Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41
1882-04-20 · 54 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 48 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1882:41, Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41
Dokumentets text
Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41.
1
N:o 41.
Ank. till Eiksd. Kansli den 20 April 1882, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning ad Kongl. Mag ds nådiga proposition angående
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande
af en för dessa egendomar och statens skogar
gemensam domänstyr vise.
(I. A.)
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 Maj 1880, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel framhållit vigten
af att de år 1877 vidtagna provisoriska anordningarne för förvaltningen af
statens utarrenderade fastigheter blefve, så fort ske kunde, utbytta mot definitiva
förvaltningsformer och uttalat sin förhoppning att nådig framställning
i dylikt syfte snart måtte blifva att emotse samt i anledning häraf förslag
till domänförvaltningens ordnande blifvit i Finansdepartementet, med biträde
af särskild! tillkallade personer, upprättadt, öfver hvilket förslag yttranden
inhemtats från så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga
län som Kammarkollegium och Skogsstyrelsen, har Kongl. Maj:t, efter det
detta ärende ånyo varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, uti en till Riksdagen
afgifven proposition (K:o 4) af den 23 December nästlidet år, med
åberopande af ett samma proposition bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen:
att för inrättande af eu för statens jordbruksdomäner och skogar gemensam
domänstyrelse, i hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen borde uppgå,
samt med godkännande af ej mindre det förslag till stat för nämnda styrelse
Bill. till Biksd. Prof. 18S2. 4 Samt, 1 Afd. 27 Höft. 1
2
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.
än de vilkor och förbehåll för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, det
åberopade protokollet innehölle, bevilja ett anslag å ordinarie stat af 95,000
kronor;
att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet med de
i samma protokoll angifna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:
till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 60,000 kronor; samt
till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;
att för förvaltningen af kronans domäner antaga de grunder, det omförmälda
statsrådsprotokollet i sådant afseende upptoge;
samt att i sammanhang härmed medgifva:
dels att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner
erforderliga bestämmelser, livilka icke förekomme i de nyssberörda grunderna
för förvaltningen, måtte få af Kongl. Maj:t meddelas,
dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu
föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunde utföras, hittills gällande
former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas.
Ofvanberörda i statsrådsprotokollet intagna stat för den föreslagna domänstyrelsen
är af följande utseende:
1
Lön.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
Krön
o r.
1 chef ............................................''
Jor dbruksafdelning en:
1 tredje gradens tjensteman ............
1 d:o ............
7,000
4,400
4,400
3.000
2.000
2,000
1
10,000
6,400
6,400
Efter 5 års tjenstgöring
■ kan lönen ökas med 600
kronor.
Efter 6 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 500
1 forsta, gradens tjensteman ............
1,800
1,200
3,000
1 d:o ............
1,800
4,400
8,800
1,200
3,000
kronor och efter ytter- ligare 5 år med 600
J kronor.
Efter 5 års tjenstgöring
■ kan lönen ökas med 600
Skog saf delning en:
1 tredje gradens tjensteman ...........
2 d:o ............
O O O O
O O o o
~ CO
6,400
12,800
1 första gradens tjensteman ............
3 d-o ...........
1,800
5,400
3.000
9.000
Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 500
kronor och efter ytter- I ligare 6 år med 500
kronor.
Transport | -
—
60,000
Stats-JJtskottets Utlåtande N:o 41.
3
Lön.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
Krön
o r.
—
—
60,000
1,800
1,800
1,200
1,200
3,000
3,000
800
500
500
300
300
300
1,100*)
800*)
800*)
—
22,300
4,000
Transport
1 första gradens tjensteman (ombudsman)
.....
I- d:o (registrator)
1 förste vaktmästare .......................
1 andre d:o .....................
1 d:0 d:o .......................
Anslag till vikariatsersättning, arfvedel!
åt amanuenser och extra
biträden, renskrifuings- och tryckningskostnader
............................
Juspektionsresor...............................
Summa
95,000;
IEfter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 600
kronor och efter ytterligare
6 år med 600
kronor.
(Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 100
kronor.
Om vaktmästare åtnjuter
fri bostad,
skall, så länge ''denna
förmån qvarstår, lönen
minskas med 160
kronor.
varande de i den nådiga propositionen jemväl åberopade vilkor ocli förbehåll
för åtnjutande af de i förenämnda stat upptagna löneförmåner af följande
lydelse:
att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;
att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas annan tjenst å
rikets, Riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen
i verket; dock att tjensteman, som från anställning hos Skogsstyrelsen
eller Kammarkollegium öfvergår till befattning inom motsvarande grad i den
nya styrelsen, må, derest han vid regleringens inträdande redan innehar
tjenst utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den icke är för
tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöring^) enningar få uppbäras
endast för den tid, t j enstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,
4
Stats-Utskottets Vflätande N:o 41.
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under
ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen som
för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af
deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare^
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
eger ruin, efter ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad
såväl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det,
den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans
tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;
att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kong! Maj:t eller styrelsen,
der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå; samt
att semester må åtnjutas af verkets chef och af tredje gradens tjensteman
under en och en half månad samt af första gradens tjensteman under
en månad årligen.
De i statsrådsprotokollet upptagna grunder för förvaltningen af kronans
domäner, hvilka Kong!. Maj:t nu föreslagit Riksdagen till antagande,
äro följande:
l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehafves
eller är till visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen
till omedelbart begagnande upplåten eller stöld under särskild embetsmyndighets
vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse
och utarrenderas på sätt här nedan stadgas.
Stats-UtsJcotlets Utlåtande N:o ål.
5
2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas, skall skogsmarken
derifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam
för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark
förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild egendom.
3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jemte jordegendomen
på arrende, med rätt för arrendatorn att i öfverensstämmelse med
faststäld hushållningsplan och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet
innehåller, använda skogen till bete och skogsfångst; dock må, der skogen
är af större betydenhet, densamma från arrendet undantagas, med rätt för
arrendatorn endast till bete, i den mån hinder för skogshushållningen icke
derigenom åstadkommes, och årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som
i arrendekontraktet angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning finnes
böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas med
viss, i kontraktet bestämd andel af inflytande försäljningsmedel för den kronan
förbehållna virkesafkastningen, sedan kostnaderna för skogsskötsel derifrån
afgått.
4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i allmänhet omfatta
20 år; dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan,
så ock i händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages
inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske
på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras, ankomme
på Kong!. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, förordna,
huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid, dock ej öfver 30
år, med skyldighet för arrendatorn att de nödiga befunna odlingarne under
arrendetiden verkställa.
För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fäll efter
förhanden varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.
5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar under
ett arrende upplåtas eller eu egendom i flere lotter utarrenderas.
Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, torfmosse
eller annan lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma
hörer, jemte nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas,
om högre afkomst derigenom kan påräknas.
6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall,
efter noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden, så till byggnad
som in- och utegor, domänintendent i samråd med två i landtbruks- och
affärsförhållanden kunnige män, Indika, jemte lika antal suppleanter, för länet
i dess helhet eller viss af Kong!. Maj:ts befallningshafvande bestämd del deraf
årligen utses den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, samt med biträde, då Kongl. Maj:ts befallningshafvande
6
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 41.
pröfvar sådant nödigt, af skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör
och hyggnadskunnig person, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,
till de närmare arrendevilkoren i afseende på nybyggnads- och
andra skyldigheter, samt till dén arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan
anses skäligen böra upplåtas; hvithet förslag, tillika med beskrifning öfver
egendomen, af Kong! Maj:ts befallningshafvande jemte eget yttrande till domänstyrelsen
insändes.
7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda, varde,
efter kungörelse, som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om
arrendevilkoren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen höra
betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,
hvilken förrättas samtidigt hos Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet och
å plats i orten, som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande bestämmes, af kronofogden
eller annan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnad kronobetjent.
Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet
blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden
underställas domänstyrelsens pröfning.
Har förre arrendator!! egendomen väl skött, hvarom yttrande bör, till
domänstyrelsens ledning, afgifvas så väl af vederbörande uppskattningsmän
vid arrendevärderingen som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, ege
domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande af högsta
erbjudna arrendeafgift, eller, om denna understiger det faststälda arrendevärdet,
deremot svarande belopp.
Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande, som för sitt
anbud stält godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans frejd icke förekom
mit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana
omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig; dock att
om anbud, motsvarande det åsätta arrendevärdet, icke å auktionen afgifvits,
arrendet bör å ny auktion utbjudas.
På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af ofvan stadgade
vilkor i afseende å säkerheten samt arrendator person och frejd, arrendet
åt den vid den senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antagligt,
anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter
omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.
8:o. Är genom gällande kontrakt optionsrätt till arrendeinnehafvaren
tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att,
efter derom vid arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
7
afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes,
till det faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendator^
Giöres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses
optionsrätten förfallen, och varde arrendet å auktion utbjudet.
9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid än 20 år, äfvensom
af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordegendom hänföra,
förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall finner lämpligast.
10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och för
hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår,
då arrendeåret utlöper.
ll:o. lugger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon
del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må
arrendatorn å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å
det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den arrenderade
egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag bjuder
samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelse!1, så
ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för dervid utbruten och
egendomen tillagd skogsmark varder faststäld.
12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning,
eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme det
arrendatorn till godo, der ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.
Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken från jord, som
ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.
Vid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kong!. Maj:t på domänstyrelsens
framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete eller
utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskilt varit i åtnjutande, från
arrendet undantages.
13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet medgifver,
begagna å egendomen befintlig torfmosse, som icke blifvit från arrendet
undantagen, äfvensom att, om tillgång finnes, upptaga dyjord, mergel,
lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande.
Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras
tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.
14:o. Arrendator skall städse i fullgodt stånd underhålla vid egendomen
befintliga byggnader och anläggningar.
På arrendator ankomme att för den husröta, hvarför företrädaren vid
egendomens afträdande häftar, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse;
åliggande arrendator, att om än större eller mindre belopp deraf icke
kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför
af kronan varda ersatt, der icke Kong!. Maj:t, på domänstyrelsens framställ
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
ning, finner skäl att på grund af särskilda omständigheter medgifva rätt till
ersättning genom motsvarande eftergift på arrendet.
15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före
egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet som
kostnaden derför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet angifvas.
Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn
till egendomens storlek och dess beskaffenhet till egor och befintliga åbyggnader,
vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas visst
för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en tiondedel af det
föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bor genom byggnad under arrendetiden
redovisas eller vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.
Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare arrendator pligtig
att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad;
skolande såväl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna
byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet
och den afräkning, som derför bör ega rum å den i kontraktet stadgade
byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande,
må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej heller ny
byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendator^ byggnadsskyldighet.
Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma
blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden
är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,
ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden
må arrendator]! godtgöras genom eftergift å närmaste årens arrende eller
vid egendomens afträdande af den nye arrendator^ dock bör vid bestämmande
af sådan godtgörelse tagas i beräkning'' den nytta, som genom den
nya byggnaden kan arrendator!! under återstående arrendetiden tillskyndas.
Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator
enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall
af den nye arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder
annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet anses
lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet
befrias.
16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening för länet
eller i orten, der sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och utan afdrag
å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla i behörigordning
uppskattade värde. Kong!. Maj:ts befallningshafvande eger dock,
opaginerad Kontrollera mot PDF
fätals- Utskottets tjttåtande N:o 41.
Ö
(ler anledning dertill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp,
hvarför försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen må ega
rum; börande, till ledning för den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i berörda
hänseende åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande
syner yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota
till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning
som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan för
nybyggnaden blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen i den mån
densamma för byggnaden erfordras; skolande, derest kostnaden för nybyggnaden
öfver stiger den krokan tillerkända ersättningen, det öfver skjutande beloppet
arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten, eller,
om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste årens arrende eller vid
egendomens afträdande af nye arrendatorn.
18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,
som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter lag bör finnas,
men är cj förbunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,
der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt, eller vid laga
syn^ finnes nödigt föreskrifva stängsel omkring ängs- eller betesmark, som
af ålder varit inhägnad.
19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare föreskrifter,
som genom arrendekontraktet meddelas, af arrendator i alla afseenden väl
häfdas och i god växtkraft hållas.
20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande från bole
må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens begifvande samt under
de vilkor, som af densamma föreskrifvas.
Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.
21:o. Kyodling må endast ske på de områden och under de vilkor,
som i arrendekontraktet eller sedermera, på arrendator framställning, af
vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmes.
Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig
man förändra^ sättet för jordens torrläggning,, eller Önskar han anlägga
ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som
af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika som för större odlingseller
täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men
arrendator under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden’motsvarande
inkomst, må, efter domänstyrelsens pröfning, godtgörelse arrendator
tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.
^22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande, borttaga
å egendomen befintliga torp eller anlägga nya.
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1882. å Sami. 1 Afä. 27 Raft.
2
10
Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 41.
23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö och höstsädessådd,
som afträdande arrendator, derest icke med tillträdaren annorlunda
öfverenskommes, är skyldig att året före egendomens afträdande verkställa
i enlighet med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutinnan meddelade
bestämmelser, eger lian af tillträdaren åtnjuta ersättning, som, i händelse
af tvist, bestämmes af tre gode män, af hvilka af- och tillträdarne
välja hvar sin och den tredje utses af de sålunda valde, eller, om desse ej
blifva om valet ense, af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet eller domaren
i orten.
Der icke, i öfverensstämmelse med ortens sed, arrendator blifvit genom
kontraktet ålagdt att vid egendomens afträdande utan ersättning tillhandahålla
tillträdaren foder till visst belopp, vare afträdaren pligtig att det vid
arrendets frånträdande å egendomen befintliga förråd af hö och halm åt
tillträdaren öfverlåta mot ersättning, som, derest öfverenskommelse derom
icke uppnås, bestämmes af gode män i den ordning, som i nästföregående
moment finnes stadgad.
