Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd för odling af sanka trakter m. m., dels ock enskilda motioner i samma ämne.

1883-04-28 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1883:41, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående låneunderstöd för odling af sanka trakter m. m., dels ock enskilda motioner i samma ämne.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:0 41.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1883, kl. 2 e. ni.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående

låneunderstöd för odling af sanka trakter m. m.,

dels ock enskilda motioner i samma ämne.

(R. A.)

o! en ^en ^ sistlidne Mars till Riksdagen afbiten proposition, som

till Stats-Utskottet remitterats, liar Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att besluta:

att en särskild fond å 10,000,000 kronor under loppet af tio år

bildas med ändamål att genom lån understödja odling af sanka trakter;

att till fondens bildande anvisas under tio år från och med år 1884

en million kronor årligen, dock att, om för något af dessa år icke så

stort belopp for utlåning erfordras, ett kommande års tillskott må i

samma mån höjas;

att de för fondens bildande nödiga medel skola, i den mån de här

nedan omförmälda inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, afRiksgäldskontoret

förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten;

att från och med år 1885 skola till fonden ingå de till Statskontoret

inflytande annuiteter å äldre odlingslån;

att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

att Kongl. Majrt skall ega att, i den mån fondens kapital och sedermera

mflytande låneafbetalningar och räntebehållningar dertill lemna

tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå enligt

följande allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom- !■ För hvarje odlingsföretag måste fullständig plan till arbetets

utförande jemte beräkning öfver de med så väl torrläggningen

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

som odlingen förenade kostnader vara uppgjord af sakkunnig person

och hafva vunnit Kongl. Majrts fastställelse.

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är underkastad alla de

vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,

hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för torrläggningen

beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren genom kontant

tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till företagets

fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Skulle sedermera befinnas, att den verkliga kostnaden

för arbetets utförande understiger den beräknade, skall, der Kongl. Maj:t

icke finner undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade lånet

minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som lånet

utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande förty räkenskaperna

af Vederbörande intressenter i företaget föras på sådant sätt, att den

verkliga kostnaden för företaget må kunna säkert uppskattas.

d/om. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett

odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af

Kongl. Maj:t eller, efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkännas. Kontraktet skall innefatta förbindelse

för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda

arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad

vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet.

kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade

statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,

af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.

Mom. 7. " Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, hvarefter medlen få successivt och i mån af

arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas.utsatta

eller särskildt blifvit bestämda; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med

afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af lånet i Statskontoret innestå, intill dess arbetet är afsynadt

och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos

Statskontoret företes:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande

eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes betalningsansvar,

intill dess lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni

1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka

för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft

samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

c) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingai-, som för låneunderstöds

utbekommande till Statskontoret aflemnats, förblifva uti Statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig reqvisition

utlemnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen, eller arbetet, utan af

Kongl. Maj:t medgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit

fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta

inställa all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf

uppburits, att på en gång eller successivt till Statskontoret inbetalas

inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t. Statskontoret bör tillse,

att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning, och skall det åligga

vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga

fem procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten skola af den

eller dem, det åligger, vederbörligen underhållas.

Mom. 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning, men den för lånen bestämda räntan beräknas å de

under tiden lyftade belopp och lägges vid de fem årens slut till den

beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet erlägges

från sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio procent,

deraf fem procent ränta. I afseende på sättet och ansvarigheten för

dessa inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse ofvan

åberopade Kongl. kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November

1848.

Mom. 13. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

af erhållna lån föranledts för Statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

Under förutsättning, att Riksdagen lemnade sitt bifall till bildandet

af ifrågavarande fond, på sätt Kongl. Maj:t sålunda ifrågasatt, har

Kongl. Maj:t derjemte föreslagit Riksdagen att bemyndiga fullmäktige

i Riksgäldskontoret att för beredande af tillgång till de försträckningar

till ifrågavarande fond, som komme att åligga Riksgäldskontoret, dels

använda den del af den blifvande postsparbankens tillgångar, som enligt

Kongl. Maj:ts samma dag till Riksdagen aflåtna nådiga proposition

angående bildande af en dylik bank vore afsedd att kunna på sådant

sätt göras fruktbärande, samt dels i mån af behof försälja obligatiofier

i svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda

att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning.

Af det ifrågavarande proposition bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,

att Landtbruksakademiens förvaltningskomité uti underdånig skrifvelse

den 19 December 1882 gjort framställning om beredande af understöd

medelst lån för åvägabringande i större omfattning af torrläggning

utaf vattendränkt mark inom landet, äfvensom för samma marks odling.

I denna skrifvelse redogör komitén till en början för innehållet

af yttranden, som från hushållningssällskapen inkommit, samt för de

genom hushållningssällskapens försorg inom de särskilda länen utförda

hydrografiska arbeten, innefattande uppmätning, afvägning, undersökning

och kartläggning af moss- och myrmarker, äfvensom för verkstälda

undersökningar af torfmossar i afseende å askhalt m. m.

Beträffande denna för olika län specifika redogörelse tillåter sig

Utskottet att till den Kongl. propositionen hänvisa.

Vidare förmäler förvaltningskomitén:

att, ehuru arealen af Sveriges vattendränkta, till odling tjenliga

marker ej kunde uppgifvas, man dock torde kunna göra sig en närmare

föreställning om vidden af denna areal deraf, att enligt framlidne Professoren

A. Erdmanns geologiska arbete “Sveriges qvartära bildningar44

2,670 tunnland mossar i medeltal funnes på hvarje undersökt qvadratmil

af landets yta vid tiden för detta arbetes utgifvande, och att, då Sveriges

hela areal beräknats utgöra 3,868 qvadratmil, 10,327,560 tunnland mossar

skulle enligt Erdmanns beräkning finnas inom landet; att denna beräkning

icke vore för hög, utan snarare för låg, framginge deraf, att på

nämnda tid några geologiska undersökningar ej blifvit utförda inom de

norra länen, der de talrikaste och mest vidsträckta mossmarkerna förefunnes,

hvilka ofta lämpligen kunde räknas i qvadratmil, såsom i Norrbottens

län, der, enligt hvad man numera hade sig bekant, genom de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

5

öfver länet utförda kartarbeten, uti kustlandet med undantag af Pajala

socken 41,6 qvadratmil af 184

det att inom den inre delen af länet, när fjellandet frånräknats, minst

en tredjedel af arealen upptoges af dylika marker; att, enär erfarenheten

visat, att minst halfva antalet af landets moss- och myrmarker

vore dugligt att, efter skodd afdikning, odlas, det sålunda kunde antagas

att, äfven med uppskattande al'' moss- och myrmarkernas vidd endast till

hvad Erdmann beräknat, 5 till 6 milloner tunnland sådana, till odling

användbara marker funnes inom landet, genom hvilka markers afdikning

och bearbetning Sveriges odlade jord, som nu antoges vara omkring

5,800,000 tunnland, således skulle fördubblas samt till och med

vinna ännu större tillväxt, om härtill lades öfriga vattendränkta, sidländta

marker, som, flerstädes inom landet förekommande, kunde efter

torrläggning blifva utmärkta odlingsfält; att Sverige i sina mossar och

myrar samt i kärren, hvilka i sitt naturliga skick lemnade en så ringa

afkastning, sålunda egde en ofantligt stor rikedomskälla, genom hvilken

nationalförmögenheten så högst betydligt kunde förökas och landets

välmåga för framtiden betryggas samt tillfälle till förvärf och

sjelfständig utkomst härvid beredas för ett vida större antal jordbrukare

än dem, som för närvarande i landet kunde sysselsättas''; att odlingen

af slika marker dessutom medförde den fördel, att frostländigheten

minskades och borttoges samt klimatet förbättrades i samma

mån, som odlingarne fortginge, hvarigenom ock skördarne å de gamla

odalfälten blefve säkrare och mera gifvande; att, de till odling dugliga

torfmossarne oberäknade, omkring 600,000 tunnland vattendränkta odlingsmarker

redan blifvit, på föranstaltande af hushållningssällskap och

landsting inom ofvan uppräknade län, undersökta och kartlagda samt

planer för dem uppgjorda, så att desamma kunde bringas till odling,

så snart tillgång på medel till odlingskostnadernas bestridande kunde

vinnas; att de återstående likartade odlingsmarkerna, som ännu ej

blifvit undersökta, voro vida större; att, då undersökningar af sådana

marker jemte afdikningsplaner för deras torrläggning kunde med högst

ringa kostnad erhållas genom statens landtbruksingeniörer, det ej

kunde betviflas, att äfven enskilde jordbrukare, som egde mindre vidsträckta

vattensjuka odlingsfält, skulle, såsom förut varit vanligt, kunna

bekosta deras undersökning och planläggning till odling-, och att hushållningssällskapen

inom de län, der sådant hittills ej skett, skulle

finna sig manade att söka främja landets bästa genom att låta undersöka

de ännu obegagnade större odlingsfälten samt föranstalta planläggning

till odling af dem, som härtill funnes lämpliga; att särskild!

statsanslag sålunda ej torde erfordras för dessa markers undersökning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

och kartläggning, helst kännedom om dem äfven vunnes genom de

fortgående geologiska undersökningarne; men att deremot för att främja

och påskynda tillgodogörandet af dessa vattendränkta fält, i synnerhet

sådana, som vore af vidsträcktare omfång, och i hvilka oftast flere

personer voro delegare, biträde från statens sida måste lemnas icke

allenast till afdikningen, utan äfven till odlingen, enär i annat fall hädanefter,

såsom hittills varit händelsen, torde inträffa, att större delen

af de uppgjorda afdiknings- och odlingsplanerna med de till dem hörande

kartor, profiler och kostnadsförslag komme att såsom ett dödt

kapital ligga begrafven i hushållningssällskapens gömmor.

På dessa grunder och med stöd af de från hushållningssällskapen

uttalade önskningar har förvaltningskomitén hos Kongl. Maj:t anhållit,.

att nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas, att ett belopp af

10,000,000 kronor måtte anvisas såsom fond för lån till understöd för

uppodling af mossar, myrar och andra vattendränkta marker inoni

landet, företrädesvis sådana, som vore af större utsträckning och af

hvilkas odling flere hade gagn, samt att fullmäktige i Riksgäldskontoret

erhölle uppdrag att upplåna högst nämnda belopp, i. den mån

sådant för ändamålet behöfdes; och har förvaltningskomitén i sammanhang

dermed afgifvit förslag till särskilda bestämmelser vid förvaltningen

af denna fond. Enligt detta förslag skulle låneunderstöd från

ifrågavarande fond utgå med hela det belopp, hvartill afdiknings- och

odlingskostnaden komme att uppgå, och skulle å lånebeloppet under

de fem första åren icke erläggas ränta eller kapitalafbetalning, men

ränta efter den bestämda räntefoten beräknas för dessa fem år och

läggas till lånesumman, hvarefter å hela det sålunda uppkommande

lånebeloppet skulle från det sjette året, till dess lånet blifvit slutliqvideradt,

betalas en annuitet af åtta procent, deraf högst fem procent

ränta.

Till följd af erhållen remiss hafva fullmäktige i Riksgäldskontoret

den 25 sistlidne Januari afgifvit yttrande i ärendet. Deruti hafva

fullmäktige, enär hvarje splittring vid handhafvandet af statens upplåning

ej gerna kunde vara annat än skadlig, förklarat sig anse Riksgäldskontoret

böra åläggas att anskaffa de för odlingslånefondens bildande

erforderliga medel i den mån upplåning för statens räkning

blefve för ändamålet af beliofvet påkallad.

