Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

1885-03-24 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:21, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1885, kl. 1 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling.

Sedan en af Kongl. Maj:t förordnad komité aflemnat förslag till

förordning angående lösdrifveri jemte andra dermed sammanhang egande

författningar och såväl Fångvårdsstyrelsen som länsstyrelserna inkommit

med yttranden öfver nämnda förslag (hvilka yttranden blifvit Riksdagen

i tryck meddelade), så och efter det förslaget till förordning angående

lösdrifveri i anledning af de deremot framstälda anmärkningar

blifvit i vissa delar oinarbetadt, samt Högsta Domstolen deröfver afgifvit

utlåtande, har Kongl. Maj:t uti en den 9 sistlidne Januari aflåten proposition

föreslagit Riksdagen, jemlikt 87 § Regeringsformen, att antaga

ett förslag till Lag angående lösdrifvares behandling af den lydelse, som

här nedan i detta utlåtande finnes införd.

Lag-Utskottet, till hvars behandling den Kongl. propositionen blifvit

af Kamrarne hänvisad, har vid granskning af densamma saknat uttrycklig

bestämmelse derom, att för lösdrifveri å tvångsarbetsanstalt insatt person

må, likasom nu den för försvarslöshet dömde, kunna frigifvas före utgången

af arbetstiden, derest förändring i hans vilkor inträffar. Fall

kunna emellertid tänkas, i hvilka skäligen kan sättas i fråga, huru vida

det må vara af nöden att vidare å tvångsarbetsanstalt qvarhålla lösdrifvare,

såsom att han der genom eget arbete samlat ansenligare besparing,

att arf eller gåfva af någon betydenhet tillfallit honom under

tvångsarbetstiden, eller att någon för erbjudandet vederhäftig person

förklarar sig vilja taga honom i sin tjenst eller annars om honom draga

försorg.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 16 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

I betraktande häraf och då Utskottet delar Högsta Domstolens

nästan enhälliga mening och Kongl. Fångvårdsstyrelsens dermed öfverensstämmande

uppfattning, att det tvångsarbete, hvarom här är fråga,

icke kan betraktas som straff för begången förseelse, utan allenast såsom

en samhällets preventivåtgärd mot befarad framtida brottslighet, har

Utskottet ansett, att, då den eller de omständigheter, som orsakat den

preventiva åtgärden, upphört, den person, som är föremål för densamma,

ock genast må frigifvas. Samhället har, i Utskottets tanke, icke vidare

någon anledning och följaktligen icke heller någon rätt att längre hålla

personen i tvångsarbete. Det må visserligen vara sant, att, särskildt

hvad angår de på grund af gjordt anbud om laga tjenst frigifne, dylik

före den ådömda arbetstidens slut skeende frigifning hittills ofta vållat

många missbruk, men Utskottet kan dock icke finna, att denna omständighet

bör kunna leda till rubbning i den konseqventa tillämpningen af

den grundprincip, på hvilken, enligt Utskottets uppfattning, hela nu

ifrågavarande lagstiftning hvilar. Korrektivet mot de befarade olägenheterna

torde vara att söka uti en af vederbörande Konungens Befallningshafvande

före beslutet om frigifningen med en viss diskretionär

makt verkstäld noggrann och sträng pröfning af de förefintliga förhållanden,

som skulle utgöra grund för frigifningen.

Utskottet har derför funnit, att i förslagets 7 § bör såsom ett nytt

moment införas ett stadgande af innehåll, att, om den, som undergår

tvångsarbete, kommer i förändrade vilkor, så att hans qvarhållande vid

arbetsanstalten icke vidare är af nöden, Konungens Befallningshafvande

i det län, der tvångsarbetsanstalten är belägen, eger förordna, att han

skall från anstalten frigifvas. Enär Utskottet ansett, att bestämmelserna

i 10, 11 och 12 §§ om förpassning, om bestridande af kostnaden för

hemfärden och om polisuppsigt m. m., böra gälla äfven beträffande

person, som på nu angifven grund från tvångsarbetsanstalt frigifves före

utgången af den honom ådömda tvångsarbetstid, har Utskottet uti en

efter förslagets 12 § inskjuten ny § (13) derom meddelat uttryckligt stadgande;

