Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
1885-05-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1885:53, Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.
i
N:o 53.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1885, kl. 1 e. m.
Utlåtande, med anledning af vackt motion om Kongl. Maj:ts rätt
att disponera besparingar ä hufvudtitlarne.
(2:a U. A.)
1 en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 20) har Herr
Adolf Hedin på anförda skäl föreslagit, att Stats-Utskottet ville, efter
granskning af förut gällande föreskrifter om Kongl. Maj:ts rätt att
förfoga öfver uppkommande besparingar, föreslå bestämmelser i ämnet
att gälla under det år, hvars budget regleras af den nu församlade
Riksdagen.
I motionen förmäles, bland annat, att, sedan i 1872 års riksdagsbeslut
intagits, att Riksdagen vid den då faststälda statsregleringen
bibehållit de vid den nästföregående stadgade grunder i afseende å
dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne, paragrafen om besparingarna
från och med 1873 års riksdag ur riksdagsbeslutet uteslutits,
samt att följden deraf blifvit den, att från och med ikraftträdandet af
1874 års statsreglering Kongl. Maj:t användt besparingar utan att dertill
ega ens ofvan oröförmälda bemyndigande.
Af de vid förflutna riksdagar meddelade föreskrifter angående
Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver hufvudtitlarnes besparingar har
Bdi. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Åfd. 44 Haft. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.
Utskottet ansett följande böra i minnet återkallas. — Sedan Rikets
Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdagar faststält vissa hufvudtitlar
med bestämda anslagssummor, dem Kongl. Maj:t egde att inom titeln
fritt och obehindradt disponera, beslöto Ständerna, att allt hvad på de
åtta lmfvudtitlarne samt allmänna indragningsstaten kunde besparas
skulle till ett belopp af 100,000 R:dr årligen utgöra en 9:de hufvudtitel
med vilkor, att icke några särskilda summor deraf till sådana
föremål begagnades, hvilka ej med jordbruk, handel och näringar
egde gemenskap, äfvensom att allt, hvad sedermera utöfver de anslagna
100,000 R:dr i besparingar inflöt, skulle användas till afbetalning å
Rikets gäld. — Vid 1812 års riksdag blefvo åter alla öfverskott på
statsverket, så ständiga som under benämning af bevillning inflytande
inkomster, tillika med alla blifvande besparingar på riksstatens 8 hufvudtitlar
samt allmänna indragningsstaten öfverflyttade på 9:de hufvudtiteln
och, sedan 100,000 R:dr deraf årligen blifvit afsätta, öfverlemnades
öfverskottet till Kongl. Maj:t intill nästa riksdag till anskaffande
af förråd för beväringsmanskapet m. fl. dylika förnödenheter.
Härvid förblef det till 1815 års riksdag, då Rikets Ständer, med
afseende på öfverskotten å inkomsttitlarne förordnade, att desamma
borde, sedan 200,000 R:dr blifvit afsätta för försvarsverkets behof,
levereras till banken för Riksgäldskontorets räkning för att, på sätt
1810 års riksdagsbeslut antydde, användas till afbetalning å rikets
gäld, men deremot med afseende på besparingarna å utgiftstitlarne icke
meddelade någon föreskrift, hvilket, äfven var fallet vid 1818 års riksdag,
då likaledes öfverskotten utgjorde enda föremålet för Riksens
Ständers förordnande i detta hänseende. — Vid 1823 års riksdag afläto
Ständerna skrifvelse till Kongl. Maj:t af innehåll, att Rikets Ständer,
på förekommen anledning och med stöd af stadgandet i 30 § Riksdagsordningen,
att de af Rikets Ständer å hufvudtitlarne anvista summor
icke finge dragas till andra ändamål än dem, som under samma
titlar hörde, funnit nödigt förklara, att de å utgiftstitlarne uppkommande
besparingar hädanefter skulle disponeras endast för de behof, som
inom hufvudtitlarne kunde förefalla, samt att, i händelse något återstode,
sedan alla sådana utgifter blifvit bestridda, dermed borde förhållas
på lika sätt som med öfverskotten å inkomsttitlarne, och samma
återstod följaktligen levereras till Riksgäldskontoret för att användas i den
af Riksens Ständer vid 1809 och 1810 årens riksdag föreskrift^ ordning.