I detta hänseende hafva fullmäktige, jemte det de fäst uppmärksamheten

derå att, såsom nogsamt vore kändt, den svenska statsskulden

bestode så godt som uteslutande af län för jernvägar, uttalat den åsigt,

att en särskild upplåning för annat ändamål än det, som hittills legat

till grund för statsobligationers utfärdande, icke torde böra medgifvas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

7

i annan händelse, än| att ett vigtigt statsändamål sådant kräfde, samt

att det förty vore önskvärd!, om fondens bildande i möjligaste måtto

kunde ske utan upplåning.

Beträffande sättet för anskaffande af de för ifrågavarande fond

nödiga medel hafva fullmäktige föreslagit, att till bildande af fonden måtte

i första rummet användas annuiteterna å odlingslånen, utgörande, enligt

Statskontorets den nådiga statsverkspropositionen till 1883 års Riksdag

bilagda inkomstberäkning, för år 1884 ett belopp af 273,766 kronor,

hvilket belopp kornme att i riksstaten såsom extra uppbörd redovisas;

och skulle, om de annuiteter, som till denna redan bildade, i sjelfva

verket af kapitaliserade statsinkomster bestående fond inflöte, och hvilka

inom kort torde komma att ytterligare ökas dels genom större inbetalningar

än hittills å lånet till Hjelmarens sänkning och dels derigenom,

att årsanslaget till fonden nyligen ökats från 100,000 till 150,000

kronor, i stället för att såsom nu till statens allmänna utgifter användas,

lades till fonden för att för fondens ändamål uteslutande disponeras,

deraf uppkomma en tillgång, som i sin mån gjorde upplåning

obehöflig. I sammanhang härmed hafva fullmäktige upplyst, att odlingsfonden,

som enligt senast församlade statsrevisorers berättelse om

statsverket vid 1880 års slut utgjorde 3,169,898 kronor 76 öre, vid

slutet af år 1881, enligt hvad fullmäktige inhemtat, vuxit till 3,498,557

kronor 82 öre och för närvarande torde uppgå till omkring 4,000,000

kronor.

Vidare hafva fullmäktige antydt möjligheten deraf, att någon del

af de under Statskontorets förvaltning varande fonder, åtminstone sådana,

af hvilka endast den årliga afkastningen kunde till användande

ifrågakomma, skulle kunna i förbindelser för de från odlingslånefonden

utlemnade lån eller deremot svarande statsobligationer placeras, och

derigenom en tillgång för utlåning från fonden åstadkommas, utan att

obligationerna behöfde å den allmänna penningemarknaden utlemnas.

Under antagande deraf, att en ej ringa tid komme att åtgå, innan,

efter förberedande undersökningar och andra åtgärder samt beslut, de

å fonden anvisade medel komme att utbetalas, skulle det ock, enligt

fullmäktiges tanke, vara möjligt att till bestridande af fondens utgifter

använda lämplig andel af det belopp, som eljest ifrågakomme att till

förstärkande af statsverkets grundfond disponeras, och hvilket, om än

till odlingslån anvisadt, likväl komme att under tiden före utbetalningen

bereda samma lättnad vid statsverkets liqvider, som om beloppet

blifvit tillagdt grundfonden.

Till någon tid skulle ock Riksgäldskontoret, enligt fullmäktiges

åsigt, antagligen kunna utan uttryckligen angifven upplåning för ända
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

målet bestrida utlåningar från fonden; och om den ifrågasatta postsparbanken

komme till stånd och till densamma inflytande medel skulle

i statsobligationer nedläggas, vore ock, enligt fullmäktiges mening,

härigenom en utväg beredd att tillgodose fondens behof utan annan

upplåning än den, som blefve en följd af statsmakternas beslut att,

för befrämjande af kapitalbildningen inom landet, för statens räkning

mottaga uppkommande besparingar.

Skulle emellertid direkt upplåning blifva erforderlig för anskaffande

af medel till den ifrågasatta fonden, funne fullmäktige obligationer af

hittills vanlig beskaffenhet ej lämpligen kunna dertill användas, bland

annat i följd af dessa obligationers fixa och utsträckta amorteringstid,

utan liölle fullmäktige före, att den lämpligaste formen för skuldförbindelser,

afsedda att anskaffa medel för en ständig, till sitt högsta

belopp bestämd, men i öfrigt genom olika in- och utbetalningar vexlande

fond, vore obligationer, ouppsägbara från långifvarens sida, men

stälda att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld

uppsägning, ungefärligen sådana som de obligationer, hvilka utfärdats

för beredande af medel till kassaförstärkning åt Statskontoret.

Statskontoret, i ämnet liördt, har under den 16 sistlidne Februari

sig utlåtit och dervid, under antagande dels att en sådan fond, hvarom

Landtbruksakademiens förvaltningskomité gjort framställning, komme

att bildas, dels att således en så betydlig summa som 10,000,000 kronor

inom en ej allt för lång tid skulle sammanbringas, dels ock att,

sedan fonden uppnått detta belopp, densamma sedermera fortfarande

borde hållas till samma summa för att alltjemt tjena till utlåning, för

sin del förmält sig anse de af fullmäktige i Riksgäldskontoret angifna

utvägar för undvikande af en direkt upplåning ej vara fullt lämpliga

eller tillfyllestgörande. Hvad fullmäktige föreslagit om användande af

inflytande afbetalningar å odlingslån och af någon del utaf de till statsverkets

grundfond afsedda medel skulle, enligt Statskontorets mening,

i förra fallet genom minskning af en ordinarie inkomsttitel och i det

senare direkt, leda derhän, att inflytande statsmedel komme att användas

till bildande af en för utlåning mot ränta bestämd fond. Att åter

anlita de å vissa under Statskontorets förvaltning stälda fonder uppkommande

behållningar syntes Statskontoret förutsätta en direkt upplåning,

hvartill dock dessa fonder endast i någon mindre mån kunde

lemna bidrag. Då vidare de under Riksgäldskontorets förvaltning stående

medeltillgångar vore för vissa bestämda ändamål påräknade, samt

något synnerligt afseende icke för närvarande torde kunna fästas å den

tillgång, som skulle uppkomma efter inrättande af en postsparkassa,

trodde Statskontoret, att för bildande af en odlingslånefond af den stor
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

lek, som blifvit föreslagen, någon annan utväg icke funnes, än att medel

dertill anskaffades, genom direkt upplåning. För den händelse en sådan

direkt upplåning blefve. erforderlig, ansåge Statskontoret sig böra

instämma uti hvad fullmäktige härutinnan yttrat.

Jemte det Statskontoret förmält sig icke hafva något att anmärka

mot de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité föreslagna bestämmelser

för lånens återbetalning, har Statskontoret slutligen fäst uppmärksamheten

derå, att, för den händelse förvaltningen af den föreslagna

odlingsfonden skulle åt Statskontoret uppdragas, en säkerligen

icke obetydlig tillökning i göromål deraf kornme att förorsakas för

nämnda embetsverk, der för närvarande personalens tid och krafter äro

strängt anlitade, hvadan, och da ett definitivt förslag till ordnande af

det ökade behofvet af tjenstebiträde först efter någon tids erfarenhet

kunde uppgöras, Statskontoret nu hemstälde om medgifvande att af

under hand varande medel få förskjuta de häraf förorsakade utgifter

för att sedermera hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under den 26 nästan0

Februari afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende.

Uti nämnda utlåtande meddelar styrelsen: att från början af Styrelsens

för allmänna väg- och vattenbyggnader verksamhet år 1841 till och

med år 1881 492,130. tunnland jord eller i medeltal 12,000 tunnland

årligen — med inräkning deri .af det med ett statslån utaf 2,000,000

kronor understödda, men ännu icke fullbordade sänkningsarbetet af sjöarne

Hjelmaren och Qvismaren, som afsåge torrläggning af vid pass

30,000 tunnland — blifvit utdikade för en beräknad kostnad af 13,980,856

kronor 64 öre, hvartill erhållits i statsbidrag 7,455,067 kronor 53 öre,

deraf .1,925,282 kronor 84 öre utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet

och 5,529,784 kronor 69 öre såsom lån, eller i medeltal årligen

ett anslag af 46,958 kronor 12 öre och lån 134,872 kronor 79 öre; att

kostnaden för hvarje tunnland sålunda i medeltal uppgått till 28 kronor

41 öre med ett statsbidrag i sa väl anslag* som lån af 15 kronor 15 öre

för tunnlandet, att, enär enskilde personer och menigheter under ofvan

omförmälda tidiymd utan bidrag af allmänna medel utfört torrläggningsarbeten,

styrelsen, i saknad af tillförlitliga uppgifter härutinnan, icke

kunde lemna nöjaktig upplysning om allt, som i detta hänseende blifvit

utfördt inom landet; att, om de ofantliga jordvidder, uppgående till

flera millioner tunnland, hvilka förvaltningskomitén ansåge vara till

odling användbara, jemfördes med den vidd, som utdikats med bidrag

af allmänna medel under de sista 41 åren, och hänsyn dervid toges

till den tid, som för dessa arbeten erfordrats, sekler skulle förflyta,

innan ofvannämnda stora jordvidder skulle kunna befrias från vatten’

Bill. till Bilcsd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. 2 ’

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

derest utdikningsarbeten framdeles utfördes i samma utsträckning som

tillförene; samt aif, om hänsyn toges allenast till den odlingsmark af

omkring 600,000 tunnland, hvilken, enligt hvad förvaltningskomitén

upplyst, redan blifvit undersökt och kartlagd, och för hvars odling

planer blifvit uppgjorda, trettio till fyratio år skulle under nyssnämnda

förutsättning förflyta, innan odlingen deraf hunne verkställas.

Hvad anginge det gagn, en större odlingsfond, sådan som den

föreslagna, skulle medföra, vore styrelsen öfvertygad att, derest låneunderstöd

från fonden lemnades på billigare vilkor än tillförene samt

utginge till hela det belopp, hvartill kostnaden för så väl hufvudafloppen

som öfriga för markens fullständiga torrläggning och odling erforderliga

diken vore beräknad, de för landets modernäring, åberbruket, maktpåliggande

och gagnande utdikningsföretagen skulle i hög grad befrämjas

och fortskyndas.

Beträffande åter frågan huruvida låneunderstödets storlek borde,

på sätt förvaltningskomitén föreslagit, för hvarje särskild! företag bestämmas

till det belopp, hvartill icke blott afdiknings- utan ock odlingskostnaden

komme att uppgå; så, ehuru Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke vågat, i saknad af erforderliga insigter i landthushållning,

derom sig utlåta, har styrelsen likväl trott sig böra framhålla nödvändigheten

deraf att, för behörig kontroll, särskilda kostnadsberäkningar

uppgjordes öfver afdikningskostnaden och öfver kostnaden för odlingen.

