Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

1885-05-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1885:53, Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.

i

N:o 53.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1885, kl. 1 e. m.

Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt

att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.

(2:a U. A.)

1 en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 20) har Herr

Adolf Hedin på anförda skäl föreslagit, att Stats-Utskottet ville, efter

granskning af förut gällande föreskrifter om Kongl. Maj:ts rätt att

förfoga öfver uppkommande besparingar, föreslå bestämmelser i ämnet

att gälla under det år, hvars budget regleras af den nu församlade

Riksdagen.

I motionen förmäles, bland annat, att, sedan i 1872 års riksdagsbeslut

intagits, att Riksdagen vid den då faststälda statsregleringen

bibehållit de vid den nästföregående stadgade grunder i afseende å

dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne, paragrafen om besparingarna

från och med 1873 års riksdag ur riksdagsbeslutet uteslutits,

samt att följden deraf blifvit den, att från och med ikraftträdandet af

1874 års statsreglering Kongl. Maj:t användt besparingar utan att dertill

ega ens ofvan oröförmälda bemyndigande.

Af de vid förflutna riksdagar meddelade föreskrifter angående

Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver hufvudtitlarnes besparingar har

Bdi. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Åfd. 44 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.

Utskottet ansett följande böra i minnet återkallas. — Sedan Rikets

Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdagar faststält vissa hufvudtitlar

med bestämda anslagssummor, dem Kongl. Maj:t egde att inom titeln

fritt och obehindradt disponera, beslöto Ständerna, att allt hvad på de

åtta lmfvudtitlarne samt allmänna indragningsstaten kunde besparas

skulle till ett belopp af 100,000 R:dr årligen utgöra en 9:de hufvudtitel

med vilkor, att icke några särskilda summor deraf till sådana

föremål begagnades, hvilka ej med jordbruk, handel och näringar

egde gemenskap, äfvensom att allt, hvad sedermera utöfver de anslagna

100,000 R:dr i besparingar inflöt, skulle användas till afbetalning å

Rikets gäld. — Vid 1812 års riksdag blefvo åter alla öfverskott på

statsverket, så ständiga som under benämning af bevillning inflytande

inkomster, tillika med alla blifvande besparingar på riksstatens 8 hufvudtitlar

samt allmänna indragningsstaten öfverflyttade på 9:de hufvudtiteln

och, sedan 100,000 R:dr deraf årligen blifvit afsätta, öfverlemnades

öfverskottet till Kongl. Maj:t intill nästa riksdag till anskaffande

af förråd för beväringsmanskapet m. fl. dylika förnödenheter.

Härvid förblef det till 1815 års riksdag, då Rikets Ständer, med

afseende på öfverskotten å inkomsttitlarne förordnade, att desamma

borde, sedan 200,000 R:dr blifvit afsätta för försvarsverkets behof,

levereras till banken för Riksgäldskontorets räkning för att, på sätt

1810 års riksdagsbeslut antydde, användas till afbetalning å rikets

gäld, men deremot med afseende på besparingarna å utgiftstitlarne icke

meddelade någon föreskrift, hvilket, äfven var fallet vid 1818 års riksdag,

då likaledes öfverskotten utgjorde enda föremålet för Riksens

Ständers förordnande i detta hänseende. — Vid 1823 års riksdag afläto

Ständerna skrifvelse till Kongl. Maj:t af innehåll, att Rikets Ständer,

på förekommen anledning och med stöd af stadgandet i 30 § Riksdagsordningen,

att de af Rikets Ständer å hufvudtitlarne anvista summor

icke finge dragas till andra ändamål än dem, som under samma

titlar hörde, funnit nödigt förklara, att de å utgiftstitlarne uppkommande

besparingar hädanefter skulle disponeras endast för de behof, som

inom hufvudtitlarne kunde förefalla, samt att, i händelse något återstode,

sedan alla sådana utgifter blifvit bestridda, dermed borde förhållas

på lika sätt som med öfverskotten å inkomsttitlarne, och samma

återstod följaktligen levereras till Riksgäldskontoret för att användas i den

af Riksens Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag föreskrift^ ordning.

Vid 1834—1835 årens riksdag anmälde Ständerna hos Kongl. Maj:t, att

deras uppmärksamhet blifvit fäst derå, hurusom tid efter annan besparingarna

på 2:dra och 3:dje hufvudtitlarne blifvit disponerade till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande ,\ :o 53.