Vid 1834—1835 årens riksdag anmälde Ständerna hos Kongl. Maj:t, att
deras uppmärksamhet blifvit fäst derå, hurusom tid efter annan besparingarna
på 2:dra och 3:dje hufvudtitlarne blifvit disponerade till
Stats- Utskottets Utlåtande ,\ :o 53.
3
förhöjning af vissa embetsverks och corpsers ordinarie löningsstateiy
och huruledes detta förhållande derefter gifvit anledning att begära
ökade anslag för hufvudtitlarne, och bifall härtill beredt möjligheten
af nya besparingar, livilka åter på lika sätt användts. Ostridigt vore
det Kongl. Maj:ts höga rätt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade
ändamål disponera äfven sådana besparingar, som inom titeln
vid ordinarie anslagen kunde uppkomma, och hvilken Kongl. Maj:ts;
fria dispositionsrätt vore oundgänglig, på det Kongl. Maj:t måtte
vara i tillfälle att låta bestrida sådana kostnader, som, vid staternas
reglerande ej förutsedde, under tiden mellan riksdagarne funnes
nödvändiga, och hvartill såväl mindre brister i dessa titlars
förslagsanslag som ock tillfälliga arfvoden och traktamenten kunde
räknas, men deremot vore löner och löningsförmåner på ordinarie
stat icke af denna beskaffenhet, utan borde dessa rätta sig efter
den statsreglering, som en gång blifvit faststäld, och hvilken måste betraktas
såsom gällande intill dess densamma i vederbörlig ordning förändrades;
och då Rikets Ständer funnit iakttagandet af förenämnda
ordning i afseende på löningsstaterna vara af stor vigt, hade Rikets
Ständer beslutit, att de under riksstatens hufvudtitlar uppkommande
besparingar hädanefter icke finge anvisas till några bestämda löneanslag
på stat. Slutligen hafva Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag i
skrifvelse till Kongl. Maj: t den 12 Maj 1841 (N:o 332) beträffande den
framtida dispositionen af de särskilda hufvudtitlarnes besparingar anmält,
att Rikets Ständer väl då, såsom tillförene, insett och erkänt nyttan
och nödvändigheten af den åt Kongl. Maj:t senast genom Rikets
Ständers skrifvelse den 6 Oktober 1834 upplåtna rättighet att disponera
de å en eller annan hufvudtitel uppkommande, till beloppet kända
besparingar till de med titelns anslag åsyftade ändamål och för bestridande
af sådana, vid den af Rikets Ständer verkstälda statsreglering
ej påräknade utgifter, hvilka under tiden mellan riksdagarne kunde
finnas af oundgängligt behof påkallade, men att Rikets Ständer dock,
särdeles vid denna (1840—1841 årens) riksdag funnit, att ifrågavarande
dispositionsrätt blifvit begagnad på det sätt, att dels det dermed hufvudsakligen
åsyftade ändamål synts Rikets Ständer i betydlig mån förfeladt,
dels ock nya omsorger för Rikets Ständer uppkommit att bereda
sådana utvägar, hvarigenom årliga redovisningen för statsverkets
medel måtte kunna återföras i det skick, Rikets Ständer ansåge oundvikligen
nödigt för statens betryggande och möjligheten för Rikets
Ständer att, genom sina revisorer eller Stats-Utskott, kunna åstadkomma
en ändamålsenlig granskning; hvadan Rikets Ständer, som genom den
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.
verkstälda nya statsreglering^!:), medelst ökade anslag å riksstaten i
vissa delar, sökt afhjelpa några af de behof, för hvilkas fyllande
ifrågavarande tillgångar sedan sista riksdag tagits i anspråk, beslutit,
att de besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunde å någon eller
några af hufvudtitlarne uppkomma, finge fortfarande af Kongl. Maj:t
användas till sådana af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter,
hvilka derefter kunde finnas för rikets styrelse af oundvikligt behof
påkallade, för samma ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag
afsågs, och hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af
permanent egenskap; att sålunda besparingarna i intet fall finge
komma i fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden,
hvilka borde rätta sig efter den statsreglering, som af Rikets Ständer
blifvit godkänd och måste betraktas såsom gällande, intill dess densamma
i vederbörlig ordning förändrades; samt att vid denna disposition i
öfrig! borde iakttagas, att de besparingar,, som ett år reserverades, kunde
ett följande år användas; och anhöllo Ständerna slutligen, att vederbörande
förvaltande embetsverk måtte undfå föreskrift att så inrätta räkenskaperna,
att de fullständigt utvisade ej mindre de uppkomna besparingarnas
belopp än ock deraf skedda utbetalningar. — Efter 1840—1841
årens riksdag hafva hvarken Rikets Ständer eller, efter det nya representationsskickets
införande, Riksdagen meddelat någon annan allmän
föreskrift angående dispositionen af besparingarna än den, som från
och med 1844—1845 årens riksdag till och med 1872 års intagits i
riksdagsbeslutet, och hvilken föreskrift i de särskilda riksdagsbesluten
haft nästan ordagrant lika lydelse, som den i motionen införda bestämmelsen
i 1872 års riksdagsbeslut.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för de hufvudsakliga föreskrifter,
som hitintills blifvit meddelade i fråga om Kongl. Maj ds rätt att
disponera öfver de allmänna besparingarna, återstår att taga i öfvervägande,
hvilka bestämmelser kunna anses böra lemna» för nästa statsregleringsperiod.
