Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj it s proposition med förslag till förnyad grufvestadga.

1884-03-26 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:37, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj it s proposition med förslag till förnyad grufvestadga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ant. till Eiksd. Kansli den 26 Mars 1884, kl. 6 e. m.

Lag-Ut skottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj it s proposition

med förslag till förnyad grufvestadga.

Genom proposition af den 12 sistlidne Januari (N:o 2), åtföljd af

ej mindre förslag till förnyad grufvestadga, än äfven de i ämnet inom

Statsrådet och Högsta Domstolen förda protokoll, har Kongl. Maj:t velat

i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver nämnda förslag och tillika

förklarat sig vilja, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den

slutliga pröfningen af samma förslag och om stadgans utfärdande i nåder

förordna.

Förslaget till förnyad grufvestadga finnes här nedan i detta utlåtande

intaget.

Propositionen har af Kamrarne blifvit hänvisad till handläggning

af Lag-Utskottet; och får Utskottet, som numera fullbordat granskningen

af den Kongl. propositionen, härmed öfver densamma till Riksdagen afgifva

utlåtande.

I likhet med nu gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 är

det Kongl. förslaget grundadt på bibehållande af inmutningsrätt.

Under de förhandlingar i frågan, som föregått framläggandet af nu

föreliggande förslag, hafva, rörande inmutningsrättens bibehållande eller

afskaffande, meningarne varit mycket delade och å ömse sidor blifvit

anförda vigtiga skäl. Utskottet finner för sin del de skäl öfvervägande,

hvilka blifvit för bibehållande af ifrågavarande rätt anförda. Inmutningsrätt

har synts Utskottet vara under vårt lands närvarande förhållanden

erforderlig, på det att skälig uppmuntran må gifvas till eftersökande af

Bill. till liihsd. Prat. 1884. 7 Sami. 24 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

malmanledningar, på det att de kapital, som äro för bearbetande af

grufvor nödiga, ock lättare må blifva i sådan rörelse nedlagda, samt

på det att dymedelst den nationalrikedom, den svenska jorden i sina

malmer företer, ock må blifva behörigen tillgodogjord.

Man har visserligen mot inmutningsrättens bibehållande anfört, att

nämnda rätt innebure ett obehörigt ingrepp i den enskilda jordeganderätten;

men då ingen eganderätt är absolut, utan först öfvergår från

egandema&f till eganderätt genom den bekräftelse och det skydd, staten

deråt gifver, måste det ock vara staten förbehållet att tillse, det icke

gränserna för eganderätten så utvidgas, att allmänt väl får stå tillbaka

för enskild fördel. Så länge alltså ett statsekonoiniskt intresse talar

för inmutningsrättens bibehållande, torde ock staten kunna, utan att på

något sätt rubba den rättens grundval, på hvilken han hvilar, bibehålla

nu ifrågavarande inskränkning i den enskilda jordeganderätten. Utskottet

finner det följaktligen vara välbetänkt att, såsom ock i det Kongl. förslaget

skett, i vår grufvelagstiftning fortfarande bibehålla inmutningsrätt

och åberopar för denna åsigt i öfrigt de skäl, som för densamma finnas

anförda i de handlingar, som röra nu ifrågavarande Kongl. proposition.

Något lagförslag i ämnet, grundadt å upphäfvande af inmutningsrätten,

föreligger ej heller, och följden af ett afslag å den Kongl. propositionen

skulle således endast kunna blifva, att 1855 års grufvestadga, äfven den

grundad å inmutningsrätt, skulle med sina brister fortfarande blifva

gällande.

För de vigtigare ändringar, som genom det Kongl. förslaget, hvilket

hufvudsakligen utgör en omarbetning af 1855 års grufvestadga, vidtagits

uti denna stadgas bestämmelser, redogöres i det statsrådsprotokoll för

den 12 sistlidne Januari, hvilket är bifogadt den Kongl. propositionen.

Beträffande det Kongl. förslagets detaljbestämmelser har Utskottet

vid granskningen endast funnit anledning till några få anmärkningar.

Dessa angå 2 §, 10 § 1 mom. 3:dje stycket, 17, 26, 33, 49, 53, 59, 65

och 72 §§.

2 §■

Utskottet har ansett det vara att förorda, att i denna paragraf, i

stället för den nakna hänvisningen beträffande det område, inmutning

gäller, till 11 och 26 §§, genast, i stadgans början, angifvas de olika benämningar

å nämnda område, som, allt efter som gränserna å marken

för detsamma äro bestämda enligt 11 § eller 26 §, i stadgan genomgående

och konseqvent användas, eller inmutadt område, i förra fallet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

och, i det senare, utmål. Härigenom vinnes ock den fördel, att, då

sedermera i stadgan, närmast i 3 § 2 inom., dessa benämningar förekomma,

de icke innebära något för läsaren helt och hållet nytt.

10 § 1 mom. 3:dje stycket

innehåller, bland annat, att inmutare, för allt arbete vid en grufva, som

sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten

förverkats, skall ansvara såsom för åverkan, om åtal derå i

laga tid anställes.

Nu är enligt förslaget mutsedel ogin,

om den blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 § ej utgör föremål

för inmutning {10 § 1 mom. l:sta stycket),

eller om inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna i 3 § 1 mom.,

blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda lagrum ej är

tillåten (10 §‘1 mom. 2:dra stycket);

och enligt förslaget är inmutning srätten förverkad:

om inmutare icke, minst fjorton dagar innan något arbete å det

inmutade området börjas, lemnar bestyrkt afskrift af mutsedeln till så

väl det inmutade områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill

innehar (13 § 1 mom.);

eller om inmutaren icke sist åtta månader från mutsedelns utfärdande

har börjat arbetet (14 § lista stycket);

eller om det arbete å fyndigheten, som erfordras för utmåls anvisande,

icke är af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål till

bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande (21 §

2:dra stycket);

eller om betalning eller nedsättning af den vid utmålsläggningen

bestämda lösesumman för det utrymme inom utmålet, som grufegaren

ofvan jord för sitt arbete behöfver, jemte ränta derå från den dag, beloppet

blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, icke inom

föreskrifven tid fullgöres (31 § 4:de stycket);

eller om grufanläggningen sönas (47 §);

hvarjemte torde böra i detta sammanhang anmärkas, att då utländing

icke eger rätt att i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få

å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen

funnit skäligt dertill lemna bifall, det försöks- eller grufarbete, som

utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

taga låta, skall vara utan verkan till bevarande af hans rätt i hit hänfärligt

afseende (68 §) och följaktligen måste anses såsom obehörigen

verkstäldt.

Ännu några andra fall, då vid grafva arbete kan komma att obehörigen

verkställas, torde kunna angifvas, såsom om flere på samma

dag sökt inmutning af samma område och fått hvar sin matsedel, men

eu af dem sedan visar, att han först upptäckt fyndigheten, och den

andre, med vetskap om att på sådan grund inmutningsrätten tillhör

denne, det oaktadt under tiden verkställer arbete vid grufvan (7 §).

Det ofvan anförda stadgandet om ansvar såsom för åverkan, hvilket

enligt ordalydelsen skulle gälla allt arbete vid en grufva, som sedermera

förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten

förverkats, och sålunda omfatta alla nu anförda fall, torde emellertid

icke vara afsedt att gälla för annan händelse, än att inmutaren vid arbetets

verkställande egt vetskap om nämnda förhållande, men affattningen

har icke synts Utskottet tillräckligt tydlig i detta hänseende.

Stadgandet, hvilket ock förekommer i § 11 af 1855 års grufvestadga,

ehuru der särskildt namnes endast det fall, att grufvan förklarats hafva

olagligen tillkommit, synes ock i nämnda stadga vara långt mera berättigadt

än i nu förevarande förslag. Enligt 1855 års stadgas § 1 skulle

såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmälde, anses, bland andra uppgifna mineralfyndigheter, alla metaller

och malmer, hvilket uttryckssätt kunde gifva anledning dertill, att inmutning

skulle anses vara tillåten äfven i de talrika fall, då mineralier,

innehållande metaller eller metallföreningar i ringa mängd, förekomma

insprängda i för öfrigt ofyndiga bergarter. Enligt förslagets 1 § åter

äro såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig

dertill anmäler, upptagna, bland andra mineralfyndigheter, de, hvilka

innehålla malmerna till vissa uppgifna metaller; och, enligt hvad motiven

gifva vid handen, bör här med malm förstås en mineralfyndighet,

som förekommer i sådan mängd och på sådant sätt, att den kan med

tillgängliga metoder fördelaktigt tillgodogöras eller blifva föremål för

teknisk användning, till följd hvaraf sålunda en bergart, den der innehåller

några få procent jern, icke kan kallas jernmalm eller i allmänhet

ordet malm betyda annat än råämnet vid tillverkning af en metall.

