Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36

1883-04-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1883:26, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 26.

Ank. till Rikscl. Kansli den 16 April 1883, kl. 2 e, in.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till Förordning angående skyldighet

för ny egare af jord att svara för utflyttningshidrag m. m.,

som vid laga skifte hlifvit bestämdt, dels ock enskild

motion i ämnet.

Kongl. Maj:t har under den 8 sistlidne Januari till Riksdagen

aflåtit en så lydande proposition:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1880 anhållit,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till författning i syfte att bereda större säkerhet, än för

närvarande egde rum, för utbekommande af sådant bidrag eller ersättning,

som omförmäles i 13 kap. Stadgan om skiftesverket i riket den

9 November 1866, har inom Justitiedepartementet hlifvit utarbetadt förslag

till till förordning i ämnet; och vill Kongl. Maj:t, efter det Högsta

Domstolen blifvit öfver förslaget hörd, med bifogande af det angående

ärendet i Högsta Domstolen och Statsrådet förda protokoll, enligt 87 §

Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning angående skyldighet för ny egare af jord att svara

för utflyttningsbidrag m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 7 Sand. 19 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering

eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått,

vare, derest jorden öfvergår till ny egare, denne pligtig svara för hvad

af det bidrag eller den ersättning förfaller till betalning eller utgörande,

sedan han egare blifvit.»

Skälen till propositionen inhemtas af det bilagda utdraget af

statsrådsprotokollet, till hvilket föredragande departementschefen yttrat:

»På sätt i »Riksdagens underdåniga skrifvelse» blifvit anfördt, hafva

skiljaktiga meningar inom lagskipningen yppats i fråga derom, huruvida

de ''vid laga skiften faststälda utflyttningsbidrag samt ersättningar för

odling, vanhäfd, ståndskog och dylikt fortfara att vidlåda den ersättningsskyldiges

jord, äfven sedan den efter skiftet ombytt egare. Vid

sådant förhållande synes anledning icke saknas att genom en särskild

lagbestämmelse reglera rättsförhållandet emellan den till dylik ersättning

berättigade och ny egare till den ersättningsskyldiges jord. Otvifvelaktigt

är, att ersättningstagaren, för sin rätt att utfå hvad honom

blifvit tillagdt, skulle komma i åtnjutande af allt för ringa skydd, derest

vid öfverlåtelse af jorden nye egaren vore fri från hvarje förpligtelse

att svara för de vid laga skiftet bestämda ersättningsbelopp, ändock att

någon försummelse i fråga om ersättningens utkräfvande icke kan med

skäl läggas honom till last. Men med omsorgen för fastighetskreditens

skyddande synes å andra sidan icke stå tillsammans att, på sätt understundom

blifvit ifrågasatt, för ifrågavarande ersättningsbelopp medgifva

panträtt i fastigheten med förmånsrätt framför de inteckningar, som till

äfventyrs deri kunde förefinnas. Stadgandet torde derföre böra inskränkas

dertill att, i likhet med hvad i 79 § i lagen angående dikning och annan

afledning af vatten den 20 Juni 1879 blifvit stadgadt i fråga om bidrag

till företag, hvarom i nämnda lag handlas, ny jordegare förpligtas. att

svara för den del af i fråga varande bidrag, som förfaller till betalning,

sedan han blifvit egare till jorden — —.»

Emellertid har, med anledning af den till Lag-Utskottets handläggning

öfverlemnade Kongl. propositionen, Herr M. Jonsson inom Andra

Kammaren afgifvit en, likaledes till Lag-Utskottet hänvisad motion, Nio

93, hvilken motion har följande lydelse:

»Då jag anser Kongl. Maj:ts proposition angående skyldighet för

ny egare af jord att svara för utflyttningsbidrag m. m., som vid laga

skifte blifvit bestämdt, icke innefatta förslag till sådana lagbestämmelser,

som medföra full säkerhet för utbekommande af ersättning för utflyttning,

odling, mistad ståndskog in. in., tager jag mig friheten härmed

framställa förslag till ordnande af denna fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

»Ersättningsfordran af ifrågavarande beskaffenhet utgör vederlag

för jord, skog, in. in., som blifvit egaren, ofta mot hans vilja, afhända,

och är således, så att säga, satt i fastighetens ställe. Egare af sådan

fordran bör derföre ega allra yppersta säkerhet för densammas utbekommande.

Den bör efter min uppfattning vidlåda jorden såsom en

deraf utgående ränta, en jorden belastande sakrätt, gällande med den

förmånsrätt, som i 17 kap. 6 § Handelsbalken stadgas.

