Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Riksdagens år 1885 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1883.

1886-02-16 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:14, Utlåtande i anledning af Riksdagens år 1885 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1883.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:0 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1886, kl. 5 e. m

•

Utlåtande i anledning af Riksdagens år 1885 församlade Revisorers

berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1883.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk

och myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden

och förklaringar blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa

handlingar och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne

gjorda framställningar, som ansetts från Utskottets sida påkalla

yttrande; kommande Utskottet att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

Kongl. Utrikesdepartementet.

§ 1.

(Rev.-ber. pag. 32. — Uti. pag. 355—357.)

Från konsulskassan hade, enligt hvad Revisorerne omförmäla, under

revisionsåret -utbetalts till Legationssekreteraren vid beskickningen

i Wien A. Grip 17,577 kronor 95 öre för en resa till Hawaii för att

undersöka dervarande svenske och norske emigranters ställning med

anledning af klagomål, som hufvudsakligen från norske arbetare blifBih.

till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 1

Ang. en af

Legationssekreteraren

A. Grip företagen

resa

öfver Asien.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

vit framstälda. I sammansatt statsråd den 17 Juli 1882 hade beslutits,

att kostnaden för resan skulle efter ingifven godkänd räkning utgå af

de till konsulskassan för utgifter, som anginge båda de förenade rikena

gemensamt, anvisade medel; hvarjemte i ministerielt statsråd

samma dag bestämts, att, utom resekostnaden, 1,000 kronor skulle anslås

till ekipering för resan, samt att Legationssekreteraren Grip finge

under bortovaron uppbära sin lön såsom Legationssekreterare oafkortad.

Legationssekreteraren Grip hade afrest från Wien den 19 Augusti 1882,

ankommit till San Francisco den 15 September och till Honolulu den

1 Oktober 1882 samt afrest derifrån den 18 December samma år till

San Francisco, hvarifrån återresan till Europa tagits öfver Japan, Kina,

Indien och Egypten på sådant sätt, att han den 16 April 1883 återkommit

till Wien. Vid granskningen af ifrågavarande statsutgift, hvaraf

4/7 drabbat Sverige, hade det synts Revisorerne anmärkningsvärdt, att

Legationssekreteraren Grip vid återkomsten till San Francisco icke fortsatt

färden österut utan tagit den vida längre vägen vesterut. Visserligen

hade han, enligt de upplysningar Revisorerne erhållit, för den

längre vägen inskränkt sig att debitera resekostnaden Honolulu—Wien

lika med bortresan Wien—-Honolulu, men dagtraktamentet hade med

2 pund sterling oafkortadt upptagits för återresan. Då resan från Wien

till San Francisco medtagit en tid af 28 dagar, men för återresan, på

sätt den blifvit af Legationssekreteraren Grip företagen, åtgått en tid af

110 dagar, hade resetiden härigenom blifvit förlängd med 82 dagar,

för hvilka dagtraktamenten jemväl utbetalts. Beräknades dagtraktamentet

för dessa dagar efter samma kurs, som användts vid reseräkningsbeloppets

förvandlande till pund sterling, eller 18 kronor 49^ öre för

1 pund, befunnes beloppet af Överskjutande dagtraktamenten i svenskt

mynt motsvara 3,033 kronor 16 öre.

I en af Chefen för Utrikesdepartementets kameralafdelning i anledning

af Revisorernes omförmälda framställning afgifven förklaring

har anförts, att de af Legationssekreteraren Grip för resan till Hawaii

och vistelsen derstädes häfda kostnader uppgått enligt de i sammanhang

med reseräkningen inlemnade närmare uppgifter till följande

belopp:

ekiperingspenningar 1,000 kronor, motsvarande ............ £ 54. i. 6.

resa från Wien öfver New York till Honolulu (med vivre) „ 185. — —

resor å Hawaii ............................................................ £ 156.

vistelse derstädes......................................................... „ 311. 467. — —

extra utgifter derstädes........................................................... 12. 6. n.

Summa £ 718. 8. i.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

3

Om härtill lades för hemresan det belopp, som motsvarade kostnaderna

för utresan, £ 185, så visade sig att den ersättning, som Legationssekreteraren

Grip fått, för afgifvande af rapporter om konsulatförhållandena

i Ost-Asien, uppbära utöfver och i samband med den ersättning,

som blifvit honom för hans kostnader i anledning af missionen

till Hawaii tillerkänd, inskränkte sig till £ 47, hvilken summa

af Legationssekreteraren Grip uppgifvits motsvara den ökning i resekostnaderna,

som, äfven om hemresan företagits öfver New York, antagligen

hade uppstått derigenom, att densamma skulle egt rum under

en kallare årstid än utresan och till följd derutaf kräft längre tid samt

drygare kostnader för den resandes befordran.

Ofvanstående .................................................................... £ 718. 8. i.

hemresan .............................................................................. „ 185. — —

resan öfver Asien............................................................. „ 47.--

Summa £ 950. 8. i.

motsvarade i svenskt mynt kronor 17,577: 95 öre.

Anledningen till att Legationssekreteraren Grip erhållit bemyndigande

att taga hemvägen öfver Asien vore att söka deri, att, i afvaktan

på afgörandet af frågan om lämpligaste ordnandet af de Förenade Rikenas

konsulatförhållanden i Ost-Asien, dåvarande Herr Ministern för utrikes

ärendena velat begagna hvarje tillfälle, som erbjudit sig, att utan särskilda

allt för dryga kostnader för statsverket inhemta de närmare upplysningar,

som kunnat på platsen erhållas af fullt kompetente och med

förhållandena i hemlandet förtrogne personer, till hvilka Herr Grip på

grund af personlig erfarenhet med konsulatärenden otvifvelaktigt kunde

räknas, och orsaken till samtliga kostnadernas fördelning, i olikhet med

de af Herr Grip meddelade uppgifter, vore sålunda den, att erhållandet

af hans yttrande om konsulatorganisationen i Ost-Asien ansågs böra erbjuda

det intresse, att en större del af resekostnaderna lämpligen kunde

beräknas hafva utgått för omvägen öfver Asien. Det af Herr Grip afgifna

yttrande, hvilket blifvit åberopadt i Kongl. Norska Regeringens

utlåtande af den 7 December 1883, hade liksom öfriga till frågan om

upprättande af ett lönadt konsulat i Ost-Asien hörande handlingar ännu

icke kunnat i sammansatt svenskt och norskt statsråd slutligen föredragas.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, tinnes omförmälda, af Legationssekreteraren

Grip meddelade yttrande öfver konsulatförhållandena i OstAsien

intaget i en af honom afgifven promemoria, daterad Wien den

23 Juni 1883 samt den 4 Juli samma år remitterad till Kommerskollegium

och Norska Regeringens Departement för det Inre; och har Ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. redovisningen

af

anslaget till

slcarpsJcytteväsendet

och

skjutskicklighetens

befrämjande.

skottet erhållit del af ett af nämnda promemoria gjordt utdrag, innefattande

omförmälda yttrande.

