Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1881.

1884-02-23 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1884:16, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1881.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

1

N:o 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1884, kl, 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1881.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar

blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar

och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,

underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne gjorda

framställningar, som ansetts från Utskottets sida påkalla yttrande; kommande

Utskottet att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

De Kongl. Slotten.

§ I
(Revisionsberättelsen

pag. 3—16. — Utlåtandet pag. 354—362.)

I afseende å de af Revisorerne gjorda framställningar rörande för- Ang. de i

valtningen af de till de Kongl. slotten anslagna medel samt de öfver^”s*“P«™“

dessa framställningar afgifna förklaringar får Stats-Utskottet meddela föl-«« de Kongl

jande

redogörelse.

slotten upptagna

skulder.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Ulriksdals Kongl. lustslott. Af räkenskaperna hade Revisorerne inherntat,

bland annat, att en å anslaget till Ulriksdals slott från år 1880 balanserad

behållning af 2,009 kronor 5 öre blifvit omförd till Haga slotts

räkenskaper; och funnes bland verifikationerna i afskrift bilagd en från

Riksmarskalksembetet till Ståthållareembetet på Ulriksdals slott den 10

Mars 1881 aflåten skrifvelse af innehåll, att, i anledning af gjord framställning

derom, att till beredande af åtminstone någon minskning i det

belopp, som, efter hvad räkenskaperna utvisade, för året erfordrades till

bestridande af sådana oundgängliga utgifter vid Haga slott, till hvilka

årets inkomster icke lemnade någon tillgång, den vid Ulriksdal enligt dess

räkenskap för år 1880 befintliga behållning af 2,009 kronor 5 öre måtte

få till Haga slottskassa öfverflyttas och i dess räkenskap för år 1881

upptagas, denna framställning vid föredragning inför Hans Maj:t Konungen

blifvit på det sätt bifallen, att ett den uppgifna behållningen vid Ulriksdal

motsvarande belopp af 2,009 kronor 5 öre tills vidare finge af de till

sistnämnda slottskassa influtna arrenden och hyror för slottet underlydande

lägenheter för det uppgifna ändamålet användas och till Haga

slottskassa öfverleinnas samt i dess räkenskap behörigen redovisas. I

betraktande af önskvärdheten deraf, att tillfälliga behållningar å anslagen

till de Kongl. slotten blifva för deras egentliga ändamål använda,

hade Revisorerne velat fästa uppmärksamheten på detta ärende; desto

hellre som åtgärden i föreliggande fall icke kunnat förekomma, att Haga

slottskassa ändock måst i betydlig mån skuldsättas för utgifternas bestridande.

Riksmarskalksembetet, som häröfver afgifvit underdånigt utlåtande,

har deruti åberopat infordradt yttrande från Ståthållareembetet på Ulriksdals

slott, i hvilket yttrande hufvudsakligen anförts, att, då Ulriksdals

kassa under förhållanden, som vid årets början varit kända, ansetts kunna

undvara beloppet 2,009 kronor 5 öre, som utgjort behållning från år

1880, hinder icke synts böra möta för beloppets öfverförande till Haga

kassa, helst likartad åtgärd redan från äldre tider egt rum. Till bevis

i detta afseende meddelade Ståthållareembetet, att genom nådigt bref

till Riksmarskalksembetet den 27 Mars 1830 i fråga om användande

af samma års statsanslag för Stockholms slott och de Kongl. lustslotten

Kongl. Maj:t — efter inhemtande, att af anslaget vid Ulriksdal

vore intill nämnda år besparade 1,540 riksdaler banko, som då räknades

motsvarande 2,310 kronor — medgifvit, att så väl nämnda belopp som

hvad af 1830 års anslag icke erfordrades för slottets underhåll finge vid

Haga slott användas, och att äfven för framtiden de besparingar, som å

anslaget för Ulriksdal kunde uppkomma, finge såsom bidrag för Haga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

3

slotts underhåll anslås. Ytterligare hade Kongl. Maj:t genom nådigt bref,

likaledes till Riksmarskalksembetet, af den 23 April 1836 rörande det

årets statsanslag för de Kongl. slotten, täckts gilla då gjord hemställan,

att ett belopp, i nu gällande mynt 3,874 kronor 50 öre, af anslaget för

Ulriksdal finge påräknas till användande för Haga slott.

Haga lustslott och park. Under erinran att, på sätt af de vid berättelsen

fogade tabellerna öfver de särskilda slottskassornas inkomster och utgifter

framginge, inkomsterna i allmänhet icke svarat mot utgifterna, utan att

tillskott måst göras, vanligen på det sätt, att Hofförvaltningen eller vederbörande

redogörare förskjutit erforderliga medel samt sedermera erhållit

godtgörelse i den mån tillgångarna det medgifvit, hafva Revisorerne meddelat,

hurusom emellertid Haga slottskassas räkenskaper för revisionsåret

gåfve vid handen, att under året en afvikelse från ofvan antydda ordning

att fylla tillfällig brist i inkomsterna egt rum, i det nemligen, sedan Ståthållareembetet

å slottet anhållit om tillstånd att, för verkställande under

år 1881 af oundgängligen erforderlig reparation och ombyggnad af en

del af orangeribyggnaderna vid slottet, få till bestridande af härför

uppkommande, till 6,137 kronor 50 öre beräknade kostnader, hvartill

slottets inkomster icke lemnade någon tillgång, för slottskassans räkning

upptaga ett lån af 6,000 kronor, att återbetalas inom 5 år, medelst afbetalning

af en femtedel hvarje år, Kongl. Maj:t vid detta ärendes föredragning

i Statsrådet af chefen för Finansdepartementet den 30 April

1881 funnit godt medgifva Ståthållareembetet rätt att för omförmälda

ändamål upptaga ett lån af sex tusen kronor med skyldighet för Ståthållareembetet

att med till slottskassan inflytande medel återbetala lånet

inom fem år medelst afbetalning af en femtedel årligen; och hade mot

Ståthållareembetets skriftliga förbindelse, deri ränta efter 6 procent utfästs

och Kongl. Maj:ts ofvanberörda medgifvande åberopats, lånet erhållits

hos Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag. Den form, som

sålunda iakttagits för betäckande af uppkommen brist i inkomsterna för

ett åt den Kongl. familjen upplåtet slott, hade emellertid synts Revisorerne

olämplig, och ansåge Revisorerne detta sätt att fylla ett bestämdt

ordinarie anslag icke vara det rigtiga.

Ståthållareembetet på Haga slott, som häröfver afgifvit yttrande,

har i detta af Riksmarskalksembetet i dess underdåniga utlåtande angående

Revisorernes framställningar rörande de Kongl. lustslotten åberopade

yttrande ‘dels meddelat att ofvanberörda amorteringslån upptagits

af den anledning, att slottets ordinarie inkomster, hvilka svarat

emot utgifterna, så vidt anginge de vanliga för byggnaders underhåll,

onera, aflöningar m. in., dock varit otillräckliga för oundgängliga och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

vidt omfattande byggnadsföretag i förening med de relativt till inkomsterna

vida öfverstigande utgifterna för trädgårdens och parkens skötsel,

dels såsom prejudikat i likartad fråga upplyst, att med Kongl. Maj:ts

den 13 November 1868 gifna nådiga tillstånd, efter föredragning i Kongl.

