Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61

1885-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1885:61, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61.

1

Nio Öl.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1885, kl. 1 e. ro.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

2 mom. i 12 § aj förordningen angående inteckning i fast

egendom den 16 Juni 1875.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en inom Första Kammaren

af Herr Ii. Claöson väckt och till Utskottet hänvisad motion, N:o 10,

om tillägg'' till 2 mom. i 12 § af förordningen angående inteckning i fast

egendom den 16 Juni 1875. Motionen har följande lydelse:

»Gfenom Kong!, förordningen angående inteckning i fast egendom den

16 Juni 1875 infördes i vårt inteekningsväsende eu nyhet, bestående deri

att, om lagfart blifvit sökt men ännu ej beviljad, inteckningsansökning skulle

hvila till dess lagfartsfrågan blifvit slutligen pröfvad.

»En dylik hvilande inteckningsansökan är, så länge den tinnes vid lif,

till sina verkningar temligen lika med en beviljad inteckning och det är för

den, hvilken vill köpa eu fastighet eller lemna lån mot inteckning i sådan,

lika vigtig!, att erhålla kännedom om fastigheten är besvärad med en så beskaffad

inteckningsansökan som med faststälda inteckningar. Lagstiftarne

hade derför, enligt min tanke, bort föreskrifva att eu hvilande inteckningsansökan

ej gälde i mera än tio år med mindre än att den förnyades. Detta

skedde emellertid icke, sannolikt emedan dessa hvilande inteckningsansökningar

föresväfvade lagstiftarne såsom mycket kortlifvade företeelser.

»Om ock i regeln deras lifslängd ej öfverstiger tio år, lider dock intet

tvifvel att från denna regel finnas åtskilliga undantag på orter, der eganderättens

styrkande med behöriga handlingar mången gång är hardt nära en

omöjlighet och förty ofta måste anlitas den i Kong! förordningen den 22

Bill. Ull Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 40 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61.

April 1881 medgifna nödfallsåtgärd, hvilken för lagfartens beviljande krafvel''

en tid af mera än tio år.

»Bland dessa orter intager Kopparbergs län ett framstående rum, och

olägenheten att från och med 1886 års början icke kunna genom gravationsbevis

få kännedom om hvilan de inteckningsansökningar af mera än tio års

ålder blifver der så mycket större, som beklagligen der ej ännu finnas fastighetsböcker,

ur hvilka upplysning i sådant afseende kan hemtas. Följden

häraf måste blifva ett betänkligt störande af fastighetskrediten, så att en

fastighetsegare i dessa bygder ej kan sälja sin fastighet till eller belåna den

hos andre än dem, hvilka sätta fullständig lit till hans egna uppgifter.

»För att afhjelpa detta förhållande, hvilket äfven der fastighetsböcker

äro införda måste betraktas såsom synnerligen oegentligt, vågar jag vördsamt

hemställa, det Riksdagen för sin del behagade besluta att åt andra

momentet i 12 § af ofvannämnda Kong! förordning gifva följande förändrade

lydelse:

»Är lagfart sökt men ännu ej beviljad, vare inteekningsansökningen

hvilande till dess lagfartsfrågan blifvit slutligen pröfvad. Fullföljer inteckningssökanden

icke sin ansökning inom tid, som i 10 § sägs, från det lagfarten

beviljats eller inom tio år från inteekningsansökningen förklarats hvilande,

om lagfart å fånget dä ännu ej följt, vare ansökningen förfallen».

Motionären utgår i sin framställning från två särskilda förhållanden.

Han erinrar först derom, att enligt 12 § i 1875 års inteckningsförordning,

om inteckningsansökan sker, då lagfart är sökt, men ännu ej beviljad,

inteekningsansökningen skall förklaras hvilande, till dess lagfartsfrågan blifvit

slutligen pröfvad. Fn inteckningsansökan kan emellertid äfven förklaras

hvilande i andra fall, nemligen enligt förordningens 10 och 40 §§, om fastighetsegaren

nekar skuldebref eller annan handling, på grund hvaraf inteckning

sökes, eller gör annat jäf, sä att sökandens rätt tinnes tvistig; samt

enligt förordningens 13 och 42 §§, om, då inteckning sökes, talan är

instämd om klander å egarens fång eller om återgång deraf eller om lösningsrätt

till egendomen- Motionären förmäler nu — och deri måste man

väl gifva honom rätt — att en hvilande inteckningsansökan, enär inteckningen,

om den beviljas, räknas till förmånsrätten från ansökningsdagen, i

de flesta fall i fråga om summan, för hvilken fastigheten anses graverad,

verkar såsom vore den beviljad.

Motionären utgår vidare från den åsigt, att, då gravationsbevis hos

domare begäres, denne icke kan anses skyldig att i sådant bevis upptaga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 61.