3

förhöjning af vissa embetsverks och corpsers ordinarie löningsstateiy

och huruledes detta förhållande derefter gifvit anledning att begära

ökade anslag för hufvudtitlarne, och bifall härtill beredt möjligheten

af nya besparingar, livilka åter på lika sätt användts. Ostridigt vore

det Kongl. Maj:ts höga rätt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade

ändamål disponera äfven sådana besparingar, som inom titeln

vid ordinarie anslagen kunde uppkomma, och hvilken Kongl. Maj:ts;

fria dispositionsrätt vore oundgänglig, på det Kongl. Maj:t måtte

vara i tillfälle att låta bestrida sådana kostnader, som, vid staternas

reglerande ej förutsedde, under tiden mellan riksdagarne funnes

nödvändiga, och hvartill såväl mindre brister i dessa titlars

förslagsanslag som ock tillfälliga arfvoden och traktamenten kunde

räknas, men deremot vore löner och löningsförmåner på ordinarie

stat icke af denna beskaffenhet, utan borde dessa rätta sig efter

den statsreglering, som en gång blifvit faststäld, och hvilken måste betraktas

såsom gällande intill dess densamma i vederbörlig ordning förändrades;

och då Rikets Ständer funnit iakttagandet af förenämnda

ordning i afseende på löningsstaterna vara af stor vigt, hade Rikets

Ständer beslutit, att de under riksstatens hufvudtitlar uppkommande

besparingar hädanefter icke finge anvisas till några bestämda löneanslag

på stat. Slutligen hafva Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag i

skrifvelse till Kongl. Maj: t den 12 Maj 1841 (N:o 332) beträffande den

framtida dispositionen af de särskilda hufvudtitlarnes besparingar anmält,

att Rikets Ständer väl då, såsom tillförene, insett och erkänt nyttan

och nödvändigheten af den åt Kongl. Maj:t senast genom Rikets

Ständers skrifvelse den 6 Oktober 1834 upplåtna rättighet att disponera

de å en eller annan hufvudtitel uppkommande, till beloppet kända

besparingar till de med titelns anslag åsyftade ändamål och för bestridande

af sådana, vid den af Rikets Ständer verkstälda statsreglering

ej påräknade utgifter, hvilka under tiden mellan riksdagarne kunde

finnas af oundgängligt behof påkallade, men att Rikets Ständer dock,

särdeles vid denna (1840—1841 årens) riksdag funnit, att ifrågavarande

dispositionsrätt blifvit begagnad på det sätt, att dels det dermed hufvudsakligen

åsyftade ändamål synts Rikets Ständer i betydlig mån förfeladt,

dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit att bereda

sådana utvägar, hvarigenom årliga redovisningen för statsverkets

medel måtte kunna återföras i det skick, Rikets Ständer ansåge oundvikligen

nödigt för statens betryggande och möjligheten för Rikets

Ständer att, genom sina revisorer eller Stats-Utskott, kunna åstadkomma

en ändamålsenlig granskning; hvadan Rikets Ständer, som genom den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.

verkstälda nya statsreglering^!:), medelst ökade anslag å riksstaten i

vissa delar, sökt afhjelpa några af de behof, för hvilkas fyllande

ifrågavarande tillgångar sedan sista riksdag tagits i anspråk, beslutit,

att de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunde å någon eller

några af hufvudtitlarne uppkomma, finge fortfarande af Kongl. Maj:t

användas till sådana af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter,

hvilka derefter kunde finnas för rikets styrelse af oundvikligt behof

påkallade, för samma ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag

afsågs, och hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af

permanent egenskap; att sålunda besparingarna i intet fall finge

komma i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden,

hvilka borde rätta sig efter den statsreglering, som af Rikets Ständer

blifvit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intill dess densamma

i vederbörlig ordning förändrades; samt att vid denna disposition i

öfrig! borde iakttagas, att de besparingar,, som ett år reserverades, kunde

ett följande år användas; och anhöllo Ständerna slutligen, att vederbörande

förvaltande embetsverk måtte undfå föreskrift att så inrätta räkenskaperna,

att de fullständigt utvisade ej mindre de uppkomna besparingarnas

belopp än ock deraf skedda utbetalningar. — Efter 1840—1841

årens riksdag hafva hvarken Rikets Ständer eller, efter det nya representationsskickets

införande, Riksdagen meddelat någon annan allmän

föreskrift angående dispositionen af besparingarna än den, som från

och med 1844—1845 årens riksdag till och med 1872 års intagits i

riksdagsbeslutet, och hvilken föreskrift i de särskilda riksdagsbesluten

haft nästan ordagrant lika lydelse, som den i motionen införda bestämmelsen

i 1872 års riksdagsbeslut.