Jemte det Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig dela den

af förvaltningskomitén uttalade åsigt, att understöd från den ifrågasatta

fonden borde företrädesvis användas till understöd för uppodling af sådana

vattendränkta trakter inom landet, som vore af större utsträckning

och af hvilkas odling flere hade gagn, funne dock styrelsen härutinnan

vara nödvändigt, att ett minimum på förhand bestämdes för storleken

af den jordvidd, som borde ifrågakomma till erhållande af understöd

från fonden. Till ledning för bedömande af detta spörsmål har styrelsen

låtit upprätta en, styrelsens utlåtande i frågan bifogad tabell, upptagande

för hvart och ett af de särskilda länen alla arbetsföretag, som blifvit under

åren 1841—1881 utförda; och framginge af denna tabell: att af alla

inom hela riket utförda 829 olika företag 222 stycken eller 26,78 procent

omfattat mer än 500 tunnland, 204 stycken eller 24,6 procent emellan

200 och 500 tunnland, 180 stycken eller 21,T2 procent emellan 100

och 200 tunnland och 223 stycken eller 26,9 procent under 100 tunnland;

att förhållandet emellan de större och mindre arbetsföretagen varit

mycket olika inom de särskilda delarne af landet, ity att, under det af

de inom hela Norrland och Kopparbergs län utförda 567 arbetsföretagen

196 omfattat mindre än 100 tunnland samt 141 emellan 100 och 200

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

11

tunnland och således sammanlagdt 337 företag eller 59,4 procent af hela

antalet utförda arbeten mindre än 200 tunnland, af de inom det öfriga

landet utförda 567 stycken odlingsföretag endast 27 stycken afsett

mindre än 100 tunnland och 39 stycken emellan 100 och 200 tunnland

samt sålunda tillsammans 66 stycken eller 11,6 procent af hela

antalet mindre än 200 tunnland. På grund af den utredning styrelsen

sålunda åvägabragt beträffande de hittills utförda odlingsföretagens ytinnehåll,

funne styrelsen några mindre så beskaffade företag icke böra

med låneunderstöd från den ifrågasatta nya odlingsfonden understödjas

än dem, som afsåge minst 200 tunnland. Derest ett slikt minimum af

jordrymd faststäldes för företag, som skulle kunna af den nu ifrågasatta

fonden understödjas, vore det dock, enligt styrelsens mening, nödigt

att bibehålla hittills varande fonder för understödjande af myrutdikningar

och vattenaftappningar till förminskande af frostländigheten

samt för understödjande af utdikningar af sanka trakter och sjöar till

beredande af odlingsföretag, på det icke alla de mindre aftappningsföretag,

som nu hade utsigt att erhålla understöd af allmänna medel,

skulle beröfvas en sådan förmån.

Slutligen har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att en

så betydligt ökad lånefond som den nu föreslagna helt visst komme att

framkalla en större mängd arbetsföretag af vida betydligare omfattning

än hittills, för hvilkas behöriga granskning och kontrollerande ökade

arbetskrafter för styrelsen erfordrades och till följd deraf jemväl ökade

utgifter utöfver den stat, som nu vore för styrelsen gällande.

Vid detta ärendes föredragning inför Konungen i Statsrådet yttrade

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet följande:

14Så väl de inom riket på allmän bekostnad anstälda geologiska

undersökningar som ock de genom bidrag af hushållningssällskap och

landsting inom en del af rikets län utförda hydrografiska arbeten och

verkstälda undersökningar å torfmossar utvisa otvetydigt, att våra mossar,

myrar och andra vattendränkta trakter ega en oväntadt stor utsträckning.

Denna vattendränkta mark, uppgående enligt uppgjorda

beräkningar till flere millioner tunnland, lemnar i sitt närvarande skick

antingen alldeles ingen eller en obetydlig afkastning, men skulle kunna,

enligt hvad erfarenheten under senare tider visat, afdikad och uppodlad

framalstra rika skördar. Med de understöd af statsmedel, som årligen

under de sistförflutna fyratio åren utgått till utdikningar och

vattenaftappningar, hafva jemväl många torrläggningsföretag bringats

till utförande inom olika trakter af landet; dock har det till följd af

begränsade tillgångar för understödjande af så beskaffade arbeten i allmänhet

endast skett i mindre omfattning, och då odling af den torr
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

lagda marken ej ingått i planen, har sådan på flere ställen uraktlåtits

och hela företagets underhåll försummats. Då intresset för tillgodogörande

af hittills obegagnade odlingslägenheter utaf vattendränkt mark

inom landet synes alltmera vakna samt, enligt hvad Landtbruksakademiens

förvaltningskomité upplyst, planer för torrläggnings- och odlingsföretag

af stor omfattning inom flere landsändar upprättats, hvilka företag

hittills endast till följd af brist på medel ej kommit till utförande,

synes mig äfven tidpunkten vara inne, att staten mera kraftigt än tillförene

understöder utförandet af slika företag; och detta så mycket

hellre, som genom nutidens tillgång till mineraliska gödningsämnen

bördigheten hos de torrlagda och odlade fälten kan vidmakthållas och

förökas samt detta på ett än mer vinstgifvande sätt lärer kunna ernås

genom tillvaratagande af den hvärfviga lera, som, efter hvad de geologiska

undersökningarne gifva vid handen, förefinnes inom de flesta

af rikets län. Fortskyndandet af landets torrläggning och uppodling,

hvarigenom ej mindre de klimatiska förhållandena förbättras än äfven

tillfälle till arbetsförtjenst och utkomst beredes en växande folkstock,

synes mig ock vara ett allmänt statsändamål af högsta vigt och väl

värdt uppmuntran och understöd af staten. Detta mål bör äfven enligt

min tanke kunna ernås utan någon direkt uppoffring från statens

sida, om blott staten, som med sin stadgade kredit kan anskaffa medel

på billigare vilkor än den enskilde, träder emellan och tillhandahåller

de för ändamålet erforderliga kapital. Jag tvekar fördenskull

icke att förorda den af förvaltningskomitén gjorda framställningen om

bildande af en odlingsfond till det af komitén föreslagna belopp af

10,000,000 kronor. Enär emellertid fondens hela belopp icke kan på

en gång utan endast successivt komma till användning, lärer densamma

ock böra småningom bildas genom att till fonden anslå en viss bestämd

summa årligen under ett antal år, intilldess fonden uppnår det bestämda

beloppet. Tiden för fondens bildande synes mig lämpligen

kunna bestämmas till tio år, och sålunda en summa af 1,000,000 kronor

årligen ingå till fonden. Med hänsyn dertill, att odlingsföretag

kunna komma att anmälas till erhållande af lån från fonden det ena

året till mindre och det andra till större belopp, samt sålunda ej alltid

hela den för ett år tillgängliga anslagssumma af en million kronor

derunder kommer till användning, lärer äfven böra stadgas att, om

rrnder något år ej så stort belopp som en million kronor disponeras,

ett kommande års tillskott till fonden må kunna i samma mån höjas.

Hvad åter angår anskaffandet af de för fondens bildande nödiga

medel, så synes mig i främsta rummet, på sätt fullmäktige i Riksgäldskontoret

antydt, en tillgång sjelfmant erbjuda sig, nemligen annuiteterna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

13

å utestående odlingslån, hvilka, nu till Statskontoret ingående och af

tullmäktige för år 1884 till något öfver 273,000 kronor beräknade annuiteter,

framdeles, på sätt fullmäktige påvisat, komma att ytterligare

ökas. Väl är det, på sätt Statskontoret anmärkt, sant, att en minskning

af en ordinarie inkomsttitel derigenom uppkommer, men då sagda

annuiteter utgöra återbetalning af under föregående år besparade och

för enahanda ändamål som det förevarande anvisade statsmedel, kan

jag för min del ej finna något hinder mot att bibehålla dem för samma

ändamål, hvartill de en gång blifvit anvisade, i stället att låta dem ingå

såsom en tillgång i ett kommande års statsreglering för att derunder

förbrukas. Enär likväl meranämnda annuiteter beräknats såsom en

tillgång vid uppgörande af statsregleringen för år 1884, lära desamma

icke kunna komma i fråga att för nu ifrågavarande ändamål disponeras

förr än med 1885 års ingång. På de af Statskontoret anförda skäl

finner jag mig icke kunna understödja hvad fullmäktige yttrat derom,

att behållningarne å en del under Statskontorets förvaltning stälda

fonder samt de till förstärkande af statsverkets grundfond afsedda medel

skulle kunna användas till bildande af fonden. Deremot, och då

Eders Kongl. Maj:t genom denna dag till Riksdagen afbiten nådig proposition

angående bildande af en postsparbank föreslagit, att en del af

de medel, som komme att till denna anstalt inflyta, skulle öfverlemnas

till Riksgäldskontor för att af nämnda kontor göras fruktbärande,

synes mig, med fästadt afseende derå, att dels de postsparbankens

medel, som komma att jemlik! nyssnämnda nådiga proposition i Riksgäldskontor

insättas, äro afsedda att vinna placering i odlingsfonden,

och dels att, enligt hvad erfarenheten från andra länder gifver vid

handen, postsparbankens kapital kan antagas komma att snart uppgå

till ganska betydande belopp, denna tillgång, om än för den närmaste

tiden ringa, dock för framtiden erbjuder ett icke ovigtigt tillskott vid

bildandet af nu ifrågavarande fond.

Enär de utaf mig angifna utvägar till bildande af odlingsfonden

icke kunna antagas lemna för ändamålet tillräckliga tillgångar, åtminstone

för närvarande, lärer ingen annan utväg återstå till fyllande af

det för hvarje år, utöfver annuiteterna å de nuvarande odlingslånen och

de till Riksgäldskontoret från postsparbanken inflytande medel, erforderliga

belopp än särskild upplåning. Jemte det jag dervid till alla delar

instämmer i hvad fullmäktige i Riksgäldskontoret och Statskontoret

föreslagit i afseende å sättet1 för medlens upplånande, finner jag det

vara uppenbart, att, då Statskontoret år 1873 fått från Riksgäldskontoret

öfvertaga förvaltningen af den nuvarande odlingsfonden, samt då

ett sådant bestyr som förvaltningen af den nya fonden dessutom, efter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

senast verkstälda organisation af Riksgäldskontoret, ej vidare lämpar

sig för kontorets verksamhet, förvaltningen af den nu ifrågasatta större

fonden för enahanda ändamål hör öfvertaga^ af Statskontoret.

Enligt hvad jag redan meddelat, har Landtbroksakademiens förvaltningskomité

såsom särskilda bestämmelser för den nya odlingsfonden

föreslagit, att understöd från fonden skulle utgå med hela det belopp,

hvartill afdiknings- och odlingskostnaderna sammanräknade komme

att uppgå, samt att lånen, hvilka finge innehafva^ de fem första åren

utan att derunder å dem erlades ränta eller kapitalafbetalning, skulle,

efter det räntan enligt bestämd räntefot blifvit för dessa fem år beräknad,

från det sjette året jemte de fem årens tillagda kapitaliserade

räntor återgäldas med en annuitet af åtta procent å hela det sålunda

uppkommande lånebeloppet, deraf högst fem procent ränta.

Mot förslaget om låneunderstödets bestämmande till så stort belopp,

som förvaltningskomitén ifrågasatt, synes mig betänklighet möta.

Enär nemligen redan nu, då staten lemnar lån till relativt ringa del

af de beräknade kostnaderna, understundom inträffar, att egaren af

vattendränkt mark inlåter sig på ofullständigt planlagda utdikningsoch

odlings företag, lärer med temlig visshet kunna antagas, att, derest

hela kostnaden för så väl torrläggning som odling skulle erhållas såsom

lån, slika mindre väl förberedda företag skulle oftare sättas i verket

till skada så väl för den enskilde som det allmänna. Ehuru jag af

sådan anledning icke finner det lämpligt, att staten genom beredande

af allt för stor lätthet till erhållande af lån för berörda ändamål inleder

egare af vattenskadad mark uti vanskliga företag af sådan beskaffenhet

som de förevarande, synes mig likväl större låneunderstöd än tillförene

böra lemnas för dylika företag, och anser jag för min del dessa

understöd lämpligen böra bestämmas till det belopp, hvartill kostnaden

för den fullständiga torrläggningen, det, vill säga hela vattenafledningen

och afdikningen, beräknats komma att uppgå, men låneunderstöden

lemnas till odlingsföretaget i sin helhet; börande fördenskull fullständig

plan, upptagande särskildt kostnaderna för torrläggningen och

särskild! för odlingen, vara uppgjord och hafva vunnit Eders Kongl.

Maj:ts fastställelse före eller samtidigt med låneunderstödets beviljande.