Ehuruväl Utskottet, i likhet med Revisorerne, ansett anmärkningsvärd!,

att den resa, Legationssekreteraren Grip för visst ändamål erhållit

uppdrag att företaga, kunnat, såsom nu skett, i så betydlig mån

utsträckas, har Utskottet dock, då berättelse öfver iakttagelserna under

den utsträckta resan blifvit afgifven och derigenom någon utredning i en

till behandling föreliggande fråga måste antagas hafva åstadkommits,

endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Kongl. Arméförvaltningen.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 54. •— Uti. pag. 390—392 och 396.)

I räkenskaperna öfver anslaget till skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens

befrämjande hade, enligt hvad Revisorerne inhemtat, med

afseende på redovisningssättet af de medel, som under år 1883 genom

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utbetalts till täflingsskjutningars anordnande

och till målskjutningspremier förekommit den olikhet, att

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i åtskilliga län verificerat de i och

för berörda ändamål verkstälda utbetalningarna endast medelst sina behörigen

qvitterade anordningar å länsränterierna, under det att från

andra länsstyrelser, jemte dylika qvitterade anordningar, dessutom vid

räkenskaperna fogats detaljerade redogörelser med tillhörande verifikationer,

upprättade af de personer, som anordnat och ledt täflingsskjutningarna.

Genom först angifna redovisningssätt, hvilket stödde sig på

ett af Annéförvaltningens civila departement den 26 Oktober 1870 utfärdadt

cirkulär, hade för Riksdagens Revisorer all detaljerad granskning

öfver medlens användning omöjliggjorts. Revisorerne hade fäst

uppmärksamheten härvid med anledning af redogörelsen från ett af de

län, nemligen Vesterbottens, hvarifrån detaljerad redogörelse lemnats,

enär af densamma framginge, att utgifter af enskild natur blifvit bestridda

af medel från ifrågavarande anslag, nemligen dels 60 kronor

till musik vid en skyttefest i Fahlträsket och dels 80 kronor 90 öre

till utspisning för åtskilliga personer å Skellefteå stadskällare. Dessa

poster vore visserligen till beloppen af ringa betydenhet, men i prin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

5

cipielt hänseende anmärkningsvärda; och då förenämnda, i flere län

tillämpade summariska redovisningssätt måste anses i hög grad ofullständigt,

samt en detaljerad redovisning af samtliga till skarpskytteväsendet

m. m. utgående statsmedel måste anses vara lika väl af behofvet

påkallad som beträffande statsmedlen i öfrigt, hade Revisorerne

velat å förhållandet fästa Riksdagens uppmärksamhet.

I afseende å redovisningssättet för de delar af skarpsky tteanslaget,

som vare sig i årsanslag tilldelas skarpskytteföreningar och skyttegillena

eller årligen ställas till länsstyrelsernas förfogande för anordnande

af länstäflingen, har Arméförvaltningens civila departement i afgifvet

utlåtande anfört, att enskilda inrättningar af sådan art som ifrågavarande

skytteförbund så mycket mindre ansetts kunna skäligen betungas

med afgifvande af fullständiga redogörelser, som i alla fall

näppeligen mot dem kunde väckas och afgöras anmärkningsmål i den

ordning, Kongl. förordningen den 11 December 1830 föreskrefve; men

att kontrollen öfver medlens användande för sina behöriga ändamål

icke mindre verksamt utöfvats af Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition,

till hvilken bort afgifvas årliga rapporter enligt faststälda

formulär; hafvande dylik rapports vederbörliga afgifvande utgjort

vilkor för åtnjutande af anslag under följande år, så att ett fullständigt

uteblifvande af rapporten medfört förlust af anslag, afgifvande deremot

af en rapport, mot hvilken anmärkning blifvit gjord, vållat uppskof

med anslagets beviljande, intill dess anmärkningen nöjaktigt förklarats

eller rättelse egt rum; och syntes under ofvan antydda förhållande någon

ändring i redovisningen för denna del af anslaget ej kunna lämpligen

vidtagas; samt att hvad åter vidkomme årsanslagsbeloppen till

länstäflingsskjutningarna, så och då dessa understödsbelopp vore afsedda

att gifva tättingarna en, så vidt möjligt, festlig karakter, hvilket begrepp

vore synnerligen tänjbart och i icke ringa grad bestämdes af

ortens sed, folklynne, med mera dylikt, Arméförvaltningen ansåge Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes användande för ändamålet af sagda belopp,

omedelbart eller genom dess förtroendemän, utan fara för svårare missbruk

kunna, synnerligast vid betraktande af beloppens jemförelsevis

ringa storlek, framdeles som hittills befrias från en detaljgranskning

af Arméförvaltningens revision; hvaremot Arméförvaltningen icke fann

hinder möta att, för möjliggörande af ett öfvervakande från Riksdagens

Revisorers sida af dessa medels användning, anbefalla Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att vid skarpskyttemedelsredogörelsen foga en detaljerad

och verificerad redogörelse för skyttefesten.

Med anledning af Revisorernes framställning i fråga om den redovisning

öfver förenämnde anslag, som afgifvits från Yesterbottens län,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

