Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inrättande af en postsparbank för riket. Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så lydande proposition

1883-04-26 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBLU 1883:1, Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inrättande af en postsparbank för riket. Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så lydande proposition

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Eiksd. Kansli den 28 April 1883, kl. 11 f. in.

Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

inrättande af en postsparbank för riket.

Till Riksdagen har den 6 sistlidne Mars aflåtits en så lydande proposition

(N:o 40):

I syfte att inrätta en postsparbank för riket vill Kongl. Maj:t, med

åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed

föreslå Riksdagen att

dels antaga närlagda förslag till förordning angående en postsparbank

i riket,

dels besluta, att postsparbanken må ega ej mindre att i Riksbanken

öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå insatta medel,

inom högst fyra hundra tusen kronor, af ränta enligt fullmäktiges i Riksbanken

bestämmande, än äfven att, utan ställande af säkerhet, i Riksbanken

begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift samt under de

vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva,

dels ock medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma såväl

arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken och

ersättning till postverkets tjensteman för deras bestyr med postsparbanksrörelsen

som ock löner och arfvoden för den byråchef och de biträden i öfrigt,

som måste anställas hos Greneralpoststyrelsen för att besörja de göromål, som

tillhöra postsparbanken;

Bill. till Rihsd. Prot. 1883. 4 Sami. 2 Afd. 1 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 1.

2

varande det denna nådiga proposition bilagda Förslag till förordning

så lydande:

Förslag

till

Förordning angående en postsparbank för riket.

1.

Postspar- Postsparbankens ändamål är att, under statens garanti, emottaga pen
ändamTi

n^nSar> desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet ytterligare

atu a t. -£örk0fra samt medlen i stadgad ordning vederbörande tillhandahålla.

§ 2.

Insättning i Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning insätta

allmänhet. me(]e] \ postsparbanken.

Mom. 2. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postsparbankens

styrelse bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles öppen för

allmänheten.

Mom. 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift lemnas

om namn, födelseår, månad och dag, hemvist och, der sådant kan ske, lefnadsyrke

för den, till hvars förmån insättningen eger rum. Göres insättningen

till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnes

namn uppgifvas.

§ 3.

Minimutnför

insättning, en

Minsta belopp, som på en gång må i postsparbanken insättas, utgör

krona. Derutöfver får insättning ske endast i helt krontal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

§ 4.

3

Mom. 1. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än en Sparmärken

krona, tillhandahållas å de postanstalter, postsparbankens styrelse bestämmer,oc/i sPar,l0rt

och hos särskild! antagne försäljningsmän sparmärken och sparkort.

Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med samma belopp,

hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes af den, som vid emottagandet å

detsamma anbringar minst ett sparmärke.

Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och en af dessa

rutor blifvit. med sparmärke försedd, kan insättning i postsparbanken verkställas

genom sparkortets inlemnande å postanstalt.

Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas utom

i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.

§ 5.

Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgiftsfritt dels en Motbok.

med seriebokstaf och ordningsnummer försedd motbok, utfärdad för den person,

till förmån för hvilken insättningen eger rum, dels ock blanketter till qvittenser,

afsedda att användas vid lyftande af innestående medel.

Mom. 2. I motbok skall vid utlemnandet finnas infördt sammandrag

af de författningar, livilka röra allmänhetens förhållande till postsparbanken.

Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer

än en motbok ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning medel

blifvit af annan person insatta, kunna utbekomma särskild motbok för insättning

af egna medel.

§ 6.

Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande tjensteman å Qvitto ä inden

postanstalt, der insättningen sker, qvitteras på sätt särskildt bestämmes.satta meäeL

% 7-

Mom. 1. Ränta ä insatta medel godtgöres endast för hel månad och Räntegodtberäknas

från och med månaden näst efter den, då insättningen egt rum, sorelse.

till den månad, då medlen få lyftas.

Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.

A hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas

ränta från och med början af näst derpå följande år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1

Bänkfot.

Uppsägning.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 2,000 kronor.

§ 8.

Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i postsparbanken

insatta, bestämmes af Konungen.

Mom. 2. Yårder i räntefoten förändring beslutad, träder densamma

dock icke i verket under löpande kalenderår ej heller förr än 4 månader

efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.

§ 9.

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf,

skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt; skriftligen uppsäga

och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra utbetalas.

Öfver uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

for belopp af högst 50 kronor .................................. minst 10 dagar,

» » öfverstigande 50, men ej 500 kronor .......... > 30 »

» » » 500, » » 1,000 » ............ » 60 »

» » » 1,000 kronor ..................................... » 90 »

allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.

Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i

särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken kan

ske, medgifva utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid, än här

ofvan stadgas.

Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid någon

postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor utsträckes

till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela nödiga föreskrifter

i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.

Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må

densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade

inom tio dagar efter den dag, dä desamma skolat tillhandahållas, anses uppsägningen

hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de

i postsparbanken ånyo insatta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lay-Utskottets Utlåtande N:o 1.

5

§ 10.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel, uttagning.

som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill genom

meddelande af sådana uppgifter, som här ofvan i § 2 mom. 3 omförmälas.