För vinnande af visshet derom, att ändamålet med beviljadt låneunderstöd

vinnes, eller att odlingen verkligen blir utförd, synes mig jemväl

böra stadgas att, derest icke Eders Kongl. Maj:t med afseende å särskilda

förhållanden pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af

låneunderstödet bör i Statskontoret innehållas, intilldess styrkt blifvit,

att företaget i sin helhet är utfördt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Beträffande åter de af förvaltningskomitén föreslagna vilkor för

låneunderstöds återbetalning har jag intet annat att erinra, än att, enär

sådant understöd enligt förvaltaingskomiténs hemställan skulle få innehafvas

så lång tid som fem år, innan rånte- och kapitalafbetalning behöfde

derå erläggas, samt helt visst i vanliga fall företag, innan så lång

tid förlupit, bör vara utfördt, så att egare af en mark, för hvars odling

låneunderstöd lemnats, kan redan dessförinnan påräkna afkomst af den

jord, som blifvit odlad, utöfver räntan å det i företaget nedlagda kapital,

ifrågavarande odlingslån böra kunna hastigare amorteras, än förvaltningskomitén

ifrågasatt, medelst erläggande af en större annuitet än den

föreslagna. Genom lånens snabbare amortering och en deraf föranledd

raskare omsättning å odlingsfonden vinnes äfven den fördel, att flere

egare af vattendränkt mark kunna komma i åtnjutande af fördelarne

utaf lån från fonden, och att förty odlingen af sådan mark inom landet

mer fortskynda^, än om amorteringstiden längre utsträckes; och jaghemställer

derföre, att annuiteten må bestämmas till tio procent och

räntan till fem procent, hvarigenom lånet varder återbetaldt på i det

närmaste 15 år eller 20 år från lyftandet af den första låneandelen.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemstält om bestämmande af ett minimum af areal för den

jord, hvars odling skulle kunna komma i fråga att understödjas med

lån från meranämnda odlingsfond. Oaktadt jag håller före, att den nu

ifrågasatta fonden i främsta rummet bör användas till understödjande af

odlingsföretag af stor omfattning, kan jag likväl, enär det alltid blir

mer eller mindre godtyckligt att sätta eu viss bestämd gräns för den

jordvidd, som skulle kunna erhålla låneunderstöd från fonden, icke biträda

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens härutinnan framstälda förslag.

I öfrigt anser jag vilkoren för åtnjutande af låneunderstöd från

londen böra lämpas efter de för anslag och lån till allmänna arbetsföretag

nu meddelade.

Hvad angår den säkerhet, som bör beredas åt kronan för försträckningens

återfående, så torde denna med hänsyn till den nödiga tryggheten

för kronan samt den omgång och de kostnader, som låneandelarnes

intecknande i hvarje särskild hemmansdel skulle medföra, ej kunna

blifva annan än den, som är bestämd för de lån utaf allmänna medel

för beredande af odlingsföretag, hvilka för närvarande meddelas. Låntagaren

aflemnar eu af borgen eller annan säkerhetshandling åtföljd

skuldförbindelse å erhållna låneförsträckningar, att gälla intilldess lånet

enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848

fördelats på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och

fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

antecknats. Sedan denna anteckning skett, har, jemlikt förordningen den

20 Juli 1855, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen lika

rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som af annan afgäld

eller ränta af fast egendom eller förmånsrätt enligt 17 Kap. 6 §

Handelsbalken. Den omständigheten, att försträckningarne från den

blifvande odlingsfonden sålunda skola i likhet med hvad förhållandet

är med de odlingslån, som för närvarande utdelas, komma att erhålla förmånsrätt

framför de i hemmanen redan beviljade inteckningar, synes mig

icke behöfva gifva anledning till några synnerliga betänkligheter, ehuru

visserligen de försträckningsbelopp, hvarom nu blefve fråga, sammanlagdt

uppgå till betydligt högre belopp än de nuvarande anslagen till

odlingslån. Kronans förmånsrätt för odlingslån inträder nemligen —

såsom jag nyss tillåtit mig nämna — icke omedelbart vid länets beviljande,

''utan först sedan lånet blifvit i jordeboken antecknadt och afbetainingsskyldigheten

skall vidtaga. Då nu tiden för första afbetalningen

skall inträda först fem år efter det första andelen af lånet fått

lyftas, och denna första andel ej får utbekommas förr än arbetet redan

börjat, samt lånet i regel icke till fullo utbetalas förr än arbetet blifvit

afsynadt och godkändt, bör man kunna vara viss, att torrläggningen

och odlingen af det område, till hvars förbättring lånet erhållits, skola

vara fullbordade, innan anteckningen i jordeboken sker, och att således

hemmanet stigit minst lika mycket i värde som det belopp, hvarmed

hemmanets gravationer ökats. Härtill kommer vidare, att, om än sammanlagda

summan af de från odlingsfonden utgående lan blir ganska stor,

det belopp, som kommer att häfta vid hvarje särskild hemmansdel, icke

derigenom blifver större, då detta beror af hemmansdelens delaktighet

i odlingsföretaget, och detta kan redan för närvarande bringas till stånd

äfven med en mindre odlingsfond, samt att, sedan väl förmånsrätten

inträdt, någon indrifning på en gång af hela lånebeloppet icke kan

ifrågakomma, utan endast af den årliga annuiteten. Beträffande åter

dem, som efter ett odlingslåns meddelande vilja lemna hemmansegaren

en försträckning så, enär förmånsrättens inträdande är beroende på en

till tiden bestämd offentlig åtgärd, anteckningen i jordeboken, kan ju

en hvar genom förfrågan hos landskontoret eller häradsskrifvaren förskaffa

sig kännedom, huruvida och till hvilket belopp hemmanet må

häfta för odlingslån.

Ehuru, derest en så beskaffad odlingsfond som den nu ifrågasatta

kommer att bildas, så väl Statskontoret som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

otvifvelaktigt komma att behöfva förökade arbetskrafter, det

förra embetsverket för bestyret med fondens förvaltning och det senare

embetsverket dels för granskning och kontrollering af planer och kost
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

17

nadsförslag i vida större omfattning än tillförene, dels ock för att ega

tillgång till särskilda biträden med nödiga insigter i de till odling af

de utdikade fälten hörande arbeten, böra likväl, enär för den närmaste

framtiden, innan ännu odlingsfonden uppnår något större belopp, behofvet

af dylikt arbetsbiträde för berörda embetsverk icke gerna kan

göra sig i någon högre grad känbar!, kostnaderna för fondens förvaltning

och det förökade biträdet åt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

enligt mitt förmenande, icke blifva så synnerligen stora. Med afseende

härå, och då någon tids erfarenhet dessutom erfordras för bedömande

af omfattningen utaf ofvannämnda göromål, torde berörda kostnader

(ill en början få af Statskontoret förskjutas.

För dessa kostnader likasom för den ränteförlust, som uppkommer

under den tid, ränta å odlingslån ej gäldas utan kapitaliseras, bör

staten blifva ersatt genom skilnaden å den ränta efter fem procent,

som staten för dessa lån fordrar, och den ränta, som staten sjelf behöfvel''

erlägga/1

Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet anförde:

“Jag underskattar icke den betydelse, som de af Chefen för Civildepartementet

nu föreslagna åtgärder innebära för främjande af landets

ekonomiska utveckling, och är i hufvudsak ense med honom i fråga

om det sätt, hvarpå denna angelägenhet bör ordnas. Men jag kan ej

underlåta att ännu bestämdare än han fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

på de olägenheter, som i rättsligt hänseende kunna uppstå

af de föreslagna bestämmelserna om den säkerhet, som skulle tillkomma

kronan för odlingslånens förräntning och återbetalning. Denna

säkerhet skulle blifva den genom Kongl. förordningen den 20 Juli

1855 för lån af allmänna medel till beredande af odlingsföretag medelst

utdikningar eller vattenaftappningar i allmänhet bestämda, bestående

deri att, sedan lånet antecknats i jordebok, kronan eget- för de årliga

afbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman, hvilket lånet

blifvit påfördt, som för annan afgäld eller ränta af fast egendom efter

ty i 17 Kap. 6 § Handelsbalken sägs, således bättre rätt än inteckningshafvare.

Mot nämnda förordnings tillämpning på nu ifrågavarande

lån är ur formel synpunkt intet att erinra, ty utan tvifvel är förordningen

så affattad, att under dess stadganden kunna inbegripas alla

statslån, som nu eller framdeles kunna beviljas för åstadkommande af

odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenaftappningar. Men lika

uppenbart är, att 1855 års lagstiftare ej förutsågo eller togo i betraktande

den utvidgning af odlingslånerörelsen, som nu synes förestå.

Den Riksdag, som antog nämnda förordning, beviljade 100,000 kronor

Bih. till Biksd. Prot. 1883. 4 Sami 1 Afd. 32 Raft. '' • 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

att under fyra år med 25,000 kronor årligen utgå dels såsom lån, dels

såsom anslag utan'' återbetalningsskyldighet för odlingsföretag. Sedan

beloppet småningom under årens lopp stigit till 220,000 kronor, föreslås

det nu med ens ökadt till 1 million kronor årligen, ett belopp 40

gånger större än det ursprungliga. Den i hög grad utsträckta ti 11 - lämpning, som sålunda på en gång skulle gifvas åt 1855 års förordning,

erbjuder en särskild anledning att fästa uppmärksamheten på de

brister, som vidlåda densamma. Med grunderna för ett ordnadt hypoteksväsen

öfverensstämmer det icke, att de gravationer, för hvilka en

fastighet häftar, ej finnas antecknade på samma ställe, utan skola uppsökas

dels i inteckningsprotokollet, dels i jordeboken. Ännu mindre

står det tillsammans med ett ordnadt hypoteksväsen, att förmånsrätt

framför redan beviljade inteckningar utan samtycke al dessas innehafvare

beredes kronan för lemnad försträckning åt jordegaren. Att jordens

värde genom odlingen ökas med ett belopp, som motsvarar

odlingslånet, och att senare inteckningshafvare derigenom hållas skadeslösa

för den nedfiyttning i förmånsrättsordningen, som drabbar dem

genom statens mellankomst, må visserligen i allmänhet vara antagligt;

men då bör oek staten lika väl som den enskilde fordringsegaren kunna

åtnöjas med den lägre förmånsrätten. 1 särskilda, sannolikt ej så lå

fall kan deremot den åsyftade stegringen i jordvärdet uteblifva, och

då synes mig staten, som inled t jordegaren i företaget, vara närmare

att bära förlusten, än den enskilde fordringsegaren. Jag hade derföre

förestält mig, att staten borde, liksom andra fordringsegare, nöja sig

med inteckning, begränsad inom viss andel af taxeringsvärdet, t. ex.

tre fjerdedelar. Möjligt är, att till följd af en sådan bestämmelse eu

del odlingsföretag finge uppskjutas, till dess jordegarne komme i den

ställning, att vilkoret kunde uppfyllas. Men detta innebär en ringare

olägenhet, än om staten i dessa fall skulle uttränga enskilda från en

af dem redan förvärfvad säkerhet/1

Sedan ofvanomförmälda Kong!, proposition a flutits, har Herr Grefve

Knut Pos.se i en inom Första Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad

och af Utskottet i sammanhang med den Kong! propositionen

behandlad motion (N:o 32) framstält åtskilliga anmärkningar mot

det i denna proposition gjorda förslag.

Efter att hafva såsom exempel på uppnådda resultat af*mossars

uppodling åberopat åtskilliga i motionen närmare angifna förhållanden

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

19

vid Trjstorps egendom i Nerike, anför motionären, att de nu gällande

vilkoren för erhållande af understöd till odlingsföretag visat sig olämpliga

för åtminstone de större företagen och kanske till och med för de

flesta medelstora på 200 å 500 tunnland, men att de af Kongl. Maj:t

nu föreslagna måste blifva det ännu mera, då de skärpts i följande afseenden:

l:o att lånesökanden skulle förete fullständig plan öfver hela

arbetet jemte beräkning öfver så val alla med torrläggningen som odlingen

förenade kostnader, ehuru icke ett öre erhölles som lån till den

senare; 2:o att låne- och amorteringstiden blifvit inskränkt med öfver

1 eller från 31''U år till 20 år; 3:o) att den årliga räntan, som förut

varit 4‘|2 procent, skulle utgöra 5 procent; 4:o) att den räntefrihet,

som förut lemnats under 3 år af arbetstiden, helt och hållet borttagits;

5:o) att om den verkliga kostnaden för arbetets utförande understege

den beräknade, kunde, ehuru lånet blott lemnades till en ringare del

af denna kostnad, låntagaren förpligtas att återställa så stor del af besparingen,

som lånet utgjort af den beräknade kostnad ssumman; 6:o)

att låntagaren, för att behörigen kunna styrka senaste åliggande, måste

ovilkorligen låta föra räkenskaperna med all noggrannhet, och hvarigenom

åtminstone för mindre arbeten en ökad kostnad måste uppstå;

samt slutligen 7:o) att alla arbeten skulle vederbörligen underhållas,

hvarigenom en låntagare kunde blifva förpligtad att äfven sedan han

återbetalt sitt lån vara underkastad kontroll af allmän myndighet.

