Sök i Ratio Lex

Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41

1882-04-20 · 54 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1882:41, Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsliottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Eiksd. Kansli den 20 April 1882, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning ad Kongl. Mag ds nådiga proposition angående

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande

af en för dessa egendomar och statens skogar

gemensam domänstyr vise.

(I. A.)

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 Maj 1880, angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel framhållit vigten

af att de år 1877 vidtagna provisoriska anordningarne för förvaltningen af

statens utarrenderade fastigheter blefve, så fort ske kunde, utbytta mot definitiva

förvaltningsformer och uttalat sin förhoppning att nådig framställning

i dylikt syfte snart måtte blifva att emotse samt i anledning häraf förslag

till domänförvaltningens ordnande blifvit i Finansdepartementet, med biträde

af särskild! tillkallade personer, upprättadt, öfver hvilket förslag yttranden

inhemtats från så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga

län som Kammarkollegium och Skogsstyrelsen, har Kongl. Maj:t, efter det

detta ärende ånyo varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, uti en till Riksdagen

afgifven proposition (K:o 4) af den 23 December nästlidet år, med

åberopande af ett samma proposition bilagdt statsrådsprotokoll öfver finansärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen:

att för inrättande af eu för statens jordbruksdomäner och skogar gemensam

domänstyrelse, i hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen borde uppgå,

samt med godkännande af ej mindre det förslag till stat för nämnda styrelse

Bill. till Biksd. Prof. 18S2. 4 Samt, 1 Afd. 27 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.

än de vilkor och förbehåll för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, det

åberopade protokollet innehölle, bevilja ett anslag å ordinarie stat af 95,000

kronor;

att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet med de

i samma protokoll angifna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna 60,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;

att för förvaltningen af kronans domäner antaga de grunder, det omförmälda

statsrådsprotokollet i sådant afseende upptoge;

samt att i sammanhang härmed medgifva:

dels att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner

erforderliga bestämmelser, livilka icke förekomme i de nyssberörda grunderna

för förvaltningen, måtte få af Kongl. Maj:t meddelas,

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu

föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunde utföras, hittills gällande

former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas.

Ofvanberörda i statsrådsprotokollet intagna stat för den föreslagna domänstyrelsen

är af följande utseende:

1

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Krön

o r.

1 chef ............................................''

Jor dbruksafdelning en:

1 tredje gradens tjensteman ............

1 d:o ............

7,000

4,400

4,400

3.000

2.000

2,000

1

10,000

6,400

6,400

Efter 5 års tjenstgöring

■ kan lönen ökas med 600

kronor.

Efter 6 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 500

1 forsta, gradens tjensteman ............

1,800

1,200

3,000

1 d:o ............

1,800

4,400

8,800

1,200

3,000

kronor och efter ytter- ligare 5 år med 600

J kronor.

Efter 5 års tjenstgöring

■ kan lönen ökas med 600

Skog saf delning en:

1 tredje gradens tjensteman ...........

2 d:o ............

O O O O

O O o o

~ CO

6,400

12,800

1 första gradens tjensteman ............

3 d-o ...........

1,800

5,400

3.000

9.000

Efter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 500

kronor och efter ytter- I ligare 6 år med 500

kronor.

Transport | -

—

60,000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-JJtskottets Utlåtande N:o 41.

3

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

Krön

o r.

—

—

60,000

1,800

1,800

1,200

1,200

3,000

3,000

800

500

500

300

300

300

1,100*)

800*)

800*)

—

22,300

4,000

Transport

1 första gradens tjensteman (ombudsman)

.....

I- d:o (registrator)

1 förste vaktmästare .......................

1 andre d:o .....................

1 d:0 d:o .......................

Anslag till vikariatsersättning, arfvedel!

åt amanuenser och extra

biträden, renskrifuings- och tryckningskostnader

............................

Juspektionsresor...............................

Summa

95,000;

IEfter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 600

kronor och efter ytterligare

6 år med 600

kronor.

(Efter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 100

kronor.

Om vaktmästare åtnjuter

fri bostad,

skall, så länge ''denna

förmån qvarstår, lönen

minskas med 160

kronor.

varande de i den nådiga propositionen jemväl åberopade vilkor ocli förbehåll

för åtnjutande af de i förenämnda stat upptagna löneförmåner af följande

lydelse:

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare

tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda afdelningar

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;

att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas annan tjenst å

rikets, Riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen

i verket; dock att tjensteman, som från anställning hos Skogsstyrelsen

eller Kammarkollegium öfvergår till befattning inom motsvarande grad i den

nya styrelsen, må, derest han vid regleringens inträdande redan innehar

tjenst utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den icke är för

tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöring^) enningar få uppbäras

endast för den tid, t j enstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Vflätande N:o 41.

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under

ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen som

för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester

tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af

deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida,

dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare^

mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan

eger ruin, efter ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad

såväl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det,

den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas

den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans

tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller

förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kong! Maj:t eller styrelsen,

der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta

med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef och af tredje gradens tjensteman

under en och en half månad samt af första gradens tjensteman under

en månad årligen.

De i statsrådsprotokollet upptagna grunder för förvaltningen af kronans

domäner, hvilka Kong!. Maj:t nu föreslagit Riksdagen till antagande,

äro följande:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehafves

eller är till visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen

till omedelbart begagnande upplåten eller stöld under särskild embetsmyndighets

vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse

och utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcotlets Utlåtande N:o ål.

5

2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas, skall skogsmarken

derifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam

för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark

förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild egendom.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jemte jordegendomen

på arrende, med rätt för arrendatorn att i öfverensstämmelse med

faststäld hushållningsplan och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet

innehåller, använda skogen till bete och skogsfångst; dock må, der skogen

är af större betydenhet, densamma från arrendet undantagas, med rätt för

arrendatorn endast till bete, i den mån hinder för skogshushållningen icke

derigenom åstadkommes, och årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som

i arrendekontraktet angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning finnes

böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas med

viss, i kontraktet bestämd andel af inflytande försäljningsmedel för den kronan

förbehållna virkesafkastningen, sedan kostnaderna för skogsskötsel derifrån

afgått.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i allmänhet omfatta

20 år; dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan,

så ock i händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages

inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske

på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras, ankomme

på Kong!. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, förordna,

huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid, dock ej öfver 30

år, med skyldighet för arrendatorn att de nödiga befunna odlingarne under

arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fäll efter

förhanden varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar under

ett arrende upplåtas eller eu egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, torfmosse

eller annan lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma

hörer, jemte nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas,

om högre afkomst derigenom kan påräknas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall,

efter noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden, så till byggnad

som in- och utegor, domänintendent i samråd med två i landtbruks- och

affärsförhållanden kunnige män, Indika, jemte lika antal suppleanter, för länet

i dess helhet eller viss af Kong!. Maj:ts befallningshafvande bestämd del deraf

årligen utses den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, samt med biträde, då Kongl. Maj:ts befallningshafvande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 41.

pröfvar sådant nödigt, af skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör

och hyggnadskunnig person, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,

till de närmare arrendevilkoren i afseende på nybyggnads- och

andra skyldigheter, samt till dén arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan

anses skäligen böra upplåtas; hvithet förslag, tillika med beskrifning öfver

egendomen, af Kong! Maj:ts befallningshafvande jemte eget yttrande till domänstyrelsen

insändes.

7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda, varde,

efter kungörelse, som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om

arrendevilkoren och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen höra

betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,

hvilken förrättas samtidigt hos Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet och

å plats i orten, som af Kong!. Maj:ts befallningshafvande bestämmes, af kronofogden

eller annan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnad kronobetjent.

Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet

blifvit med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden

underställas domänstyrelsens pröfning.

Har förre arrendator!! egendomen väl skött, hvarom yttrande bör, till

domänstyrelsens ledning, afgifvas så väl af vederbörande uppskattningsmän

vid arrendevärderingen som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, ege

domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande af högsta

erbjudna arrendeafgift, eller, om denna understiger det faststälda arrendevärdet,

deremot svarande belopp.

Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande, som för sitt

anbud stält godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans frejd icke förekom

mit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana

omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig; dock att

om anbud, motsvarande det åsätta arrendevärdet, icke å auktionen afgifvits,

arrendet bör å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af ofvan stadgade

vilkor i afseende å säkerheten samt arrendator person och frejd, arrendet

åt den vid den senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antagligt,

anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter

omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.

8:o. Är genom gällande kontrakt optionsrätt till arrendeinnehafvaren

tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att,

efter derom vid arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

7

afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes,

till det faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendator^

Giöres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses

optionsrätten förfallen, och varde arrendet å auktion utbjudet.

9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid än 20 år, äfvensom

af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordegendom hänföra,

förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall finner lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och för

hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår,

då arrendeåret utlöper.

ll:o. lugger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon

del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må

arrendatorn å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å

det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den arrenderade

egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag bjuder

samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelse!1, så

ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för dervid utbruten och

egendomen tillagd skogsmark varder faststäld.

12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning,

eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme det

arrendatorn till godo, der ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.

Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken från jord, som

ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kong!. Maj:t på domänstyrelsens

framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete eller

utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskilt varit i åtnjutande, från

arrendet undantages.

13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet medgifver,

begagna å egendomen befintlig torfmosse, som icke blifvit från arrendet

undantagen, äfvensom att, om tillgång finnes, upptaga dyjord, mergel,

lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras

tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o. Arrendator skall städse i fullgodt stånd underhålla vid egendomen

befintliga byggnader och anläggningar.

På arrendator ankomme att för den husröta, hvarför företrädaren vid

egendomens afträdande häftar, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse;

åliggande arrendator, att om än större eller mindre belopp deraf icke

kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att derför

af kronan varda ersatt, der icke Kong!. Maj:t, på domänstyrelsens framställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

ning, finner skäl att på grund af särskilda omständigheter medgifva rätt till

ersättning genom motsvarande eftergift på arrendet.

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före

egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet som

kostnaden derför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet angifvas.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn

till egendomens storlek och dess beskaffenhet till egor och befintliga åbyggnader,

vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas visst

för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en tiondedel af det

föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bor genom byggnad under arrendetiden

redovisas eller vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.

Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare arrendator pligtig

att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad;

skolande såväl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna

byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet

och den afräkning, som derför bör ega rum å den i kontraktet stadgade

byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande,

må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej heller ny

byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendator^ byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma

blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden

är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,

ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendator]! godtgöras genom eftergift å närmaste årens arrende eller

vid egendomens afträdande af den nye arrendator^ dock bör vid bestämmande

af sådan godtgörelse tagas i beräkning'' den nytta, som genom den

nya byggnaden kan arrendator!! under återstående arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall

af den nye arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder

annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet anses

lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet

befrias.

16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening för länet

eller i orten, der sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och utan afdrag

å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla i behörigordning

uppskattade värde. Kong!. Maj:ts befallningshafvande eger dock,

opaginerad Kontrollera mot PDF

fätals- Utskottets tjttåtande N:o 41.

Ö

(ler anledning dertill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp,

hvarför försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen må ega

rum; börande, till ledning för den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i berörda

hänseende åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande

syner yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota

till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan för

nybyggnaden blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen i den mån

densamma för byggnaden erfordras; skolande, derest kostnaden för nybyggnaden

öfver stiger den krokan tillerkända ersättningen, det öfver skjutande beloppet

arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten, eller,

om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste årens arrende eller vid

egendomens afträdande af nye arrendatorn.

18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,

som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter lag bör finnas,

men är cj förbunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,

der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt, eller vid laga

syn^ finnes nödigt föreskrifva stängsel omkring ängs- eller betesmark, som

af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare föreskrifter,

som genom arrendekontraktet meddelas, af arrendator i alla afseenden väl

häfdas och i god växtkraft hållas.

20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande från bole

må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens begifvande samt under

de vilkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.

21:o. Kyodling må endast ske på de områden och under de vilkor,

som i arrendekontraktet eller sedermera, på arrendator framställning, af

vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmes.

Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig

man förändra^ sättet för jordens torrläggning,, eller Önskar han anlägga

ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som

af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika som för större odlingseller

täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men

arrendator under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden’motsvarande

inkomst, må, efter domänstyrelsens pröfning, godtgörelse arrendator

tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.

^22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande, borttaga

å egendomen befintliga torp eller anlägga nya.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1882. å Sami. 1 Afä. 27 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utsicottets Utlåtande N:o 41.

23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö och höstsädessådd,

som afträdande arrendator, derest icke med tillträdaren annorlunda

öfverenskommes, är skyldig att året före egendomens afträdande verkställa

i enlighet med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutinnan meddelade

bestämmelser, eger lian af tillträdaren åtnjuta ersättning, som, i händelse

af tvist, bestämmes af tre gode män, af hvilka af- och tillträdarne

välja hvar sin och den tredje utses af de sålunda valde, eller, om desse ej

blifva om valet ense, af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet eller domaren

i orten.

Der icke, i öfverensstämmelse med ortens sed, arrendator blifvit genom

kontraktet ålagdt att vid egendomens afträdande utan ersättning tillhandahålla

tillträdaren foder till visst belopp, vare afträdaren pligtig att det vid

arrendets frånträdande å egendomen befintliga förråd af hö och halm åt

tillträdaren öfverlåta mot ersättning, som, derest öfverenskommelse derom

icke uppnås, bestämmes af gode män i den ordning, som i nästföregående

moment finnes stadgad.

24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder och besvär,

med undantag af den egendomen genom skattläggning åsätta ränta och

kronotionde, ansvare arrendator utan afkortning å arrendeafgiften.

Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet beslut fått

under sin arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad af kyrka,

prestgård eller andra allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning

af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet

med bestämmelserna i Kongl. kungörelsen den 16 Januari 1863.

25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått om vattenafledning,

deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendator

undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under

kronans medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret

näst efter det, då företaget blifvit afsyna dt och godkändt, å det belopp,

kronan för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken

ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.

Glitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget vunnit

fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare tid, som kan finnas skälig,

bevilja arrendator^ befrielse från berörda räntegodtgörelse.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt ändamål

å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig mark

äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning''i arrendeafgiften,

motsvarande den förlust honom tillskyndas.

27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med dom än styrelsens medgifvande

kunna ske.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

11

Dör arrendator, eller varder lian i konkurs försatt, ege i förra fallet

den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare konkursboet att för den del

af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,

likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemna! endast en sterbhusdelegare,

denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i samtliga dessa

fall, att anmälan derom göres lios domänstyrelsen inom sex månader efter

dödsfallet eller konkursens början, samt att den nye arrendator, af styrelsen

godkännes. Der enligt detta stadgande rätt till arrendes öfverlåtande tillkommer

sterbhus, i hvilket flere hafva del, må på domänstyrelsen ankomma

att, då sådant finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne för

gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens skötsel handhafva

genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd person, som af styrelsen godkännes.

Hafva i konkurs försatt arrendator löftesmän på grund af sin borgen nödgats

något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått godtgorelse, eller

har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två månader från konkursens

början derom gjort framställning, senast två månader derefter utfäst sig att

hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför stält säkerhet, då

bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att öfver arrendet förfoga, som i

annan händelse varit konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom

den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare, som af styrelsen godkännes,

kominer arrendet, så framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra,

då arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från den Thomedag,

som infaller näst efter dödsfallet, och, vid inträffad konkurs, första fardag

efter utgången af den tid af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse

bort ske; och varde egendomen, om styrelsen pröfvar skäl dertill vara,

för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den högstbjudande

utarrenderad, för hvilket fall i arrendator^ bo, äfvensom hos löftesmännen

för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles för den förlust,

som genom arrendesummans nedgående under hvad förut bestämdt varit

dervid kan uppkomma.

28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör för en

tid af minst fem år, derest arrende sä länge skall fortfara, och högst åtta

år vara stäld borgen af minst två personer, de der borga en för begge och

begge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af Kong!

Maj:ts Befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund af

dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen

blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrag^, må antingen, jemte ställande af

borgen för arrendevilkoren i ärligt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:n 41.

läggande aflemna af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar

eller af kommuner med Kong! Maj:ts tillstånd utgifna obligationer, motsvarande

2 års arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande

af arrendevilkoren i deras helhet, nedsätta dylika obligationer till belopp,

uppgående till 3 års arrendeafgift, dock med skyldighet för arrendator! i

båda fallen att, derest domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom

viss förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet i obligationer eller borgen,

styrelsen kan bestämma.

I afseende å obligationernas uppskattning galle enahanda bestämmelser,

som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit stäld,

skall ny borgen aflemnas, så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom arrendator

åligger att, derest någon af löftesmännen dör, eller Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande

finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig anses,

inom tre månader efter erhållet föreläggande ny vederhäftig borgen anskaffa.

29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom,

eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt

8:de eller 27:de punkten, hör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas

säkerhet, så beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften

eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för

arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad och arrendator

skyldig, om domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande års

midfasta afträda,

Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet honom

åliggande skyldigheter, eller öfverträder han de i detsamma honom medgifna

rättigheter, hafve ock förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen

så yrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut, egendomen

nästa fardag.

31:o. Då arrenderätt förverkad är, gälle i afseende å egendomens

utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning

i arrendeafgiften hvad i 27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att

död eller gäldbunden arrendators rättsinnehafvare icke göra sådan anmälan

om arrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och arrendevilkoren

af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte år eller oftare

besigtigas af domänintendent eller den, som Kongl. Maj :ts Befallningshafvande

i hans ställe förordnar.

Syn å utarrenderad kronoegendom skall, i stad af rådstufvurätt och

på landet af kronofogde med det antal nämndemän, som Kongl. Maj:ts Be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 41.

13

fallningshafvande bestämmer, förrättas före egendomens tillträde och derefter

under arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kong! Maj:ts Befallningshafvande

finner anledning derom förordna.

Den syn, som före egendomens tillträde hålles, och hvilken har till

ändamål att bestämma såväl den ersättning, afträdaren i ena eller andra

hänseendet må vara skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträdande

arrendator^ åligganden, för såvidt desamma då kunna blifva föremål

för pröfning, skall, der icke hinder möter, förrättas under sista året af

förut löpande arrendeperiod på lämplig årstid, då marken är bar. Kostnaden

för sådan syn skola af- och tillträdare med hälften hvardera gälda.

Vid syner bör domänintendent eller den, som dertill i hans ställe af

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande utses, vara såsom kronans ombud närvarande,

och jemväl skogstjensteman vara tillstädes, der Kong! Maj:ts Befallningshafvande

finner anledning derom förordna.

Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes, föra talan

efter stämning till domstol inom tre månader från den dag, syneförrättningen

afslutats. Instrument öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen

hos kronofogen hållas enskilda parter tillhanda, och exemplar af syneinstrumentet

inom samma tid till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande insändas.

Efter erhållen remiss från Riksdagens båda Kamrar har Stats-Utskottet

till behandling förehaft Kong!. Maj:ts ifrågavarande framställning och i sammanhang

dermed tillika handlagt dels en af Herr Hans Johnsson i Broby

inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (K: o

43), deri på anförda skäl föreslagits aflåtande till Kongl. Maj:t af en underdånig

skrifvelse med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes så snart ske kunde

till Riksdagen aflåta förslag angående meddelandet af sådana föreskrifter,

hvarigenom torparne å statens jordegendomar ej betungades genom oskäligt

hårda kontraktsvilkor; ''dels ock en af Herr Janne Mar Guson jemväl inom

Riksdagens Andra Kammare väckt och till Stats-Utskottets förberedande behandling

öfverlemnad motion (K:o 83), deri föreslagits, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t göra hemställan om, att till 28:de § af Kongl. Maj:ts den

23 Januari 1836 utfärdade militieboställsordning måtte fogas ett tillägg

derom, att tillträdande arrendator af kronoboställe skulle hafva att äfven

ställa borgen hos afträdaren för dennes möjligen gjorda öfverbyggnader, samt

att ersättningssumman för dessa skulle vid tillträdet ovilkorligen gäldas.

Då Utskottet ansett första vilkoret för ett ändamålsenligt ordnande af

rikets domänförvaltning vara, att lämpliga grunder för egendomarnes ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.1.

arrendering, skötsel och vård bestämmas, har Utskottet icke funnit sig höra

tillstyrka Riksdagen bevilja de för organisationen af den centrala och lokala

domänförvaltningen erforderliga medel annat än under förutsättning, att grunder

för domänernas förvaltning förut varda af Riksdagen antagna; ocli har

Utskottet i öfverensstämmelse härmed till behandling i första rummet förehaft

de af Kong!. Maj:t till Riksdagens pröfning hänskjutna grunder för förvaltningen

af kronans domäner.

Emot hvad Kong! Maj:t i afseende härå föreslagit har Utskottet i allmänhet

icke haft något af större vigt att erinra, men har dock i nedannämnda

punkter funnit sig höra tillstyrka förändringar eller tillägg i de af

Kong! Maj:i framlagda bestämmelser.

lista punkten. I sammanhang med den i denna punkt meddelade föreskrift,

att kronans domäner skola stå under inseende af en domänstyrelse,

har Utskottet ansett lämpligen höra omförmälas, att den närmare tillsynen

öfver dbmänerna skall utöfvas af en lokalförvaltning; hvadan ett tillägg i

sådant hänseende hlifvit här inrymdt.

3:dje punkten, Då Utskottet ansett af stor vigt, att den till egendomarne

hörande skogsmarken, till befrämjande af skogens återväxt, i möjligaste

mån skyddas mot skada af kreatur, har Utskottet dels trott sig höra

föreslå, att den skogsmark, som jemte jordegendom på arrende upplåtes, må användas

till bete endast der sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas,

och dels funnit att å skog, hvilken, utan att vara af beskaffenhet att böra

ensam för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark förvaltas, dock

är af den betydenhet, att den bör från arrendet undantagas, rätt till bete

endast efter pröfning af domänstyrelsen må medgifvas.

Beträffande den ersättning, som, i händelse skogens bevakning finnes

böra åt arrendator]! uppdragas, må honom derför tilläggas, har Utskottet icke

ansett några närmare bestämmelser erforderliga, helst det ej alltid torde vara

lämpligt att, på sätt Kong! Maj:t föreslagit, meddela denna ersättning i form

af viss andel utaf inflytande försäljningsmedel för virkesafkastningen.

1 afseende å förenämnda, arrendator!! i vissa fall medgifna rätt att

använda skogen till bete, har Utskottet visserligen ansett, att det i regeln

borde vara arrendator!! förbjudet att till betning å skogen utsläppa får och

getter; men då domänstyrelsen torde blifva i tillfälle att uti arrendekontraktet

för hvarje särskild! fall inlägga de i sådant hänseende erforderliga

föreskrifter, har Utskottet icke ansett nödvändigt att i förenämnda punkt

föreslå intagande af närmare bestämmelser i detta syfte.

6de punkten. Utskottet, som, enligt hvad här nedan omförmäles, antagit,

att domänintendenternes åligganden må inom åtskilliga län kunna uppdragas

åt kronobetjeningen, har, med afseende härå, funnit sig böra föreslå.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

15

att den i denna punkt omförmälda arrendevärdering må företagas af domänintendent

eller vederbörande kronobetjening.

De vid arrendevärderingen biträdande två uppskattningsmännen har

Utskottet, i likhet med hvad af 1877 års Riksdags Stats-Utskott i utlåtande

angående då framlagdt förslag till domänförvaltningens ordnande blifvit anfördt,

ansett böra begge, jemte deras suppleanter, utses af länens landsting.

Då hushållningssällskapen äro myndigheter af mera enskild karakter, hvilka

kunna efter eget beslut, utan Konungs och Riksdags inflytande, upplösas, synes

nemligen icke lämpligt, att åligganden dem uppdragas i en af statsmakterna

beslutad författning.

I afseende å redaktionen af denna punkt har Utskottet slutligen, enär

skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig person

i detta fall endast torde undantagsvis böra tillkallas för att meddela upplysningar,

trott sig böra utbryta och närmare slutet af punkten intaga föreskriften

om dessa personers biträde vid ifrågavarande förrättningar.

7:de punkten. Till förtydligande af denna punkts tredje moment har

Utskottet velat föreslå, att de i slutet deraf förekommande orden »deremot

svarande belopp» må förändras till »emot detta senare värde svarande belopp».

Då vid fråga om utsättande af ny arrendeauktion hänsyn torde böra

tagas ej blott till de vid första auktionen afgifna arrendeanbud, utan äfven

till inkomna skriftliga anbud samt de erhållna anbuden ju äfven kunna öfverstiga

det åsätta arrendevärdet, har en något förändrad lydelse af punktens

fjerde moment ansetts erforderlig.

12:te punkten. Med hänsyn till den å jord inom rikets sydligaste län

stundom hvilande arbetsskyldigliet, har Utskottet trott sig böra föreslå ett

tillägg till denna punkts andra moment, hvilket med iakttagande deraf skulle

komma att erhålla följande lydelse:

»Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken etter arbetsskyldigliet

från jord, som ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.»

I sammanhang med denna punkt har Utskottet velat anmärka, att,

ehuruväl Utskottet ansett, att, der till arrenderad egendom hörande fiske

och jagträtt icke blifvit från arrendet undantagna, arrendator bör tillförbindas

att dessa särskilda förmåner väl vårda och utveckla, Utskottet dock

förestält sig, att någon särskild föreskrift i sådant hänseende icke här erfordrats,

da utan tvifvel domänstyrelsen kommer att tillse, det nödiga bebestämmelser

i berörda syfte varda i de särskilda arrendekontrakten intagna.

43:de punkten. Da enligt Utskottets förmenande någon inskränkning

torde böra göras jemväl i arrendatorns rätt att å egendomen upptaga dyjord,

mergel, lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande,

hvarigenom må kunna förebyggas att, till följd af ett oefter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

ié

tänksamt tillgodogörande af dessa för egendomens kultur yigtiga ämnen,

tillgången på desamma för framtiden må försvåras, tiar Utskottet, i enlighet

med hvad komiterade jemväl föreslagit, ansett att sådana ämnen icke höra

få af arrendatorn upptagas annat än efter meddelad anvisning; och har

Utskottet så mycket mindre tvekat att föreslå ett tillägg till punkten i

detta syfte, som domänintendenterne antagligen så ofta komma att besöka

egendomarne, att någon afsevärd ökning i deras göromål icke synes böra

föranledas af skyldigheten för dem att meddela sådana anvisningar, Indika

alltså ej heller synas böra föranleda särskild resekostnad.

14:de punkten. Då enligt Utskottets förmenande de förbindelser, tillträdande

arrendator genom arrendet sig ikläder, böra vara, så vidt sig göra

låter, till alla delar på förhand bestämda, har det synts Utskottet olämpligt

att, på sätt i denna punkt föreslagits, ikläda tillträdande arrendator den

risk, som kan vara förenad med husröteersättningens uttagande hos frånträdaren.