Härvid har Utskottet funnit sig kunna antaga, att nu ej är fråga
vare sig om förslagsanslagen eller om reservationsanslagen. I afseende
på dessa anslag har städse iakttagits, beträffande förslaganslagen, att
uppkommande besparingar å dessa ej af Kongl. Maj:t disponeras, samt,
beträffande reservationsanslagen, att uppkommande besparingar å dessa
anslag reserveras för att till endast det med hvart och ett sådant anslag
uttryckligen angifna ändamål användas.
Återstå derefter de bestämda anslagen. I fråga om dessa delar
Utskottet motionärens åsigt om det oegentliga deri, att de senare
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.
Riksdagarne, från och med 1873 års, ej meddelat några bestämmelser
om huru med de uppkommande besparingarna å dessa skulle förfaras.
Bristen på dylika bestämmelser synes dock Utskottet i viss mån antyda,
att de i 1841 års här ofvan omförmälda skrifvelse gifna och under
en lång följd af år tillämpade föreskrifter ansetts nära nog grundade
i sakens natur.
Öfver tillämpningen af dessa föreskrifter hafva utom Statsutskottet
både Riksdagens revisorer och Konstitutions-Utskottet haft att
vaka. Inför revisorerna redovisas nemligen användandet af hvarje uppkommande
tillgång, således äfven af besparingarna, och ingen anvisning
på dessa tillgångar kan ske utan Kong! Maj:ts i Statsrådet derom
fattade beslut, hvilket genom de i Statsrådet förda protokoll blifver
Konstitutions-Utskottet meddeladt.
Riksdagen är således i tillfälle att erhålla kännedom om besparingarnas
användning.
Någon ändring i berörda föreskrifter har Utskottet ej funnit anledning
föreslå, vid det förhållande, att dels Kong! Maj:ts förfogande
öfver besparingarna synts Utskottet i det stora hela leda snarare till
minskad kostnad än till ökade utgifter, hvilket senare deremot lätteligen
kunde blifva följden af en förändrad anordning, medelst kreditiv
eller på annat sätt, i fråga om oförutsedda behofs tillgodoseende, dels
det står hvarje Riksdag öppet att taga kännedom om föreskrifternas
tillämpning och, för den händelse att behof af ändrade bestämmelser
skulle visa sig —- hvilket nu ej synes vara fallet — i sådant afseende
besluta, dels ock Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att, om någon ändringskulle
befinnas vara ur statsförvaltningens synpunkt erforderlig, derom
hos Riksdagen väcka förslag.
Med erinran, att innevarande Riksdag redan — Första Kammaren
genom sitt beslut vid punkten l:o af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9
och Andra Kammaren genom sitt bifall till Utskottets hemställan i
punkten l:o af dess Memorial N:o 21 — besluta, att de ordinarie anslagen
under riksstatens tredje hufvudtitel skola anvisas att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor, som hittills, får Utskottet, på
grund af hvad ofvan blifvit anfordt, hemställa,
att Riksdagen må besluta, att vid statsregleringen
för nästkommande år de i Rikets Ständers skrifvelse
den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å
Bih. till lliksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Åfd. 44 Haft. 2
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 53.
dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande
skola blifva gällande.
Stockholm den 8 Maj 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1885.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1885:76 Skrifvelse till Konuwjen, angående Kongl. Maj:ts rätt att disponera besparingar ä hufvudtitlarne. s. 4 i texten