Mot alla dessa skärpta föreskrifter skulle, enligt motionärens uppfattning,

genom Kongl. Maj:ts förslag ej lemnas mer än en ökad fördel,

d. v. s. lånerätt till hela torrläggningskostnaden, då den förut varit

blott till en del deraf och, som motionären trodde det kunna beräknas,

enligt den tolkning Riksdagen åt detta vilkor gaf sistlidet

år, till ungefär hälften deraf, men för denna ökade fördel hade nu

Kongl. Maj:t föreslagit borttagande af nära 24 procent af lånebeloppet,

nemligen 131 j,, i räntefrihet under arbetstiden och 1 ja procent högre

ränta under hela lånetiden, d. v. s. fidla 10 procent.

Hvad Statsrådet och Chefen för Civildepartementet anfört till

stöd för sin åsigt om olämpligheten deraf att lånerätt skulle lemnas

äfven för sjelfva odlingen, ansåg motionären ej vara bevisande. Hade

det inträffat att lånesökande ej fullbordat en genom torrläggning förberedd

odling, så måste skälet vara ett af dessa följande: antingen endast

oförmåga att bestrida den återstående odlingskostnaden, då ingen

vågat lemna honom behöflig penningeförsträckning, enär endast staten

hade rättighet att för dylik jordförbättring bereda sig real säkerhet,

eller ock att arbetet i tekniskt hänseende varit illa förberedt, så

att afdikningen misslyckats, eller jorden ej varit tjenlig för vidare odling.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

De sistnämnda orsakerna kunde emellertid nu ej mera tänkas

inträffa, sedan Kongl. Maj:t i de föreslagna vilkoren med rätta föreskrifvit

sådana kontroller, att all fara derför borde vara förebyggd, och

sålunda kunde ej återstå annat än det förstnämnda skälet, eller oförmåga

att på annat sätt anskaffa det erforderliga kapitalet.

Motionären ville likväl ej yrka på en äfven till odlingskostnaden

utsträckt lånerätt för alla odlingsföretag, dels derför att för de mindre

det alltid skulle blifva lättare att kunna anskaffa kapitalet för sj elfva

odlingen, men synnerligast derför, emedan han trodde att kontrollen

derigenom skulle blifva så mycket lindrigare för staten att utföra, och

sålunda det svåraste hindret blifva undanröjdt för en utsträckt lånerätt

för de större odlingsföretagen. Härvid blefve dock en svårighet

att bestämma, hvad som menades med ett större eller ett mindre

odlingsföretag af denna beskaffenhet; för sin del trodde motionären,

att man ej kunde anses utsträcka detta begrepp om ett större företagallt

för mycket, om man inskränkte sig till en areal, som i samma afdikning*-

och odlingsplan omfattade 200 tunnland och deröfver, och

ville man ytterligare försäkra sig om, att kostnaden ej blefve öfver

höfvan utsträckt, samt garantera sig, att ej något allt för dyrbart företag

blefve ifrågasatt att med statens medel fullbordas, ansåg motionå •

ren det ej vara till skada för målet, om det bestämdes att genom den

förebringade planen för dess utförande borde vara styrkt, att det kunde

varda fullbordadt inom en kostnad af 125 kronor pr tunnland.

Men gjorde man en skilnad på större och mindre odlingsföretag,

torde rättvisa och billighet fordra, att för de senare ej lanevilkoren

blefve så mycket strängare mot hvad hittills varit förhållandet och som

Kongl. Maj:ts förslag innefattade. När staten ej sjelf för sina lån behöfde

erlägga 4l!2 procent ränta, torde billigheten fordra, att räntan

fortfarande inskränktes till detta belopp för dem, som ej erhölle större

fördelar än förut, ty den nu utsträckta lånerätten af hela afdikningskostnaden

motvägdes till fullo af den hittills häfda rättigheten till 3

års frihet från räntas erläggande under arbetstiden, likasom af de i

öfrigt skärpta bestämmelser, som nu vore föreslagna, och dessutom

skulle denna skilnad i ränta kraftigt befordra, att de, som på något

sätt såge sig i stånd att sjelfva anskaffa medlen för odlingskostnaden,

då i det yttersta skulle beflita sig derom, och kunde de ej det, vore

det ej heller obilligt, att staten erhölle denna förhöjning till betänkande

af de större kontrollkostnader, som deras utsträckta lånerättighet

komme att medföra.

På grund af hvad Herr Grefve Posse sålunda anfört, har han

föreslagit;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o il.

21

l:o) Att för understödjande af odlingar å mossar, myrar och andra

vattendränkta marker inom landet de af Kongl. Maj:t i Dess nu

afgifna proposition föreslagna bestämmelser måtte blifva gällande för

sådana företag, som i samma afdiknings- och odlingsplan omfattade

200 tunnland och deröfver, med den skilnad, att äfven kostnaden för

sjelfva odlingen i lånesumman finge inräknas, så vida den i mom. 1

af de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor uppgjorda beräkningen af sakkunnig

person visade, att arbetet kunde fullbordas inom en kostnad

af 125 kronor per odlingsbart tunnland.

2:o) Att för understödjande af fullständig torrläggning af mossar,

myrar och andra vattendränkta marker, som i samma afdikuingsplan

omfattade en areal, understigande 200 tunnland eller för hvilka, der

de omfattade större areal, sökanden ej påkallade lån för odlingskostnaden,

följande ändringar måtte göras i hvad Kongl. Maj:t i nu afgifna

proposition föreslagit:

a) att lånesökanden befriades från den i mom. 4 föreskrifna återbäring

af lånemedel och i sammanhang dermed skyldighet att föra

räkenskaper för kontroll af statens rätt;

b) att lånesökanden befriades från den i 11 mom. honom ålagda

skyldighet om underhåll, sedan arbetet blifvit afsynadt och godkändt;

och

c) att årliga räntan bestämdes till 4''j2 procent, och den årliga

amorteringen till 10 procent, under de vilkor i öfrigt, som Kongl.

Maj:t i mom. 12 föreslagit.

Slutligen har i en inom Andra Kammaren väckt, till Statsutskottets

behandling hänvisad motion (N:o 11) Herr Nils Nilsson i

Vrängebol hemstält, att Riksdagen måtte besluta att förhöja anslaget

t ill befrämjande af utdikningar och vattenaftappningar från sanka mossoch

myrmarker för att hufvudsakligen minska frostländigheten, men

ock till beredande af odlingsföretag medelst en lånefond af 400,000

kronor, att deraf utlemnas till behöfvande dels understöd utan återbetalning,

dels lån med lång återbetalningsskyldighet; börande såsom

vilkor" för låns erhållande den lånesökande förete af vederbörlig landtbruksingeniör

uppgjord undersöknings- och afdikningsplan jemte kostnadsräkning,

innehållande tillika upplysning om odlingen vore lämplig

och fördelaktig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

I betraktande af de upplysningar, som af vederbörande myndigheter

lemnats om den högst betydliga areal af jordvidder i vårt land,

som, efter föregången utdikning, kunna odlas och derigenom väsentligen

öka landets välstånd, men hvilka för det närvarande ligga nästan

värdelösa, finner Utskottet, lika med Kongl. Maj: t och ofvannämude

enskilde motionärer, det vara af vigt att staten verksammare än hittills

befrämjar odlingsarbetet i landet.

Härvid får dock ej förbises, att odlingsföretag af ifrågavarande

beskaffenhet icke alltid krönts med framgång. Genom numera ökad

teknisk skicklighet och genom tillgången till artificiella gödningsämnen

torde visserligen faran för ett misslyckande nu vara vida mindre än

förr, likasom ock de skärpta kontroller och noggranna föregående undersökningar,

h vilka Kongl. Maj: t föreslagit, måste kraftigt bidraga till

säkerheten derför att ett sådant odlingsföretag, som med statslån befrämjas,

ock bör leda till det afsedda resultatet; hvarjemte beaktas

bör att, på sätt Landtbruksakademiens framställning gifver vid handen,

det verksamhetsfält, som här föreligger, är så betydande och de fördelar,

som för landet i dess helhet på detta område stå att vinna, så

afsevärda, att statens medverkan i ett omfång, som står i rimligt förhållande

till ändamålet, ej bör undandragas, om än vid de åtgärder,

hvilka staten härutinnan kan vilja vidtaga, en viss försigtighet torde

vara af nöden.

I detta hänseende synes det Utskottet i främsta rummet vara

nödvändigt att undvika sådana mått och steg, som skulle kunna leda

(ill en konstlad företagsamhet i större omfång eller med större hastighet

än som vore med en sund ekonomisk utveckling förenliga.

Utskottet kan, med hänsyn härtill, i motsats till motionären

Grefve Posse, ej annat än biträda den af Kongl. Maj:t uttalade åsigt,

enligt hvilken lån bör lemnas till belopp, som motsvarar endast kostnaden

för torrläggningen, men icke kostnaden för den egentliga odlingen.

Det kan visserligen vara möjligt att, med denna begränsning,

månget odlingsarbete, som eljest skulle företagits, ej så snart kommer

till utförande, men detta förhållande synes vida att föredraga framför

möjligheten deraf att staten genom en allt för långt gången uppmuntran

skulle i affärsföretag inleda enskilde, som saknade utväg att sjelfva

anskaffa medel till den rent produktiva delen af arbetet. Om staten

på sådant sätt lemnade hela det erforderliga förlaget, skulle ock lätteligen

häraf kunna blifva en följd, att de vidsträckta, odlingsbara mossarne

af förvärfsbegäret gjordes till föremål för en öfverspekulation, så

mycket vådligare som den kunde bcdrifvas i ett ovanligt vidsträckt

omfång och hvilken, med deraf följande reaktion, i längden ej kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 41.

23

vara nyttig hvarken för jordegarne, för det ekonomiskt sunda, efter

omsorgsfull pröfning beslutade odlingsarbete, hvithet staten vill befrämja,

eller för landet och dess näringar i det stora hela.

Annorlunda blir naturligtvis förhållandet och vida mindre skäl

att befara förhastade företags påbörjande förefinnes, om, i enlighet med

Kongl. Majds förslag, det öfverlemnas åt den enskildes omtanke att

anskaffa medlen till sjelfva odlingen. Grefve Posses farhåga, att de

afsedda odlingsföretagen ej skulle kunna komma till stånd med mindre

än att lån af staten lemnades äfven till odlingskostnaden, har Utskottet

ej kunnat dela, då erfarenheten visat, att sådana företag i ganska

stor utsträckning kunnat ske med lånebidrag af sfaten, uppgående

till sannolikt endast en fjerdedel eller en femtedel af de belopp per odladt

tunnland, som enligt det Kongl. förslaget skulle kunna beviljas. Nödig

hänsyn till inteekningshafvarnes säkerhet synes ock, på sätt här nedan

sägs, påkalla, att lånebeloppet inskränk os till vattenaflednings- och afd

i k n i n g s k o s t n a d e n.

