Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o t>0

1882-04-21 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1882:50, Lag-Utskottets Utlåtande N:o t>0

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o t>0.

1

N:o ti O.

Ank, till Riksd. Kansli den 21 April 1882, kl, 7 e. m.

Lag-UtsJcottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag, att laga

skifte, hvarå fastställelse meddelats, må kunna under vissa

förutsättningar genom nytt skifte rubbas.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren mottagit tvenne inom

Kammaren afgifna motioner, den ena, N:o 6, af Herr Folke Andersson,

samt den andra, N:o 7, af Herr Eric Olsson, uti hvilka båda påyrkas

sådana ändringar uti Kongl. stadgan om skiftesverket i riket den 9 November

1866, att, derest till följd af sjösänknings- eller annat större

vattenafledningsföretag tillförene sänka egor, hvilka ingått i laga skifte,

hvarå fastställelse meddelats, rönt sådan förändring, att de kunna såsom

åker häfdas, men markens fördelning mellan delegarne icke medgifver

egornas ändamålsenliga odling och bruk, nytt skifte eller s. k. omskifte

af dylik mark med innehafvet som delningsgrund må, utan hinder af

den å äldre skiftesläggningen meddelade fastställelse, kunna, äfven om

icke alla delegarne derom åsämjas, tillvägabringas, dock endast såvida

egodelningsrätt efter föregående pröfning af förhållandena förklarat, att

och i hvilken utsträckning sådant omskifte må vara af behofvet påkalladt.

I omförmälda afseende föreslå motionärerne:

Herr Folke Andersson, »att Riksdagen för sin del ville underkasta

nu gällande skiftesstadga en revision i de delar, som hindra nytt skifte

af redan förut skiftad jord, och för sin del föreslå sådana ändringar

deruti, synnerligast uti §§ 3 och 87, att när inom samfällighet, som förut

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 28 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

skiftad är, genom sjösänkning eller annan vattenafledning tillförene

sänka egor undergått sådan förändring, att de kunna häfdas såsom åker,

men markens fördelning emellan delegarne icke medgifver deras ändamålsenliga

odling och bruk; då må, utan hinder deraf att fastställelse

blifvit meddelad å äldre skiftesläggning, nytt skifte med innehafvet såsom

delningsgrund å dessa egor medgifvas, när samtliga delegare sig

derom förena, eller — der de ej åsämjas — egodelningsrätten pröfva!,

om och till hvilken utsträckning omskifte kan vara af behofvet påkalladt;»
samt

Herr Eric Olsson, »det Riksdagen i underdånig skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhåller, att dels till 3 § 1 kap. lvongl. stadgan om skiftesverket

i riket den 9 November 1866 måtte göras tillägg af följande

innehåll:

Hafva till följd af sjösänkning, årensning eller annan vattenafledning

af större omfång än som om upprensning af vattendrag och dikning

i allmänhet är i lag föreskrifvet, tillförene sänka egor undergått

sådan förändring, att de kunna odlas till åker; och kan genom nytt

skifte en för egornas odling och bruk ändamålsenligare indelning åstadkommas,

då må, der någon delegare det yrkar, nytt skifte å de egor

kunna erhållas, utan hinder af att fastställelse blifvit meddelad å äldre

skiftesförrättning;

dels ock i 1 § i 8 kap. af samma stadga må följande tillägg göras:

Skola af den i 1 kap. 3 § sista punkten omförmälda anledning

egor ånyo skiftas, galle ock såsom delningsgrund dervid hvad hvar och

en uti samma egor sist innehaft.

Kunna samtlige delegarne sig derom förena eller der de ej åsämjas,

må egodelningsrätten pröfva om och till hvilken utsträckning omskifte

kan vara af behof påkalladt.»

Då den motivering, den ene motionären, Herr Folke Andersson,

anför för sitt förslag, är ganska genomförd och i saken upplysande,

anser sig Utskottet böra meddela densamma.

