Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker, samt angående vilkor en för sådana statsbidrags, äfvensom odlingslåns erhältande.
1885-02-13 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1885:5, Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka marker, samt angående vilkor en för sådana statsbidrags, äfvensom odlingslåns erhältande.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
I
N:0 5.
Ank. till Kiksrl. Kansli den 13 Febr. 1885, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer
och torrläggning af vattensjuka marker, samt
angående vilkor en för sådana statsbidrags, äfvensom
odlingslåns erhältande.
(R. A.)
Uti sin nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof
har Kong]. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen gjort
framställning om de anslag, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas
för utförande af väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggm
ider, vattenkommunikationer samt arbeten för torrläggning af
sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,
sprida frostskador öfver omgifvande nejd; och får Stats-Utskottet härmed
afgifva utlåtande ej mindre öfver Kongl. Maj:ts omförmälda förslag
än ock öfver de i nedannämnda enskilda motioner gjorda framställningar
i enahanda och dermed sammanhang egande ämnen.
A. Väganläggningar och vägförbättringar.
l:o.
För anläggning af nya. samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t i sin ofvanberörda nåBih.
till Riksd. Frot. 1885. å Samt. 1 Afd. é käft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
diga proposition föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1886 bevilja
500,000 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll den
12 sistlidne Januari (6:te hufvudtiteln sid. 98) inhemta», att Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 22 November
1884 afgifvit generalförslag i fråga om beloppet af de statsbidrag, som
syntes styrelsen böra äskas för år 1886 till understödjande af allmänna
väg- och vattenbyggnadsarbeten, samt dervid anfört, bland annat, beträffande
fonden till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar:
att beliofvet af denna fond, hvilken för år 1884 varit och jemväl
för innevarande år vore bestämd till 400,000 kronor, vore i ständig
tillväxt såsom följd af landets raskt fortgående utveckling i ekonomiskt
hänseende och dermed jemväl fortskridande utsträckning af
jern vägsnätet öfver landet, hvaraf helt naturligt följde behof af nya
eller förbättrade vägar så väl till jernvägsstationerna som i öfrigt inom
de orter, hvilka ännu icke kommit i åtnjutande af jernvägskommunikationer;
att detta förhållande bestyrktes deraf, att i styrelsens arkiv innelåge
fullt förberedde och granskade planer till ett så betydligt antal
af vederbörande myndigheter och kommuner förordade och af understöd
förtjenta vägföretag, att den beräknade kostnaden för deras utförande
uppginge till omkring 2,500,000 kronor och summan af det
understöd, som derför begärts, belöpte sig till omkring 1,600,000 kronor;
att visserligen flera af dessa företag vore af beskaffenhet att icke
på en gång, utan endast i mån af arbetenas fortgång erfordra anslag,
men att, då likväl en tid af minst fyra år skulle, derest den ifrågavarande
fonden fortfarande bestämdes till 400,000 kronor årligen, åtgå
för beredande efter hand af understöd till de nämnda vägarbetena, och
då under tiden nya företag af samma art till oförminskadt antal och
kräfvande motsvarande kostnad antagligen skulle förberedas och till
erhållande af understöd anmälas, styrelsen ansåge sig böra hemställa,
att till Riksdagen måtte göras framställning om anvisande till det
ändamål, hvarom nu är fråga, af ett för år 1886 förhöjdt belopp af
500,000 kronor.
Vid underdånig föredragning af detta ärende har Statsrådet och
Chefen för Civildepartementet erinrat, att ifrågavarande anslag, som
för år 1867 varit bestämdt till 150,000 kronor och till och med år
1874 vid detta belopp bibehållits, derefter höjts från t>ch med år 1875
till 200,000 kronor och från och med år 1882 till 300,000 kronor samt
vid 1883 års riksdag, på derom inom Riksdagen väckt förslag, bestämts
till det belopp för år 1884, hvarmed det äfven innevarande år utginge,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3
eller 400,000 kronor. Medan ännu det årliga anslaget var faststäldt
endast till 150,000 kronor och 200,000 kronor, hade det ej sällan förekommit,
att särskilda medel af Riksdagen anslogos till utförande af
sådana väganläggningar, till hvilka med hänsyn till deras större omfattning
vägbyggnadsfonden ansåges icke böra anlitas.
