Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

1885-04-10 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:27, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:0 27.

Ank. till Riksd. Kansli den lft April 1885, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter

äfvensom inom Riksdagen väckta förslag i dithörande

ämnen.

(I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (Nio 16) af den 9 Januari

innevarande år har Kongl. Maj:t, under förmälan att Kongl. Maj:t vore

sinnad att samma dag afgifva proposition med förslag till ny värnpligtslag,

och för att samtidigt bereda lindring i de på viss jord hvilande

grundskatter, föreslagit Riksdagen att, för den händelse Riksdagen

godkände sistnämnda proposition, jemväl besluta:

l:o) att ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans

jordeböcker och räkenskaper skola sammanföras till en summa

under benämning grundskatt;

2:o) att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt å hemman

och lägenheter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och

lägenheter af krono natur, som enligt hittills gällande föreskrifter

kunna till skatte köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman

och lägenheter, som innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,

likasom ock uti presternas utlagor skall ega rum med trettio

procent af grundskattens eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning

skall inträda från och med år 1886;

3:o) att, der vid beräknande af nedsättning i grundskatt för hemman

eller lägenhet eller i presternas utlagor bråk af öre uppkommer,

Bih. till Riksd. Prof. 1S85. 4 Sami. 1 Afä. 23 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

det belopp, hvarmed nedsättningen skall ega rum, höjes till närmast

högre öretal;

4:o) att från den i punkten 2:o här ofvan stadgade nedsättning

skola undantagas hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket

indragna frälseräntor och andra afgälder af fast egendom;

5:o) att grundskatt å statens utarrenderade egendomar skall, der

nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortadt utgöras,

intilldess vid upprättande af nya kontrakt om dessa egendomar eller

deras disponerande på annat sätt grundskatten kan utan förlust för

statsverket upphöra;

6:o) att grundskatt å civila boställen skall med ingången af år

1886 helt och hållet upphöra; den kronan behållna grundskatt af dessa

egendomar dock endast så vida densamma kan statsverket ersättas

genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans

penningeaflöning;

7:o) att sådan i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagen

grundskatt å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter

tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande

boställsinnehafvare eller hemmanets egare anordnad, skall med ingången

af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;

8:o) att någon lindring icke medgifves i de skogsräntor, som utgöras

för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst

blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna; börande, då skogsområden

hädanefter upplåtas till ersättning för privilegierad stockfångst,

desamma icke vidare till hemman indelas, utan enligt hittills gällande

stadgar alltid åsättas skogsränta;

9:o) att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor

skola med ingången af år 1886 till statsverket indragas emot

ersättning till vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad i sammanhang

med frågan om lindring i rustnings- och roteringsbesvären

stadgas;

10:o) att nedsättningen i grundskatten å de under bruk skatteköpta

hemman skall tillgodokomma åbon;

ll:o) att jemväl i ny eller tillökad grundskatt, hvars utgörande

ifrågakommer först för tiden efter 1886 års början, nedsättning medgifves

i de fall och med det belopp, som i punkten 2:o bestämmas;

12:o) att hvad i punkten 2:o är stadgadt rörande nedsättning i

grundskatt äfven skall tillämpas å:

a) drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af

Stockholms län; börande, innan lindring i hjelpedagsverkena beräknas,

dessa omsättas till penningar i den ordning, som angående de i ordi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande A7:o 27.

3

narie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling är i Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad;

b) till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet;

och

c) arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgöres till någon

statens egendom; och bör i detta fall lindring beredas på det sätt, att

egare eller innehafvare af hemman och lägenhet, som har ett dylikt

åliggande, så länge detsamma fortfar, derför årligen undfår ett belopp,

motsvarande den enligt punkten 2:o bestämda nedsättning å arbetseller

liofveriskyldighetens med tillämpning af medeltalet af 1874—1883

årens markegångspris uträknade värde;

13:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna

angående lindring i grundskatten kunna finnas erforderliga,

må af Kongl. Maj:t meddelas;

Och har Kongl. Maj:t slutligen föreslagit, att de belopp, som på

grund af ofvanstående punkt 12:o lit.t. c) kunde ifrågakomma att af

statsmedel gäldas, måtte förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter

förskotten borde hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Stats-Utskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition

blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat

jemväl nedannämnda, inom Riksdagens kamrar väckta och till Utskottet

remitterade motioner rörande förevarande ämne, nemligen:

inom Första Kammaren:

motion N:o 9 af Herr Friherre 11. M. Klinckowström med förslag,

att Riksdagen icke måtte medgifva en partiel afskrifning för en gång

af grundskatter och indelningsverk, såsom Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen

föreslagit;

motion N:o 11 af Herr C. E. Casparsson, som hemstält, att Riksdagen

måtte för sin del besluta,

l:o) att den del af hemmans eller skattlagd lägenhets till kronan

utgående ränta och kronotionde, som öfverstege en half procent af det

hemmanet eller lägenheten senast åsätta taxeringsvärdet, skall eftergifvas

genom det Överskjutande räntebeloppets afskrifning under år

1886; skolande dock det afskrifningsbara beloppet minskas med en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

tiondedel, motsvarande räntan å jordfastighetens genom afskrifniugeu

ökade kapitalvärde;

2:o) att räntan ock kronotiondens sammanlagda belopp skall tagas

i beräkning vid bestämmandet af den del, som må afskrifvas, och det

sålunda uppkommande beloppet afskrifvas å räntan, men icke å kronotionden,

som bör lemnas orabbad;

3:o) att de till båtsmansrustningen anordnade tillskotts- och

tillgiftsräntor, som icke blifvit till statsverket indragna, må efter ofvan

nämnda grunder åtnjuta afkortning och vederbörande rusthållare af

statsverket erhålla ersättning;

4:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t behagade låta utreda och beräkna den minskning i statsverkets

inkomster, som en ytterligare afskrifning af den del af grundskatten,

hvilken öfverstiger en tredjedels och en fjerdedels procent af

den med grundskatt belagda jordens senast åsätta taxeringsvärde,

komme att medföra, och derefter till Riksdagen göra den framställning,

hvartill utredningen och statsverkets finansiella ställning må föranleda;

motion N:o 48 af Herr J. E. Nyström, som hemstält, att, under

förutsättning att vissa, i särskild motion föreslagna ändringar i bevillningsförordningen

vunne Riksdagens bifall, mantals- och jordeboksräntorna

samt tionden måtte aflyftas från jorden; samt

inom Andra Kammaren:

motion N:o 72 af Herr A. G. Jönsson i Mårarp, som föreslagit,

att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t om förslag

till lag i syfte, bland annat, att så kallad grundränta aflyftades från

de hemman, som dermed vore betungade, på det sätt att af den kapitaliserade

skattesumman en tredjedel på en gång afskrefves och de återstående

två tredjedelarne inbetalades till statsverket på en tid af 15 år

med en femtondedel af återstående summan, tills skulden blefve betald;

motion N:o 76 af Herr A. P. Danielson med förslag att från och

med år 1886 nedsättning skulle ske af trettio procent å den kronan

behållna ränta och kronotionde af frälse-, skatte- och kronohemman och

lägenheter, i enlighet med det af 1883 års Särskilda Utskott framlagda

förslag till lag angående afskrifning af den å viss jord Infilande grundskatt

och deri framstälda särskilda föreskrifter;

motion N:o 113 af Herr Jöns Rundbäck m. fl., som hemstält, att

Riksdagen måtte, i enlighet med i motionen särskild! angifna, här nedan

vidare omförmälda grunder för aflösningsförslaget, med afslag af Kongl.

Maj:ts proposition om nedsättning af 30 procent af grundskatterna med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

5

dervid fastade vilkor och förbehåll i afseende på värnpligten, för sin

del besluta, att af grundskatterna skulle afskrifvas 10 procent och att

återstående 90 procent skulle aflösas i enlighet med ofvan nämnda

grunder, samt, under förutsättning af bifall härtill, i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anmäla detta beslut, med anhållan, det Kongl.

Maj:t täcktes taga frågan under ompröfning och om möjligt till nästa

Riksdag aflåta nådig proposition i ämnet;

motion N:o 129 af Herr J. Anderson i Tenhult, hvilken föreslagit,

att Riksdagen måtte besluta att från och med 1886 afskrifning skulle

ske af 33^ procent å den till kronan hittills utgående s. k. ränta och

kronotionde af frälse-, skatte- och kronohemman och lägenheter i enlighet

med det af 1883 års Särskilda Utskott framlagda förslag till lag

angående afskrifning af den å viss jord hvilande s. k. grundskatt och

deri framstälda särskilda föreskrifter; och

motion N:o 147 af Herr E. Ersson om tillämpning jemväl på

s. k. »grufvedrängshjelp» af den i Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda

proposition föreslagna gruudskattenedsättning.