har länsstyrelsen i samma län uti infordradt yttrande meddelat, att efter

det Kongl. Maj:t genom bref den 2 Mars 1883 anbefalt Konungens

Befallningshafvande att för hvarje täfling åt tjenliga personer uppdraga

att vidtaga de för täflingen nödiga anordningar, samt Herr Statsrådet

och Chefen för Landtförsvarsdepartementet i sammanhang med omförmälda

Kongl. bref utfärdat reglemente för de frivilliga skarpskytteföreningarnas

täflingar om statens pris, länsstyrelsen — med hemtadt

stöd af de utaf bemälde Herr Statsråd reglementet vidfogade motiv

till särskildt § 6 mom. 1, hvilka innehölle, utom annat, att såsom lämplige

att anordna täflingsskjutningar ansåges män, af hvilka man kunde

vänta sig, att de skulle göra allt hvad i deras förmåga stode för att

åt skjutfesten gifva en högtidlig pregel — påmint de tre personer,

hvilka af länsstyrelsen förordnats att anordna ofvannämnda täflingsskjutning,

derom, att de åt densamma borde gifva en festlig pregel,

med underrättelse derjemte, att Kongl. Maj:t för sådant ändamål anslagit

300 kronor; att detta belopp, som af Arméförvaltningen blifvit

till länsstyrelsen öfversändt jemte skrifvelse den 6 April 1883, sedermera

lyftats af anordnarne till täflingsskjutningen å länets landskontor,

dit de sedermera lemnat redovisning för beloppets användande, hvilken

redovisning sedermera insändts till Arméförvaltningen, utan att någon

granskning deraf egt rum hos länsstyrelsen, som dertill jemväl saknat

befogenhet, då någon föreskrift i sådant afseende ej lemnats af vare

sig Kongl. Maj:t eller Arméförvaltningen; äfvensom att i fråga om de

anmärkta posterna länsstyrelsen funne mindre egendomligt, att 60 kronor

användts till musik, emedan sådan väl finge anses rätt mycket bidraga

till att gifva en högtidlig pregel åt en fest af ifrågavarande art,

hvaremot länsstyrelsen ansåge användandet af 80 kronor 90 öre till

utspisning åt en del personer skäligen anmärkningsvärd!; men hade länsstyrelsen

under den korta tid, som lemnats för yttrandes afgifvande,

ej medhunnit att infordra förklaring från anordnarne af täflingsskjutningen,

af hvilka för öfrigt en sedermera aflidit och en afflyttat till

annan ort.

Då, hvad först angår Revisorernes framställning om lämpligheten

af en mera detaljerad redovisning af samtliga till skarpskytteväsendet

och skjutskicklighetens befrämjande utgående statsmedel, Arméförvaltningen,

enligt hvad ofvan anförts, under förmälan, att verksam kontroll

öfver användandet af den del af dessa medel, som tilldelas skarpskytteföreningarne

och skyttegillena, utöfvas af Landtförsvarsdepartementets

kommandoexpedition, förklarat hinder icke möta att anbefalla vederbörande

att afgifva detaljerade och verificerade redogörelser öfver den

andra delen af ifrågavarande medel, eller de anslag, som årligen ställas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

7

till länsstyrelsernas förfogande för anordnande af länstäflingar, anser

Utskottet sig kunna antaga, att en rättelse i det af Revisorerne afsedda

syfte är att för framtiden emotse.

Hvad vidare beträffar den af Revisorerne särskild!, framstälda anmärkningen

i fråga om användandet af de till täflingsskjutningar inom

Vesterbottens län anvisade medel, hade, enligt hvad. i länsstyrelsens

ofvanåberopade utlåtande meddelats, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

vid utlåtandets afgifvande icke medhunnit infordra vederbörandes förklaring

öfver anmärkningen; och har, för såvidt Utskottet kunnat inhemta,

sådan förklaring ännu icke till Arméförvaltningen inkommit. Vid

detta förhållande har Utskottet i frågans nuvarande skick icke ansett

sig böra föreslå någon åtgärd med anledning af det, enligt Utskottets

uppfattning, visserligen anmärkningsvärda sätt, hvarpå berörda medel

blifvit inom nämnda län under revisionsåret använda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,

att Revisorernes ifrågavarande framställning för närvarande icke må

till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 55. — Uti. pag. 357—361.)

Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade efter föregången besigtning

i Maj 1881 boningshuset för styresmannen vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori befunnits så bristfälligt, att detsamma icke troddes

kunna genom reparationer för sitt ändamål fortfarande göras brukbart,

utan hade nybyggnad ansetts böra ifrågakomma. Med anledning häraf

hade Arméförvaltningens artilleridepartement till Kongl. Maj:t hemstält,

att ny byggnad, hvarå ritning företetts, måtte uppföras. Men i Januari

1882 hade Kongl. Maj:t förklarat, att byggnaden för det dåvarande

icke borde uppföras. Sedan ny besigtning likväl i Maj sistnämnda år

egt rum, och styresmannen förklarat, det han icke utan våda för helsan

ansåge sig vidare kunna bebo byggnaden och att annan lämplig sådan

ej inom staden Eskilstuna kunde anskaffas, hade Arméförvaltningens

artilleridepartement i September 1882 hos Kongl. Maj:t gjort ny framställning

om byggnadens uppförande; och genom bref af den 24 November

1882 hade Kongl. Maj:t slutligen bifallit byggnadens verkställande.

I följd häraf hade styresmannen i December 1882 af Arméförvaltningen

anmodats inkomma med förslag till arbetets utförande

Ang. uppförandet

af

en boställsbyggnad

vid

Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

antingen genom anställande af auktion eller medelst anbuds infordrande.

Men i stället hade styresmannen, under förklaring att må hända ingen

af dessa former alltid vore lämplig, i Januari 1883 inlemnat ett af

enskild entreprenör till honom afgifvet förslag till entreprenadkontrakt,

hvilket af Arméförvaltningen gillats och hvilket styresmannen bemyndigats

med entreprenören afsluta. Enligt detta förslag skulle nybyggnaden

kosta 30,000 kronor, hvarifrån dock borde afdragas 4,000 kronor,

som erhållits genom försäljning af den gamla byggnaden, hvilken entreprenören

för denna summa ville köpa. Öfriga 26,000 kronor hade anskaffats

genom inflytande medel för försålda gevärspersedlar. Byggnaden

hade blifvit uppförd under loppet af åren 1883 och 1884. Utgiften

härför hade blifvit redovisad på anslaget för försvarsverket till

lands i allmänhet.

Under åberopande af föreskrifterna i gällande auktionsreglemente

af den 20 December 1825 hafva Revisorerne vidare anfört, dels att

sådan auktion, som i nämnda reglemente föreskrifves, vid byggandet

af det nya boningshuset för styresmannen vid Carl Gustafs stads faktori

icke egt rum, och dels att, jemväl i strid mot samma reglemente,

någon auktion vid försäljningen af gamla boningshuset för bemälde

styresman ej heller förrättats, hvadan Arméförvaltningen sålunda i två fall

syntes hafva ansett sig kunna förbise auktionsreglementets föreskrifter.

Derest detta skett i följd af föråldrade och numera icke tillämpliga

bestämmelser uti auktionsreglementet, hade det förefallit Revisorerne,

som om tiden vore inne att uppgöra ett nytt reglemente, så vida icke

ett godtyckligt förfarande, hvilket komme att försvåra hvarje kontroll,

vid dylika ärendens handläggande skulle göra sig gällande.