Deremot har Utskottet, ej ansett det lämpligt eller för ändamålets

vinnande nödigt afl, på sätt Kongl. Maj.d. föreslagit, bestämma fondens

belopp till en. viss, gifven siffra eller att nu fatta beslut derom att fondens

bildande skall fortsättas under en så lång tid som tio år. Utskottet

har ansett det vara till fyllest, om, utan fondens fastställande till

elt på förhand bestämdt belopp, Riksdagen nu endast fattade beslut

derom, i hvilken mån staten borde under den närmare tiden, t. ex. fem

år, understödja det ifrågavarande odlingsarbetet inom landet. Det af

Kongl. Maj:t föreslagna årsbelopp 1,000,000 kronor finner Utskottet,

med hänsyn till de af myndigheterna lemnade upplysningar, visserligen

ej vara för högt tilltaget, men äfven denna summa anser Utskottet

höra utgöra ett maximum för hvarje år, i följd hvaraf, och då ett någorlunda

jernnt bedrifvande af odlingsarbetet af flera skäl torde vara

önskvärd t, Utskottet ej kan tillstyrka den af Kongl. Maj: t ifrågasatta

bestämmelse att, om för något år ett så stort belopp icke för utlåning

erfordrats, ett kommande års tillskott må i samma mån höjas.

Mot föreskriften, att de för fondens bildande nödiga medel skola,

i den mån inbetalningar å äldre lån icke dertill förslå, af Riksgäldskontoret

förskjutas mot godtgörelse af ränta å förskotten, har Utskottet

ej annat att erinra än att det torde böra stadgas, att sådan godtgörelse

skall utgå från fonden och med det belopp, Riksgäldskontor^,

å de för dessa förskott använda medel i ränta erlägger.

Enär annuiteterna under år 1884 å de nu utestående odlingslånen

af Kongl. Maj:t beräknats såsom, en tillgång vid uppgörande af statsregleringen

för samma år, har Kongl. Maj:t ansett de till Stats
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Uti ätande N:o 41.

kontoret inflytande dylika annuiteter först från och med år 1885 böra till

fonden ingå. Utskottet har ej ansett lämpligt eller behöfligt att till

år 1885 uppskjuta dessa annuiteters ingående till denna fond. Den nuvarande

odlingsfonden har som bekant bildats genom användande af

å riksstaden för ändamålet anvisade skattemedel, h vilka sålunda kapitaliserats.

Ett sådant anslag till fonden å riksstaden för nästkommande

år har ej begärts, hvaremot Ivongl. Maj:t föreslagit, att

odlingslånen från och med ar 1885 skulle till fondens ändamål användas.

Under'' nästkommande år skulle således ett undantagsförhållande

uppkomma så till vida, att hvarken några andra än uppbinda tillgångar

för fonden anvisades, ej heller afkastningen af redan kapitaliserade

dylika medel för ändamålet toges i anspråk. Utskottet hai ansett ett

sådant förfarande, som skulle innefatta fondens bildande under nästa

år uteslutande med uppbinda medel, ej böra komma till användning

med mindre än att verkligt behof sadant pakallade, och da, bland an

nät genom den af fullmäktige t Riksgäldskontoret anmälda konvertcringen

under innevarande år af 1868 års 5-procent statslån, en aisevärd

besparing å riksstaden lör år 1884 uppkommer, har Utskottet funnit

det kunna med visshet antagas, att annuiteterna å odlingslån för

år 1884 utan olägenhet kunna redan sistnämnda år för odlingslånefondens

ändamål disponeras; och får Utskottet i sammanhang härmed

meddela, att ifrågavarande annuiteter, som för år 1884 kunna påräknas

till belopp af 273,766 kronor, enligt en från Statskontoret erhållen specifik

uppgift, beräknats komma att utgöra:

år 1885 ................................................................. Kronor 281,955.

„ 1886 .................................................................. „ 28M31.

1887 .................................................................. „ 279,216.

1888 .................................................................... „ 327,774.

Utskottet går nu att afgifva yttrande öfver de af. ivongl. Maj:t

föreslagna vilkor och bestämmelser för de ifrågasatta odlingslånen i de

delar, der sådant yttrande synts Utskottet kunna erfordras eller der

Utskottet ansett en’ och annan förändring påkallad;, och följer Utskottet

härvid samma ordning, som i den Kongl. propositionen förekommer.

Vid innehållet af mom. 1 har motionären Herr Grefve Posse anmärkt

det enligt hans åsigt olämpliga deri att lånesökanden skulle

förete fullständig plan öfver hela arbetet, således äfven odlingen, jemte

beräkning öfver do så väl med torrläggningen som med odlingen förenade

kostnader, ehuru icke ett öre erhölles som lån till denna senare.

Utskottet anser, i motsats härtill, det vara oeftergiflig!, att utredning

erhålles om jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o il.

25

Hgliet för odling- samt att planen omfattar äfven odlingen, enär just

denna senares ändamålsenliga utförande är ett vilkor för den säkerhet,

som så väl för statsbidragens återbetalning som med hänsyn till inteckningshafvarne

är erforderlig. Med uttrycket “torrläggningen^ i

detta och tredje momenten af Kongl. Maj:ts förslag afses, på sätt af

statsrådsprotokollet framgår, sä väl r attenajl edningen som af dikning en,

hvilken senare hittills vid Iåns beviljande i allmänhet ej tagits i beräkning.

Utskottet finner göda skäl vara anförda för behofvet af en

förändring härutinnan så till vida att låneunderstödet komme att bestämmas

till beloppet af kostnaden för fullständig, ej blott vattenafledning,

utan äfven afdikning medelst öppna diken.

Mom. S har Utskottet trott böra förtydligas, på sätt det här

nedan gjorda förslag utvisar.

I mom. 4 har af Kongl. Maj:t föreslagits en bestämmelse om

minskning af beviljadt lån med viss andel af uppkommen besparing

och, i sammanhang härmed, om skyldighet för intressenterne att föra

räkenskaper på sådant sätt att den verkliga kostnaden för företaget

må kunna säkert uppskattas. Motsvarande stadgande i mom. 4 af

Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 April 1881 (n:o G9) afser

endast sådana arbeten, som understödjas med anslag utan återbetalningsskyldighet.

Då deremot i nu förevarande förslag är fråga om

lån, hvilkas belopp det skulle bero af Kongl. Maj:t att, efter föregången

pröfning och med hänsyn tagen till i hvarje särskildt fall för

handen varande förhållanden, bestämma; dä vid åtskilliga företag, i

hvilka en mängd, ofta med eget arbete bidragande delegare ingått,

skyldigheten att föra räkenskaper knappast skulle kunna noggrant fullgöras

utan besvär och kostnader, som ej stode i förhållande till den

ringa och ovissa fördelen för staten af sådana räkenskapers befintlighet;

och dä det i allt fall, vid sådana, af bolag eller dylika föreningar

åvägabragta företag, der räkenskaper vore behöfliga, står Kongl. Maj:t

fritt att på grund af mom. 2, om skyldighet för vederbörande att underkasta

sig de vilkor och kontroller, Kongl. Maj:t pröfvar lämpliga,

anbefalla sådana räkenskapers förande, har Utskottet, lika med Herr

Grefve Posse, funnit ifrågavarande bestämmelse böra ♦utgå.

Redaktionen af inom. 5 (motsvarande mom. 4 i Utskottets hemställan)

har Utskottet ansett böra förtydligas på sätt här nedan sägs.

Beträffande mom. 7 (mom. 7 äfven i Utskottets hemställan) har

Utskottet, enär särskild, af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,

af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhet

måste ställas för hela företagets, således äfven odlingsarbetets, behöriga

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

fullbordande och det således synes obehöfligt och äfven torde vara

obilligt att någon del af lånet skall innestå till dess hela arbetet är

afsynadt och godkändt, ansett det vara fullt tillräckligt, om någon del

af lånet innestår till dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet är

afsynadt och godkändt.

I fråga om bestämmelserna i mom. 8 d) och mom. 12 (motsvarande

mom. 8 d) och 13 i Utskottets hemställan) har, på sätt här ofvan

förmäles, Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet till statsrådsprotokollet

uttalat betänklighet beträffande den utsträckta tillämpning,

som i följd af den föreslagna odlingslånefonden och nyss omförmälda

bestämmelser komme att gifvas åt Kongl. förordningen den

20 Juli 1855, enligt hvilken säkerheten för odlingsiånens förräntning

och amortering komme att bestå deri att, sedan lånet antecknats i

jordebok, kronan för de årliga afbetalnings- och räntebeloppen egde

lika rätt i det hemman, hvilket lånet blifvit påfördt, som för annan

afgäld eller ränta af fast egendom efter ty i 17 kap. 6 § Iiandelsbalken

sägs, således bättre rätt än inteckningshafvare.

Den betänklighet, som sålunda uttalats, har äfven från andra

håll yppats, och Utskottet vill ej förneka att densamma förtjenar att

allvarligt öfvervägas.

Den anmärkta olägenheten deraf att de gravationer, för hvilka

en fastighet häftar, ej funnes antecknade på samma ställe, utan skulle

uppsökas dels i inteckningsprotokollet, dels i jordeboken, kunde måhända

undanrödjas genom en föreskrift derom, att ifrågavarande anteckningar

i jordeboken borde delgifvas vederbörande domhafvande för att införas

i inteckningsprotokollet och derefter i gravationsbevis inflyta.

Beträffande åter statens säkerhet för odlingslånen torde det ej)

vara möjligt att genom vanlig inteckning inom visst belopp al

taxeringsvärdet bereda densamma. Fondens förvaltning skulle härigenom

så invecklas, bestyret med ansökningar om samt pröfning

och behörigt bevakande af inteckningar i en mängd större och mindre

hemman och hemmansdelar skulle medföra sådana praktiska olägenheter,

att tanken på landets uppodlings befrämjande genom låneunderstöd

från staten antagligen måste öfvergifvas, om ej annan utväg för

erforderlig säkerhets erhållande förefunnes. Blott den omständigheten,

att i en komplex af fastigheter, som skulle i ett vidsträckt och gagnande

odlingsföretag ingå, förekomme en enda hemmansdel, besvärad

af inteckningar i större proportion till taxeringsvärdet än stadgadt

blifvit, skulle, med inteckning såsom form för statens säkerhet, kunna

göra hela odlingsföretaget om intet.

Emellertid torde, utan olägenhet för inteckningshafvare, den hit
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ål.

27

tills använda och häfdvunna formen för statens säkerhet för odlingslån

fortfarande kunna bibehållas. Så vidt Utskottet har sig bekant, har

ej någon olägenhet inträffat af 1855 års förordning. De grunder,

hvarpå denna hvilar, gälla lika för de nu ifrågavarande odlingslånen

som för de redan utlemnade lånen af enahanda beskaffenhet.

Vådan för inteckningshafvarne, om en sådan antages förefinnas,

skulle till och med vara mindre vid de nu ifrågasatta nya odlingslånen,

än vid de äldre, med för dem gällande bestämmelser, dels derför

att de äldre lånen endast afse beredande af odlingsföretag, under

det att med de nya följer ovilkorlig skyldighet, för hvars fullgörande

särskild säkerhet mjiste lemnas, att verkställa odlingen, dels till följd

af den större visshet om företagets lyckliga genomförande, som genom

det kraftigare understödet och den deraf följande fullständigare afdikningen,

samt genom vetenskapens framsteg och de skärpta kontrollerna

onekligen beträffande de nya lånen förefinnes, dels, och hufvudsakligen,

med anledning deraf att, under det lånebeloppet bestämmes

till kostnadssumman endast för vattenafledningen och afdikningen,

men härmed följer skyldighet för jordegaren att bekosta odlingsarbetet,

hemmanets värde i följd häraf måste antagas ökas med ett belopp,

vida större än det, för hvilket staten betingar sig förmånsrätt.