24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder och besvär,
med undantag af den egendomen genom skattläggning åsätta ränta och
kronotionde, ansvare arrendator utan afkortning å arrendeafgiften.
Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet beslut fått
under sin arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad af kyrka,
prestgård eller andra allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning
af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet
med bestämmelserna i Kongl. kungörelsen den 16 Januari 1863.
25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått om vattenafledning,
deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendator
undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under
kronans medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret
näst efter det, då företaget blifvit afsyna dt och godkändt, å det belopp,
kronan för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken
ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.
Glitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget vunnit
fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare tid, som kan finnas skälig,
bevilja arrendator^ befrielse från berörda räntegodtgörelse.
26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt ändamål
å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig mark
äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning''i arrendeafgiften,
motsvarande den förlust honom tillskyndas.
27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med dom än styrelsens medgifvande
kunna ske.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
11
Dör arrendator, eller varder lian i konkurs försatt, ege i förra fallet
den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare konkursboet att för den del
af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,
likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemna! endast en sterbhusdelegare,
denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i samtliga dessa
fall, att anmälan derom göres lios domänstyrelsen inom sex månader efter
dödsfallet eller konkursens början, samt att den nye arrendator, af styrelsen
godkännes. Der enligt detta stadgande rätt till arrendes öfverlåtande tillkommer
sterbhus, i hvilket flere hafva del, må på domänstyrelsen ankomma
att, då sådant finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne för
gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens skötsel handhafva
genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd person, som af styrelsen godkännes.
Hafva i konkurs försatt arrendator löftesmän på grund af sin borgen nödgats
något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått godtgorelse, eller
har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två månader från konkursens
början derom gjort framställning, senast två månader derefter utfäst sig att
hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför stält säkerhet, då
bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att öfver arrendet förfoga, som i
annan händelse varit konkursboet förbehållen.
Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom
den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare, som af styrelsen godkännes,
kominer arrendet, så framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra,
då arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från den Thomedag,
som infaller näst efter dödsfallet, och, vid inträffad konkurs, första fardag
efter utgången af den tid af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse
bort ske; och varde egendomen, om styrelsen pröfvar skäl dertill vara,
för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den högstbjudande
utarrenderad, för hvilket fall i arrendator^ bo, äfvensom hos löftesmännen
för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles för den förlust,
som genom arrendesummans nedgående under hvad förut bestämdt varit
dervid kan uppkomma.
28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör för en
tid af minst fem år, derest arrende sä länge skall fortfara, och högst åtta
år vara stäld borgen af minst två personer, de der borga en för begge och
begge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af Kong!
Maj:ts Befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund af
dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen
blifvit ingången.
Arrendator, som sådant föredrag^, må antingen, jemte ställande af
borgen för arrendevilkoren i ärligt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens er
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:n 41.
läggande aflemna af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar
eller af kommuner med Kong! Maj:ts tillstånd utgifna obligationer, motsvarande
2 års arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande
af arrendevilkoren i deras helhet, nedsätta dylika obligationer till belopp,
uppgående till 3 års arrendeafgift, dock med skyldighet för arrendator! i
båda fallen att, derest domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom
viss förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet i obligationer eller borgen,
styrelsen kan bestämma.
I afseende å obligationernas uppskattning galle enahanda bestämmelser,
som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.
Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit stäld,
skall ny borgen aflemnas, så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom arrendator
åligger att, derest någon af löftesmännen dör, eller Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande
finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig anses,
inom tre månader efter erhållet föreläggande ny vederhäftig borgen anskaffa.
29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom,
eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt
8:de eller 27:de punkten, hör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas
säkerhet, så beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.
30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften
eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för
arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad och arrendator
skyldig, om domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande års
midfasta afträda,
Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet honom
åliggande skyldigheter, eller öfverträder han de i detsamma honom medgifna
rättigheter, hafve ock förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen
så yrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut, egendomen
nästa fardag.
31:o. Då arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens
utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning
i arrendeafgiften hvad i 27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att
död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare icke göra sådan anmälan
om arrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.
32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och arrendevilkoren
af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte år eller oftare
besigtigas af domänintendent eller den, som Kongl. Maj :ts Befallningshafvande
i hans ställe förordnar.
Syn å utarrenderad kronoegendom skall, i stad af rådstufvurätt och
på landet af kronofogde med det antal nämndemän, som Kongl. Maj:ts Be
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 41.
13
fallningshafvande bestämmer, förrättas före egendomens tillträde och derefter
under arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kong! Maj:ts Befallningshafvande
finner anledning derom förordna.
Den syn, som före egendomens tillträde hålles, och hvilken har till
ändamål att bestämma såväl den ersättning, afträdaren i ena eller andra
hänseendet må vara skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträdande
arrendator^ åligganden, för såvidt desamma då kunna blifva föremål
för pröfning, skall, der icke hinder möter, förrättas under sista året af
förut löpande arrendeperiod på lämplig årstid, då marken är bar. Kostnaden
för sådan syn skola af- och tillträdare med hälften hvardera gälda.
Vid syner bör domänintendent eller den, som dertill i hans ställe af
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande utses, vara såsom kronans ombud närvarande,
och jemväl skogstjensteman vara tillstädes, der Kong! Maj:ts Befallningshafvande
finner anledning derom förordna.
Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes, föra talan
efter stämning till domstol inom tre månader från den dag, syneförrättningen
afslutats. Instrument öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen
hos kronofogen hållas enskilda parter tillhanda, och exemplar af syneinstrumentet
inom samma tid till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande insändas.
Efter erhållen remiss från Riksdagens båda Kamrar har Stats-Utskottet
till behandling förehaft Kong!. Maj:ts ifrågavarande framställning och i sammanhang
dermed tillika handlagt dels en af Herr Hans Johnsson i Broby
inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (K: o
43), deri på anförda skäl föreslagits aflåtande till Kongl. Maj:t af en underdånig
skrifvelse med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes så snart ske kunde
till Riksdagen aflåta förslag angående meddelandet af sådana föreskrifter,
hvarigenom torparne å statens jordegendomar ej betungades genom oskäligt
hårda kontraktsvilkor; ''dels ock en af Herr Janne Mar Guson jemväl inom
Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottets förberedande behandling
öfverlemnad motion (K:o 83), deri föreslagits, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t göra hemställan om, att till 28:de § af Kongl. Maj:ts den
23 Januari 1836 utfärdade militieboställsordning måtte fogas ett tillägg
derom, att tillträdande arrendator af kronoboställe skulle hafva att äfven
ställa borgen hos afträdaren för dennes möjligen gjorda öfverbyggnader, samt
att ersättningssumman för dessa skulle vid tillträdet ovilkorligen gäldas.
Då Utskottet ansett första vilkoret för ett ändamålsenligt ordnande af
rikets domänförvaltning vara, att lämpliga grunder för egendomarnes ut
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.1.
arrendering, skötsel och vård bestämmas, har Utskottet icke funnit sig höra
tillstyrka Riksdagen bevilja de för organisationen af den centrala och lokala
domänförvaltningen erforderliga medel annat än under förutsättning, att grunder
för domänernas förvaltning förut varda af Riksdagen antagna; ocli har
Utskottet i öfverensstämmelse härmed till behandling i första rummet förehaft
de af Kong!. Maj:t till Riksdagens pröfning hänskjutna grunder för förvaltningen
af kronans domäner.
Emot hvad Kong! Maj:t i afseende härå föreslagit har Utskottet i allmänhet
icke haft något af större vigt att erinra, men har dock i nedannämnda
punkter funnit sig höra tillstyrka förändringar eller tillägg i de af
Kong! Maj:i framlagda bestämmelser.
lista punkten. I sammanhang med den i denna punkt meddelade föreskrift,
att kronans domäner skola stå under inseende af en domänstyrelse,
har Utskottet ansett lämpligen höra omförmälas, att den närmare tillsynen
öfver dbmänerna skall utöfvas af en lokalförvaltning; hvadan ett tillägg i
sådant hänseende hlifvit här inrymdt.
3:dje punkten, Då Utskottet ansett af stor vigt, att den till egendomarne
hörande skogsmarken, till befrämjande af skogens återväxt, i möjligaste
mån skyddas mot skada af kreatur, har Utskottet dels trott sig höra
föreslå, att den skogsmark, som jemte jordegendom på arrende upplåtes, må användas
till bete endast der sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas,
och dels funnit att å skog, hvilken, utan att vara af beskaffenhet att böra
ensam för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark förvaltas, dock
är af den betydenhet, att den bör från arrendet undantagas, rätt till bete
endast efter pröfning af domänstyrelsen må medgifvas.
Beträffande den ersättning, som, i händelse skogens bevakning finnes
böra åt arrendator]! uppdragas, må honom derför tilläggas, har Utskottet icke
ansett några närmare bestämmelser erforderliga, helst det ej alltid torde vara
lämpligt att, på sätt Kong! Maj:t föreslagit, meddela denna ersättning i form
af viss andel utaf inflytande försäljningsmedel för virkesafkastningen.
1 afseende å förenämnda, arrendator!! i vissa fall medgifna rätt att
använda skogen till bete, har Utskottet visserligen ansett, att det i regeln
borde vara arrendator!! förbjudet att till betning å skogen utsläppa får och
getter; men då domänstyrelsen torde blifva i tillfälle att uti arrendekontraktet
för hvarje särskild! fall inlägga de i sådant hänseende erforderliga
föreskrifter, har Utskottet icke ansett nödvändigt att i förenämnda punkt
föreslå intagande af närmare bestämmelser i detta syfte.
6de punkten. Utskottet, som, enligt hvad här nedan omförmäles, antagit,
att domänintendenternes åligganden må inom åtskilliga län kunna uppdragas
åt kronobetjeningen, har, med afseende härå, funnit sig böra föreslå.
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
15
att den i denna punkt omförmälda arrendevärdering må företagas af domänintendent
eller vederbörande kronobetjening.
De vid arrendevärderingen biträdande två uppskattningsmännen har
Utskottet, i likhet med hvad af 1877 års Riksdags Stats-Utskott i utlåtande
angående då framlagdt förslag till domänförvaltningens ordnande blifvit anfördt,
ansett böra begge, jemte deras suppleanter, utses af länens landsting.
Då hushållningssällskapen äro myndigheter af mera enskild karakter, hvilka
kunna efter eget beslut, utan Konungs och Riksdags inflytande, upplösas, synes
nemligen icke lämpligt, att åligganden dem uppdragas i en af statsmakterna
beslutad författning.
I afseende å redaktionen af denna punkt har Utskottet slutligen, enär
skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig person
i detta fall endast torde undantagsvis böra tillkallas för att meddela upplysningar,
trott sig böra utbryta och närmare slutet af punkten intaga föreskriften
om dessa personers biträde vid ifrågavarande förrättningar.
7:de punkten. Till förtydligande af denna punkts tredje moment har
Utskottet velat föreslå, att de i slutet deraf förekommande orden »deremot
svarande belopp» må förändras till »emot detta senare värde svarande belopp».
Då vid fråga om utsättande af ny arrendeauktion hänsyn torde böra
tagas ej blott till de vid första auktionen afgifna arrendeanbud, utan äfven
till inkomna skriftliga anbud samt de erhållna anbuden ju äfven kunna öfverstiga
det åsätta arrendevärdet, har en något förändrad lydelse af punktens
fjerde moment ansetts erforderlig.
12:te punkten. Med hänsyn till den å jord inom rikets sydligaste län
stundom hvilande arbetsskyldigliet, har Utskottet trott sig böra föreslå ett
tillägg till denna punkts andra moment, hvilket med iakttagande deraf skulle
komma att erhålla följande lydelse:
»Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken etter arbetsskyldigliet
från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.»
I sammanhang med denna punkt har Utskottet velat anmärka, att,
ehuruväl Utskottet ansett, att, der till arrenderad egendom hörande fiske
och jagträtt icke blifvit från arrendet undantagna, arrendator bör tillförbindas
att dessa särskilda förmåner väl vårda och utveckla, Utskottet dock
förestält sig, att någon särskild föreskrift i sådant hänseende icke här erfordrats,
da utan tvifvel domänstyrelsen kommer att tillse, det nödiga bebestämmelser
i berörda syfte varda i de särskilda arrendekontrakten intagna.
43:de punkten. Da enligt Utskottets förmenande någon inskränkning
torde böra göras jemväl i arrendatorns rätt att å egendomen upptaga dyjord,
mergel, lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande,
hvarigenom må kunna förebyggas att, till följd af ett oefter
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
ié
tänksamt tillgodogörande af dessa för egendomens kultur yigtiga ämnen,
tillgången på desamma för framtiden må försvåras, tiar Utskottet, i enlighet
med hvad komiterade jemväl föreslagit, ansett att sådana ämnen icke höra
få af arrendatorn upptagas annat än efter meddelad anvisning; och har
Utskottet så mycket mindre tvekat att föreslå ett tillägg till punkten i
detta syfte, som domänintendenterne antagligen så ofta komma att besöka
egendomarne, att någon afsevärd ökning i deras göromål icke synes böra
föranledas af skyldigheten för dem att meddela sådana anvisningar, Indika
alltså ej heller synas böra föranleda särskild resekostnad.
14:de punkten. Då enligt Utskottets förmenande de förbindelser, tillträdande
arrendator genom arrendet sig ikläder, böra vara, så vidt sig göra
låter, till alla delar på förhand bestämda, har det synts Utskottet olämpligt
att, på sätt i denna punkt föreslagits, ikläda tillträdande arrendator den
risk, som kan vara förenad med husröteersättningens uttagande hos frånträdaren.