Obilligheten häri synes Utskottet jemväl framgå deraf, att tillträdaren

ju icke varit i tillfälle att öfvervaka företrädarens skötsel af egendomen

och sålunda förekomma att genom dålig hushållning husrötehrist uppkommit,

hvithet deremot ålegat domänförvaltningen. Härtill kommer, att då

en tillträdande arrendator förpligtas att städse i fullgodt stånd underhålla

de å egendomen befintliga byggnader, han äfven synes böra ega rätt att

desamma i sådant skick emottaga eller, om tvister förefinnas, derför utbekomma

godtgörelse af den, med hvilken han om arrendet kontrahera^ eller

domänstyrelsen. På grund häraf har Utskottet, i likhet med hvad af 1877

års Riksdags Stats-Utskott i ofvan omförmälda utlåtande blifvit nnfördt,

jemväl nu ansett, att den liusröteersättning, tillträdaren må finnas berättigad

utfå, skall, efter afdrag af värdet å de för hans räkning fullgjorda prestationer,

honom tillhandahållas af domänstyrelsen; hvadan Utskottet ansett

ifrågavarande punkt böra i sådan t syfte ändras; och hafva i enlighet härmed

uti 32:dra punkten synts böra intagas erforderliga bestämmelser angående

liqvid af- och tillträdare emellan jemte öfriga häraf betingande förändringar.

I sammanhang härmed får Utskottet meddela, att Utskottet funnit en

sådan liqvid jemväl vara af vigt, då, såsom Herr Janne Mammon uti ofvan

omförmälda motion framhållit, afträdande arrendator eger fordran hos den

tillträdande på grund af fullgjorda öfverbyggnader. Utskottet har dock icke

ansett att, på sätt motionären föreslagit, staten jemväl i detta fall bör träda

emellan till afträdande arrendatorns skyddande, enär i allmänhet några

svårigheter icke torde mota för frånträdande arrendatorn att hos tillträdaren

uttaga ifrågavarande vid af- och tillträdessynen till visst belopp bestämda

fordran. Utskottet får alltså, under erinran att genom förevarande förvaltningsgrunders

antagande Kong!. Maj:ts den 23 Januari 1836 utfärdade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

17

militieboställsordning icke vidare torde komma att i afseende å ifrågavarande

kronoegendomar tillämpas, framhålla, att skäl icke förefinnas till

biträdande af det utaf Herr Janne Mammon framstälda förslag om tillträdande

arrendator skyldighet att ställa särskild borgenssäkerhet för afträdande

arrendator fordran å ersättning för gjorda öfverbyggnader.

ICr.de punkten. Ehuruväl Utskottet förestält sig, att det bör ligga i

kronans intresse, att arrendatorn jemväl brandförsäkra!'' gröda och inventarier,

enär i annat fall kronan löper risk att en genom eldsolycka utarmad

arrendator icke förmår fullgöra de honom enligt arrendekontraktet åliggande

förpligtelse^ har Utskottet dock icke ansett någon föreskrift i sådant hänseende

böra här intagas, helst svårigheter torde möta att bestämma storleken

af det belopp, hvartill brandförsäkringen i detta fall borde tagas, hvadan

denna punkt alltså synts böra i oförändradt skick antagas.

22:dra punkten. Utskottet, som delar den uti förenämnda, af Herr

Hans Johnsson inom Andra Kammaren väckta motion uttalade mening, att

kronan bör tillse det torparne å statens utarrenderade egendomar icke betungas

genom oskäligt hårda kontraktsvilkor, har ansett, att, ehuru torpare

visserligen å ena sidan bör genom kontrakt tillförbindas att fullgöra de

prestationer, hvilka med torpets innehafvande äro förenade, arrendatorn å

andra sidan icke bör ega rätt att, utkräfva drygare pålagor, än hvad som

vid egendomens uppskattning till utarrendering af uppskattningsnämnden beräknats

af sådan lägenhet skola utgå; och har Utskottet funnit sig böra

föreslå ett tillägg till förevarande punkt i sådant syfte; lärande Herr Hans

Johnssons omförmälda motion få anses vara härigenom besvarad.

23:dje punkten. I afseende å valet af de i denna punkt omförmälda

gode män har Utskottet ansett att, om af- och tillträda^ icke blifva om

valet ense, gode männen böra utses allena af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet, hvilken har att handlägga andra frågor rörande utarrenderingen

af kronans fastigheter; och då, derest jemväl domaren i orten skulle

ega att utse desse gode män, det måhända vore nödigt att föreskrifva i

hvilka fall den ena eller andra myndighetens biträde borde anlitas, har Utskottet

funnit sig böra föreslå, att de i slutet af punktens första moment

förekommande orden »eller domaren i orten» må utgå.

Då det synes vara af synnerlig vigt för arrendator att vid egendomens

emottagande erhålla tillräcklig qvantitet foder för kreaturens uppfödande,

intill dess de kunna å bete utsläppas, har Utskottet ansett att i arrendekontrakten

böra inflyta bestämmelser om att vårfoder till visst belopp skall

af frånträdande arrendator tillträdaren utan ersättning tillhandahållas.

Beträffande det derutöfver vid arrendets frånträdande befintliga förråd

af hö och halm, har Utskottet, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

Bill. till Biksd. Prat. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

ansett, att detsamma bör å tillträdaren öfverlåtas mot viss ersättning; men

då foder endast undantagsvis får från egendomen bortföras och en stor del

af dess värde ligger uti * den efter dess uppstående uppkomna gödsel, har

Utskottet lika med komiterade ansett, att det värde, hvarefter foderöfverskottet

må lösas, hör en gång för alla sättas till hälften af det vid egendomens

afträde i orten gångbara pris, och att ersättningen för detta foder

endast i det fall, att öfverenskommelse om priset och qvantiteten m. in. icke

kan träffas, må af gode män bestämmas.

28:de punkten. I enlighet med hvad 1877 års Riksdags Stats-Utskott

i sitt förenämnda utlåtande föreslagit, har Utskottet ansett, att arrendator

må jemte eller i stället för borgen aflemna, förutom obligationer, andra af

vederbörande godkända säkerhetshandlingar. Sådana handlingar, exempelvis

intecknade skuldebref, torde nemligen oftare, än hvad fallet är med obligationer,

finnas i den jordbrukande allmänhetens ego; och för^ domän styrelsen

torde större svårigheter icke möta för bedömandet af de sålunda erbjudna

liandlingarnes säkerhet än för afgörandet af, huruvida stäld borgen må vara

antaglig.

Hvad härefter beträffar den af Kongl. Maj:t föreslagna sammanföring af

skogsförvaltningen med förvaltningen af domänerna under en styrelse, har Herr

Departementschefen i ofvannämnda statsrådsprotokoll anfört, att eu sådan sammanföring

onekligen erbjöde åtskilliga fördelar, bland hvilka särskildt framhållits, att

en dylik förening möjligen i en framtid skulle kunna leda till en sammansmältning

af domän- och skogspersonalen i orterna, hvarigenom både besparing för

statsverket skulle vinnas och enhet i förvaltningen befordras. Vid detta förhållande

och då af den utredning, ofvan omförmälde särskilde komiterade

lemnat, synts framgå, att den ifrågasatta föreningen kunde ega rum utan

åsidosättande af någondera förvaltningens intressen; då genom denna förening

någon, om än icke synnerligen betydlig, besparing för statsverket bereddes;

då en ytterligare utsträckning af det nuvarande provisoriet med tillförordnade,

ofta ombytta och, hvad Skogsstyrelsen anginge, särdeles knappt lönade

tjenstemän icke kunde undgå att medföra synnerligen menliga följder för den

högst dyrbara statsegendom, som utgjorde föremål för hvardera förvaltningens

omsorger; och då det följaktligen, äfven om en annan organisationsform

än den nu föreslagna kunde ur en eller annan synpunkt vara att föredraga,

för båda förvaltningarne syntes i främsta rummet vara af vigt, att den

ovissa ställning, hvaruti de för närvarande befunne sig, måtte upphöra och

en fast organisation för båda ernås, hade Herr Departementschefen ansett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o 41.

19

sig- för sin del böra understödja förslaget om inrättande af en för jordbruksegendomarne

och skogarne gemensam styrelse.

På de sålunda anförda skäl, hvilka synas Utskottet i allmänhet ega

full giltighet, och med särskildt fästadt afseende derpå att, om de nu framlagda

grunder för förvaltningen af kronans domäner varda i hufvudsak godkända,

beröringspunkterna emellan dessa båda förvaltningsgrenar torde komma

att ökas i sådan grad, att det på behandlingen af en mängd dithörande frågor

af ganska framstående betydelse skulle verka ofördelaktigt, om de skulle

af tvänne särskilda embetsverk utredas och afgöras, har Utskottet funnit sig

böra understödja Kongl. Maj:ts förslag om att förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

och skogar må förläggas under en gemensam styrelse.

Innan Utskottet går att yttra sig öfver de för förvaltningen af kronans

skogar och domäner utaf Kongl. Maj:t nu äskade anslag, har Utskottet,

för jemförelse med de kostnader, som för samma ändamål förut utgått, velat

meddela följande, på grund af de uti förenämnda statsrådsprotokoll (se Kongl.

Maj:ts prop. sid. 20 och 28) meddelade uppgifter, gjorda beräkningar af

de för närvarande utgående och de enligt Kongl. Maj:ts förslag förestående

utgifter i detta hänseende.

För närvarande utgår

För domänafdelningen i Kammarkollegium ...... kr. 40,393: 09

Till aflöning och arfvoden åt domänintendenter

samt för domänärendenas handläggning hos

länsstyrelsen.................................................... » 42,300: —

Resekostnader .......................................................... * 14,661: —

För Skogsstyrelsen: å ordinarie stat................ kr. 31,300: —

från reservationsanslaget till

skogsväsendet.................. » 16,040: —

ä extra stat ........................ » 3,380: —

Summa kr. 148,074: 09.

97,354: 09.

50,720: —

Af Kongl. Maj:t föreslagen kostnad:

För centrala domänförvaltningen ........................ kr. 42,600: —

För lokala domänförvaltningen .......................... »* 60,000: —

Resekostnader, förslagsanslag •............................ » 20,000: —

122,600: —

Transport 122,600: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Transport kr. 122,600: —

För skogsförvaltningen ...................................... kr. 52,400: —

Till biträdande skogsingeniörer ......................... » 2,400: —

Ved, expenser in. m., hvarför utgifterna förut

utgått från Skogsstyrelsens ordinarie anslag,

men beräknats skola för framtiden utgå

från hufvudtitelns expensanslag.................. » 6,550: — 61,350:_

Summa kr. 183,950: —

Det af Kong! Maj:t nu framlagda förslaget visar således eu ökning

i kostnaderna af 35,875 kronor 91 öre; hvartill äfven torde böra läggas en

förhöjd kostnad för utgående af ålderstillägg. Härvid har Utskottet tillika

velat anmärka dels att, enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll finnes

antydt, äfven med en oförändrad organisation af ifrågavarande förvaltningsgrenar,

en anslagstillökning af 7,230 kronor ansetts oundgängligen nödig för

uppehållande af Skogsstyrelsens verksamhet, och dels att för upprättande af

kartor i och för kronoegendomarnes utarrendering ansetts erforderligt ett

anslag af 5,000 kronor, hvilket dock, enligt hvad i statsrådsprotokollet anföres,

icke ansetts nödvändigt att nu begära, då utgiftssumman icke kunnat

med säkerhet beräknas och densamma, såsom hittills egt rum, kan under förskottstitel

anvisas för att derefter årligen hos Riksdagen anmälas till ersättande.

I fråga om det af Kong! Maj:t begärda anslaget till den centrala

domänförvaltningen har Utskottet velat erinra, att skäl icke synts förefinnas,

hvarför lönen för chefen vid ifrågavarande styrelse skall upptagas till högre

belopp än den, hvartill vid de under senaste åren skedda regleringar af

lönerna för de centrala, administrativa embetsverken chefernes löner i allmänhet

blifvit bestämda, eller 9,000 kronor, fördelade i lön, 6,200 kronor,

och tjenstgöringspenningar, 2,800 kronor; hvadan Utskottet funnit sig böra

tillstyrka, att chefens löneförmåner må till nämnda belopp nedsättas. — Vidare

har Utskottet, beträffande aflöningsstaten för domänstyrelsen, funnit anmärkningsvärdt,

att, i olikhet med hvad i allmänhet vid upprättandet af stater

för de centrala embetsverken hittills egt rum, någon andra gradens tjensteman

icke ansetts böra i styrelsen anställas. I anledning häraf har också

det oegentliga förhållande uppstått, att inom ifrågavarande embetsverk, enligt

Kongl. Maj:ts förslag, skulle komma att finnas mot eu chef för hela verket

och fem byråchefer, eller tillsammans sex chefer, endast sex, eller, med inräknande

af ombudsmannen och registrator^ åtta underlydande tjensteman;

och då, i saknad af tjensteman i andra graden antagligen största delen af

de i öfriga embetsverk på sådan tjensteman ankommande göromål skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

21

bär komma att åläggas tjenstemännen i tredje graden, har Utskottet förestält

sig hinder icke höra möta att, med befrielse för sistnämnda tjensteman af

dylika göromål, till desammas bestridande anställa å jordbruksafdelningen en

och å skogsafdelningen två tjensteman af andra graden i stället för motsvarande

antal tredje gradens tjensteman. Härigenom skulle vinnas fördelen

af att inom hvarje af styrelsens afdelningar funnes endast en byråchef,

hvilken, lättare än om chefsbefattningarne blefve två eller tre inom hvarje

afdelning, skulle kunna öfvervaka enheten och ordningen i göromålens bestridande.