I häröfver afgifvet utlåtande har Arméförvaltningens artilleridepartement,

jemte andragande af de skäl, som talat för nödvändigheten

att uppföra ny boställsbyggnad åt faktoristyresmannen, med anledning

af Revisorernes framställning om att uppförandet af denna

byggnad ej blifvit enligt auktionsreglementets innehåll utbjudet på

auktion, samt att enahanda förfaringssätt äfven bort begagnas i fråga

om den gamla byggnadens försäljning, anfört, att Arméförvaltningen,

på sätt i revisionsberättelsen omförmäles, efter erhållet tillstånd till

byggnadens uppförande, uppdragit åt faktoristyresmannen att till Förvaltningen

inkomma med förslag till arbetets utförande, antingen genom

anställande af auktion eller medels anbuds infordrande; men att sedan

från tillförlitligt håll inhemtats, att hvarken i staden Eskilstuna eller

trakterna deromkring funnes någon annan byggnadsskicklig och pålitlig

person än byggmästaren I. W. Kayerdt, åt hvilken med fullt förtroende

kunde öfverlåtas det maktpåliggande arbetet, och sedan Kayerdt efter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14. 9

upprepade underhandlingar förklarat sig villig att utföra arbetet för

den beräknade, af Kongl. Maj:t godkända kostnadssumman 30,000

kronor med åtagande dessutom att, utöfver det uppgjorda kostnadsförslaget,

verkställa åtskilliga ganska omfattande grundläggnings- med

liera arbeten, hvilka ansetts erforderliga, Förvaltningen, då vid de upplysta

förhållandena auktion otvifvelaktigt skulle blifva ändamalslos och

endast föranleda tidspillan, under det att å andra sidan antagandet åt

Bys;o-mästaren Kaverdts erbjudande syntes medföra garanti att la arbetet

på omsorgsfullt sätt utfördt, pröfvat skäligt att, enligt styresmannens

hemställan, antaga berörda erbjudande, och detta så mycket

hellre, som endast derigenom bereddes möjligheten att for det gamla

nedruttnade boningshuset erhålla så hög försäljningssumma som 4,000

kronor, ett belopp, som med afseende å den gamla byggnadens dåliga

beskaffenhet icke kunnat betingas af annan person, än Kayerdt, hvilken,

såsom boende på platsen och der idkande byggnadsverksamhet, beräknat

att till andra företag kunna använda öfverblilna materialier al det

gamla boningshuset. — Denna för kronan fördelaktiga uppgörelse beträffande

köpesumman för det gamla boningshuset måste ock, förutom

vissheten att man i Kayerdt erhölle en både yrkesskicklig och pålitlig

entreprenör, betraktas såsom en af de hufvudsakligen bidragande orsakerna

dertill, att byggnadsföretaget i sin helhet utan auktion ofverlåtits

åt Kayerdt, tv en spekulant från mera aflägsna trakter, om en

sådan uppstått, hade af nyss anförda orsaker, enligt Förvaltningens

förmenande, aldrig kunnat ingå på den höga köpesumma för det gamla

huset, som nu erhållits. För närmare belysande af det ringa värde, som

den gamla byggnaden i verkligheten egde, hade Förvaltningen vidare

upplyst, att vid yttre brädbeklädnadens borttagande timret befunnits uppruttnadt

och delvis sönderstyckadt, så att skal ej förefinnes till betviflande

af entreprenörens utsago, att han å affären blifvit betydligt lidande. Häraf

framginge, att det af Revisorerne anmärkta förfaringssättet vid så väl

det nya boställshusets uppförande som det gamlas försäljning varit af beskaffenhet,

att kronans fördel och sanna bästa blifvit behörigen tillgodosedda,

äfven om auktionsreglementets föreskrifter härvid ej blifvit strikte

tillämpade — att för öfrigt under nu rådande förhållande strängt halla

sig inom föreskrifterna i detta föråldrade reglemente kunde i Förvaltningens

tanke, i synnerhet då, såsom här, det gälde arbeten, hvilka

fordrade fullständig sakkännedom af dem, som åtoge sig och således

borde ansvara för desammas ordentliga utförande, icke alltid leda till

resultat, som för kronan blefve de gynsammaste. Vid auktionen måste

nemligen hufvudsakligt afseende fästas vid lägsta anbudet. Körande

sakkännedomen förefinnes vid auktionen egentligen intet tillfälle att

Bih. till Rikad. Prot. 1886. 4 Sand. 1 Afd. 11 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ang. Arméförvaltn,

ingens

räkenskaper.

10 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ingå i närmare undersökning. Endast för så vidt en spekulant gjort

sig förut bevisligen känd för underhaltigt arbete, kunde hans anbud

förkastas. Följden kunde sålunda lätteligen blifva den — och Arméförvaltningen

hade deraf ingalunda saknat erfarenhet — att spekulant,

som slutligen stannade för lägsta anbudet och som således, så vidt antaglig

borgen företeddes, måste antagas till entreprenör, sedermera funnes

sakna förmåga och tillräckliga insigter att på tillfredsställande

sätt utföra det åtagna arbetet. Då slutligen äfven Revisorerne sjelfva,

under förutsättning att det anmärkta förfaringssättet framkallats i följd

af föråldrade och numera icke tillämpliga bestämmelser uti auktionsreglementet,

uttalat såsom sin åsigt, att tiden nu vore inne för

uppgörande af nytt sådant reglemente, hade i anledning häraf Arméförvaltningen,

som med Revisorerne härutinnan vore fullt ense, infordrat

förslag till nytt auktionsreglemente, hvilket förslag, efter numera

i det närmaste afslutade förberedande åtgärder inom Armé- och Marinförvaltningarna,

snarligen komme att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning

öfverlemnas.

På sätt Revisorerne framhållit, har Arméförvaltningen uti förevarande

fall i tvenne hänseenden förbisett föreskrifterna i gällande auktionsreglemente;

och med afseende å hvad sålunda förekommit, får Utskottet

hemställa,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana åtgärder,

hvarigenom för framtiden fullständig rättelse må

ernås i de af Revisorerne anmärkta förhållanden.

§ 4-

(Rev. ber. pag. 57—75 — Uti. pag. 361—367; 377—386;

388—390; 392—396.)

Beträffande det i riksstaten under rubriken »Materielen» förekommande

reservationsanslaget till »Försvarsväsendet till lands i allmänhet

eller Arméförvaltningens departement», hafva Revisorerne anfört,

bland annat, att, fastän anslaget i riksstaten funnes uppfördt under

rubriken »Materielen» och sålunda syntes böra ensamt för densamma

utgå, bestriddes dermed likväl åtskilliga utgifter, som i mer eller mindre

mån kunde anses såsom personella. Så väl denna omständighet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Staf*- Utskottets Utlåtande N:o 11.

11

som de mycket olikartade utgifter för rnaterielen till de mest skiljaktiga

föremål på landtförsvaret, hvilka med anslaget skulle bestridas,

försvårade i hög grad bedömandet af dess användande för sitt ändamål

samt inskränkte Revisorernes deraf beroende kontroll till granskning

af anslagets användande för landtförsvarets behof i allmänhet.