Finansdepartementet, upptagits ett amorteringslån på fyra år å sextusen

kronor, som erhållits i Stockholms läns sparbank, för Ulriksdals slott till

uppförande af en byggnad, hvartill slottets medel icke lemnade tillgång
Afiöningen

till stdthållarne vid de Kongl. lustelotten. Vid slutet af

redogörelsen öfver de under första hufvudtiteln uppförda anslag hafva

Revisorerne vidare meddelat, att vid 1809 och 1810 årens riksdag beslutit,

att jemte det en viss summa anvisades till Kongl. Maj:ts hofhållning,

»statsverket skulle upphöra att bestå aflöning för ståthållarena

å de Kongl. lustslotten med deras sekreterare»; och hade detta beslut,

enligt hvad nådiga brefvet den 23 Augusti 1810 utvisade, vunnit

Kongl. Maj:ts bifall. Då, så vidt Revisorerne kunnat inhemta, de sålunda

faststälda grunderna för förvaltningen af de Kongl. lustslotten fortfarande

vore gällande, samt räkenskaperna öfver Drottningholms och Svartsjö

äfvensom Ulriksdals slottskassor utvisade, att under revisionsåret aflöning

till ståthållare utgått af dessa slottskassors medel, hade Revisorerne velat

derå fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning af Revisorernes omförmälda framställning har Riksmarskalksembetet

i underdånig skrifvelse anfört, att Rikets Ständer den

1 December 1809, vid regleringen af riksstatens första hufvudtitel för

den nästföljande tiden, väl hemstält, att aflöningarne till ståthållarne på

Drottningholms och Gripsholms lustslott »med deras sekreterare» icke

måtte uppföras å nämnda slotts stat, men att detta uppenbarligen haft

afseende på det då existerande förhållande, att ståthållaren å Drottningholm

tillagts hela den exekutiva makten öfver Färentuna härad, samt

ståthållaren å Gripsholm samma makt öfver Mariefreds stad. Detta egna

förhållande, som föranledt att dessa ståthållare undfått hvardera en

sekreterare (motsvarande landssekreterare), hade genom Kongl. Maj:ts

bifall till Rikets Ständers hemställan härom upphört, hvarefter med 1811

års början Färentuna härad återlagts till Stockholms län, samt Mariefreds

stad till Södermanlands län, då ock, bland annat, nämnda sekreterarctjenster

vid de begge slotten indragits. Under de mer än 70 år, som

sedermera förflutit, och vid de många riksmöten, som derunder egt rum,

hade flera gånger förändringar i afseende på så väl Kongl. Maj:ts hofhållningssumma

som på statsanslagen till lustslotten med hvad dertill

hörde försiggått. De under tiden varande ståthållarne å nämnda slott

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 16.

5

hade af slottens inkomster åtnjutit vissa löneförmåner, men icke af de

till slotten anvisade statsmedel, utan af andra inkomster, såsom tomtören,

hyror, arrenden m. in., hvilka extra inkomster ofta öfverstigit

beloppet af statsanslaget. Så vidt Riksmarskalksembetet kunnat af Hofexpeditionens

arkiv inhemta, hade icke heller hittills anmärkning blifvit

framstäld emot detta aflöningssätt, helst då för hvarje slotts förvaltning

måste finnas någon styresman, han måtte benämnas ståthållare eller något

annat, hvilket åter, enligt 48 § Regeringsformen, vore Konungens ensak

att bestämma.

Af Revisorernes redogörelse öfver anslagen till de Kongl. slotten

har Utskottet vidare inhemtat, att skulder till större eller mindre belopp

finnas upptagna i de utgående balanserna för de flesta af dessa anslags

räkenskaper för revisionsåret. Sålunda utgöra de vid 1881 års slut bok
-

förda skulderna i räkenskaperna

för anslaget till reparationer å Stockholms slott m. fl. för de Kongl.

bofven upplåtna byggnader............................................. Kr. 45,092: 85,

» anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen

vid Kongl. slottet och arfprinsens palats .................. » 3,502: 29,

» Drottningholms och Svartsjö Kongl. lustslott ......... » 69,367: 50,

» Ulriksdals Kongl. lustslott................................................ » 790: 19,

» Haga lustslott och park ................................................. » 6,957: 66,

eller tillsammans kr. 125,710: 49.

Utskottet, som saknat tillfälle till att vinna närmare kännedom om

anledningen till omförmälda skuldsättning vid de Kongl. slotten, får i

afseende å uppkomsten af skulden vid Drottningholms och Svartsjö slott

hänvisa till den häröfver af 1871 års statsrevisorer meddelade redogörelse,

dervid slutligen anförts, att ansvaret för skulden vid Drottningholm

syntes Revisorerne tillhöra icke statsverket utan Kongl. Maj:ts

hofförvaltning, helst lustslotten, enligt ett af nämnda års revisorer åberopadt

riksdagsbeslut af den 1 December 1809, af Kongl. Maj:t endast

med nyttjanderätt innehades.

Af hvad ofvan blifvit anfördt framgår, att Revisorerne velat fästa

Riksdagens uppmärksamhet å nedannämnda förhållanden, nemligen dels

att en vid 1880 års slut befintlig behållning å Ulriksdals slott blifvit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Ang. redovisningen

för

konsulatof

giftauppbörden

i London.

från detta slotts kassa Överflyttad till Haga slottskassa; dels att ett lån

upptagits för fyllande af uppkommen brist å anslaget till Haga lustslott

och park; samt dels att aflöning till ståthållare vid de Kongl. lustslotten

— i strid mot Rikets Ständers vid 1809—1810 årens riksdag fattade,

af Kongl. Maj:t gillade beslut angående dessa ståthållares aflöning —

utgått af slottkassornas medel.

Ehuruväl Revisorernes ofvan omförmälda framställningar synts Utskottet

ega befogenhet, har Utskottet emellertid funnit de af Revisorerne

anförda omständigheter vara af jemförelsevis mindre vigt än vissa

andra förhållanden i afseende å de Kongl. slottens förvaltning. Utskottet

har nemligen ansett det vara i hög grad angeläget så väl att slottens

underhåll icke försummas, som ock att ansvarigheten för den skuld,

hvilken, enligt hvad ofvan är visadt, vid de Kongl. slotten förefinnes,

icke må antagas tillkomma statsverket. Utskottet har derföre velat uttala

den åsigt, att de Kongl. slotten böra vederbörligen underhållas med

de för dem anvisade statsanslag utan att statsverket derigenom må drabbas

af ytterligare utgifter, äfvensom att de kostnader, som utöfver anslagen

nedläggas å dessa slott, och de skulder, som, af sådana kostnader

föranledda, åro eller varda i slottens räkenskaper uppförda, böra betraktas

såsom Hans Maj:t Konungens Hofförvaltnings angelägenhet, den der Riksdagen

icke vidkommer; och har Utskottet på grund häraf velat hemställa,

att Riksdagen, med godkännande af den utaf Utskottet

sålunda uttalade åsigt, må vid hvad i detta

ärende förekommit låta bero.

Kongl. Utrikesdepartementet.

§ 2.

(Revisionsberättelsen pag. 29. — Utlåtandet pag. 363—365.)

Enligt hvad Revisorerne omförmält hade i Utrikesdepartementets

redogörelse för konsulskassan utförts såsom balanserad behållning till år

1882 en summa af 21,096 kronor 49 öre, hvilket belopp hufvudsakligen

utgjorts af behållningar hos de förenade rikenas generalkonsuler å uppgifria

platser. Men då i berörda balans icke upptagits den hos generalkonsulatet

i London den 31 December 1881 innestående behållningen,

hvilken, enligt en förenåmnda redogörelse bifogad, särskild räkning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslwttets Utlåtande N:o 16.

7

uppgått i engelskt mynt till 725 pounds 3 shillings 2 pence, hade Revisorerne

velat framhålla lämpligheten af, att äfven den hos omförmälda

konsulat befintliga behållning måtte ingå i konsulskassans hufvudräkenskap,

hvilken derförutan icke lemnade en fullständig redogörelse öfver kassans

ställning.

