, om det ruin så är lagdt

och gode män kunna det skåda, eller det ofvan annan är, som förr är

sagdt, sälja åt någon annan, än åt viderboende mannen, om han vill

det köpa, utan han, som viderboende är, må det återkalla innan dag

och år, som vore det börd, af den, till hvilken det var snidt, derest de

icke äro honom lagligen uppbjudne och hembjudne med två män, om

nemligen hans (säljarens) fränder icke vilja det till sig lösa och bygga,

såsom tillbör; vilja hvarken de eller viderboende!! det köpa; då har han

lof det sälja hvem han vill».

Äfven 1734 års lag stadgar, i 7 Kap. Jordabalken om »viderboende

rätt» och säger dervid, bland annat, i 2 §, att »viderboende rätt hafva

de, som uti ett hus och tomt i staden del ega». I denna lag finnes

icke något, som bestämdt antyder, att denna »del i hus» endast kunde

vara ideel eller viss qvotdel, om ock rättspraxis onekligen utvecklat sig

i denna riktning.

Ö O

Efter hvad Utskottet sålunda visat, förefinnas för den uppfattning,

motionärerne sökt göra gällande, vissa anknytningspunkter i vår forna

lagstiftning, likasom uti den i åtskilliga andra land ännu bestående.

Utskottet, som i sitt vid sistlidne riksdag i anledning af Herr Hedins

då väckta motion afgifna utlåtande antydt, att ändamålet kunde åtminstone

i viss mån uppnås genom ett lämpligt ordnande af bolagsförhållandet

mellan dem, hvilka gemensamt ega stadsfastighet, vill dock medgifva,

att äfven i sådant fall lagstiftarens mellankomst kan vara nödvändig,

på det att ordnandet måtte ske på ett ändamålsenligt och likformigt

sätt. Af särskild vigt synes det, på sätt Herr Äbergsson anfört,

vara att taga i öfvervägande, huruvida fullständigande af gällande lagstiftning

är nödvändig i ändamål, att bostadsföreningarne måtte varda

på lagligt sätt konstituerade och representerade, sä att de komma i ett

smult rättsligt förhållande till tredje man.

Då en utredning af alla hithörande förhållanden synes vara af vigt,

får Utskottet, under åberopande i öfrigt af hvad motionärerne anfört,

hemställa,

att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till föreliggande

motioner, må i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida, på ofvan

angifna eller andra grunder, särskilda lagbestämmelser

må kunna meddelas angående de rättsförhållanden,

som uppstå genom samegendom i stadsfastighet, samt

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 7 Samt. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

beträffande delning af sådan fastighet,

Riksdagen öfverlemna det lagförslag

omständigheterna må föranleda.

Stockholm den 27 Mars 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

och derefter till

i ämnet, hvartill

STOCKHOLM, IVAR H.EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:31 Skrifvelse, om lagbestämmelser angående de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom i stadsfastighet, samt beträffande delning af sådan fastighet. s. 6 i texten