Några särskilda anslag för ifrågavarande ändamål hade deremot,
efter det vägbyggnadsfonden höjdes till 300,000 kronor, icke blifvit af
Riksdagen beviljade.
Den höjning, som sålunda skett i vägbyggnadsfonden under senare
åren, kunde följaktligen icke vid det af Departementschefen angifna
förhållandet anses hafva tillfört de ifrågavarande behofven tillgångar
till fullt samma belopp, hvarmed tillökningen i fonden skett;
utan Kongl. Maj:t hade funnit sig föranlåten att ur denna fond Jemna
bidrag jemväl till sådana större företag, hvartill särskilda anslag förut
plägat af Riksdagen beviljas.
Vid sådant förhållande vore det enligt Departementschefens åsigt
nödvändigt, för att kunna i någon mån understödja den ständigt fortgående
utvecklingens kraf på underlättade samfärdemedel, att ifrågavarande
anslag blefve förhöjdt, på sätt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit.
Utskottet har inhemtat, att sedan vägbyggnadsanslaget för innevarande
år, 400,000 kronor, blifvit disponeradt enligt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
den 11 December 1884 afgifna förslag, i styrelsens
arkiv funnes hvilande ansökningar och intill nämnda dag granskade förslag
till ytterligare vägbyggnadsföretag, hvilka styrelsen ansåge förtjenta
att med statsbidrag understödjas och för hvilka kostnaden beräknats
till 1,959,905 kronor 72 öre, samt att derutöfver efter samma
dag till styrelsen inkommit vägförslag, beräknade till en kostnad af
462,774 kronor 33 öre.
Behofvet af anslagets förhöjning synes härmed vara ådagalagdt;
i följd hvaraf Utskottet — med erinran, att enligt de förslagna vilkoren
ifrågavarande anslag ej få uppgå till mera än högst 2/3 af den
beräknade kostnaden enligt faststäld arbetsplan samt att, om verkliga
kostnaden för arbetets utförande befinnes understiga den beräknade,
anslaget skall i förhållande derefter minskas — får hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande förslag, för år 1886 såsom bidrag för
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar anvisa ett
belopp af 500,000 kronor.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
B. Bro- och hamnbyggnader samt vattonkommunikationer.
2:o.
För understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder liar Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen
måtte för år 1886 anvisa samma belopp, som för åren 1883,
1884 och 1885 beviljats, eller 100,000 kronor.
1 sitt ofvan omförmälda generalförslag har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att redan vid förslagets afgifvande den 22 November
1884 af ifrågavarande anslag för år 1885 disponerats 89,300
kronor samt att hos styrelsen vore hvilande granskade förslag till nödiga
befunna brobyggnader, för hvilka anläggningssumman uppginge till
316,520 kronor, hvartill komrne 96,500 kronor för två särskildt omförmälda
företag; och har styrelsen, i anseende till de sålunda anmälda betydliga
kraf på understöd från ifrågavarande fond, hemstält, huruvida icke
Kongl. Maj:t skulle finna skäl vara för handen att hos Riksdagen föreslå
densammas ökande till 150,000 kronor; hvilken hemställan dock, på
sätt i statsrådsprotokollet upplyses, Departementschefen ansett sig icke
böra för närvarande biträda.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, till understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
för år 1886 anvisa 100,000 kronor.
3:o.
I en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 98) har Herr A. V. Ljungman hemstält, att Riksdagen
måtte ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 70,000
kronor för åstadkommandet af en fullständig momskärs farled, utmed vestra
Tjärn emellan Krosse- och Marstrands]''jordar ne.