Denna kontroll försvårades ytterligare derigenom, att talrika omföringar

förekomme icke allenast inom anslaget, på artilleridepartementets andel

till och med inom de särskilda utgiftstitlarne, utan äfven till och

från andra anslag. Någon närmare granskning af anslagets användande

för sitt ändamål kunde, enligt Revisorernes föreställning, icke

åstadkommas, förr än den del af de personella utgifterna, som ej

kunde anses tillhöra anslaget, blefve skild från detsamma, samt användandet

af dess öfriga delar blefve närmare bestämdt, äfvensom omföringarna,

om icke helt och hållet uteslutna, åtminstone i möjligaste

mån inskränkta. Utom de i riksstaten anslagna medel egde anslaget

andra och högst betydliga tillgångar i uppbördsmedel, hvilka dock,

hvad artilleridepartementet anginge, i hufvudboken vore sammanförda

med omföringar inom anslaget, så att man icke kunde varseblifva, huru

vida de härledde sig från omföringar eller vore verkliga uppbördsmedel.

Med anledning häraf hade Revisorerne för revisionsåret låtit

utreda så väl deras belopp som deras beskaffenhet och deröfver låtit

upprätta en i revisionsberättelsen intagen tabell.

Af denna tabell ansåge Revisorerne framgå, att de verkliga uppbördsmedlen

på anslaget för revisionsåret uppgått till den betydliga

summan af 367,920 kronor 44 öre. Enligt Revisorernes åsigt vore det

önskligt, om dessa medel på ett lämpligt sätt, kunde bokföras, så att

deras belopp och beskaffenhet lättare kunde skönjas. Men om man

sålunda skulle kunna utröna dessa särskilda tillgångars storlek, blefve

det dock, med den nuvarande bokföringen, i de flesta fall omöjligt att

varseblifva deras användande för särskilda utgifter, emedan de inginge

i anslagets öfriga inkomster och med dem sammanblandades.

För närvarande bokfördes nämnda anslags uppbördsmedel i Arméförvaltningens

hufvudbok blott i specialkontokolumnen på kreditsidan,

hvaraf följden blifvit, att de icke upptoges i det tryckta kapitalkonto, som

för revisionsåret offentliggjordes, och således icke derstädes varseblefves.

Då det likväl föreföll Revisorerne vara af vigt, att dessa medel

i kapitalkontot åtminstone till sina hufvudbelopp redovisades, ansåge

sig Revisorerne böra såsom sin åsigt uttala, att nämnda medel i Arméförvaltningens

hufvudbok äfven borde upptagas i kapitalkontokolumnen

på debetsidan.

Då samma bokföringssätt iakttoges med afseende på de flesta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

öfriga anslag- under fjerde kufvudtiteln, som hade uppbördsmedel, ansåge

Revisorerne, att äfven med afseende på deras bokföring samma

förändring borde vidtagas, som här ofvan blifvit ifrågasatt. Beloppet

af sistnämnda uppbördsmedel framginge af en i berättelsen införd

tabell.

I öfrigt hade Revisorerne ansett sig böra omnämna, att granskningen

af Arméförvaltningens räkenskaper fortfarande i hög grad försvårats

genom bristfällig hänvisning till och anordning af verifikationerna,

i följd hvaraf de i många fall ej kunde bedömas utan särskilda

från förvaltningen inhemtade upplysningar, hvadan granskningen dessförutan

måst blifva ganska ytlig.

Med anledning af Revisorernes omförmälda framställning i fråga

om Arméförvaltningens räkenskaper hafva utlåtanden afgifvits från Förvaltningens

artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departement,

till hvilka vid den tryckta revisionsberättelsen fogade utlåtanden Utskottet,

till undvikande af allt för stor vidlyftighet, får hänvisa.

Genom Kongl. brefvet den 7 November 1879, angående förändring

i bokföringssättet hos Arméförvaltningen, förordnades, bland annat,

att från ingången af år 1881 skulle för Arméförvaltningens räkenskaper

tillämpas det formulär, som vore för Marinförvaltningen beträffande

dess räkenskaper föreskrifvet; dock att inom Arméförvaltningen

finge i stället för den för Marinförvaltningen föreskrifna förskottsbok

fortfarande föras de hos Arméförvaltningen dittills använda liqvidböcker;

hvarjemte Arméförvaltningen skulle ega vidtaga de detaljförändringar

i det nya bokföringssättet, hvilka utan att ändra systemets

hufvudgrunder kunde finnas ändamålsenliga.

Det sätt, hvarpå Arméförvaltningeus räkenskaper på grund häraf

blifvit uppstälda, har emellertid, enligt hvad Revisorerne framhållit,

synts i flera afseenden gifva anledning till befogade anmärkningar.

Särskildt torde, såsom Revisorerne påpekat, de talrika omföringarna så

väl inom samma anslag som från ett anslag till ett annat, och det sätt,

hvarpå uppbördsmedlen redovisas, betaga räkenskapen den öfverskådlighet,

som för deras granskning är af nöden; och delar Utskottet jemväl

Revisorernes uppfattning om bristfälligheten i anordningen af verifikationerna.

\7issa förändringar i berörda räkenskapers uppställning och

verificerande synas derför Utskottet vara af behofvet påkallade; och

lärer vid sådana förändringars genomförande hänsyn böra tagas såväl

till speciella förhållanden vid Arméförvaltningen som dertill att räkenskaperna

måste lämpa sig äfven för Statskontoret vid dess upprättande

af rikshufvudboken.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter om sådan

ändring i Arméförvaltningens räkenskaper, hvarigenom

större tydlighet och öfverskådlighet i dessa

räkenskaper må åstadkommas.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 75—77. Uti. pag. 365, 367—377.)

Revisorerne, hvilka fäst uppmärksamheten vid de olika system, ^ng nybyggsöm

gjort sig gällande vid uppförandet inom Karlsborgs fästning al

en del byggnader för landtförsvarets behof, i det att i vissa fall bygg- fästning_

nadsarbetenas utförande besörjts genom fortifikationsbefälhafvarens å

Karlsborg försorg med fästningens egna arbetare, men i andra fall,

efter utbjudande på offentlig auktion, af entreprenör, hafva såsom

exempel härpå anfört, att genom Kongl. brefvet den 2 Mars 1883

från trosspassevolansfonden anvisats ett belopp af 74,000 kronor för

uppförande vid Karlsborgs fästning af trossvagnsskjul samt chefen for

fortifikationen bemyndigats att ombesörja arbetets utförande antingen

medelst entreprenad eller under hand, allt efter som det förra eller

senare sättet af honom kunde pröfvas vara för kronan fördelaktigast;

dock att i intet fall den anvisade kostnadssumman dervid finge ofverskridas.