Denna förmånsrätt inträder ej förr än lånet blifvit fördeladt och

fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken antecknats, och,

såsom Statsrådet och Chefen för Civildepartementet erinrat, bör man

kunna vara viss derom att, innan denna vidlyftiga procedur fullbordats,

torrläggningen och odlingsarbetet är färdigt och hemmanets ökade

värde uppnådt.

För arbetets utförande enligt afslutadt kontrakt och för medlens

återbäring, om mot kontraktet brytes, skall godkänd säkerhet ställas;

likaledes skall godkänd borgen eller säkerhet■■shandling aflemnas för

uppfyllande af den skuldförbindelse, som innefattar vederbörandes betalningsansvar

intill dess anteckning i jordeboken egt rum; och i händelse

afvikelse, utan vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd, icke

blifvit fullbordadt inom bestämd tid, eger Kongl. Maj:t att låta inställa

all vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits;

i hvilket fall den gifna säkerheten för kontraktets behöriga fullgörande

naturligtvis kommer till användning.

Skulle, mot hvad Utskottet förmenar, alla dessa, till säkerhet för

så väl staten som inteckningshafvarne ledande bestämmelser anses ej

göra tillfyllest, återstår för inteckningshafvarne sjelfva möjligheten att

bevaka sin rätt. De inteckningar i jordegendom, som ej äro stälda på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

uppsägning, torde vara jemförelsevis få, och för de inteckningar, hvilka

äro stälda på viss, något aflägsen förfallotid, lärer förmånsrätten eller

do förhållanden, som betingat medgifvande af den fixa förfallotiden,

vara af den beskaffenhet, att den ifrågavarande säkerheten för odlingslånen

ej på dem inverkar. Den tid, som måste förflyta mellan ett odlingsföretags

påbörjande och de belöpande låneandelarnes anteckning

i jordebokeu med deraf följande förmånsrätt, är så lång, att inteckningshafvaren

derunder har tillräckligt rådrum att, om han skulle anse sin

rätt äfventyrad genom ett under statens kontroll till utförande åvägabragt

odlingsarbete, tillgodose sina intressen, och. särskildt åt Hypoteksföreningarne

har, enligt Kongl. förordningen den 26 April 1861,

angående de allmänna grunder, som vid Hypoteksföreningarnes bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, förbehållits

rätt att, om omständigheter yppas, som inverka till minskning af

säkerheten för utlemnade lån, till återbetalning inom ett år uppsäga,

efter omständigheterna, antingen hela beloppet eller större eller mindre

del deraf, så vida lånets innehafvare ej kan lemna annan fullgod säkerhet

i jordegendom till fyllnad i den förra.

Vid sådana förhållanden anser Utskottet det med visshet kunna

antagas, att, der en jordegare sjelf kan anskaffa medel till hela kostnaden

för den enligt Kongl. Maj:ts förslag honom åliggande odlingen,

men icke dess mindre hans hemman skulle vara besväradt af inteckningar,

på hvilkas beskaffenhet förmånsrätten för det endast till torrläggningskostnaden

uppgående statslånet kunde inverka, jordegareu,

hellre än att under sjelfva odlingsarbetet äfventyra uppsägning af inteckningar,

före dess inledande träffade öfverenskommelse med sina inteckningshafvare

och att således i de fall, der inteckningshafvares säkerhet

kunde vara oviss, hvarje särskild jordegares deltagande i odlingsföretaget

i sj elfva verket komme att blifva beroende af inteckningshafvarnes

samtycke. För att emellertid sätta inteckningshafvarne i tillfälle

att, äfven om jordegareu ej skulle om det tillämnade företaget

underrätta dem, sjelfve erhålla vetskap om detsamma och bevaka sin

rätt, har Utskottet i mom. 6 här nedan föreslagit ett stadgande om

odlingslånets behöriga kungörande i så väl allmänna tidningarne som

länskungörelserna.

Statens rättighet till bästa förmånsrätt för odlingslån synes ock

vara i sakens natur väl grundad. Genom granskning af arbetsplanen

och bedömande af de på företaget inverkande omständigheter, genom

noggrann kontroll öfver arbetets ändamålsenliga utförande och genom

föreskrifvande af vilkor om säkerhet och dylikt, som tjena till att aflägsna

möjligheten af osäkra odlingsföretags inledande med statsmedel,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o il.

29

gör staten nemligen allt hvad på den kan ankomma för åstadkommande

deraf att hemmanets värde ökas på sätt ofvan blifvit sagdt och att således

ursprungliga förhållandet mellan hemmanets värde och säkerheten

för inteckningarne ej i någon mån rubbas.

Beträffande mom. 11 anser Utskottet skyldighet att underhålla det

med låneunderstöd utförda arbetet ej skäligen böra stadgas eller vara

behöflig för längre tid än till dess samma låneunderstöd blifvit staten

återgäldadt.

Bestämmelserna i mom. 12, angående ränta och amortering, hafva

på de i statsrådsprotokollet derom anförda skäl synts Utskottet lämpliga

och ej föranleda annan erinran än att en omredigering, på sätt

motsvarande mom. 12 här nedan utvisar, torde böra ega ruin; men med

afseende å vigteu af det stadgande, som förekommer i sista meningen

af mom. 12 i Kongl. Maj:ts förslag, har Utskottet ansett detsamma

böra meddelas i ett särskildt mom. 13.

I fråga om det föreslagna bemyndigandet för Fullmäktige i Riksgäldskontoret

beträffande erforderliga medels anskaffande, finner Utskottet,

lika med Kongl. Maj:t och de i ämnet hörda myndigheter, att,

då de till fonden återbetalta kapitalbelopp ej skola användas till amortering

af fondens skuld, utan åter utlånas i den mån sådant af behofvet

påkallas, de obligationer, genom hvilkas försäljning medel åt fonden

anskaffas, böra göras ouppsägbara från långifvarens sida, men ställas

att återbetalas viss kortare tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld

uppsägning. Då Riksdagen ännu ej fattat beslut om den föreslagna

postsparbanken, har Utskottet ej kunnat i detta utlåtande afgifva yttrande

om den del af Kongl. Maj:ts förslag, som afser användning för

odlingslånefonden af någon del af postsparbankens tillgångar. Någon

uttrycklig bestämmelse härom synes ej heller i sammanhang med beslutet

om odlingslånefonden vara nödig, enär åt föreskriften om medels

anskaffande genom försäljning af ouppsägbara obligationer kan, på sätt

här nedan föreslås, gifvas en sådan lydelse, att på Riksdagens blifvande

beslut om postsparbanken kommer att bero, om medel skola anskaffas

uteslutande genom obligationsförsäljning eller om någon del af postsparbankens

tillgångar må kunna för ändamålet användas.

Beträffande Herr Grefve Posses och Herr Nils Nilssons motioner,

för så vidt de icke besvarats genom hvad här ofvan redan blifvit anfördt,

återstår för Utskottet endast att tillägga, att fonden visserligen

afser lika väl företag af mindre som af större omfattning och att vid

lånemedlens disponerande hänsyn otvifvelaktigt, utan afseende å företagens

omfång, kommer att i främsta rummet tagas till den jemförelsevis

större eller mindre fördel, som af ett företag må vara att förvänta,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

men att någon skilnad, på sätt förstnämnde motionär ifrågasatt, i vilkor

en för understödjande af större och af mindre odlingsföretag ej synts

Utskottet böra stadgas; hvaremot det, enligt deföreslngnabestämmelserna,

ju alltid står Kongl. Maj:t öppet att vid lånens fördelning och lånebeloppens

bestämmande taga hänsyn till det större eller mindre behof,

som kan förefinnas.

Utskottet hemställer,

l:o.

att Riksdagen må besluta:

A) att en särskild fond bildas med ändamål att

genom lån understödja odling af sanka trakter;

B) att de till Statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån skola från och med år 1884 till och med

år 1888 till denna fond ingå;

C) att under åren 1884 till och med 1888 Riksgäldskontoret

skall, i mån af behof och uppå reqvisition

af Kongl. Maj:t, till fonden öfverlemna medel till

så stort belopp, som jemte nyssnämnda, till fonden

ingående annuiteter å odlingslån må kunna erfordras

till fyllande af högst en million kronor årligen;

D) att Riksgäldskontor skall af fonden erhålla

godtgörelse för den ränteutgift, som, genom berörda

medels öfverlemnande till fonden, för Riksgäldskontor

förorsakas;

E) att fonden skall af Statskontoret förvaltas;

F) att Kongl. Maj:t skall ega att, i den mån fondens

kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebeliållningar dertill lemna tillgång, å fonden

anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå

med högst en million kronor årligen enligt följande

allmänna vilkor och bestämmelser:

Mom. 1. För hvarje odlingsföretag måste fullständig,

af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet

och större eller mindre lämplighet för odling

åtföljd plan till arbetets utförande jemte beräkning

öfver de med så väl vattenafledningen och afidikningen

som odlingen förenade kostnader vara uppgjord

af sakkunnig person och hafva vunnit Kongl.

Maj:ts fastställelse.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

31

Mom. 2. Vederbörande, som erhåller lån, är

underkastad alla de vilkor och kontroller, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 3. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas

till hela det belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen

kostnaden för vattenafledningen och afdikniugen

beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller

annat bidrag bestrida hvad till hela odlingsföretagets

fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade lånebidraget.

Mom. 4. Med den, som mot åtnjutande af statslån

åtager sig ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig

ordning afslutas samt af Kongl. Maj:t eller,

efter erhållet bemyndigande, af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse

med den faststälda arbetsplanen och

under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes

kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet

inom viss bestämd tid, utan att vidare väcka anspråk

på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att

genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet

kan erfordras.

Mom. 5. För fullgörande af sådant kontrakt

äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring, i fall

mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,

som af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande,

af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkännes.

Mom. G. Sedan det i mom. 4 omförmälda kontrakt

afslutats och säkerhet enligt mom. 5 blifvit

stäld, bör Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen derom

underrätta Statskontoret; hvarefter det åligger Statskontoret

att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne

tre gånger, dels ock genom Kongl. Majrts

Befallningshafvande i vederbörande länskungörelser

en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande,

i hvilken kungörelse de hemman och hemmans
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 41.

delar, å hvilkas egor odlingsföretaget kommer att utföras,

skola uppgifvas.

Mom. 7. Lånet må ej till någon del ufbekommas

förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter

medlen få successivt och i mån af arbetets fortgång

lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta

eller särskildt blifvit bestämda; börande, såvida icke

Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,

pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af lånet

i Statskontoret innestå, intill dess vattenafledningsoch

afdikningsarbetet är afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Lånen skola från Statskontoret utbetalas

antingen omedelbart eller ock genom Kongl.

Maj:ts vederbörande Befallningshafvande; hörande,

innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas,

hos Statskontoret företes:

a) om arbetets utförande i enlighet med mom.

4 afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkänd i mom. 5 omförmäld säkerhetshandling

för samma kontrakts fullgörande eller medlens

återbäring;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt;

d) en till Statskontoret eller ordres stäld, af

nämnda kontor godkänd skuldförbindelse, som skall

innefatta vederbörandes betalningsansvar, intill dess

lånet, jemlikt Kongl. kungörelserna af den 13 Juni

1845 och den 3 November 1848, blifvit fördeladt på

de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara,

och fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken

på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af Statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling

för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 9. De låne- och säkerhetshandlingar, som

för låneunderstöds utbekommande till Statskontoret

aflemnats, förblifva uti Statskontorets vård; dockskola

sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på

behörig reqvisition utlemnas.

Mom. 10. 1 händelse afvikelse, utan dertill er
hållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.1. 33

arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kong-]. Maj:t medgitvet

anstånd med detsammas utförande, icke blifvit

fullbordadt . inom derför bestämd tid, ankommer på

Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalningeif

statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits. att

på eu gång- eller successivt till Statskontoret inbetalas

inom den tid, som bestämmes af Kong], Maj:t. Statskontoret

bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig

ordning, och skall det åligga vederbörande

att a sålunda lyftade och återburna medel jemväl erlägga

fem procent årlig- ränta från lyftningsdagen.

till dess återbetalning sker.