Då så väl Regering som Riksdag sammanstämmande uttalat sig

om önskvärdheten af grundskatternas afskaffande, har Utskottet icke

ansett sig nu böra å nyo framdraga de skäl, som förut ofta åberopats

till stöd för denna åsigt; utan har Utskottet endast velat framhålla

vigten deraf, att ej ytterligare uppskof må ega rum i afseende å åtgärders

vidtagande till beredande af den länge motsedda skattelindringen.

Det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslag till nedsättning i grundskatterna

synes Utskottet, vid jemförelse med öfriga vid innevarande

riksdag gjorda framställningar i detta ämne, innebära väsentliga företräden,

bland annat, deruti, att enligt detsamma, efter hvad Herr Statsministern

jemväl framhållit, skattenedsättningen, inskränkt inom den

gräns de närvarande förhållandena utstaka, genast skall inträda, samt

åt framtiden öfverlåtes att bestämma, huru med den återstående grundskatten

skall förfaras. Utskottet har alltså funnit detta förslag synnerligen

välbetänkt; och har Utskottet icke heller haft något att erinra mot

de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t föreslagit till iakttagande vid

den ifrågasatta skattelindringen. Men Utskottet har icke ansett en nedsättning

i grundskatterna böra ske utan att, på sätt ock af Kongl. Maj:t

föreslagits, enahanda lindring beredes i rustnings- och roteringsbesvären.

Och ehuruväl någon bestämmelse om en samtida nedsättning i så väl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

grundskatterna som rustnings- och roteringsbesvären icke finnes i

den särskildt om grundskatterna afgifna Kongl. propositionen intagen,

synes Kongl. Maj:t otvifvelaktigt dela Utskottets åsigt om dessa frågors

sammanhang och nödvändigheten af deras samtida lösning. I det yttrande

Herr Statsministern i detta ämne afgifvit till statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 9 Januari innevarande år anföres, bland annat, att

förhållandena inom vårt skatteväsen vore sådana, att en lindring i

de nuvarande rustnings- och roteringsbesvären icke kunde eller borde

företagas utan ändring i jemväl en annan bestående skattereform, nemligen

grundskatterna. Rustnings- och roteringsbesvären vore endast ett

slag af grundskatter. Skiljaktigheten bestode deri, att, under det

grundskatterna i allmänhet numera i vårt land utgjordes i penningar

och inginge till statskassan för att användas till statens allmänna behof,

fullgjordes rustnings- och roteringsbesvären in natura och vore

en fastighetsbeskattning, anvisad för ett särskildt statsändamål. Till

sitt väsende vore dessa besvär derföre fullkomligt likartade med grundskatter

och när, såsom i många fall skedde, rustnings- och roteringsbesvären

utgjordes medelst vakansafgifter, blefve äfven den yttre formen

för de båda skattetitlarne densamma. Vore nu så, att all med

grundskatter besvärad jord likaledes på ett mellan de särskilda hemmanen

rättvist fördeladt sätt deltoge i rustnings- och roteringsbesvären,

skulle visserligen de lättnader, man funne skäl bereda de rustningsoch

roteringsskyldige, kunna behandlas såsom en fråga för sig utan

samband med de öfriga grundskatterna, och deri skulle onekligen ligga

en fördel. Men långt ifrån att denna förutsättning egde sin motsvarighet

i verkligheten, drabbades olika delar af landet, ja, olika hemman

inom samma trakt vid jemförelse med hvarandra på ett mycket

olika sätt af grundskatter och indelningsverk, och en lindring i rustningen

och roteringen, under det man skulle lemna öfriga grundskatter

orubbade, skulle derföre endast än mera föröka den öfverklagade ojemnheten

i jordens beskattning, som nu egde rum. Huru gerna man än

önskade att behandla dessa frågor fristående från hvarandra, skulle

sådant säkerligen alltid komma att möta ett bestämdt hinder i nyss

antydda förhållande; och dessa frågors sammankoppling berodde således

alldeles icke af några särskilda beslut eller konstlade kombinationer,

utan af frågornas eget naturliga inre sammanhang och af den

fullt berättigade hänsyn, som måste tagas dertill, att man vid reformer

inom vårt skatteväsende icke skulle öka, i stället för att undanrödja,

befintliga ojemnheter och brister, 1 öfverensstämmelse med dessa af

Utskottet delade åsigter har Utskottet trott sig böra föreslå Riksdagen

att vid beslutet om nedsättningen i grundskatterna uttala den mening,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

7

att denna nedsättning skall eg a rum endast under förutsättning att motsvarande

lindring beslutes i afseende å rustnings- och roteringsbesvären.

I afseende å den af Kongl. Maj:t nu föreslagna sammanbindningen

af försvars- och grundskattefrågorna får Utskottet åberopa hvad

Herr Statsministern vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Majrti

statsrådet den 9 Januari innevarande år anfört derom att, ehuruväl

talande skäl kunde anföras för en förändring i vårt skatteväsende med

afseende å rustnings- och roteringsbesvären samt grundskatterna, oberoende

af försvarsfrågan, hade, å andra sidan, äfven från dem, hvilka ansåge

sig sjelfve vara motståndare till dessa frågors sammanknytande med hvarandra,

förnummits vid andra tillfällen uttalanden, som vittnade om den

största oro för lösningen af endera frågan, utan att någon åtgärd vidtoges

med den andra. Då man kände, huru meningarne vore delade

i dessa frågor, så att somliga med intresse uteslutande för försvarsfrågan

endast obenäget ville göra något medgifvande i fråga om grundskatterna,

under det andra, äfven erkännande försvarets brister och

villige att afhjelpa dessa, dock fordrade såsom en gärd af rättvisa och

billighet, att en utjemning af dessa skatter och besvär egde rum samtidigt

med påläggande af ökade förpligtelser för försvaret, måste man

komma till öfvertygelse derom, att en samverkan af dessa intressen

och skilda åskådningssätt här, liksom i så många andra fall, voro förutsättningen

för en lösning, som icke skulle vara af beskaffenhet att tillfredsställa

endast den ena delen af de i beslutet deltagande. Då sålunda

detta samband mellan försvars- och skattefrågorna icke kunde

undgå att göra sig gällande, och då man i fråga om försvarsväsendet,

enligt Herr Statsministerns åsigt, vore hänvisad till de partiella förbättringarnas

väg, vore dermed också gifvet, att en fullständig plan

för hela grundskattereformens genomförande icke kunde eller borde nu

ifrågakomma, utan att man borde inskränka sig till den nedsättning i

dessa skatter, hvartill man funne de för handen varande förhållandena

gifva anledning.

Då Utskottet, under förutsättning att en af förhållandena allvarligen

påkallad förbättring i vårt försvarsväsende samtidigt beslutas,

ansett sig böra tillstyrka bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna nedsättningen

i grundskatterna, har Utskottet velat åberopa tvenne omständigheter,

hvilka, enligt Utskottets förmenande, för närvarande torde

vara af stor vigt vid grundskattefrågans pröfning, nemligen dels jordbrukets

tryckta ställning och dels det gynsamma tillstånd, hvari statsverkets

finanser befinna sig.

I afsende å det tryck, hvaraf jordbruket för närvarande lider, torde

den allmänna meningen vara så stadgad, att någon närmare, belysning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

af detta förhållande icke synes här vara af nöden; och beträffande

statsverkets ställning har Utskottet endast velat hänvisa till Herr Statsministerns

ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet för den

9 sistlidne Januari, hvari omförmäles, att den minskning i statsinkomst,

hvilken den föreslagna nedsättningen skulle komma att medföra, och

den förhöjning i statsutgift, som skulle komma att uppstå genom den

i form af kontant bidrag till de rustnings- och roteringsskyldige

beredda lindringen, vid anstäld beräkning visat sig uppgå till ungefär

2,980,000 kronor, men att budgeten för år 1886 kunde vidkännas

den sålunda ifrågakommande inkomstförminskningen och utgiftsstegringen,

utan att någon ny eller förhöjd skatt Sehöfde anlitas, och

skulle Kongl. Maj:t ändock derutöfver finna sig kunna föreslå Riksdagen

att disponera högst betydliga belopp till nya eller höjda utgifter

så väl till försvarets stärkande som till andra ändamål inom statsförvaltningens

olika områden. Väl åstadkommes detta lyckliga förhållande

derigenom, att de öfverskott från 1883 års statsreglering, som

nu kunde för 1886 års budget tagas i anspråk, uppginge till nära sju

millioner kronor. Men tillvaron af ett dylikt öfverskott vore icke en

enstaka företeelse af tillfällig art. Betydliga öfverskott från föregående

statsregleringar hade ingått i budgeterna för åren 1883—1885, för

1886 års budget funnes att disponera förenämnda öfverskott, och ändock

återstode de odisponerade öfverskotten å 1884 års statsreglering,

öfver hvilka en approximativ kalkyl slutade å 6,400,000 kronor, men

hvilka enligt de senare årens praxis icke syntes böra tagas i beräkningför

1886 års budget, utan reserveras till ett följande års statsreglering.