Då emellertid i de flesta fall den procenthalt metall, en mineralfyndighet

gifver, först kan utrönas efter verkstäldt försöksarbete till fyndighetens

undersökning och blottande, samt den pröfning, som enligt 5 §

åligger bergmästare i fråga om meddelande af mutsedel, icke, enligt

Utskottets tanke, må sträcka sig till undersökning, om fyndigheten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

5

verkligen innehåller malm, äfven i de få fall, der förhållandet i detta

hänseende utan svårighet skulle kunna utrönas, skulle det sålunda enligt

förslaget kunna inträffa, om nu ifrågavarande stadgande deri bibehölles,

att en i god tro varande inmutare, som å den inmutade fyndigheten

anstalt försöksarbete, hvarvid befunnits, att mineralfyndigheten,

såsom icke innehållande malm i ofvan angifna mening, icke vore inmutningsbar,

skulle kunna få för det sålunda anstälda försöksarbetet

ansvara såsom för åverkan, något som icke kan anses stå i öfverensstämmelse

med rigtiga lagstiftningsgrundsatser. Flere andra dylika,

säkerligen icke med stadgandet afsedda följder skulle kunna inträffa,

derest detsamma bibehölles oförändradt.

Utskottet, som vid sådant förhållande funnit stadgandet böra uti

ofvan angifna rigtning förtydligas, har följaktligen såsom ett särskildt

stycke i mom. 1 af nu förevarande paragraf gifvit den allmänna bestämmelse,

att, derest inmutare eller grufegare har vetskap om att grufva

olagligen tillkommit eller att inmutningsrätten förverkats, men ändå verkställer

arbete vid grufvan, han derför skall ansvara såsom för åverkan,

om åtal derå i laga tid anställes. Det torde vara af sig sjelft klart, att

ansvar för åverkan icke kan ådömas med mindre än att bergsöfverstyrelsen,

derest i strid med 1 §, och domstol, derest i strid med 3 § grufva är

vorden af inmutaren upptagen, förklarat henne hafva olagligen tillkommit,

eller inmutningsrätten till grufva af domstol förklarats förverkad;

och Utskottet, som sålunda funnit dessa vilkor för ådömande af åverkansstraff

framgå ur allmänna rättsgrundsatser, har icke trott det vara erforderligt

att i lagtexten uttryckligen nämna dem.

Man skulle mot Utskottets förslag kunna anmärka, att 24 kap.

Strafflagen redan innehåller tillräckliga bestämmelser för att ett icke i

god tro verkstäldt arbete af beskaffenhet som det ifrågavarande skulle

kunna straffas såsom åverkan, men Utskottet har dock i likhet med

Kongl. Maj:t ansett ett uttryckligt förklarande härom väl kunna försvara

sin plats i gruflagstiftningen såsom en allvarlig påminnelse för jordegaren

om hans rätt mot inmutaren, samt för denne om hans pligt gent

emot jordegaren och om det ansvar, densammas åsidosättande kan för

honom medföra.

Äfven om nu ifrågavarande allmänna stadgande i 10 § 1 mom. antages,

torde dock det i 13 § 1 inom. förekommande stadgande om ansvar

såsom för åverkan böra bibehållas, enär i här förutsatta fall det

just är sjelfva arbetets företagande utan behörig delgifriing till jordegaren,

hvilket medför inmutningsrättens förlust.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

17 §■

Då uttrycket i denna paragraf »kronojord, som blifvit till brukning

på viss tid för kronans räkning upplåten», och hvilket uttryck blifvit

satt såsom motsats till de närmast föregående: »kronojord, som under

ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen», synts

Utskottet icke fullt nöjaktigt uttrycka hvad dermed afses, eller kronojord,

hvilken af kronan blifvit utarrenderad, har Utskottet utbytt nämnda

uttryck mot följande: »kronojord, som blifvit för kronans räkning till

brukning på viss tid åt annan upplåten.

26 §.

För att tydligen utmärka, att utmål skall, der så ske kan, å marken

utläggas i qvadratisk form, har Utskottet något omredigerat denna

paragraf.

33 §.

För att bringa uttrycket i början af denna paragraf till närmare

öfverensstämmelse med de beteckningar, som, på grund af gällande expropriationsförordning,

vunnit häfd i svenskt lagspråk, har Utskottet här

till ordet skada äfven lagt: »oc/i intrång».

49 §.

Ehuru i 71 § af förslaget grufvestadgan den 12 Januari 1855 förklaras,

utom i fråga om stenkolsfyndigheter, skola upphöra att gälla med

den 1 Januari 1885, lärer det dock, i öfverensstämmelse med allmänna

rättsgrundsatser, af sig sjelft följa, att åt bestämmelserna i den föreslagna

nya stadgan icke kan gifvas tillbakaverkande kraft; och sålunda

torde, beträffande enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter

samt grufve- och slaggvarp eller i öfrigt inmutade fyndigheter,

som enligt äidre författningar varit inmutningsbara, men i förslaget

icke äro föremål för inmutning, de äldre författningarne fortfarande

kunna komma att i flere hänseenden tillämpas. Att åter bestämma, när

och i hvad afseende, i fråga om fordom inmutningsbara och då inmutade

fyndigheter eller gruflägenheter, äldre eller nyare författning bör, i förekommande

fall, anses gällande, torde böra öfverlemnas åt jurisprudensen.

Så skedde ock, då 1855 års grufvestadga utfärdades. Ehuru nämnda

stadgas § 64 innehåller, att de dittills gällande författningarne i ämnet

komrne att till kraft och verkan förfalla den 1 November 1855, så hafva

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

dock dessa författningar i flere hänseenden ansetts gällande beträffande

vid nämnda tidpunkt redan skedda inmutningar af ämnen, såsom t. ex.

kalk, fältspat m. fl., hvilka före tillkomsten af 1855 års stadga voro inmutningsbara,

men i nämnda stadga äro från inmutning undantagna.

Med afseende å det nu anförda har Utskottet ansett, att i nu ifrågavarande

49 § borde, med uteslutande af allt, som åt paragrafens innehåll

kunde gifva karakteren af ett särskildt och fristående stadgande,

endast, särskildt med afseende å innehållet af 39 § i förslaget och till

förekommande af all tvekan i detta hänseende, uttryckligen lemnas den

förklaring, att hvad i förslagets 5 kap. stadgas icke är tillämpligt å de

enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufveoch

slaggvarp.

53 §

har undergått någon redaktionsjemkning.

59 §.

Utskottet har, med särskildt afseende å innehållet af 55 §, ansett i

denna § böra uttryckligen stadgas, att till böter enligt denna stadga ej

må dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag, hvarjemte

äfven i öfrigt några smärre redaktionsjemkningar vidtagits.

65 §.

Denna § stadgar, att delegare i grufva i visst fall skall hafva till

öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan jemte dertill hörande andel i

byggnader, inventarier och effekter. Ett sådant närmare uppräknande af

adpertinenserna till grufva har Utskottet funnit betänkligt, då detsamma

icke är och svårligen kunde, i anseende till de så olika föremål, som

kunna anses såsom adpertinenser till olika slags grufvor, blifva fullt

uttömmande; hvadan Utskottet ansett, att lagstiftaren här bör inskränka

sig till att stadga, det i förevarande fall grufvan och dess tillhörigheter

skola vara förverkade, samt åt lagskiparen lemna att i förekommande

fall och efter sig företeende omständigheter bestämma hvad under grufvas

tillhörigheter bör inbegripas. Utskottet har ock i öfrigt åt senare

delen af paragrafen gifvit en något kortare formulering.

72 §

har i formelt afseende undergått redaktionsjemkning, hvilken dock icke

öfvat något inflytande å paragrafens innehåll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

På grund af hvad Utskottet nu anfört och under åberopande i öfrigt

af de propositionen bilagda handlingar, får Utskottet med anledning af

den Kong!, propositionen hemställa,

att Riksdagen må för sin del antaga Kongl. Maj:ts

här nedan intagna förslag till förnyad grufvestadga

med de ändringar, Utskottet i detsamma föreslår.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Förslag

till

förnyad grufvestadga.

1 Kap.

Om inmutning.

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill

anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,

qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,

vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt,

utgör föremål för inmutning.

2 §.

Inmutning gäller visst område

med lodräta gränser på djupet.

Om utsträckningen af detta område

är i 11 och 26 §§ stadgadt.

Inmutning gäller visst område

med lodräta gränser på djupet.