Mom. 11. Alla med låneunderstöd utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden,

af den eller dem, det åligger, veder!lörligen ande

rhällas.

Mom. 12. Å den af Kongl. Maj:t bestämda

lånesunjpnan erlägges de första fem åren från första

lyftningsdagen icke någon ränta eller kapitalafbetalning,

men å de under tiden lyftade belopp beräknas

tern procent^ årlig ränta, hvilken vid de fem årens

slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda

uppkommande beloppet erlägges från och med sjette

aiet tills lånet blifvit slutbetaldt en annuitet af tio

procent, deraf som ränta räknas fem procent å oguldna

kapitalbeloppet.

Mom 13. I afseende på sättet och ansvarigheten

för de i näst föregående moment omförmälda

inbetalningars verkställande böra lända till efterrättelse

ofvan åberopade Kongl. kungörelser af den 13

Juni 1845 och den 3 November 1848.

Mom. 14. Alla kostnader af hvad namn de vara

ma, som i följd af erhållna lån föranledts för Statskontoret,

skola utan undantag* bestridas eller o-odtgöras

af låntagaren; samt

G) att Fullmäktige i Kiksgäldskontoret bemyndigas

att, för beredande af den tillgång till de Kiksgäldskontoret

åliggande försträekningar till ifrågavarande

fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt

särskilda beslut må blifva för sådant ändamål till

Bih. till Ri/csä. Prof. 18811. i Sami. 1 Afd. .72 Raft.

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Riksgäldskontoret ötverleranadt, i mån af behof försälja

obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från

långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare

tid efter af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning,

med rätt tillika för Fullmäktige att bestämma

dessa obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid.

I den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen att

till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis af mge att minska frostländig heten, för år 1884 anvisa

150,000 kronor; och förklarade i sammanhang dermed Kongl. Maj:t

sig vilja framdeles föreslå de vilkor, hvarunder anslag från denna fond

skulle kunna erhållas. *

I sådant afseende har, i den här ofvan först omförmälda propositionen

N:o 39, Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta.

att beloppet, 150,000 kronor, ma användas till understödjande

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana

vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida

frostskador öfver

att anslaget må utgöra högst en tredjedel af den beräknade kostnaden

för torrläggningsföretaget; samt

att för erhållande af dylikt anslag må gälla enahanda vilkor, som

blifvit af Kongl Maj:t i nådiga propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof föreslagna och af Riksdagen redan antagna för erhållande

af statsbidrag till andra allmänna arbeten.

Af det vid nyssnämnda Kongl. proposition K:o 39 fogade statsrådsprotokoll

för den 6 nästjidne Mars inhemtas, att Statsrådet och Chefen

för Civildepartementet vid ärendets föredragning erinrat, hurusom ifrågavarande

fond för närvarande vore bestämd till enahanda belopp, 150,000

kronor, som för år 1884 äskats. I onden vore nu så fördelad, att 80,000

kronor utginge såsom anslag och 70,000 kronor såsom lan. Då med

denna fond afsågos att understödja utdikningar af sådan mark, som

äfven efter arbetets utförande, åtminstone under den närmaste framtiden,

vore otjenlig till odling och således för egaren utan värde, men

hvilken mark genom de derifrån härflytande frostskador hade det mest

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

35

förderfligt inflytande på den omgifvande nejden och der växande gröda,

samt förty arbeten af förevarande beskaffenhet medförde jemförelsevis

mindre nytta för den jordegare, som utförde arbetet, än för egarne

af angränsande fält, syntes det Departementschefen ej lämpligt-att

understödja dylika torrläggningsföretag genom lån, hvarvid borde förutsättas,

att den lånande genom företaget blefve satt i stånd bära ökade

utgifter och derigenom att återgälda det erhållna lånet, utan ansåg

Departementschefen, att de medel, som Ivongl. Maj:t för detta ändamål

äskat, och som kunde vara af Riksdagen derför anvisade, borde

utgå som anslag.

Såsom synes, är ifrågavarande fonds ändamål enligt det Ivongl.

förslaget i viss mån ett annat än tillförene. De nu i liknande syfte

anvisade medel skolar utgå för företag, som »företrädesvis» afse att minska

frostländigheten, men i hvilka äfven odling vanligen torde hafva

ingått. Det nu begärda anslaget åter skulle användas till understödjande

af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan

att kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd.

Vid sådant förhållande finner Utskottet sig nu kunna förorda fondens

anvisande uteslutande såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, helst

förvaltande, samtidigt och med olika lånevilkor, af så väl någon del af

denna fond såsom lån som ock den här ofvan omförmälda odlingslånefonden

skulle kunna leda till svårigheter och oegentligheter.

Med anledning af det nu mera begränsade syftemålet med fonden

finner dock Utskottet ett belopp af 100,000 kronor vara tillräckligt,

hvarigenom i allt fall en höjning med 20,000 kronor skulle uppkomma

i det belopp, som hittills utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.

Utskottet hemställer,

2:o.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong!.

Maj:ts förslag, att ett belopp af 100,000 kronor för

år 1884 anvisas till understödjande medelst anslag

utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana

vattensjuka marker, som utan att kunna med

fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd;

att anslaget må utgöra högst en tredjedel af

den beräknade kostnaden för torrläggningsföretaget;

samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

att för erhållande af dylikt anslag må i tilllämpliga

delar gälla enahanda vilkor, som enligt Riksdagens

skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 April 1881

(N:o 69) blifvit bestämda.

Stockholm den 28 April 1883.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten ho

vid F) (ingressen): af Herr Grefve C. K. J. Rosse, som ej instämt med

Utskottet i dess beslut i denna del, utan yrkat, att ifrågavarande stadgande

måtte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t dervid föreslagit,

erhålla följande lydelse:

“att Kongl. Maj:t skall eg a att, i den mån fondens kapital och

sedermera inflytande låneafbetalningar eller räntebehållningar dertill

lemna tillgång, å fonden anvisa lån för odling af sanka trakter, att utgå

med en million kronor årligen, dock att, om något år icke så stort belopp

till utlåning erfordras, öfverskottet derå må kunna under ett kommande

är af Kongl. Maj:t derför disponeras, allt enligt följande allmänna vilkor

och bestämmelser:“

vid F) Mom. 6: af Herr Grefve C. Beck-Friis;

vid F) Mom. 8 d): af Herr Friherre G. Taning som yttrat: “Då

Stats-Utskottet tillstyrkt Riksdagen att för sin del besluta det staten

skall såsom säkerhet för återbetalning af lån från den ifrågasatta

odlingsfonden fordra förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken,

föranlåtes jag mot detta Utskottets beslut anmäla min reservation,

under förmenande att fullgod säkerhet, gällande för hela lånetiden, borde

kunna erhållas af de personer eller det bolag, som i allt fall måste

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 41.

37

ikläda sig betalningsansvar för erhållet lån intilldess detsamma knnnat

i enlighet med Kongl. Förordningarne den 13 Juni 1845 och 13 November

1848 på hemmanen fördelas och uti jordeboken blifva antecknadt, helst

deltagare uti ett odlingsföretag böra inom sig kunna utse en styrelse

att dem företräda såsom ombud så väl för lyftande af statslånet som

ock för indrifvande af kostaadsbidragen från delegarne, i öfverensstämmelse

med det förfaringssätt, som iakttages inom sågverksegarnes

garantiförening“;

vid Mom 12:

af Herr H. R. Törnebladh;

af Herrar Grefve C. Beck-Friis och Friherre F. von Essen, hvilka

ansett årliga räntan å ifrågavarande lån böra till fyra och en half procent

bestämmas;

af Herr Grefve C. Beck-Friis, med yrkande om ett tillägg till

momentet af följande lydelse:

“låntagare dock obetaget att, sex månader efter uppsägning, inbetala

lånet jemte all derå upplupen, ogulden ränta. Sådan förskottsinbetalning

vare likväl medgifven endast för odlingslån i dess helhet,

icke för delar deraf, om än lånet redan blifvit på särskilda hemman

fördeladt,;“

af Herr Grefve C. K. J. Posse, som yttrat: “De af Utskottet

gjorda förändringar i Kongl. Maj:ts nu föreliggande nådiga proposition

äro dels så betydliga i sak och så genomgående till antal att,

ehuru jag ej fått bifallet det hufvudsakliga yrkande jag ansett mig

böra göra, om hela odlingskostnadens meddelande som lån, jag dock

måste finna att högst betydliga förbättringar blifvit gjorda i vilkoren

för dessa odlingslån. För att dock något underlätta möjligheten

för de delegare i dylika odlingsföretag, som sakna tillfälle att

sjelfva anskaffa den för dem fortfarande bristande odlingskostnaden, har

jag trott, att det för dem skulle blifva en lättnad, om de berättigades

att få tillfälle att ganska snart få inbetala det statslån de erhållit och

derigenom kunna öfverflytta sin skuld till liypotekslån. Under sjelfva

odlingstiden skulle det antagligen blifva möjligt för dem att, om de

sammansluta sig i grupper, kunna bereda sig en personlig kredit för

Bill. Ull Jtiksd. Prof. 1883. 4 Sami. 1 Afä. 32 Höft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.

denna kostnad, när de veta, att de hafva tillfälle att inom kort tid genom

ett ouppsägbart lån anskaffa medlen dertill. På grand häraf liar

jag inom Utskottet gjort ett förslag härom och lyckades det genom

trenne voteringar bringa sig upp till kontraproposition mot yrkande af

afslag på en sådan framställning. På grund af hvad jag nu i största

korthet hunnit antyda, får jag anhålla, att Riksdagen må besluta ett

tillägg till mom. 12 af denna lydelse:

“Önskar enskild delegare i företaget att sin andel i lånet inbetala

vid den tidpunkt detta skall i jordeboken öfverföras, är han dertill berättigad,

så vida han dessförinnan hos Konungens Befallningshafvande

deponerat denna sin andel med derå ännu ogulden ränta; sedermera

må ock hela det för företaget lemnade lånebeloppet uppsägas, att på

en gång, med då derå förfallen ränta hos Statskontoret inbetalas, så

vida i behörig ordning uppsägning derstädes skett minst sex månader

förr än sådan inbetalning skall verkställas, och skall Statskontoret,

så snart denna inbetalning blifvit verkstäld, omedelbart derefter genom

vederbörande Konungens Befallningshafvande låta föreskrift meddelas,

att lånet varder ur jordeboken behörigen afskrifvet, hvarefter det

åligger denna embetsmyndighet, att, när detsamma blifvit verkstäldt,

genom allmän kungörelse sådant låntagarne meddela41;

af Herrar O. B. Olsson och Sven Nilsson, som yttrat: “För att

göra det möjligt för låntagare att, sedan diknings- och odlingsföretaget

blifvit utfördt, hvar för sig kunna inbetala sina andelar af lånet,

hafva vi ansett ett tillägg till mom. 12 böra göras af följande lydelse:

Inom tre år efter det, då odlingslån blifvit på vederbörande hemman

fördeladt och i jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant

önskar, att, oberoende af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, sex

månader efter hos Statskontoret gjord uppsägning inbetala hela det

på hans hemman belöpande skuldbelopp jemte all derå upplupen,

ogulden ränta.44 ''

Herr Friherre R. von Kr center har begärt få antecknadt, att han

ej närvarit vid behandlingen af det under G) gjorda förelag.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1883:67 Skrifvelse, angående låneunderstöd för odling af sanka trakter samt understödjande medelst anslag utan återbetalning sskyldighet af torrläggning utaf sådana vat s. 1 i texten