Dessa årligen återkommande öfverskott utgjorde ett bevis, att statsinkomsterna

blifvit under de senare åren beräknade mycket lågt.

Samma grundsats vore iakttagen vid uppgörandet af det förslag till

inkomstberäkning, som skulle föreläggas innevarande Riksdag. Att

beräkna inkomsterna så, att öfverskott uppstå till disposition vid ett

senare års statsreglering, måste i synnerhet i vårt land, der budgeten

uppgjordes en ganska lång tid före dess tillämpning, innebära en större

trygghet, än om man skulle vara nödsakad att ställa beräkningarne

så högt, att de ungefär komme att sammanfalla med inkomsternas

verkliga belopp, i hvilket fall man uppenbarligen mången gång skulle

utsätta sig för misstag. Men om under en följd af år öfverskott uppstått,

ådagalade detta onekligen, att landets skatteförmåga vore större,

än de i budgeten upptagna inkomstberäkningarue utvisade. Det borde

vid sådant förhållande icke heller kunna dragas i tvifvel, att budgeten

framgent lika väl som nu skulle kunna bära den förändring, hvilken

den föreslagna skattelindringen innebure — naturligtvis alltid under

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

förutsättning att förhallandena icke komme att något år allt för mycket

skilja sig från de normala. Ar af finansielt trångmål för staten hade

förut inträffat och påkallat exceptionella åtgärder; de komme säkerligen

icke heller att i framtiden uteblifva. Men en sådan framtida möjlighet

kunde icke rimligtvis hindra medgifvandet af en skattelindring, som

ansåges i och för sig önskvärd, och det vore en orättvisa att bibehålla

en oegentlig befunnen skatt, som man kunde undvara, endast derföre

att i händelse af ett framtida nödår det vore fördelaktigt att hafva

den i behåll. Vunne en sådan grundsats tillämpning i skattepolitiken,

vore dermed vägen också stängd för allt, som hette afskaffandet af

olämpliga skatteformer; — och dithän ville man väl dock icke drifva

tillämpningen af den gamla, men mer och mer bestridda satsen om

»gammal skatt god skatt.» Derjemte finge man icke släppa ur sigte,

att den första åtgärd, ett inträdande finansielt trångmål påkallade för

staten likasom i den enskildes hushållning, vore att tillse, i hvad mån

en besparing kunde göras i utgifter för ändamål, som väl i och för sig

vore^ af vigt, men med. hvilkas tillgodoseende man dock kunde låta

anstå, tilldess en förbättring egt rum i den finansiella ställningen.

Då Utskottet sålunda förordat den af Kongl. Maj:t föreslagna

nedsättningen i grundskatterna, har Utskottet ansett sig dermed äfven

i hufvudsak hafva besvarat ofvan omförmälda, i detta ämne afgifna

och till Utskottet remitterade motioner. I afseende å det af Herr

Casparsson väckta förslag om afskrifning af de mest tryckande grundskatterna,

hvilket förslag hufvudsakligen öfverensstämmer med den

framställning, som af den år 1864 nedsatta skattekomitén gjordes i

dess utlåtande af den 18 Juni 1867, får Utskottet åberopa hvad Herr

Statsministern vid förevarande ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t

i detta afseende anfört. Herr Statsministern har erinrat, att han, med

sin uppfattning om grundskattefrågan i vårt land, icke kunde tillstyrka

sådana partiella förslag, som ginge derpå ut, att man genom en jemkning

af dessa skatter, der de tyngde mest, skulle söka åstadkomma en

jemnare fördelning af grundskatten. Ty utom det vidlyftiga och tidsödande

arbete samt de betydliga kostnader, en sådan skattejämkning

skulle medföra och hvilka efter Herr Statsministerns förmenande icke

motsvarades af den mera underordnade betydelse, grundskatterna numera

egde för budgeten, skulle ett sådant företag alltid lemna orubbadt

hvad som för närvarande just i främsta rummet gjorde våra grundskatter

ohållbara, nemligen skilnaden mellan skattejorden och den

privilegierade jorden. Det vore denna skiljaktighet, utgörande en lemning

efter ett föråldradt skattesystem, som borde småningom utplånas

och ej genom dyrbara åtgärder ytterligare fastlåsas.

Biii. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 23 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Beträffande den af Herr J. Rundbäck m. fl. väckta, ofvan omförmälda

motionen i förevarande ämne, har Utskottet ansett sig här böra

anföra de i motionen sammanfattade grunder, hvarpå motionärernes förslag

uppgifvits vara fotadt. Dessa grunder äro följande:

1. Grundskatterna afskaffas genom aflösning i förening med

afskrifning under 38 år på det sätt, att 10 procent af deras belopp

genast vid aflösningens början afskrifvas, hvarefter återstående 90 procent

af dem utgöras under hvart och ett af de 33 åren, efter hvilkas

förlopp grundskatterna helt och hållet upphöra att utgå.

2. Under hvart och ett af förenämnda 33 år afsättes af bankovinsten

eller andra statsmedel ett en gång för alla bestämdt belopp,

hvilket, löpande med ränta på ränta efter en antagen räntefot af 4,2 5

procent, skall hafva till ändamål att, bilda en fond, hvars samlade tillgångar

vid aflösningstidens slut skola fullt motsvara det kapital, hvarå

grundskatterna efter afdrag af 10 procent utgöra ränta, beräknad efter

0 för hundrade!.

3. Förvaltningen af denna fond öfverlemnas till Riksgäldskontoret,

som har att i särskild räkning bokföra och redovisa fondens

medel, hvilka skola användas i främsta rummet för ep fortskynda^

amortering af statens skuld och inlösen af dess obligationer samt vidare,

då omständigheterna och fondens intresse så fordra, till inköp

dels af hypoteksbankens och andra säkra inhemska obligationer och

dels af goda utländska statspapper.

4. Derest fondens medel icke kunna på nämnda sätt placeras

så, att fondens tillväxt sker minst efter normen af ofvannämnda räntefot,

skola Riksgäldsfullmäktige ega att i Riksbanken insätta fondens

disponibla kontanta medel mot en årlig ränta, som icke får beräknas

lägre än efter samma räntefot.

5. Under aflösningstiden får fondens tillväxt icke rubbas eller

förhindras genom användande af dess tillgångar för statens behof eller

för andra ändamål än de i mom. 3 angifna. Efter aflösningstidens

slut användes åter fondens årliga afkastning för statens behof under

samma vilkor, som nu gälla för grundskatternas användande; och bör

åt bestämmelserna såväl härom som om aflösningen i dess helhet gifvas

helgden af civillag, så att ingen ändring eller rubbning af desamma

må vidtagas utan Konungens och Riksdagens gemensamma

beslut.

Då den bland dessa grunder omförmälda fond, hvars samlade

tillgångar vid aflösningstidens slut vore afsedda att ersätta de nuvarande

grundskatterna, minskade med 10 procent, skulle bildas genom

afsättning under aflösningstiden af bankovinsten eller andra statsmedel,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

11

skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke Stats-Utskottet, med

afseende å den väckta frågan om bankovinstens användande, för behandling

af motionen i denna del bort begära gemensamt sammanträde

med Banko-Utskottet, men då, såsom blifvit nämndt, bankovinsten

endast exempelvis anförts såsom tillgång för denna fond och densamma

ansetts kunna bildas jemväl af andra statsmedel, har Utskottet,

som i allt fall icke kunnat biträda omförmälda förslag i dess helhet,

och särskildt funnit förslaget om bildande af nämnda fond mindre välbetänkt,

icke ansett af behofvet påkalladt att för denna frågas behandling

föranstalta om ett sammansatt Utskotts sammanträdande. Hvad iöfrigt

angår de i förevarande motion väckta förslag, anser sig Utskottet, såsom

ofvan är nämndt, hafva bemött desamma genom uttalande af de åsigter,

som föranledt Utskottet att understödja den af Kongl. Maj :t gjorda framställningen

om nedsättning i grundskatterna; och får Utskottet i fråga

härom endast tillägga, att en afskrifning nu af endast tio procent af

grundskatterna, under det att ett tre gånger så stort belopp kan utan

svårighet för statsverket eftergifvas, ej står väl tillsammans med billighet

och ett behörigt aktgifvande på jordbrukets skatteförmåga och

nuvarande ställning; samt att det likaledes synes vara mindre välbetänkt

och stå allt för mycket i strid mot statsmakternas flera gånger uttalade

åsigter att, såsom Herr J. Rundbäck m. fl. föreslagit, nu fatta ett

ovilkorligt beslut derom att ej mindre än nittio procent af grundskatterna

fortfarande skulle under trettiotre år utgå.