»Enligt Kongl. Maj:ts nådiga stadga om skiftesverket i riket den

9 November 1866 § 3 får icke laga skifte, hvarå fastställelse meddelats,

genom nytt skifte rubbas, utan så är att alla, hvilkas rätt är af

frågan beroende, derom åsämjas; och ehuru denna föreskrift måste anses

såsom ett af jordeganderättens bästa värn, förekomma dock understundom

sådana förhållanden, att derigenom stora menigheter förhindras

att på ett ändamålsenligt sätt bruka större eller mindre delar af sin

jord. Det är nemligen icke gifvet att en skiftesläggning, som möjligen

kunnat motsvara alla anspråk vid den tid, då den gjordes och faststäl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

des, städse skall äfven under andra förhållanden befinnas tillfredsställande.

När t. ex. inom ett bylag en större samfäld äng skall skiftas,

söker alltid landtmätaren att med ledning af § 79 i nämnda stadga, så

vidt möjligt är, tillfredsställa delegarnes fordringar på behörig andel

såväl i den mera gräsbärande som i den mindre bördiga marken, och

följden häraf blifver, att de särskilda lotterna blifva i strid med föreskriften

i § 91 smala och långsträckta samt icke sällan brutna med

knän än åt det ena, än åt det andra hållet. Att hvar och en skall

från sin äng kunna hemta det qvantum foder, som på hans andel i bylaget

belöper, är hvad man med skiftet vill vinna, och ingenting annat.

Så länge stängsel ej ifrågakommer, marken fortfarande brukas såsom

äng och betet är samfäldt, vålla dessa oformliga skiften ingen nämnvärd

olägenhet; men ett annat förhållande inträder, om den förut sänka

ängen torrlägges. Marken kan nu — i sin helhet betraktad — vara

den bästa odlingsmark och blifva eu utmärkt bördig åker, men de enskilda

egolotterna äro så långsträckta och smala, att de förbjuda hvarje

tanke på odling, enär många af dem, när skilnadsdiken emot grannarne

upptagits, endast lemna öfrig en smal remsa, som knappast kan till

körväg begagnas. Detta är händelsen med många samfälligheter uti

Hjelmarens sjösänkningsområde och synnerligast uti den på stora kärrtrakter

rika Qvismaredalen, der landtmätarne, för att uppfylla skifteslagens

fordran på lika andel i all mark, framkallat de mest vidunderliga

skiftesläggningar, som, då vederbörande vid den tiden icke tänkte

sig möjligheten af jordens torrläggning och förvandling till åker, blifva

lagligen fastställa. Detta är delvis förhållandet med flera byar, såsom

Frommesta i Ekeby socken, Södra Bro och Gellersta i Gellersta

socken samt Knarsta, Bästa m. fl. uti Stora Mellösa. Men ingenstädes

är dock missförhållandet i detta afseende så i ögonen fallande som

inom Tybble by i Askers socken och Resta i Stora Mellösa. Den förra

har en till odling utmärkt tjenlig ängsmark, men flertalet af dess egare

måste likväl afsåga sig den af sjösänkningen vunna båtnaden, då de

icke se någon möjlighet att med fördel odla sina nuvarande oformliga

ängslotter och hafva föga utsigt att kunna vinna nytt skifte. Inom den

andra samfälligheten eller Resta, der ängsmarken blifvit ännu mera

planlöst fördelad, så att de särskilda tegarne på 13 till 14,000 fots

längd endast fått en bredd af 30 å 60 fot och dessutom brutits med

flera knän, har den vidsträckta, till 510 tunnland 15,7 kappland uppgående

och uti 30 särskilda lotter fördelade sankmarken gjorts nästan

alldeles oanvändbar, då fullständig enighet i fråga om nytt skifte äfven

här synes omöjlig att åstadkomma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

»Med anledning af dessa missförhållanden, hvilka icke kunna genom

vanligt egoutbyte afhjelpas, ingaf den man, som före mig representerade

Askers och Sköilersta härads valkrets, till 1873 års riksdag

en motion, som afsåg eu ändring i skiftesstadgan i sådant syfte, att

nytt skifte lättare än hittills skulle kunna vinnas. Riksdagen, som redan

år 1860 för sin del önskat en sådan förändring, ansåg sig nu icke

kunna biträda de åsigter, som uttalades i motionen, hufvudsakligast af

det skäl att motionären ville gifva rättigheten till omskifte en allt för

stor utsträckning. Det är också klart, att denna bör vara vida mer begränsad

än rättigheten till skifte af förut samfäld mark, och att man i

lagstiftningsväg bör trygga den enskildes besittningsrätt emot alla otidiga

rubbningar. Men om man ock gillar denna grundsats, får den

dock icke drifvas till en sådan ytterlighet, att hvad som befinnes för

alla intresserade parter skadligt måste för evigt fortfara derför, att det

en gång blifvit faststäldt och en enda delegare antingen icke kan eller

också icke vill inse sin egen fördel. Under sådana förhållanden blifver

dennes gensträfvighet ett våld, som lagligen måste undanrödja^.