Till stöd för detta förslag har motionären åberopat betydelsen för
det nu ånyo yppade, ymniga Bohuslänska sillfisket af en ökad samfärdsel,
hvilken vore så mycket mer i ögonen fallande, som afsättningen
af fångsten för detsamma hittills utgjort största svårigheten att öfvervinna.
Af de samfärdselförbättringar, som behöfdes för sillfiskets upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o. 5.
5
bringande till oneklig höjdpunkt, vore, till följd af fiskets utöfvande
hufvudsakligen inuti skärgården, förbättringar uti inomskärsfarlederna
å ena sidan af synnerligt betydande vigt och å andra sidan i förhållande
dertill jemförelsevis helt måttligt kostsamma.
För åstadkommandet af en oafbruten inomskärsfarled hela Bohusläns
hafskust utefter hade fullständiga undersökningar verkstälts på
föranstaltande och bekostnad af Göteborgs och Bohus läns landsting.
Af de arbeten, som dervid ifrågasatts, vore, till följd af dels trafikens
starkt tilltagande ökning ju mer man närmade sig densammas
hufvudpunkt, Göteborg med dess talrika afsättningsmöjligheter, och
dels den mellersta delens af Bohuslänska skärgården öfvervägande betydelse
för både hafsfiske! i allmänhet och det ymniga sillfisket, de som
behöfdes för fullbordandet af inom skärsfarleden utmed vestra Tjörn de
vigtigaste, hvilket äfven af ofvannämnda landsting erkänts genom hemställanden
till Kougl. Maj:t under åren 1807 och 1882 om denna farleds
åvägabringande på bekostnad af allmänna medel, af hvilka hemställanden
det första också ledde till utförandet af en del af de nödiga
arbetena. Denna farleds allmänna betydelse för samfärdseln i Bohuslänska
skärgården vore sålunda insedd och erkänd redan före och oberoende
af den med vintern 1877—1878 begynta nya sillfiskeperioden.
Någon större lokal betydelse särskildt för den trakt, utmed hvilken
den läge, egde den deremot på intet vis, hvadan den heller icke någonsin
torde komma till stånd, med mindre än att den bekostades af
staten.
Den, på sätt nyss antydts, redan utförda del af den erforderliga
farleden hade åvägabragts med anslag af de medel, som Riksdagen för
år 1871 ställ till Kongl. Maj:ts förfogande för understödjande af liknande
arbeten, och den 10 December 1872 efter afsyning godkänts;
men då den farled, man sålunda erhållit, hvarken utgjorde ett fullständigt
helt eller blifvit med hänsyn till varaktigheten utförd i tillräcklig
omfattning, och då densamma nu, sedan sillfisket tillkommit, än mindre
motsvarade sin bestämmelse, torde det ock böra anses vara med
god hushållning öfverensstämmande att genom utförandet af ytterligare
nödiga arbeten åstadkomma ett verkliga behofvet tillfredsställande helt
af det redan på allmän bekostnad verkstälda, hvarigenom man skulle,
såsom det hette i nämnda landstings hemställan till Kong!. Maj:t år
1882, »erhålla en sammanhängande och trygg inomskärsfarled från Soten
till Göteborg». Härför åter vore nödigt att, enligt till vederbörande
distriktschef vid Kongl. Väg- och vattenbyggnadscorpsen uppgjordt
förslag, dels uppmuddra sundet mellan Tjörns-hufvud ochTjörnskalf
till 12 fots djup under medel vattenhöjd, hvilket skulle medföra en
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
kostnad af 14,900 kronor, och dels förbättra den 1872 åvägabragta farleden
mellan Hjerterösund och Toftösund, hvilket åter skalle kräfva en
kostnad för det förra sundet af 52,550 kronor och för det senare af 2,700
kronor, hvadan alltså hela den ifrågavarande farledens åstadkommande
skulle förorsaka statsverket en utgift af 70,150 kronor.
Herr Ljungman har till Utskottet öfverlemnat kostnadsförslag
jemte öfriga, detta ärende rörande handlingar, af hvilka Utskottet tagit
del.