Det område benämnes i denna

stadga inmutadt område eller utmål,

allt efter som dess gränser å marken

äro bestämda enligt föreskriften i 11

§ eller i 26 §.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utshottets förslag:

3 §•

o

1 mom. A område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid

gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan

tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården

som den, hvilken dertill har nyttjanderätt.

Ej heller må inmutning ske å kyrkogård eller begrafningsplats eller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit

behörigen försvarad.

4 §•

Den, som vill å egen eller annans grund med arbete belägga och

sig tillgodogöra någon till inmutning lofgifven mineralanledning, skall

derom hos bergmästaren i orten göra skriftlig ansökning för erhållande

af tillståndsbevis eller mutsedel. Denna ansökning skall innehålla uppgift

på:

sökandens namn, hemvist och yrke;

mineralanledningens art;

hemman och lägenhet samt socken och län, der mineralanledningen

finnes; samt

medelpunkten i det område, ansökningen afser (inmutningspunkten),

med så noggrann beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon

osäkerhet derom ej kan uppstå.

5 §•

Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen

och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt

beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, imnutningspunktens

läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege

han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,

räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes,

Bih. till Itiksd. Vrot. 16"84. 7 Samt. 24 Väft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utsleottets förslag:

den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas.

Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter infordrad

upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning

enligt 1 §, eller att sådant hinder möter, som i 3 § sägs, varde ansökningen

afslagen.

6 §•

Möter ej hinder för bifall till ansökningen, utfärde bergmästaren

matsedel, hvilken skall innehålla:

l:o) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å inmutningspunktens

läge;

2:o) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;

3:o) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra

dylika skiljas; samt

4:o) föreskrift för inmutaren att inom sextio dagar från mutsedelns

utfärdande låta kungöra densamma i kyrkan till den socken eller församling,

der det inmutade området är beläget, vid äfventyr af inmutningsrättens

förlust, om annan sig dertill anmäler, innan kungörandet

sedermera sker.

7 §•

Inmutning gäller från den dag, ansökningen derom inkom till bergmästaren.

Hafva flere på samma dag sökt inmutning af samma område, meddele

bergmästaren dem hvar sin mutsedel, och njute de sedan lika rätt,

der ej någon af dem kan visa, att han först upptäckt fyndigheten, i

hvilket fall inmutningsrätten honom tillhör.

8 §.

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande

rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten

som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet

må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för

grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj-.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

må inmutaren ock behålla, såframt det icke af jordegaren mot erläggande

af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas

inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende

utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.

9 §•

Med inmutning af sönad grufva följer rätt’ till varp, som finnes

inom det inmutade området eller utmålet och ej genom inmutning enligt

äldre författning är särskildt försvaradt.

Om förre grufegarens rätt till uppbruten malm sägs i 48 §.

10

l inom. Tiar mutsedel blifvit

meddelad å fyndighet, som efter

1 § ej utgör föremål för inmutning,

vare mutsedel ogill och utmål för

sådan grufva förbjudet.

Lag samma vare, der inmutningspunkten,

i strid mot föreskrifterna

i 3 § 1 inom., blifvit förlagd

å område, der inmutning enligt

nämnda lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund

af förhållande, hvarom nu är sagdt,

så ock påstående att inmutningsrätt.

blifvit förverkad genom underlätet

fullgörande af föreskrifterna i 13 §

1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,

för att vara gällande, anmälas sist

vid utmålsförrättningen; egande

dock den, hvars rätt blifvit förnärmad,

att dessförinnan, när han vill,

få all verkan af mutsedeln upphäfd

genom klagan hos bergsöfverstyrelsen,

om den inmutade fyndigheten

ej utgör föremål för inmutning enligt

1 §, men eljest efter stämning

hos domaren; och skall inmutaren

§•

1 mom. Har mutsedel blifvit

meddelad å fyndighet, som efter

1 § ej utgör föremål för inmutning,

vare mutsedel ogill och utmål för

sådan grufva förbjudet.

Lag samma vare, der inmutningspunkten,

i strid mot föreskrifterna

i 3 § 1 mom., blifvit förlagd

å område, der inmutning enligt

nämnda lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund

af förhållande, hvarom nu är sagdt,

så ock påstående att inmutningsrätt

blifvit förverkad genom underlätet

fullgörande af föreskrifterna i 13 §

1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,

för att vara gällande, anmälas sist

vid utmålsförrättningen; egande

dock den, hvars rätt blifvit förnärmad,

att dessförinnan, när han vill,

få all verkan af mutsedeln upphäfd

genom klagan hos bergsöfverstyrelsen,

om den inmutade fyndigheten

ej utgör föremål för inmutning enligt

1 §, men eljest efter stämning

hos domaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Majds förslag: Lag-Utskottets förslag:

för allt arbete vid en grufva, som Har inmutare eller grufegare

sedermera förklaras hafva olagligen vetskap om att grufva olagligen tilltillkommit

eller till hvilken inmutnings- kommit eller att inmutning srätten förrätten

förverkats, ansvara såsom för verkats, och verkställer han ända

åverkan, om åtal derå i laga tid arbete vid sådan grufva, ansvare

anställes. såsom för åverkan, om åtal derå i

laga tid anställes.

2 mom. År matsedel meddelad för inmutning å nyo af sådan äldre

grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre innehafvaren icke skyldig

att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;

och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke gälla

der det grundas på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för

längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

2 Kap.

Om försöksarbete.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade

området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd

från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras till

fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna eller

anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt om hinder emot

inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så framt hindret förefans

då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren

af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i årlig

afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder

lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,

som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som

marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare

inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla

beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

12 §.

Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,

som efter 11 § bör utgå, varde frågan pröfvad af tre ojäfvige

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

La g-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kong!. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde

tillkalla den tredje; tredskas den ersättningsskyldige att utse

skiljeman, eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena,

ege Konungens Befallningshafvande eller rätten i stad och domaren å

landet eller utmätningsmannen i orten att om valet förordna. Den ersättningsskyldige

vare pligtig gälda kostnaden för skiljemännens sammanträde

samt motpartens utgifter å saken ; sättes ersättningen ej högre än

den ersättningsskyldige före sammanträdet bjudit, stånde hvar sina kostnader

och gälde hvardera halfva saminanträdeskostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej nöjes, dock

ej förment att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han sin

talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom

tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om

hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens

pröfning.

Vill ersättningstagaren hellre genast lita domstol än skiljemän till,

stånde det honom öppet.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade

området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet

att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för

åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar; och galle

om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande af stämning är

stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves af enskild person,

som är frånvarande och låter egendomen af annan förvaltas, afskriften

lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade

området börjas, att ställa pant eller borgen för den årliga afgift

eller framtida ersättning, hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden.

Denna säkerhet skall vara af öfverexekutor godkänd, der den

icke ändock af jordegaren och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar

inmutare att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i

orten, då han derom anlitas, inställa arbetet, tilldess säkerhet, som finnes

antaglig, blifvit anskaffad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

14 §•

Sist åtta månader från matsedelns utfärdande skall inmutaren, vid

inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af

yppad tvist sådant hinder härför mott, hvars undanrödjande icke berott

af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren

åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

15 §.

Under försöksarbetet hafve inmutaren icke lof att, utan tillstånd

af jordens innehafvare, å det inmutade området uppföra andra byggnader

än sådana, som oundgängligen erfordras till försöksarbetets drifvande.

Sker annorledes, må innehafvare!! af jorden anlita utmätningsmannen

i orten för att få byggnaden på inmutarens bekostnad åter

borttagen.

3 Kap.

Om jordegareandel.

16 §.

Jordegaren vare berättigad att till hälften med inmutaren deltaga

i grufarbetet och den deraf fallande vinsten.

Jordegareandel kan begagnas till fullo eller till viss del.

Äro inom ett inmutadt område eller utmål flere jordegare med

laga skilnad sig emellan, njute de jordegareandelen hvar inom sitt

egovälde.

17 §•

o o

A kronojord, som under ständig A kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehafves eller är besittningsrätt innehafves eller är

till boställe anslagen eller blifvit till boställe anslagen eller blifvit för

till brukning på viss tid för kronans kronans räkning till brukning på viss

räkning upplåten, skall kronoåbon, tid åt annan upplåten, skall kronoboställsinuehafvaren

eller den, som åbon, boställsinnehafvaren eller den,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag:

eljest besittningsrätten innehar, njuta

den jordegaren enligt 16 § tillkommande

rätt till godo; egande han

ock, om han begagnar jordegareandelen,

att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig

besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven

grufveskog.

A annan kronojord tillkomme

jordegareandelen inmutaren.