»Ett stadgande i detta syfte kan tänkas antingen såsom sjelfständigt

eller såsom ett tillägg till den lagbestämmelse, som innefattas i

Kongl. Maj:ts proposition. Genom sistnämnda lagbestämmelse afgöres

nemligen endast frågan, hvilken person, den gamle eller nye egaren af

fastigheten, skall anses vara rätte gäldenären för den ena eller andra

delen af ersättningen.

»På grund häraf får jag föreslå,

att Riksdagen måtte antingen, med afslag å Kongl. Maj:ts

proposition, besluta ett lagstadgande, hvarigenom på ofvannämnda

eller annat sätt beredes trygghet för utbekommande af ersättningsfordringar

af ifrågavarande beskaffenhet, eller ock, med

hufvudsakligt godkännande af det i den Kongl. propositionen

framstälda förslag, besluta ett tillägg dertill af det innehåll jag

ofvan åsyftat.»

Utskottet, som delar motionärens uppfattning, att ersättningsfordran

af ifrågavarande beskaffenhet utgör vederlag för den jord, ståndskog

m. in., som vid skiftet förre egaren frångått, samt att densamma

följaktligen måste anses satt i fastighets ställe, finner på sådan grund,

i likhet med motionären, rättvist vara, att denna fordran vidlåder jorden,

i hvars hand den än kommer, med den förmånsrätt, som i 17 kap. 6 §

Handelsbalken sägs.

Man kan nu häremot anmärka, att dylik ersättning sålunda erhåller

förmånsrätt framför inteckningar, äfven sådana af äldre datum,

och att en lagstiftningsåtgärd i denna rigtning skulle komma att menligt

inverka på fastighetskrediten, men Utskottet vill häremot erinra,

att, der skiftet är rätteligen verkstäldt — och annat förhållande har

lagstiftaren icke rätt att förutsätta — det hemman eller den hemmansdel,

hvarifrån ersättning skall utgå, måste anses hafva blifvit genom

skiftet till sitt värde förbättrad med minst det belopp, hvartill den å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

densamma belöpande ersättning uppgår, samt att till löljd häraf inteckningshafvarne

icke böra kunna blifva lidande i sin rätt. Att deremot,

i följd af skiftet, deras rätt skulle, på öfrige skiftesdelegares bekostnad,

blifva utan någon deras uppoffring eller ens åtgärd förbättrad, och att

vid skifte den ene skiftesdelegaren skulle nödgas utan tillfyllestgörande

säkerhet för ersättningsbeloppets utbekommande till annan skiftesdelegare

afstå sin värderika egendom, t. ex. ståndskog, för att af den senare

kanske omedelbarligen förvandlas i löst, lätt, användbart och lätt försvinnande

kapital, synes deremot icke vara med rättvisa öfverensstämmande.

Anmärkningen, att genom den ifrågasatta lagbestämmelsen skulle

skapas en ny tyst förmånsrätt, torde betydligt förlora i kraft, då man

besinnar, att skifteshandlingarne äro för hvar och eu tillgängliga.

Med den lagbestämmelse i ämnet, Utskottet på grund af det anförda

föreslår, synes något stadgande i den rigtning, som innefattas i

den Kongl. propositionen, icke vara behöflig!.

Utskottet hemställer alltså:

1) att förevarande Kongl. proposition icke må af

Riksdagen antagas; och

2) att Riksdagen må för sin del antaga följande

Lag

angående förmånsrätt till betalning för fordran å utflyttningsbidrag

m. in., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till

utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å

jord eller för ståndskog, plantering eller torfjord skall

gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått; då häfte

samma jord, i hvars hand den komma må, för det

bidrag eller den ersättning; och njute den, som eger

sådan fordran, enahanda förmånsrätt till betalning ur

jorden, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer

enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.

Stockholm den 16 April 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

5

Reservationer:

af Herr Bergström, med hvilken Herr Grefve Ström/elt instämt:

»Lika med Utskottets flertal finner jag, att genom bifall till den Kongl.

propositionen icke skulle åt ersättningsfordran af ifrågavarande beskaffenhet

beredas en så tillfyllestgörande säkerhet, som hennes natur

kräfver; men å andra sidan vågar jag till följd af omsorg om fastighetskrediten

icke tillerkänna fordringsegaren en stadigvarande tyst förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken, helst, enligt hvad i Utskottet

upplysts, ersättning t. ex. för mistad skog vid flera skiften uppgått

till mycket höga belopp, vid ett skifte till 27,000 kronor. Vid sådant

förhållande har jag icke kunnat finna annan utväg att förskaffa ifrågavarande

fordringar nödig ansedd säkerhet, än att bereda fordringsegaren

en hittills med Inteckningsförordningens nuvarande lydelse saknad rättighet

att i den ersättningsskyldiga jorden söka inteckning för sin fordran.