Med anledning häraf hade chefen för fortifikationen i skrifvelse

den 5 April 1883 anbefalt fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborg

att inkomma med förslag till arbetets utförande samt uppgifvit de alternativ,

som dervid kunde ifrågasättas, nemligen att arbetet antingen

helt och hållet skulle utföras direkt genom fortifikationsbefalhaivaren

af fästningsbyggnadens egna arbetare eller ock helt och hållet eller

till vissa delar på entreprenad af entreprenör; och sedan fortifikationsbefälhafvaren

å Karlsborg i skrifvelse den 17 April 1883 utan särskildt

ano-ifna skäl föreslagit, att arbetet skulle utföras genom hans forsorg

af fästningsbyggnadens egna arbetare, hade i enlighet härmed ett trossvagnsskjul

för 390 fordon blifvit uppfördt. Den 20 Oktober 1884 hade

denna byggnad afsynats af kronofogden i Södra Vadsbo fögderi med

biträde af Byggmästaren E. Thavenius från Stockholm, hvilken dertill

förordnats af Arméförvaltningens intendentsdepartement, samt två

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

nämndemän. Af syneinstrument^ framginge, att förrättningsmännen

bland annat förklarat, att alla skarfvar å takstolarnes bindbjelkar och

underliggande bärbjelkar borde förses med skarfjern af viss angifven

beskaffenhet. Någon annan anmärkning hade icke framstälts af dem,

men af intendentsdepartementets nyssbemälda ombud vid synen hade

i skrifvelse den 27 Oktober 1884 anmälts, att han iakttagit åtskilliga

bristfälligheter å byggnaden, nemligen att samma åtgärd, som synemännen

förordat för takstolarnes bindbjelkar, borde vidtagas å bärbjelkarnes

skarfningar, hvarjemte dessa bärbjelkar borde förankras i gaflarne,

samt att bärbjelkarne hade en nedsjunkning på midten och således

voro för klena eller afståndet mellan stolparne för långt, hvadan

bärbjelkarne borde på lämpligaste sätt förstärkas eller flere stolpar

uppsättas; och i skrifvelse den 11 November 1884 till chefen för

fortifikationen hade fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborg föreslagit,

att under hvarje takstol, som ej- uppbures af ståndare, två sådana

skulle anbringas, hvaremot annan ändring ej vore behöflig; och hade

äfven anmälts, att en tillräckligt stor behållning å det anvisade beloppet

förefunnes, så att ändringsarbetet icke behöfde föranleda beloppets

öfverskridande.

Enligt bref den 5 Oktober 1883 hade Kongl. Maj:t anvisat ett

belopp af 72,000 kronor af reservationerna å anslaget till artilleriet

för uppförande af ett förrådsskjul af sten för fästnings- och positionsartilleri;

och hade Kongl. Maj:t uttryckligen förordnat, att utförandet

af byggnadsarbetet skulle utbjudas å offentlig auktion till den minstbjudande.

Om detta arbete hade den 18 Januari 1884 afslutats kontrakt,

i hvilket entreprenören förbundit sig att verkställa hela arbetet

för 52,500 kronor, eller 19,500 kronor mindre än den beräknade kostnadssumman;

och då byggnaden den 31 Oktober 1884 afsynats, hade

synemän nen förklarat till protokollet, att skjulet blifvit uppfördt i enlighet

med faststälda ritningar och kontrakt med deri intagna byggnadsbeskrifning,

samt att arbetet i öfrigt blifvit sorgfälligt och väl

utfördt.

Vid jemförelse mellan de olika system, som för uppförandet af

ifrågavarande, för ungefärligen likartade ändamål afsedda samt samtidigt

uppförda byggnader användts, hade det, för så vidt Revisorerne

kunnat med stöd af tillgängliga handlingar derom bilda sig ett omdöme,

synts framgå, att den byggnad, som uppförts af entreprenör,

på samma gång den af syneförrättarne befunnits i allo tillfredsställande,

visat ett för statsverket med afseende på kostnaden gynsammare

resultat än den byggnad, som uppförts af fästningens egna arbetare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14

15

Till den i kontraktet med entreprenören bestämda kostnadssumman

borde visserligen läggas ett belopp al 4,119 kronor 46 öre, som utgifvits

för jernstaket och planering omkring byggnaden, annonskostnad

m. m., men äfven med beräkning häraf uppginge hela kostnaden till

endast 56,619 kronor 46 öre i stället för beräknade 72,000 kronor,

medan åter den byggnad, som ntförts af fästningens arbetare, så vidt

Revisorerne kunnat inhemta, medtagit i det närmaste hela den beräknade

kostnadssumman.

Härtill komme, att i det ännu gällande auktionsreglementet af

den 20 December 1825 stadgades, att när för landtförsvarets behof

nybyggnad eller reparation å kronans hus, som icke utgjorde delar af

fästningsverken, erfordrades, verkställigheten borde genom allmän auktion

till entreprenad utbjudas, samt att, innan detta föregått och antagliga

anbud saknats, någon sådan byggnad för kronans egen räkning

icke iinge företagas. Med anledning häraf hafva Revisorerne, som på

annat ställe i revisionsberättelsen uttalat sig om ett liknande förhållande

beträffande en byggnads uppförande vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori och dervid påpekat vigten deraf, att auktionsreglementet,

om det befunnes föråldradt, borde ändras, velat fästa Riksdagens

uppmärksamhet äfven å nu omförmälda förhållanden, der utan kända

skäl en afvikelse skett från gällande stadganden.

Med anledning af Revisorernes omförmälda framställning hafva

förklaringar afgifvits af så väl Arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och chefen för fortifikationen som ock fortifikationsbefälhafvaren

å Karlsborg. Under hänvisande till hvad i dessa förklaringar i öfrigt

finnes anfördt, har Utskottet ansett sig böra omförmäla, huru som chefen

för fortifikationen i sitt i ämnet afgifna yttrande meddelat, att i afseende

å de olika sätten för större byggnadsarbetens utförande erfarenheten

ingalunda visat, att entreprenadauktion under alla förhållanden

komme att leda till ett verkligen godt resultat. Då i vårt land ännu

inga särskilda kompetensvilkor funnes stadgade för den, som vill uppträda

som byggmästare, och då enligt 1825 års auktionsreglemente

»alla rikets undersåter, af hvad stånd, vilkor och yrke det vara må, egde

att göra anbud», så kunde, enligt chefens för fortifikationens förmenande,

ej förhindras, att sådana anbud gjordes af personer, som ingalunda

vore i besittning af sådana tekniska kunskaper, som vore oundgängliga

för utförandet af ett större byggnadsarbete, eller af spekulanter,

som ingalunda vore egare af ett för arbetets ändamålsenliga utförande

välbehöfligt kapital, utan hufvudsakligen derför litade på de

förskott de kunde betinga sig. Om nu en spekulant redan förr gjort

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

eig känd såsom underhaltig byggmästare eller såsom varande i ekonomiskt

dålig ställning, kunde visserligen hans anbud af dessa skäl förkastas.