Mom 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med dem,

som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen. I annat fall

öfverlemnas ärendet till postsparbankens styrelse, som eger att efter omständigheterna

förordna om medlens utbetalande eller om frågans hänvisande till

laga domstol.

Mom. 3. Vid medlens lyftande aflemnas till postanstalten qvitto,

tecknadt å sådan blankett, som i § 5 mom. 1 omförmäles.

Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande tjensteman

i motboken införas. •

Mom. 5. Omfattar uppsägning hela det i motbok införda belopp,

skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas, dervid motboken till

postanstalten återställes.

§ 11.

Mom . 1. Grift qvinna må, äfven utan mannens samtycke, uppsäga Gift qvinnas

och lyfta medel, som för hennes räkning innestå i postsparbanken. årf Tratt till

Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år, jemväl^uttagning.

utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel, insatta å sådan

motbok, som han på grund af § 5 mom. 3 för insättning af egna medel

utbekommit.

§ 12.

En och samma motbok må, för sä väl insättning som uttagning af Motboks anmedel,

användas vid hvar postanstalt, der sparbanksrörelse finnes anordnad, vändbarhet

via ouna

postanstalter.

% 13.

Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad, hvar- Motboks inunder

första insättningen egt rum, bör motbok å postanstalt mot qvitto afsändande til1

lemnas, för att genom postanstaltens försorg insändas till postsparbankens sparbankens

styrelse, som besörjer motbokens granskning och införande i densamma af styrelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats-, Banko och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

den för nästförflutna kalenderår upplupna ränta, hvarefter motboken genom

vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälda qvitto, till egaren återställes.

Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom tid som ofvan

säges, till insändning aflemna, och yppar sig sedermera skiljaktighet mellan

motbok och postsparbankens räkenskaper, då skola, i fråga om egarens tillgodohafvande,

räkenskaperna ega vitsord.

§ 14-

Preskription. Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio år hvarken

insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende å dylik fordran icke

vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som i Kong! Förordningen

den 4 Mars 1862, om tioårig preskription och om årsstämning, föreskrifves,

då skola medlen tillfalla postsparbanken. Dock eger postsparbankens

styrelse att, med afseende å förekommande omständigheter, medgifva

medlens utbetalande till motbokens egare.

§ 15.

Öfverlåtelse

af motbok.

Mom. 1. Öfvergå!- eganderätt till motbok från en till annan, vare

sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs eller utmätning,

skall anmälan derom ofördröjligen göras hos postsparbankens styrelse.

Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit. godkänd, medför

öfverlåtelsen ej någon rätt mot postsparbanken.

Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat fall, än som

i mom. 1 af denna § säges.

§ 16-

Förlust Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant hos postsparbankens styrelse

af motbok, ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och omständigheter, under hvilka

boken förkommit.

Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger styrelsen gå i författning

derom, att motboken varder, på egarens bekostnad, tre gånger i allmänna

tidningarne efterlyst.

Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista gången egt

rum, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas af postsparbankens

styrelse, på hvars pröfning ankommer, dels huruvida för den nya motbokens

erhållande säkerhet bör ställas, dels ock om och, i sadant fall, med hvilket

belopp särskild afgift skall för motboken erläggas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande l\'':o 1. 7

Mom. 4. Grenom ny motboks utfärdande varder den förra motboken

till kraft och verkan mot postsparbanken dödad.

§ 17.

Gör egare af motbok till postsparbankens styrelse framställning derom, Förmedling

att för medel, som på hans räkning i postsparbanken innestå, må inköpas %0^öp"

räntebärande obligation af det slag, som för postsparbankens egen räkning

anskaffas, tillhör det styrelsen föranstalta, att, så vidt ske kan och inom

den i § 9 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obligation varder, utan

särskild afgift till postsparbanken, inköpt till förmånligaste kurs, som kan

betingas. Obligationen skall derefter genom vederbörande postanstalt motbokens

egare tillhandahållas, mot erläggande af belöpande franko- och assuransafgifter,

i fall obligationen, för att egaren tillställas, skall med post från en

till annan ort befordras.

§ 18.

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras Medlens

för löpande utgifters bestridande, insättas på upp- och afskrifningsräkning i

Riksbanken.

Mom. 2. För så stor del af dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning

af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för postsparbankens

räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten,

Sveriges allmänna hypoteksbank eller svenska hypoteksföreningar mellan

jordegare ä landet; dock med rätt för postsparbankens styrelse att intill högst

hälften af de postsparbankens medel, som kunna blifva föremål för dylik fast

placering, i stället för inköp af obligationer, göra medlen fruktbärande genom

deras utlåning till Riksgäldskontoret mot dess å statens vägnar afgifna skuldförbindelse

för att användas i och för statens odlingslånefonds räkning;

börande i sistnämnda fall såväl tiden för återbetalning af dylik försträckning

som räntan derå bero på aftal mellan postsparbankens styrelse och fullmäktige

i Riksgäldskontoret.

§ 19.