Obilligheten häri synes Utskottet jemväl framgå deraf, att tillträdaren
ju icke varit i tillfälle att öfvervaka företrädarens skötsel af egendomen
och sålunda förekomma att genom dålig hushållning husrötehrist uppkommit,
hvithet deremot ålegat domänförvaltningen. Härtill kommer, att då
en tillträdande arrendator förpligtas att städse i fullgodt stånd underhålla
de å egendomen befintliga byggnader, han äfven synes böra ega rätt att
desamma i sådant skick emottaga eller, om tvister förefinnas, derför utbekomma
godtgörelse af den, med hvilken han om arrendet kontrahera^ eller
domänstyrelsen. På grund häraf har Utskottet, i likhet med hvad af 1877
års Riksdags Stats-Utskott i ofvan omförmälda utlåtande blifvit nnfördt,
jemväl nu ansett, att den liusröteersättning, tillträdaren må finnas berättigad
utfå, skall, efter afdrag af värdet å de för hans räkning fullgjorda prestationer,
honom tillhandahållas af domänstyrelsen; hvadan Utskottet ansett
ifrågavarande punkt böra i sådan t syfte ändras; och hafva i enlighet härmed
uti 32:dra punkten synts böra intagas erforderliga bestämmelser angående
liqvid af- och tillträdare emellan jemte öfriga häraf betingande förändringar.
I sammanhang härmed får Utskottet meddela, att Utskottet funnit en
sådan liqvid jemväl vara af vigt, då, såsom Herr Janne Mammon uti ofvan
omförmälda motion framhållit, afträdande arrendator eger fordran hos den
tillträdande på grund af fullgjorda öfverbyggnader. Utskottet har dock icke
ansett att, på sätt motionären föreslagit, staten jemväl i detta fall bör träda
emellan till afträdande arrendatorns skyddande, enär i allmänhet några
svårigheter icke torde mota för frånträdande arrendatorn att hos tillträdaren
uttaga ifrågavarande vid af- och tillträdessynen till visst belopp bestämda
fordran. Utskottet får alltså, under erinran att genom förevarande förvaltningsgrunders
antagande Kong!. Maj:ts den 23 Januari 1836 utfärdade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
17
militieboställsordning icke vidare torde komma att i afseende å ifrågavarande
kronoegendomar tillämpas, framhålla, att skäl icke förefinnas till
biträdande af det utaf Herr Janne Mammon framstälda förslag om tillträdande
arrendator skyldighet att ställa särskild borgenssäkerhet för afträdande
arrendator fordran å ersättning för gjorda öfverbyggnader.
ICr.de punkten. Ehuruväl Utskottet förestält sig, att det bör ligga i
kronans intresse, att arrendatorn jemväl brandförsäkra!'' gröda och inventarier,
enär i annat fall kronan löper risk att en genom eldsolycka utarmad
arrendator icke förmår fullgöra de honom enligt arrendekontraktet åliggande
förpligtelse^ har Utskottet dock icke ansett någon föreskrift i sådant hänseende
böra här intagas, helst svårigheter torde möta att bestämma storleken
af det belopp, hvartill brandförsäkringen i detta fall borde tagas, hvadan
denna punkt alltså synts böra i oförändradt skick antagas.
22:dra punkten. Utskottet, som delar den uti förenämnda, af Herr
Hans Johnsson inom Andra Kammaren väckta motion uttalade mening, att
kronan bör tillse det torparne å statens utarrenderade egendomar icke betungas
genom oskäligt hårda kontraktsvilkor, har ansett, att, ehuru torpare
visserligen å ena sidan bör genom kontrakt tillförbindas att fullgöra de
prestationer, hvilka med torpets innehafvande äro förenade, arrendatorn å
andra sidan icke bör ega rätt att, utkräfva drygare pålagor, än hvad som
vid egendomens uppskattning till utarrendering af uppskattningsnämnden beräknats
af sådan lägenhet skola utgå; och har Utskottet funnit sig böra
föreslå ett tillägg till förevarande punkt i sådant syfte; lärande Herr Hans
Johnssons omförmälda motion få anses vara härigenom besvarad.
23:dje punkten. I afseende å valet af de i denna punkt omförmälda
gode män har Utskottet ansett att, om af- och tillträda^ icke blifva om
valet ense, gode männen böra utses allena af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, hvilken har att handlägga andra frågor rörande utarrenderingen
af kronans fastigheter; och då, derest jemväl domaren i orten skulle
ega att utse desse gode män, det måhända vore nödigt att föreskrifva i
hvilka fall den ena eller andra myndighetens biträde borde anlitas, har Utskottet
funnit sig böra föreslå, att de i slutet af punktens första moment
förekommande orden »eller domaren i orten» må utgå.
Då det synes vara af synnerlig vigt för arrendator att vid egendomens
emottagande erhålla tillräcklig qvantitet foder för kreaturens uppfödande,
intill dess de kunna å bete utsläppas, har Utskottet ansett att i arrendekontrakten
böra inflyta bestämmelser om att vårfoder till visst belopp skall
af frånträdande arrendator tillträdaren utan ersättning tillhandahållas.
Beträffande det derutöfver vid arrendets frånträdande befintliga förråd
af hö och halm, har Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
Bill. till Biksd. Prat. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
ansett, att detsamma bör å tillträdaren öfverlåtas mot viss ersättning; men
då foder endast undantagsvis får från egendomen bortföras och en stor del
af dess värde ligger uti * den efter dess uppstående uppkomna gödsel, har
Utskottet lika med komiterade ansett, att det värde, hvarefter foderöfverskottet
må lösas, hör en gång för alla sättas till hälften af det vid egendomens
afträde i orten gångbara pris, och att ersättningen för detta foder
endast i det fall, att öfverenskommelse om priset och qvantiteten m. in. icke
kan träffas, må af gode män bestämmas.
28:de punkten. I enlighet med hvad 1877 års Riksdags Stats-Utskott
i sitt förenämnda utlåtande föreslagit, har Utskottet ansett, att arrendator
må jemte eller i stället för borgen aflemna, förutom obligationer, andra af
vederbörande godkända säkerhetshandlingar. Sådana handlingar, exempelvis
intecknade skuldebref, torde nemligen oftare, än hvad fallet är med obligationer,
finnas i den jordbrukande allmänhetens ego; och för^ domän styrelsen
torde större svårigheter icke möta för bedömandet af de sålunda erbjudna
liandlingarnes säkerhet än för afgörandet af, huruvida stäld borgen må vara
antaglig.
Hvad härefter beträffar den af Kongl. Maj:t föreslagna sammanföring af
skogsförvaltningen med förvaltningen af domänerna under en styrelse, har Herr
Departementschefen i ofvannämnda statsrådsprotokoll anfört, att eu sådan sammanföring
onekligen erbjöde åtskilliga fördelar, bland hvilka särskildt framhållits, att
en dylik förening möjligen i en framtid skulle kunna leda till en sammansmältning
af domän- och skogspersonalen i orterna, hvarigenom både besparing för
statsverket skulle vinnas och enhet i förvaltningen befordras. Vid detta förhållande
och då af den utredning, ofvan omförmälde särskilde komiterade
lemnat, synts framgå, att den ifrågasatta föreningen kunde ega rum utan
åsidosättande af någondera förvaltningens intressen; då genom denna förening
någon, om än icke synnerligen betydlig, besparing för statsverket bereddes;
då en ytterligare utsträckning af det nuvarande provisoriet med tillförordnade,
ofta ombytta och, hvad Skogsstyrelsen anginge, särdeles knappt lönade
tjenstemän icke kunde undgå att medföra synnerligen menliga följder för den
högst dyrbara statsegendom, som utgjorde föremål för hvardera förvaltningens
omsorger; och då det följaktligen, äfven om en annan organisationsform
än den nu föreslagna kunde ur en eller annan synpunkt vara att föredraga,
för båda förvaltningarne syntes i främsta rummet vara af vigt, att den
ovissa ställning, hvaruti de för närvarande befunne sig, måtte upphöra och
en fast organisation för båda ernås, hade Herr Departementschefen ansett
Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o 41.
19
sig- för sin del böra understödja förslaget om inrättande af en för jordbruksegendomarne
och skogarne gemensam styrelse.
På de sålunda anförda skäl, hvilka synas Utskottet i allmänhet ega
full giltighet, och med särskildt fästadt afseende derpå att, om de nu framlagda
grunder för förvaltningen af kronans domäner varda i hufvudsak godkända,
beröringspunkterna emellan dessa båda förvaltningsgrenar torde komma
att ökas i sådan grad, att det på behandlingen af en mängd dithörande frågor
af ganska framstående betydelse skulle verka ofördelaktigt, om de skulle
af tvänne särskilda embetsverk utredas och afgöras, har Utskottet funnit sig
böra understödja Kongl. Maj:ts förslag om att förvaltningen af kronans jordbruksdomäner
och skogar må förläggas under en gemensam styrelse.
Innan Utskottet går att yttra sig öfver de för förvaltningen af kronans
skogar och domäner utaf Kongl. Maj:t nu äskade anslag, har Utskottet,
för jemförelse med de kostnader, som för samma ändamål förut utgått, velat
meddela följande, på grund af de uti förenämnda statsrådsprotokoll (se Kongl.
Maj:ts prop. sid. 20 och 28) meddelade uppgifter, gjorda beräkningar af
de för närvarande utgående och de enligt Kongl. Maj:ts förslag förestående
utgifter i detta hänseende.
För närvarande utgår
För domänafdelningen i Kammarkollegium ...... kr. 40,393: 09
Till aflöning och arfvoden åt domänintendenter
samt för domänärendenas handläggning hos
länsstyrelsen.................................................... » 42,300: —
Resekostnader .......................................................... * 14,661: —
För Skogsstyrelsen: å ordinarie stat................ kr. 31,300: —
från reservationsanslaget till
skogsväsendet.................. » 16,040: —
ä extra stat ........................ » 3,380: —
Summa kr. 148,074: 09.
97,354: 09.
50,720: —
Af Kongl. Maj:t föreslagen kostnad:
För centrala domänförvaltningen ........................ kr. 42,600: —
För lokala domänförvaltningen .......................... »* 60,000: —
Resekostnader, förslagsanslag •............................ » 20,000: —
122,600: —
Transport 122,600: —
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
Transport kr. 122,600: —
För skogsförvaltningen ...................................... kr. 52,400: —
Till biträdande skogsingeniörer ......................... » 2,400: —
Ved, expenser in. m., hvarför utgifterna förut
utgått från Skogsstyrelsens ordinarie anslag,
men beräknats skola för framtiden utgå
från hufvudtitelns expensanslag.................. » 6,550: — 61,350:_
Summa kr. 183,950: —
Det af Kong! Maj:t nu framlagda förslaget visar således eu ökning
i kostnaderna af 35,875 kronor 91 öre; hvartill äfven torde böra läggas en
förhöjd kostnad för utgående af ålderstillägg. Härvid har Utskottet tillika
velat anmärka dels att, enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll finnes
antydt, äfven med en oförändrad organisation af ifrågavarande förvaltningsgrenar,
en anslagstillökning af 7,230 kronor ansetts oundgängligen nödig för
uppehållande af Skogsstyrelsens verksamhet, och dels att för upprättande af
kartor i och för kronoegendomarnes utarrendering ansetts erforderligt ett
anslag af 5,000 kronor, hvilket dock, enligt hvad i statsrådsprotokollet anföres,
icke ansetts nödvändigt att nu begära, då utgiftssumman icke kunnat
med säkerhet beräknas och densamma, såsom hittills egt rum, kan under förskottstitel
anvisas för att derefter årligen hos Riksdagen anmälas till ersättande.
I fråga om det af Kong! Maj:t begärda anslaget till den centrala
domänförvaltningen har Utskottet velat erinra, att skäl icke synts förefinnas,
hvarför lönen för chefen vid ifrågavarande styrelse skall upptagas till högre
belopp än den, hvartill vid de under senaste åren skedda regleringar af
lönerna för de centrala, administrativa embetsverken chefernes löner i allmänhet
blifvit bestämda, eller 9,000 kronor, fördelade i lön, 6,200 kronor,
och tjenstgöringspenningar, 2,800 kronor; hvadan Utskottet funnit sig böra
tillstyrka, att chefens löneförmåner må till nämnda belopp nedsättas. — Vidare
har Utskottet, beträffande aflöningsstaten för domänstyrelsen, funnit anmärkningsvärdt,
att, i olikhet med hvad i allmänhet vid upprättandet af stater
för de centrala embetsverken hittills egt rum, någon andra gradens tjensteman
icke ansetts böra i styrelsen anställas. I anledning häraf har också
det oegentliga förhållande uppstått, att inom ifrågavarande embetsverk, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, skulle komma att finnas mot eu chef för hela verket
och fem byråchefer, eller tillsammans sex chefer, endast sex, eller, med inräknande
af ombudsmannen och registrator^ åtta underlydande tjensteman;
och då, i saknad af tjensteman i andra graden antagligen största delen af
de i öfriga embetsverk på sådan tjensteman ankommande göromål skulle
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
21
bär komma att åläggas tjenstemännen i tredje graden, har Utskottet förestält
sig hinder icke höra möta att, med befrielse för sistnämnda tjensteman af
dylika göromål, till desammas bestridande anställa å jordbruksafdelningen en
och å skogsafdelningen två tjensteman af andra graden i stället för motsvarande
antal tredje gradens tjensteman. Härigenom skulle vinnas fördelen
af att inom hvarje af styrelsens afdelningar funnes endast en byråchef,
hvilken, lättare än om chefsbefattningarne blefve två eller tre inom hvarje
afdelning, skulle kunna öfvervaka enheten och ordningen i göromålens bestridande.