och har, såsom följd af tillkomsten utaf denna nya paragraf,

nummerordningen för efterföljande paragrafer i förslaget ändrats. Då

emellertid efter Utskottets mening sådan frigifning, som här är i fråga,

endast bör kunna meddelas af Konungens Befallningshafvande, har i

16 (15) § funnits erforderlig en särskild undantagsbestämmelse i detta

fall från det allmänna stadgande, der gifvits, att i stad, der poliskammare

linnes, poliskammare utöfvar i fråga om lösdrifvares behandling

den myndighet, som enligt lagen tillkommer Konungens Befallningshafvande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Med anledning af det nu anförda, och under åberopande af hvad

de Riksdagen meddelade handlingar rörande detta ärende innehålla till

stöd för det af Kongl. Maj:t framlagda förslag, mot hvilket Utskottet i

öfrigt icke har något att erinra, hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

nu förevarande proposition icke kan bifallas i oförändradt

skick, må för sin del antaga följande

Kongl. Maj-.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Förslag

till

Lag angående lösdrifvares behandling.

Med upphäfvande af stadgan angående försvarslöse och till allmänt

arbete förfallne personer den 29 Maj 1846, förordnas som följer:

1 §•

Hvar, som sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel

till sitt uppehälle, må, der ej omständigheterna ådagalägga, att han

söker arbete, behandlas såsom lösdrifvare på sätt i denna lag sägs.

Till enahanda behandling vare ock den förfallen, hvilken eljest, utan

att ega medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen

försörja sig och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att våda deraf uppstår

för allmän säkerhet, ordning eller sedlighet.

Barn under femton år må ej såsom lösdrifvare behandlas.

2 §■

1 mom. Den som beträdes med lösdrifveri må anhållas af kronoeller

polisbetjent eller tillsyningsman, och varde den anhållne ofördröjligen

instäld till förhör å landet inför ortens kronofogde eller länsman

och i stad inför stadsfiskal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Befinnes vid förhöret sådant fall vara för handen, som i 1 § afses,

må den som håller förhöret meddela den anhållne varning samt för

honom uppläsa och till honom öfverlemna skriftligt besked angående

varningens meddelande och skälen derför.

I händelse varning meddelas, skall protokoll upprättas öfver förhöret,

upptagande anledningen till detsamma och hvad den anhållne till

sin ursäkt förebragt, äfvensom redogörelse för hans lefnadsomständigheter

samt beskrifning öfver hans utseende, så ock intyg derom, att

beskedet blifvit honom tillstäldt; skolande afskrift af protokollet till

Konungens Befallningshafvande i länet insändas så tidigt, att det inom

den i nästföljande mom. omförmälda tid kan vara för Konungens Befallningshafvande

tillgängligt.

2. mom. Vill den, som erhållit varning, varda i saken vidare hörd,

ege han hos Konungens Befallningshafvande i länet antingen personligen

anmäla sig till förhör eller ock inkomma med skriftliga påminnelser

inom tre dagar, om den varnade anhållits i stad, der Konungens Befallningshafvande

har sitt säte, men eljest inom fjorton dagar från varningens

meddelande; och skall den varnade, hvilken det ej är betaget

att med posten insända påminnelserna, om hvad sålunda står honom

öppet erhålla underrättelse, som jemväl intages i beskedet.

3 mom. Sedan förhör hållits eller påminnelser afgifvits, som i nästföregående

mom. sägs, eller ock den derför bestämda tid tilländagått,

utan att den varnade låtit sig afhöra, skall Konungens Befallningshafvande

taga den meddelade varningen under ompröfning och, om han

finner den befogad, kungöra den för rikets polismyndigheter.