Mom. 1. De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter skola Förvaltbestridas

med den räntevinst, som på postsparbankens rörelse kan uppkomma.Xader^m

Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst dertill

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammanfatta Stats-, Banko- och Lag- TJtskottets Utlåtande N:o 1.

lemnar full tillgång, bör af postverket förskjutas, hvad utöfver räntevinsten

kan för ändamålet erfordras.

Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt,

skola de öfverskott, som kunna uppkomma, användas uteslutande för postsparbankens

egna ändamål.

§ 20.

i berättelse Mom. 1. Etter bokslut, som för hvarje kalenderår verkställes, skall

m. m. styrelsen till Konungen afgifva underdånig berättelse om postsparbankens

tillstånd och förvaltning.

Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det styrelsen

att yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens medel må under

det löpande året användas för vidtagande af åtgärder, hvilka afse främjande

af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhällsklasserna.

§ 21.

Fgst_ Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af Generalpostdirektören

sparbankens såsom ordförande, samt fyra ledamöter, nemligen den byråchef i General-,

styrelse. p0ststyrelsen, som är föredragande för ärenden rörande postsparbanken, en

af Konungen särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i Riksbanken

och en af fullmäktige i Riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter

bemälde fullmäktige, hvar för sig inom sig utse.

Mom. 2. Är Generalpostdirektören hindrad att i handläggning af

ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ordförande i styrelsen tjenstgöra

den byråchef i Generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar.

Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning hos postsparbankens

styrelse och i hvilka ärenden styrelsens ordförande eger ensam besluta bestämmes

af Konungen.

22.

Riksbankens Fullmäktige i Riksbanken besörja, att för de medel, som af postsparban
kens

styrelse anvisas, obligationer inköpas af den beskaffenhet denna förordsparbankens^ing

bestämmer; låta för postsparbankens räkning i Riksbanken förvara de

medel, postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värdehandlingar mot den ersättning

till Riksbanken, som af fullmäktige bestämmes; samt föranstalta, på

framställning af postsparbankens styrelse, om försäljning eller pantsättning

af postsparbankens värdehandlingar till det belopp, styrelsen finner nödigt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansätta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

För de skal, som föranledt den nu gjorda framställningen om upprättande

af en -allmän postsparbank för riket — hvilken framställning hufvudsakligen

grundats på ett af särskilda komiterade efter verkstäld utredning

upprättadt förslag, hvaröfver yttranden afgifvits såväl af fullmäktige i

Riksbanken som af Kongl. (1 eneralpoststyrelsen — redogöres i det den nådiga

propositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 6 sistlidne

Mars; och da af föredragande departementschefens anförande till nämnda

protokoll framgår, att en dylik sparanstalt skulle, äfven i vårt land, såsom

flerestädes utomlands, vid sidan af redan bestående enskilda sparbanker fylla

en synnerligen vigtig uppgift, nemligen att genom lätt tillgänglighet särskildt

till förmån för den stora del af Sveriges arbetarebefolkning, som är efter år

pa de mest olika ställen af landet såsom vid jernvägsbyggnader, flottningar

m. m. söker sig arbete, möjliggöra uppsamlandet af äfven de minsta besparingar,

i ett omfång, hvartill hittillsvarande sparbanker torde få anses oförmögna,

har Utskottet, under åberopande af hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll

och i komiterades den 23 December 1882 afgifna betänkande till

stöd för sjelfva saken blifvit anfördt, ansett sig icke behöfva särskildt motivera

sin hemställan om Riksdagens bifall till inrättandet af en postsparbank, utan

öfvergår genast till granskning af de särskilda detaljbestämmelserna i det af

Kongl. Maj:t framlagda förslaget.

I sådant afseende har Utskottet funnit följande §§ i lagförslaget gifva

anledning till anmärkning, nemligen § 7 mom. 3 samt § 18.

I förstnämnda paragrafs 3:dje moment stadgas, att på en och samma

motbok godtgöres icke ränta för högre belopp än 2,000 kronor, hvilket stadgande,

sammanstäldt med § 5 mom. 3, innebär, att nämnda belopp skulle

blifva det högsta, hvartill en persons innestående tillgodohalvande hos postsparbanken

i allmänhet kornrne att uppgå.

Postsparbankens hufvudsyfte är att uppsamla och göra fruktbara de

små besparingarna samt, sedan de växt till afsevärdt belopp, förmedla en

fördelaktigare placering mot högre ränta än postsparbanken kan lemna. Yid

sådant förhållande vill det synas Utskottet, att det af Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse

med komiterades hemställan, föreslagna maximibeloppet, hvarå

ränta beräknas, vore väl högt tilltaget och att detsamma utan olägenhet

skulle kunna nedsättas till en lägre summa, hvilken lämpligen torde kunna

bestämmas till 1,000 kronor.