Uti ofvan omförmälda motion (N:o 147) har Herr E. Ersson,

med anledning deraf att den skatt å kronoskattehemmanen inom Salbergs

fögderi i Vestmanlands län, »grufvedrängsbjelp» kallad, hvilken

utgjordes till Sala silfververk och blifvit reglerad genom Kongl. brefvet

den 22 November 1803, icke funnes upptagen i förevarande Kongl.

proposition om nedsättning i grundskatterna, föreslagit, att, då denna

grufvedrängshjelp ej mindre än de i 12:te punkten af samma Kongl.

proposition omförmälda onera vore af grundskattsnatur och likasom

dessa borde nedsättas, i densamma måtte medgifvas lika nedsättning,

som uti andra grundskatter komme att beslutas.

I afseende å ifrågavarande skatt har Utskottet velat meddela,

hurusom, enligt hvad i Kammarrådet A. Andersons den 15 September

1874 afgifna betänkande angående sättet och vilkoren för grundskatternas

samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning omförmäles,

allmogen i de inom Vestmanland belägna tolf socknar, hvilka fordom

utgjorde Salbergs län, i äldre tider haft skyldighet att till silfververket

framforsla knekte- eller grufveved, derstädes hålla grufvedrängar samt

utgöra arbete med konstgrafsbyggnad, dammars vidmakthållande, årens
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ning, grässkärning, afterkörning, storstockskörsel med hvad mera dertill

hörde, i ersättning för hvilka besvär utskrifningsfrihet var allmogen

medgifven. Åliggandet att hålla grufvedrängar hade dock emellan

åren 1664 och 1682 utbytts emot viss afgift, kallad grufvedrängshjelp,

bestående af 2 fjerdingar spanmål samt 8 öre silfvermynt af

hvarje mantalsskrifven mansperson. Ehuru dessa besvär och afgifter

fortfarande utgjordes äfven sedan Sala silfververk genom Kongl. transport

den 20 Januari 1682 blifvit till Sala bergslag upplåtet, underkastades

vid det ständiga knektehållets inrättande i Vestmanland jemväl

ofvannämnda socknar rotering, likväl med den genom Kongl. resolutionen

den 22 Februari 1683 medgifna lindring, att derstädes i

allmänhet 3 mantal indelades på hvarje rote, under det att inom öfriga

delar af provinsen öfver hufvud endast två mantal anslogos på roten,

hvarförutom äfven, jemlik! nyssberörda Kongl. resolution samt det af

Kongl. Maj:t den 18 April 1698 faststälda indelningsverk för Vestmanlands

regemente, allmogen uti ifrågavarande socknar, med afseende å

dess skyldighet att utgöra grufvedrängshjelpen, tilldelades ett understöd

för hvarje rote af en tunna kronotiondespanmål och, i mån som

öfverskottet af kronotionden inom hvarje socken härtill icke lemnade

tillgång, i stället tre daler silfvermynt för hvarje tunna spanmål, hvilket

understöd, sedan indelta och anordnade rånte- och tiondeanslag

jemlik! Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 blifvit till statsverket

indragna, numera utbetalas af statsmedel. Förutnämnda skyldigheter

till silfververket utgjordes äfven sedan detsamma genom Kongl. transport

den 9 September 1741 blifvit å Sala bergslag öfverlåtet och fortforo

intill dess år 1802 en förening ingicks emellan bergslaget och allmogen,

hvarigenom allmogens skyldighet att leverera knekteved och knekteko],

att erlägga de till grufvedrängshjelpen hörande penningar samt utgöra

ofvannämnda arbetsprestationer upphörde och den i grufvedrängshjelpen

ingående spanmål för hvarje socken fördelades på hemmanen efter

deras inbördes beskaffenhet och förmåner. Härigenom förvandlades grufvedrängshjelpen

från en personel utskyld till en hemmanen åliggande

beständig utlaga. Denna förening faststäldes genom Kongl. brefvet

den 22 November 1803 för den tid bergslaget efter dåvarande författning

innehade silfververket, med tillägg af den bestämmelse att, i

händelse någon annan anstalt om bergverksrörelsen vid Sala komme

att vidtagas, allmogens skyldigheter då skulle så regleras, att densamma

ej kunde sägas blifva mera betungad än annan allmoge i länet, hvilken

icke vore något bergverk underkastad, hvaremot det understöd,

allmogen i Salbergs län i och för roteringen åtnjöt, skulle till kronan

indragas och samma allmoge derjemte åtaga sig full rotering efter de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

13

allmänna grunderna för roteringsverket i länet utan sådan lindring deri

som förut åtnjutits.

Sala bergslag innehar fortfarande på grund af 1682 och 1741

årens ofvannämnda Kongl. transporter silfververket under perpetuel

arrende. Emellertid har Riksdagen i skrifvelse den 2 Maj 1868, i anledning

deraf att staten på arrendet tillskyndades förlust samt att de

till silfververket hörande vattenverk utgjorde hinder för att medelst

vattenafledning göra en betydlig jordareal tillgänglig för odling, anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes efter vidare utredning af frågan, låta höra

Sala bergslag om och på hvilka vilkor det kunde vara villigt att afstå

från ifrågavarande arrende och i sådant fall till Riksdagen aflåta proposition

i ämnet, men att i händelse bergslaget skulle fortfarande vägra

att ingå på reglering af frågan, Kongl. Maj:t täcktes, bland annat, vidtaga

åtgärder ledande dertill, att vattenuppdämningen vid silfververket

om möjligt komme att upphöra. Sedan i anledning häraf erforderliga

mätningar och afvägningar verkstälts till utrönande af den fördel, som

genom vattenafledningen kunde beredas samt andra undersökningar

och värderingar af så väl sjelfva silfververket som den dertill anslagna

allmänning och andra förmåner egt rum, hafva Kammar- och Kommerskollegierna

den 19 Januari 1884 i ämnet afgifvit, underdånigt utlåtande,

som enligt hvad Utskottet erfarit för närvarande är utstäldt

till yttrande af Sala bergslag. I detta utlåtande hafva kollegierna, hvilka

ansett önskvärdt att en öfverenskommelse om upphörande af Sala bergslags

arrende af Sala silfververk kunde åvägabringas, föreslagit, att

bland de hufvudgrunder, som för en sådan öfverenskommelse borde

uppställas, måtte intagas föreskrift om, att de till Sala bergslag anvisade,

ännu qvarstående förmåner af statsanslag samt grufvedrängshjelpen

skola till statsverket återgå och indragas. Af förenämnda utlåtande

inhemtas vidare, att grufvedrängshjelpen, hvilken i sin helhet utgör

3,263 kubikfot 4 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, som

af de skattskyldige betalas till bergslaget efter medelmarkegångspris

med tillämpning af medeltalet af nämnda pris för åren 1872—1881, uppgår

till 7,533 kronor 56 öre, hvaremot de förmåner, som härför kommit

de skattskyldige till godo, bestå dels af ersättning för den till understöd

för roteringen förut åtnjutna kronotionde
-

spanmål .......................................................................... kronor 1,934: es

dels ock värdet af förut omförmälda, vid roteringens

införande medgifna lindring ................................... ,,_ 12,576: 67

eller tillsammans kronor 14,511: 29.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Då, såsom ofvan blifvit nämndt, frågan om uppgörelse med Sala

bergslag om silfververksarrendets upphörande och i sammanhang dermed

grufvedrängshjelpens indragande till statsverket är på Kongl. Maj:ts

pröfning beroende, har Utskottet icke ansett någon åtgärd i detta ärende

nu böra af Riksdagen vidtagas, helst de förmåner, som i och för

grufvedrängshjelpens utgörande åtnjutas, enligt hvad Kollegierna i omförmälda

utlåtande upplyst, äro af den betydelse att någon lindring

i grufvedrängshjelpen för närvarande icke synes af särskildt behof påkallad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisande

till hvad Herr Statsministern äfven i andra delar än de ofvan omförmälda

yttrat till ofta åberopade statsrådsprotokoll af den 9 Januari

innevarande år, får Utskottet hemställa:

A) att Riksdagen, för den händelse att Kamrarne,

i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda förslag,

med sammanstämmande beslut antaga ny värnpligtslag

samt under förutsättning af motsvarande lindring

i rustnings- och roteringsbesvären, måtte besluta:

l:o) att ränta och kronotionde å hemman eller

lägenhet i kronans jordeböcker och räkenskaper skola

sammanföras till en summa under benämning grundskatt

;

2:o) att nedsättning uti den kronan behållna

grundskatt å hemman och lägenheter af skatte eller

frälse natur, å sådana hemman och lägenheter af

krono natur, som enligt hittills gällande föreskrifter

kunna till skatte köpas, å ecklesiastikstatens boställen

samt å hemman och lägenheter, som innehafvas af

enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock

uti presternas utlagor skall ega rum med trettio procent

af grundskattens eller utlagornas belopp, hvilken

nedsättning skall inträda från och med år 1886;