För berörda ändamål måste vidtagas sådana ändringar i §§ 2

och 14 af Intéckningsförordningen, som här nedan under Litt. B intagna

författningsförslag utvisar.

Man kan dock icke stanna dervid, utan det blir derjemte nödigt

att förunna fordringsegaren någon viss tid, inom hvilken han, derest

han för bevarande af sin rätt finner sådant erforderligt, må ega att

söka inteckning i den ersättningsskyldiga jorden vid påföljd för försittande

af nämnda tid, att rättigheten till inteckning går förlorad.

Under tiden synes han mig böra njuta sin säkerhet i jorden;

dock ej framför sådana jordegarens borgenärer, som i samma jord ega

pant- eller förmånsrätt. I enlighet med dessa kortligen anförda grunder

är det här nedan under Litt. A intagna lagförslag uppgjordt. Till

förekommande af ovisshet om detta lagförslags rätta förstånd är i slutet

af detsamma infördt enahanda stadgande, som innehålles i den

Kongl. propositionen; hvaraf följer, att, derest den ersättningsskyldiga

jorden öfvergår till ny egare, denne, fastän inteckning för ersättningsfordringen

icke blifvit sökt och vunnen, dock skall vara pligtig att

svara för hvad af det vid skiftet faststälda bidrag eller ersättning förfaller

till betalning eller utgörande, sedan han egare blifvit.

På grund af hvad sålunda anförts får jag hemställa, att Riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

dagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts proposition icke kan i oförändradt

skick antagas, må med anledning af samma proposition och

Herr Magnus Jonssons motion för sin del besluta

A) en så lydande

Lag angående säkerhet för fordran å utflyttningsbidrag

m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Härigenom förordnas, som följer:

Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning

eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för

ståndskog, plantering eller torfjord skall gäldas af egare till

jord, som i skiftet ingått; njute den, till hvilken sådant bidrag

eller ersättning bör utgöras, sin säkerhet i samma jord framför

andre jordegarens borgenärer, hvilka icke i jorden ega

pant- eller förmånsrätt. Söker han ej inteckning för sin fordran,

i stad inom tre månader och å landet sist vid det ting,

som infaller näst efter sex månader, sedan skiftet vunnit fastställelse;

ege derefter ej bättre rätt än de andre. Öfvergår

jorden till ny egare, vare denne, ändå att inteckning för bidraget

eller ersättningen ej sökts, pligtig svara för hvad deraf

förfaller till betalning eller utgörande, sedan han egare blifvit.

B) en så lydande

Förordning angående ändring af 2 och 14 §§ i Förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875.

Härigenom förordnas, att 2 och 14 §§ i Förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 skola erhålla följande förändrade

lydelse:

2 §•

Häftar fast egendom för ogulden köpeskilling, på sätt i 11 kap.

2 § Jordabalken sägs, eller har egare af fast egendom genom domstols

beslut fått sig ålagdt att ställa säkerhet för omyndigs medel, dem

han bär om händer, eller är han genom laga kraftvunnet utslag i brottmål

förpligtad att utgifva skadestånd, som ej genast är förfallet till

betalning, eller har vid laga skifte, som vunnit fastställelse, blifvit bestämdt,

att bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord

eller för ständskog, plantering eller torfjord skall gäldas af egare till jord,

som i skiftet ingått-, då må inteckning beviljas till säkerhet för sådan

fordran, ändå att gäldenären det ej medgifvit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

7

14 §.

öfverlåter någon sin fasta egendom till annan, och har, innan

nye egaren söker lagfart, inteckning för fordran blifvit i egendomen

sökt på grund af förre egarens medgifvande eller derförutan enligt

2 §; då utgör öfverlåtelsen ej hinder för inteckningens beviljande. Sökas

å samma dag inteckning för fordran och lagfart å öfverlåtelse,

vike inteckningssökanden för den, som eganderätten förvärfvat, der ej

inteckningen sökes för fordran, som eger förmånsrätt enligt 11 kap.

2 § Jordabalken, eller för fordran å utflyttning sbidrag eller ersättning,

hvarom i 2 § sägs.

af Herr Grefve Mörner;

af Herr Ekenman, med hvilken Herrar Thomasson, Widmark, Anders

Persson och Lewin instämt: »Jag anser att Lag-Utskottet bort,

på de i Kongl. Maj:ts proposition framlagda skäl, till densamma förorda

bifall, desto hellre som samma Kongl. proposition är föranledd af

och står i öfverensstämmelse med Riksdagens egen begäran i dess underdåniga

skrifvelse den 9 Maj 1880.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:22 Skrifvelse till Konungen, angående Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skyldighet för ny egare af jo s. 8 i texten