Dertill kommer,. att, så väl med afseende å nödvändigheten af, att
vid semester eller sjukdomsförfall för tjensteman i tredje graden en underordnad
tjensteman inträder i utöfvandet af hans göromål, som ock för en
jcmnare befordran från lägre till högre grad inom verket, det synts vara för
en ändamålsenlig organisation af domänstyrelsen erforderligt, att andra gradens
tjenster äfven i detta verk blifva tillsatta. På grund häraf har Utskottet
ansett sig böra föreslå, att å jordbruksafdelningen må tillsättas en tjensteman
i hvardera af tredje och andra graden samt två tjensteman i första graden,
äfvensom att tjenstemännen å skogsafdelningen må utgöras af en i tredje,
två i andra och fyra i första graden. — Genom de nu föreslagna förändringarne
i den af Kong! Maj:t framlagda aflöningsstat för domänstyrelsen
skulle åstadkommas eu besparing i kostnaden af 6,700 kronor; och skulle
alltså aflöningsstatens slutsumma komma att utgöra 88,300 kronor.
Till närmare upplysning rörande det å ifrågavarande aflöningsstat uppförda
anslaget till vikariatsersättningar in. in. ä 22,300 kronor, hvilket anslag
Utskottet ansett till fullständigare antydande af dess ändamål höra benämnas
»anslag till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,
åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»,
har Utskottet velat anmärka, att samma anslag enligt Kongl. Maj:ts
förslag skulle komma att fördelas på följande sätt, nemligen:
Jordbruksafdelning en.
2 Amanuenser å 1,500 kronor hvardera.................... 3,000: —
1 Byggnadsbiträde ....................................................... 2,000: —
2 Extra biträden å 800 kronor.................................... 1,600: —
Flitpenningar ...............;................................................ 500: —
Renskrifning, annons- och tryckningskostnader ........ 2,800: — 9,900: _
Transport 9,900: —
22
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
Transport 9,900: —
Skog saf delning en.
2 Amanuenser å 1,500 kronor hvardera ................ 3,000: •—
1 Dito ....................................................................... 1,200: —
ltenskrifning, annons- och tryckningskostnader......... 4,500: — 8,700: —
Vikariat och extra biträden .................................. 2,150: —
1 Amanuens åt registrator. ......................................... 1,500: —
För slutsummans jemnande .......................................... 50: — 3,700: —
Summa 22,300: —-
I afseende å de ofvan intagna vilkor, hvilka enligt Kong! Maj:ts
förslag skulle bestämmas för rättigheten att åtnjuta de nu ifrågasatta löneförmånerna,
har Utskottet visserligen icke i hufvudsak funnit anledning till
anmärkning mot hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende hemstält; men då i
några fäll bestämmelser, som vid de under senaste åren verkstälda löneregleringar
för statens embets- och tjenstemän i allmänhet influtit bland vildren
för åtnjutande af aflöningarne, uti nu förevarande grunder uteslutits,
utan att anledningen till ett sådant uteslutande blifvit uppgifven, har Utskottet,
som ansett med god ordning öfverensstämmande att, så vidt möjligt är,
vid likartade befattningar inom embetsverken fullkomligt enahanda vilkor för
aflöningarnes åtnjutande varda stadgade, trott sig böra föreslå följande ändringar
och tillägg till förenämnda, af Kongl. Maj:t nu framlagda vilkor,
nemligen
i första punkten, att efter ordet »stadgad» må tilläggas: »äfvensom
derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att
detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad
att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål»;
i femte punkten, rörande skyldighet för tjensteman i lägre grad att
bestrida högre befattning inom verket, att sådan skyldighet jemväl må under
uppgifna vilkor inträda, när det erfordras i följd af tjensteresor;
i följande punkten, att orden: »der förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven»
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
23
må utbytas mot orden: »der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad anses höra medgifvas»;
i sista punkten, att den der omförmälda semester må åtnjutas, »när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske».
Enligt hvad ofvan är meddeladt, har Kongl. Maj:t föreslagit, att för
ordnande af den lokala domänförvaltningen måtte å extra stat anvisas dels
till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos
länsstyrelserna 60,000 kronor och dels till resekostnader ett förslagsanslag
af 20,000 kronor.
Uti det af komiterade uppgjorda förslag rörande domänintendenternes
aflöning, finnes anfördt, att, enligt komiterades åsigt, särskilde domänintendenter
borde anställas i rikets samtliga län, utom Blekinge och Vesternorrlands,
hvarest kronan blott hade några få utarrenderade egendomar.
Endast i 13 uppgifna län hade emellertid domänintendenternes åligganden
synts vara af den gifna omfattning, att bestämda löner åt dem borde anvisas,
under'' det att i öfriga 9 län arfvoden borde för hvarje år, efter inhemtande
af Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes yttrande och
på förslag af den centrala förvaltningsmyndigheten, anslås af medel, som fö)1
detta ändamål borde ställas till Kongl. Maj:ts förfogande; och hade komiterade
fördelat aflöningsförmånerna för domänintendenterne i förenämnda 13
län på följande fyra klasser, nemligen:
Lön.
Tjenstgörings-
penningar.
Summa.
l:sta klassen,
omfattande
3
län ........
3,500
1,500
5,000
2: dra »
»
4
»
3,000
—
1,500
—
4,500
—
3:dje »
»
2
»
2,800
—
1,200
-—
4,000
—
4: de »
»
4
»
2,000
—
1,000
—
3,000
—
varande derjemte afsedt, att dessa domänintendenter skulle komma i åtnjutande
af två ålderstillägg å 500 kronor hvardera.
Med inberäknande af det belopp, komiterade ansett höra anvisas såsom
arfvoden åt de endast för den yttre förvaltningen anstälde domänintendenterne,
och hvilket komiterade upptagit till 6,000 kronor, skulle, enligt
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
komiterades förslag, hela summan af domänintendenternes aflöningsförmåner,
ålderstillägg oberäknade, uppgå till 59,000 kronor. Härtill komme, såsom
ytterligare kostnader för den lokala administrationen, dels 6,000 kronor till
vikariatsarfvoden under föreslagen semester för domänintendenterne af de tre
första aflöningsklasserna samt till biträden å länsstyrelsernas domänafdelningar,
dels förslagsvis 18,000 kronor till resekostnader vid domänförvaltningen,
dels slutligen 5,000 kronor för upprättande af nya eller öfverseende af redan
befintliga kartor öfver kronoegendomarne, till följd hvaraf kostnaden för den
lokala domänförvaltningen skulle i dess helhet komma att uppgå till 88,000
kronor.
Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Herr Departementschefen,
som, i olikhet med hvad komiterade föreslagit, ansett det tills vidare
icke böra ifrågakomma att för flera eller färre lån på förhand bestämma,
hvilken ställning domänintendenten borde intaga i afseende å domän ärendenas
handläggning inom länsstyrelsen, dock ansett, att vid bestämmandet af det
belopp, som kunde böra äskas för domänförvaltningen i orterna, borde läggas
till grund den beräkning öfver anslagsbehofven i detta hänseende, som komiterades
förslag innehölle. Emot hvad komiterade härutinnan vidare hemstält
har Herr Departementschefen anmärkt, att förslaget att åt vissa bland domänintendenterne
bereda semester icke vore af omständigheterna påkalladt,
då, äfven om domänintendenten gjordes till föredragande hos länsstyrelsen,
det rörliga lif, som åtföljde hans öfriga tjensteutöfning, borde verka till fyllest
för det ändamål, som eljest med semesterledighet afsåges. Det belopp, komiterade
upptagit till vikariatsarfvoden under semester, ansågs följaktligen kunna
undvaras. 1 öfrigt syntes komiterades ifrågavarande beräkning, särdeles då
hänsyn toges dertill att, om endast förordnanden för kortare tid komme att
å domänintendentsbefattningarna meddelas, förslaget att genom ålderstillägg
efter hand bereda domänintendenterne en förbättrad ställning finge förfalla,
icke lemna rum för någon väsentlig anmärkning. Någon nedsättning i de
beräknade beloppen borde kunna ega rum, enär, efter afgifvandet af komiterades
förslag, en omständighet tillkommit, som i någon, om ock ringa mån
verkat till förbättring i domänintendenternes vilkor. Genom det af Kongl.
Maj:t den 11 februari 1881 utfärdade nya resereglemente hade nemligen det
till domänintendent under tjensteresor utgående dagtraktamente blifvit förhöjt
från 7 till 10 kronor, och med afseende å detta förhållande, hvilket särdeles
för domänintendent i län, der en större mängd tjensteresor förekommo,
icke saknade sin betydelse, kunde det antagas att de anslagsbelopp, komiterade
beräknat till aflöning och arfvoden åt domänintendenter samt för domänärendenas
handläggning hos länsstyrelsen, skulle, inberäknadt hvad som af
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o ål.
25
ginge i händelse semester för domänintendent icke komine i fråga, kunna
minskas med 5,000 kronor, eller till 60,000 kronor.
Äfven med den i statsrådsprotokollet antydda nedsättning i de af komiterade
föreslagna aflöningsförmåner för domänintendenterne har Utskottet
emellertid ansett att dessa tjenstemäns löner, skulle komma att blifva alltför
höga, hvadan en ytterligare nedsättning deri synts skäligen böra ega rum.
Med afseende härå och då dertill kommer, dels att enligt Utskottets förmenande
hinder icke bör möta att under en och samma domänintendents tjensteområde
förlägga tvenne närgränsande län med jemförelsevis mindre antal
kronogods samt dels att de till domänintendenterne hörande åligganden inom
åtskilliga län otvifvelaktigt torde med fördel kunna, på sätt hittills egt rum,
anförtros åt kronobetjeningen, har Utskottet ansett, att anslaget till aflöning
åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna
skäligen bör kunna till 45,000 kronor nedsättas.
Deremot har Utskottet icke funnit sig föranlåtet att föreslå minskning
i det till 20,000 kronor beräknade anslaget till resekostnader, hvilket blifvit
såsom förslagsanslag upptaget, ehuru visserligen ej oväsentliga besparingar i
kostnaderna för domänintendenternes tjensteresor torde kunna åstadkommas,
derest lägre resekostnads- och traktamentsersättning tillädes dem än den, som,
enligt hvad ofvan är omförmäldt, nu anses böra till dem utgå. Genom
Kong! Maj:ts nådiga bref den 14 November 1879 bestämdes, att domänintendent
skulle få beräkna rese- och traktamentsersättning efter då gällande
reglementes femte klass, men genom Kong! brefvet den 4 November 1881
är förordnadt, att rese- och traktamentsersättningen skulle utgå efter tredje
klassen af resereglementet den 11 nästförutgångna Februari. Denna ersättning,
som för resa beräknas efter lega för två hästar eller första klass på
ångbåt och jernväg jemte dagtraktamente af 10 kronor, har emellertid synts
Utskottet allt för hög och icke öfverensstämmande med den tjensteställning i
allmänhet, som, enligt Utskottets uppfattning, domänintendenterne böra intaga;
hvadan Utskottet, förestält sig, att ifrågavarande tjenstemäns ersättning
för tjensteresor lämpligen bör utgå efter fjerde klassen i nu gällande resereglemente,
eller vid resa med skjuts efter lega för två hästar, på ångbåt
efter afgift för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats
och på jernväg efter afgift i andra klassens vagn eller, när denna klass ej
finnes, första klassens vagn samt med dagtraktamente af sex kronor.
Bih. till Biksd. Prof, 1882. å Sami. 1 Afä. 27 Häft.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
På grund af livad sålunda liliput antordt och med hänvisande till
hvad i föreliggande ärende tinnes meddeladt dels i det vid Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition fogade, här ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver
finansärenden af den 23 December nästlidna ar, dels i det åt särskilda komiterade
utarbetade förslag till domänförvaltningens ordnande samt dels i Kammarkollegii
och Skogsstyrelsens utlåtanden öfver samma förslag, får Utskottet
hemställa:
A. att Riksdagen må för förvaltningen åt kronans domäner
antaga följande grunder:
l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad
åborätt innehafves eller är till visst statsändamål anslagen
och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande
upplåten eller stöld under särskild embetsmyndighets vård,
skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd
domänstyrelse och under närmare tillsyn af en lokalförvaltning
samt utarrenderas på sätt här nedan stadgas.
2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas,
skall skogsmarken derifrån skiljas, så framt densamma, till
fördel för kronan, kan ensam för sig eller tillsammans med
annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas och
ej ligger i samfällighet med enskild egendom.
3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes
jemte jordegendomen på arrende, med rätt för arrendatorn
att i öfverensstämmelse med faststäld liushållningsplan
och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller,
använda skogen till skogsfångst samt till bete, der
sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas;
dock må, der skogen är af betydenhet, densamma från arrendet
undantagas, med rätt för arrendatorn att erhålla
årlig ''utsyning af husbehofsvirke till belopp, som i arrendekontraktet
angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning
finnes böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning
härför må honom tilläggas.
4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i
allmänhet omfatta 20 år; dock må i afbidan på skiftes
eller vattenaflednings fullbordan, så ock i händelse under
närmast följande åren annat sådant förhållande antages
inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering''
ske på kortare tid. Anses större odlings
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
27
företag böra å eu egendom utföras, ankomme på Kongl.
Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, förordna,
huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre
tid, dock ej öfver 30 år, med skyldighet för arrendatorn
att de nödiga befunna odlingarne under arrendetiden verkställa.
För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje
fall efter för handen varande förhållanden af domänstyrelsen
bestämmas.