Men vore han antingen okänd eller vore de mot hans kompetens

i ena eller andra hänseendet hysta misstankar ej juridiskt bevisliga,

så vore det ofta nog svårt att efter en entreprenadauktion

neka honom att åtaga sig ett arbete, för hvars utförande han ingifvit

det lägsta anbudet, åtföljdt af en borgensförbindelse, som ej heller

kunnat juridiskt underkännas. Men hade man på sådant sätt fått en

entreprenör, som i ena eller andra hänseendet befunnes underhaltig,

så vore äfven den strängaste kontroll vid arbetets utförande sällan i

stånd att åstadkomma ett verkligen godt byggnadsarbete; man vunne

dermed föga mera, än att så väl materialierna som det tekniska utförandet

nätt och jemnt ej kunna lagligen kasseras, d. v. s. att arbetet

i sjelfva verket ej blefve sådant, som man haft rätt att vänta och begära.

Af sådana byggnadsentreprenader hade Arméförvaltningen haft

en ej ringa erfarenhet. Hufvudsaken vid en entreprenadauktion vore

ej aitt nedpressa priset till det lägsta möjliga, utan att få arbetet utfördt

af eu tekniskt duglig och i allt öfrigt solid person. Detta hade

ock länge varit insedt både af Kongl. Maj:ts regering, som allt emellan,

med afvikelse från 1825 års auktionsreglemente, än föreskrifvit att

»anbud skulle infordras» — således utan entreprenadauktion — än

öfverlåtit åt Arméförvaltningen eller underordnad myndighet att pröfva,

hvilket sätt för byggnadsarbetets utförande under för handen varande

omständigheter kunde anses rättast. Hvad särskildt anginge det år

1883 å Karlsborg uppförda skjulet för trossfordon, hade det Kongl.

brefvet, derom, på sätt af Revisionen blifvit anfördt, innehållit bemyndigande

för chefen för fortifikationen att ombesörja arbetets utförande

antingen medelst entreprenad eller under hand. I det yttrande, som

med anledning häraf åt chefen för fortifikationen infordrats från fortifikationsbefälhafvaren

å Karlsborg, hade denne, af skäl, som finnas

anförda i fortifikationsbefälhafvarens å Karlsborg omförmälda förklaring,

tillstyrkt, att arbetet skulle få utföras af fästningens egna arbetare.

Anledningen dertill, att detta af fästningsbyggnaden sjelf uppförda

skjul kostat mera än det följande år genom entreprenad för artilleriets

räkning uppförda, vore på sätt af fortifikationsbefälhafvarens nämnda

förklaring framginge, dels att intendenturskjulet vore större än artilleriets,

dels att materialierna fallit i pris ej obetydligen från 1883 till

1884, dels ock att entreprenören, som vore en fullt trovärdig man,

enligt lemnad uppgift gjort en förlust af öfver 2,500 kronor på artilleriskjulet.

Hvad slutligen beträffade de anmärkningar, som vid trossfordonsskjulets

aflemnande gjorts rörande taket å byggnaden, så hade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

17

de berott på takkonstruktionen och hade intet att göra med det system,

som tillämpats vid skjulets uppförande. Förhållandet vore nemligen,

att dessa skjul vore mycket breda, och taken hade endast en ringa

resning för att minska vindfånget och virkesåtgången. För att uppbära

taken vore derför ett stort antal vertikala stolpar anbragte från

skjulets golf till takstolarne, hvilka stolpar dock i någon mån minskade

utrymmet i skjulen och försvårade fordonens placering«och skötsel.

Vid det första af dessa skjul, det ifrågavarande trossfordonsskjulet,

hade man derför velat försöka att minska antalet stolpar, men hade ock

från början motsett att taket derigenom möjligen skulle blifva nog

svagt, hvarför äfven genast bestämts, hvilka förstärkningar i sådant

fall borde anbringas, hvarjemte penningar för detta ändamål reserverats.

Då vid besigtningen takkonstruktionen ansetts nog svag, hade de förut

bestämda förstärkningarna tillsatts, och hade taket sedermera ej gifvit

anledning till någon anmärkning.

Ehuruväl, på sätt Revisorerne omförmält, en afvikelse från gällande

auktionsreglemente i förenämnda fall egt rum, har Utskottet dock, då

med anledning af en likartad fråga Utskottet redan under § 3 här ofvan

hemstält om åtgärders vidtagande för vinnande af rättelse för framtiden

och ett återupprepande af en hemställan i enahanda syfte sålunda

icke synes vara af behofvet påkalladt, endast velat förhållandet för

Riksdagen

omförmäla.

§ 6-

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

(Rev. ber. pag. 126—128; Uti. pag. 404—408.)

Enligt hvad Revisorerne inhemta!, hade landshöfdingen i Södermanlands

län genom Kongl. brefvet den 22 Oktober 1858 medgifvits

rätt att till enskilde personer uthyra den så kallade attikvåningen uti

lanshöfdingeresidenset i Nyköping, och åt landshöfdingen i Stockholms

län vore så stor bostadslägenhet beredd, att han af denna i f. d. Preissiska

huset, N:o 36 vid Drottninggatan, anordnade lägenhet kunnat för sin

räkning till enskilde personer uthyra åtskilliga lokaler, deribland de

två å nedra, botten befintliga och hvartdera med två fönster åt Diottninggatan

försedda rummen, hvilka blifvit inredda till butiker; och då

landshöfdingarne i nämnda län genom omförmälda lägenheters uthyrBih.

till Riksd. Vret. 1886. -1 Sami. 1 Afd. 11 Håft. 3

Ang. de till

landshöfdingarne

i

Stockholms

och Södermanlands

län

upplåtna

boställslägenlteter.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ning beredts inkomster utöfver de för dem vid landshöfdingelönernas

reglering bestämda löneförmåner, hyste Kevisorerne den åsigt, att

dessa lägenheter borde, i den mån de icke till boställen åt landshöfdingarne

vore erforderliga, vid nuvarande tjensteinnehafvarnes afgång för

kronans räkni"ng tagas i anspråk.