Dertill kommer,. att, så väl med afseende å nödvändigheten af, att

vid semester eller sjukdomsförfall för tjensteman i tredje graden en underordnad

tjensteman inträder i utöfvandet af hans göromål, som ock för en

jcmnare befordran från lägre till högre grad inom verket, det synts vara för

en ändamålsenlig organisation af domänstyrelsen erforderligt, att andra gradens

tjenster äfven i detta verk blifva tillsatta. På grund häraf har Utskottet

ansett sig böra föreslå, att å jordbruksafdelningen må tillsättas en tjensteman

i hvardera af tredje och andra graden samt två tjensteman i första graden,

äfvensom att tjenstemännen å skogsafdelningen må utgöras af en i tredje,

två i andra och fyra i första graden. — Genom de nu föreslagna förändringarne

i den af Kong! Maj:t framlagda aflöningsstat för domänstyrelsen

skulle åstadkommas eu besparing i kostnaden af 6,700 kronor; och skulle

alltså aflöningsstatens slutsumma komma att utgöra 88,300 kronor.

Till närmare upplysning rörande det å ifrågavarande aflöningsstat uppförda

anslaget till vikariatsersättningar in. in. ä 22,300 kronor, hvilket anslag

Utskottet ansett till fullständigare antydande af dess ändamål höra benämnas

»anslag till vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning,

åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»,

har Utskottet velat anmärka, att samma anslag enligt Kongl. Maj:ts

förslag skulle komma att fördelas på följande sätt, nemligen:

Jordbruksafdelning en.

2 Amanuenser å 1,500 kronor hvardera.................... 3,000: —

1 Byggnadsbiträde ....................................................... 2,000: —

2 Extra biträden å 800 kronor.................................... 1,600: —

Flitpenningar ...............;................................................ 500: —

Renskrifning, annons- och tryckningskostnader ........ 2,800: — 9,900: _

Transport 9,900: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

Transport 9,900: —

Skog saf delning en.

2 Amanuenser å 1,500 kronor hvardera ................ 3,000: •—

1 Dito ....................................................................... 1,200: —

ltenskrifning, annons- och tryckningskostnader......... 4,500: — 8,700: —

Vikariat och extra biträden .................................. 2,150: —

1 Amanuens åt registrator. ......................................... 1,500: —

För slutsummans jemnande .......................................... 50: — 3,700: —

Summa 22,300: —-

I afseende å de ofvan intagna vilkor, hvilka enligt Kong! Maj:ts

förslag skulle bestämmas för rättigheten att åtnjuta de nu ifrågasatta löneförmånerna,

har Utskottet visserligen icke i hufvudsak funnit anledning till

anmärkning mot hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende hemstält; men då i

några fäll bestämmelser, som vid de under senaste åren verkstälda löneregleringar

för statens embets- och tjenstemän i allmänhet influtit bland vildren

för åtnjutande af aflöningarne, uti nu förevarande grunder uteslutits,

utan att anledningen till ett sådant uteslutande blifvit uppgifven, har Utskottet,

som ansett med god ordning öfverensstämmande att, så vidt möjligt är,

vid likartade befattningar inom embetsverken fullkomligt enahanda vilkor för

aflöningarnes åtnjutande varda stadgade, trott sig böra föreslå följande ändringar

och tillägg till förenämnda, af Kongl. Maj:t nu framlagda vilkor,

nemligen

i första punkten, att efter ordet »stadgad» må tilläggas: »äfvensom

derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att

detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad

att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den

nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål»;

i femte punkten, rörande skyldighet för tjensteman i lägre grad att

bestrida högre befattning inom verket, att sådan skyldighet jemväl må under

uppgifna vilkor inträda, när det erfordras i följd af tjensteresor;

i följande punkten, att orden: »der förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

23

må utbytas mot orden: »der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad anses höra medgifvas»;

i sista punkten, att den der omförmälda semester må åtnjutas, »när

sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske».

Enligt hvad ofvan är meddeladt, har Kongl. Maj:t föreslagit, att för

ordnande af den lokala domänförvaltningen måtte å extra stat anvisas dels

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos

länsstyrelserna 60,000 kronor och dels till resekostnader ett förslagsanslag

af 20,000 kronor.

Uti det af komiterade uppgjorda förslag rörande domänintendenternes

aflöning, finnes anfördt, att, enligt komiterades åsigt, särskilde domänintendenter

borde anställas i rikets samtliga län, utom Blekinge och Vesternorrlands,

hvarest kronan blott hade några få utarrenderade egendomar.

Endast i 13 uppgifna län hade emellertid domänintendenternes åligganden

synts vara af den gifna omfattning, att bestämda löner åt dem borde anvisas,

under'' det att i öfriga 9 län arfvoden borde för hvarje år, efter inhemtande

af Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes yttrande och

på förslag af den centrala förvaltningsmyndigheten, anslås af medel, som fö)1

detta ändamål borde ställas till Kongl. Maj:ts förfogande; och hade komiterade

fördelat aflöningsförmånerna för domänintendenterne i förenämnda 13

län på följande fyra klasser, nemligen:

Lön.

Tjenstgörings-

penningar.

Summa.

l:sta klassen,

omfattande

3

län ........

3,500

1,500

5,000

2: dra »

»

4

»

3,000

—

1,500

—

4,500

—

3:dje »

»

2

»

2,800

—

1,200

-—

4,000

—

4: de »

»

4

»

2,000

—

1,000

—

3,000

—

varande derjemte afsedt, att dessa domänintendenter skulle komma i åtnjutande

af två ålderstillägg å 500 kronor hvardera.

Med inberäknande af det belopp, komiterade ansett höra anvisas såsom

arfvoden åt de endast för den yttre förvaltningen anstälde domänintendenterne,

och hvilket komiterade upptagit till 6,000 kronor, skulle, enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

komiterades förslag, hela summan af domänintendenternes aflöningsförmåner,

ålderstillägg oberäknade, uppgå till 59,000 kronor. Härtill komme, såsom

ytterligare kostnader för den lokala administrationen, dels 6,000 kronor till

vikariatsarfvoden under föreslagen semester för domänintendenterne af de tre

första aflöningsklasserna samt till biträden å länsstyrelsernas domänafdelningar,

dels förslagsvis 18,000 kronor till resekostnader vid domänförvaltningen,

dels slutligen 5,000 kronor för upprättande af nya eller öfverseende af redan

befintliga kartor öfver kronoegendomarne, till följd hvaraf kostnaden för den

lokala domänförvaltningen skulle i dess helhet komma att uppgå till 88,000

kronor.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Herr Departementschefen,

som, i olikhet med hvad komiterade föreslagit, ansett det tills vidare

icke böra ifrågakomma att för flera eller färre lån på förhand bestämma,

hvilken ställning domänintendenten borde intaga i afseende å domän ärendenas

handläggning inom länsstyrelsen, dock ansett, att vid bestämmandet af det

belopp, som kunde böra äskas för domänförvaltningen i orterna, borde läggas

till grund den beräkning öfver anslagsbehofven i detta hänseende, som komiterades

förslag innehölle. Emot hvad komiterade härutinnan vidare hemstält

har Herr Departementschefen anmärkt, att förslaget att åt vissa bland domänintendenterne

bereda semester icke vore af omständigheterna påkalladt,

då, äfven om domänintendenten gjordes till föredragande hos länsstyrelsen,

det rörliga lif, som åtföljde hans öfriga tjensteutöfning, borde verka till fyllest

för det ändamål, som eljest med semesterledighet afsåges. Det belopp, komiterade

upptagit till vikariatsarfvoden under semester, ansågs följaktligen kunna

undvaras. 1 öfrigt syntes komiterades ifrågavarande beräkning, särdeles då

hänsyn toges dertill att, om endast förordnanden för kortare tid komme att

å domänintendentsbefattningarna meddelas, förslaget att genom ålderstillägg

efter hand bereda domänintendenterne en förbättrad ställning finge förfalla,

icke lemna rum för någon väsentlig anmärkning. Någon nedsättning i de

beräknade beloppen borde kunna ega rum, enär, efter afgifvandet af komiterades

förslag, en omständighet tillkommit, som i någon, om ock ringa mån

verkat till förbättring i domänintendenternes vilkor. Genom det af Kongl.

Maj:t den 11 februari 1881 utfärdade nya resereglemente hade nemligen det

till domänintendent under tjensteresor utgående dagtraktamente blifvit förhöjt

från 7 till 10 kronor, och med afseende å detta förhållande, hvilket särdeles

för domänintendent i län, der en större mängd tjensteresor förekommo,

icke saknade sin betydelse, kunde det antagas att de anslagsbelopp, komiterade

beräknat till aflöning och arfvoden åt domänintendenter samt för domänärendenas

handläggning hos länsstyrelsen, skulle, inberäknadt hvad som af
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o ål.

25

ginge i händelse semester för domänintendent icke komine i fråga, kunna

minskas med 5,000 kronor, eller till 60,000 kronor.

Äfven med den i statsrådsprotokollet antydda nedsättning i de af komiterade

föreslagna aflöningsförmåner för domänintendenterne har Utskottet

emellertid ansett att dessa tjenstemäns löner, skulle komma att blifva alltför

höga, hvadan en ytterligare nedsättning deri synts skäligen böra ega rum.

Med afseende härå och då dertill kommer, dels att enligt Utskottets förmenande

hinder icke bör möta att under en och samma domänintendents tjensteområde

förlägga tvenne närgränsande län med jemförelsevis mindre antal

kronogods samt dels att de till domänintendenterne hörande åligganden inom

åtskilliga län otvifvelaktigt torde med fördel kunna, på sätt hittills egt rum,

anförtros åt kronobetjeningen, har Utskottet ansett, att anslaget till aflöning

åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

skäligen bör kunna till 45,000 kronor nedsättas.

Deremot har Utskottet icke funnit sig föranlåtet att föreslå minskning

i det till 20,000 kronor beräknade anslaget till resekostnader, hvilket blifvit

såsom förslagsanslag upptaget, ehuru visserligen ej oväsentliga besparingar i

kostnaderna för domänintendenternes tjensteresor torde kunna åstadkommas,

derest lägre resekostnads- och traktamentsersättning tillädes dem än den, som,

enligt hvad ofvan är omförmäldt, nu anses böra till dem utgå. Genom

Kong! Maj:ts nådiga bref den 14 November 1879 bestämdes, att domänintendent

skulle få beräkna rese- och traktamentsersättning efter då gällande

reglementes femte klass, men genom Kong! brefvet den 4 November 1881

är förordnadt, att rese- och traktamentsersättningen skulle utgå efter tredje

klassen af resereglementet den 11 nästförutgångna Februari. Denna ersättning,

som för resa beräknas efter lega för två hästar eller första klass på

ångbåt och jernväg jemte dagtraktamente af 10 kronor, har emellertid synts

Utskottet allt för hög och icke öfverensstämmande med den tjensteställning i

allmänhet, som, enligt Utskottets uppfattning, domänintendenterne böra intaga;

hvadan Utskottet, förestält sig, att ifrågavarande tjenstemäns ersättning

för tjensteresor lämpligen bör utgå efter fjerde klassen i nu gällande resereglemente,

eller vid resa med skjuts efter lega för två hästar, på ångbåt

efter afgift för en hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats

och på jernväg efter afgift i andra klassens vagn eller, när denna klass ej

finnes, första klassens vagn samt med dagtraktamente af sex kronor.

Bih. till Biksd. Prof, 1882. å Sami. 1 Afä. 27 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

På grund af livad sålunda liliput antordt och med hänvisande till

hvad i föreliggande ärende tinnes meddeladt dels i det vid Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition fogade, här ofvan åberopade statsrådsprotokoll öfver

finansärenden af den 23 December nästlidna ar, dels i det åt särskilda komiterade

utarbetade förslag till domänförvaltningens ordnande samt dels i Kammarkollegii

och Skogsstyrelsens utlåtanden öfver samma förslag, får Utskottet

hemställa:

A. att Riksdagen må för förvaltningen åt kronans domäner

antaga följande grunder:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad

åborätt innehafves eller är till visst statsändamål anslagen

och till följd deraf antingen till omedelbart begagnande

upplåten eller stöld under särskild embetsmyndighets vård,

skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd

domänstyrelse och under närmare tillsyn af en lokalförvaltning

samt utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas,

skall skogsmarken derifrån skiljas, så framt densamma, till

fördel för kronan, kan ensam för sig eller tillsammans med

annan kronans skogsmark såsom kronopark förvaltas och

ej ligger i samfällighet med enskild egendom.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes

jemte jordegendomen på arrende, med rätt för arrendatorn

att i öfverensstämmelse med faststäld liushållningsplan

och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller,

använda skogen till skogsfångst samt till bete, der

sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas;

dock må, der skogen är af betydenhet, densamma från arrendet

undantagas, med rätt för arrendatorn att erhålla

årlig ''utsyning af husbehofsvirke till belopp, som i arrendekontraktet

angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning

finnes böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning

härför må honom tilläggas.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i

allmänhet omfatta 20 år; dock må i afbidan på skiftes

eller vattenaflednings fullbordan, så ock i händelse under

närmast följande åren annat sådant förhållande antages

inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering''

ske på kortare tid. Anses större odlings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

27

företag böra å eu egendom utföras, ankomme på Kongl.

Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, förordna,

huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre

tid, dock ej öfver 30 år, med skyldighet för arrendatorn

att de nödiga befunna odlingarne under arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje

fall efter för handen varande förhållanden af domänstyrelsen

bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere

egendomar under ett arrende upplåtas eller en egendom

i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller

kalkbrott, torfmosse eller annan lägenhet vid utarrendering

af den egendom, hvartill densamma hörer, jemte

nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplåtas,

om högre afkomst derigenom kan påräknas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom,

skall, efter noggrann undersökning af alla egendomens

förhållanden, så till byggnad som in- och utegor,

domänintendent eller vederbörande kronobetjening i samråd

med två i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män,

hvilka, jemte lika antal suppleanter, för länet i dess helhet

eller viss af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämd

del årligen af landstinget utses, uppgöra förslag till sättet

för egendomens utarrendering, till de närmare arrendevilkoren

i afseende på nybyggnads- och andra skyldigheter,

samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan

anses skäligen böra upplåtas; egande Kongl, Maj-.ts Befallningshafvande,

efter som nödigt prof vas, tillkalla skogstjensteman,

landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig

person, för att härvid biträda. Det sålunda upprättade

förslaget skall derefter, tillika med beskrifning öfver

egendomen, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte

eget yttrande till domänstyrelsen insändas.

7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen

faststälda, varde, efter kungörelse, som skall innefatta

egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevilkoren och

det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra

betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

å offentlig auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kong!

Maj:ts. Befallningshafvande i länet och å plats i orten,

som af.Kong! Maj:ts Befallningshafvande bestämmes, af

kronofogden eller annan åt Kong! Maj:ts Befallningshafvande

förordnad kronobetjent.

Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud

ingifvas till Kong! Maj:ts Befallningshafvande, hvilka

anbud, sedan det muntliga utropet blifvit med klubbslag

afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden

underställas domänstyrelsens pröfning.

Har förre arrendator!! egendomen väl skött, hvarom

yttrande bör, till domänstyrelsens ledning, afgifvas så väl

af vederbörande uppskattningsmän vid arrendevärderingen

som af Kong! Maj:ts Befallningshafvande i länet, ege

domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande

af högsta erbjudna arrendeafgift, eller, om denna

understiger det fastställa arrendevärdet, emot detta senare

värde svarande belopp.

Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande,

som för sitt anbud stält godkänd säkerhet, der

anmärkning emot hans frejd icke förekommit och han

icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana

omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator

olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta

arrendevärdet, icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion

utbjudas.

På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af

ofvan stadgade vilkor i afsende å säkerheten samt arrendator

person och frejd, arrendet åt den vid den senare

auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse antagligt

anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills

vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga deröfver att hans anbud ej antagits.

8:o. År genom gällande kontrakt optionsrätt till ar- •

rende innehafvare!! tillförsäkrad, och har han egendomen

väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen att, efter derom

vid arrendeuppskattningen och af Kong! Maj :ts Befallningshafvande

afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan

detsamma offentligen utbjudes, till det faststälda arrendevärdet

hembjudas förre arrendatorn.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslwtteis Utlåtande N:o 41.

29

Gröres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets eftertagande,

anses optionsrätten förfallen, och värde arrendet

å auktion utbjudet.

9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid

än 20 år, äfvensom af fiske eller annan lägenhet, som ej

är att till jordegendom hänföra, förfares på sätt domänstyrelsen

för hvarje fall finner lämpligast.

10:o.'' Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd

och för hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma

det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

ll:o Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller

till någon del i samfällighet med enskild egendom, när

arrendet tager sin början, må arrendatorn å samfälda området

äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å det område,

som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt

för den arrenderade egendomens nytta begagna; iakttage

dock hvad för ty fall lag bjuder samt de af samfälligheten,

så länge den fortfar, härrörande förpligtelse!’, så

ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för

dervid utbruten och egendomen tillagd skogsmark varder

faststäld.

12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i häradseller

sockenallmänning, eller rätt till annan förmån utom

egendomens område, komme det arrendatorn till godo, der

ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.

Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken

eller arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen hörer,

eller på ersättning derför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kong!

Maj:t på domänstyrelsens framställning annorlunda förordnar,

den förmån af mulbete eller utsyning från kronopark,

hvaraf egendomen särskilt varit i åtnjutande, från

arrendet undantages.

13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet

medgifver, begagna å egendomen befintlig torfmosse,

som icke blifvit från arrendet undantagen, äfvensom

att, om tillgång finnes, enligt meddelad anvisning

upptaga dyjord, mergel, lera eller andra jordens beståndsdelar

till åkerns och ängens förbättrande.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-UtsJcottels Utlåtande N:o 41.

bränning erfordras tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl

bestämmer v il koren derför.

14:o. Arrendatorn skall städse i fullgodt stånd underhålla

vid egendomen befintliga byggnader och anlägg- .

ningar.

Den liusröteersättning, som afträdaren enligt syn kan

kännas skyldig ■utgifva, må tillträdaren uppbära på sätt,

hvarom stadgas i 32:dra punkten.

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, der så

ske kan, före egendomens utarrendering såväl i afseende

på byggnadernas beskaffenhet som kostnaden derför noggrant

bestämmas och i arrendekontraktet angifvas.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras,

bör, med hänsyn till egendomens storlek och dess beskaffenhet

till egor och befintliga åbyggnader, vid arrendevärderingen

föreslås och genom kontraktet bestämmas visst

för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande

en tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp

bör genom byggnad under arrendetiden redovisas eller

vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.

Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare

arrendator pligtig att, om domänstyrelsen så påfordran,

vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande såväl

den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna

byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens

närmare beskaffenhet och den afräkning, som derför

bör ega rum å den i kontraktet stadgade byggnadssumman,

bestämmas vid laga syn. ^

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens

medgifvande, må ombyggnad af kronans hus vid

egendomen icke företagas, ej heller ny byggnad uppföras,

afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan,

som af densamma blifvit godkänd, byggnad af arrendator

uppförd, för hvilken kostnaden är större än som motsvarar

den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten, ankomme

på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste

årens arrende eller vid egendomens afträdande af

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

31

deri nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande af sådan

godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom den

nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden

tillskyndas.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande

arrendator enligt de för lians arrende gällande föreskrifter

kan finnas berättigad, skall af den nye arrendatorn

gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder

annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller

lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas,

må arrendator från all byggnadsskyldighet befrias!

16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening

för länet eller i orten, der sådan finnes, för

kronans räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet

bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla, i

behörig ordning uppskattade värde. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eger dock, der anledning dertill förekommer,

meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför

försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen

må ega rum; hörande, till ledning för den Kongl.

Maj:cs Befallningshafvande i herörda hänseende åliggande

pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande syner

yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att

skadan bota till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer,

och med den brandskadeersättning, som erhålles. Kronan

uppbär och tillhandahåller, sedan plan för nybyggnaden

blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen

i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande,

derest kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den

kronan tillerkända ersättningen, det öfverskjutande beloppet

arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten,

eller, om denna är fullgjord, genom eftergift

å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande

af nye arrendatorn.

18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla

all den stängsel, som i det arrenderade områdets gräns

mot annan egendom efter lag bör finnas, men är ej för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.

bunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,

der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt,

eller vid laga syn linnes nödigt föreskrifva stängsel

omkring ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare

föreskrifter, som genom arrendekontraktet meddelas,

af arrendator i alla afseenden väl häfdas och i god växtkraft

hållas.

20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande

från bole må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens

begifvande samt under de vilkor, som af

densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.

21:o. Nyodling må endast ske på de områden och under

de vilkor, som i arrendekontraktet eller sedermera,

på arrendator framställning, af vederbörande förvaltningsmyndighet

bestämmes.

Vill arrendator för det arrenderade området eller viss

del deraf i väsentlig mån förändra sättet för jordens torrläggning,

eller önskar han anlägga ängsvattning, skall sådant

ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som

af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika

som för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf

egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator

under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden

motsvarande inkomst, må, efter domänstyrelsens pröfning,

godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning

i ett eller flera års arrendeafgift.

22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande,

borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga

nya; och ege arrendator ej heller att titan domänstyrelsens

medgifvande pålägga egendomens torpare afgäld

eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning

blifva af uppskattning snämnden bestämdt.

23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö-

och höstsädessådd, som afträdande arrendator, derest

icke med tillträdaren annorlunda öfverenskommes, är skyldig

att året före egendomens afträdande verkställa i enlighet

med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutur
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.

33

nan meddelade bestämmelser, egen lian af tillträdaren åtnjuta

ersättning, som, i händelse af tvist, bestämmes af

tre gode män, af hvilka af- och tillträdarne välja hvar

sin och den tredje utses af de sålunda välde, eller, om

desse ej blifva om valet ense, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet.

Arrendator vare pligtig att vid egendomens afträdande

utan ersättning tillhandahålla tillträdaren foder till visst

belopp, som varder i arrendekontraktet bestämdt. Det derutöfver

vid arrendets frånträdande å egendomen befintliga

förråd af hö och halm skall af arrendatorn öfverlåtas åt

tillträdaren mot ersättning motsvarande hälften af det i

orten gångbara pris, och hvilken ersättning, derest öfverenskommelse

derom icke uppnås, bestämmes af gode män i

den ordning, som i nästföregående moment finnes stadgad.

24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder

och besvär, med undantag af den egendomen genom

skattläggning åsätta ränta och kronotionde, ansvare arrendator

utan afkortning å arrendeafgiften.

Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet

beslut fått under sin arrendetid vidkännas betydligare

kostnad för byggnad af kyrka, prestgård eller andra

allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning

af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse

i enlighet med bestämmelserna i Kong! kungörelsen

den 16 Januari 1863.

25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått

om vattenafledning, deraf den arrenderade egendomen tillskyndas

fördel, men arrendator undandragit sig att i företaget

deltaga, och detsamma derefter under kronans

medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och

med arrendeåret näst efter det, då företaget blifvit afsynadt

och godkändt, å det belopp, kronan för ändamålet

fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken ränta

debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.

Gitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget

vunnit fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare

tid, som kan finnas skälig, bevilja arrendatorn befrielse

från berörda räntegodtgörelse.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för

Bih. till Rihsd. Prot. 1882. 4 Samt. 1 Afd. 27 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

allmännyttigt ändamål a kronans vägnar fordras, afstå

arrenderad kronoegendom tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande

lägenhet emot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,

motsvarande den förlust honom tillskyndas.

27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med domänstyrelsens

medgifvande kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege

i förra fallet den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare

konkursboet att för den del af arrendetiden, som eljest

skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta, likasom,

i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast

en sterbhusdelegare, denne må öfvertaga arrendet, under

vilkor dock i samtliga dessa fall, att anmälan derom göres

hos domänstyrelsen inom sex månader efter dödsfallet eller

konkursens början, samt att den nye arrendatorn af styrelsen

godkännes. Der enligt detta stadgande rätt till

arrendes öfverlåtande tillkommer sterbhus, i hvilket flere

hafva del, må på domänstyrelsen ankomma att, då sådant

finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne

för gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens

skötsel handhafva genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd

person, som af styrelsen godkännes. Hafva i konkurs

försatt arrendators löftesmän på grund af sin borgen

nödgats något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått

godtgörelse, eller har konkursboet ej sedan löftesmännen

inom två månader från konkursens början derom gjort

framställning, senast två månader derefter utfäst sig att

hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför

stält säkerhet, då bör åt löftesmännen tillerkännas den

rätt att öfver arrendet förfoga, som i annan händelse varit

konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes

ej inom den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare,

som af styrelsen godkännes, kommer arrendet, så

framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra, då

arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från

den Thomedag, som infaller näst efter dödsfallet, och, vid

inträffad konkurs, första fardag efter utgången af den tid

af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse

bort ske: och varde egendomen, om styrelsen pröfva!'' skäl

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o ål.

35

dertill vara, för de återstående arrendeåren genom offentlig

auktion till den högstbjudande utarrenderad, för hvilket

fall i arrendatorns bo, äfvensom hos löftesmännen för

den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålles

för den förlust, som genom arrendesummans nedgående

under hvad förut bestämdt varit dervid kan uppkomma.

28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren

bör för en tid af minst fem år, derest arrende så

länge skall fortfara, och högst åtta år vara stäld borgen

af minst två personer, de der borga en för begge och begge

för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet

är af Kong! Maj.ts Befallningshafvande eller domaren

styrkt. Ansvarighet på grund af dylik borgen må dock

icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen blifvit

ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jemte

ställande af borgen för arrendevilkoren i ifrigt, såsom

säkerhet för arrendeafgiftens erläggande aflemna af staten,

allmänna liypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar eller

af kommuner med Kongl. Maj:ts tillstånd utgifna obligationer,

eller andra af vederbörande godkända säkerlietsliandlingar

motsvarande 2 års arrendeafgift, eller ock, i stället

för borgen för uppfyllande af arrendevilkoren i deras

helhet, nedsätta dylika obligationer eller såkerhetshandlingar

till belopp, uppgående till 3 års arrendeafgift, dock

med skyldighet för arrendatorn i båda fallen att, derest

domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom viss

förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet styrelsen kan

bestämma.

I afseende å obligationernas uppskattning galle enahanda

bestämmelser, som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen

äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen

blifvit stäld, skall ny borgen aflemnas, så beskaffad,

som ofvan sägs; hvarförutom arrendator åligger att, derest

någon af löftesmännen dör, eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig

anses, inom tre månader efter erhållet föreläggande

ny vederhäftig borgen anskaffa.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af

kronoegendom, eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande

eller eftertagande enligt 8:de eller 27:de punkten,

bör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas säkerhet,

så beskaffad, som i nästföregående punkt är stadgadt.

30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid

erlägga arrendeafgiften eller att iakttaga sina skyldigheter

i afseende å säkerheten för arrendevilkorens fullgörande,

vare arrenderätten förverkad och arrendator skyldig, om

domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande

års midfasta afträda.

Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet

honom åliggande skyldigheter, eller öfverträder

han de i detsamma honom medgifva rättigheter, hafve ock

förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen

så yrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut,

egendomen nästa fardag.