Väl har i några länder, der postsparbanker finnas inrättade, maximibeloppet

för insättningar bestämts till högre belopp, än Kongl. Ma j-t, nu

föreslagit, hvaremot erfarenheten från andra länder visar att lägre summor

ansetts lämpliga. Utskottet föreställer sig emellertid, att genom beloppets

fastställande till ofvannämnda lägre summa skulle befordras en hastigare plaBih.

till Rik sd. Prat. 1883. 4 Samt. 2 Af cl. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

cering af sammanspardt kapital i sådana obligationer, som dertill afsetts, och

finner i denna omständighet ett stöd för den ifrågasatta ändringen. Vidtagandet.

af densamma skalle dessutom bidraga att bäfva de från många

håll med styrka framhållna, på farhågor för de hittillsvarande sparbankernas

bestånd och jemna utveckling grundade betänkligheter mot postsparbankens

inrättande. Klart är nemligen att ju lägre maximibeloppet sättes, desto

hastigare kommer utströmningen af penningar, för hvilka sökes placering, att

försiggå — säkerligen icke minst i de nuvarande sparbankerna, som i allmänhet

gifva en högre ränta än postsparbanken; och då i postsparbanken antagligen

och i enlighet med dess ändamål komma att insättas penningar, de

der, om de icke uppsamlades af en sådan anstalt, säkerligen icke skulle

finna vägen till någon af de vanliga sparbankerna utan åtgå till onödiga

utgifter, torde den slutsats icke vara oberättigad, att de nuvarande sparbankerna,

långt ifrån att hafva något att frukta af postsparbanken, tvärt om

i densamma kunna motse en ingalunda obetydlig källa till förkofran. Erfarenheten

från andra länder talar ock, enligt hvad i statsrådsprotokollet

och komitébetänkandet framhålles, för det antagande, att postsparbanken

och de vanliga sparbankerna hafva hvar sina särskilda verksamhetsområden,

så att den förra ingalunda behöfver undergräfva de senare, för så vidt nemligen

dessa äro förtjenta af förtroende.

Skulle, i enlighet med hvad Utskottet ansett lämpligt, maximibeloppet

för räntebärande insättningar nedsättas till 1,000 kronor, måste jemväl i § 9

mom. 2 vidtagas någon redaktionsförändring, så till vida, att orden »för belopp

öfverstigande 1,000 kronor, minst 90 dagar» helt och hållet uteslutas,

samt att orden strax förut: »för belopp öfverstigande 500 kronor, men ej

1,000 kronor minst 60 dagar», ändras till »för belopp öfverstigande 500

kronor minst 60 dagar».

Vidkommande derefter § 18 i förslaget, så innehåller mom. 1, att de

i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för löpande utgifters

bestridande, skola insättas på upp- och afskrifningsräkning, och då detta

stadgande sammanställes med början af nästföljande moment, framgår deraf,

att meningen är, att alla de medel, som anses behöfliga för att möta uppsägningar,

skola å sådan räkning insättas.

Utskottet kan icke undgå, att mot detta stadgande göra anmärkning.

Något skäl, hvarför de postsparbankens medel, som icke kunna placeras i

obligationer eller sådana skuldförbindelser, hvarom i inom. 2 af denna § förmäles,

skulle uteslutande insättas å upp- och afskrifningsräkning, hvarå endast

mycket låg ränta godtgöres, finnes icke anfördt vare sig i statsrådsprotokollet

eller i komitébetänkandet. Då postsparbanken genom stadgandet om uppsägningstid

sjelf är skyddad mot alltför brådstörtade utbetalningar af insatta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande 1S:o 1. 11

medel, synes det vara vida lämpligare att icke genom en uttrycklig föreskrift

derom, att de medel, om hvilka nu är fråga, skola å upp- och afskrifningsräkning

insättas, förhindra deras fruktbargörande äfven genom insättning å

depositionsräkning, hvilket senare för visso skulle lända postsparbanken till

väsentlig fördel samt utan tvifvel äfven för Riksbanken vara af nytta. I

det yttrande Fullmäktige i Riksbanken afgifvit öfver komiterades förslag,

finnes väl icke nämndt, huruvida Fullmäktige hafva något att erinra mot en

sådan anordning, men då Fullmäktige för sin del kunnat medgifva öppnandet

för postsparbanken af upp- och afskrifningsräkning, anser Utskottet sig ega

full rätt att antaga, det betänkligheter från Fullmäktiges sida icke skulle

möta för postsparbanken att i Riksbanken begagna jemväl depositionsräkning;

och då vidare, om Kong! Maj:ts proposition vinner Riksdagens bifall, postsparbanken

kommer att i Riksbanken, efter öfverenskommelse med Fullmäktige,

få begagna kreditiv, synes det icke vara behöfligt för postsparbanken,

att för mötande äfven af betydligare uppsägningar hafva synnerligen stora

belopp tillgängliga vid anfordran å upp- och afskrifningsräkning.

Det stadgande, som skulle sättas i stället för den i förevarande moment

gifna föreskriften, torde dock böra hållas helt allmänt, ty gifvet är, att

en del medel, om ock till jemförelsevis ringa belopp, kunna och böra äfven

å upp- och afskrifningsräkning insättas, hvarom postsparbankens styrelse

synes böra ega frihet att sjelf bestämma.

I följd häraf anser Utskottet §:ns lista moment böra erhålla följande

lydelse:

»Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras

för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning i

Riksbanken.»