3:o) att, der vid beräknande af nedsättning i

grundskatt för hemman eller lägenhet eller i presternas

utlagor bråk af öre uppkommer, det belopp, hvarmed

nedsättningen skall ega rum, höjes till närmast

högre öretal;

4:o) att från den i punkten 2:o här ofvan stadgade

nedsättning skola undantagas hospitalens med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

15

ingången af år 1877 till statsverket indragna frälseräntor

och andra afgälder af fast egendom;

5:o) att grundskatt å statens utarrenderade egendomar

skall, der nu gällande arrendekontrakt sådant

föreskrifva, oafkortadt utgöras, intilldess vid upprättande

af nya kontrakt om dessa egendomar eller deras

disponerande på annat sätt grundskatten kan utan

förlust för statsverket upphöra;

6:o) att grundskatt å civila boställen skall med

ingången af år 1886 helt och hållet upphöra; den

kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock

endast så vida densamma kan statsverket ersättas

genom en motsvarande minskning i vederbörande embets-

eller tjenstemans penningeaflöning;

7:o) att sådan i kronans jordeböcker och räkenskaper

upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen

samt å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk,

menighet eller inrättning, som är vederbörande boställsinnehafvare

eller hemmanets egare anordnad,

skall med ingången af år 1886 ur jordeböcker och

räkenskaper uteslutas;

8:o) att någon lindring icke medgifves i de

skogsräntor, som utgöras för områden, hvilka i ersättning

för privilegierad stockfångst blifvit åtskilliga

sågverk i de norra länen upplåtna; börande, då skogsområden

hädanefter upplåtas till ersättning för privilegierad

stockfångst, desamma icke vidare till hemman

indelas, utan enligt hittills gällande stadgar alltid

åsättas skogsränta;

9:o) att de till båtsmansrustningen i Blekinge

anordnade tillskottsräntor skola med ingången af år

1886 till statsverket indragas emot ersättning till

vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad i sammanhang

med frågan om lindring i rustnings- och

roteringsbesvären stadgas;

10:o) att nedsättningen i grundskatten å de under

bruk skatteköpt.a hemman skall tillgodokomma åbon;

11 :o) att jemväl i ny eller tillökad grundskatt,

hvars utgörande ifrågakommer först för tiden efter

1886 års början, nedsättning medgifves i de fall och

med det belopp, som i punkten 2:o bestämmas;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

12:o) att livad i punkten 2:o är stadgadt rörande

nedsättning i grundskatt äfven skall tillämpas å:

a) drängespanmålen och hjelpedagsverkena i

Färentuna härad af Stockholms län; börande, innan

lindring i hjelpedagsverkena beräknas, dessa omsättas

till penningar i den ordning, som angående de i

ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och

förenkling är i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855

stadgad;

b) till statsverket ingående afgäld för upphörd

arbets- eller hofveriskyldighet; och

c) arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgöres

till någon statens egendom; och bör i detta

fäll lindring beredas på det sätt, att egare eller innehafvare

af hemman och lägenhet, som har ett dylikt

åliggande, så länge detsamma fortfar, derför årligen

undfår ett belopp, motsvarande den enligt punkten

2:o bestämda nedsättning å arbets- eller hofveriskyldighetens

med tillämpning af medeltalet af 1874

-—1883 årens markegångspris uträknade värde;

13:o) att de ytterligare bestämmelser, som för

tillämpning af föreskrifterna angående lindring i grundskatten

kunna finnas erforderliga, må af Kongl. Maj:t

meddelas;

äfvensom att de belopp, som på grund af ofvanstående

punkt 12:o litt. c) kunna ifrågakomma att af

statsmedel gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel,

hvarefter förskotten böra hos Riksdagen till ersättande

anmälas; samt

B) att Herrar Friherre Klinckowströms, Casparssons,

Nyströms, A. G. Jönssons, Danielsons, Jöns

Rundbäcks, J. Andersons och E. Erssons ofvannämnda

förslag icke måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd

föranleda.

Stockholm den 10 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 27.

17

Reservationer:

af Herr L. M. Nordenfelt, som yttrat: »Grundskatterna innebära, för

så vidt jag kan förstå, icke någon orättvisa emot de nuvarande innehafvarne

af skattlagd jord, hvilka genom köp, arf eller annat laga fång erhållit

jorden med känd skatt.

För den händelse att någon orättvisa egt rum vid skattens påläggande,

hvilket numera icke lärer kunna bevisas, och en förminskning i förmögenhet

derigenom drabbat dåvarande egare af jorden, äro de nuvarande egarne likväl

icke de förres rättsinnehafvare samt hafva alltså icke rätt till det. vederlag,

som derför skulle kunna påyrkas, till större del, än den som hvar och

en af de nuvarande jordegarne skulle kunna styrka sig hafva ärft, och om

man antager att dessa skatter till största delen funnits 300 år och att under

tiden den ifrågavarande jorden gått i arf åtta gånger med i medeltal fyra

arfvingar hvarje gång, så skulle endast Vo5,336 tillkomma hvar och en af de

nuvarande arfvingarne.

Om äfven åtskillig jordegendom på mer eller mindre giltiga grunder

blifvit befriad från grundskatt, kan detta icke utgöra någon rättsgrund att

för annan egendom erhålla samma frihet från skatt. Grundskatt med gammal

häfd är efter min uppfattning en särdeles lämplig skatteform, som dessutom

medför den stora fördelen, att den underlättar möjligheten af att förvärfva

jord äfven för den, som icke ärft något kapital.

Statsverkets ställning synes mig icke vara så god att, utan våda för framtiden,

på en gång kunna afskrifvas trettio procent både af grundskatter och

indelningsverk, ty dels hafva de årliga öfverskotten sedan flera år tillbaka

utgjort en tillgång för följande års utgifter, dels synes mig tullinkomstens

tillväxt till en afsevärd del bero på större export af obligationer och af

trävaror, än som för landets framtid är nyttig, dels återstå ofantliga kostnader

att bestrida för landets försvar med flera andra ändamål, och dels äro

flere af våra väsentligaste inkomsttitlar af den art, att de mycket nedgå

under dåliga konjunkturer. Jag kan icke inse nyttan af att afskrifva vissa procent

af grundskatter, hvilka icke äro i någon mån tryckande, såsom å frälsejorden

eller å hemman i Norrland, af hvilka senare större delen för utgörande

af en obetydlig grundskatt erhållit tusentals tunnland värdefull skog;

icke heller rättvisan af att afskrifva grundskatt å hemman, som blifvit skatteköpta

från kronan med uttryckligt vilkor af den årliga skattens erläggande.

Bih. till Bi/tsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Något vidare sammanhang emellan värnpligtslagen och grundskatterna

kan jag icke finna hvarken nyttigt eller nödigt, än att man bör tillse, att

icke statens inkomster förminskas så, att landets förmåga att stärka sitt försvar

derigenom försvagas. Den omständigheten, att grundskatterna äro ojemnt

fördelade, synes icke böra föranleda till deras afskrifvande, men väl dertill,

att de mest tryckande af dessa skatter böra förmedlas. Med stöd af hvad

ofvan blifvit anfördt yrkar jag

afslag å Kongl. Majds proposition och bifall till de yrkanden,

Herr Casparsson framstält»;

af Herr C. E. Casparsson, med hvilken Herr Friherre H. M. Palmstierna

instämt, och som anfört: »Då Kongl. Maj:t i till Riksdagen afbiten proposition

(N:o 16) föreslagit, att, t>för den händelse''» Riksdagen godkänner det samtidigt

till Riksdagen aflåtna förslaget till ny värnpiigtsiag, trettio procent af de på

viss jord hvilande grundskatter måtte afskrifvas, torde man vara berättigad

till det antagandet, att den ifrågavarande »händelsen», derest den inträffar, ej

blott »ser ut som en tanke», utan äfven verkligen innebär en genomtänkt

framtidsplan. Och då, jemte motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

trettio procent af grundskatterna skulle utgöra vederlag för en med

18 dagar ökad öfningstid för beväringen, så synes, med användande af enkel

regula de tri, den ledande tanken föra derhän, att, mot eftergifvande af

grundskatternas och indelningsverkets samtliga tillgångar, svenska folket genom

dess representanter skulle tillhandla sig en med 60 dagar ökad öfningstid

för dess vapenföra ungdom. Ett slikt köpslående om landets vigtigaste

intressen har visserligen redan genom Riksdagens skrifvelse den 24 Maj

1873 blifvit principielt godkändt, men den motfordran, nämnda skrifvelse

för eftergifternas beviljande uppställer, är ett på allmän värnpligt grundadt

betryggande försvar. Denna ur det allmännas synpunkt rigtigaste delen af

1873 års köpeafhandling synes mig i de nu framlagda förslagen föga tillgodosedd;

och om man i allra bästa fall genom fortsatta eftergifter lyckades

tillbyta sig en med 60 dagar ökad öfningstid för beväringen jemte de nuvarande

fem åldersklassernas ökande till tolf samt en landstorm på papperet,

så är denna värnpligtsorganisation i sig sjelf så löslig och ohållbar,

att den nödvändigt förutsätter och betingar en väl öfvad, väl disciplinerad

och väl förlagd stamtrupp. Något förslag härutinnan föreligger dock icke

för närvarande, och om än, enligt Herr Statsrådet och Chefens för Landtförsvarsdepartementet

anförande till statsrådsprotokollet den 9 Januari, »fråga

nu icke är om antagande af någon på annan grund än rustning och rotering

byggd försvarsorganisation» samt till följd häraf den föreslagna »lindrin
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