Ehuru Utskottet ej vill förneka, att den i berörda motion föreslagna
inom skärsfarledens åstadkommande kan medföra afsevärdt gagn, har
Utskottet ej ansett sig kunna föreslå bifall till förslaget. Det må vara
sant att, såsom motionären antydt, den trakt, utmed hvilken farleden
ligger, ej skulle af densamma hemta den största fördelen, men tydligt
är i allt fall, att med arbetet afses främjande af vinstgifvande företag,
af intressen, hvilkas betydenhet motionären sjelf vitsordat.
Af de handlingar, motionären stält till Utskottets förfogande, inhemtas
ock, att i följd af bristande deltagande från intressenters sida,
föreslagna åtgärder i samma syfte som det till grund för motionen
liggande redan tillförene funnits ej kunna från statens sida vidtagas.
Sålunda förekommer i fråga om den af motionären omförmälda, den
10 December 1872 afsynade, med statsbidrag öppnade farleden innanför
Hjerterön och Toftön i Bohusläns skärgård, att, sedan Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anmält, att densamma ej hölle erforderligt
djup, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 December 1879, enär
hvarken enskilde personer i orten eller vederbörande kommuner funnits
villige att verkställa de erforderliga muddringsarbetena, äfven om
anslag af allmänna medel dertill beviljades, samt Göteborgs och Bohusläns
landsting jemväl ansett sig icke böra åtaga sig verkställandet af
nämnda arbeten eller ikläda sig ansvar för framgent underhållande af
visst segeldjup af farleden, funnit den gjorda anmälan icke för det
dåvarande till vidare åtgärd föranleda.
Likaså, och sedan Göteborgs och Bohus läns landsting år 1882
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder för upprensning
till erforderligt djup af sundet mellan Tjörns hufvud och Tjörnskalf
i närheten af Marstrand, samt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i underdånigt utlåtande deröfver anfört, bland annat, att angeläget
vore att på förhand utreddes, hvilken eller hvilka de vore, som ville
åtaga sig att utföra och ansvara för underhållet af arbetet, i fall detsamma
komme att med bidrag af statsmedel verkställas, äfvensom att
tillskjuta den andel af kostnadssumman, som komme att ifrågasättas,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
7
liar Kongl. Maj:t deri 2 Mars 1883 förklarat Landstingets framställning
icke i ärendets dåvarande skick föranleda någon vidare åtgärd.
1 öfverensstämmelse med do åsigter, som sålunda i liknande fall
gjort sig gällande, samt på grund af livad Utskottet här ofvan anfört
och då Kongl. Maj:t, om Han dertill finner skäl, kan af anslaget till,
bland annat, upprensning af åar och farleder bevilja statsbidrag
på vanliga vilkor till ifrågavarande arbetes utförande, hemställer
Utskottet,
*
att Herr Ljungmans ifrågavarande motion ej
må vinna Riksdagens bifall.
C. Vattenaftappningsföretag.
4:o.
Sedan under en följd af år Riksdagen beviljat dels anslag utan
återbetalningsskyldighet, för understödjande af sådana utdikningar och
vattenaftappningar i särskildt de norra länen, som hufvudsakligen afsåge
att förminska frosfländigheten, och dels låneunderstöd för befrämjande
af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, för
beredande af odlingsbar mark inom rikets mellersta och södra län,
beslöt 1873 års Riksdag, enligt dess skrifvelse N:o 67 mom. 8:o, den
ändring härutinnan, att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes tvenne
för hela riket gemensamma anslagssummor, den ena att såsom låneunderstöd
anvisas för sådana utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar, som hufvudsakligen afsåge att befrämja odlingsföretag,
och den andra att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
användas till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afsåge att förminska frosfländigheten;
och förfors på hufvudsakligen enahanda sätt vid de följande riksdagarne
till år 1883.