Lag-TJtskottets förslag:

som eljest besittningsrätten innehar,

njuta den jordegaren enligt 16 §

tillkommande rätt till godo; egande

han ock, om han begagnar jordegareandelen,

att samma andel sedermera

behålla såsom sin enskilda

tillhörighet.

Till jord, som under ständig

besittningsrätt innehafves, skall i

detta hänseende hänföras äfven

grufveskog.

A annan kronojord tillkomme

jordegareandelen inmutaren.

18 §.

Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren

anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel till fullo eller till någon

viss del och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,

delaktighet i anläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande

andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande derefter

erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för

arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan

blifvit anskaffade, men i kostnad, som inmutaren haft för fyndighetens

undersökning och blottande, vare jordegaren ej skyldig att

taga del, hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör

inmutaren.

Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren bör gifva,

gånge med bestämmandet deraf enligt 12 §, och jordegaren njute icke

desto mindre under tiden sin andel i anläggningen till godo, der han

ställer säkerhet för ersättningen.

Anmälan om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid

utmålsläggningen utom i fall, som i 19 § sägs.

19 §•

Åro inom ett utmål flere jordegare, skall den, på hvars egovälde

ett grufarbete först efter utmålsläggningen inkommer, hafva öppet att

anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel senast inom sex månader,

sedan arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maf.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

underrättad af ininutaren, hvilken det åligger meddela sådan underrättelse,

vid påföljd att till den, som jordegareandelen tillkommer, hafva

förverkat allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.

Då jordegareandel enligt denna paragraf begagnas, galle om ersättningsskyldighet

till den, som arbetet förut drifvit, hvad 18 § i ty fall

bestämmer.

20 §.

Försummar den, som är till jordegareandel berättigad, att anmäla

sig till begagnande af sin rätt inom tid, som i 18 och 19 §§ är stadgad,

hafve han förlorat sin rätt till jordegareandel.

Om jordegareandelen, då inmutad eller bearbetad fyndighet varder

sönad, skils i 48 §.

Kap. 4.

Om utmål.

21 §•

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å

malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på

marken, hvarinom grufegaren sedermera har rätt att med andras uteslutande

arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och vare förty

inmutaren pligtig att, så snart arbetet så långt fortskridit, anmäla sig

hos bergmästaren för utmåls erhållande.

Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras

för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning

om utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns

utfärdande, allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock

bergmästaren, på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda

naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras,

medgifva förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle äfven då sönad grufva, för

hvilken utmål förut varit lagdt, ånyo inmutas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

22 §.

Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas till

namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark utmålet kan

komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, så fort ske kan

och tjenlig årstid är förhanden, den sökta utmålsläggningen på stället

företaga.

Kostnaden för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren.

23 §.

Vid utmålsförrättningen skall förrättningsmannen biträdas af två

gode män, hvilka af honom utses bland dem, som till gode män vid

landtmäteriförrättning i orten äro valde eller, om utmålet skall läggas å

stads grund, af två utaf förrättningsmannen tillkallade, i staden bosatte

män, så ock, der sådant anses nödigt, af landtmätare, som förordnas af

Konungens Befallningshafvande.

Särskild kallelse med uppgift om tiden och stället för förrättningen

skall i den ordning, som i 13 § är för delgifvande af mutsedel stadgad,

meddelas jordens egare minst trettio dagar förut, hvarjemte kungörelse

om förrättningen skall inom samma tid uppläsas i kyrkan till den socken

eller församling, der utmålet kan komma att läggas, till efterrättelse för

hvar och en annan, som kan anse sin rätt af förrättningen beroende;

egande förrättningsmannen att vända sig till kronobetjeningen i orten

eller, der så nödigt är, till Konungens Befallningshafvande för att genom

dess försorg få kungörelsen i kyrkan uppläst och särskilda kallelser

vederbörande tillstälda mot bevis, som före den utsatta tiden böra vara

till förrättningsmannen afiemnade.

Skall utmålet läggas å kronojord, göre förrättningsmannen härom

anmälan hos Konungens Befallningshafvande för förordnande af allmänt

ombud.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme

dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan

parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,

der den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami. 24 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

25 §.

Göres vid förrättningen jäf mot förrättningsmannen eller mot någon

af de vid förrättningen biträdande, eller förekommer annan invändning

mot förrättningens företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen

deröfver beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphöre förrättningen,

der ej frågan rörer jäf mot god man, i hvilket fall annan god man

skall i den jäfvades ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning

blifvit ogillad, skall förrättningen, ehvad missnöje mot beslutet anmäles

eller icke, ändock fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att fullfölja

sin talan i sammanhang med hufvudsaken.

26

Utmål skall på marken utläggas

sålunda, att i mån af inmutarens

behof honom tilldelas ett utrymme af

högst två hundra meter i längd och

bredd; kunnande dock, der i anseende

till sådant hinder, som här

nedan sägs, belägenheten så fordrar

eller inmutaren det eljest begär och

fritt fält förefinnes, utmål till den

bestämda vidden utläggas jemväl i

annan sträckning efter som lämpligt

pröfvas, blott kroklinier och

spetsiga vinklar i möjligaste måtto

undvikas och längden af utmålet,

så vidt ske kan, ej öfverstiger

dubbla bredden. Ej må dock i något

fall utmålet läggas så, att den

i mutsedeln angifna inmutning spunkt

faller utom utmålet.

Hvad i 3 § är stadgadt i afseende

å hinder emot inmutning galle

ock om utläggande af utmål, så

framt hindret förefans, då mutsedeln

utfärdades.

§•

a

Såsom utmål skall åt inmutaren

i mån af hans behof anvisas ett område

af högst fyratio tusen qvadratmeter.

Utmål bör, så vidt ske kan,

på marken utläggas i den sträckning,

att det bildar en rätvinklig figur af

lika längd och bredd, samt att den i

mutsedeln angifna inmutning spunkt

kommer midt i utmålet; kunnande

dock, der i anseende till sådant

hinder, som här nedan sägs, belägenheten

så fordrar eller inmutaren

det eljest begär och fritt fält förefinnes,

utmål till den bestämda vidden

utläggas jemväl i annan sträckning

efter som lämpligt pröfvas,

blott kroklinier och spetsiga vinklar

i möjligaste måtto undvikas och

längden af utmålet, så vidt ske kan,

ej öfverstiger dubbla bredden. Ej

må dock i något fall utmålet läggas

så, att inmutning spunkten faller

utom utmålet.

Hvad i 3 § är stadgadt i afseende

å hinder emot inmutning galle

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utskottets förslag:

ock om utläggande af'' utmål, så

framt hindret förefans, då mutsedeln

utfärdades.

27 §.

För utmål, som hädanefter anvisas, skola gränserna på djupet räknas

lodräta, så vidt det utan intrång för äldre utmål kan ske.

28 §.

Utmål skall på marken utstakas och förses med ordentliga rosen

eller skiljemärken samt särskild karta deröfver upprättas och bifogas

förrättningsprotokollet, hvilket bör upptaga fullständig beskrifning öfver

utmålet med dess belägenhet och sträckning.

29 §.

Anmäler sig jordegaren vid utmålsförrättningen till begagnande af

sin jordegareandel, eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det

i protokollet antecknadt med de vilkor jordegaren sig förbehållit eller

som öfverenskomna blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker,

parterne sämjas om beloppet af den ersättning jordegaren bör enligt 18

§ utgifva till inmutaren, skall förrättningsmannen, efter af honom och

gode männen verkstäld besigtning och värdering, derom meddela utlåtande.

30 §.

1 mom. Grufegaren må sjelf bestämma, huru stort utrymme inom

utmålet, som han ofvan jord för sitt arbete behöfver; och åligge det

grufegaren att för denna mark erlägga lösen, efter ty i 31 § sägs, så

ock att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är.

Område i dagen, som icke blifvit inlöst, må grufegaren icke begagna;

ej heller eger han att å inlöst område uppföra andra byggnader än sådana,

som erfordras för grufdriften.

2 mom. Har jordegaren för större eller mindre andel i grufföretaget

ingått, varde den honom tillkommande lösen i förhållande derefter

minskad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag- Utskottets förslag:

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterne

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

Är marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

Befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens Befallningshafvande, som,

på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från

den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,

skall fullgöras inom nittio dagar derefter, vid påföljd, om det

försummas, att grufegaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln grundade

rätt.

32 §.

Utöfver utmålet ege grufegaren att vid utmålsförrättningen få sig

anvisad nödig väg samt plats åt de för grufdriften erforderliga kraftledningar.

33 §.