31:o. Då arrenderätt förverkad är, galle i afseende å

egendomens utarrendering och kronans rätt till godtgörelse

för möjligen skeende nedsättning i arrendeafgiften hvad i

27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att död eller

gäldbunden arrendator rättsinnehafvare icke göra sådan

anmälan om arrendets öfverlåtande eller eftertagande som

der omförmäles.

32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes

och arrendevilkoren af arrendator fullgöras, skall egendomen

hvart femte år eller oftare besigtigas af domänintendent

eller den, som Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i

hans ställe förordnar.

Syn å utarrenderad kronoegendom skall i stad af rådstufvurätt

och på landet af kronofogde med det antal

nämndemän, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmer,

förrättas före egendomens tillträde och derefter under

arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande finner anledning derom förordna.

Den syn, som före egendomens tillträde hålles, och

hvilken har till ändamål att bestämma såväl den ersättning,

afträdaren i ena eller andra hänseendet må vara

skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o ål.

87

dande arrendatorns åligganden, för såvidt desamma då

kunna blifva föremål för pröfning, skall, der icke hinder

möter, förrättas under sista året af förut löpande arrendeperiod,

på lämplig årstid, då marken är bar.

Bet ersättningsbelopp för brister i byggnad och hägnad

m. m., som tillkommer tillträdarén efter afdrag af värdet

å de för hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer,

tillhandahålles honom af domänstyrelsen, som hos den betalning

sskyldige genast låter uttaga beloppet.

Kostnaden för syn, som nu är sagd, skola af- och tillträdar

e med hälften hvardera gälda.

Vid syner bör domänintendent eller den, som dertill i

hans ställe af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utses,

vara såsom kronans ombud närvarande, och jemväl skogsbi

ensteman vara tillstädes, der Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

finner anledning derom förordna.

Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes,

föra talan efter stämning till domstol inom tre månader

från den dag, syneförrättningen afslutats. Instrument

öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen

hos kronofogden hållas enskilda parter tillhanda, och

exemplar af syneinstrumentet inom samma tid till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande insändas;

B. att Riksdagen må medgifva:

dels att i fråga om utarrendering och förvaltning af

kronans domäner erforderliga bestämmelser, hvilka icke

förekomma i de nyssberörda grunderna för förvaltningen,

må få af Kongl. Maj:t meddelas; och

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen

de nu föreslagna grunderna för utarrenderingen

icke kunna utföras, hittills gällande former för arrendeupplåtelsen

måtte få tillämpas;

0. att Riksdagen må för inrättande af en för statens

jordbruksdomäner och skogar gemensam domänstyrelse, i

hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja

ett anslag å ordinarie stat af 88,300 kronor att utgå i

enlighet med härhos bilagda aflöningsstat (Bil. Litt. A).

D. att Riksdagen må för rättighet att åtnjuta förenämnda

löneförmåner fastställa följande vilkor:

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af styrelsen eller dess särskilda afdelningar eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest

i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,

att det ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk

anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad

och aflöning, han innehar, efter den nya arbetsordningen

sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas

annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommunens stat,

ej heller annan tjenstebefattning med mindre, den befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen i

verket; dock att tjensteman, som från anställning bos

Skogsstyrelsen eller Kammarkollegium öfvergår till befattning

inom motsvarande grad i den nya styrelsen, må,

derest han vid regleringens inträdande redan innehar tjenst

utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den

icke är för tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras endast för den tid, tj enstens innehafvare

verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men

skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,

utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta,

eger uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår

ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten,

utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af

lönen, som för tj enstens förrättande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af

embetsresar eller för beredande af semester tjensteman af

lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,

men eljest af deremot svarande belopp i stället

för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre

än tre månader under ett år;

ätt, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt inne
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

39

hafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra medgifvas

tidpunkten^ för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra

ar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af

förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke

må föras honom till last den tid, lian åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter

ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande,

hvad saväl den ena som den andra förhöjningen angår,

deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än

vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade

tjensteåldern hlifvit uppnådd; börande löntagaren dervid

tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande

förflutit från hans tillträde till tj ensten, vare sig

på grund af fullmakt eller konstitutorial eller förordnande

i följd af frågan om verkets omorganisation;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65

lefnads- och minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med

oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tj ensten afgå, Kong! Maj: t eller styrelsen, der det

tillkommer denna.att afskedet utfärda, dock obetaget att

lata med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig

att i densamma qvarstå; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång han ske, åtnjutas af verkets chef och af

tredje gradens tjensteman under en och en half månad

samt af första gradens tjensteman under en månad årligen;
att

Riksdagen ma för ordnandet af den lokala domänförvaltningen

å extra stat för år 1883 anvisa:

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;

att Riksdagen i sammanhang med anmälandet af förenämnda

beslut må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t matte meddela bestämmelser, hvarigenom den till

domänintendenter hittills utgående rese- och traktamentsersättning

för tjensteresor må nedsättas;

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 41.

G. att Herr Hans Johnssons ofvan omförmälda motion må

anses vara genom de i 22 punkten af förestående giundei

intagna bestämmelser besvarad; samt

H. att Herr Janne Marcusons förenämnda motion ma af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 20 April 1882.

På Stats-TJtskottets vägnar:

EMIL KEY.

lleservationer:

vid mom. A. (angående grunderna för förvaltningen af kronans domäner)

;

punkten 6:

a) af Herr Grefve C. Beck-Friis: »I likhet med Kongl. Kammarkollegium

anser jag, att i denna punkt bestämmelse må intagas om tiden för

arrendeuppskattningens verkställande, livilket torde böra ske minst 2 ar före

tillträdestiden, enär eljest kan inträffa att, derest ej antagligt anbud erhalles

vid första auktionen, arrendator ej hinner träffa nödiga anstalter föi egendomens

emottagande;»

b) af Herr Ola Andersson;

punkterna 6, 7 och 21:

af Herr Grefve K. Bosse: »Vid uppgörandet af grunder för vilkoren

af kronans jordegendomars bortarrendering, torde det näst lagstiftarnes skyldighet

att tillse, det gjorda bestämmelser i möjligaste måtto skydda kronans

s. 41 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.

41

rätt icke allenast så, att densamma erhåller i arrendeanbud hvad som skäligen

kan begäras, utan ock att bestämmelserna i (ifrigt blifva så gjorda, att

största möjliga sannolikhet tinnes för, att hvad som blifvit bestämdt, under

hela arrendetiden verkligen kommer att utgå, och dels deri att ej några

ovissa anspråk må sedermera i ersättningsväg kunna af arrendator)! framställas,

vara en lika oafvislig skyldighet för lagstiftarne — att söka tillse, det

dessa vilkor varda från början så stälda, att arrendatorn äfven må känna

en fullkomlig trygghet, icke allenast under den tid besittningsrätten enligt

uppgjord t kontrakt varar, utan ock, att han må kunna hafva en fullt grundad

förhoppning, att om han sköter den åt honom öfverlemnade egendomen, enligt

de föreskrifter som lemnats och med iakttagande af den omsorg och omtanke,

som sällan uteblir, der man vet sig arbeta för eget eller de sinas väl,

han eller dessa bär ett bestämdt företräde att vid arrendetidens slut få behålla

egendomen mot ett nytt arrende, i förhållande till egendomens då varande

värde och afkastning, och att pröfningsrätten till en sådan bestämmelse

är lemnad åt sakkunnige, men såväl för arrendator^ som jordegarens eller

statens väl intresserade mäns omdöme, och att desse män för sitt handlingssätt

stå under olikartad och mångfaldig kontroll och ansvar, samt att sålunda

vid detta vigtiga skede i arrendatorns lif ej något kan blifva lemnadt

åt slumpen att bestämma om och på hvad vilkor han skall ytterligare få

häfda den jord han egnat sin omsorg åt och der hans barn kanske icke

allenast födts och uppväxt, utan äfven med fadren nedlagt sina första arbeten

och erhållit den kärlek till fädernehemmet, som erfarenheten lyckligtvis visar

kan vara lika stor, äfven då den ej är förenad med den absoluta eganderätten

till barndomshemmet.

Att denna lagstiftning ej hittills lyckats förena alla dessa olika anspråk

skall jag försöka visa genom åberopande, af de olika författningars

data, som härom anförts i den så kallade stora domänkomiténs betänkande

af deri 19 Maj 1876, page 28—41.

Ser man sålunda tillbaka på denna lagstiftning, så vidt den rör under

kronans omedelbara disposition stående egendomar under tiden från 1799,

så finner man den då utgifna Kong!, kungörelsen af den 17 December, som

både till ändamål att afhjelpa det dittills rådande missförhållandet, att kronan

varit i saknad af den inkomst henne rätteligen bort tillkomma af sina egendomar,

sökte hjelpa det derigenom, att man då, likasom nu är ämnadt, öfverlemnade

arrenderätten till en fri och öppen täflan och hvarvid den öfverlemnades

åt den högstbjudande utan att tillförsäkra honom något företräde vid

nytt kontrakts ingående, men oaktadt denna föreskrift hade åsyftad verkan

att för tillfället uppdrifva inkomsten af statens jordegendomar, ansåg 1809

års Riksdag det ej vara skäl att i statens hand behålla dessa egendomar,

Bill. till Bilcsd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 AJd. 27 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

men lyckligtvis hade ej då landets regering denna åsigt, hvarföre i stället för

år 1810 års urtima Riksdag af regeringen föreslogos åtskilliga förändringar

i 1799 års författning, som, sedan desamma af Riksdagen antagits, fingo ett

uttryck i Kongl. kungörelsen den 3 December 1810 och hvilken fortfor att

vara gällande till år 1847, då man i erfarenhet af den vid utarrenderingen

medgifna obegränsade täflan, hvilken föranledt antingen arrendatorns oförmåga

att fullgöra arrendevilkoren, eller ock, att egendomen vid arrendetidens

slut aflemnades vanskött och i försämradt skick, vidtog genomgripande förändringar

i utarrenderingssättet. Genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli

1847 infördes föreskriften af maximi- och minimiuppskattning samt att städja

i kontanta penningar skulle lemnas vid anbud öfverstigande maximum, och

tillförsäkrades under vissa förutsättningar och förbehåll arrendatorn att vid

arrendetidens slut erhålla option å sitt arrende. Då emellertid ej genom

sistnämnda kungörelse arrendetiden blifvit inskränkt från den långa tid af

30 år den hittills varat, blef genom Kongl. kungörelsen den 19 Juli 1860

arrendetiden begränsad till 20 år, som den för närvarande utgör, likasom

genom Kongl. kungörelserna den 11 Maj 1855 och den 14 Januari 1871 blef

bestämdt, att alla arrenden skulle beräknas i endast penningar. Det ofullständiga

och knapphändiga sätt, hvarpå dessa minimi- och maximivärden

emellertid blefvo sätta genom kronobetjeningen i orten och hvarvid ej någon

garanti lemnades, att någon i landtbruk fullt hemmastadd person Ange yttra

sig om uppskattningen, föranledde emellertid, att icke sällan inträffade, att

en arrendator, efter erhållet nytt arrende, mot oskälig vinst och hög afträdessiunma

afstod sitt arrende till ny spekulant, hvarföre genom Kongl. kungörelsen

den 7 Augusti 1863 gjordes den förändringen, att vid dessa värderingar

en landtmätare samt en eller två i landtbruk kunnige män skulle härvid

biträda, samt att den slutliga pröfningsrätten skulle från Konungens Befallningshafvande

i orterna öfverflyttas till Kongl. Kammarkollegium, men

äfven dessa försigtighetsmått vid värderingarne ansågos ej tillfyllestgörande

för betryggande af kronans rätt, hvarföre genom Kongl. kungörelsen den 24

Maj 1875 optionsrätten för framtiden upphörde att vara gällande.

Utan att bestrida, att hvar och eu af dessa förändringar i denna så

högst vigtiga fråga voro berättigade, när de gjordes, utvisa de dock, att

man sökt att uppnå något, som för såväl jordegaren, staten, som ock för

arrendatorn varit samtidigt fördelaktigt, utan att dock deri lyckas. Huruvida

man nu skall, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit och Utskottet tillstyrkt, uppnå

detta förhållande, betviflar jag högeligen.

Den enda samstämmighet för dessa olika intressen, som genom nu

framlagda förslag skall vinnas, tror jag blir deri, att det för båda parterna

skall blifva alldeles otillfredsställande, under det att de föregående lagstadgandena

s. 43 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

43

åtminstone haft den fördel, att det för ena parten haft fördelar, fastän på

den andras bekostnad. För att nu lemna arrendatorn några förhoppningar

att erhålla ersättning för nedlagda större kostnader i den arrenderade jordens

förbättring, genom större odlings- och täckdikningsarbeten, har man, enligt

21 punkten af grunderna, tänkt tillförsäkra honom ersättning, efter domänsstyrelsens

pröfning, genom skälig minskning i ett eller flera års arrenden.

Hvart en sådan föreskrift skall leda, torde ej vara svårt att inse, nemligen

till en mängd obefogade anspråks framställande och slutligen missnöje å

arrendatorernes sida, då de ej kunna uppfyllas, helst som pröfningsrätten

häraf endast skall öfverlemnas till hans motpart, eller jordegarens ombud,

äfvensom hvad tidsförlust och obehag för denna styrelse skall uppstå, förutom

till hvilka ersättningar det i alla fall måste leda för staten, hvilka äro

alldeles obehöfliga att utgifva, såvida arrendatorn hade en i lagen grundad

rätt att erhålla ett verkligt företräde vid nytt kontrakts utfärdande och ej,

som det nu tänkts, att blott lemna honom en illusorisk, beroende på det

antal spekulanter som vid auktionen kan komma tillstädes, eller ock, och dä

säkerligen ej utan en betydlig kostnad för arrendatorn och till förlust för

staten, på det antal som från spekulationen kan undanhållas.