19

gen i rustnings- och roteringsbesvären måste ordnas så, att något hinder

derigenom icke uppstår för nuvarande försvarsorganisations bibehållande och

utveckling på den redan gifna grunden», så finnes dock i ofvan nämnda

statsrådsprotokoll icke på minsta vis antydt, på hvad sätt och i hvilken

rigtning vår nuvarande, på rustning och rotering byggda försvarsorganisation

skulle bibehållas och utvecklas. De brister i afseende å öfning och förläggning,

som vidlåda vår nuvarande stamorganisation, äro tillräckligt kända och

erkända för att kräfva en snar lösning, och derföre synes mig talet om

»nuvarande försvarsorganisations bibehållande och utveckling på den redan

gifna grundem vara ett mörkt tal, när det icke illustreras af några som

helst försök till de erkända bristernas afhjelpande.

Den föreslagna nedsättningen och lindringen i så väl grundskatterna

som rustnings- och roteringsbesvären hafva dessutom det gemensamma felet

att komma helt andra till godo än dem, som drabbats af de utsträckta

vapenöfningarne, enär det öfvervägande flertalet värnpligtige utgöres af de

egendomslösa samhällsklasserna. Att pålägga dessa ökad personlig tunga,

under det man samtidigt köper den maktegande samhällsklassens bilall härtill

genom att befria denna från sekelgamla skatter, hvilka till större delen

för länge sedan ingått i egendomsvärdet, synes mig icke tillrådligt. Man afhjelper

icke gamla orättvisor genom att skapa nya, och man tillgodoser icke

framtidens väl förstådda kraf, då man för stundens förmenta nytta åsidosätter

stora och vigtiga rättsprinciper. Yill eller förmår icke det svenska folket

att lösa försvarsfrågan för dess egen skull, då är det icke längre ett folk,

utan ett aggregat af löst sammanfogade stånd och klasser, och det saknar

då den känsla af solidarisk ansvarighet inför samtid och efterverld, som i

farans och pröfningens stund utgör det enda säkra sammanhållande bandet.

Om jag derföre icke kunnat dela hvarken den uppfattning, som i grundskatterna

ser ett lämpligt bytesmedel för köpandet af ett mera betryggande

försvar, eller deras mening, som medelst en procentisk afskrifning å all grundskatt

vilja råda bot för de med skäl öfverklagade ojemnheterna i den nuvarande

jordbeskattningen, så anser jag dock denna senare delen af frågan

vara tillräckligt vigtig för att, oberoende af frågan om försvarets ordnande,

taga Riksdagens uppmärksamhet i anspråk. Uti en i Första Kammaren väckt

motion (N:o 11) har jag framlagt de skäl och föreslagit de åtgärder, som

synas mig vara de i grundskattefrågan bestämmande och för frågans lösning

lämpliga. Stats-Utskottet har icke till vederläggning upptagit de framlagda

skälen, men afstyrkt de föreslagna åtgärderna, under hänvisning till hvad

Herr Statsministern vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 9 Januari 1885

till statsrådsprotokollet i ämnet anfört. Herr Statsministern har dervid erinrat,

att han, med sin uppfattning om grundskattefrågan i vårt land, icke

kunde tillstyrka sådana partiella förslag, som ginge derpå ut, att man genom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

en jemkning af dessa skatter, der de tyngde mest, skulle söka åstadkomma en

jemnare fördelning af grundskatten. Ty utom det vidlyftiga och tidsödande

arbete samt de betydliga kostnader, en sådan skattejemkning skulle medföra,

och hvilka efter Herr Statsministerns förmenande icke motsvarades af den

mera underordnade betydelse, grundskatterna numera egde för budgeten, skulle

ett sådant företag alltid lemna orubbadt hvad som för närvarande just i främsta

rummet gjorde våra grundskatter ohållbara, nemligen skilnaden mellan skattejorden

och privilegierade jorden. Det vore denna skiljaktighet, utgörande en

lemning efter ett föråldradt skattesystem, som borde småningom utplånas och

ej genom dyrbara åtgärder ytterligare fastlåsas.

Herr Statsministerns af Utskottet ofvan anförda resonnement, hvarpå

Utskottet grundat sitt afstyrkande af den föreslagna utjemningen af grundskatterna,

afser antagligen endast att framhålla de olägenheter, som af en

illa och planlöst anlagd skattejemkning kunna uppstå. Det vidlyftiga och

tidsödande arbete samt de betydliga kostnader, som en skattejemkning förmenas

skola medföra, kunna helt och hållet undvikas, om, på sätt 1864 års

grundskattekomité föreslagit, egendomens taxeringsvärde lägges till grund för

utjemningen; och en på detta sätt åstadkommen skattejemkning torde i sjelfva

verket komma att förorsaka mindre arbete, tidsutdrägt och kostnad, än den

af Herr Statsministern förordade trettio procent-afskrifningen å alla skattskyldiga

hemman, emedan det förra tillvägagåendet begränsar åtgärden till

de hemman, som genom felaktiga metoder eller af andra orsaker blifvit för

hårdt skattlagda. Yill man åter, hvarom nu icke är fråga, utsträcka skattejemkningen

ändå längre och upphäfva skilnaden mellan skattejorden och den

i egentlig mening privilegierade jorden, så torde icke heller för sådant ändamål

några »dyrbara åtgärder» behöfva vidtagas. Enligt senaste skattekomiténs

uppgift utgjorde taxeringsvärdet för jordbruksfastighet 1,886 millioner, hvari

det ypperliga frälset ingår med ett värde af omkring 219 millioner, eller

11,6 procent. Att, såsom exempelvis i Danmark och Preussen skett, under

grundskatt inköpa äfven säterijorden, synes derföre icke behöfva föranleda

någon ny uppmätning och uppskattning af jorden, utan torde, då den ifrågasatta

nya grundskatten i alla händelser ltomme att understiga en half procent

af egendomens taxeringsvärde, detta senare kunna läggas till grund

för skattesättningen.

I Frankrike, der man längst och följdrigtigast tillämpat kadastersystemet

vid jordbeskattningen, har dess genomförande medfört en kostnad af 150—200

millioner francs och en tidsutdrägt af 43 år. Det oaktadt hafva resultaten

befunnits otillfredsställande, och då derföre en revision af hela kadasterverket

måste företagas, föreslår en af Frankrikes mest framstående statsekonomiske

skriftställare, bland annat, att lemna hela kadasterverket å sido och i stället

för bedömandet af jordvärdet använda köpekontrakt, arfskiftesbandlingar och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 27.

21

arrendeuppgörelser eller i de fall, der sådan ledning för uppskattningen saknas,

anställa jemförelse med närgränsande, likartade egendomar; hvilken metod

nästan helt och hållet sammanfaller med de grunder, som hos oss begagnas

för bestämmandet af jordens taxeringsvärde. Yid sådant förhållande torde

både det vidlyftiga, tidsödande arbetet och de betydliga kostnaderna för en

skattejemkning kunna nedbringas till ganska måttliga proportioner. Och då

Stats-Utskottet, som stöd för sin uppfattning af grundskatternas underordnade

betydelse för budgeten, och att desamma såsom lemningar efter ett föråldradt

skattesystem borde småningom utplånas, anfört Herr Statsministern och

Chefens för Finansdepartementet tungt vägande auktoritet, må det tillåtas mig

att till stöd för min afvikande mening andraga de ord, hvarmed en af den

ekonomiska vetenskapens stormän, Leroy-Beaulieu, sammanfattar sina åsigter

om den på jorden hvilande grundskattens betydelse. »En stat», säger han,

»bör lika litet afstå från en befintlig grundskatt som från rätten att reglera

den för att bringa den i öfverensstämmelse med jordens afkastning. Ma»

skadar icke endast statsverkets intressen, men man sårar det offentliga samvetet

genom att från en måttlig skatt befria en af de vigtigaste näringsgrenarne

för de moderna samhällenas välstånd».