För den skada, som jordens För skada och intrång, som

egare eller innehafvare tillskyndas jordens egare eller innehafvare tillaf

utmålet, skall grufegaren gifva skyndas af utmålet, skall grufegafull

ersättning och beloppet deraf vid ren gifva full ersättning och beloputmålsförrättningen,

der så äskas, pet deraf vid utmålsförrättningen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj-.ts förslag:

bestämmas af förrättningsmannen

och gode männen; dock utan hinder

för den, som har rätt till skadeersättning,

att efter stämning till

domstolen särskilt utföra den talan,

hvartill han under grufarbetets

fortgång kan finna sig befogad.

Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren

fått sig anvisad väg samt

plats för kraftledning, ankomme ock

på förrättningsmannen och gode

männen att bestämma ersättning

derför.

Lag-Utskottets förslag:

der så äskas, bestämmas af förrättningsmannen

och gode männen;

dock utan hinder för den, som har

rätt till skadeersättning, att efter

stämning till domstolen särskild!

utföra den talan, hvartill han under

grufarbetets fortgång kan finna

sig befogad.

Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren

fått sig anvisad väg samt

plats för kraftledning, ankomme ock

på förrättningsmannen och gode

männen att bestämma ersättning

derför.

34 §.

Har vid utmålsförrättningen fråga uppstått, huruvida den inmutade

fyndigheten är föremål för inmutning enligt 1 §, och vill någon klaga

öfver förrättningsmannens härom meddelade beslut eller öfver storleken

eller sträckningen af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt,

göre det hos bergsöfverstyrelsen inom tid, som i 70 § stadgas.

År någon missnöjd med beslut i andra frågor, som till utmålsförrättningen

höra, må han instämma sin talan till domstol inom ett år

från det han af beslutet erhöll del, vid påföljd att eljest hafva sin rätt

till talan förlorat; och åligger det förrättningsmannen att vid förrättningens

slut meddela parterne och i protokollet intaga fullständig underrättelse

om hvad de för talans fullföljd hafva att iakttaga.

35 §.

Har vid utmålsförrättningen, efter ty i 30 § sägs, grufegaren tagit

i anspråk endast en del af utmålet ofvan jord, och yppas sedermera för

honom behof af ytterligare mark inom utmålet, eller visar det sig efter

utmålsförrättningen nödigt att väg till grufvan upptages eller plats för

kraftledning beredes, göre grufegaren derom anmälan hos bergmästaren,

och galle för ärendets vidare behandling i tillämpliga delar hvad om

utmålsförrättning är stadgadt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

36 §.

Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter

läggas, skola för alla äldre, grufvor jemte bergslagernas så kallade

odalgrufvefält tillgodonjutas de utmål, som för dem förut varit gällande

och grufegarne af ålder innehaft eller efter förra författningar fått sig

särskildt anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt grufarbete efter

inmutning der anställa, och finner bergmästaren, sedan öfrige delegare

blifvit hörde, att sådant ske kan, utan hinder eller förfång för de öfriga

grufvornas framtida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt

utmål för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål

tillstädjas annan än den, som i odalfältet delegare är.

37 §.

Förmenar grufegare, som för fyndighet af den beskaffenhet, 1 §

bestämmer, innehar ett mindre utmål än i 26 § är tillåtet, ehvad utmålet

före eller efter denna författnings utfärdande blifvit honom tilldelad t,

att han för sin grufdrift är i behof af större utmål; då må han derom

göra ansökning hos bergsöfverstyrelsen, som, ifall laga hinder ej möter

och behofvet sådant påkallar, eger förordna att genom utmålsläggning,

i den ordning detta kap. stadgar, tillökning i utmålet må honom tilldelas,

dock så att efter tillökningen utmålet i sin helhet icke må omfatta

större yta än ett fullt utmål enligt 26 §.

Sedan utmål, tilldeladt efter äldre författning, blifvit tillökadt enligt

denna §, skola gränserna för utmålet på djupet räknas lodräta, så vidt

det utan intrång för äldre utmål kan ske.

38 §.

Askas att särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra, må varda

för lättnad i arbetet och gemensam grufdrift till ett enda sammanlagda,

ege bergsöfverstyrelsen att derom, i fall hinder ej möter, förordna efter

ty som lämpligt pröfva®, utan afseende derå att det sammanlagda utmålet

innefattar större vidd än eljest tillåtet är.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. May.ts förslog: Lag-Utskottets förslag:

5 Kap.

Om arbetsskyldigheten; så ock om hvilostånd.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grufve- eller grufvebyggnads-arbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock

grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt

anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 Januari

året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet

mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i hvilket

fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då hindret

upphört.

Arbete, hvarom i denna § sägs, skall afse verklig grufdrift eller

eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till nytta.

40 §.

Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna dertill föranleda,

meddela grufegare, som innehar flere intill hvarandra gränsande utmål,

tillstånd att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få underett

eller flere år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra

arbetsskyldigheten för dem alla.

41 §.

I stället för den arbetsskyldighet, hvarom i 39 § sägs, må grufegare,

om han hellre vill, betala en årlig afgift för hvart utmål af femtio

kronor, hvaraf hälften tillfaller kronan och andra hälften den jordegare,

på hvars mark utmålet är beläget. Denna afgift skall för hvarje arbetsår

innan dess utgång inbetalas till Konungens Befallningshafvande, som, på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utskottets förslag:

anmälan, tillhandahåller jordegaren den honom tillkommande andel.

Finnas inom ett utmål flere jordegare, njute de lott i afgiften, efter

som de i jorden ega del. År grufegaren tillika egare af jorden inom

utmålet, vare han icke skyldig att erlägga mera än den kronan tillkommande

hälft af afgiften.

Ä kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves, grufveskogar

derunder inbegripne, tillfälle den jordegaren tillkommande andel

innehafvaren af besittningsrätten.

Rättighet att, efter hvad ofvan är sagdt, i stället för arbetsskyldigheten

erlägga afgift må dock icke ega rum, med mindre än att arbetsskyldigheten

i grufvan är för minst tre år fullgjord och utmål blifvit

grufvan tilldeladt.

42 §.

Befrielse från arbetsskyldigheten i en grufva må, på skriftlig ansökning,

af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår,

då mot grufdriftens fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke

kunnat af grufegaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till

hvilostånd uppgifvas och styrkas.

Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för

minst tre arbetsår fullgjord och utmål blifvit grufvan tilldeladt.

Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari

året efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten

skall åter inträda.

Under tid, då hvilostånd åtnjutes, vare grufegaren ej skyldig att

enligt 41 § erlägga afgift för grufvan.

43 §.

Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande

grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp besvärad,

må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än antingen egaren

till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan, att öfverenskommelse.

med honom om vattnets undanhållande under hviloståndstiden

träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen, som blifvit

af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under samma tid

genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva tillskyndas.

Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande

grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-TJtskottets förslag:

vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas. På enahanda sätt förfares

i fråga om grufva, för hvilken afgift enligt 41 § erlägges.

44 §.

önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §

kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen, som,

då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller å

kronojord innehafvaren till ansökningen lemnat bifall, må ega att förlänga

hviloståndstiden under ytterligare högst fyra arbetsår.

45 §.

Nytt hvilostånd å grufva må icke meddelas, med mindre än att

arbetsskyldigheten blifvit fullgjord eller afgift enligt 41 § erlagd för

minst tre arbetsår från den tid, förut beviljadt hvilostånd eller förlängning

deraf gått till ända.

46 §.

Beslut om hvilostånd så ock om förlängning deraf skall genom

grufegarens försorg inom tre månader från det beslutet meddelades

uppläsas i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,

vid påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör

i beslutet intagas.

47 §.

Försummas utan behörig anmälan (39 §) eller tillåtelse (42 och

44 §§) arbetsskyldigheten för något arbetsår, och varder ej heller för

samma år afgift enligt 41 §, der rätt till erläggande deraf eger rum,

i föreskrifven tid och ordning inbetald, vare grufanläggningen vid det

årets utgång sönad och den på mutsedeln grundade rätt förverkad, så

framt talan derom sker inom två år från utgången af det arbetsår,

under hvilket försummelsen egt rum.

48 §.

Då grufanläggning blifvit sönad eller inmutningsrätt annorledes

förverkats, skall såväl jordegareandelen i grufvan som den mark, hvilken

Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 7 Sami. 24 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

varit till grufegaren upplåten, hemfalla till jordegaren utan ersättning,

dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna för egarens räkning

under två år derefter afgiftsfritt å marken qvarligga.

De i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd verkstälda

byggnader skola utan lösen tillfalla den, som sedermera i laga ordning

förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.

49 §.