Uti häröfver afgifven förklaring har chefen för Utrikesdepartementets

kameralafdelning anfört, att det, jemlikt de angående konsulatafgifternas

redovisande, för generalkonsulerne utfärdade instruktionerna, ålåge dem

att årligen insända tvenne, respektive den 30 Juni och den 31 December

daterade halfårsredogörelser för konsulatafgiftsuppbörden under halfåret.

Dessa redogörelser, som jemväl upptoge in- och utgående balanser, lades

i departementets räkenskaper till grund för vederbörande generalkonsuls

debet — utom hvad Londons generalkonsulat anginge. Anledningen

härtill vore, att från detta generalkonsulat, hvars uppbörd och redovisning

vore högst betydligt vidlyftigare än de andras, redogörelserna

för senare halfåren inkommit — i synnerhet i början — så sent på det

följande året, att med uppsättandet af koncepten till departementets

räkenskaper icke kunnat uppskjutas till dess dessa redogörelser hunnit

inkomma. Häraf hade följt, att generalkonsulns i London debet uteslutande

grundats på sådana hans skrifvelser, hvaruti han

dels anhållit, jemte insändande af räkningar å utgifter i embetsärenden,

om bemyndigande till dessa utgifters bestridande af under

händer egande. konsulatafgifter, hvilka han sålunda anmält till departementets

disposition,

dels underrättat om att han, enligt erhållet bemyndigande, af dylika

uppbördsmedel bestridt aflöningar inom distriktet,

och dels slutligen meddelat, att han, enligt föreskrift, för departementets

räkning hos Herrar C. J. Hambro & Son insatt vissa belopp af

influtna konsulatafgifter. En sådan uppbördsredogörelse, hvaruti generalkonsuln

krediterats på grund dels af bemyndiganden från departementet

och dels af insättningsbevis från C. J. Hambro & Son för samtliga, såsom

influtna anmälda och till departementets disposition stälda konsulatafgifter,

kunde naturligtvis icke uppvisa någon behållning; den vore en

redogörelse endast för den del af konsulatafgiftsuppbörden, som blifvit

använd och i hufvudredogörelsen för konsulskassan upptagen. Som

härvid ingen anmärkning blifvit gjord af 11 års revisioner, hade fortsatts

hitintills att på samma sätt redogöra för London-uppbörden; ■—- följdrigtigast

vore dock att vid redovisningen för denna uppbörd följa samma

system, som i afseende å de andra distrikten iakttoges; hvarför ock

numera intet hinder mötte.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Efter hvad Utskottet inhemtat, har Hans Excellens Ministern för utrikes

ärendena numera meddelat föreskrift om, att vid redovisningen af konsulatafgiftsuppbörden

i London skall för 1883 års afgifter och framgent

följas samma system, som vid de öfriga distrikten; hvadan Utskottet

endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

§ 3.

(Revisionsberättelsen pag. 30. — Utlåtandet pag. 366—369.)

Ang. bok- Af kabinettskassans räkenskaper hade Revisorerne inhemtat, att för
inlutrL{Ör

lltom de för prenumeration å tidningar och tidskrifter för departementets

departementets räkning upptagna kostnader, hvilka uppgått till 1,612 kronor 9 öre,

rakning, äfvensom bokbinderikostnader till belopp af 370 kronor 35 öre, blifvit

för inköp af böcker, kartor och författningar under revisionsåret utbetalde

989 kronor 27 öre. Enligt hvad de vid räkenskapen fogade bokhandelsräkningarne

utvisade, vore emellertid åtskilliga af de inköpta

böckerna af beskaffenhet, att deras behof för Utrikesdepartementet med

skäl syntes kunna ifrågasättas, såsom till exempel: »Marcellus, Politiska

silhuetter», »Sundén, Svensk Språklära», »Holmgren, Om färgblindhet»,

»Ahnfelt, Ur dagens krönika» m. fl. Och hade Revisorerne i anledning

häraf velat uttala den åsigt, att inköpet för departementets räkning

icke måtte sträckas utöfver de arbeten, som i något afseende kunde

vara till gagn för departementets verksamhet.

I en till Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena stäld

skrifvelse har Kabinettssekreteraren i Kongl. Utrikesdepartementet i anledning

af Revisorernes omförmälda framställning afgifvit förklaring, till

hvilken under pag. 366—369 i den tryckta revisionsberättelsen intagna

förklaring Utskottet får hänvisa.

I enlighet med hvad Revisorerne meddelat, har Utskottet funnit inköpet

af böcker för Utrikesdepartementets räkning hafva omfattat arbeten,

hvilkas behof för departementets räkning synts kunna ifrågasättas; men

då de sålunda föranledda utgifterna varit af jemförelsevis ringa betydelse

och rättelse i det anmärkta förhållandet bort, sedan det blifvit

antydt, kunna för framtiden emotses, skulle Utskottet dock icke hafva

ansett sig böra föreslå Riksdagen någon särskild åtgärd på grund af

Revisorernes förevarande framställning, derest icke den i anledning af

densamma afgifna förklaringen varit af beskaffenhet att ådraga sig Utskottets

särskilda uppmärksamhet. Den åsigt om sparsamhet med stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

9

medel, som enligt Utskottets uppfattning legat till grund för Revisorernes

berörda framställning, synes nemligen vid förklaringens afgifvande

hafva vunnit så ringa afseende, att förklaranden, långt ifrån att i Revisorernes

anmärkning söka en maning till att begränsa inköpen af böcker

för departementets räkning, funnit sig böra göra antydan om bokinköpens

ytterligare utsträckning. Med anledning häraf och då Utskottet

föreställer sig, att de olika departementen och embetsverken, hvilka ju

ega tillfälle till utlåning af tryckalster från Kongl. Biblioteket, icke böra

för sina boksamlingar anskaffa andra arbeten än dem, som ofta behöfva

anlitas eller särskild! beröra deras förvaltningsgrenar, har Utskottet ansett

sig böra hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift derom, att

inköpet af böcker för Utrikesdepartementets räkning

icke må sträckas utöfver de arbeten, som kunna vara

för departementets egentliga verksamhet behöfliga.

Kongl. Arméförvaltningen.

§ 4.

(Revisionsberättelsen pag. 47. — Utlåtandet pag. 373.)

Vid 1877 års riksdag hade beviljats dels ett extra anslag för år Ang. vissa

1878 af 834,000 kronor för anskaffande af filtar, madrass- och putvar,^Imnfnde an

handdukar och tvättställ vid befäls- och rekrytmöten, underbefälsskolan det manskap,

och de värnpligtiges öfningar, af hvilket anslag 210,000 kronor afsettsÄom {Yrn?9§ **

för stamtruppen, 583,000 kronor för de värnpligtiges öfningar samt

41,000 kronor för volontärskolan å Karlsborg; dels ock på ordinarie stat

ett förslagsanslag å 88,000 kronor till underhåll af filtar m. in. vid

mötesplatserna; hvilket senare anslag, under något förändrad benämning,

fortfarande utginge med ett till 50,000 kronor nedsatt belopp; och hade

genom Kongl. brefvet den 1 Juni 1877 Arméförvaltningen anbefalts att

anskaffa ifrågavarande persedlar; dock med förbehåll, beträffande beväringsmanskapets

behof, att ofvannämnda förnödenheter endast skulle anskaffas

i den mån, baracker för detta manskap vore eller blefve uppförda.

Enligt hvad Revisorerne vidare meddela, hade de sängkläder med

flere persedlar, som inköpts, till begagnande utlemnats till ett antal, som

motsvarat antalet liggplatser i de befintliga barackbyggnaderna, och utBih.

till Riksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

tryckligt förbud hade utfärdats mot persedlarnes användande i tältläger.

