Sök i Ratio Lex

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54

1884-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1884:54, Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54.

N:0 54.

Ank. till Riksd. Kansli den 21 April 1884, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till 11 § i förordningen angående förlag sinteckning den

13 April 1883.

Lag-Utskottet har från Första Kammaren fått till handläggning

emottaga en af Herr Grefve Fr. Strömfelt afgifven motion, N:o 18, afseende

att bereda förlagsgifvare trygghet, då det verk eller den inrättning,

till hvars drifvande förlagslån mot förlagsinteckning lemnats,

öfvergår nr förlagstagarens i annan egares hand och följaktligen den i

förre egarens gods förvärfvade förmånsrätt upphör.

Motionären framhåller, att gällande »Förordning angående förlagsinteckning)),

som i öfrigt kan anses motsvara tidens kraf, likväl ännu

är lika bristfällig, som föregående förordningar under nära tvenne

århundraden, i det afseende att förlagsgifvare genom att förlagstagare

afyttrar det verk eller inrättning, till hvars drifvande förlagsgifvaren

lemnat lån mot förlagsinteckning, om hvilket afyttrande

denne gemenligen aldrig på förhand får någon kännedom, förlorar

sin säkerhet samt derigenom tillika äfventyrar hela sitt fordnegsbelopp.

Motionären förtydligar förhållandet genom ett exempel. »A har

mot förlagsinteckning lånat B 100,000 kronor, B säljer en dag hela

sin fabrik med lösegendom till C, inteckning är enligt nyss antagna

förordnings 4 § i rådhusrättens protokoll öfver förlagsinteckningar

intagen; A får ingen kännedom om försäljningen; köpeskillingen liqvideras

och förskingras; B gör konkurs, och när A presenterar sin inteckning,

så befinnes den icke eg a mer än papperets värde, alldenstund

den såsom säkerhet upphörde och tillintetgjordes genom B:s

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54.

transaktion med C, hvilken senare är utan ansvar för B:s förbindelse.

Finnes någon tillgång i konkursen, får då A ingå såsom fordringsegare

lika med öfrige oprioriterade borgenärer. A bar då icke allenast

förlorat sin förmånsrätt, utan kommer efter några i lag uppräknade

prioriterade borgenärer)). Några fabriksföreningar hade ock, börda

öfver komiterades förslag till förordning angående förlagsinteckning,

uttalat, att bestämmelser borde i förordningen införas, hvarigenom förlagsgifvares

ställning tryggades för fall, som bär afses, samt att dessa

föreningar ansåge förlagsinteckning såsom rättsinstitut i annat fall

blifva af föga värde och för industrien af ringa nytta. Motionären anför

vidare, hurusom förlagsgifvares ställning icke kan anses betryggad

genom den i 11 § af gällande förordning i ämnet införda bestämmelse,

att förlagsskulden, vid öfverlåtelse af verk eller inrättning för hvars

drifvande förlagsinteckning blifvit meddelad, genast är till betalning

förfallen, enär liqviden emellan säljare och köpare finge verkställas

utan att förlagsgifvaren blifvit tillförsäkrad något sätt att dessförinnan

kunna få vetskap derom att öfverlåtelse egt rum. Då den af 1882

års Lag-Utskott föreslagna bestämmelse, att nye egaren under vissa

vilkor skulle med den egendom, han öfvertagit — hvilken ju oftast

tillkommit medelst förlagsgifvarens penningeförsträckning — blifva

ansvarig för förlagslånet, icke kunnat antagas derför att den ansågs

införa sakrätt i lösegendom, och då strafflagens stadgande om kriminelt

ansvar å säljaren (förlagstagaren) ingalunda medförde trygghet

för förlagsgifvaren mot förlust, återstode det, i motionärens tanke, endast

att i förordningen införa ett stadgande, som tillförsäkrade förlagsgifvare

möjlighet att kunna erhålla kunskap om försiggången försäljning,

innan liqvid egde rum och penningarne förskingrats, på det att

han måtte blifva i tillfälle att, om så befunnes nödigt, sätta säljaren i

konkurs, medan tillgång hos denne ännu funnes, och dymedelst komma

i åtnjutande af den förmån, lagen honom tillerkänt i och genom den

skedda inteckningen.

Hufvudsakligen på dessa skäl föreslår motionären ett tillägg till

11 § i förordningen angående förlagsinteckning af följande lydelse:

“börande öfverlåtelsen trenne gånger i allmänna tidningarne, minst

14 dagar mellan hvarje gång, kungöras innan liqvid eger rum, och

vare köparen, intill dess sådant kungörande skett, lika med förlagstagaren

för förlagsskulden ansvarig, dock ej utöfver köpeskillingens

belopp14.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54.