»Om jag derför icke för min del vill medgifva omskifte utan fullt

bindande skål, måste jag dock påyrka rättighet dertill, när sådana förefinnas;

och dessa inträda, när en jord till sin natur och häfd förändras

och efter den inträdda förändringen i följd af skiftesläggningen icke kan

pä ett ändamålsenligt sätt tillgodogöras, såsom förhållandet är, då en förut

fördränkt eller vattenskadad jord blifver torrlagd och odlingsbar. För

sådant fall vill jag dock hvarken såsom 1860 års Riksdag lemna den

vitsord, som skifta vill, ej heller göra om skiftet beroende af en pluralitet

inom skifteslaget, antingen denna beräknas efter hufvudtalet eller

jordinnehafvet; utan synes beslutet härom, då förra skiftet är lagligen

faststäldt, böra bero af domarens pröfning.

»Härigenom vunnes dels att otidiga ansökningar om skifte genast

kunde tillbakavisas, och dels att, om någon delegare redan egde en

tjenlig egofigur, som utan skada för regleringen af de andras egovälden

kunde bibehållas, denne fortfarande finge åtnjuta den rätt, skiftesstadgans

paragraf 124 i momentet 2 honom tillerkänt, och sålunda befriades

från deltagande i en förrättning, hvaraf han icke hade någon nytta.

Antoges ett sådant lagstadgande, skulle domarens pröfning sällan påkallas,

då de tredskande alltför väl böra förutse resultatet deraf och

sålunda finnas villige att föga sig efter de andres berättigade önskningar.

Kostnaderna af ett omskifte af en sådan ängsmark, hvarvid innehafvet

alltid måste blifva delningsgrunden, bör ej heller blifva särdeles

betungande, ja, ej ens nämnvärd, då marken redan i och för sänknin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

gen eller torrläggningen måste vara graderad, och denna gradering,

hvarefter torrläggningskostnaden utgår, både kan och bör ligga till grund

vid skiftet. I de fall, der sjösänknings- eller vattenafledningsbolaget

emottager jord för enskilde delegares i skifteslaget sänkningskostnad,

kommer skiftesförrättningen att förenas med det afskiljande af bolagets

jord, som måste i allt fall ega rum, hvilket ofta kan göra omskiftet

billigare än hvad detta, med besvärliga egoutbyten och rågångsjemkningar

ofta förenade afskiljande ensamt kan betinga. Den enda svårigheten,

som vid ett sådant omskifte kan uppstå, är att, då sankmarken

utgöres af dels gräsbärande äng, dels endast till skogskultur användbar

mosse, tvenne särskilda lotter i denna mark, en i den odlingsbara

jorden och en i mossen, hvilken bör såsom afrösningsjord anses,

måste någon gång tilldelas en enskild jordegare, hvarigenom denne kan

få eu egolott mera i byn, än hvad Kongl. stadgan om skiftesverket uti

§87 medgifver, hvilken således måste i öfverensstämmelse härmed erhålla

ett förklarande tillägg. Jag anser detta så mycket mera vara af

nöden, som just detta förbud emot flera skiften än tre framkallat nödtvånget

att vid skiftesläggning, alldeles åsidosätta den vigtiga föreskrift

om reguliera figurer, »hvars längd i inrösningsjorden ej mer än dubbelt

må öfverstiga bredden», som meddelas i § 91 af samma stadga, hvilken

paragraf så litet efterlefves, att dessa redan oformliga figurer fortfarande

vid hemuiausklyfningar alltjemt delas på längden och sålunda ytterligare

förderfvas.»