Häraf hade blifvit en följd, att, då t. ex. rekryterne under vapenöfningarne

förflyttats ur barackerna i tältläger, så hade de måst afstå från

nödvändighetsartiklar, sådana som handdukar, med flere persedlar, hvarpå

de under största delen af mötestiden egt tillgång; och då de vanligen

icke vore förberedda på denna mistning, hade de i allmänhet icke medfört

effekter hemifrån för att dermed ersätta de indragna persedlarne.

För beväringsmanskapet stälde sig förhållandet så, att, då detta manskap

under andra årets vapenöfning, till följd af bristande utrymme i

barackerna, vid en del regementen förlagts i tältläger jemte den del af

stamtruppen, på hvilken manskapet enligt gällande föreskrifter skall indelas,

så hade ingen till vidare nyttjande fått mottaga någon af ofvannämnda

persedlar, som under första årets vapenöfningar fått åtnjutas.

För att så mycket som möjligt förekomma orättvisa, plägade i allmänhet

den del af andra klassens beväringsmanskap, som skulle förläggas i tältläger,

årligen ombytas på det sätt, att, om manskapet från en socken

ena året fått ligga i baracker, så hade samma sockens beväringsynglingar

af andra klassen under det följande året förlagts i tältläger. Denna

anordning vore emellertid i allmänhet ingalunda bekant för de exercisskyldige,

hvadan de instälde sig å mötesplatsen alldeles oförberedde på

den olikhet i förmåner, som väntade dem, mot hvad deras sockenkamrater

förut erhållit; och vore anordningen derföre egnad att framkalla

missbelåtenhet och medförde ej oväsentliga olägenheter vid anskaffningen

af ifrågavarande nödvändighetspersedlar, som oftast måste mot dryg

betalning hyras af den närboende befolkningen. Häraf fraraginge att, i

följd af de föreskrifter, som gälla för användandet af ofvannämnda anslag,

en del af landets beväringsmanskap ej komme i åtnjutande af de

förmåner, som med dessa medel skulle kunna beredas nämnda manskap.

I betraktande af de olägenheter, som uppstode af att ifrågavarande nödvändighetsartiklar

icke finge användas i tältläger, samt med hänsyn dertill

att, enligt hvad Revisorerne inhemtat, så stora behållningar förefunnes

å anslaget till underhåll af sängkläder m. m. vid mötesplatserna,

att utan svårighet och uppoffrande af det med anslaget närmast åsyftade

ändamål, eller underhåll af de för barackerna afsedda persedlarne,

nyanskaffning skulle kunna ske af erforderlig mängd filtar, madrass- och

putvar samt handdukar för att dermed tillgodose äfven det i tältläger

förlagda manskapets behof, hade Revisorerne velat förhållandet omförmäla.

Kongl. Arméförvaltningens Intendentsdepartement, som häröfver afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, har deri anfört, att då, på sätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

11

Revisorerne äfven uppgifvit, Arméförvaltningen, enligt det åberopade

nådiga brefvet den 1 Juni 1877, icke egt rättighet utlemna sängklädespersedlar

och handdukar till annat manskap än det, som varit i baracker

förlagdt, så hade det i revisionsberättelsen omförmälda förhållandet

häraf blifvit en naturlig följd. I departementets tanke borde icke heller

framgent till begagnande i tält utan bottnar utlemnas de egentliga sängklädespersedlarne,

såsom madrass- och putvar, enär dessa persedlar under

sådana förhållanden lätteligen kunde taga skada, hvaremot filtar och

handdukar icke i någon synnerlig mån syntes lida deraf, att de begagnades

i tält. Med afseende härå, och enär det å riksstatens 4:de hufvudtitel

uppförda förslagsanslaget å 50,000 kronor till underhåll af sängkläder

m. m. på mötesplatserna hittills årligen lemnat öfverskott, som

dock i anseende till anslagets natur ingått till statsverket, hade departementet

ansett sig böra härom hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan,

för den händelse Kongl. Maj:t skulle, på grund af Revisorernes förevarande

framställning, täckas lemna departementet bemyndigande att, i

den mån ifrågavarande anslag dertill lemnade tillgång, uppköpa och utlemna

filtar samt handdukar äfven till manskap, som förlägges i tält.

Utskottet, som icke ansett sig böra ingå i bedömandet, huruvida

samtlige de af Revisorerne omförmälda persedlar lämpligen böra anskaffas

till utlemnande åt jemväl den del af beväringsmanskapet, som

är förlagd i tält utan bottnar, har dock af Arméförvaltningens anförda

utlåtande funnit sig kunna antaga, att sådant manskap utan allt för stora

kostnader bör kunna förses åtminstone med filtar och handdukar. På

grund häraf och under erinran om Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda, på Riksdagens pröfning ännu beroende förslag att anslaget

till underhåll af sängkläder m. m. vid mötesplatserna måtte till bestridande

af kostnaderna ej mindre för underhållet af samtlige byggnader

jemte förekommande nybyggnader å mötesplatserna för indelta armén,

Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets behof, än äfven för

underhållet af sängkläder m. m. på mötesplatserna förhöjas från 50,000

kronor till 165,000 kronor och under benämning »byggnader och sängkläder

m. m. på mötesplatserna», såsom reservationsanslag i riksstaten

uppföras, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga Arméförvaltningen

att, i den mån omförmälda anslag, sådant det varder

af Riksdagen bestämdt, dertill lemnar tillgång, uppköpa

och utlemna filtar samt handdukar äfven till det

manskap, som förlägges i tält.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande JST:o 16.

Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader.

§ 5.

(Revisionsberättelsen pag. 103. — Utlåtandet pag. 399.)

Ang. i rese- Af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper för revisionsåret

upptagna kost- hade Revisorerne inhemtat att åtskillige distriktchefer och adjutanter i

nadJkrifÖr r^kningar öfver resekostnader för verkstälda besigtningar å allmänna

materialier arbeten upptagit och qvitterat kostnader för skrifmaterialer m. m.; men

m- m- då ersättning för d}''lika kostnader icke funnes medgifven i gällande resereglemente

och ej heller omförmäldes i Kongl. Maj:ts skrifvelse till bemälda

styrelse den 29 Mars 1878 angående ersättning till styrelsens

tjensteman för tjensteresor, hade Revisorerne ansett sådan ersättning icke

rätteligen hafva bort utgå.

I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förklarat, att styrelsen alltid ansett det billigt, att vederbörande

distrikttjenstemän skulle åtnjuta särskild ersättning för häfda

utgifter i och för tjensten, hvaribland äfven för skrifmaterialier m. m.;

och hade Kongl. Maj:t årligen af anslaget till undersökningar och expenser

för allmänna arbeten täckts anvisa ett visst belopp till bestridande

af »expenser vid Styrelsens expedition och i distrikten». Att i

några reseräkningar upptagits ersättning för skrifmaterialier m. m., hade

endast skett undantagsvis, emedan räkningarne afgifvits antingen vid

slutet af det löpande eller i början af det derpå följande året, och således

i samma räkningar kunnat beqvämligen upptagas de obetydliga

expenserna för det ena eller andra året.

Då Utskottet föreställer sig att, sedan uppmärksamheten sålunda

blifvit fäst på ifrågavarande förhållande, rättelse deruti är att för framtiden

emotse, anser Utskottet sig böra hemställa, att Riksdagen vid den

afgifna förklaringen må låta

bero.

§ 6.

(Revisionsberättelsen pag. 103. — Utlåtandet pag. 400—403.)