Sistnämnda års Riksdag åter (se dess skrifvelse N:o 67) beslöt
bildande af en särskild fond med ändamål att genom lån understödja
odling af sanka trakter och anvisade derjemte, till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida
frostskador öfver omgifvande nejd, för år 1884 ett belopp af 100,000
kronor; hvarefter enahanda anslag vid 1884 års riksdag beviljades till
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
lika belopp för år 1885; oclx liar Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att till samma ändamål för år 1886 anvisa likaledes
100,000 kronor.
I en inom Första Kammaren väckt, till Stats-Utskottets behandling''hänvisad
motion (N:o 37) hafva Herrar Friherre John Ericson och
II. A. Widmark andragit, att den förändring, som, på sätt ofvan
meddelats, vid 1883 års riksdag med detta anslag vidtogs, för Norrland
icke varit lycklig.
Förut hade anslag utan återbetalningsskyldighet kommit sådana
aftappningar och utdikningar till godo, hvilka företrädesvis afsågo att
minska frostländigheten, utan afseende på om marken var af beskaffenhet
att efter torrläggningen kunna odlas, hvaremot numera detta anslag
endast tilldelades torrläggningsföretag å sådana vattensjuka marker,
som sprede frostskada och icke kunde med fördel odlas__Detta
vore emellertid för Norrland ganska ödesdigert. För den med norrländska
förhållanden obekante kunde det visserligen synas helt naturligt,
att aftappningar å odlingsbar mark hänvisades för understöd
till odlingsfonden och att i sådant fall ingen hänsyn toges till markens
frostspridande egenskaper, enär ju, enligt begrepp, hemtade
från erfarenhet om förhållandena i mellersta och södra Sverige,
aftappning af sådan mark betalade sig sjelf och det lån, som finges
ur odlingsfonden, ytterligare gynnade företaget; men i Norrland stälde
sig emellertid saken helt annorlunda. Odlingsbar mark funnes nemligen
der i myckenhet, och norrländingen behöfde sålunda icke tillgripa
myrar för uppodling, enär annan god odlingsmark i de allra flesta
fall läge närmare till hans hem, men han kunde icke med fördel bruka
den jord, han redan hade under plog, och hade sålunda icke något skid.
öka den, så länge en myr sprede frostens härjningar öfver hans fält. Alt
utdika denna myr vore således för hans jordbruk ett lifsvilkor och
frosthärdens undanrödjande hans förnämsta och i de allra flesta fall
enda afsigt med utdikningen. Det vore för honom likgiltigt, om jordmånen
i myren vore mer eller mindre god. Odlingsfonden blefvé, enligt
motionärernes förmenande, för den norrländska jordbrukaren af föga
gagn. Han kunde icke begagna sig af denna fond, när hans egentliga
och enda afsigt med dikningsföretaget vore den ofvan anförda. Han
kunde icke åtaga sig odla de ofta aflägset belägna tusentals tunnland,
hvaraf myren bestode, blott derför att han finge lån ur odlingsfonden
till upptagande af hufvuddikena. Den fond, som just vore afsedd för
det ändamål, lian ville vinna, frostländighetens minskande, finge han
icke del af, såvida icke hans myr skulle höra till det i närheten af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
9
de odlade bygderna uti Norrland sällan förekommande slag, der jorden
efter torrläggningen icke dugde till odling.
En annan form för eller rättare titel på anslaget till myrutdikningar
för frostländighetens minskande vore nödvändig, om anslaget
skulle komma Norrland till gagn, d. v. s. den del af fäderneslandet
till gagn, som bäst beböfde det och för hvilken det väl ock förnämligast
afsetts.
Men äfven beträffande beloppet anhålla motionärerne om en ökning,
ty om det vilkor, som nu hämmade användandet af denna fond,
borttoges, så vore de fullt öfvertygade derom, att de nu anslagna 100,000
kronorna skulle varda otillräckliga. Målet, som ernåddes genom detta
anslag, vore vigtig!; de utgifna medlen komme hundrafaldt åter genom
landets uppodling och genom utkomst för ökad befolkning, som
derigenom bereddes. Betänkligheter mot att öka anslaget torde derföre
icke böra finnas.