Den andre motionären, Herr Eric Olsson, anför hufvudsakligen,

huru som man för några tiotal af år tillbaka icke förutsett den hastiga

utveckling, jordbruket skulle komma att erhålla. Metoden att odla foderväxter

på den gamla odaljorden hade då icke varit så allmänt införd,

och vid ett skifte var derföre hvarje delegare angelägen om att behålla

sin andel i den naturliga ängen. En framtida odling af densamma

kunde ingen föreställa sig såsom fördelaktig, emedan man då troddes

skola komma att sakna föder, och till följd deraf var man likgiltig om

den form, egofigurerna fingo i ängsmarken, allenast en hvar erhölle sin

tillständiga lott. Sålunda hade det inträffat, att, såsom exempelvis uti

en by i Humla socken af Nerike (Raffla benämnd), egolotterna i den

naturliga ängen bildade figurer af 7,400 fots längd och endast 20 till

110 fots bredd, och hvilkas utseende alltså närmade sig eu fjerdedels

mil långa gator. Sedan den å, som vattnade dessa egot-, blifvit med

understöd af allmänna medel upprensad, hade möjlighet till odling af

1,782 tunnland förut vattendränkt mark derigenom blifvit beredd. Men

häremot uppreste sig ett hinder i egolotternas omförmälda obeqväma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

form, hvilken orsakade att marken icke kunde med ringaste hopp om

framgång ordentligen odlas, liäfdas och dikas in. in. De fördelar, som

med den kostsamma åsänkningen åsyftats, kunde icke komma delegarne

till godo med mindre en ny delning af berörde egor finge ske; men

att hindra eu sådan stode, efter nu gällande lag, i en enda delegares

makt; och, efter hvad erfarenheten visat, kunde samtliga delegares begifvande

till en rubbning af äldre egoskifte högst sällan, om någonsin,

vinnas, synnerligen om skifteslaget bestode af många delegare med

olika störa egolotter, såsom förhållandet vore med omnämnda skifteslag.

På grund häraf och då förhållandet vore på många ställen i landet

enahanda eller likartad! med det ofvan antydda, hade motionären

framstält sitt förslag.

De af motionärerne framstälda och inför Utskottet med framlagda

kartor delvis närmare belysta förhållanden äro sådana, att de måste

ådraga sig lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet. Dylika förhållanden

förekomma säkerligen på flere andra orter i vårt af större och mindre

vattensamlingar uppfylla land, i hvilket af sådan anledning vattenafledningsföretag

mångenstädes egt rum.

Utskottet har visserligen, vid flere föregående tillfällen, afstyrkt

väckta förslag, som afsett rubbning i vissa fall af faststäldt laga skifte.

Dessa vid föregående tillfällen afstyrkta förslag hafva dock haft ett annat

syfte, nemligen delning af mark, som vid förut verkstäldt laga

skifte blifvit afsatt för delegarnes gemensamma behof. Sådana delningar

hafva påyrkats, icke till följd deraf, att marken undergått förändring

till sin natur, utan i de flesta fall af den orsak, att en eller annan

skiftesdelegare, möjligen flertalet bland dem, haft en annan åsigt

om lämpligheten af den ifrågavarande markens undantagande från

skiftet, än den som vid sjelfva skiftet gjort sig gällande. Det nu föreliggande

förslaget afser åter ny delning, föranledd deraf, att marken

till följd af verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag

undergått sådan förändring till sin natur, att den samma i dess förändrade

skick icke kan utan omskifte med fördel brukas. Eu lagstiftning

i denna rigtning synes vara en naturlig följd af lagstiftningen om vattenafiedning

för jords förbättring; ty har man nedlagt stora kostnader

i ändamål att förvandla sänka ängar eller kärr till åker, måste det vara

följdrigtigt. att undanrödja de hinder för markens begagnande till åker,

hvilka föranledas af det sätt, hvarpå marken förut blifvit skiftad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