4 mom. År anhållen lösdrifvare okänd och undandrager han sig

att uppgifva namn eller hemort, eller förekommer skälig anledning att

hans uppgift derom är osann, och kan rätta förhållandet ej af betyg,

som af lösdrifvaren innehafvas, eller annorledes genast utredas, skall

han häktas och sändas till Konungens Befallningshafvande i länet, och

må Konungens Befallningshafvande antingen hålla honom i häkte, till

dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vunnits, eller sända honom

till Konungens Befallningshafvande i annat län, der anledning är

att sådan upplysning lättare står att vinna. I fall, som nu är nämndt,

ankomme på Konungens Befallningshafvande att meddela varning och

densamma kungöra såsom förr är sagdt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Majits förslag: Lag-Utskottets förslag:

3 §•

1 mom. Varder någon, innan två år förflutit sedan honom meddelad

varning blifvit kungjord, beträdd med lösdrifveri, må han, efter

det förhör, på sätt i 2 § 1 mom. sägs, med honom hållits, häktas och

sändas till Konungens Befallningshafvande i länet, dit jemväl afskrift af

förhörsprotokollet skall insändas.

2 mom. Konungens Befallningshafvande hålle ytterligare förhör

med den häktade och läte i protokoll öfver förhöret anteckna hans lefnadsomständigheter

samt införa prestbetyg och läkarebetyg för den häktade

jemte beskrifning öfver hans utseende och uppgift å den ort, som

efter ty i 10 § sägs skall såsom hans hemort anses. Finnes den häktade

hafva gjort sig skyldig till lösdrifveri å tid, som i 1 mom. sägs, må

Konungens Befallningshafvande döma honom till tvångsarbete från och

med en månad till och med ett år. Har han förut undergått dylikt

tvångsarbete eller straffarbete, eller förekomma eljest försvårande omständigheter,

må tvångsarbetstiden utsträckas till högst tre år.

3 mom. Pröfvar Konungens Befallningshafvande sådana mildrande

omständigheter vara för handen, att den häktade, ändå att han befunnits

skyldig till lösdrifveri, icke skäligen bör till tvångsarbete dömas,

eger Konungens Befallningshafvande meddela honom förnyad varning

samt ställa honom på fri fot; börande varningen kungöras såsom i 2

§ sägs.

4 §•

Har den, som undergått tvångsarbete, inom två år efter frigifvandet

blifvit beträdd med lösdrifveri, vare utan vidare varning underkastad

behandling som i 3 § sägs.

5 §•

Beslut, hvarigenom någon dömes till tvångsarbete, skall för den

dömde genast afkunnas med underrättelse om hvad för besvärs anförande

bör iakttagas; och varde skriftligt utslag med åtecknad fullständig besvärshänvisning

honom tillstäldt inom tre dagar, den oräknad då beslutet

afkunnades.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

6 §•

Vill någon söka ändring i Konungens Befallningshafvandes utslag,

hvarigenom han blifvit dömd till tvångsarbete, eger han inom åtta dagar

efter det utslaget blifvit afkunnadt, den dagen oräknad, till Konungens

Befallningshafvande ingifva sina till Konungen strida underdåniga

besvär. Behöfver klaganden biträde vid besvärens författande, foge Konungens

Befallningshafvande anstalt att det erhålles.

Inkomna besvär åligge Konungens Befallningshafvande att, så fort

ske kan, till Justitierevisions-expeditionen insända, tillika med vederbörandes

yttrande, om anledning förekommit att sådant infordra, äfvensom

eget utlåtande och öfriga till målet hörande handlingar.

Konungens Befallningshafvande eger, om skäl förefinnes, förordna,

att den dömde må, intill dess besvären blifvit afgjorda eller utslaget

vunnit laga kraft, vistas på fri fot.

Konungens Befallningshafvandes beslut angående varning må ej öfverklagas

utan i sammanhang med besvär öfver utslag, hvarigenom tvångsarbete

blifvit ådömdt.