Ang. ieräk- Enligt hvad räkenskaperna utvisade, hade Kongl. Mai:ts Befallnings
ningen

aj er— o ’ o o o

sättning till hafvande i Kopparbergs län utanordnat ersättning till Chefen för mellersta

tjensteman för yö, er- och vattenbyggnadsdistriktet G. Nerman för undersökning af vägar

undersökning .<-> r J . r °

af allmänna inom länet etter 500 kronor pr mil af den undersökta vägsträckan.

vägar. Enligt beräkning af visst belopp pr mil hade bemälde Konungens Be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

13

fallningshafvande likaledes godtgjort Distriktsadjutanten G. Morsing för

verkstälda vägundersökningsförrättningar. Ett dylikt utgifvande af ersättning

åt embets- och tjensteman för förrättningar, till hvilkas verkställande

de beordras, hade Revisorerne icke ansett vara med författningarne

öfverensstämmande. Jemlikt Kongl. brefvet den 29 Mars 1878

syntes ersättning i förevarande fall hafva bort utgå enligt gällande resereglemente

och berörda Kongl. bref; och då icke desto mindre, enligt

hvad räkenskapen bifogade verifikationer utvisade, angifna sätt för ersättningens

beräknande blifvit icke blott, hvad den af Nerman verkstälda

undersökningen beträffar, redan då uppdrag dertill honom lemnades, af

Konungens Befallningshafvande bestämdt, utan äfven af Morsing åberopadt

såsom vid föregående dylika undersökningar förekommande, hade

Revisorerne funnit sig föranlåtne att omförmälda förfarande anmärka.

Under anmälan att utbetalningen till Chefen för mellersta väg- och

vattenbyggnadsdistriktet G. Nerman för undersökning af vägar inom länet

efter 500 kronor pr mil af den undersökta vägsträckan grundade sig på ett

under den tid, då styrelsen öfver länet, varit anförtrodd åt framlidne Landshöfdingen

m. m. S. de Maré meddeladt beslut, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Kopparbergs län uti afgifvet, underdånigt utlåtande, i

fråga om utbetalningen till Distriktsadjutanten G. Morsing, anfört att,

ehuru berörda utbetalning icke grundade sig på något med honom före

eller i sammanhang med utfärdandet af undersökningsförordnandet träffadt

aftal om ersättning efter visst belopp pr mil af den undersökta vägsträckan,

länsstyrelsen likväl så mycket mindre ansett sig förhindrad att

godkänna nyssnämnda beräkningssätt uti den af Morsing afgifna ersättningsräkning,

som den godtgörelse, Morsing i samma räkning tillgodofört

sig, icke blott icke synts länsstyrelsen vara öfverdrifven, utan jemväl

öfverensstämmande med det sätt för ersättningens beräknande, hvilket

vid flera föregående dylika undersökningar icke blott inom detta, utan

äfven, efter hvad länsstyrelsen hade sig bekant, inom åtskilliga andra

län, såsom exempelvis Södermanlands och Vermlands län, varit tilllämpadt

och icke veterligen föranledt någon anmärkning vare sig hos

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller hos Kammarrätten — ett förhållande,

som, hvad utbetalningen till Morsing anginge, antagligen förklarades

deraf, att äfven nyssnämnda myndigheter funnit ersättningen

icke öfverskrida hvad Morsing egt att utbekomma, i händelse denna

blifvit beräknad i öfverensstämmelse med de af Revisorerne åberopade

författningar. Fördelarne af det beräkningssätt, som nu, så vidt länsstyrelsen

hade sig bekant, för första gången blifvit föremål för anmärkning,

syntes vara uppenbara, då derigenom dels ofta kunde åstadkommas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

besparing i undersökningskostnaden i synnerhet vid svåra terrängförhållanden,

dels ock länsstyrelsen sattes i tillfälle att beräkna, huruvida

disponibla medel vore tillräckliga att betacka kostnaden för redan beslutade

vägundersökningar, och jemväl medgifva utfärdande af förordnanden

för nya undersökningar. Länsstyrelsen tror sig ock veta, att

Kongl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett det anmärkta beräkningssättet

till sin princip så rigtigt, att Kongl. styrelsen uti officielt

afgifvet underdånigt förslag till taxebestämmelser för ingeniörsförrättningar

förordat tillämpning af samma beräkningssätt. Med ytterligare

skrifvelse i ämnet har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnat infordradt

yttrande från Distriktsadjutanten Morsing, af hvilket yttrande

hufvudsakligen framgått, att det af Revisorerne anmärkta förfaringssättet

vid beräkning af ersättning för undersökningar i och för förbättring

af allmänna vägar iakttagits under en lång följd af år och

äfven egt rum vid dylika förrättningar inom Vestmanlands län.

Enligt hvad Utskottet inherntat, har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

på nådig befallning, den 23 Februari 1883 till Kongl. Maj:t aflemnat

förslag till bestämmelser angående godtgörelse till de under Styrelsen

lydande tjenstemännen för sådana förrättningar, som de af Revisorerne

omförmälda; och har Styrelsen sedermera, på förnyad nådig befallning,

den 21 Maj 1883 afgifvit underdånigt utlåtande i fråga om förhållandet

emellan de af Styrelsen föreslagna ersättningar för särskilda slag af

förrättningar och den hittills utgående godtgörelse för enahanda förrättningar.

Detta ärende är emellertid på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.

På grund häraf och då de af Revisorerne i förevarande hänseende

uttalade åsigter utan tvifvel torde komma att vid ärendets afgörande

tagas i öfvervägande, har Utskottet ansett sig böra hemställa, att Riksdagen

må vid hvad sålunda i ärendet förekommit för närvarande låta

bero.

Statens Jernvägstrafik.

§ 7.

(Revisionsberättelsen pag. 120. — Utlåtandet pag. 408.)

Ang. tuiiafgift Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 Augusti 1855 för
och

effekter, ordnat, att de för statens jernvägsbyggnader erforderliga materialier.

hviika fur instrumentalier och andra effekter, som från utlandet komme att för

Svägars3rik- nämnda byggnaders räkning införskrifvas, finge tullfritt i riket införas,

ning införas men fråga i ett särskildt fall uppstått, huruvida detta medgifvande vore

från utlandet. ° r r °

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

15

fortfarande tillämpligt äfven för den del af samma slags effekter, som

konsumerades och derför fortfarande behöfde anskaffas för de färdiga

stambanorna och materielens underhåll samt trafikens drift, hade, enligt

hvad Revisorerne omförmäla, Kongl. Maj:t den 13 Februari 1863, i anledning

af underdånig framställning från dåvarande chefen för statens

jern vägsbyggnader, förklarat att, i öfverensstämmelse med hvad redan

genom Kongl. brefvet den 22 Augusti 1855 blifvit medgifvet, någon tull

för de till statens jernvägsbyggnader behöfliga materialier, instrument

och andra effekter, som från utrikes ort inkomme, tills vidare icke skulle

erläggas.

Om äfven den minskning i inkomster för tullverket, som genom

den sålunda medgifna tullfriheten föranledes, ej kunde vara af så synnerligt

stor betydelse, innebure dock den samma, efter Revisorernes förmenande,

ett frångående från den på senare tider omfattade åsigten, att

hvarje inkomstbringande statsinstitutions inkomster borde, så vidt möjligt

vore, oafkortade till den samma ingå, en åsigt, som noga iakttagits vid

ordnandet af postverkets inkomster af tjensteförsändelser. Men oafsedt

denna omständighet hade Revisorerne velat framhålla att, för så vidt

Revisorerne inhemtat, flera väsentliga olägenheter varit en följd af ifrågavarande

tullfrihet. Sålunda hade vid uppgörande af kontrakt om leverering

för jernvägstrafikens behof af utrikes tillverkade förbrukningsartiklar,

angående hvilkas pris öfverenskommelse förut varit träffad, olika meningar

emellan Trafikstyrelsen och leverantören uppstått om huruvida i det

öfverenskomna priset varit inberäknad den på dylika artiklar enligt tulltaxan

belöpande tullafgift eller icke; och då, enligt hvad ofta egt rum,

reparationer af enskilda jernvägars materiel utförts vid statens reparationsverkstäder,

hade vidlyftiga uträkningar måst göras för beräkning af den

tull, som af de enskilda jernvägarne skolat erläggas för de vid reparationerna

använda, af staten tullfritt importerade effekter och förbrukningsartiklar.