5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere
egendomar under ett arrende upplåtas eller en egendom
i flere lotter utarrenderas.
Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller
kalkbrott, torfmosse eller annan lägenhet vid utarrendering
af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte
nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas,
om högre afkomst derigenom kan påräknas.
6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom,
skall, efter noggrann undersökning af alla egendomens
förhållanden, så till byggnad som in- och utegor,
domänintendent eller vederbörande kronobetjening i samråd
med två i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män,
hvilka, jemte lika antal suppleanter, för länet i dess helhet
eller viss af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämd
del årligen af landstinget utses, uppgöra förslag till sättet
för egendomens utarrendering, till de närmare arrendevilkoren
i afseende på nybyggnads- och andra skyldigheter,
samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan
anses skäligen böra upplåtas; egande Kongl, Maj-.ts Befallningshafvande,
efter som nödigt prof vas, tillkalla skogstjensteman,
landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig
person, för att härvid biträda. Det sålunda upprättade
förslaget skall derefter, tillika med beskrifning öfver
egendomen, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte
eget yttrande till domänstyrelsen insändas.
7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen
faststälda, varde, efter kungörelse, som skall innefatta
egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och
det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra
betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
å offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kong!
Maj:ts. Befallningshafvande i länet och å plats i orten,
som af.Kong! Maj:ts Befallningshafvande bestämmes, af
kronofogden eller annan åt Kong! Maj:ts Befallningshafvande
förordnad kronobetjent.
Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud
ingifvas till Kong! Maj:ts Befallningshafvande, hvilka
anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag
afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden
underställas domänstyrelsens pröfning.
Har förre arrendator!! egendomen väl skött, hvarom
yttrande bör, till domänstyrelsens ledning, afgifvas så väl
af vederbörande uppskattningsmän vid arrendevärderingen
som af Kong! Maj:ts Befallningshafvande i länet, ege
domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande
af högsta erbjudna arrendeafgift, eller, om denna
understiger det fastställa arrendevärdet, emot detta senare
värde svarande belopp.
Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande,
som för sitt anbud stält godkänd säkerhet, der
anmärkning emot hans frejd icke förekommit och han
icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana
omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator
olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta
arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion
utbjudas.
På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af
ofvan stadgade vilkor i afsende å säkerheten samt arrendator
person och frejd, arrendet åt den vid den senare
auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antagligt
anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills
vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga deröfver att hans anbud ej antagits.
8:o. År genom gällande kontrakt optionsrätt till ar- •
rende innehafvare!! tillförsäkrad, och har han egendomen
väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att, efter derom
vid arrendeuppskattningen och af Kong! Maj :ts Befallningshafvande
afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan
detsamma offentligen utbjudes, till det faststälda arrendevärdet
hembjudas förre arrendatorn.
Stats-Utslwtteis Utlåtande N:o 41.
29
Gröres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets eftertagande,
anses optionsrätten förfallen, och värde arrendet
å auktion utbjudet.
9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid
än 20 år, äfvensom af fiske eller annan lägenhet, som ej
är att till jordegendom hänföra, förfares på sätt domänstyrelsen
för hvarje fall finner lämpligast.
10:o.'' Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd
och för hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma
det kalenderår, då arrendeåret utlöper.
ll:o Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller
till någon del i samfällighet med enskild egendom, när
arrendet tager sin början, må arrendatorn å samfälda området
äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å det område,
som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt
för den arrenderade egendomens nytta begagna; iakttage
dock hvad för ty fall lag bjuder samt de af samfälligheten,
så länge den fortfar, härrörande förpligtelse!’, så
ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för
dervid utbruten och egendomen tillagd skogsmark varder
faststäld.
12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i häradseller
sockenallmänning, eller rätt till annan förmån utom
egendomens område, komme det arrendatorn till godo, der
ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.
Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken
eller arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen hörer,
eller på ersättning derför.
Vid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kong!
Maj:t på domänstyrelsens framställning annorlunda förordnar,
den förmån af mulbete eller utsyning från kronopark,
hvaraf egendomen särskilt varit i åtnjutande, från
arrendet undantages.
13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet
medgifver, begagna å egendomen befintlig torfmosse,
som icke blifvit från arrendet undantagen, äfvensom
att, om tillgång finnes, enligt meddelad anvisning
upptaga dyjord, mergel, lera eller andra jordens beståndsdelar
till åkerns och ängens förbättrande.
Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalk
-
30
Stats-UtsJcottels Utlåtande N:o 41.
bränning erfordras tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl
bestämmer v il koren derför.
14:o. Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla
vid egendomen befintliga byggnader och anlägg- .
ningar.
Den liusröteersättning, som afträdaren enligt syn kan
kännas skyldig ■utgifva, må tillträdaren uppbära på sätt,
hvarom stadgas i 32:dra punkten.
15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, der så
ske kan, före egendomens utarrendering såväl i afseende
på byggnadernas beskaffenhet som kostnaden derför noggrant
bestämmas och i arrendekontraktet angifvas.
Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras,
bör, med hänsyn till egendomens storlek och dess beskaffenhet
till egor och befintliga åbyggnader, vid arrendevärderingen
föreslås och genom kontraktet bestämmas visst
för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande
en tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp
bör genom byggnad under arrendetiden redovisas eller
vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.
Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare
arrendator pligtig att, om domänstyrelsen så påfordran,
vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande såväl
den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna
byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens
närmare beskaffenhet och den afräkning, som derför
bör ega rum å den i kontraktet stadgade byggnadssumman,
bestämmas vid laga syn. ^
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens
medgifvande, må ombyggnad af kronans hus vid
egendomen icke företagas, ej heller ny byggnad uppföras,
afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.
Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan,
som af densamma blifvit godkänd, byggnad af arrendator
uppförd, för hvilken kostnaden är större än som motsvarar
den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten, ankomme
på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden
må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste
årens arrende eller vid egendomens afträdande af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
31
deri nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande af sådan
godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom den
nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden
tillskyndas.
Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande
arrendator enligt de för lians arrende gällande föreskrifter
kan finnas berättigad, skall af den nye arrendatorn
gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder
annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller
lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas,
må arrendator från all byggnadsskyldighet befrias!
16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening
för länet eller i orten, der sådan finnes, för
kronans räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet
bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla, i
behörig ordning uppskattade värde. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger dock, der anledning dertill förekommer,
meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför
försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen
må ega rum; hörande, till ledning för den Kongl.
Maj:cs Befallningshafvande i herörda hänseende åliggande
pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande syner
yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att
skadan bota till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer,
och med den brandskadeersättning, som erhålles. Kronan
uppbär och tillhandahåller, sedan plan för nybyggnaden
blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen
i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande,
derest kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den
kronan tillerkända ersättningen, det öfverskjutande beloppet
arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten,
eller, om denna är fullgjord, genom eftergift
å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande
af nye arrendatorn.
18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla
all den stängsel, som i det arrenderade områdets gräns
mot annan egendom efter lag bör finnas, men är ej för
-
32
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.
bunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,
der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt,
eller vid laga syn linnes nödigt föreskrifva stängsel
omkring ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.
19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare
föreskrifter, som genom arrendekontraktet meddelas,
af arrendator i alla afseenden väl häfdas och i god växtkraft
hållas.
20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande
från bole må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens
begifvande samt under de vilkor, som af
densamma föreskrifvas.
Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.
21:o. Nyodling må endast ske på de områden och under
de vilkor, som i arrendekontraktet eller sedermera,
på arrendator framställning, af vederbörande förvaltningsmyndighet
bestämmes.
Vill arrendator för det arrenderade området eller viss
del deraf i väsentlig mån förändra sättet för jordens torrläggning,
eller önskar han anlägga ängsvattning, skall sådant
ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som
af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika
som för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf
egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator
under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden
motsvarande inkomst, må, efter domänstyrelsens pröfning,
godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning
i ett eller flera års arrendeafgift.
22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande,
borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga
nya; och ege arrendator ej heller att titan domänstyrelsens
medgifvande pålägga egendomens torpare afgäld
eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning
blifva af uppskattning snämnden bestämdt.
23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö-
och höstsädessådd, som afträdande arrendator, derest
icke med tillträdaren annorlunda öfverenskommes, är skyldig
att året före egendomens afträdande verkställa i enlighet
med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutur
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.
33
nan meddelade bestämmelser, egen lian af tillträdaren åtnjuta
ersättning, som, i händelse af tvist, bestämmes af
tre gode män, af hvilka af- och tillträdarne välja hvar
sin och den tredje utses af de sålunda välde, eller, om
desse ej blifva om valet ense, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet.
Arrendator vare pligtig att vid egendomens afträdande
utan ersättning tillhandahålla tillträdaren foder till visst
belopp, som varder i arrendekontraktet bestämdt. Det derutöfver
vid arrendets frånträdande å egendomen befintliga
förråd af hö och halm skall af arrendatorn öfverlåtas åt
tillträdaren mot ersättning motsvarande hälften af det i
orten gångbara pris, och hvilken ersättning, derest öfverenskommelse
derom icke uppnås, bestämmes af gode män i
den ordning, som i nästföregående moment finnes stadgad.
24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder
och besvär, med undantag af den egendomen genom
skattläggning åsätta ränta och kronotionde, ansvare arrendator
utan afkortning å arrendeafgiften.
Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet
beslut fått under sin arrendetid vidkännas betydligare
kostnad för byggnad af kyrka, prestgård eller andra
allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning
af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse
i enlighet med bestämmelserna i Kong! kungörelsen
den 16 Januari 1863.
25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått
om vattenafledning, deraf den arrenderade egendomen tillskyndas
fördel, men arrendator undandragit sig att i företaget
deltaga, och detsamma derefter under kronans
medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och
med arrendeåret näst efter det, då företaget blifvit afsynadt
och godkändt, å det belopp, kronan för ändamålet
fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken ränta
debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.
Gitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget
vunnit fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare
tid, som kan finnas skälig, bevilja arrendatorn befrielse
från berörda räntegodtgörelse.
26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för
Bih. till Rihsd. Prot. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 27 Höft. 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.
allmännyttigt ändamål a kronans vägnar fordras, afstå
arrenderad kronoegendom tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande
lägenhet emot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,
motsvarande den förlust honom tillskyndas.
27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med domänstyrelsens
medgifvande kunna ske.
Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege
i förra fallet den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare
konkursboet att för den del af arrendetiden, som eljest
skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta, likasom,
i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast
en sterbhusdelegare, denne må öfvertaga arrendet, under
vilkor dock i samtliga dessa fall, att anmälan derom göres
hos domänstyrelsen inom sex månader efter dödsfallet eller
konkursens början, samt att den nye arrendatorn af styrelsen
godkännes. Der enligt detta stadgande rätt till
arrendes öfverlåtande tillkommer sterbhus, i hvilket flere
hafva del, må på domänstyrelsen ankomma att, då sådant
finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne
för gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens
skötsel handhafva genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd
person, som af styrelsen godkännes. Hafva i konkurs
försatt arrendators löftesmän på grund af sin borgen
nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått
godtgörelse, eller har konkursboet ej sedan löftesmännen
inom två månader från konkursens början derom gjort
framställning, senast två månader derefter utfäst sig att
hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför
stält säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den
rätt att öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit
konkursboet förbehållen.
Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes
ej inom den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare,
som af styrelsen godkännes, kommer arrendet, så
framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra, då
arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från
den Thomedag, som infaller näst efter dödsfallet, och, vid
inträffad konkurs, första fardag efter utgången af den tid
af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse
bort ske: och varde egendomen, om styrelsen pröfva!'' skäl
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o ål.
35
dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig
auktion till den högstbjudande utarrenderad, för hvilket
fall i arrendatorns bo, äfvensom hos löftesmännen för
den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles
för den förlust, som genom arrendesummans nedgående
under hvad förut bestämdt varit dervid kan uppkomma.
28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren
bör för en tid af minst fem år, derest arrende så
länge skall fortfara, och högst åtta år vara stäld borgen
af minst två personer, de der borga en för begge och begge
för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet
är af Kong! Maj.ts Befallningshafvande eller domaren
styrkt. Ansvarighet på grund af dylik borgen må dock
icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen blifvit
ingången.
Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jemte
ställande af borgen för arrendevilkoren i ifrigt, såsom
säkerhet för arrendeafgiftens erläggande aflemna af staten,
allmänna liypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar eller
af kommuner med Kongl. Maj:ts tillstånd utgifna obligationer,
eller andra af vederbörande godkända säkerlietsliandlingar
motsvarande 2 års arrendeafgift, eller ock, i stället
för borgen för uppfyllande af arrendevilkoren i deras
helhet, nedsätta dylika obligationer eller såkerhetshandlingar
till belopp, uppgående till 3 års arrendeafgift, dock
med skyldighet för arrendatorn i båda fallen att, derest
domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom viss
förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet styrelsen kan
bestämma.
I afseende å obligationernas uppskattning galle enahanda
bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen
äro meddelade.
Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen
blifvit stäld, skall ny borgen aflemnas, så beskaffad,
som ofvan sägs; hvarförutom arrendator åligger att, derest
någon af löftesmännen dör, eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig
anses, inom tre månader efter erhållet föreläggande
ny vederhäftig borgen anskaffa.
36
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af
kronoegendom, eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande
eller eftertagande enligt 8:de eller 27:de punkten,
bör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet,
så beskaffad, som i nästföregående punkt är stadgadt.
30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid
erlägga arrendeafgiften eller att iakttaga sina skyldigheter
i afseende å säkerheten för arrendevilkorens fullgörande,
vare arrenderätten förverkad och arrendator skyldig, om
domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande
års midfasta afträda.
Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet
honom åliggande skyldigheter, eller öfverträder
han de i detsamma honom medgifva rättigheter, hafve ock
förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen
så yrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut,
egendomen nästa fardag.
31:o. Då arrenderätt förverkad är, galle i afseende å
egendomens utarrendering och kronans rätt till godtgörelse
för möjligen skeende nedsättning i arrendeafgiften hvad i
27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att död eller
gäldbunden arrendator rättsinnehafvare icke göra sådan
anmälan om arrendets öfverlåtande eller eftertagande som
der omförmäles.
32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes
och arrendevilkoren af arrendator fullgöras, skall egendomen
hvart femte år eller oftare besigtigas af domänintendent
eller den, som Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i
hans ställe förordnar.
Syn å utarrenderad kronoegendom skall i stad af rådstufvurätt
och på landet af kronofogde med det antal
nämndemän, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmer,
förrättas före egendomens tillträde och derefter under
arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande finner anledning derom förordna.
Den syn, som före egendomens tillträde hålles, och
hvilken har till ändamål att bestämma såväl den ersättning,
afträdaren i ena eller andra hänseendet må vara
skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträ
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o ål.
87
dande arrendatorns åligganden, för såvidt desamma då
kunna blifva föremål för pröfning, skall, der icke hinder
möter, förrättas under sista året af förut löpande arrendeperiod,
på lämplig årstid, då marken är bar.
Bet ersättningsbelopp för brister i byggnad och hägnad
m. m., som tillkommer tillträdarén efter afdrag af värdet
å de för hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer,
tillhandahålles honom af domänstyrelsen, som hos den betalning
sskyldige genast låter uttaga beloppet.
Kostnaden för syn, som nu är sagd, skola af- och tillträdar
e med hälften hvardera gälda.
Vid syner bör domänintendent eller den, som dertill i
hans ställe af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utses,
vara såsom kronans ombud närvarande, och jemväl skogsbi
ensteman vara tillstädes, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
finner anledning derom förordna.
Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes,
föra talan efter stämning till domstol inom tre månader
från den dag, syneförrättningen afslutats. Instrument
öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen
hos kronofogden hållas enskilda parter tillhanda, och
exemplar af syneinstrumentet inom samma tid till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insändas;
B. att Riksdagen må medgifva:
dels att i fråga om utarrendering och förvaltning af
kronans domäner erforderliga bestämmelser, hvilka icke
förekomma i de nyssberörda grunderna för förvaltningen,
må få af Kongl. Maj:t meddelas; och
dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen
de nu föreslagna grunderna för utarrenderingen
icke kunna utföras, hittills gällande former för arrendeupplåtelsen
måtte få tillämpas;
0. att Riksdagen må för inrättande af en för statens
jordbruksdomäner och skogar gemensam domänstyrelse, i
hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja
ett anslag å ordinarie stat af 88,300 kronor att utgå i
enlighet med härhos bilagda aflöningsstat (Bil. Litt. A).
D. att Riksdagen må för rättighet att åtnjuta förenämnda
löneförmåner fastställa följande vilkor:
att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af styrelsen eller dess särskilda afdelningar eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest
i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att det ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk
anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad
och aflöning, han innehar, efter den nya arbetsordningen
sköta de med tjensten förenade göromål;
att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas
annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat,
ej heller annan tjenstebefattning med mindre, den befinnes
icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen i
verket; dock att tjensteman, som från anställning bos
Skogsstyrelsen eller Kammarkollegium öfvergår till befattning
inom motsvarande grad i den nya styrelsen, må,
derest han vid regleringens inträdande redan innehar tjenst
utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den
icke är för tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, tj enstens innehafvare
verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men
skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta,
eger uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår
ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten,
utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af
lönen, som för tj enstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af
embetsresar eller för beredande af semester tjensteman af
lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp i stället
för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
än tre månader under ett år;
ätt, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt inne
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.
39
hafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra medgifvas
tidpunkten^ för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra
ar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af
förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, lian åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter
ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande,
hvad saväl den ena som den andra förhöjningen angår,
deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade
tjensteåldern hlifvit uppnådd; börande löntagaren dervid
tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande
förflutit från hans tillträde till tj ensten, vare sig
på grund af fullmakt eller konstitutorial eller förordnande
i följd af frågan om verkets omorganisation;
att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65
lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tj ensten afgå, Kong! Maj: t eller styrelsen, der det
tillkommer denna.att afskedet utfärda, dock obetaget att
lata med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
att i densamma qvarstå; samt
att semester må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång han ske, åtnjutas af verkets chef och af
tredje gradens tjensteman under en och en half månad
samt af första gradens tjensteman under en månad årligen;
att
Riksdagen ma för ordnandet af den lokala domänförvaltningen
å extra stat för år 1883 anvisa:
till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor; samt
till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;
att Riksdagen i sammanhang med anmälandet af förenämnda
beslut må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t matte meddela bestämmelser, hvarigenom den till
domänintendenter hittills utgående rese- och traktamentsersättning
för tjensteresor må nedsättas;
opaginerad Kontrollera mot PDF
46
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.
G. att Herr Hans Johnssons ofvan omförmälda motion må
anses vara genom de i 22 punkten af förestående giundei
intagna bestämmelser besvarad; samt
H. att Herr Janne Marcusons förenämnda motion ma af
Riksdagen lemnas utan afseende.
Stockholm den 20 April 1882.
På Stats-TJtskottets vägnar:
EMIL KEY.
lleservationer:
vid mom. A. (angående grunderna för förvaltningen af kronans domäner)
;
punkten 6:
a) af Herr Grefve C. Beck-Friis: »I likhet med Kongl. Kammarkollegium
anser jag, att i denna punkt bestämmelse må intagas om tiden för
arrendeuppskattningens verkställande, livilket torde böra ske minst 2 ar före
tillträdestiden, enär eljest kan inträffa att, derest ej antagligt anbud erhalles
vid första auktionen, arrendator ej hinner träffa nödiga anstalter föi egendomens
emottagande;»
b) af Herr Ola Andersson;
punkterna 6, 7 och 21:
af Herr Grefve K. Bosse: »Vid uppgörandet af grunder för vilkoren
af kronans jordegendomars bortarrendering, torde det näst lagstiftarnes skyldighet
att tillse, det gjorda bestämmelser i möjligaste måtto skydda kronans
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.
41
rätt icke allenast så, att densamma erhåller i arrendeanbud hvad som skäligen
kan begäras, utan ock att bestämmelserna i (ifrigt blifva så gjorda, att
största möjliga sannolikhet tinnes för, att hvad som blifvit bestämdt, under
hela arrendetiden verkligen kommer att utgå, och dels deri att ej några
ovissa anspråk må sedermera i ersättningsväg kunna af arrendator)! framställas,
vara en lika oafvislig skyldighet för lagstiftarne — att söka tillse, det
dessa vilkor varda från början så stälda, att arrendatorn äfven må känna
en fullkomlig trygghet, icke allenast under den tid besittningsrätten enligt
uppgjord t kontrakt varar, utan ock, att han må kunna hafva en fullt grundad
förhoppning, att om han sköter den åt honom öfverlemnade egendomen, enligt
de föreskrifter som lemnats och med iakttagande af den omsorg och omtanke,
som sällan uteblir, der man vet sig arbeta för eget eller de sinas väl,
han eller dessa bär ett bestämdt företräde att vid arrendetidens slut få behålla
egendomen mot ett nytt arrende, i förhållande till egendomens då varande
värde och afkastning, och att pröfningsrätten till en sådan bestämmelse
är lemnad åt sakkunnige, men såväl för arrendator^ som jordegarens eller
statens väl intresserade mäns omdöme, och att desse män för sitt handlingssätt
stå under olikartad och mångfaldig kontroll och ansvar, samt att sålunda
vid detta vigtiga skede i arrendatorns lif ej något kan blifva lemnadt
åt slumpen att bestämma om och på hvad vilkor han skall ytterligare få
häfda den jord han egnat sin omsorg åt och der hans barn kanske icke
allenast födts och uppväxt, utan äfven med fadren nedlagt sina första arbeten
och erhållit den kärlek till fädernehemmet, som erfarenheten lyckligtvis visar
kan vara lika stor, äfven då den ej är förenad med den absoluta eganderätten
till barndomshemmet.
Att denna lagstiftning ej hittills lyckats förena alla dessa olika anspråk
skall jag försöka visa genom åberopande, af de olika författningars
data, som härom anförts i den så kallade stora domänkomiténs betänkande
af deri 19 Maj 1876, page 28—41.
Ser man sålunda tillbaka på denna lagstiftning, så vidt den rör under
kronans omedelbara disposition stående egendomar under tiden från 1799,
så finner man den då utgifna Kong!, kungörelsen af den 17 December, som
både till ändamål att afhjelpa det dittills rådande missförhållandet, att kronan
varit i saknad af den inkomst henne rätteligen bort tillkomma af sina egendomar,
sökte hjelpa det derigenom, att man då, likasom nu är ämnadt, öfverlemnade
arrenderätten till en fri och öppen täflan och hvarvid den öfverlemnades
åt den högstbjudande utan att tillförsäkra honom något företräde vid
nytt kontrakts ingående, men oaktadt denna föreskrift hade åsyftad verkan
att för tillfället uppdrifva inkomsten af statens jordegendomar, ansåg 1809
års Riksdag det ej vara skäl att i statens hand behålla dessa egendomar,
Bill. till Bilcsd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 AJd. 27 Käft. 6
42
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
men lyckligtvis hade ej då landets regering denna åsigt, hvarföre i stället för
år 1810 års urtima Riksdag af regeringen föreslogos åtskilliga förändringar
i 1799 års författning, som, sedan desamma af Riksdagen antagits, fingo ett
uttryck i Kongl. kungörelsen den 3 December 1810 och hvilken fortfor att
vara gällande till år 1847, då man i erfarenhet af den vid utarrenderingen
medgifna obegränsade täflan, hvilken föranledt antingen arrendatorns oförmåga
att fullgöra arrendevilkoren, eller ock, att egendomen vid arrendetidens
slut aflemnades vanskött och i försämradt skick, vidtog genomgripande förändringar
i utarrenderingssättet. Genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli
1847 infördes föreskriften af maximi- och minimiuppskattning samt att städja
i kontanta penningar skulle lemnas vid anbud öfverstigande maximum, och
tillförsäkrades under vissa förutsättningar och förbehåll arrendatorn att vid
arrendetidens slut erhålla option å sitt arrende. Då emellertid ej genom
sistnämnda kungörelse arrendetiden blifvit inskränkt från den långa tid af
30 år den hittills varat, blef genom Kongl. kungörelsen den 19 Juli 1860
arrendetiden begränsad till 20 år, som den för närvarande utgör, likasom
genom Kongl. kungörelserna den 11 Maj 1855 och den 14 Januari 1871 blef
bestämdt, att alla arrenden skulle beräknas i endast penningar. Det ofullständiga
och knapphändiga sätt, hvarpå dessa minimi- och maximivärden
emellertid blefvo sätta genom kronobetjeningen i orten och hvarvid ej någon
garanti lemnades, att någon i landtbruk fullt hemmastadd person Ange yttra
sig om uppskattningen, föranledde emellertid, att icke sällan inträffade, att
en arrendator, efter erhållet nytt arrende, mot oskälig vinst och hög afträdessiunma
afstod sitt arrende till ny spekulant, hvarföre genom Kongl. kungörelsen
den 7 Augusti 1863 gjordes den förändringen, att vid dessa värderingar
en landtmätare samt en eller två i landtbruk kunnige män skulle härvid
biträda, samt att den slutliga pröfningsrätten skulle från Konungens Befallningshafvande
i orterna öfverflyttas till Kongl. Kammarkollegium, men
äfven dessa försigtighetsmått vid värderingarne ansågos ej tillfyllestgörande
för betryggande af kronans rätt, hvarföre genom Kongl. kungörelsen den 24
Maj 1875 optionsrätten för framtiden upphörde att vara gällande.
Utan att bestrida, att hvar och eu af dessa förändringar i denna så
högst vigtiga fråga voro berättigade, när de gjordes, utvisa de dock, att
man sökt att uppnå något, som för såväl jordegaren, staten, som ock för
arrendatorn varit samtidigt fördelaktigt, utan att dock deri lyckas. Huruvida
man nu skall, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit och Utskottet tillstyrkt, uppnå
detta förhållande, betviflar jag högeligen.
Den enda samstämmighet för dessa olika intressen, som genom nu
framlagda förslag skall vinnas, tror jag blir deri, att det för båda parterna
skall blifva alldeles otillfredsställande, under det att de föregående lagstadgandena
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
43
åtminstone haft den fördel, att det för ena parten haft fördelar, fastän på
den andras bekostnad. För att nu lemna arrendatorn några förhoppningar
att erhålla ersättning för nedlagda större kostnader i den arrenderade jordens
förbättring, genom större odlings- och täckdikningsarbeten, har man, enligt
21 punkten af grunderna, tänkt tillförsäkra honom ersättning, efter domänsstyrelsens
pröfning, genom skälig minskning i ett eller flera års arrenden.
Hvart en sådan föreskrift skall leda, torde ej vara svårt att inse, nemligen
till en mängd obefogade anspråks framställande och slutligen missnöje å
arrendatorernes sida, då de ej kunna uppfyllas, helst som pröfningsrätten
häraf endast skall öfverlemnas till hans motpart, eller jordegarens ombud,
äfvensom hvad tidsförlust och obehag för denna styrelse skall uppstå, förutom
till hvilka ersättningar det i alla fall måste leda för staten, hvilka äro
alldeles obehöfliga att utgifva, såvida arrendatorn hade en i lagen grundad
rätt att erhålla ett verkligt företräde vid nytt kontrakts utfärdande och ej,
som det nu tänkts, att blott lemna honom en illusorisk, beroende på det
antal spekulanter som vid auktionen kan komma tillstädes, eller ock, och dä
säkerligen ej utan en betydlig kostnad för arrendatorn och till förlust för
staten, på det antal som från spekulationen kan undanhållas.