Vidkommande slutligen mom. 2 i förevarande §, så har Utskottet icke

haft annat att anmärka mot förra delen af detta moment, som börjar med

orden: »För så stor del af dessa» etc. och slutar med orden »mellan jordegare

å landet», än att det synts Utskottet lämpligt, dels att för vinnande

af större tydlighet ordet »dessa» i första raden utbytes mot ordet »influtna»,

sä att det komme att heta: »För sä stor del af influtna medel» etc.; dels

ock att, enär några obligationer af hypoteksföreningar mellan jordegare å

landet icke vidare utgifvas samt de redan utgifna nu mera icke kunna finnas

i marknaden tillgängliga till synnerligen afsevärda belopp och i allt fall

komma att inom kort varda helt och hållet indragna, stadgandet att sådana

obligationer få af postsparbanken inköpas, såsom af föga praktisk vigt, torde

böra utgå, i hvilket fall ifrågavarande stadgande skulle komma att innehålla

— — »räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller

Sveriges allmänna hypoteksbank».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta StatsBanko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Hela den senare delen af momentet har Utskottet ansett böra uteslutas,

hvarigenom momentet med undantag allenast af de ändringar, här ofvan omförmälts,

skulle erhålla samma lydelse, som af komiterade föreslagits.

Det tillägg till momentet, som af Kongl. Maj:t blifvit gjordt, har

nemligen tillkommit under förutsättning, att en: af Kongl. Maj:t aflåten

proposition till innevarande Riksdag om upprättande af en odlingslånefond

skulle vinna Riksdagens bifall; och enär denna fråga ännu icke varit föremål

för Riksdagens pröfning, skulle afgörandet af nu föreliggande förslag rätteligen

hvila i afbidan på Riksdagens beslut derutinnan, men då det synes

Utskottet både olämpligt och öfverflödigt att med förevarande framställning

sammanbinda en så vidtutseende fråga som den om berörda odlingslånefond,

har Utskottet förestält sig att förslaget i denna del för närvarande kunde

lemnas å sido. Härmed har Utskottet dock ingalunda velat uttala, att nu

antydda sätt för placering af postsparbankens medel borde förkastas, men Utskottet

föreställer sig att, i händelse odlingslånefond en verkligen kommer till

stånd, formen för upplånande af penningar till densamma åtminstone till en

början skulle kunna blifva lika med den, hvarunder Riksgäldskontor^, som

skulle besörja anskaffandet af behöfliga lånemedel till fonden, i andra fall upplånar

medel för statens räkning, eller utfärdande af obligationer med den

förändring i innehållet angående uppsägningsrätt m. m., som af det särskilda

ändamålet kan varda påkallad. I allt fall, och huru härmed än må komma

att ställas, synes det icke vara af nöden att redan nu meddela några bestämmelser

i förevarande afseende, då ju, om ock lånefondens upprättande

skulle af nu församlade Riksdag beslutas, anledning ej är för handen att

antaga, det postsparbanken nästan i samma stund den tillkomme skulle

blifva i stånd att fast placera något mera betydande belopp. Vid sådant

förhållande synes det icke kunna medföra olägenhet att ännu någon tid uppskjuta

meddelandet af bestämmelser af den art, som af Kongl. Maj:t nu

satts i fråga, eller föreskrifts meddelande om penningars bindande vid ett

papper, som, huru säkert det än torde fa anses, dock icke skulle vara af

den beskaffenhet, att det kunde med samma, till en början till äfventyrs erforderliga

lätthet realiseras, som de öfriga värdepapper, i hvilka postsparbankens

medel skulle nedläggas.

Mot öfriga i förevarande lagförslag har Utskottet icke haft något

att anmärka; och får Utskottet nu till underlättande af öfversigten här nedan

återgitva de §§ i nämnda förslag, sådana de med de af Utskottet här ofvan

ifrågasatta ändringar skulle lyda:

S 7.

Mom. 1. Ränta å insatta medel godtgöres endast för hel månad och

Ränte
godtgörelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 13

beräknas från och med månaden näst efter den, då insättningen egt ruin,

till den månad, då medlen få lyftas.

Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.

Å livad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal beräknas

ränta från och med början af näst derpå följande år.

Mom. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre

belopp än 1,000 kronor.

§ 9.

Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf, Uppsägning.

skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt skriftligen uppsäga

och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra utbetalas. Öfver

uppsägningen meddelas bevis af postanstalten.

Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:

för belopp af högst 50 kronor .......................................... minst 10 dagar,

» » öfverstigande 50 men ej 500 kronor .................. » 30 »

» » » 500 kronor .......................................... » 60 »

allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.

Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i särskilda

fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken kan

ske, medgifva utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid, än här

ofvan stadgas.

Mom. 4. Belinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid någon

postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor utsträckes

till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela nödiga föreskrifter

i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.

Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må

densamma ej lyda å annat än helt krontal.

Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyftade

inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas, anses uppsägningen

hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel, såsom vore de

i postsparbanken ånyo insatta

och

§

18.

Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för

löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning i Riksbanken, bargörande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Mom. 2. För så stor del af influtna medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att möta uppsägning

af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola förpostsparbankens

räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade af svenska staten eller

Sveriges allmänna hypoteksbank.