Med afseende härå hade Revisorerne velat uttala den

åsigt, att för samtliga de artiklar, som för statens jernvägars behof intoges,

borde erläggas tullafgifter i enlighet med gällande tulltaxan, helst

Revisorerne ansåge det vara med god ordning öfverensstämmande, att

i allmänhet dylika undantag från berörda taxa, så vidt möjligt vore,

undvekes.

Beträffande Revisorernes omförmälda framställning har Styrelsen för

statens jern vägstrafik, ehuru åtskilligt kunde vara att erinra vid hvad

Revisorerne i sin motivering anfört om principen för statsinkomsternas

vederbörliga fördelning på olika statsinstitutioner och denna princips

tillämpning i afseende på statens jernvägstrafik samt om de olägenheter,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

som ansåges vara förknippade med banornas nuvarande undantagsställning,

endast anfört, att erläggandet af tull väl komme att förorsaka en

höjning af statens jernvägstrafiks utgifter med några tusental kronor,

men icke till den grad inverkade på statsbanornas hushållning, att någon

gensaga mot upphörandet af tullfriheten kunde med skäl från styrelsens

sida göras.

Utskottet, söm delar Revisorernes åsigt derom att undantag från

gällande tulltaxa böra, så vidt möjligt är, undvikas, får med afseende

härå och då, enligt hvad trafikstyreisen meddelat, någon giltig anledning

till ifrågavarande tullfrihets bibehållande icke förefinnes, hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes förordna att den genom Kongl.

brefven den 22 Augusti 1855 och den 13 Februari

1863 särskildt medgifna tullfrihet för de varor och

effekter, som för statens jernvägars behof från utlandet

införas, må för framtiden upphöra.

Kongl. Teatrarne.

§ 8. .

(Revisionsberättelsen pag. 180. — Utlåtandet pag. 415.)

Ang. verifika,- Med förmälan att vid räkenskapen för de Kongl. teatrarne vore

kationer f0g.ac[ afskrift af en utaf Kongl. Makt för teatrarne faststäld stat för spelteaterpersona-året

1880—''1881, i hvilken stat vore upptagna lönebeloppen för de vid

lens aflöning. teatrarne anstälde tjensteman, men att den öfriga personalens aflöning

vore inbegripen i särskilda, för de olika teaterafdelningarne upptagna

slutsummor, hade 1882 års Revisorer anmärkt, att för granskning af

utgifterna till denna senare personals aflöning räkenskapen bort vara

åtföljd af bestyrkta transsumt af kontrakt och direktionsbeslut, innefattande

bestämmelser härutinnan, hvilket dock icke vore förhållandet,

oaktadt Kammarrätten för flera år tillbaka anmodat direktionen förständiga

redogöraren att vidtaga rättelse i detta hänseende. I häröfver

afgifvet underdånigt utlåtande hade teaterdirektionen förklarat, att direktionen

ansett sig hvarken kunna förständiga redogöraren att taga afskrift

af ett antal af flere hundra kontrakt, hvilka icke ens alla vore efter

formulär upprättade utan af vidt skildt innehåll sins emellan, eller

bekosta särskild personal vid kansliet för verkställande af ett arbete,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

17

som direktionen för sin del funnit så mycket mindre erforderligt, som

de till Kammarrätten ingående, månatligen uppgjorda aflöningslistor, de

der vore försedda med direktionens bestyrkande rörande deras öfverensstämmande

med kontrakten, innehölle detaljerade uppgifter i afseende

å de lönebelopp, som tillkommit hvar och en af de vid de Kongl.

teatrarne anstälda personer. Då denna fråga förekom vid nästlidna års

riksdag, hade Stats-Utskottet i utlåtande N:o 15 yttrat, att Utskottet

visserligen förestälde sig, att det af Revisorerne föreslagna fullständigandet

af verifikationerna till förevarande räkenskaper både vore nödvändigt

för räkenskapernas noggranna granskning och skulle kunna åstadkommas

med mindre omgång än teaterdirektionen förutsatte; men då

antagas kunde, att den outredda frågan om teaterförvaltningens ordnande

framdeles under samma riksdag komme att vinna sin lösning,

hemstälde Utskottet, att Riksdagen måtte vid hvad i ärendet förekommit

låta bero; och beslöt Riksdagen i öfverensstämmelse med Utskottets omförmälda

hemställan. Vid granskningen af 1881 års räkenskaper hade

Revisorerne funnit, att förut anmärkta ofullständighet i afseende å verificerandet

af teaterpersonalens aflöning jemväl för detta år förefunnes;

och enär ovisst vore, huru vida icke båda eller endera af de Kongl.

teatrarne komma att för längre eller kortare tid fortfarande såsom statsinstitution

förvaltas, hade Revisorerne för sådan händelse ansett rättelse

i förenämnda afseende vara att önska. I anledning häraf, och då Revisorerne,

hvilka erhållit tillgång till en stor del af de med teaterpersonalen

uppgjorda kontrakt och funnit dessa med ytterst få undantag upprättade

å tryckta formulär, i allt fall dela den af Stats-Utskottet uttalade åsigt

derom, att den ifrågasatta åtgärden bör kunna utan synnerlig omgång

åvägabringas, hade Revisorerne velat å nyo framställa den af så väl

Kammarrätten som af 1882 års Revisorer gjorda erinran derom, att vid

teatrarnes räkenskaper borde fogas transsumt’af kontrakt och direktionsbeslut,

innefattande bestämmelserna angående aflöningen åt den del af

teaterpersonalen, hvilkens löneförmåner icke utginge efter förut faststäld

stat.

I afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver de Kongl.

teatrarne anfört att direktionen icke funne verificerandet af teaterpersonalens

aflöning vara ofullständigt derför, att kontrakten eller utdrag

derur icke vore räkenskapen bilagda, ty samtliga aflöningslistor vore

försedda med direktionens utbetalningsordres, hvilket måste anses innebära,

att alla de å listorna upptagna afiöningsbeloppen öfverensstämde

med hvad kontrakten innehölle, hvilket icke ens i ringaste mån kunde

anses mera bestyrkt eller säkrare verificeradt genom utdrag af de lika
Bih.

till lliksd. Pr o t. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 18 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 16.