Motionärerne hafva på grund häraf hemstält, att Riksdagen ville
till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afse att minska frostländigheten, för år 1886 anvisa ett
belopp af 150,000 kronor.
Inom Andra Kammaren hafva Herrar Will. Farup, P. A. Hellgrén,
Gunnar Eriksson, O. N. Wagenius, Johan Nydahl, Ant. Markstedt, P.
G. Näslund, Gust. Hceggström, P. Näsman, Eric Öberg, J. W. Lindh,
Er. Petter Jonsson, P.*0. Eriksson, Nils Wallmark och G. O. Tundal i
afgifven motion (N:o 132) gjort enahanda framställning, endast med
den förändring, att anslagets belopp af desse motionärer föreslagits till
200,000 kronor.
Enligt upplysningar, som Utskottet från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhållit, har ifrågavarande anslag för år 1884 sålunda fördelats,
att deraf beviljats till arbeten
inom Norrbottens län............................................. kronor 29,000: —
,, Vesterbottens „ .......................................... v 3,900: —
„ Jemtlands „ ........................................... „ 60,400: —
„ Skaraborgs „ ................................ »__6,700: —
kronor 100,000: —
och utgjorde den beräknade kostnaden för arbeten af den med anslaget
afsedda beskaffenhet, hvartill planer inkommit under tiden från 1884^
års anslags fördelning till den 2 dennes, ett sammanräknadt belopp af
40,231 kronor.
Utskottet har funnit den uppfattning, som ligger till grund för
Bih. till Bilcsd. Prof, 1885. 4 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 2
10
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 5.
ofvannämnde enskilde motionärers förslag, föranledd af en enligt Utskottets
åsigt må hända allt för sträng tolkning af de för ifrågavarande
fond gällande bestämmelser. De anförda orden: »utan att kunna med
fördel odlas», om hvilka i detta sammanhang hufvudsakligen är fråga,
utesluta ej möjligheten af en sådan användning af fonden, att anslag
derifrån lemnas till torrläggning af mark, som, ehuru odlingsbar, ej
med fördel kan odlas. Denna Utskottets tolkning af bestämmelsen vinner
stöd" af innehållet i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 Juni
1883 (N:o 67). Såsom skäl derför att ifrågavarande torrläggningsföretag
ej lämpligen borde understödjas genom lån, utan statsbidragen dertill
lemnas såsom anslag, anföres nemligen i denna skrifvelse, att med
fonden afsåges att understödja utdikningar af sådan mark, som äfven
efter arbetets utförande, åtminstone under den närmaste framtiden, vore
otjenlig till odling och således för egaren utan värde, men hvilken mark
genom de derifrån härflytande frostskador hade förderfligt inflytande
på den omgifvande nejden, samt att förty arbeten af förevarande beskaffenhet
medförde jemförelsevis mindre nytta för den jordegare, som
utförde arbetet, än för egarne af angränsande fält.
För motionernas beaktansvärda syfte torde således de gällande
bestämmelserna ej lägga hinder i vägen.
Hvad åter anslagets belopp angår, har Utskottet ej funnit giltiga
skäl anförda för eller den hittills vunna erfarenheten ådagalägga behofvet
af en förhöjning deri, åtminstone för det närvarande.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag och utan vidare afseende å Herrar Friherre
Ericsons och Widmarks samt Herr Farups m. fl.
motioner, för understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som utan att kunna med fördel odlas
sprida frostskador öfver omgifvande nejd, för år 1886
anvisa 100,000 kronor.
5:o.
På sätt under nästföregående punkt förmälts, beslöt Riksdagen
år 1883 bildande af en särskild fond med ändamål att genom lån understödja
odling af sanka trakter; hvarvid Riksdagen tillika för åren
1884—i.888 meddelade bestämmelser angående samma fond, hvilka
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 5.