I den omständigheten att man ej hade, enligt 1847 års författning, en

fullkomligt sakkunnig och behörigen kontrollerad uppskattningsnämnd att

verkställa denna värdering och som enligt 1863 års tillägg ej torde blifvit

mycket förbättrad, anser jag att man endast har att söka det mindre tillfredsställande

resultat, tillämpningen af denna författning lemnat, och skulle

man ej nu genom hela denna vidlyftiga apparat, som man söker bilda genom

denna domänstyrelse och som skulle kosta statsverket öfver 100,000 kronor

årligen, hafva någon förhoppning och garanti att bättre träffa uppskattningsvärdet

af kronans egendomar, så vet jag sannerligen ej, hvad man skall göra

med denna nya och dyrbara förvaltning, ty de öfriga göromål denna styrelse

får sig anförtrodda, utöfver uppskattningen samt tillsynen af boställena, skulle

utan allt tvifvel på ett mycket enklare och framför allt mindre kostbart sätt

kunna anordnas, och med denna öfvertygelse kan jag ej nu underlåta att påyrka

en fortsatt tillämpning af 1847 års författnings bestämmelse angående minimiocli

maximiuppskattning samt optionsrätts bibehållande för arrendator, som

dertill kan anses berättigad och förtjent, eller ock städjas erläggande utöfver

maximiuppskattningen, när anbud deröfver sker. Beträffande fördelen att,

i nu sist omnämnda fall, i städja fordra ett besparadt och genast tillgängligt

kapital framför det nu föreslagna fria och alldeles obegränsade anbudet åt

årligt arrende utöfver utropssumman, så borde äfven dess fördel framför detta

senare sätt i statens välförstådda intresse våra alldeles otvifvelaktig, när

man betänker de förändrade omständigheter, som inträdt genom den förkla
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

ring, som i Kong! brefvet den 12 Juni 1873 afgifvits, att den, som för de

5 första åren ingått borgen för ett dylikt arrendekontrakt, är derefter fri

och ej som förr stod i fortfarande ansvar tills ny borgen hade anskaffats,

och hvarigenom det obegränsade anbudets värde i verkligheten förminskats

högst betydligt och aldrig kan med någon säkerhet beräknas utöfver 5 år

efter sedan kontrakt upprättats. Den med skäl förr gjorda anmärkningen,

att städjan på ett betänkligt sätt minskar arrendatorns förmåga att med

nödigt drift- och förlagskapital tillträda sitt arrende, torde ej heller, efter att

eu med verkliga värdet närmare öfverensstämmande uppskattning sker, varda

af den ringaste betydenhet, ty har detta verkliga värde blifvit träffadt, kommer

naturligen ej städj an att efter detta utgöra annat, än hvad som med densamma

ursprungligen afsågs, ett skiljemynt, som sliter tvisten mellan mer

eller mindre hågade spekulanter, under det den hittills varit, med de ofullständiga

värderingar som egt rum, ett korrektiv mot dessa och dervid då

verkligen kunnat uppgå till onaturliga belopp emot arrendevärdet, såsom ock

erfarenheten nogsamt visat.

Sedan jag nu sökt, så att säga, teoretiskt framhålla fördelarne af

att optionsrätt varder åt arrendatorerne tillförsäkrad, är jag glad att jag

blifvit satt i tillfälle att praktiskt kunna visa, dels att, sedan ordentliga uppskattningsförrättningar

nu blifvit införda genom föreskriften i Kong], brefvet

den 9 November 1877 till Kongl. Kammarkollegium, att arrendeuppskattningarne

skola öfverflyttas till domänintendenterne med biträde af genom hushållssällskapen

förordnade uppskattningsmän, resultatet blifvit ett helt annorlunda

än förut, och dels deri, hvarthän det leder med obegränsade anbud. Enligt

mig meddelad uppgift från fullt kompetent person i Kongl. Kammarkollegium,

har nemligen under åren 1878—1881, då dessa uppskattningsnämnder

verkat, värderingar skett å 37 olika hemman och lägenheter inom 11

olika län, och har dervid uppskattningssumman stigit till 73,425, under det

att förra arrendet utgjorde 43,197 kronor 25 öre, och således dessa arrenden

öfvergått till options-innehafvande arrendatorer med en förhöjd arrendeafgift

af 70 procent, under det, som kändt är, den vanliga stegringen i allmänhet

beräknas till omkring 50 procent. Om detta visar att de förra. arrendena

varit till följd af ofullständiga uppskattningar för låga, så kan det i ingen

mån berättiga att antaga, det uppskattningssättet, såsom det nu tillämpas och

är afsedt att fortfarande ske, skall innebära någon våda för att ej kronan

skall få sin rätt — och arrendatorerne hafva visat sitt godkännande af uppskattningen

derigenom, att de begagnat sin optionsrätt, och att sålunda de

å sin sida styrkt, att den ej varit, å andra sidan sedt, oskäligt hög.

Det andra praktiska exempel jag önskar att framdraga för att visa

hvarthän det leder, om man fastställer som princip, att högsta arrende
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

45

anbudet ovilkorligen skall antagas, blott med säkerhet i borgen för de

första 5 åren och utan att det åligger spekulanten att vid afgifvande af

öfverbud å uppskattningssiunman erlägga detta i form af städja, är, att

af 76 boställen, utarrenderade för boställsdirektionens räkning, och hvarvid,

enligt Kong! reglementet för desamma af den 19 Juli 1837, arrendator!! eger

att, som nu för alla boställen föreslagits, afgifva anbud å obegränsadt belopp

i penningar, blott med skyldighet att anskaffa borgen för de 5 första åren,

hafva dessa samtliga 76 stycken under åren 1878—1881, då denna borgen

bort förnyas, ej kunnat aflemna sådan, hvarföre arrendena blifvit dem frånkände

och utarrenderats på ny räkning. Det arrende dessa 76 boställen gåfvo

kronan efter det obegränsade anbudet utgjordes af 11,024,9,50 kft råg,

10,286,050 kft korn, 1,242,5 kft hafre, 58,50 ctnr smör, 1,230 kronor 99

öre i forsellön samt 53,368 kronor 97 öre i penningar; men efter sedan

dessa boställen måst å nyo utarrenderas, hafva ej deras arrenden uppgått till

mera än 10,037,5,63 kft råg, 9,512,1,63 kft korn, 1,164 kft hafre, 48,25

ctnr smör, 1,135 kronor 44 öre i forsellön samt 25,485 kronor i kontanta

penningar, hvadan den förlust kronan årligen lider genom sålunda förminskad!

arrende utgör 9 8 7,3,87 kft råg, 7 7 3,8,87 kft korn, 78,5 kft hafre,

10,25 ctnr smör, 95 kronor 55 öre i forsellön samt 27,883 kronor 97 öre

i penningar, förutom allt krångel, besvär och kostnader genom nödtvungna

nya utarrenderingar samt hvad som kan befaras, att dessa boställen skola

hafva lidit genom dessa, täta ombyten af arrendatorer.

Som ett motstycke härtill får jag slutligen anföra, att tvenne boställsinnehafvare

under samma tidrymd, hvilka på grund af maximiarrende och

städja med Kongl. Kammarkollegium uppgjort kontrakt, men på grund af

skogsåverkan blifvit fråndömde arrenderätten, ej förorsakat kronan vid förnyadt

arrende någon förlust, då vid det ena erhölls vid förnyad utarrendering

alldeles samma arrende som förut och vid det andra 31 kronor årligen

i högre arrende, lika som att man i Kongl. Kammarkollegium, så vidt

man der af tillgängliga handlingar kunnat inhemta, aldrig observerat att

det inträffat, att arrendator till egendom, utarrenderad på sätt som är föreskrifvet

för minimi- och maximiarrende med åtföljande städja, icke kunnat

förnya sin borgen och derföre blifvit från arrendet skild.

Den af Utskottet gjorda förändringen, att de vid egendomsuppskattningen

biträdande, i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män skola båda utses

af vederbörande landsting, i stället för att de hittills båda utsetts af hushållssällskapet,

kan jag ej biträda. Jag tror, att det af Kongl. Maj:t nu föreslagna

sättet, att de skola utses en af hvardera af dessa institutioner, är en

lyckligt träffad och fullt befogad medelväg.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra får jag härmedelst anhålla,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 41.

att Riksdagen behagade besluta, att 6:e*och 7:e punkterna af grunderna för

statsdomänernas förvaltning må erhålla följande lydelse, nemligen:

A. 6:te punkten:

Da utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall, efter

noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden så till byggnad som

in- och utegor, domänintendent eller vederbörande kronobetjent i samråd

med två i landtbruks- och affärsförhållanden kunnige män, hvilka, jemte

lika antal suppleanter för länet i dess helhet eller viss af Kong! Maj:ts

Befallningshafvande bestämd del deraf, årligen utses den ene af landstinget

och den andre af hushållningssällskapets förvaltningsutskott, uppgöra förslag

till sättet för egendomens utarrendering, till de närmare arrendevilkoren, i

afseende på nybyggnads- och andra skyldigheter samt till det minimum, hvarunder

och det maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå; egande

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, efter som nödigt pröfvas, tillkalla skogstjensteman,

landtmätare, landtbruksingeniör och byggnadskunnig person för

att härvid biträda. Det sålunda upprättade förslaget skall derefter tillika

med beskrifning öfver egendomen af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemte

eget yttrande till domänstyrelsen insändas.

7:de punkten:

Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda och derest

förre arrendator!! egendomen val samt med insigtsfull omtanka skött och förbättrat,

hvilket tillhör domänstyrelsen att, efter derom vid uppskattningen

och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna yttranden, pröfva, skall,

innan vidare åtgärd för ut arrenderingen vidtages, arrendet liembjudas honom,

eller, i händelse han är med döden afgången, hans enka eller barn mot erläggande

af det faststälda maximi-arrendet och fullgörande af arrendevilkoren

i öfrig!.

Anmäler sig icke inom viss, af domänstyrelsen förelagd lämplig tid,

egendomens förre arrendator eller, i händelse af hans frånfälle, hans enka

eller barn till arrendets öfvertagande på nämnda vilkor, anses optionsrätten

förfallen och varde då, efter kungörelse, som skall innefatta egendomens beskrifning,

underrättelse om arrendevilkoren och de fastställda minimi- och

och maximibeloppen, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig

auktion, hvilken förrättas samtidigt hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet och å plats i orten, som af Kongl. Maj:ts Befallningshaf
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

47

vande bestämmes, af kronofogden ellar annan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

förordnad kronobetjent

Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet blifvit

med klubbslag afslutadt, öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden

underställas domänstyrelsens pröfning.

.Vid auktionen må anbuden göras i penningar från och med minimi- till

och med maximibeloppet, och antager domänstyrelsen till arrendator den högstbjudande,

som för sitt anbud vid auktionen stält godkänd säkerhet, der anmärkning

mot hans frejd icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt

till kronoegerulom under sådana omständigheter, att domänstyrelsen finner

honom till arrendator olämplig; men om vid auktionen flera anbud göras till

maximisumman, erhåller den arrendet, hvilken derjemte bjuder högsta kontanta

städja, att vid tillträdet på en gång erläggas, och derför, likasom för

arrendevilkorens fullgörande i öfrigt, vid auktionen aflemnat godkänd säkerhet.

Skulle åter något anbud till det utsatta minimum icke erhållas, bör

egendomen, utan förbehåll af visst minimum och maximum, genom ny auktion

på arrende utbjudas, och ankommer derefter på domänstyrelsen att, med iakttagande

af ofvanstående stadgade vilkor i afseende å säkerheten samt arrendatorns

person och frejd, arrendet åt den vid den senare auktionen högstbjudande

upplåta, eller, i händelse antagligt anbud dervid icke erhållits, om egen

domens skötsel tills vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud icke antagits.

Derest Kongl. Maj:t skulle anse nödigt att, efter arrendetidens utgång,

o in egendomen på annat sätt disponera, så att den ej vidare kommer att utarrenderas;

eger arrendatorn för den honom eljest tillkommande optionsrätt

af kronan icke fordra eller erhålla någon ersättning, äfvensom, derest domänstyrelsen

skulle finna lämpligt att vid arrendetidens utgång sammanslå

egendomen med annan närbelägen egendomen under ett arrende, arrendatorn

då är skyldig densamma utan ersättning för optionsrätten afträda till domänstyrelsens

disposition.

Skulle ofvanstående 6:te och 7:de punkterna i grunderna blifva af Riksdagen

antagna, torde häraf följa, att den 21:sta punkten i grunderna erhåller

följande lydelse:

2lista punkten:

Nyodling må endast ske på de områden och under de vilkor, som i

arrendekontraktet eller sedermera, på arrendators framställning, af vederbörande

förvaltningsmyndighet bestämmas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig

mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar lian anlägga

ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan,

som af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, hvaraf egendomen

tillskyndas synnerlig fördel, men arrendatorn under sin arrendetid ej kan tillgodogöra

sig en kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrels pröfning

godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera

års arrendeafgift.»

Häruti instämde Herrar O. Evers, Friherre II. M. Palmstierna och

C. E. Lamell.

punkten 7:

a) af Herr Grefve Gustaf Sparre: »Hå jag anser, att ett stadgande

derom, att den högst bjudande vid en arrendeauktion ovilkorligen skall, så

vida han har god frejd och ställer säkerhet, antagas till arrendator, icke

lemnar nödig trygghet, och då efter min tanke 1877 års förslag, som lemna!''

styrelsen en pröfningsrätt efter vissa grunder, bereder större utsigt att erhålla

lämpliga arrendator er, hvarpå vården om statens jordegendom så väsentligen

beror, får jag anmäla min reservation mot detta moment.