Utskottet delar motionärens åsigt, att förlagsgifvare i de fall,

som i motionen afses, verkligen kan komma att lida en oförskyld

minskning i sin rätt, hvilket lagstiftningen bör söka att förebygga.

Då en ny förordning för förlagsinteckningsinstitutets upprätthållande

af regering och Riksdag ansetts nödig, ligger det i sakens natur, att

denna förordning bör vara så fullständig, att rättsinstitutet får all den

betydelse, det bör ega för att verksamt kunna befordra ett sundt

affärs- och näringsliv Om då, såsom här onekligen är händelsen,

förlagsgifvare kan komma att förlora ej allenast sin säkerhet, utan

tillika hela sitt fordringsbelopp, och detta endast genom ett ofta helt

hastigt mellan förlagstagare och tredje man ingånget aftal, om hvilket

förlagsgifvaren sällan får kunskap förr än det redan är verkstäldt, och

hvilket han i alla händelser ej lagligen kan hindra, synes man kunna

fordra, att han, som väl har äldre rätt till förlaget, än den nye köparen,

på lagstiftningens väg skyddas mot att på sådant sätt tillskyndas

förlust.

Redan vid föregående riksdagar har Utskottet uttalat denna

åsigt och särskildt i sitt vid 1882 års riksdag afgifna utlåtande i ämnet

yttrat, “att det länge anmärkts såsom en hufvudsaklig brist i

gällande lagstiftning om förlagsinteckning, att deri saknats bestämmelse

i nämnda afseende44. Vid denna riksdag föreslog derför Utskottet

vid behandling af Kongl. Maj:ts då till Riksdagen aflåtna förslag till

“Förordning angående förlagsinteckning44 intagandet i nämnda förordning

af en särskild § (11 §), genom hvars antagande förlagsgifvare

skulle erhållit verklig trygghet, då det verk eller inrättning, till hvars

drifvande förlagsinteckning blifvit beviljad, öfvergick ur förlagstagarens

i annan egares hand, men denna § blef icke godkänd af Första Kammaren.

Vid 1883 års riksdag tillstyrkte visserligen Utskottet det då

framlagda Kongl. förslaget, i hvilket influtit en 11 § med stadgande

att, genom öfverlåtelse af verk eller inrättning, för hvars drifvande

förlagsinteckning blifvit beviljad, förlagsskulden vore emot förlagstagaren

till betalning förfallen, men Utskottet ansåg detta stadgande dock

icke vara tillräckligt verksamt och uttalade den öfvertygelsen, att,

“derest i framtiden något lämpligt sätt att än ytterligare betrygga

förlagsgifvarens rätt skulle blifva uttänkt och föreslaget, detsamma ock

skulle vinna lagstiftande maktens bifall44.

Utskottet har funnit motionärens förslag vara egnadt att bereda

en sådan ytterligare trygghet, hvilken är så mycket mer af behofvet

påkallad, som, om med skäl kan sägas, att låneformen mot säkerhet

af förlagsinteckning icke i verkligheten motsvarat sin bestämmelse,

enär sådan inteckning hittills icke annat än undantagsvis kunnat såsom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54.

säkerhet användas utan särskild borgen, anledningen dertill just torde

vara att söka i frånvaro af tillräckligt verksam bestämmelse i nu förevarande

syfte. Om en sådan tillräckligt verksam bestämmelse i förordningen

införes, blifver förlagsinteckning icke allenast i och för sig

en mera användbar säkerhet, utan förlagslån kommer antagligen äfven

att betinga lägre ränta, än förut, och rättsinstitutet åstadkommer då

hvad med detsamma afses.

Kunde än större trygghet beredas förlagsgifvare än den, som

genom ett bifall till motionärens förslag skulle ernås, vore sådant

naturligen önskvärdt.

Då Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma, i hvad mån och

på hvad sätt största möjliga trygghet i nu förevarande afseende må

kunna åstadkommas, vare sig på det af motionären föreslagna eller

på annat sätt, får Utskottet, med anledning af motionen, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till

Riksdagen afgifva förslag till lagbestämmelser i syfte,

att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning

angående förlagsinteckning lemnar, beredes

förlagsgifvare, då förlagstagare till annan öfverlåter

bruk, grufva, fabrik eller inrättning, för hvars drifvande

förlagslån blifvit mot förlagsinteckning lemnadt.

Stockholm den 21 April 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Bäckström, Stråle och Forssell.

Bill. till Likså. Prot. 1884. 7 Sami. P>4 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1884:41 Skrifvelse till Konungen, om framläggande af förslag till lagbestämmelser i syfte, att större trygghet mot förlust, än nu gällande förordning angående förlagsin s. 7 i texten