I den omständigheten att man ej hade, enligt 1847 års författning, en
fullkomligt sakkunnig och behörigen kontrollerad uppskattningsnämnd att
verkställa denna värdering och som enligt 1863 års tillägg ej torde blifvit
mycket förbättrad, anser jag att man endast har att söka det mindre tillfredsställande
resultat, tillämpningen af denna författning lemnat, och skulle
man ej nu genom hela denna vidlyftiga apparat, som man söker bilda genom
denna domänstyrelse och som skulle kosta statsverket öfver 100,000 kronor
årligen, hafva någon förhoppning och garanti att bättre träffa uppskattningsvärdet
af kronans egendomar, så vet jag sannerligen ej, hvad man skall göra
med denna nya och dyrbara förvaltning, ty de öfriga göromål denna styrelse
får sig anförtrodda, utöfver uppskattningen samt tillsynen af boställena, skulle
utan allt tvifvel på ett mycket enklare och framför allt mindre kostbart sätt
kunna anordnas, och med denna öfvertygelse kan jag ej nu underlåta att påyrka
en fortsatt tillämpning af 1847 års författnings bestämmelse angående minimiocli
maximiuppskattning samt optionsrätts bibehållande för arrendator, som
dertill kan anses berättigad och förtjent, eller ock städjas erläggande utöfver
maximiuppskattningen, när anbud deröfver sker. Beträffande fördelen att,
i nu sist omnämnda fall, i städja fordra ett besparadt och genast tillgängligt
kapital framför det nu föreslagna fria och alldeles obegränsade anbudet åt
årligt arrende utöfver utropssumman, så borde äfven dess fördel framför detta
senare sätt i statens välförstådda intresse våra alldeles otvifvelaktig, när
man betänker de förändrade omständigheter, som inträdt genom den förkla
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
ring, som i Kong! brefvet den 12 Juni 1873 afgifvits, att den, som för de
5 första åren ingått borgen för ett dylikt arrendekontrakt, är derefter fri
och ej som förr stod i fortfarande ansvar tills ny borgen hade anskaffats,
och hvarigenom det obegränsade anbudets värde i verkligheten förminskats
högst betydligt och aldrig kan med någon säkerhet beräknas utöfver 5 år
efter sedan kontrakt upprättats. Den med skäl förr gjorda anmärkningen,
att städjan på ett betänkligt sätt minskar arrendatorns förmåga att med
nödigt drift- och förlagskapital tillträda sitt arrende, torde ej heller, efter att
eu med verkliga värdet närmare öfverensstämmande uppskattning sker, varda
af den ringaste betydenhet, ty har detta verkliga värde blifvit träffadt, kommer
naturligen ej städj an att efter detta utgöra annat, än hvad som med densamma
ursprungligen afsågs, ett skiljemynt, som sliter tvisten mellan mer
eller mindre hågade spekulanter, under det den hittills varit, med de ofullständiga
värderingar som egt rum, ett korrektiv mot dessa och dervid då
verkligen kunnat uppgå till onaturliga belopp emot arrendevärdet, såsom ock
erfarenheten nogsamt visat.
Sedan jag nu sökt, så att säga, teoretiskt framhålla fördelarne af
att optionsrätt varder åt arrendatorerne tillförsäkrad, är jag glad att jag
blifvit satt i tillfälle att praktiskt kunna visa, dels att, sedan ordentliga uppskattningsförrättningar
nu blifvit införda genom föreskriften i Kong], brefvet
den 9 November 1877 till Kongl. Kammarkollegium, att arrendeuppskattningarne
skola öfverflyttas till domänintendenterne med biträde af genom hushållssällskapen
förordnade uppskattningsmän, resultatet blifvit ett helt annorlunda
än förut, och dels deri, hvarthän det leder med obegränsade anbud. Enligt
mig meddelad uppgift från fullt kompetent person i Kongl. Kammarkollegium,
har nemligen under åren 1878—1881, då dessa uppskattningsnämnder
verkat, värderingar skett å 37 olika hemman och lägenheter inom 11
olika län, och har dervid uppskattningssumman stigit till 73,425, under det
att förra arrendet utgjorde 43,197 kronor 25 öre, och således dessa arrenden
öfvergått till options-innehafvande arrendatorer med en förhöjd arrendeafgift
af 70 procent, under det, som kändt är, den vanliga stegringen i allmänhet
beräknas till omkring 50 procent. Om detta visar att de förra. arrendena
varit till följd af ofullständiga uppskattningar för låga, så kan det i ingen
mån berättiga att antaga, det uppskattningssättet, såsom det nu tillämpas och
är afsedt att fortfarande ske, skall innebära någon våda för att ej kronan
skall få sin rätt — och arrendatorerne hafva visat sitt godkännande af uppskattningen
derigenom, att de begagnat sin optionsrätt, och att sålunda de
å sin sida styrkt, att den ej varit, å andra sidan sedt, oskäligt hög.
Det andra praktiska exempel jag önskar att framdraga för att visa
hvarthän det leder, om man fastställer som princip, att högsta arrende
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
45
anbudet ovilkorligen skall antagas, blott med säkerhet i borgen för de
första 5 åren och utan att det åligger spekulanten att vid afgifvande af
öfverbud å uppskattningssiunman erlägga detta i form af städja, är, att
af 76 boställen, utarrenderade för boställsdirektionens räkning, och hvarvid,
enligt Kong! reglementet för desamma af den 19 Juli 1837, arrendator!! eger
att, som nu för alla boställen föreslagits, afgifva anbud å obegränsadt belopp
i penningar, blott med skyldighet att anskaffa borgen för de 5 första åren,
hafva dessa samtliga 76 stycken under åren 1878—1881, då denna borgen
bort förnyas, ej kunnat aflemna sådan, hvarföre arrendena blifvit dem frånkände
och utarrenderats på ny räkning. Det arrende dessa 76 boställen gåfvo
kronan efter det obegränsade anbudet utgjordes af 11,024,9,50 kft råg,
10,286,050 kft korn, 1,242,5 kft hafre, 58,50 ctnr smör, 1,230 kronor 99
öre i forsellön samt 53,368 kronor 97 öre i penningar; men efter sedan
dessa boställen måst å nyo utarrenderas, hafva ej deras arrenden uppgått till
mera än 10,037,5,63 kft råg, 9,512,1,63 kft korn, 1,164 kft hafre, 48,25
ctnr smör, 1,135 kronor 44 öre i forsellön samt 25,485 kronor i kontanta
penningar, hvadan den förlust kronan årligen lider genom sålunda förminskad!
arrende utgör 9 8 7,3,87 kft råg, 7 7 3,8,87 kft korn, 78,5 kft hafre,
10,25 ctnr smör, 95 kronor 55 öre i forsellön samt 27,883 kronor 97 öre
i penningar, förutom allt krångel, besvär och kostnader genom nödtvungna
nya utarrenderingar samt hvad som kan befaras, att dessa boställen skola
hafva lidit genom dessa, täta ombyten af arrendatorer.
Som ett motstycke härtill får jag slutligen anföra, att tvenne boställsinnehafvare
under samma tidrymd, hvilka på grund af maximiarrende och
städja med Kongl. Kammarkollegium uppgjort kontrakt, men på grund af
skogsåverkan blifvit fråndömde arrenderätten, ej förorsakat kronan vid förnyadt
arrende någon förlust, då vid det ena erhölls vid förnyad utarrendering
alldeles samma arrende som förut och vid det andra 31 kronor årligen
i högre arrende, lika som att man i Kongl. Kammarkollegium, så vidt
man der af tillgängliga handlingar kunnat inhemta, aldrig observerat att
det inträffat, att arrendator till egendom, utarrenderad på sätt som är föreskrifvet
för minimi- och maximiarrende med åtföljande städja, icke kunnat
förnya sin borgen och derföre blifvit från arrendet skild.
Den af Utskottet gjorda förändringen, att de vid egendomsuppskattningen
biträdande, i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män skola båda utses
af vederbörande landsting, i stället för att de hittills båda utsetts af hushållssällskapet,
kan jag ej biträda. Jag tror, att det af Kongl. Maj:t nu föreslagna
sättet, att de skola utses en af hvardera af dessa institutioner, är en
lyckligt träffad och fullt befogad medelväg.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra får jag härmedelst anhålla,
46
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 41.
att Riksdagen behagade besluta, att 6:e*och 7:e punkterna af grunderna för
statsdomänernas förvaltning må erhålla följande lydelse, nemligen:
A. 6:te punkten:
Da utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall, efter
noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden så till byggnad som
in- och utegor, domänintendent eller vederbörande kronobetjent i samråd
med två i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män, hvilka, jemte
lika antal suppleanter för länet i dess helhet eller viss af Kong! Maj:ts
Befallningshafvande bestämd del deraf, årligen utses den ene af landstinget
och den andre af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, uppgöra förslag
till sättet för egendomens utarrendering, till de närmare arrendevilkoren, i
afseende på nybyggnads- och andra skyldigheter samt till det minimum, hvarunder
och det maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå; egande
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, efter som nödigt pröfvas, tillkalla skogstjensteman,
landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig person för
att härvid biträda. Det sålunda upprättade förslaget skall derefter tillika
med beskrifning öfver egendomen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte
eget yttrande till domänstyrelsen insändas.
7:de punkten:
Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda och derest
förre arrendator!! egendomen val samt med insigtsfull omtanka skött och förbättrat,
hvilket tillhör domänstyrelsen att, efter derom vid uppskattningen
och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna yttranden, pröfva, skall,
innan vidare åtgärd för ut arrenderingen vidtages, arrendet liembjudas honom,
eller, i händelse han är med döden afgången, hans enka eller barn mot erläggande
af det faststälda maximi-arrendet och fullgörande af arrendevilkoren
i öfrig!.
Anmäler sig icke inom viss, af domänstyrelsen förelagd lämplig tid,
egendomens förre arrendator eller, i händelse af hans frånfälle, hans enka
eller barn till arrendets öfvertagande på nämnda vilkor, anses optionsrätten
förfallen och varde då, efter kungörelse, som skall innefatta egendomens beskrifning,
underrättelse om arrendevilkoren och de fastställda minimi- och
och maximibeloppen, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig
auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet och å plats i orten, som af Kongl. Maj:ts Befallningshaf
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.
47
vande bestämmes, af kronofogden ellar annan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förordnad kronobetjent
Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet blifvit
med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden
underställas domänstyrelsens pröfning.
.Vid auktionen må anbuden göras i penningar från och med minimi- till
och med maximibeloppet, och antager domänstyrelsen till arrendator den högstbjudande,
som för sitt anbud vid auktionen stält godkänd säkerhet, der anmärkning
mot hans frejd icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt
till kronoegerulom under sådana omständigheter, att domänstyrelsen finner
honom till arrendator olämplig; men om vid auktionen flera anbud göras till
maximisumman, erhåller den arrendet, hvilken derjemte bjuder högsta kontanta
städja, att vid tillträdet på en gång erläggas, och derför, likasom för
arrendevilkorens fullgörande i öfrigt, vid auktionen aflemnat godkänd säkerhet.
Skulle åter något anbud till det utsatta minimum icke erhållas, bör
egendomen, utan förbehåll af visst minimum och maximum, genom ny auktion
på arrende utbjudas, och ankommer derefter på domänstyrelsen att, med iakttagande
af ofvanstående stadgade vilkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns
person och frejd, arrendet åt den vid den senare auktionen högstbjudande
upplåta, eller, i händelse antagligt anbud dervid icke erhållits, om egen
domens skötsel tills vidare efter omständigheterna förordna.
Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud icke antagits.
Derest Kongl. Maj:t skulle anse nödigt att, efter arrendetidens utgång,
o in egendomen på annat sätt disponera, så att den ej vidare kommer att utarrenderas;
eger arrendatorn för den honom eljest tillkommande optionsrätt
af kronan icke fordra eller erhålla någon ersättning, äfvensom, derest domänstyrelsen
skulle finna lämpligt att vid arrendetidens utgång sammanslå
egendomen med annan närbelägen egendomen under ett arrende, arrendatorn
då är skyldig densamma utan ersättning för optionsrätten afträda till domänstyrelsens
disposition.
Skulle ofvanstående 6:te och 7:de punkterna i grunderna blifva af Riksdagen
antagna, torde häraf följa, att den 21:sta punkten i grunderna erhåller
följande lydelse:
2lista punkten:
Nyodling må endast ske på de områden och under de vilkor, som i
arrendekontraktet eller sedermera, på arrendators framställning, af vederbörande
förvaltningsmyndighet bestämmas.
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig
mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar lian anlägga
ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan,
som af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, hvaraf egendomen
tillskyndas synnerlig fördel, men arrendatorn under sin arrendetid ej kan tillgodogöra
sig en kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrels pröfning
godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera
års arrendeafgift.»
Häruti instämde Herrar O. Evers, Friherre II. M. Palmstierna och
C. E. Lamell.
punkten 7:
a) af Herr Grefve Gustaf Sparre: »Hå jag anser, att ett stadgande
derom, att den högst bjudande vid en arrendeauktion ovilkorligen skall, så
vida han har god frejd och ställer säkerhet, antagas till arrendator, icke
lemnar nödig trygghet, och då efter min tanke 1877 års förslag, som lemna!''
styrelsen en pröfningsrätt efter vissa grunder, bereder större utsigt att erhålla
lämpliga arrendator er, hvarpå vården om statens jordegendom så väsentligen
beror, får jag anmäla min reservation mot detta moment.