De öfriga i förevarande nådiga proposition gjorda framställningar har

Utskottet icke funnit böra till annan erinran föranleda än att, om ock

Kongl. Maj:t må medgifvas rätt att provisoriskt bestämma de arfvoden och

löner, hvarom i sista delen af propositionen förmäles, sådant dock endast

må ske under förutsättning deraf, att fullständig löne- och arfvodesstat framdeles

varder Riksdagens pröfning understäld.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) för sin del antaga ifrågavarande förslag till förordning

angående en postsparbank för riket med de af Utskottet

föreslagna ändringar;

b) besluta, att postsparbanken ma ega ej mindre att i Riksbanken

öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande

för derå insatta medel, inom högst fyrahundra tusen kronor,

af ränta enligt fullmäktiges i Riksbanken bestämmande, än

äfven att, utan ställande af säkerhet, i Riksbanken begagna

kreditiv till det belopp och mot den inträdesafgift samt

under de vilkor i öfrigt, Fullmäktige finna skäligt föreskrifva;

och

c) medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare, och intill

dess fullständig löne- och arfvodesstat kan varda Riksdagens

pröfning understäld, bestämma sä väl arfvoden för

ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken

och ersättning till postverkets tjensteman för deras bestyr

med postsparbanksrörelsen som ock löner och arfvoden för

den byråchef och de biträden i öfrigt, som måste anställas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-TJtskcttets Utlåtande N:o 1. 15

. hos Kongl. Generalpoststyrelsen för att besörja de göro
mål,

som tillhöra postsparbanken.

Stockholm den 26 April 1883.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

O. BECK-FRIIS.

Reservationer:

af Herr L. M. Nordenfélt, hvilken yrkade att nedannämnda §§ i

förordningen angående en postsparbank för riket måtte erhålla följande lydelse:

§ 10.

Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,

som ''blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill på sätt,

postsparbankens styrelse bestämmer.

Mom. 2. Har innehafvaren styrkt sin behörighet att lyfta det uppsagda

beloppet, verkställes utbetalningen. I annat fall öfverlemnas ärendet till

postsparbankens styrelse, som eger att efter omständigheterna förordna om

medlens utbetalande eller om frågans öfverlemnande till laga domstol.

Mom. 3, 4 och 5 (lika med Kongl. Maj:ts förslag).

§ 11-

Mom. 1. Medel, öfver hvilka gift qvinna eger att råda, må i postsparbanken

insattas för hennes räkning och till hennes förfogande.

Mom. 2. (Lika med Kongl. Maj:ts förslag).

§ 18.

Mom. 1. Af de i postsparbanken inflytande medel\skall den del, som

postsparbankens styrelse anser behöfva hållas tillgänglig för att möta uppsägning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

af insatta medel, och hvilken icke erfordras för bestridande af löpande utgifter,

göras räntebärande genom insättning i Riksbanken.

Mom. 2. Postsparbankens öfriga medel skola användas till inköp af

räntebärande obligationer, utfärdade af Riksgäldskontor et, Sveriges allmänna

hypoteksbank eller svenska hypoteksförening ar å landet, eller ock, likväl högst

upptill en tredjedel af postsparbankens samtliga tillgångar, öfverlevmas till

Riksbanken eller ''Riksgäldskontor et, mot särskilda sladd förbindelser, på de

vilkor, om hvilka postsparbankens styrelse kan öfverenskomma med fullmäktige

i Riksbanken eller i Riksgäldskontor et.

af Herrar C. A. Larsson och Jan Andersson i Jonvik, hvilka yttrade:

»Emot Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets betänkande angående

inrättandet af en postsparbank för riket, se vi oss föranlåtna afgifva följande

reservation:

Af det till grund för den Ivongl. propositionen åberopade komitébetänkandet

inhemtas, att här i riket sparbanksväsendet vunnit en sådan

förökning att då 1834 funnos endast trettiofyra sparbanker med 23,000

delegare, så både antalet förökats så, att det 1880 utgjorde 351 sparbanker

med 770,551 delegare eller ungefär 17 sparbanksböcker per 100 invånare.

Desse delegares behållning utgjorde år 1860: 27,291,937 kronor, hvilken

summa 1870 både ökats med 30,000,000, och 10 år derefter eller 1880

motsvarade 147,555,662 kronor, hvarutöfver sparbankernas egna fonder sistnämnda

år uppgingo till 11,365,954 kronor. Denna utredning, tyder på att

svenska allmänheten under senare år hopsparat omkring 10,000,000

om året.

Komitébetänkandet upplyser visserligen, att en sparbanksstyrelse sä

missbrukat sitt förtroende, att kassaförvaltaren lemnats tillfälle att förskingra

en del af sparbankens medel, men betänkandet upplyser icke, huruvida förlusten

drabbat insättarne eller hufvudmännen.