3

annat, än hvarom upplysning vinnes i inteckningsprotokollen för de senast

förflutna tio åren. Denna åsigt vinner onekligen ett visst stöd af uttrycken

i gällande förordning angående expeditionslösen af den 7 December 1883:

Bevis, gravations-,

rörande inteckningar i fast egendom:

a) för tio år:

b) för kortare tid än tio år:

derest man nemligen antager, att, hvad väl också är meningen orden, »tio

år» endast afse sistförflutna tio år, samt orden »kortare Hd än tio år» vissa

är af dessa tio sistförflutna.

Om nu anförda förutsättningar äro rigtiga, så måste man, med motionären,

från dem draga den slutsats, att de gravationsbevis, som utfärdas

efter ingången af år 1886, då mera än tio år hafva förflutit från det nya

inteckningsförordningen trädde i kraft, icke kunna innefatta upplysning, huruvida

till äfventyrs före de vid gravationsbevisets utfärdande nästförflutna tio

åren inteckningsansökningar gjorts och af domstolen förklarats hvilande samt

förty gravera ifrågavarande fastigheten. I de orter, hvarest fastighetsböeker

äro införda, hemtas visserligen upplysning härutinnan ur inteckningsboken,

den der dock icke eger laga vitsord mot innehållet af inteckningsprotokollen,

men i orter, såsom Dalarne, hvarest fastighetsböeker ännu icke äro införda,

kan icke en gång denna nödfallsutväg anlitas. Grenom bifall till motionärens

förslag skulle för hela riket de vanskligheter, nu påpekats, upphöra i det

fall, att inteckningsansökan förklarats hvilande på den grund, att lagfart

blifvit sökt men ännu icke vore beviljad, enär, för detta fall, såsom vilkor

för den enventuella inteckningsrättens bestånd, föreslagits skyldighet att fullfölja

inteckningsansökningen inom tio år från det densamma förklarats hvilande.

För öfriga ofvan angifna fall, i hvilka skedd inteckningsansökan

skall förklaras hvilande — hvilka fall för öfrigt i detta hänseende onekligen

äro mindre vigtiga, enär, beträffande dem, ytterst sällan lärer kunna komma

att inträffa, det ansökningen blir hvilande öfver tio år — skulle emellertid

icke genom ett bifall till förslaget svårigheterna i förevarande hänseende

undanrödjas. Deremot skulle, hvad angår de orter, som redan ega fastighetsböcker,

bifall till motionärens förslag framkalla den oegentlighet, att en till

säkerhet för beståndet af nyttjanderätt eller servitutsaftal beviljad inteckning,

hvilken ju i sådana orter enligt förordningen måste vara antecknad i inteckningsboken,

jemlikt förordningens 43 och 55 §§ fortfarande vore gällande

utan förnyelse, under det att ansökning om inteckning af nyttjanderätt och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61.

servitutsaftal, hvilken ansökning af någon anledning'' förklarats hvilande och

alltså äfvenledes, till åtlydnad af förordningens föreskrift, blifvit antecknad

uti inteckningsboken, skulle vara förfallen, derest den icke, detta oaktadt,

inom tio år förnyades. I de orter, som icke ega fastighetsböcker, skulle

denna oegentlighet icke uppkomma, enär derstädes, på grund af 43 § inteckningsförordningen,

nyttjanderättsinteckning måste för fortfarande bestånd

förnyas inom tio år, och alltså samtlige bestående dylika inteckningar framdeles,

tills fastighetsböcker införts och förts i öfver tio år, likasom hittills

måste återfinnas i de senaste tio årens inteckningsprotokoll. Till följd af nu

anmärkta ofullständigheter i motionärens förslag kan Utskottet icke tillstyrka,

att Riksdagen skulle för sin del besluta den ändring i 1875 års förordning,

som motionären föreslår.

Utskottet finner emellertid de af motionären likasom nu af Utskottet

andragna omständigheter göra det högeligen önskligt, att så snart som möjligt

åtgärder vidtagas i det af motionären angifna syfte för att afhjelpa de

olägenheter, hvilka med nu gällande bestämmelser kunna förutses uppkomma

från och med ingången af år 1886.''

Utskottet får, på grund af det anförda, och med anledning af motionen

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes låta utarbeta och, så vidt ske kan, till nästkommande

Riksdag framlägga förslag till de lagförändringar,

som må finnas lämpliga för vinnande af det bär ofvan

angifna syftemål.

Stockholm den 11 Maj 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Associations-Boktryckeviet, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1885:73 Skrifvelse till Konungen, om förslag till lagändringar för afhjelpande af vissa brister i gällande inteckningsförordning. s. 12 i texten
  2. Rskr. 1885:50 Skrifvelse till Konungen, angående utredning af hvad som hör vara att till fast eller lös egendom hänföra. s. 15 i texten