11
återfinnas i 1883 års Riksdags underdåniga skrifvelse N:o 67 och Kong!,
kungörelsen den 28 September 1883.
Herr Grefve Eric Sparre har i en i detta ämne inom Andra
Kammaren väckt motion (N:o 141) anfört, hurusom den omständighet
att den s. k. mossodlingslånefonden föga anlitades, föranledde till det
antagande, att vilkoren för dessa lån vore för hårda. En hvar med
någon erfarenhet om de vid något större vattenledningar ty värr alltför
vanliga missräkningar eller inträffade oförutsedda omständigheter
måste också inse de betänkligheter, som uppstå att, redan efter fem
års förlopp, å kostnadssumman med tillägg af fem års ränta erlägga
en annuitet af 10 procent. Detta jemte föreskriften om ställande af
säkerhet för fullgörande af kontraktet om hela vattenafledningens och
odlingens utförande, hvilket vore öfverflödigt, om lånet delvis utlemnades
i mån af arbetets fortgång, afskräckte allmogen från att anlita
fonden.
Slutligen voré önskvärdt, att lån ur denna fond kunde erhållas
till vattenafledning och odling icke blott af mossar och sanka trakter,
men äfven af andra marker, för hvilkas fruktbarhet en fullständigare
vattenafledning vore hufvudvilkoret. I andra länder, särskildt England
och Skotland, lemnades af staten högst betydliga belopp till sådana
låneunderstöd, och det vore tid att äfven här uppmärksamheten fästes
derpå.
Nämnde motionär har derföre föreslagit, att Riksdagen måtte för
sin del besluta den ändring i de för erhållande af lån ur den s. k.
mossodlingslånefonden genom Kongl. kungörelsen den 28 September
1883 meddelade föreskrifter, att dels vilkoren för erhållande af sådana
lån i ofvan angifna syfte mildrades, dels lån beviljades för vattenafledning
och afdikning jemväl af andra än i vanlig bemärkelse sanka eller
vattensjuka marker.
Utskottet har inhemtat, att lån från ifrågavarande fond för år
1884 beviljats till ett belopp af 120,700 kronor, hvaraf belöpa:
på Kalmar län .................................................................... kronor 87,700
,, Skaraborgs ,, ............................................................... ,, 27,700
och ,, Elfsborgs „ ............................................................ ,, 5,300;
att den beräknade kostnaden för företag, afsedda att med lån ur
odlingsfonden understödjas och beträffande hvilka planer till Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för granskning inkommit efter fördelningen af
1884 års fond intill den 2 dennes, utgjorde 33,344 kronor; samt
att ansökningar om lån från odlingsfonden, som inom den 31
December 1884 till styrelsen inkommit, men hvilka i agronomiskt hänseende
varit ofullständiga och derföre återsändts för att efter omarbet
-
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 5.
ning anmälas till låneunderstöd, afsett arbeten för en beräknad kostnad
af 122,214 kronor.
De i Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse den 11 Juni 1883
meddelade bestämmelser, i bvilka motionären önskat ändring, synas
vara följande:
i punkten A): att fonden afser understödjande af odling »af sanka
trakter»;
i punkten F) mom. 3: att lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till
kela det belopp, hvarmed, enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden
för vattenafledningen och afdikningen beräknas komma att uppgå;
i mom. 5: att för fullgörande af kontraktet om skyldighet att inom
viss bestämd tid fullborda så väl vattenafledningen och afdikningen som
äfven odlingsarbetet, äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring,
i fall mot kontraktet bry tes, skall ställas säkerhet; samt
i mom. 12: att de första fem åren från första lyftningsdagen icke
någon ränta eller kapitalafbetalning erlägges, men å de under tiden
lyftade belopp fem procent årlig ränta beräknas, hvilken vid de fem
årens slut lägges till den beviljade låuesumman, hvarefter å det sålunda
uppkommande beloppet från och med sjette året tills lånet blifvjt
slutbetaldt erlägges cn annuitet af tio procent, deraf som ränta räknas
fem procent å oguldna kapitalbeloppet.