ledes af direktionen underskrifna kontrakten, då betydelsen af direktionens

underskrift ju vore enahanda i båda hänseendena. Vid sådant

förhållande, och då dels fullständiga afskrifter af dels utdrag ur inalles

öfver trehundra kontrakt icke kunde verkställas med för kansliet tillgängliga,

förut fullt sysselsatta ordinarie arbetskrafter, utan särskilda sådana

i så fall måste användas för en kostnad, som icke kunde beräknas lägre

än minst ett hundra kronor, ansåge direktionen sig icke kunna, i strid

med Kongl. Maj:ts i skrifvelsen af den 29 sistlidne Juni direktionen

meddelade nådiga befallning att iakttaga all den sparsamhet i förvaltningen,

som af omständigheterna medgåfves, på eget ansvar och utan

Kongl. Majds särskilda nådiga befallning ådraga teateranslaget en utgift,

som direktionen enligt sin ofvan framhållna åsigt icke kunde annat än

finna öfverflödig.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att så väl Kammarrätten

för flera år tillbaka som Riksdagens revisorer vid de två senaste revisionsförrättningarne

gjort framställningar om att vid de Kongl. teatrarnes

räkenskaper borde till ledning vid granskning af utgifterna fogas transsumt

af sådana kontrakt och direktionsbeslut, som utvisa löneförmånerna

för den del af teaterpersonalen, hvilkens löner icke finnas upptagna i

den räkenskapen bilagda afiöningsstaten, men att, oaktadt dessa förnyade

framställningar, teaterdirektionen icke funnit sig böra tillmötesgå

den uttalade önskan om räkenskapernas fullständigande med ifrågavarande

handlingar. På grund häraf och då direktionens uttalande derom

att den till 100 kronor beräknade utgiften för den äskade åtgärdens

vidtagande icke vore förenlig med den direktionen gifna befallning att

iakttaga all möjlig sparsamhet icke torde förtjena afseende, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla direktionen öfver

de Kongl. teatrarne att låta vid teatrarnes räkenskaper

foga transsumt af kontrakt och direktionsbeslut, innefattande

bestämmelserna angående afiöningar åt den

del af teaterpersonalen, hvilkens löneförmåner icke

utgå efter förut faststäld stat.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslwttels Utlåtande N:o 16.

19

Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien,

§ 9.

(Revisionsberättelsen pag. 256—260. — Utlåtandet pag. 430—442.)

Jemte anmälan om åtskilliga förhållanden i afseende å Vitterhets

Historie- och Antiqvitetsakademiens förvaltning, hvilka antecknats vid staMwftr

en mera allmän öfversigt af akademiens räkenskaper, hafva Revisorerne Akademien.

framstält flera erinringar, hvartill en mera speciel granskning af räkenskaperna

befunnits gifva anledning; och hafva Revisorerne af de anförda

omständigheterna funnit stöd för den åsigt, att en revision af akademiens

statuter vore önskvärd särskild t i syfte att erhålla noggranna och detaljerade

föreskrifter angående riksantiqvariens och akademiens öfriga

tjenstemäns verksamhet och befogenhet. Ännu ett skäl för en sådan

revision hade Revisorerne funnit deri, att, enligt hvad kändt vore, akademien

under nästlidna år antingen redan utbekommit eller åtminstone

snart finge lyfta en betydande donation, efter aflidne Tullförvaltaren

Carl Wilhelm Berger, uppgående till omkring 300,000 kronor, gifna utan

särskilda vilkor och förbehåll. Förvaltningen af sådana gåfvomedel syntes

väl vara en akademiens enskilda angelägenhet, men, under erkännande

häraf, torde det dock få anses tillkomma staten att föreskrifva vissa

former för akademiens verksamhet, i syfte att åvägabringa en för akademien

såsom statsinstitution så gagnelig förvaltning som möjligt, hvarigenom

akademien måtte komma i tillfälle att utan statsverkets betungande

bekosta en del sådana anordningar och åtgärder, för hvilka eljest

statsmedel skulle tagas i anspråk. Att staten, såsom egare till de betydande,

under akademiens vård stälda samlingarne, egde befogenhet

att härutinnan meddela föreskrifter, kunde enligt Revisorernes åsigt icke

betviflas; och ansåge Revisorerne de af dem anförda förhållandena utvisa

att vid denna institution omständigheter icke saknades, som påkallade

frågans snara lösning.

Uti afgifvet utlåtande öfver Revisorernes framställningar beträffande

Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien har akademien, efter

upptagande till besvarande af hvar och en af Revisorernes anmärkningspunkter,

anmält, att akademien vore betänkt på att till Kongl. Maj:t

inkomma med en underdånig framställning om de ändringar i hennes

statuter, som af en snart hundraårig verksamhet funnes påkallad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Ehuruväl Utskottet funnit åtskilliga af Revisorernes anmärkningar

mot akademiens förvaltning hafva blifvit i omförmälda underdåniga utlåtande

nöjaktigt förklarade, synes dock samma utlåtande gifva ett ytter|

ligare stöd för Revisorernes åsigt om önskvärdheten af att akademiens

den 20 Mars 1786 utfärdade statuter revideras; och då sådan revision

samt det i sammanhang dermed stående utfärdandet af nya stadgar för

ifrågavarande institution enligt Revisorernes af Utskottet delade åsigt

torde böra snarast möjligt vidtagas, har Utskottet ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes meddela Vitterhets-, Historieoch

Antiqvitetsakademien föreskrift om att till Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till sådana nya statuter

för akademien, som må befinnas af behofvet påkallade

och tjenlige att ytterligare främja akademiens verksamhet

och ändamål.

§ 10.

(Revisionsberättelsen pag. 328—334. — Utlåtandet pag. 454—460.)

Ang. stats- Med anledning deraf att vid nästlidna års riksdag; under öfverlägg;-

verkets ut- 0 , 0 p Tr ht • n n i r • ö

gifter för ningen angående ett åt Kongl. Maj:t framstäldt förslag om förhöjning

s. k. expenser.af det g sjette hufvudtiteln uppförda anslaget till skrifmaterialier, expenser,

ved, m. m., inom Riksdagen uttalats önskan om, att en utredning

angående expensmedlen måtte af statsrevisorerne verkställas, hafva

Revisorerne meddelat yttrande i ämnet och dervid, under hänvisande

till de anmärkningar rörande expensmedlens användning, som under de

särskilda anslagsrubrikerna i revisionsberättelsen intagits, framstält förslag

till åtgärder, hvilka Revisorerne, på grund af den utredning af

frågan, som inom revisionen kunnat åstadkommas, ansett böra bidraga

till besparingar i statsverkets utgifter för s. k. expenser; och har

Statskontoret, som .blifvit anbefaldt att öfver Revisorernes berörda

framställning meddela yttrande, deröfver afgifvit ett revisionsberättelsen

bilagdt underdånigt utlåtande. Då emellertid så väl Herr

Mankell (i motion N:o 6) inom Första Kammaren som Herr P. Pehrsson

i Törneryd (i motion N:o 70) inom Andra Kammaren väckt förslag i

enahanda syfte som det af Revisorerne afsedda, har Utskottet ansett sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

21

böra i särskildt utlåtande meddela det yttrande, hvartill samtliga förevarande

framställningar i detta ärende må befinnas föranleda; hvilket

Utskottet alltså nu endast skolat för Riksdagen

anmäla.

§ 11.

(Revisionsberättelsen pag. 847—379.)

Enligt hvad Revisorerne i slutet af revisionsberättelsen omförmäla, Ans
''T*

. . . , , . ,., sers och vaken
hade

af 1871 ars statsrevisorer gjorts erinran derom att, ehuru, j em nkW-„;,

Kongl. cirkulärbrefven den 14 Augusti 1841 och den 13 Maj 1859, dr^dfst^''

vid början af hvarje revision af statsverket till Revisorerne skulle öfver- Revisorerne.

lemnas de vid föregången lämplig tid så väl från Statskontoret som alla

öfriga förvaltande verk till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga berättelser

om tillståndet och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar

af statsverket de år, för hvilka afslutade räkenskaper vid samma revision

företeddes, dylika redogörelser från en del myndigheter likväl icke blifvit

till Revisorerne insända. I anledning deraf hade Kongl. Maj:t genom

nådigt beslut den 1 December 1871 öfverlemnat åt cheferne för de

särskilda statsdepartementen att, hvardera för sitt departement, der

någon under departementet lydande embetsmyndighet eller inrättnings

styrelse, som borde berättelse af omförmälda beskaffenhet årligen afgifva,

funnes hafva sin skyldighet härutinnan åsidosatt, meddela vederbörande

den erinran, som ansåges af omständigheterna påkallad. I den år 1872

af Revisorerne afgifna berättelsen hade anmälts, att, oaktadt berörda

föreskrift, dylika berättelser saknats från 29 uppräknade verk och inrättningar.