Komiterade åberopa visserligen att postsparbankerna i England tagit

en högst betydlig favör, men detta härleder sig uppenbarligen från den låga

penningeränta, som i berörda land gör sig gällande. Inom Sverige är förhållandet

deremot helt olika, då man vet att de svenska sparbankerna i

allra flesta fall tilldela sina hisättare fem procent, som vid hvarje års slut

göres till kapital; så kan det väl svårligen låta tänka sig, att den svenska

allmänheten skulle öfverflytta sina besparingar till postsparbanken mot den

låga räntefot, som i komitébetänkandet antydes, eller 3®/10 procent.

Beträffande deremot utlåningssättet, så verka nuvarande svenska sparbanker

dubbelt välgörande inom hvar sina orter; ty på samma gång de göra

insättarnes medel fruktbara, så gå de den öfriga befolkningen till banda med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-. Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 17

smärre lån. h vilka de få afbörda genom en tiondedels årlig amortering

Komité rade klandra visserligen den härigenom alstrade borgensutvecklingen

men da sparbanksstyrelserna nogsamt känna låntagarnes och löftesmännens

affärsförhållande och redbarhet, så får man sällan spörja att några nämnvärda

förluster genom nämnda lånerörelse inträffa.

Sålunda återstår det att taga i beräkning den risk, statsverket möjligen

kan komma att fä vidkännas, i händelse den föreslagna postsparbanken

skulle komma att sättas i verkställighet. För detta ändamål är det åt

Kong! Maj:t medgifvec att bestämma så väl arfvoden för ordförande och

ledamöter i styrelsen för postsparbanken och ersättning till postverkets tjensteman

för deras bestyr med postsparbanksrörelsen, som ock löner och arfvoden

för den byråchef och de biträden i öfrig!, som måste anställas hos Generalpoststyrelsen

för att besörja de göromål, som tillhöra postsparbanken.

För att något sa när beräkna, hvartill dessa kostnader kunna sig

belöpa, uppställes följande kalkyl:

En ordförande och fyra ledamöter i styrelsen å 1,000 kronor 5,000 kronor.

1,680 poststationsföreståndare å 50 kronor ....................... 84 000 »

Tryckningskostnader och oförutsedda utgifter...................... 11,000 »

Summa 100,000 kronor.

Detta äi den summa, som statsverket kommer att vidkännas, åtminstone

under loppet af de tio första åren.

I anledning häraf yrka vi att Riksdagen måtte ogilla Utskottets förslag.»

af Herr Friherre J. G. N. S. Åkerhiehn, hvilken yttrade: »Enär

jag ej bättre förstår än att det i § 11 mom. 1 i förslaget till förordning

intagna stadgande ingår på civillags område och stadgar, angående

gift q vinnas rätt till disposition af egendom, en annan och ny grundsats än

den vår nu gällande civillag känner, håller jag före, att i detta fall, och

innan Riksdagen blifvit satt i tillfälle att yttra sig öfver den Kong!, propositionen,

Högsta Domstolen, enligt § 87 i Regeringsformen, bort vara öfver

den ifrågasatta förändringen hörd. Yicl det förhållande, att så ej skett, har

jag ansett mig huru litet jag i sak än har att mot stadgandet erinra —

icke höra biträda förslaget om dess antagande oförändradt, eller utan att det

affatta s i full öfverensstämmelse med de grunder, som nu i allmänna lagen

gälla.»

af Herr / Lyttkens, hvilken anförde: »Ehuru äfven jag är villig erkänna

det samhällsnyttiga i hvarje sträfvande, som afser att vänja befolkBih.

till Bilcsd. Prof. 1883. 4 Sami 2 Afd. 1 Bäft. ‘ 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Samansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

ningen i allmänhet och i synnerhet det uppväxande slägte! vid sparsamhet,

har jag dock ansett mig ej kunna biträda det föreliggande förslaget om inrättande

af en postsparbank för riket.

Såväl den för ändamålet tillsatta komité som Herr Finansministern

antager, att postsparbankens egna vinstmedel framdeles skola komma att

lemna tillgång till bestridande af (le för postsparbanken erforderliga förvaltningsutgifter.

Att en gång i framtiden sä skall komma att ske. kan väl

synas sannolikt, men det ligger dock icke utom möjlighetens gräns att så

icke kommer att ske, och i hvarje fall kan det icke ske förr än de innestående

medlen uppgått till ett belopp, som är tillräckligt stort för att skilnaden

emellan den ränta, som postsparbanken vid placering af de insatta

medlen kan betinga, och den ränta, som postsparbanken skall godtgöra insättarne,

kan förslå till förvaltningsntgifterna. Till dess måste omkostnaderna

förskjutas af medel, som eljest skulle kunnat användas för andra statsändamål.

Jag inser mycket väl. att det icke kan vara möjligt att på förhand

uppgöra någon fullt tillförlitlig beräkning öfver kostnaderna för postspaibankens

organisation och förvaltning, eller att med full säkerhet beräkna till

livilket belopp de innestående medlen minst måste uppgå för att postsparbanken

skall kunna bära sina utgifter. Men den omständigheten, att icke

fullt noggranna dylika beräkningar nunna åstadkommas, lärer väl icke utgöra

något giltigt skäl för en underlåtenhet att under olika förutsättningar

uppgöra approximativa beräkningar och derigenom sätta Riksdagen i tillfälle

att bilda sig en föreställning om storleken af de belopp, hvilka antagligen

behof de för postsparbankens räkning af statsmedlen förskjutas.