I fråga om punkten A) och punkten F) mom. 3 har Utskottet ej
ansett sig eg a giltiga skäl att nu föreslå en så genomgripande förändring
i de för blott två år sedan af Riksdagen faststälda föreskrifter,
som motionären synes hafva afsett, eller att lån skulle kunna lemnas
till fullständigare vattenafledning å redan odlad mark samt, vid nyodling,
till ej blott vattenafledningen och afdikningen, utan äfven sjelfva
odlingen.
Den i mom 5 stadgade säkerhet har synts Utskottet oeftergiflig
och ej lämpligen kunna delas så, att särskild säkerhet finge ställas för
särskilda andelar af lånet. En dylik förändring synes ock mindre behöflig
vid det förhållande att, enligt gällande vilkor, medlen utbekommas
endast successivt i mån af arbetets fortgång, hvarigenom löftesmännens
äfventyr väsentligen minskas.
Beträffande åter bestämmelsen i mom. 12 har Utskottet funnit
anledning förefinnas att i en ej ringa grad tillmötesgå motionärens framställning.
Att ifrågavarande fond ännu anlitas endast i ganska ringa
utsträckning framgår af de siffror, Utskottet här ofvan anfört, om desamma
jemföras med det vid fondens bildande medgifna beloppet af
1,000,000 kronor årligen. Då staten numera, i följd af ernådda billi
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
13
garo egna lånevilkor, lemnar lån till enskilda jernvägsbolag mot 4\
procent årlig ränta ocb dertill förunnar dessa ett anstånd med räntas
erläggande för de första åren, vida fördelaktigare än det, som i åberopade
mom. 12 finnes för odlingslånen bestämdt, synes billigheten
fordra, att äfven räntan å dessa sistnämnda lån nedsättes till 4i- procent,
helst säkerheten för deras i sammanhang med kronouppbörden
skeende återbetalning är otvifvelaktig.
Äfven amorteringsbeloppet torde utan någon olägenhet för staten,
men till lättnad för låntagaren, kunna nedsättas till 3>, procent,
hvarigenom aunuiteten i dess helhet minskades från nu föreskrifna tio
till åtta procent.
Utskottet hemställer alltså,
att Herr Grefve Sparres förevarande motion må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att annuiteten för
lån ur fonden till understödjande af odling af sanka
trakter må för lån, som hädanefter utbetalas, bestämmas
till åtta procent, deraf som ränta räknas fyra
och en half procent å oguldna kapitalbeloppet.
6:o.
I afseende å vill''or en för erhållande och tillgodonjutande af de här
ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att arbetena
utföras enligt faststälda planer, får Utskottet, under förutsättning af bifall
till sitt under nästföregående punkt gjorda förslag, hemställa,
att de i Riksdagens underdåniga skrivelser den
27 April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni 1883 (N:o
67) intagna allmänna vilkor och föreskrifter fortfarande
skola blifva gällande, endast med den förändring,
som kan föranledas af Riksdagens beslut öfver
Utskottets i nästföregående punkt gjorda hemställan.
Stockholm den 13 Februari 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 4 Häft.
3
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
Sammandrag af de uti Stats-Utskottets Utlåtande M:o 5 tillstyrkta statsbidrag
för väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer
samt torrläggning af vattensjuka marker.
Anslag. ! Summa.
A) Väganläggningar och vägförbättringar.
Till fond för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar ............................................ ;500,000 —
B) Bro- och hamnbyggnader samt vatten
kommunikationer.
! *
Till fond för understödjande af brobyggnader och
mindre hamnbyggnader samt upprensning af
dar och farleder................................................. 100,000—j
C) Vättenaftappningsföretag.
Till fond för understödjande af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd...................................... 100,000;—700,000;—
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1885:30 Skrifvelse till Konungen, angående beviljade statsbidrag till vägars anläggning, brooch hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning af vattensjuka mar s. 1 i texten