Hvad i detta kap. är stadgadt

gälle ej i fråga om de enligt äldre

författning inmutade sjö- och myrmalmstägter

samt grufve- och slaggvarp,

livilka emellertid aldrig längre

tid än högst tre år må lenmas obegagnade

eller utan bearbetning. Sker

det, kåfve inmutar en sin rätt dertill

förlorat.

Hvad i detta kap. stadgas är

icke tillämpligt å de enligt äldre

författning inmutade sjö- och myrmal

mstägter samt grufve- och slaggvarp.

i

6 Kap.

Om ordningen för grufdrift.

50 §.

Bergverksstyrelsen eger att öfver grufdriften utöfva sådan tillsyn,

att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet, och att icke genom sättet

för grufbrytningen grufvans framtida bestånd äfventyras eller fara för

annans egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, som på grund

af denna § af bergsöfverstj^relsen eller bergmästaren meddelas, straffes

med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

51 §•

I afseende å grufbrytningen skall särskilt iakttagas: att erforderliga

pelare och band afmattas eller, der så nödigt är, timringar och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl, Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

förstämplingar anbringas; att, då arbetet bedrifves med igensättning,

de schakt och orter hållas öppna, som leda till grufvans obrutna delar;

att inrättningar för vandring upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor,

äfvensom de maskiner, hvilka för grufdriften användas, underhållas

i sådant skick, att olyckshändelse genom bristfällighet derå icke

må inträffa; samt att lösbrutet berg icke utan tillstånd af bergmästaren

må nedstjelpas eller qvarlemnas i grufva, derest det icke skall vid igensättningsarbete

användas.

Sönad grufva må ej utan bergmästarens tillstånd igenfyllas.

52 §.

Finner bergmästaren nödigt att i grufva anstalt göres till trygghet

för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvans framtida

bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren förelägga grufegaren

att inom viss tid hafva utfört sådan anstalt vid äfventyr, förutom

ansvar enligt 50 §, att, efter omständigheterna, det föreskrifna arbetet

varder på hans bekostnad genom bergmästarens försorg verkstäldt eller

grufarbetet inställes, till dess sådan anstalt blifvit gjord.

53

Medför grufarbete synnerlig våda

för arbetsmanskapet, eller drifves

det på sådant sätt, att uppenbar

fara för grufvans bestånd eller annans

egendom derigenom uppstår, kåfve

bergmästaren makt att förbjuda grufarbetet

till dess, på förd klagan, annorlunda

varder af bergsöfverstyrelsen

förordnadt.

§•

Medför grufarbete synnerlig våda

för arbetsmanskapet, eller drifves

det på sådant sätt, att uppenbar

fara för grufvans bestånd eller annans

egendom derigenom uppstår, eger

bergmästaren att förbjuda grufarbetet;

och ätande sådant förbud vid

makt intill dess, på förd klagan, annorlunda

varder af bergsöfverstyrelsen

förordnadt.

54 §.

Då bergmästaren förordnat om grufarbetes inställande, må han, der

så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens biträde.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-TJtskottets förslag:

55 §.

Hvar som i grufva, hvilken är under arbete, utan bergmästarens

tillstånd bryter de för grufvans styrka och bestånd afsatte pelare och

band, eller rubbar de för sådant ändamål verkstälda byggnader, straffes

med böter från och med tio till och med ett tusen kronor. Sker det i

sönad grufva eller varder sådan grufva utan bergmästarens tillstånd igenfyld,

vare straffet böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

56 §.

Då rätt till inmutad eller bearbetad mineralfyndighet å annan öfververgått,

skall nye egaren, vid bot af tio krgnor, inom nittio dagar derefter

hos bergmästaren derom göra anmälan.

57 §.

öfver grufva, som erhållit utmål och är under arbete, skall, der

icke grufvan i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig

och noggrann markscheiderkarta i skala 1 : 800; och böra nya grufarbeten

sist inom påföljande årets utgång ä kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af grufegaren, upprättas af bergstjensteman

eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig

att verkställa grufmätningar; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena

uppgöras i två exemplar, deraf det ena skall finnas vid grufvan

eller på tillsägelse vara för bergmästaren derstädes tillgängligt, och det

andra insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar grufegare hvad sålunda är föreskrifvet, ege bergmästaren

låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.

58 §.

Innan den 1 Mars hvarje år skall grufegaren till bergmästaren insända

uppgift å vunnen malm under föregående året, jemte de öfriga statistiska

redogörelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.

Försummar grufegare hvad i denna paragraf påbjudes, böte tio

kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid

vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag:

59

Böter och viten, som enligt denna

stadga ådörnas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla

gäldande, förvandlas de efter allmän

strafflag.

Lag-Utskottets förslag:

§•

Till böter enligt denna stadga må

ej dömas, om å förseelsen följer sträf

enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemnlikt

denna stadga ådörnas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän lag.

60 §.

Öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare

åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal

angifves.

7 Kap.

Om samäganderätt i grufva.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger det

delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,

soin har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för grufdrift

i denna stadga bestämmes.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej •

sådan anmälan, är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans

föreståndare.

62 §.

Grufföreståndaren eger från delegarne infordra tillskott, som äro

af nöden för fullgörande af arbetsskyldighet eller erläggande af afgift

enligt 5 kap., så ock för iakttagande af bergverksstyrelsens ordningsföreskrifter.

63 §.

Stämma med delegarne må utlysas af grufföreståndare, så ock af

egare till minst hälften i grufvan. Kallelse till stämman skall antingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

minst fjorton dagar förut skriftligen tillställas delegarne, eller ock införas

i allmänna tidningarna sist trettio dagar förut och uppläsas två

gånger i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,

sista gången minst fjorton dagar före stämman.

64 §.

Vid omröstning å stämma angående tillskott för grufrörelsens bedrifvande

eller andra för grufrörelsen gemensamma angelägenheter skall

hvarje delegares röstetal beräknas efter den andel han i grufvan eger;

och galle de flesta rösterna såsom beslut för samtlige delegarne.

Val af grufföreståndare skall vid lika röstetal afgöras genom

lottning.

Ej må lån för delegarnes räkning upptagas, der de ej alla dertill

samtyckt.

65 §.

Underlåter delegare att betala

tillskott, som blifvit å stämma beslutadt

eller af grufföreståndaren

enligt 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande

utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande

erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran

tillskottet erlagt, hafve han till öfrige

delegare förverkat sin lott i

grufvan jemte dertill hörande andel

i byggnader, inventarier och effekter;

och vare han från tillskottets betalande

fri.

Delegare, som förverkat sin lott

i grufvan, njute dock ersättning för

sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter

och annan jordegendom.

Underlåter delegare att betala

tillskott, som blifvit å stämma beslutadt

eller af grufföreståndaren

enligt 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande

utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande

erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran

tillskottet erlagt, hafve han till öfrige

delegare förverkat sin lott i

grufvan och dess tillhörigheter; njute

dock ersättning för sin andel i grufvan

tillhörande hemmanslägenheter och

annan jordegendom; och vare han för

tillskottets betalande fri.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

66 §.

Vilja några delegare bryta mera och andra mindre, och äro rösterna

å ömse sidor lika många, hafve den vitsord, som önskar den större brytningen;

dock skall han i sådant fall ensam förskjuta tillskott, som utöfver

behofvet för den mindre brytningen erfordras; och ege han för

»sådant förskott ej annan fordringsrätt, än att för förskottet jemte ränta

derå efter fem för hundrade hålla sig till den malm, som för meddeleerarnes

andel i grufvan motsvarar skilnaden mellan den större och den

mindre brytningen.

Den, som gifvit förskott, ege till säkerhet derför hålla malmen qvar

och deraf, efter tillsägelse till meddelegarne, låta å offentlig auktion sälja

hvad till betäckande af förskottet erfordras.

67 §.

Hafva delegarne bildat bolag med hvarandra, och innehålla särskilda

mellan delegarne upprättade bolagsreglor andra bestämmelser i de ämnen,

hvarom i detta kap. sägs, lände dessa bestämmelser till efterrättelse,

dock att bolaget alltid skall utse grufföreståndare med den i 61 § stadgade

befogenhet och om valet göra anmälan hos bergmästaren vid påföljd,

som i nämnda paragraf finnes bestämd.

8 Kap.

Särskilda bestämmelser.

68 §.