Motsvarande moment i 1877 års förslag lydde:

»Derefter läte Kong! Maj:ts Befallningshafvande genom kungörelse,

som skall innefatta egendoms beskrifning, underrättelse om arrendevilkoren

och det faststälda arrendevärdet samt öfriga nödiga anvisningar, utsätta viss

tid, då arrendeanhud å egendomen kunna vid offentlig auktion inför Kong!.

Maj:ts Befallningshafvande afgifvas; hörande i nämnda kungörelse derjemte

meddelas underrättelse om, att skriftligen uppsatta, förseglade anbud må före

auktionen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemnas.

Sedan klubbslag skett för muntliga anbud, skola de skriftligen afgifna

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öppnas, och varda samtliga anbuden af

lokalnämnden pröfvade. Vid pröfningen tages i främsta rummet hänsyn till

högsta anbudet, och om den för arrendevilkorens fullgörande erbjudna säkerhet

är fullt tillräcklig, samt derefter till huruvida den bjudande är känd för

redbar verksamhet och om han redan arrenderar samma egendom och den

väl skött.

Förslag till antagande af arrendeanbud äfvensom det vid pröfningen

förda protokoll insändas af lokalnämndens ordförande till vederbörande förvaltningsmyndighet,

som eger att bland dem, som anbud afgifva, arrendator

utse. Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej blifvit antaget.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslwttets Utlåtande N:o 41.

49

_ Erhalles ej antagligt anbud, ankomme på vederbörande förvaltningsmyndighet

att antingen på föreskrifvet sätt föranstalta om ny arrendeauktion,

dervid nedsättning i arrendet kan ske, eller ock tills vidare om egendomens

skötsel på annat sätt förordna.»

Häruti instämde Herrar F. F. Carlson och Sven Nilsson.

b)o af Herr Ola Andersson: »Ehuru öfvertygad att de öfverklagade

missförhållanden, och de till bevis härpå anförda exempel, som ledde till

beslutet om den s. k. optionsrättens borttagande, mindre hade sin grund i

denna optionsrätt, än uti da gällande olämpliga grunder för bestämmande

af arrende värdet, och att således en förbättring uti dessa förhållanden ingalunda

med nödvändighet kraft optionsrättens borttagande, har jag dock i

hufvudsak godkänt äfven denna punkt.

Hvad man med optionsrätten åsyftade att åstadkomma, nemligen trygghet

för. arrendator att vid arrendetidens slut återfå egendomen mot ett af

sakkunnige män åsatt lämpligt arrende, utan täflan med mer eller mindre,

till följe af ett gynsamt år eller andra förhållanden, obetänksamme spekulanter,

och att dymedelst uppehålla arrendatorns lust och intresse att städse

väl vidmakthålla egendomen — hvarpå staten i längden gör större vinst än på

en möjligen något högre tillfällig arrendeinkomst, utan annan sporre till

egendomens upparbetande än kontraktets bestämmelser i öfrigt — har man

i förslaget sökt att i någon mån ersätta dels genom ett stadgande i denna

punkt, att domänstyrelsen eger, efter hållen auktion, till förre arrendatorn

egendomen »ånyo upplåta mot erläggande af högsta erbjudna arrendeafgift,

eller, om denna understiger det fastälda arrendevärdet, emot detta senare

värde svarande belopp», och dels genom ett stadgande i 2lista punkten, att

domänstyrelsen kan medgifva arrendator skälig minskning i ett eller flera

åra arrendeafgift, om han i enlighet med vissa föreskrifter vill utföra »större

odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig

fördel.»

Det senare af dessa stadganden kan väl framkalla ackord om utförande

af ett eller annat »större» odlings- och dikningsföretag mot eu gifven

och beräknelig, säkert i allmänhet full godtgörelse uti minskadt arrende, men

icke skall hvarken detta eller det förra hos mängden af mindre arrendator^’,

såsom optionsrätten, rätt ordnad, förmå framkalla dessa mindre och jemn!

fortgående förbättringar, som dock utgöra hufvudsumman af jordbrukets framskridande.

Oaktadt denna min öfvertygelse, som jag jemväl förut uttalat, så, då

Riksdagen nyligen afskaffat optionsrätten och jag icke är vän af täta omBih.

till Rilcsd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

kastningar, då jag hellre tagel'' något, som innebär både en uppmuntran och

en möjlighet för kronans arrendatorer till upparbetande af dess egendomar,

än intet, samt slutligen då jag lifligt önskar ett definitivt ordnande af denna

fråga, tillstyrker jag hvad Utskottet i detta hänseende föreslagit. .

’ Endast en oklarhet eller otydlighet i ordalagen har ej varit för mig

tillfredsställande, det nemligen att arrendatorn, om han egendomen val skott,

kan få arrendet åter »mot erläggande af högsta erbjudna anendeafgift» etc.

Det var nemligen detta, som skulle i någon mån betrygga^ hans qvarsittande

och intressera honom för att, utöfver hvad kontraktets tvång åläggei

honom, hålla den arrenderade egendomen både i godt och i ett någorlunda

treflig! skick.

Hvad menas då med högsta erbjudna arrendebeloppet? Icke kan det vara

ett högst erbjudet belopp, som med hänsyn till säkerhet eller andra förhållanden

ej kan antagas, ty då vore ju denna rätt intet vard, och hvem

som helst kunde omintetgöra den. A andra sidan skola myndigheterna törst

pröfva antagligheten af de gjorda anbuden, och skall arrendatorn derom underrättas

och först derefter göra sitt anbud-, och i sadant fall, kan den slutliga

pröfningen försiggå så, att den blifvande arrendatorn i tillbörligt god

tid får besked om sitt antagande?

Het är en så pass vigtig sak, att den väl kunde höra till grunderna,

men om man ock skulle kunna hänvisa den till de detaljer, livilka uti blifvande

instruktioner för myndigheterna och vidare i kontraktsbestämmelserna

kunna intagas, borde väl all ledning dock ej, såsom nu är fallet, saknas

både i bestämmelserna och i motiveringen.»

punkten 14:

af Herr Ola Bosson Olsson, J. E. Johansson och Nils Petersson, livilka

såsom sin mening åberopade ett förslag till utlåtande, sa lydande. »I likhet

med hvad Kong!. Maj:t föreslagit samt såväl komiterade som Kammarkollegium

och det stora flertalet af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande förordat, har

Utskottet funnit det i kronans intresse nödigt, att tillträdande arrendatorn

i regeln tillförbindes att på sin risk utsöka ersättning för den husröta, för

hvilken företrädaren vid egendomens afträdande häftar. Enligt hvad komiterade

anfört, torde de fall varit temligen sällsynta, då tillträdaren pa grund åt nu

gällande stadganden om husrötebristens gäldande ådragits förlust, och sadana

händelser borde än mindre vara att vänta, om, såsom nu afsages, en noggrannare

kontroll öfver arrendatorerne anordnades, och dessa derigenom förhindrades

att åsamka sig någon större husrötebrist. Med sålunda skarpt

kontroll och de stadganden, som i öfrig! nu förelåge, borde endast undan
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

51

tagsvis kunna inträffa, att icke en afträdande arrendator genom utförda

arbeten för tillträdarens räkning, lösen för foder ni. m. hos tillträdaren

erhölle fordran, ungefärligen motsvarande husrötebristen, och det kunde då

ifrågasättas, huruvida det icke skulle medföra olägenheter för så väl tillträdaren

som öfrige parter, om kronan skulle af afträdaren uppbära och till tillträdaren

redovisa medel, hvilka den senare i de flesta fall endast finge att till

afträdaren återställa. På grund häraf och då i punkten är förbehållen rätt

för Kongl. Maj:t att hålla tillträdaren skadeslös, derest förlust tilläfventyrs

verkligen skulle för honom uppstå, hvarigenom det synts vara tillfredsställande

sörj dt för att tillträdarens rätt i intet fäll trädes för nära, har

Utskottet ansett sig böra tillstyrka husröteersättningens uttagande på sätt

i denna punkt blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget.»

vid mom. C. (angående stat för domänstyrelsen) af Herrar Grefve G.

Sparre, F. F. Carlson, Friherre F. von Essen, It. Montgomery-Cederhielm,

M. Nordenfelt, It. Törnebladh, Grefve C. Beck-Friis, O. Evers, Friherre B.

von Krcemer, Friherre H. M. Palmstierna, C. E. Laurell och Grefve K.

Bosse, hvilka ville tillstyrka Riksdagen att godkänna den af Kongl. Maj:t

föreslagna personal- och aflöningsstat och att sålunda för inrättande af en för

statens jordbruksdomäner och skogar gemensam domänstyrelse, i hvilken den

nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja ett anslag å ordinarie stat af

95,000 kronor, att utgå i enlighet med den vid Kongl. Maj:ts proposition bilagda

aflöningsstat.

vid mom. E. (angående ordnande af lokalförvaltningen):

af Herrar Grefve C. Beck-Friis, B. Törnebladh och S. Lagerberg;

af Herr Grefve K. Posse: »Då jag i likhet med Utskottet anse?, att hinder

icke bör kunna möta att under en och samma domänintendents tjensteområde

förlägga tvenne angränsande län med jemförelsevis mindre antal kronogods och

dels, att de till domänintendenterne hörande åligganden inom de norrländska

länen, likasom möjligen äfven i något annat län, otvifvelaktigt torde med fördel

kunna, på sätt hittills egt rum, anförtros åt kronobetjeningen, eller, som en af

de norrländska landshöfdingarne för de förstnämnda länen äfven föreslagit, åt

vederbörande skogsinspektör, hvilken tanke jag anser rigtig, med hänseende till

det värde och omfång, dervarande kronoegendomars skogar hafva i jemförelse

med de öfriga egoslagen — har äfven jag ansett, att det af Kongl. Maj:t

äskade anslaget för den lokala domänförvaltningen kunde något nedsättas,

samt har dervid som utgångspunkt antagit eu nedsättning i lönen af 500

kronor för hvarje af de 13 domänintendenter Kongl. Maj:t nu föreslagit till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

en mera omfattande verksamhet i 13 uppgifna län. Denna minskning i det

begärda anslaget, 60,000 kronor, skulle sålunda utgöra 6,500 kronor, hvilket

jag dock för jemnheten i anslagets belopp endast vill upptaga till 6,000 kronor,

och skulle sålunda den erforderliga summan för den lokala domänförvaltningen

utgöra 54,000 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört får jag hemställa,

E. att Riksdagen må för ordnande af den lokala domänförvaltningen

å extra stat för är 1883 anvisa:

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelsen 54,000 kronor; samt till

resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor.»

Häruti instämde Herrar O. Evers, Friherre H. M. Palmstierna och

C. E. Laurell.

Härförutom skulle antecknas, att Herrar B. Törnebladli och P. O.

Hörnfeldt icke deltagit i behandlingen af, den förre punkterna 1-—13 och

den senare punkterna 6—14 af mom. A.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

53

Bil. Litt. A.

Förslag till aflöningsstat för Domänstyrelseii.

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

1 r o n

o r.

1 chef ............ .

6,200

2,800

9,000

Jor dbruhsafdelning en:

1 tredje gradens tjensteman .

4,400

2,000

6,400

1 andra gradens tjensteman .

3,000

1,500

4,500

1 första gradens tjensteman .

1 d:o

1,800

1,800

1,200

1,200

3,000

3,000

Skog saf delning en:

1 tredje gradens tjensteman .

4,400

2,000

6,400

1 andra gradens tjensteman .

1 d:o

1 första gradens tjensteman .

3 d:o

3,000

3,000

1,800

5,400

1,500

1,500

1,200

3,600

4,500

4'',500

3.000

9.000

1 första gradens tjensteman (ombuds- man)

1 d:o (registrator)

1 förste vaktmästare ....:...................

1 andre d:o ........................

1 d:o d:o .....................

1,800

1,800

800

500

500

1,200

1,200

300

300

300

3,000

3.000

1,100*)

800 *)

800 *)

22,300

4.000

Anslag till vikariatsersättning, arfvo- den för byggnadsplaners gransk- ning, åt amanuenser och extra

biträden, renskrifnings- och tryck- ningskostnader ... ..........................

Inspektionsresor................................

Summa

1

88,300

{Efter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med

600 kronor.

Efter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 600

kronor ocli efter ytterligare

6 år med 600 kronor.

Efter 6 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 600

kronor.

Efter 5 års tjenstgöring

kan lönen ökas med 600

l kronor och efter ytterligare

6 år med 600 kronor.

i Efter 5 års tjenstgöring

> kan lönen ökas med 100

I kronor.

*) Om vaktmästare åtnjuter

fri bostad, skall,

så länge denna förmån

qvarstår, lönen minskas

med 160 kronor.

Bill. till Riksä. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afä. 27 Häft.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

vid Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

å sid. 37 rad. 8—-4 nedifrån står:

C. att Riksdagen må för inrättande af en för statens jordbruksdomäner

och skogar gemensam domänstyrelse, i hvilken

den nuvarande Skogsstyrelsen bör uppgå, bevilja ett anslag

å ordinarie stat af 88,300 kronor att utgå i enlighet

med härhos bilagda aflöningsstat (Bil. Litt. A.);

men bör vara:

C. att, under förutsättning att Riksdagen enas om grunderna

för förvaltningen af kronans domäner, Riksdagen må för

inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar

gemensam domänstyrelse, i hvilken den nuvarande Skogsstyrelsen

bör uppgå, bevilja ett anslag å ordinarie stat

af 88,300 kronor att utgå i enlighet med härhos bilagda

aflöningsstat (Bil. Litt. A.);

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1882:64 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för dessa egendomar och sta a1 i texten