7 §•

Den som i följd af ålderdom,

kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte är oförmögen att

genom arbete förvärfva hvad till

lifvets uppehållande oundgängligen

erfordras, må ej dömas till tvångsarbete,

eller, om han börjat sådant

undergå, dermed fortfara; och varde

han, derest han tillhör annat län än

det, der han vistas, af Konungens

Befallningshafvande öfversänd eller

förpassad till Konungens Befallningshafvande

i det län, inom hvilket han

i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

1 mom. Den som i följd af ålderdom,

kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller lyte är oförmögen att

genom arbete förvärfva hvad till

lifvets uppehållande oundgängligen

erfordras, må ej dömas till tvångsarbete,

eller, om han börjat sådant

undergå, dermed fortfara; och varde

han, derest han tillhör annat län än

det, der han vistas, af Konungens

Befallningshafvande öfversänd eller

förpassad till Konungens Befallningshafvande

i det län, inom hvilket han

i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

2 mom. Kommer den, som undergår

tvångsarbete, i förändrade vilkor, sä att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kong!. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

hans qvarhällande vid arbetsanstalten

icke vidare är af nöden, ege Konungens

Befallningshafvande i det län, der

tvångsarbetsanstalten är belägen, förordna,

att han alcali frän anstalten

frigifvas.

8 §•

I fråga om beräkning af tiden för ådömdt tvångsarbete vare lag

som i sådant hänseende stadgas angående fängelsestraff.

9 §•

Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad

att för brott straffade i allmänhet särskiljas från andra, samt att de

dömde varda skilde efter kön, äfvensom att de hållas till lämpligt

arbete efter olika arbetsförmåga.

Har fattigvårdssamhälle, enskildt för sig eller gemensamt med

annat fattigvårdssamhälle, inrättat tvångsarbetsanstalt, som står under

offentlig myndighets tillsyn, då må, der anstaltens stadgar det medgifva,

ådömdt tvångsarbete enligt Konungens Befallningshafvandes förordnande

der förrättas; och ege fattigvårdssamhälle derför njuta ersättning

af staten, efter ty Konungen pröfva!’ skäligt.

10 §.

1 mom. Den som efter den ådömda tvångsarbetstidens slut frigifves

skall af arbetsanstaltens föreståndare förpassas till den kommun,

der han har sin hemort, derest ej Konungens Befallningshafvande medgifvit,

att han utan att först begifva sig till hemorten må förpassas till

ort, som omförmäles i 12 § 3 mom. Passet skall innehålla föreskrift

om väg, tid och sätt för färden äfvensom underrättelse om hvad den

frigifne enligt 12 § har att iakttaga.

2 mom. Med lösdrifvares hemort efter denna lag förstås den ort,

der han är eller senast varit mantalsskrifven. Kan det ej utrönas, vare

hans födelseort ansedd såsom hans hemort.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

11 §•

Kostnaden för hemfärden, när den som undergått tvångsarbete från

arbetsanstalten frigifves, äfvensom för uppehälle under färden och nödtorftig

beklädnad bestrides af allmänna medel, i den mån den frigifnes

vid anstalten innestående tillgångar ej dertill förslå. Ej må den frigifnes

tillgångar i vidsträcktare mån för nämnda ändamål anlitas, än att

han eger i behåll nödiga medel för uppehälle under minst fjorton dagar.

Medel, som den frigifne kan hafva vid arbetsanstalten innestående,

sedan ofvan nämnda kostnad blifvit betäckt, skola enligt anvisning, som

bör i passet meddelas, sändas till länsmannen i den ort, dit den frigifne

förpassas, eller, om det är stad, till polismästaren eller, der sådan ej

finnes, till stadsfiskalen; och hafva desse att ombesörja att medlen

komma den frigifne till godo i mån af behof. Redogörelse för medlen

skall årligen insändas till Konungens Befallningshafvande.

12 §.

1 mom. Den frigifne skall ofördröjligen, i enlighet med det för

honom utfärdade pass, begifva sig till den ort, dit han förpassats, och,

om förpassningen skett till stad, der polismästare finnes, anmäla sig hos

denne inom tjugofyra timmar efter ankomsten.