Utländing må icke i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få

å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen

funnit skäligt dertill lemna bifall; och skall förty det försöks- eller

grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga

eller företaga låta, vara utan all verkan till bevarande af hans rätt

i hit hänförligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke

eger tillämplighet i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund

af äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kong!-. Ålaj:ts fördag: Lag-Utskottets förslag:

1 matsedel, som på begäran af utländing kan varda honom meddelad,

skall intagas det förbehåll, att hans rättighet att med arbete belägga

och sig tillgodogöra den angifna fyndigheten är beroende på

Konungens tillstånd att samma fyndighet bearbeta; kommande, der han

inom tre månader från mutsedelns utfärdande ingifver ansökning om

vinnande af sådant tillstånd och detsamma honom medgifves, den tid,

inom hvilken arbetet å den inmutade fyndigheten enligt 14 § skall vara»

börjadt, att räknas från den dag, tillståndet blifvit honom beviljadt, samt

första arbetsåret att inträda den 1 påföljande Januari.

69 §.

De grufve- och malmöreskassor, hvilka enligt äldre författning blifvit

bildade, må hädanefter af delegarne sjelfve förvaltas. Dessa kassor

skola dock fortfarande användas endast till de ändamål, för hvilka de

tillkommit; och vare delning af sådan kassa eller utbrytning af viss

andel deri ej tillåten, utan att Konungen dertill lemnat tillstånd.

70 §.

Klagan öfver bergmästares beslut i fråga, der enligt denna stadga

talan icke skall hos domstol fullföljas, må föras hos bergsöfverstyrelsen

genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit ingifvas i mål från

Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan

klockan tolf å fyratiofemte dagen och i mål från öfrige orter i riket

innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som

öfverklagas.

71 §•

Denna stadga skall träda i kraft den 1 Januari 1885, då grufvestadgan

den 12 Januari 1855 och förordningen angående vilkoren för

utländings behörighet att inom riket bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka grufdrift den 12 April 1872 skola upphöra att gälla, utom

i fråga om stenkolsfyndigheter, i afseende hvarå dessa författningar,

jemte Kongl. kungörelsen angående förbud tillsvidare mot utfärdande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Mäjtts förslag: Lag-Utskottets förslag:

af mutsedlar å stenkolsfyndigheter den 24 Maj 1872, fortfarande skola

lända till efterrättelse, intill dess annorlunda varder förordnadt.

72 §.

Från den dag, denna stadga utfärdas,

till den 1 Januari 1885'', då

nytt arbetsår med stadgan inträder,

vare inmutare och grufegare från

stadgad arbetsskyldighet befriade.

När, efter det denna stadga

trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd

går till ända, skall första arbetsåret

derefter räknas från den 1

påföljande Januari.

Från denna dag till den 1 Januari

1885, då nytt arbetsår inträder,

vare inmutare och grufegare

från stadgad arbetsskyldighet befriade.

När, efter det denna stadga

trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd

går till ända, skall första arbetsåret

derefter räknas från den 1

påföljande Januari.

73 §.

Den tid, inom hvilken enligt 21 § det för utmåls tilldelande erforderliga

arbete skall vara fullgjordt och ansökning om utmål ingifven,

skall i fråga om inmutad fyndighet, som icke erhållit utmål

före den 1 Januari 1885, beräknas från sagde dag.

Stockholm den 26 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Forssell: »Det är nogsamt kändt, att inga regalrätter och

således ej heller något bergsregale funnits i Sverige. Väl är det sant,

att Sveriges konungar under 16:de seklet, på inrådan af tyska i deras

Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 7 Sami. 24 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

tjenst anstälde embetsman, sökt att efter tyskt mönster på administrativ

väg införa en sådan regnhatt, och att samma försök af enahanda orsak

och på liknande sätt upprepades i 17:de seklet, men det enda medel

att under denna tid bereda laga helgd åt ett dylikt anspråk, nemligen

svenska folkets bifall på allmän riksdag, har ej ens blifvit försökt eller

ifrågasatt. Allt detta är ock ganska naturligt, ty man behöfver icke

känna utan endast hafva en aflägsen aning om vår samhällsförfattnings

historia för att veta, att regnhatt står i uppenbar strid mot de grunder,

hvarpå denna författning hvilar.

Den nu hos oss gällande inmutningsrätten hvilar således icke såsom

i Tyskland och Österrike på någon regalrätt, utan har sin grund i ett

af tidsomständigheterna föranledt försök af Sveriges regering år 1723

att efter den förödelse, som Carl den I2:tes krig åstadkom, söka genom

konstladt medel, eller ett privilegium, upphjelpa och understödja bergshandteringen.

Förordningen den 27 Augusti 1723 säger ock uttryckligen i 5:te

punkten: att ehvem som angåfve något dugelikt metallstreck eller mineralart

skulle, utom den vanliga hittelönen undfå, om något ständigt verk

deraf blefve, vidare en anständig vedergällning i sölf eller penningar, samt

tillstånd att participera i verket till 1/i — ■—• — och kan uppfinnaren, om

han ej förmår draga kostnaden, sälja sin andel till jordegaren, eller, om

han ej vill, till participanterne.

Sådan är nu grunden och upphofvet till vår så kallade inmutningsrätt.

Den hvilar så godt sig göra låter på den i vår lagstiftning väl

kända hittelönen, och är endast en utsträckning eller förstärkning deraf.

Ordalagen äro ock tydliga och klara derutinnan att det upptäckta mineralstrecket

blef jordegarens; att icke uppfinnaren utan jordegaren hade

rätt att bestämma om mineralet skulle bearbetas och att, om uppfinnaren

ville till tredje person afstå sina förmåner, han förut skulle hembjuda

dem till jordegaren.

Huru inmutarerätten under tidernas lopp utvidgades till hvad den

nu blifvit, är nogsamt kändt. Den är, hvad den ursprungligen varit,

ett privilegium till förmån för en viss samhällsklass på bekostnad icke

af hela den öfriga nationen, utan endast en mindre del deraf.

Från rättslig synpunkt kan således detta likasom hvarje annat privilegium

icke försvaras, allra minst i ett tidehvarf, hvars ständigt växande

anspråk är allas likhet inför lag.

Man har äfven sagt och icke utan framgång sökt visa, att inmutningsrätten

numera icke är vare sig nödig eller nyttig. I bergsöfverstyrelsens

officiella berättelse saknas ej heller stöd för denna åsigt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Sålunda inhemtas deraf, att år 1868 jernmalm bröts i 420 grufvor

till belopp af 12,600,000 centner; att år 1882 ur 459 grufvor uppfordrades

20,960,000 centner, och att under dessa 15 år icke mindre än

23,605 mutsedlar utfärdades dels å nya dels å sönade jernmalmfyndigheter.

Häraf visar sig, att under dessa 15 år icke flere än 39 bearbetade

grufvor tillkommit till följd af mer än 23,000 nya inmutningar. Det

må vara sant, att flera gamla grufvor under tiden må hafva blifvit

tömda, och att de nya tillkomna grufvorna således äro flera än 39, men

skilnaden mellan de inmutade och nya bearbetade grufvorna under dessa

15 år blir i allt fall påfallande stor.

Vidare finner man af samma berättelse, att det belopp af mer än

8,000,000 centner, hvarmed jernmalmbrytningen ökats under dessa 15

är, till allra största delen faller på icke nya inmutade grufvor, utan de

gamla välkända malmfälten inom Grangärdes, Ludvika och Norbergs

socknar jemte Filipstads bergslager, samt Persbergs, Risbergs och Stribergs

grufvefält.

I öfrigt är det nogsamt kändt af en hvar, att jernindustriens framtida

bestånd och förkofran är beroende och begränsad icke af tillgången

på malm utan på kol, och att medan priset på malm står och städse

varit jemförelsevis lågt, har priset på kol ständigt stigit.

Vid slikt förevetande ligger den tanken nära till hands, att inmutningsrätten,

såsom på en gång orättvis och onyttig, borde utstrykas ur

vår samhällsförfattning.

Men härvid möter en omständighet, som icke får förbises. Man må

nu, huru mycket som helst, vara öfvertygad derom, att inmutningsrätten

strider mot andan i vår samhällsförfattning, och att den tillika icke vidare

gagnar någon annan än möjligen industririddaren; så står det ändock

fast, att detta privilegium är eu landssed, och blifvit sådan under

loppet af 160 år genom lagstiftarens eget förvållande. Då så är, får

lagstiftaren icke på en gång och med våldsam hand utstryka ett sådant

från fäderne ärfdt rättsinstitut, äfven om man må vara allmänt ense

derom, att det är orättvist och skadligt. Förändringen måste ske småningom

och varsamt.

Jag delar således Utskottets åsigt, att inmutningsrätten må bibehållas

tills vidare, men skiljer mig derifrån i så måtto, att jag anser den

böra väsentligen inskränkas, för att sålunda förmedla öfvergången till

dess afskaffande.