Utskottet anser sig derför böra understödja motionärernes föreliggande

förslag och föreställer sig, att det af dem afsedda ändamål

skulle vinnas derigenom, att till 3 § Skiftesstadgan tillädes ett moment,

hvarigenom förklarades, att, när genom verkstäld sjösänkning eller annat

större vattenafledningsföretag tillförene sänka eg or undergått sådan

förändring, att de kunna häfdas såsom åker, men hinder för deras ändamålsenliga

brukande möter deraf, att vid förut verkstäldt laga skifte

egorna erhållit en för markens häfdande såsom åker olämplig indelning

eller delvis lemnats oskiftade, Hytt skifte må, utan hinder af fastställelse

å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas; att vidare bestämmelserna

i 89 § Skiftesstadgan gjordes tillämpliga äfven på det fall

att, vid sammanträde för handläggning af fråga om dylikt omskifte,

någon delegare yrkar att vid det förut verkstälda laga skiftet bör oförändradt

förblifva, i hvilket fall det skulle åligga skiftesmannen och

gode männen, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen företoges,

att efter föregången besigtning å marken, hvarvid dess allmänna

beskaffenhet och läge borde beskrifvas, noga undersöka, om och till

hvilket omfång skifteslagets egor kunde genom omskifte i förening med,

delning af mark, som till äfventyrs vid laga skiftet från delning uteslutits,

eller ock genom egoutbyten, erhålla en för egornas skötsel lämpligare

indelning, i hvilken händelse förrättningen borde fortgå; hvaremot,

Om det befunnes, att omskiftet, utan att i allmänhet blifva förmånligare

än det föira skiftet, skulle för delegarne medföra kostnad

och olägenhet, laga skiftet borde lemnas orubbadt och det sökta omskiftet

inställas; och skulle skiftesmannen och gode männen hafva att

i dessa omständigheter meddela fullständigt utlåtande och dermed'' förfara,

som i 54 § Skiftesstadgan sägs, hvarjemte, derest omskifte afsloges,

skiftessökanden borde ensam bestå de åbragte skifteskostnaderne;

samt att slutligen tillägg gjordes dels till 69 § angående den delningsgrund,

som vid omskifte borde följas, och hvilken Utskottet, lika med

motionärerne, anser böra, så vidt afser förut skiftade egor, blifva innehafvet,

dels till 87 och 88 §§ angående hvad iakttagas bör, i händelse

det skulle befinnas nödigt att i den omskiftade marken tilldela någon

delegare flere skiften än han i samma mark vid det förut verkstälda

laga skiftet erhållit.

Utskottet, som anser att ärendet lämpligen bör efter denna allmänna

utredning underställas Kong!. Maj:ts pröfning, hemställer,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse hos Kong!.

Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt

öfvervägande, huruvida, der genom verkstäld sjö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

sänkning eller annat större vattenafledningsföretag

tillförene sänka eg or undergått sådan förändring, att

de kunna häfdas som åker, men hinder för deras ändamålsenliga

brukande möter deraf, att vid förut verkstäldt

laga skifte egorna erhållit en för markens häfdande

såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats

oskiftade, nytt skifte må, utan hinder af fastställelse

å det förra laga skiftet, å dessa egor verkställas

på sätt ofvan är antydt, samt att, derest sådan

rätt till omskifte finnes böra medgifvas, Kongl. Maj:t

måtte låta utarbeta och till Riksdagen framlägga förslag

till de ändringar i gällande Skiftesstadga, som

för sådant ändamål äro af nöden.

Stockholm den 21 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Jteservation:

af Herr Ekenman, med hvilken Herrar Anders Persson och Smedberg

instämt:

»Enär äfven annat än vattenafledning kan framkalla behof af omskifte

å redan skiftad jord eller delning af mark, som vid laga skifte

blifvit för delegarnes gemensamma bruk undantagen, anser jag att Lagutskottet

bort tillstyrka Riksdagen, att hos Kongl. Maj:t anhålla om förslag

till förändring af Skiftesstadgan i sådan syftning att — utan hinder

af verkstäld enskiftes-delning, som vunnit laga kraft, eller skifte,

hvilket enligt Kongl. Kungörelsen den 20 Februari 1821 blifvit såsom enskifte

ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats

— omskifte af redan skiftad jord eller nytt skifte å sådan som

blifvit från delning undantagen måtte kunna, på delegares yrkande, ega

rum, såvida Egodelningsrätten pröfvade förändrade förhållanden sådant

föranleda.))

Herr Magnus Jonsson har begärt få här antecknadt, att han i

följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i motionernas

behandling inom Utskottet.

Stockholm, Nja Tryckeri-Aktieholaget 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:40 Skrifvelse, med förslag, att laga skifte, hvarå fastställelse meddelats, må kunna under vissa förutsättningar genom nytt skifte rubbas. s. 8 i texten