2 mom. Den som blifvit dömd till tvångsarbete i sex månader

eller derutöfver eger under två år efter frigifvandet icke utan särskildt

tillstånd, meddeladt i stad af polismästare eller, der sådan ej finnes, af

stadsfiskal och å landet af ortens länsman, uppehålla sig utom den

kommun han tillhör eller der han erhållit behörigt tillstånd att vistas;

och skall han i stad, der polismästare finnes, å de tider och i den ordning,

som af polismästaren föreläggas honom, göra anmälan om bostad

och försörjningsmedel.

3 mom. Tillstånd, hvarom i nästföregående mom. sägs, må lemnas

den frigifne för att han må kunna emottaga erbjuden anställning hos

välkänd och pålitlig person eller å uppgifven ort söka arbete, der utsigt

dertill finnes, eller ombesörja någon för den frigifne vigtig angelägenhet.

För den, som erhållit sådant tillstånd, skall den myndighet, som iemnat

tillståndet, utfärda pass. Den förpassade åligger att ställa sig till efterrättelse

de i passet gifna föreskrifter och, om han blifvit förpassad till

stad, der polismästare finnes, inom tjugofyra timmar efter ankomsten

anmäla sig hos denne.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

4 mom. Den i 2 mom. stadgade skyldighet att anmäla bostad och

försörjningsmedel bör så ordnas, att den anmälningsskyldige icke

störes i sin lofliga verksamhet eller utsattes för allmän uppmärksamhet;

och ege polismästaren i särskilda fall åt tillsyningsman eller annan

dertill tjenlig person öfverlåta befattningen med anmälningarnes emottagande.

5 mom. Förekommer skäl dertill, eger Konungens Befallningshafvande

att helt och hållet eller delvis meddela befrielse från de

skyldigheter, som enligt denna § åligga den frigifne.

6 mom. Visar den frigifne tredska att efterkomma hvad honom

enligt denna § åligger eller de honom på grund af samma § gifna föreskrifter,

vare underkastad behandling som i 3 § sägs.

13 §.

Hvad i 10, 11 och 12 §§ är föreskrifvet

gäller jemväl i fråga om dem,

som på grund af stadgandet i 7 §

2 mom. frigifvas.

14 §.

Då någon genom utslag, som vunnit laga kraft eller blifvit faststäldt,

dömts till tvångsarbete, så ock när någon från tvångsarbetsanstalt

frigifves och när den frigifne erhåller tillstånd att vistas utom hemorten

eller den ort, dit han eljest förpassats, eller på grund af 12 § 5

mom. varder fri i val af vistelseort, skall underrättelse derom meddelas

rikets polismyndigheter.

Huru underrättelse, som här sägs, skall meddelas, så ock huru

kungörande enligt 2 § 3 mom. skall ske, derom förordnar Konungen.

15 §.

1 mom. Krono- och polisbetjente äfvensom tillsyningsman åligge

att hålla noggrann tillsyn å lösdrifvare; och bör kommunalmyndighet

samt tillsyningsman låta sig angeläget vara att bereda lösdrifvare utväg

till arbete.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Samt. 16 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

2 mom. Tillsyningsman, äfvensom annan person, hvilken erhållit

sådant _ uppdrag som i 12 § 4 mom. sägs, ege i utöfningen af denna

befattning åtnjuta det skydd, som enligt lag tillkommer tjensteman.

3 mom. Med tillsyningsman förstås i denna lag sådan, som enligt

förordningen angående fattigvården blifvit utsedd att hafva uppsigt å

betlare.

16

I stad, der poliskammare linnes,

utöfva!- poliskammaren i fråga

om lösdrifvares behandling den

myndighet, som enligt denna lag

tillkommer Konungens Befallningshafvande.

I stad, der polismästare linnes,

må denne och i annan stad Konungens

Befallningshafvande kunna förordna

poliskommissarie eller annan

polisman att fullgöra hvad enligt

denna lag åligger stadsliskal.