Att dessa kostnader komma att blifva icke obetydligt högre än man

på grund af komiténs framställning skulle kunna ega anledning antaga, är

temligen säkert. Sålunda komme t. ex. antagligen att erfordras icke obetydliga

sådana redan för den första anskaffningen af böcker, sparmärken,

blanketter och annat tryck.

Det redan strängt anlitade utrymmet i posthuset lärer väl ock knappast

medgifva inrymmande derstädes af den nya förvaltningen, som för sina skrymmande

liggare och dylikt antagligen komma att behöfva ett högst betydande

utrymme, så vida göromålen skola kunna på ett tillfredsställande sätt handhafvas.

Personalen vid centralanstalten lärer icke kunna blifva så alldeles

obetydlig. En byråchef med några extra biträden, såsom komitén synes vilja

antaga, lärer ej kunna bestrida ens de första organisationsgöromålen. Äfven

torde det vara att befara, att inånga af förestånclarne för de mindre poststationer,

som tillika skulle blifva sparställen, och hvilka nu nöja sig med

en obetydlig ersättning för det ringa besväret att afsända och emottaga några

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande 1V:o 1.

] 9

bref i veckan, skola komma med helt andra anspråk, derest de under flera

timmar dagligen skola vara tillstädes i postlokalen för att mottaga eller ut

betala sparbanksmedel, och på en del af de större postanstalterna lärer väl

den nuvarande personalen ej medhinna att sköta båda tjenstbefattningarne.

Då emellertid all utredning i dessa hänseenden saknas, och då, med

den stora utveckling sparbanksväsendet i vårt land redan erhållit, behofvet

af en postsparbank ej kan vara så öfverhängande, att icke, i afbidan på en

dylik utredning, med inrättandet deraf kan anstå, hemställer jag

att Riksdagen, med afslag å den nu framlagda nådiga propositionen,

måtte anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes låta verkställa och för Riksdagen

framlägga beräkningar öfver ej mindre de för postsparbanken erforderliga

organisations- och förvaltningskostnader, än äfven angående det belopp, hvartill

det innestående beloppet ungefärligen måste minst uppgå, innan vinsten genom

ränteskilnaden kan blifva tillräcklig att, sedan de af statsmedel förskjutna

kostnader blifvit ersatta, betacka utgifterna för postsparbankens förvaltning.»

af Herr Johannes Jonson,, hvilken yttrade: »Ehuru jag mer än väl

erkänner de fördelar, som med inrättande af en postsparbank för riket skulle

uppstå, förutsatt nemligen, att icke tillräckligt antal sparbanker redan förut

funnes, kan jag icke finna att, med nu varande förhållanden, eu allmän postsparbank

är behöflig.

Då sparbanker äro inrättade i hela riket, dels allmänna för ett helt

län med afdelningskomitoer inom alla kommuner, dels särskild! för städerna

och dels särskild! för härad och kommuner, samt dessutom folkbanker,

kapital- och ränteanstalter, så kan jag icke finna annat än att inrättandet

af en allmän postsparbank är öfverflödigt.

De i landsorten varande sparbanker, som. lemna i allmänhet 5 procent

ränta och derutöfver till insättarne, årligen lagd till kapitalet, äro så fördelaktiga,

att någon som ser på sin egen fördel icke kan vara benägen att insätta

sina besparingar i postsparbanken, der man, enligt komiterades beräkning,

ej kan erhålla mer än 3,a procent.

Genom inrättandet af en allmän postsparbank skulle man befrämja

sträfvande! att koncentrera alla besparade och tillgängliga medel i hufvudstaden.

Deremot, om penningarne insättas i ortens sparbanker, kunna de

blifva tillgängliga för dem i de olika landsorterna, som behöfva mindre lån,

hvilka lån, i vanliga fall, få återbetalas under en tid af 5 å 10 år.

Då sparbankerna sålunda kunna betala högre ränta till insättarne än

en blifvande postsparbank, så kan jag ej föreställa mig, att- sistnämnda bank

kan insamla så mycket medel, att den af vinsten kan bära förvaltningskostnaderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats-, Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Att Riksdagen skulle medgifva, att Kongl. Maj:t må tills vidare bestämma

så väl arfvoden för ordförande och ledamöter i styi‘elsen för postsparbanken

och ersättning till postverkets tjensteman, som ock löner och arfvoden

för den byråchef och de biträden i Öfrigt. som måste anställas hos Kong'':.

Generalpoststyrelsen, kan jag, då ingen utredning om kostnaden härför ännu

förefinnes, för min del, icke tillstyrka.

På dessa skäl liar jag ansett, att Sammansatta Utskottet bort tillstyrka

Riksdagen att icke godkänna hvad Kongl. Maj:t i berörda afseende

föreslagit.»

af Herr V. N. Ekenman. hvilken önskade annan redaktion af § 10 i

förslaget till förordning angående postsparbank för riket; och

af Herr F. J. E. Berglöf.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:44 Riksdagens Skrifvelse, N:o 44 s. 5 i texten