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisning i öfrigt

till de i ofvan nämnda motion (N:o 11) anförda skäl, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta:

l:o) att den del af hemmans eller skattlagd lägenhets

till kronan utgående ränta och kronotionde, som

öfverstiger en half procent af det hemmanet eller lägenheten

senast åsätta taxeringsvärdet, skall eftergifvas genom

det Överskjutande räntebeloppets afskrifning från och med

år 1886; skolande dock det afskrifningsbara beloppet minskas

med en tiondedel, motsvarande räntan å jordfastighetens

genom afskrifningen ökade kapitalvärde;

2:o) att räntans och kronotiondens sammanlagda

belopp skall tagas i beräkning vid bestämmandet af den

del, som må afskrifvas, och det sålunda uppkommande

beloppet afskrifvas å räntan, men icke å kronotionden,

som bör lemnas orubbad;

3:o) att afskrifning icke medgifves å de skogsräntor,

som utgöras för områden, hvilka i ersättning för privilegierad

stockfångst blifvit åtskilliga sågverk i de norra

länen upplåtna;

4:o) att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade

tillskottsräntor må från och med år 1886 till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

statsverket indragas, och vederbörande rusthållare af statsverket

erhålla ersättning;

5:o) att nedsättningen i grundskatten å de under

bruk skatteköpta hemman skall tillgodokomma åbon;

6:o) att hvad i punkterna l:o och 2:o är stadgadt

rörande afskrifning å grundskatt äfven skall tillämpas å:

a) drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna

härad af Stockholms län; börande, innan afskrifningsbeloppet

beräknas, hjelpedagsverkena omsättas till penningar

i den ordning, som angående de i ordinarie räntan

ingående persedlars omsättning och förenkling är i Kongl.

kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad;

b) till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets

eller hofveriskyldighet; och

c) arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgöres

till någon statens egendom;

7:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning

af ofvanstående föreskrifter angående lindring i grundskatten

kunna finnas erforderliga, må af Kongl. Maj:t

meddelas, samt att de belopp, som på grund af G:te punkten

litt. c) möjligen kunna ifrågakomma att af statsmedel

gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten

böra hos Riksdagen till ersättande anmälas; samt

8:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t behagade låta utreda och beräkna

den minskning i statsverkets inkomster, som en ytterligare

afskrifning af den del af grundskatten, hvilken öfverstiger

en tredjedels och en fjerdedels procent af den med grundskatt

belagda jordens senast åsätta taxeringsvärde, komme

att medföra, och derefter till Riksdagen göra den framställning,

hvartill utredningen och statsverkets finansiella

ställning må föranleda»;

af Herr Friherre B. A. LeijonhufvucL, hvilken anfört: »Den utomordentliga

vigt jag fäster vid ernående af en lag, som ordnar vår för

närvarande alldeles kaotiska beväring och skaffar oss en något ökad öfning

för densamma på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, har förmått mig att

ej motsätta mig de nu föreslagna nedsättningarne i grundskatter samt

rustning och rotering, så vida det stora målet dermed vinnes. Men jag

har ej kunnat instämma uti de åsigter om dessa inrättningar och de derpå

grundade principer för lindringarne, som af Hans Excellens Finansministern

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.

23

framställes uti statsrådsprotokollet af den 9 Januari detta år och den 8

Januari 1883. Äfven i afseende på den nu föreslagna djupt ingripande förändringen

uti indelningsverket, att kontant utbetala till rust- och rotehållarne

30 procent af det värde, hvartill rustnings- och roteringstungan uppskattas,

mot det att jordegarne fortfarande utgöra de deremot svarande besvären,

hyser jag mycket stora betänkligheter, af fruktan att om den sålunda beträdda

vägen fortsättes blifver slutet en fullständig upplösning af vår nuvarande

armé, utan att i dess ställe någon fast organisation ernås.

Jag skyndar genast att tillägga att lindringar i såväl grundskatterna

som i indelningsbesväret hvar för sig ingalunda äro mig motbjudande.

Tvärtom är jag villig att bifalla sådana inom vissa gränser och på en väg,

som, hvad grundskatterna beträffar, synes mig mera öfverensstämmande med

både billighet och förtänksamhet och hvad angår indelta armén ej förer oss

till hvad jag befarar kan blifva slutet, en schweizisk milisarmé, d. v. s. en

organisation, som har föga mer än namnet af en armé.

Uti det statsrådsprotokoll, som åtföljer Kongl. Maj:ts proposition N:o

16 af 9 Januari angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter,

börjar Hans Excellens Finansministern med det uttalande, att hufvudsaken,

som ej får släppas ur sigte, är angelägenheten att öka landets försvarskraft.

Häruti instämmer jag af fullaste hjerta, men kan just med denna

hufvudsak för ögonen ej följa de resonnementer, hvarigenom föredraganden,

sedan han öfverlemnat försvarsfrågan åt cheferna för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen,

söker leda sig till att indelningsverket endast är ett slags

grundskatt. Jag kan ej frångå att detta betraktelsesätt lider af en ensidighet,

som i praktiken leder till förglömmande af indelningsverkets hufvudsak

och ändamålet med dess tillvaro. För mig är det omöjligt att då fråga

uppstår om indelningsverket eller förändringar deruti, än mera om dess afskaffande,

att i ringaste mån abstrahera bort det sakförhållande att det tillkommit

och existerar för försvarsväsendets skull. Derför har jag ej heller

någonsin kunnat vara med om grundskattefrågans sammankoppling med försvarsfrågan

eller grundskatternas sammanräkning med indelningsverkets besvär

i och för deras gemensamma afskrifning. Då någondera eller båda

måste förändras, böra vi tillse att de hvar för sig blifva på ett ändamålsenligt

sätt behandlade och hvad som afskaffas blifver väl ersatt, den ena

med säkra skatteinkomster, det andra genom en fullgod arméorganisation.

Härmed förnekar jag ej att från en viss synpunkt samband kunna uppvisas

emellan grundskatter och indelta armén, men detta samband är i mina

ögon ej afgörande eller hufvudsak, ej heller något bestämdt hinder att, med

afseende å bådas olika bestämmelser, behandla dem oberoende af hvarandra
De

äro båda, heter det, en qvarlefva af förflutna tiders numera utdömda

skattesystem, som ej står tillsammans med vår tids uppfattning, och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 27.

böra derför försvinna, helst genom ett planmessigt tillvägagående, på sätt

som föreslogs 1883. Emellertid medgifves att grundskatter i och för sig

ingalunda äro alldeles olämpliga i samband med ett nutidens skattesystem,

men med dem vi nu hafva anses ej annat vara att göra än att småningom

— ju förr dess bättre — aflysa dem såsom orättvisa och olämpliga. Någon

betänklighet mot ett sådant tillvägagående anses så mycket mindre böra

möta, som de numera spela en mindre roll uti vårt skattesystem än förr,

och det icke bör dragas i tvifvel att budgeten framgent, lika väl som nu,

skall kunna bära förändringen.

Jag medgifver att de nuvarande grundskatterna tynga ojemt på jordegarne.

Men jag ser ej deruti ett afgörande skäl att alldeles afskaffa dem,

utan synes det vara bättre vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom ojemnheterna

minskas. Ej heller bortfalla dessa genom att för alla efterskänka en viss

procent — förr än denna procent uppgår till fulla hundra! Något fullt rättvist

skattesystem lärer väl ock vara svårt att uppvisa, om man från teorierna

vill öfverföra dem till praktiken, och äfven de moderna statsekonomerna

bekriga och förkättra flitigt hvarandras systemer. Sant är att

svenska statens affärer nu äro goda och öfverskotten från föregående år

stora, dervid dock måste erkännas att öfverskotten egentligen uppstått genom

försvarsverkets försummande, och att glädjen öfver på sådant sätt samlade

rikedomar lätt kan komma att vända sig i sorg. Rikare länder än

vårt Sverige hafva kommit i ekonomiskt betryck och sannolikheten att så

kan hända oss än en gång är ej ringa. Hafva vi då ett nytt skattesystem

och detta befinnes väl passa tillsammans med en grundskatt, så kunde en

sådan visa sig ganska önskvärd. Men hvad månde den mannen heta, som

då kan åtaga sig att åter införa en sådan i värt land, sedan de nuvarande

blifvit fullständigt aflyste?

Men utom ofvannämnde principiella skäl till efterskänkande eller, till att

börja med, medgifvande af stora lindringar uti grundskatter och indelningsbesvär,

anföres ett annat, mera politiskt än statsekonomiskt skäl, som ansetts

vara afgörande, och redan länge blifvit såsom sådant åberopadt. Inom dem,

som hafva att bestämma öfver frågornas öde, finnes nemligen en mäktig fraktion,

som uppstält den fordran, att en utjemning af dessa skatter och besvär

skall ega rum samtidigt med påläggande af ökade personliga förpligtelser för

försvaret! Och dermed äro vi inne på köpeafhandlingarnes område, der ej

de rationella teorierna längre tagas med i beräkningen.