I stad, der poliskammare finnes,

utöfva!'' poliskammaren i fråga

om lösdrifvares behandling den

myndighet, som enligt denna lag

tillkommer Konungens Befallningshafvande;

dock må poliskammare ej

förordna om frigifning enligt 7 § 2

mom.

I stad, der polismästare finnes,

må denne och i annan stad Konungens

Befallningshafvande kunna förordna

poliskommissarie eller annan

polisman att fullgöra hvad enligt

denna lag åligger stadsliskal.

17 §.

Denna lag skall gälla till efterlefnad från och med den 1 Oktober

1885.

Den som, då denna lag träder i verksamhet, undergår honom på

grund af stadgan angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne

personer den 29 Maj 1846 ådömdt allmänt arbete, skall, då han varder

frigifven, anses såsom hade han undergått tvångsarbete enligt denna lag.

Derest före den bestämda arbetstidens utgång något förhållande inträffar,

på grund hvaraf han enligt 22 § i nämnda stadga kunnat blifva frigifven,

skall sådan rätt honom tillgodokomina.

Har någon inom två år före lagens trädande i verksamhet frigifvits

från sådant allmänt arbete, som ofvan sägs, varde ansedd såsom hade

han vid frigifningen blifvit varnad för lösdrifveri.

I händelse vid lagens trädande i verksamhet tillfälle saknas att låta

alla dem, som till tvångsarbete dömas, fullgöra arbetet i sådan tvångs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlutande N:o 21.

Kongl. Maj-.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

arbetsanstalt, som i 9 § åsyftas, skola de, för hvilka sådant tillfälle

saknas, i stället fullgöra det ådömda arbetet i enrum å cellfängelse,

dock med iakttagande att i sådant fall en tredjedel af den ådömda

arbetstiden afdrages.

Stockholm den 24 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Bergström och Fröberg, hvilka ansett, att Utskottet bort

tillstyrka bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af 7 §, samt

att, derest stadgande infördes derom, att den, som för lösdrifveri underginge

tvångsarbete men komme i förändrade vilkor, skulle från tvångsarbetsanstalten

frigifvas, föreskrift härom borde införas uti en efter 12 §

insatt särskild 13 §, hvaråt borde gifvas följande lydelse:

»Kommer den, som undergått tvångsarbete i förändrade vilkor, så att

hans qvarhållande vid arbetsanstalten icke vidare är af nöden, ege

Konungens Befallningshafvande i det län, der tvångsarbetsanstalten är

belägen, förordna, att han skall från anstalten frigifvas. I sådant fall

varde han utan förpassning på fri fot stäld och hans vid anstalten

innestående medel till honom öfverlemnade;))

skolande i öfrigt hvad 11 och 12 §§ innehålla icke på den sålunda

frigifne ega tillämpning»; med den förändring i paragrafernas nummer,

som inskjutandet af en sådan paragraf komme att föranleda;

af Herr Berglöf: »l:o. Af komiterade afgifvet förslag till förord
ning

angående lösdrifveri innehåller i § 12:

7>1 mom. Ej skall efter denna förordning någon dömas till tvångsarbete,

som af Konungens Befallningshafvande anses skäligen böra af

fattigvårdssamhälle åtnjuta full försörjning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

i>2 mom. Vai''der någon, sedan han blifvit till tvångsarbete dömd,

oförmögen till arbete för den ådömda arbetstiden eller den del deraf,

som kan återstå, då må han för vidare förordnande öfversändas till Konungens

Befallningshafvande i det län, inom hvilket han anses eg a

hemortsrätt.»

I det förslag till lag angående lösdrifvares behandling, hvaröfver

Kongl. Maj:t inhemtade Högsta Domstolens yttrande, hade motsvarande

bestämmelser i § 7 följande lydelse:

»7 mom. Ej må någon dömas till tvångsarbete, som är berättigad

att af fattigvårdssamhälle åtnjuta fattigvård.»

d2 mom. Varder någon, sedan han börjat undergå tvångsai’bete,

så oförmögen till arbete att han är berättigad till fattigvård, skall han

för vidare förordnande sändas till Konungens Befallningshafvande i det

län, inom hvilket han i fråga om fattigvård har hemortsrätt.»