Häremot ligger den invändningen nära till hands, att en sådan inskränkning

nu ej kan ifrågakomma, och att således, om inskränkningen

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

vunne Riksdagens bifall, följden endast skulle blifva, att nu gällande

grufvestadga fortfore att gälla. Men dels är skilnaden mellan denna

stadga och det nya förslaget så ringa och obetydlig, att någon synnerlig

olägenhet deraf ej skulle uppstå; dels ock är det uppenbart, att

Riksdagen ej skäligen kan eller bör hvart femte eller tionde år besväras

med så vidlyftiga lagförslag som förevarande, och att förty, om föreliggande

förslag antages, inmutningsrätten i hela dess vidd vinner burskap

för en lång följd af år.

De inskränkningar i inmutningsrätten, som efter mitt förmenande

böra vidtagas, afse dels föremålet, dels omfånget för denna rätt.

Syftet med privilegiet var i första hand att befordra jernindustrien.

Några andra än jernverksegare hafva ej heller mig veterligen yrkat på

dess bibehållande. Jag anser derföre att rätten bör inskränkas till sådana

mineral, som behöfvas för jerntillverkningen, eller jernmalm och

mangan, med undantag af sjö- och myrmalmer.

Tiden torde ock vara inne att i likhetk med .norsk och finsk lag

förbjuda inmutning på åker och äng, det vill säga i allmänhet på inrösningsjord.

Vidare torde man få antaga, att, om inmutningsrätten hvilar på

någon förnuftig grund, denna grund består deri, att en jordegare icke

bör hafva rätt att till industriens och sålunda medelbart till landets

skada genom sitt veto förhindra tillgodogörandet af värdefulla malmer,

som må finnas under hans jord. År nu detta i någon mån sant, så

följer deraf, att om jordegaren sjelf bearbetar denna malm, han då bör

vara befriad från främmande personers intrång på sitt malmfält, med

andra ord, inmutningsrätten bör vara förbjuden å jord, der egarén sjelf

idkar grufdrift, och egaren vara befriad från skyldighet att i ty fall

söka inmutning och utmål.

Men det är icke nog härmed. Sedan inmutningsrätten infördes,

hafva två nya rättsinstitut i vår samhällsförfattning tillkommit, båda af

sådan beskaffenhet, att inmutningsrätten, om den bibehålies oförändrad,

kommer i betänklig kollision med dem båda. Det ena är skiftesstadgan,

det andra förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. Det

är allmänt kändt, hvilka välgörande följder dessa båda haft på hela vårt

samhälle. Genom det förra har jordbruket blifvit otroligt förbättradt,

och den nyodlade jorden betydligt förökad. Det senare åter bereder

tillfälle för den flitige, ordentlige och sparsamme kroppsarbetaren att

med sina besparingar inköpa några få tunnland jord och sätta foten

under eget bord. Detta institut är således en afledare för öfverbefolkning

bland kroppsarbetarne och derigenom en säkerhetsventil mot

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

socialister och kommunism. Institutet är ock af sådan orsak, så vidt

jag förstår, den yppersta perlan i 19:de seklets lagstiftning inom vårt

land.

Nu är det uppenbart, att inmutningsrätten, om den behålles oförändrad,

i otroligt många fall skall tillintetgöra de goda frukterna af dessa

båda rättsinstitut. Skiftestadgan föreskrifver ett visst antal skiften.

Några inmutare, livar med sitt utmål på åtta tunnland, afskåra den

mindre hemmansegarens skiften och öka dem från fyra till sex eller sju,

kanske flera, och beröfva honom väg och tillträde öfver egen mark till

de nya skiftena. Väl är det sant att jordegaren skall få ersättning, om

den verkligen utfaller, men i många händelser blir hela egendomen

så försämrad, att den borde af inmutaren exproprieras; något som

förslaget likväl ej förutsätter och icke heller kan, på goda grunder,

föreslås.

Ännu större intrång och olägenhet lida de, som för sina besparingar

inköpt några få tunnland jord, oftast mindre än utmålets areal eller åtta

tunnland, för att uppodla, bebygga och bebo. Sedan han fått lagfart

och fasta å sin lilla egendom, men ännu ej hunnit bebygga den, tages

inmutning derå, utan att han får säker kännedom derom förr än några

månader derefter, och således kanske ej förr än han redan börjat bygga.

Ersättning skall äfven han få, men endast i en papperslapp, som, då den

efter någon tid skall realiseras, må hända saknar allt värde. I hvad fall

som helst jagas kroppsarbetaren sålunda från den ena inköpta lägenheten

efter den andra, till dess han tvingas att afstå från all tanke derpå.

Det är öfverflödigt att närmare beskrifva alla de olägenheter, som

genom inmutningsrätten uppstå för mindre jordegare. För mig är det

uppenbart, att inmutningsrätten i dess nuvarande omfång å ena och

skiftesstadgan jemte förordningen om jordafsöndring och hemmansklyfning

å den andra, icke kunna bestå jemte hvarandra.

Frågan är nu den, hvilkendera skall vika? För mig är svaret icke

svårt. Å ena sidan har man ett privilegium, hvars nytta och fördel är

omtvistad; å andra sidan två författningar, hvilkas välgörande verkningar

äro i mer än ett hälft sekel pröfvade och allmänt erkända.

Då nu gällande lag om jordafsöndring i allmänhet förbjuder sådan

afsöndring till mer än en femtedel af hemmanets hela område, och

denna lag bör vara tillämplig äfven på utmål, anser jag således att inmutning

och allt försöksarbete bör förbjudas å hemman eller lägenhet,

hvars hela areal icke öfverstiger fyratio tunnland.

I- formelt hänseende finner jag ock betänkligheter möta mot förslagets

antagande. Det må vara sant, att någon annan än historisk

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 37.

skilnad i många fall ej utan yttersta svårighet kan uppdragas mellan

civillag å ena samt administrativ och ekonomisk lag å den andra, och

att af sådan orsak en mängd författningar efter 1809 utkommit, i hvilka

dylik lagstiftning är sammanblandad, men i föreliggande ämne är skilnaden

lätt funnen, och hade derföre jemväl bort iakttagas.

Så utgöra de fem första kapitlen jemte 68, 70, 71, 72 och 73 §§

en lag om rätt att å annans mark bearbeta mineralfyndighet, 7 kap.

åter en modifikation af 15 kap. Handelsbalken, båda af ren civillags

natur, samt 6 kap. jemte 69 § en administrativ författning, och det

enda i hela förslaget som kan få namn af grufvestadga.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, kan jag ej godkänna

förslaget, så vidt det åsyftar att bibehålla inmutningsrätten utan någon

större inskränkning, och ställes jag i valet mellan bifall till förslaget i

denna del och inmutningsrättens upphäfvande, så tvekar jag icke att

välja det senare alternativet, såsom mindre betänkligt.

I afseende å sjelfva grufvestadgan, eller 6 kap. af förslaget, kan

jag ej heller undertrycka den åsigt, att tiden numera är inne, då

staten bör afsåga sig allt förmynderskap öfver näringsidkaren, och således

jemväl öfver bergverksnåringen; att förty hela bergsstaten bör indragas,

och staten endast lemna anslag till ett visst antal bergsingeniörer,

hvilka borde lyda under Jernkontoret och hafva i uppdrag att, på

sätt förhållandet nu är med jordbruksingeniörerne, tillhandagå näringsidkarne

endast med råd och upplysningar. Skulle en dylik åsigt till

äfventyrs vinna bifall, blefve deraf en naturlig följd, att grufvestadgan,

eller 6 kap. i förslaget, måste omarbetas.

Ehuru det icke tillkommer mig att ingå i någon kritik af förslagets

detaljer, kan jag dock ej med tystnad förbigå det nya stadgande i

§ 41, som bjuder att kronan skall erhålla hälften af den årsafgift, som

inmutare får betala i stället för arbetsskyldighet. Man kan svårligen

till stöd för detta lagbud åberopa annan grund, än att kronan har "någon

slags rätt till den malm, som jorden gömmer under enskild jordegares

mark. Godkännes förslaget i denna del, hafva således 19:de seklets

lagstiftare infört bergsregalet i allmän lag.»

af Plerr Lindahl, som ansett inmutningsrätten icke böra i en ny

grufvestadga bibehållas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Herrar Thomasson, Anders Persson och Johannes Jonson hafva begärt

få här antecknadt, Herr Thomasson, att lian icke deltagit i ärendets

behandling inom Utskottet, samt Herrar Anders Persson och Johannes

Jonson, att de, den förre till följd af annat offentligt uppdrag och

den senare på grund af sjukdom, icke deltagit i ärendets slutliga behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1884:30 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förnyad, grufvestadga. s. 1 i texten