Redan den första dagen, år 1873, då jag hörde omtalas den sedermera

så ryktbara »kompromiss»-afhandlingen, misshagade den mig på det högsta.

Först tyckte jag ej om köpeafhandlingen — oklart uppstäld som den var

— och vidare emotsåg jag genast att vid affärens slutliga uppgörande försvarsverkets

konto skulle komma att visa »debet i full summa och i kredit

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27. 25

netto noll». De följande händelserna emellan 1873 och 1883 kunna utvisa,

i hvad mån min fruktan var grundad! I år är emellertid ej frågan om hela

planens genomförande, utan endast att föra den framåt i den önskade rigtningen,

så långt som de för handen varande omständigheterna medgifva, och

så bjudes för bifall till beväringslagen och 18 dagars ökad beväringsöfning

en eftergift af 30 procent af grundskatter och indelningsbesvär.

Huruvida de, som hafva att bestämma öfver frågans öde, komma att

antaga anbudet, sådant det är, pruta derpå eller vänta i förhoppning om än

fördelaktigare, det kommer snart att visa sig.

Antagom emellertid, att ej endast förslaget om afskrifningen blifver

godkändt, utan ock beväringslagen bifallen, samt att således lindringarne

komma till stånd från och med 1886. Månne då verkligen Regering och

Riksdag kunna räkna på befrielse för en längre tid från att behöfva

syssla med grund skattefrågan, på sätt man förespeglar sig på grund af

de nu bjudna stora lindringarne? Man skall, synes det mig, vara mer än

vanligt sangvinisk för att hysa en sådan förhoppning! »Appetiten kommer

medan man äter» säger ett ordspråk, och »mycket vill mer ha’» säger ett

annat. Med någon kännedom om menniskonaturen i allmänhet, och de i

grundskattefrågan intresserade ej undantagne, kan man med full visshet förutsäga,

att der blir ingen fred hvarken för Regering eller Riksdag genom de

nu ifrågavarande 30 procents lindring. De nästa 30 procent skola genast

fordras och derefter de återstående 40 procent, endast med den skilnaden

att vinsten för försvarsväsendet för hvarje gång blir mindre — eller alls

ingen. Resan utför ett lutande plan lyder, äfven i sådana frågor, tyngdlagen

och ökar alltjemt sin fart, och att derunder tillropa de resande »halt!

hitintill! men icke vidare» — dertill fordras mera än vanlig kraft och bestämdhet.

Men här är dessutom planet oljadt och bonadt genom de afgifna

förklaringarne om grundskatternas umbärlighet och obillighet.

Söker man åter göra sig reda för det inflytande på stamtruppen,

som blir en följd af att rust- och rotehållaren gång efter annan erhåller

större kontanta ersättningar af staten för det besvär, som fortfarande af

dem utgöres, så lära rust- och rotehållarne snart och med skäl komma att

betraktas såsom en öfverflödig mellanhand, hvars anlitande endast medför

en onödig omgång. I och med afskrifning af de sista procenten af grundskatterna

och anvisande af den sista andelen af ersättning till rust- och rotehållarne

komme tvifvelsutan ock att bestämmas, att kronan skulle direkt

till soldaten utbetala hela hans lön och lega samt alldeles öfvertaga hästarnes

både anskaffning och underhåll. Af indelningsverket återstode då endast

rust- och rotehållarnes skyldighet att fortfarande åt karlen upplåta torp,

der sådant finnes. En så beskaffad organisation upplöser det gamla indeiBih.

till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami 1 Afd. 28 Höft, 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats- Utshottets Utlåtande N:o 27.

ningsverket, bibehållande föga mera än namnet deraf, och bildar en stamtrupp,

som utgör ett mellanting af den nuvarande indelta och 1883 års värfvade

stam utan att kunna fritagas från de brister, man anmärkt mot både den

ena och den andra. Den kunde svårligen blifva af någon fasthet eller varaktighet,

utan skulle endast bilda en kortvarig öfvergångsformation. Tager

man vidare i noggrant betraktande de krafter, som i vårt land arbeta emot

åtagande af det besvär, som alltid måste åtfölja en betryggande försvarsorganisation,

så synes mig sannolikt, att det slutliga resultatet blifver — ej

1875 års vänipligtsarmé — ej heller 1883 års härordning med värfva d

stam — utan en milisarmé i Schweiziskt mönster, en organisation, som

ännu knappast funnit försvar af någon opartisk militär utom Schweiz’ gränser,

men som allmänt blifvit utdömd af sakkunnige så inom som utom nämnda land.

I afseende på grundskatterna hade jag önskat, att vi gått den väg, som

redan af 1864 års grundskattekomité föreslogs, endast med den skilnad att

den lindring, som korame de mest tyngde till godo, bestode ej i en aflösning

utan i en afskrifning af viss del af grundskatten. Jag utgår dervid icke

från några teoretiska grunder, utan helt enkelt från den praktiska satsen, att

då en tunga, som hvilar på medborgare, kan af staten undvaras, så må den

ock aflyftas. Men liksom man dervid å ena sidan bör vara viss, att staten

verkligen ej blott för året, utan fortfarande kan umbära skatten, så bör man

ock å den andra medgifva lättnaden först åt dem, som äro hårdast tryckte,

utan att de, som hafva bättre ställning, deröfver må vara afundsjuka. Det är enligt

denna grundsats, som redan ej så få skattetitlar blifvit afskaffade under

vår lifstid. Jag instämmer sålunda med den uppfattning, som af Herr

Casparsson blifvit utvecklad uti hans motion N:o 11 angående afskrifning af

en del af grundskatten, liksom uti det förslag, som af honom der framställes.

Hufvudsumman af detta förslag är, att den del af hemmans eller skattelagd

lägenhets till kronan utgående ränta och kronotionde, som öfverstiger en

half procent af det hemmanet eller lägenheten senast åsätta taxeringsvärde,

skall eftergifvas genom det Överskjutande räntebeloppets afskrifning — samt

att denna lindring skall ske utan rubbning uti eller samband med indelningsverket.

Medgifver sedermera statsverkets tillstånd, att framdeles denna

halfva procent sänkes med ytterligare något, så är jag villig äfven dertill

samtycka. Grundskatten qvarstår såsom erkänd princip och dess ombildning

i händelse af behof är möjligare, än om den alldeles försvunnit.

I afseende åter på indelningsverket har jag ingen betänklighet mot att

kronan från rusthållen öfvertager underhållet af truppens vapen och beklädnad

och utbetalar ersättning för under tjenstgöring störtade hästar, samt

lindrar andra dermed jemförliga besvär vid armén och motsvarande vid

båtsmanshållet, hvarigenom åtskilliga kamerala och militära fördelar kunna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

TTJ7,°-i J. -Kl . nrv

uobuvwnuö ±y:o .

vinnas och de s. k. ovissa besvären aflyftas, utan att försvarsverket lider

något afbräck.

Motivet, hvarför jag oaktadt dessa betänkligheter voterat för de af

Kongl. Maj:t föreslagna »lindringarne», har jag angifvit i början af denna

reservation. Men på samma gång har jag velat med några ord uttala min

fruktan för den nu beträdda vägen, och fritager mig från att svara för de

följder, jag motser deraf skola uppkomma. Skulle det under riksdagens lopp

visa sig, att beväringslagen med den utsträckta öfningstiden, sådan den af

Kongl. Maj:t blifvit framlagd, ej blir antagen, så röstar jag mot nu ifrågavarande

afskrifningar och vill äfven genom denna reservation behålla min rätt dertill

öppen»;

af Herrar C. Ifvarsson, A. P. Danielson, S. Nilsson i Efveröd, N.

Petersson i Runtorp, S. Andreasson i Tollerud, G. Eriksson i Mörviken,

J. Jonson i Fröstorp, M. Jonsson i Wansäter, 0. B. Olsson, A. Persson i

Mörarp, P. Persson i Törneryd och J. E. Wikstén (vid punkten A), hvilka

anfört och yrkat:

»Då här icke föreligger något förslag till skatte- och försvarsfrågornas

fullständiga lösning, torde frågan om antagande af värnpligtslagen icke behöfva

sammanbindas med de nu ifrågavarande skattelindringarna, men då

deremot afskrifning af en del af grundskatterna rättvisligen betingar motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbördorna och tvärtom samt båda

delarna synas oss berättigade, så och oberoende af frågan om värnpligtslagen

få vi härmed hemställa, att ingressen må erhålla följande lydelse:

A) att Riksdagen, under förutsättning af motsvarande

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, måtte besluta:

l:o) att ränta och» etc. (i öfrigt lika med Utskottets

förslag).

Herr L. 0. Larsson har begärt få antecknadt, att han till följd af

sammanträde i Riksbanken varit förhindrad att deltaga i behandlingen inom

Utskottet af de i detta Utlåtande omförmälda ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:64 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående nedsättning i de på viss jord hyllande grundskatter. s. 1 i texten