Motsvarande moment i 1877 års förslag lydde:
»Derefter läte Kong! Maj:ts Befallningshafvande genom kungörelse,
som skall innefatta egendoms beskrifning, underrättelse om arrendevilkoren
och det faststälda arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, utsätta viss
tid, då arrendeanhud å egendomen kunna vid offentlig auktion inför Kong!.
Maj:ts Befallningshafvande afgifvas; hörande i nämnda kungörelse derjemte
meddelas underrättelse om, att skriftligen uppsatta, förseglade anbud må före
auktionen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemnas.
Sedan klubbslag skett för muntliga anbud, skola de skriftligen afgifna
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öppnas, och varda samtliga anbuden af
lokalnämnden pröfvade. Vid pröfningen tages i främsta rummet hänsyn till
högsta anbudet, och om den för arrendevilkorens fullgörande erbjudna säkerhet
är fullt tillräcklig, samt derefter till huruvida den bjudande är känd för
redbar verksamhet och om han redan arrenderar samma egendom och den
väl skött.
Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen
förda protokoll insändas af lokalnämndens ordförande till vederbörande förvaltningsmyndighet,
som eger att bland dem, som anbud afgifva, arrendator
utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej blifvit antaget.
Stats-Utslwttets Utlåtande N:o 41.
49
_ Erhalles ej antagligt anbud, ankomme på vederbörande förvaltningsmyndighet
att antingen på föreskrifvet sätt föranstalta om ny arrendeauktion,
dervid nedsättning i arrendet kan ske, eller ock tills vidare om egendomens
skötsel på annat sätt förordna.»
Häruti instämde Herrar F. F. Carlson och Sven Nilsson.
b)o af Herr Ola Andersson: »Ehuru öfvertygad att de öfverklagade
missförhållanden, och de till bevis härpå anförda exempel, som ledde till
beslutet om den s. k. optionsrättens borttagande, mindre hade sin grund i
denna optionsrätt, än uti da gällande olämpliga grunder för bestämmande
af arrende värdet, och att således en förbättring uti dessa förhållanden ingalunda
med nödvändighet kraft optionsrättens borttagande, har jag dock i
hufvudsak godkänt äfven denna punkt.
Hvad man med optionsrätten åsyftade att åstadkomma, nemligen trygghet
för. arrendator att vid arrendetidens slut återfå egendomen mot ett af
sakkunnige män åsatt lämpligt arrende, utan täflan med mer eller mindre,
till följe af ett gynsamt år eller andra förhållanden, obetänksamme spekulanter,
och att dymedelst uppehålla arrendatorns lust och intresse att städse
väl vidmakthålla egendomen — hvarpå staten i längden gör större vinst än på
en möjligen något högre tillfällig arrendeinkomst, utan annan sporre till
egendomens upparbetande än kontraktets bestämmelser i öfrigt — har man
i förslaget sökt att i någon mån ersätta dels genom ett stadgande i denna
punkt, att domänstyrelsen eger, efter hållen auktion, till förre arrendatorn
egendomen »ånyo upplåta mot erläggande af högsta erbjudna arrendeafgift,
eller, om denna understiger det fastälda arrendevärdet, emot detta senare
värde svarande belopp», och dels genom ett stadgande i 2lista punkten, att
domänstyrelsen kan medgifva arrendator skälig minskning i ett eller flera
åra arrendeafgift, om han i enlighet med vissa föreskrifter vill utföra »större
odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig
fördel.»
Det senare af dessa stadganden kan väl framkalla ackord om utförande
af ett eller annat »större» odlings- och dikningsföretag mot eu gifven
och beräknelig, säkert i allmänhet full godtgörelse uti minskadt arrende, men
icke skall hvarken detta eller det förra hos mängden af mindre arrendator^’,
såsom optionsrätten, rätt ordnad, förmå framkalla dessa mindre och jemn!
fortgående förbättringar, som dock utgöra hufvudsumman af jordbrukets framskridande.
Oaktadt denna min öfvertygelse, som jag jemväl förut uttalat, så, då
Riksdagen nyligen afskaffat optionsrätten och jag icke är vän af täta omBih.
till Rilcsd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 7
50
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
kastningar, då jag hellre tagel'' något, som innebär både en uppmuntran och
en möjlighet för kronans arrendatorer till upparbetande af dess egendomar,
än intet, samt slutligen då jag lifligt önskar ett definitivt ordnande af denna
fråga, tillstyrker jag hvad Utskottet i detta hänseende föreslagit. .
’ Endast en oklarhet eller otydlighet i ordalagen har ej varit för mig
tillfredsställande, det nemligen att arrendatorn, om han egendomen val skott,
kan få arrendet åter »mot erläggande af högsta erbjudna anendeafgift» etc.
Det var nemligen detta, som skulle i någon mån betrygga^ hans qvarsittande
och intressera honom för att, utöfver hvad kontraktets tvång åläggei
honom, hålla den arrenderade egendomen både i godt och i ett någorlunda
treflig! skick.
Hvad menas då med högsta erbjudna arrendebeloppet? Icke kan det vara
ett högst erbjudet belopp, som med hänsyn till säkerhet eller andra förhållanden
ej kan antagas, ty då vore ju denna rätt intet vard, och hvem
som helst kunde omintetgöra den. A andra sidan skola myndigheterna törst
pröfva antagligheten af de gjorda anbuden, och skall arrendatorn derom underrättas
och först derefter göra sitt anbud-, och i sadant fall, kan den slutliga
pröfningen försiggå så, att den blifvande arrendatorn i tillbörligt god
tid får besked om sitt antagande?
Het är en så pass vigtig sak, att den väl kunde höra till grunderna,
men om man ock skulle kunna hänvisa den till de detaljer, livilka uti blifvande
instruktioner för myndigheterna och vidare i kontraktsbestämmelserna
kunna intagas, borde väl all ledning dock ej, såsom nu är fallet, saknas
både i bestämmelserna och i motiveringen.»
punkten 14:
af Herr Ola Bosson Olsson, J. E. Johansson och Nils Petersson, livilka
såsom sin mening åberopade ett förslag till utlåtande, sa lydande. »I likhet
med hvad Kong!. Maj:t föreslagit samt såväl komiterade som Kammarkollegium
och det stora flertalet af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande förordat, har
Utskottet funnit det i kronans intresse nödigt, att tillträdande arrendatorn
i regeln tillförbindes att på sin risk utsöka ersättning för den husröta, för
hvilken företrädaren vid egendomens afträdande häftar. Enligt hvad komiterade
anfört, torde de fall varit temligen sällsynta, då tillträdaren pa grund åt nu
gällande stadganden om husrötebristens gäldande ådragits förlust, och sadana
händelser borde än mindre vara att vänta, om, såsom nu afsages, en noggrannare
kontroll öfver arrendatorerne anordnades, och dessa derigenom förhindrades
att åsamka sig någon större husrötebrist. Med sålunda skarpt
kontroll och de stadganden, som i öfrig! nu förelåge, borde endast undan
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
51
tagsvis kunna inträffa, att icke en afträdande arrendator genom utförda
arbeten för tillträdarens räkning, lösen för foder ni. m. hos tillträdaren
erhölle fordran, ungefärligen motsvarande husrötebristen, och det kunde då
ifrågasättas, huruvida det icke skulle medföra olägenheter för så väl tillträdaren
som öfrige parter, om kronan skulle af afträdaren uppbära och till tillträdaren
redovisa medel, hvilka den senare i de flesta fall endast finge att till
afträdaren återställa. På grund häraf och då i punkten är förbehållen rätt
för Kongl. Maj:t att hålla tillträdaren skadeslös, derest förlust tilläfventyrs
verkligen skulle för honom uppstå, hvarigenom det synts vara tillfredsställande
sörj dt för att tillträdarens rätt i intet fäll trädes för nära, har
Utskottet ansett sig böra tillstyrka husröteersättningens uttagande på sätt
i denna punkt blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget.»
vid mom. C. (angående stat för domänstyrelsen) af Herrar Grefve G.
Sparre, F. F. Carlson, Friherre F. von Essen, It. Montgomery-Cederhielm,
M. Nordenfelt, It. Törnebladh, Grefve C. Beck-Friis, O. Evers, Friherre B.
von Krcemer, Friherre H. M. Palmstierna, C. E. Laurell och Grefve K.
Bosse, hvilka ville tillstyrka Riksdagen att godkänna den af Kongl. Maj:t
föreslagna personal- och aflöningsstat och att sålunda för inrättande af en för
statens jordbruksdomäner och skogar gemensam domänstyrelse, i hvilken den
nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja ett anslag å ordinarie stat af
95,000 kronor, att utgå i enlighet med den vid Kongl. Maj:ts proposition bilagda
aflöningsstat.
vid mom. E. (angående ordnande af lokalförvaltningen):
af Herrar Grefve C. Beck-Friis, B. Törnebladh och S. Lagerberg;
af Herr Grefve K. Posse: »Då jag i likhet med Utskottet anse?, att hinder
icke bör kunna möta att under en och samma domänintendents tjensteområde
förlägga tvenne angränsande län med jemförelsevis mindre antal kronogods och
dels, att de till domänintendenterne hörande åligganden inom de norrländska
länen, likasom möjligen äfven i något annat län, otvifvelaktigt torde med fördel
kunna, på sätt hittills egt rum, anförtros åt kronobetjeningen, eller, som en af
de norrländska landshöfdingarne för de förstnämnda länen äfven föreslagit, åt
vederbörande skogsinspektör, hvilken tanke jag anser rigtig, med hänseende till
det värde och omfång, dervarande kronoegendomars skogar hafva i jemförelse
med de öfriga egoslagen — har äfven jag ansett, att det af Kongl. Maj:t
äskade anslaget för den lokala domänförvaltningen kunde något nedsättas,
samt har dervid som utgångspunkt antagit eu nedsättning i lönen af 500
kronor för hvarje af de 13 domänintendenter Kongl. Maj:t nu föreslagit till
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
en mera omfattande verksamhet i 13 uppgifna län. Denna minskning i det
begärda anslaget, 60,000 kronor, skulle sålunda utgöra 6,500 kronor, hvilket
jag dock för jemnheten i anslagets belopp endast vill upptaga till 6,000 kronor,
och skulle sålunda den erforderliga summan för den lokala domänförvaltningen
utgöra 54,000 kronor.
På grund af hvad jag nu anfört får jag hemställa,
E. att Riksdagen må för ordnande af den lokala domänförvaltningen
å extra stat för är 1883 anvisa:
till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelsen 54,000 kronor; samt till
resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor.»
Häruti instämde Herrar O. Evers, Friherre H. M. Palmstierna och
C. E. Laurell.
Härförutom skulle antecknas, att Herrar B. Törnebladli och P. O.
Hörnfeldt icke deltagit i behandlingen af, den förre punkterna 1-—13 och
den senare punkterna 6—14 af mom. A.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
53
Bil. Litt. A.
Förslag till aflöningsstat för Domänstyrelseii.
Lön.
Tjenst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
1 r o n
o r.
1 chef ............ .
6,200
2,800
9,000
Jor dbruhsafdelning en:
1 tredje gradens tjensteman .
4,400
2,000
6,400
1 andra gradens tjensteman .
3,000
1,500
4,500
1 första gradens tjensteman .
1 d:o
1,800
1,800
1,200
1,200
3,000
3,000
Skog saf delning en:
1 tredje gradens tjensteman .
4,400
2,000
6,400
1 andra gradens tjensteman .
1 d:o
1 första gradens tjensteman .
3 d:o
3,000
3,000
1,800
5,400
1,500
1,500
1,200
3,600
4,500
4'',500
3.000
9.000
1 första gradens tjensteman (ombuds- man)
1 d:o (registrator)
1 förste vaktmästare ....:...................
1 andre d:o ........................
1 d:o d:o .....................
1,800
1,800
800
500
500
1,200
1,200
300
300
300
3,000
3.000
1,100*)
800 *)
800 *)
22,300
4.000
Anslag till vikariatsersättning, arfvo- den för byggnadsplaners gransk- ning, åt amanuenser och extra
biträden, renskrifnings- och tryck- ningskostnader ... ..........................
Inspektionsresor................................
Summa
1
88,300
{Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med
600 kronor.
Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 600
kronor ocli efter ytterligare
6 år med 600 kronor.
Efter 6 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 600
kronor.
Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen ökas med 600
l kronor och efter ytterligare
6 år med 600 kronor.
i Efter 5 års tjenstgöring
> kan lönen ökas med 100
I kronor.
*) Om vaktmästare åtnjuter
fri bostad, skall,
så länge denna förmån
qvarstår, lönen minskas
med 160 kronor.
Bill. till Riksä. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afä. 27 Häft.
8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.
å sid. 37 rad. 8—-4 nedifrån står:
C. att Riksdagen må för inrättande af en för statens jordbruksdomäner
och skogar gemensam domänstyrelse, i hvilken
den nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja ett anslag
å ordinarie stat af 88,300 kronor att utgå i enlighet
med härhos bilagda aflöningsstat (Bil. Litt. A.);
men bör vara:
C. att, under förutsättning att Riksdagen enas om grunderna
för förvaltningen af kronans domäner, Riksdagen må för
inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar
gemensam domänstyrelse, i hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen
bör uppgå, bevilja ett anslag å ordinarie stat
af 88,300 kronor att utgå i enlighet med härhos bilagda
aflöningsstat (Bil. Litt. A.);
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1882:64 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för dessa egendomar och sta a1 i texten