Sedan Utskottet sålunda redogjort för de hufvudsakliga föreskrifter,

som hitintills blifvit meddelade i fråga om Kongl. Maj ds rätt att

disponera öfver de allmänna besparingarna, återstår att taga i öfvervägande,

hvilka bestämmelser kunna anses böra lemna» för nästa statsregleringsperiod.

Härvid har Utskottet funnit sig kunna antaga, att nu ej är fråga

vare sig om förslagsanslagen eller om reservationsanslagen. I afseende

på dessa anslag har städse iakttagits, beträffande förslaganslagen, att

uppkommande besparingar å dessa ej af Kongl. Maj:t disponeras, samt,

beträffande reservationsanslagen, att uppkommande besparingar å dessa

anslag reserveras för att till endast det med hvart och ett sådant anslag

uttryckligen angifna ändamål användas.

Återstå derefter de bestämda anslagen. I fråga om dessa delar

Utskottet motionärens åsigt om det oegentliga deri, att de senare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.

Riksdagarne, från och med 1873 års, ej meddelat några bestämmelser

om huru med de uppkommande besparingarna å dessa skulle förfaras.

Bristen på dylika bestämmelser synes dock Utskottet i viss mån antyda,

att de i 1841 års här ofvan omförmälda skrifvelse gifna och under

en lång följd af år tillämpade föreskrifter ansetts nära nog grundade

i sakens natur.

Öfver tillämpningen af dessa föreskrifter hafva utom Statsutskottet

både Riksdagens revisorer och Konstitutions-Utskottet haft att

vaka. Inför revisorerna redovisas nemligen användandet af hvarje uppkommande

tillgång, således äfven af besparingarna, och ingen anvisning

på dessa tillgångar kan ske utan Kong! Maj:ts i Statsrådet derom

fattade beslut, hvilket genom de i Statsrådet förda protokoll blifver

Konstitutions-Utskottet meddeladt.

Riksdagen är således i tillfälle att erhålla kännedom om besparingarnas

användning.

Någon ändring i berörda föreskrifter har Utskottet ej funnit anledning

föreslå, vid det förhållande, att dels Kong! Maj:ts förfogande

öfver besparingarna synts Utskottet i det stora hela leda snarare till

minskad kostnad än till ökade utgifter, hvilket senare deremot lätteligen

kunde blifva följden af en förändrad anordning, medelst kreditiv

eller på annat sätt, i fråga om oförutsedda behofs tillgodoseende, dels

det står hvarje Riksdag öppet att taga kännedom om föreskrifternas

tillämpning och, för den händelse att behof af ändrade bestämmelser

skulle visa sig —- hvilket nu ej synes vara fallet — i sådant afseende

besluta, dels ock Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att, om någon ändringskulle

befinnas vara ur statsförvaltningens synpunkt erforderlig, derom

hos Riksdagen väcka förslag.

Med erinran, att innevarande Riksdag redan — Första Kammaren

genom sitt beslut vid punkten l:o af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9

och Andra Kammaren genom sitt bifall till Utskottets hemställan i

punkten l:o af dess Memorial N:o 21 — besluta, att de ordinarie anslagen

under riksstatens tredje hufvudtitel skola anvisas att utgå emot

nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande

och under enahanda vilkor, som hittills, får Utskottet, på

grund af hvad ofvan blifvit anfordt, hemställa,

att Riksdagen må besluta, att vid statsregleringen

för nästkommande år de i Rikets Ständers skrifvelse

den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å

Bih. till lliksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Åfd. 44 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.

dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande

skola blifva gällande.

Stockholm den 8 Maj 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1885.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1885:76 Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne. s. 4 i texten