För så vidt af de vid 1872 års revisionsberättelse fogade

utlåtanden från vederbörande verk och inrättningar öfver Revisorernes

samtliga då gjorda framställningar kunde inhemtas, hade i anledning af

samma års Revisorers förenämnda anmälan yttranden inkommit från

allenast 13 af de uppräknade myndigheterna. Af dessa förklarade tre,

att de icke ansåge sig skyldiga att afgifva berättelser af ifrågavarande

beskaffenhet, tre att de skulle för framtiden ställa sig föreskrifterna i

ofvannämnda cirkulärbref till efterrättelse, och de öfriga, att de afvaktade

närmare föreskrifter från Kongl. Maj:t i ämnet. Några vidare åtgöranden

i detta ärende syntes emellertid icke af 1872 års Revisorers

berörda framställning hafva föranledts.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Sedan härefter, med anledning af hemställan, som gjort af 1874 års

Revisorer, Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 Maj 1875 anhållit,

att Kongl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande verk och inrättningar att

vid de berättelser, som af dem för statsrevisionen afgåfves, foga räkenskapssammandrag,

affattade i samma form, som i berättelsen angående

näst föregående statsrevision begagnats, förordnade Kongl. Maj:t genom

nådigt cirkulär den 16 Juni 1875, att samtliga penningeförvaltande verk

och inrättningar skulle vid de berättelser, som af dem för statsrevisionen

afgåfves, foga räkenskapssammandrag, affattade på sätt Revisorerne och

Riksdagen hemstält. Slutligen hade 1878 års Revisorer anmärkt, att de

i förenämnda Kongl. cirkulär den 13 Maj 1859 och den 16 Juni 1875

meddelade föreskrifter angående samtliga penningeförvaltande verks och

myndigheters åliggande att i och för revisionen af statsverket dels

afgifva berättelser angående tillståndet och styrelsen af de under

hvarje dylikt verks eller inrättnings förvaltning stälda delar af statsverket,

dels ock dervid foga i vederbörlig ordning uppstälda räkenskapssammandrag

endast af ett jemförelsevis ringa antal myndigheter iakttagits.

Med hänvisande till den i början af revisionsberättelsen intagna

uppgift å de verk, inrättningar och myndigheter, från hvilka emottagits

berättelser för revisionsåret öfver förvaltningen af de till deras förfogande

stälda medel, hafva nu Revisorerne, då, oaktadt omförmälda

framställningar och föreskrifter i förevarande ämne, ett stort antal berättelser,

som bort till statsrevisionen öfverlemnas, icke kommit den

samma till handa, velat fästa Riksdagens uppmärksamhet å önskvärdheten

af, att åtgärder vidtagas, ländande derhän, att de i detta afseende

meddelade föreskrifter måtte af rikets samtliga penningeförvaltande verk

och inrättningar iakttagas.

De till ett antal af tretiotre uppgående verk och inrättningar, från

hvilka, på sätt Revisorerne anmärkt, berättelser icke blifvit i föreskrifven

ordning insända, hafva afgifvit infordrade underdåniga yttranden, af

hvilka inhemtats, att största delen af berörda verk och inrättningar

komma att för framtiden iakttaga rättelse i det anmärkta förhållandet.

Af åtskilliga utlåtanden har emellertid framgått, att flera myndigheter,

hvilka icke funnit sig vara att hänföra till de penningeförvaltande verken,

ansett de i omförmälda Kongl. cirkulär intagna föreskrifter icke afse

dem. Då emellertid skyldigheten att på sätt cirkuläret den 16 Juni

1875 föreskrifver afgifva räkenskapssammandrag för att statsrevisionen

tillställas, utan tvifvel torde åligga alla de verk och inrättningar, hvilka

åtnjuta statsanslag och för hvilkas medelförvaltning alltså i Revisorernes

berättelse redogöres, samt då, äfven om från åtskilliga institutioner

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

23

berättelsen angående förvaltningen icke må kunna omfatta annan verksamhet

än som af räkenskaperna kan inhemtas och bedömas, likväl i

de flesta fall särskilda meddelanden utöfver hvad räkenskaperna innehålla

torde vara för statsrevisionen af vigt och intresse, får Utskottet,

med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom

alla verk och inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag,

och hvilkas räkenskaper öfverlemnas till granskning

af Riksdagens Revisorer, må åläggas att på sätt

och i den ordning Kongl. Cirkulärbrefven den 14

Augusti 1841, den 13 Maj 1859 och den 16 Juni 1875

bestämma, insända för statsrevisionen afsedda berättelser

och räkenskapssammandrag.

§ 12.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har Utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt att, oaktadt

förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd

bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet

att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 23 Februari 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid § 1 (angående de Kongl. slotten) af Herr Grefve Gustaf Sparre,

som reserverade sig emot en del af Utskottets motivering;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.

vid § 7 (angående statens jernvägstrafik) af Herr Ola Andersson:

»Enligt Riksdagsordningen § 72 har statsrevisionen att granska statsverkets,

Riksbankens och Riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,

och hvarje revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper.

Redan af detta stadgande och af den omständigheten att revisionsberättelsen

hänvisas till Stats-Utskottet, är, som mig synes, uppenbart att det

är förvaltningen och ej lagstiftningen som statsrevisionen har att göra

med. Den för statsrevisionen i hvad det rörer statsverket gällande instruktion,

§§ 1, 2, 6 och 7, gifver ock detta tydligt vid handen.

Under rubriken statens jernvägstrafik, § 6, sidan 120, hafva emellertid

statsrevisorerne velat uttala clen åsigt att för samtliga de artiklar,

som för statens jernvägars behof intagas, böra erläggas tullafgifter i enlighet

med gällande tulltaxa etc., och tillika meddelat att tvenne Kongl.

bref af åren 1855 och 1863 stadgade befrielse från tull af vissa effekter,

som till statens jernvägar införas. Anmärkningen gäller, såsom synes,

icke tullverket, för underlåtenhet att af staten taga tull för införda varor

till jernvägarne, och egentligen icke heller styrelsen för statens jernvägstrafik

för underlåtenhet att betala tull, och kan således ej gälla

annat än de tvenne nyssnämnda Kongl. brefven.

Stats-Utskottet har ock med anledning häraf uti § 10 gjort hemställan

om upphäfvande af denna tullfrihet, en bevillningsfråga, som

efter mitt förmenande Stats-Utskottet .icke har befogenhet att befatta sig

med, utan som, derest ändring deruti är erforderlig, bör i en annan

ordning komma under Riksdagens pröfning, hvadan jag ock emot denna

Utskottets hemställan måste anmäla min reservation»;

vid § 9 (angående Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien)

af Herrar Grefve Gustaf Sparre, Friherre II. M. Palmstierna,

Friherre G. Tamm och C. E. Casparsson, hvilka ansågo att skrifvelse i

ämnet ej borde till Kongl. Maj:t aflåtas.

Dessutom skulle här antecknas, att Herrar R. Törnebladh och J. E.

Johansson icke närvarit vid förevarande ärendes behandling inom Utskottet,

samt att Herr Grefve S. Lagerberg endast närvarit vid behandlingen

af de under första paragrafen i detta utlåtande omförmälda frågor.

Stockholm, Ivar Hoeggströms boktryckeri, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1884:53 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1883 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmän s. 1 i texten