Angående detta ämne yttrar Högsta Domstolen:

»Då tvekan torde kunna uppstå om och i hvad mån den pröfning,

som i fråga om en persons rätt till fattigvård här förutsättes, blefve

för framtida afgörandet af denna fråga bindande, samt det borde ankomma

på Konungens Befallningshafvande att i det fall, som i mom. 2

afses, efter omständigheterna antingen med fångskjuts öfversända eller

endast förpassa ifrågavarande person, hemstälde Högsta Domstolen, att åt

denna § måtte gifvas följande lydelse:

»Den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till

lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete

eller, om han börjat sådant undergå, dermed fortfara; och varde

han, derest han tillhör annat län än det der han vistas, af Konungens

Befallningshafvande öfversänd eller förpassad till Konungens Befallningshafvande

i det län, inom hvilket han i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

»

Denna lydelse är lika med Kongl. Maj:ts för Riksdagen framlagda

förslag. Genom denna redaktion kunna möjligen de bestämmelser,

hvilka i denna paragraf inrymmas, gifvas den tolkningen, att föreskriften

om öfversändandet eller förpassningen skall afse icke blott den,

som af uppgifna anledning skall upphöra med tvångsarbetet, utan äfven

hvarje annan, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till

lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, och som tillhör annat län

än det der han vistas. För att förekomma den förveckling, som härigenom

kan uppstå emellan denna paragraf och § 1 i Kongl. Förord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

1 jag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

ningen den 9 Juni 1871 angående fattigvården, anser jag den lydelse,

Kongl. Maj:t ursprungligen lemna! denna paragraf med sådant tillägg,

som motsvarar livad Högsta Domstolen haft att anmärka, vara lämpligare

och hemställer derför, att § 7 måtte gifvas denna lydelse:

7 §■

Den som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets

uppehållande oundgängligen erfordras, må ej dömas till tvångsarbete.

Varder någon, sedan han börjat undergå tvångsarbete, så oförmögen

till arbete, att lian är berättigad till fattigvård, skall han, derest

han tillhör annat län än det, der lian vistas, af Konungens Befallningshafvande

öfversändas eller förpassas till Konungens Befallningshafvande

i det län, inom hvilket lian i fråga om fattigvård har hemortsrätt.

2:o. Med Utskottet är jag ense om den ändring, som är intagen

i 2 mom. af 7 §, men anser anledning saknas, att sålunda frigifven person

förpassas enligt 10 § — klädes och födes på statens bekostnad

eller förhindras disponera öfver egna tillgångar enligt 11 § — eller

ställes under polisuppsigt enligt 12 §. Med anledning häraf och då

ifrågavarande bestämmelser icke lämpligen kunna införas i 7 §, anser

jag att detta stadgande bör upptagas i en särskild paragraf, som insättes

efter 12 §, och att följande lydelse gifves åt eu ny

13 §.

Kommer den, som undergår tvångsarbete, i förändrade vilkor, så

att hans qvarhållande vid arbets anstalten icke vidare är af nöden, ege

Konungens Befallningshafvande i det län, der tvångsarbetsanstalten är

belägen, förordna, att han skall från anstalten frigifvas. I sådant fall

varde han utan förpassning på fri fot stöld och hans vid anstalten innestående

medel till honom öfverlemnade; skolande i öfrigt hvad 11-och

12 §§ innehålla icke ega tillämpning på den sålunda frigifne.

Följande §§ 13—16 gifvas den ändring i paragrafnummer, som föranledes

genom den nya 13 §.»

Bill. Ull Riksd. Brok 1885. 7 Sami. 16 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Herrar Widmark och Nisser hafva begärt få här antecknad!, att de

icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom Utskottet.

STOCKHOLM, IVAR HAJGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1884.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:24 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till Lag angående lösdrifvares behandling. s. 1 i texten