I häröfver till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande har Statskontoret,

jemte öfverlemnande af infordrade yttranden från landshöfdingarne i

Stockholms''* och Södermanlands län, beträffande ifrågavarande boställen

meddelat, att åt förstnämnde landshöfding vore upplåtna 20 lägenheter

med eldstäder, deraf ett kök och två tamburer, jemte dertill hörande

sex hvälfda källare, en öfver jord belägen hvälfd vedbod samt ett stall

och ett vagnshus, allt inom huset N:o 36 vid Drottninggatan, samt

att landshöfdingen i Södermanlands län begagnade 30 lägenheter med eldstäder

jemte ved- och vagnbodar samt stall och brygghus inom länsresidenset

i Nyköping och uthyrde, utom den af Revisorerne omnämnda

s. k. attikvåningen, 2 rum och en bod i vestra flygeln, jemlikt Kongl.

brefvet den 15 Juni 1861. Vidare vore upplyst af landshöfdingen i

Stockholms län, att af honom till enskilde personer uthyrts ej allenast

de af Revisorerne omförmälda tvenne rummen, utan äfven stallet och

vagnshuset, men att han deremot, enligt kontrakt med Öfverintendentsembetet,

af kronan förhyrde e.n inom samma egendom tre trappor upp

på vinden varande lägenhet, bestående af ett rum med kök, samt af

landshöfdingen i Södermanlands län, att han af den s. k. attikvåningen

till eget begagnande undantagit två rum. Till ledning vid bedömande

af huru vida en sådan åtgärd, som den af Revisorerne ifrågasatta,

lämpligen kunde vidtagas i afseende på de till ofvannämnde båda landshöfdingar

anvisade boställen, hade Statskontoret vidare förskaffat sig

uppgifter om antalet lägenheter, som upplåtits åt en hvar af landshöfdingarne

i Jönköpings och Vermlands län uti de derstädes under

senare tider med anslag af allmänna medel uppförda residensbyggnader.

Dessa uppgifter gåfve vid handen, att landshöfdingen i Jönköpings

län komme att erhålla 19 lägenheter med eldstad samt stall, vagnshus

och tvättstuga med mangel och strykrum, samt att till landshöfdingen

i Vermlands län upplåtits 18 lägenheter med eldstad samt stall, vagnshus

och tvättstuga; och ansåg Statskontoret, med afseende härå, någon

annan förändring beträffande det till landshöfdingen i Stockholms län

upplåtna boställe icke böra ega rum, än att, såsom landshöfdingen äf-,

ven ifrågasatt, de båda till bostället hörande, till butiker inredda rum

vid nuvarande boställshafvarens afgång skulle afträdas till statsverket,

mot det att det rum med kök, som landshöfdingen nu disponerade mot

erläggande till statsverket af en årlig afgift till belopp af 250 kronor,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

19

med bostället förenades. Hvad åter anginge det åt landshöfdingen i

Södermanlands län anslagna boställe, vore detsamma, i afseende å

boställslägenketernas antal, ej obetydligt större än någotdera af land shöfdingeboställena

i Jönköping och Karlstad. Utaf det af Revisorerne

åberopade Kongl. bref den 22 Oktober 1858 inhemtades, att den till

bostället börande s. k. attikvåningen bestode af 7 rum och kök, sam t

att densamma redan af nuvarande landshöfdingens företrädare i embetet

varit uthyrd åt enskilde personer jemlikt dertill uti Kongl. brefvet

den 18 Juni 1836 lemnadt medgifvande. Nuvarande landshöfdingen,

som, enligt hvad han förmält, vid våningens uthyrande undantagit två

rum för eget begagnande, hade deremot genom Kongl. brefvet den

15 Juni 1861 undfått tillåtelse att uthyra två andra, bostället tillhörande

rum jemte en bod. Den omständighet, att en ej ringa del af ifrågavarande

landshöfdingeboställe under en längre tid icke vaidt för boställsinnehafvarnes

eget bruk behöflig, gåfve, efter Statskontorets tanke, stöd

för det antagande, att, beträffande detta boställe, en sådan förändring,

som Revisorerne åsyftat, skulle kunna ega rum. Enligt hvad landshöfdingen

anfört, skulle emellertid i ett fall hinder möta för vidtagande

af denna åtgärd; och då Statskontoret icke vore i tillfälle att yttra

sig vare sig om sättet för detta hinders undanrödjande eller om huru

vida förändringen utan olägenheter i öfrigt kunde genomföras, syntes

Revisorernes framställning i denna del icke för det närvarande böra

föranleda till annan åtgärd, än att befallning blefve vederbörande

embetsmyndighet meddelad att till Kongl. Maj:t inkomma med den

vidare utredning, som af denna framställning påkallades. På grund

af hvad sålunda förekommit hemstälde Statskontoret alltså, att Kongl.

Maj:t, i anledning af hvad Revisorerne anfört, täcktes dels förklara, att

de till landshöfdingens i Stockholms län, i huset N:o 36 vid Drottninggatan

belägna boställe hörande tvenne rum, som vore till butiker inredda

och af boställshafvaren till enskilda personer uthyrda, skulle vid

nuvarande innehafvarens af landshöfdingebeställningen afgång från

tjensten till kronan afträdas, och i stället ofvan omförmälda, inom

samma egendom tre trappor upp på vinden belägna ett rum med kök

med bostället förenas, samt dels anbefalla öfverintendentsembetet att

till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt yttrande, huru vida den

i landshöfdingeresidenset i Nyköping belägna och jemte andra lägenheter

till boställe åt landshöfdingen i Södermanlands län upplåtna s. k.

attikvåningen måtte kunna, vid nuvarande boställshafvarens afgång

från landshöfdingebeställningen, frånskiljas bostället och till kronan

afträdas.

Enligt hvad Utskottet inhemtat har Kongl. Maj:t genom bref den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. en beslutad

löneförhöjning

för stationsskr

ifrare och

telegrafister.

18 December 1885 dels förklarat, att de till landshöfdingens i Stockholms

län i huset N:o 36 vid Drottninggatan här i staden belägna boställe

hörande, å nedra botten befintliga två rum, som nu äro till butiker

inredda och af boställsinnehafvaren till enskilde personer uthyrda,

skola vid nuvarande innehafvarens af landshöfdingebeställningen afgång

från tjensten till kronan afträdas och i stället ett tre trappor upp å

vinden af samma egendom beläget rum med kök, hvilken lägenhet

landshöfdingen för närvarande enligt kontrakt med Öfverintendentsembetet

förhyr, med bostället förenas, och dels anbefalt bemälda Embete

att inkomma med yttrande, huru vida den i landshöfdingeresidenshuset

i Nyköping belägna och jemte andra lägenheter till boställe åt

landshöfdingen i Södermanlands län upplåtna s. k. attikvåningen må

vid nuvarande boställshafvarens afgång från landshöfdingebeställningen

kunna frånskiljas bostället och till kronan afträdas.

Då, enligt hvad nu blifvit anfördt, en förändring i det syfte, Revisorerne

afsett, blifvit beträffande landshöfdingens i Stockholms län boställe

anbefald, samt den af Revisorerne väckta frågan om dispositionen

af en del af landshöfdingebostället i Nyköping vid nuvarande boställshafvarens

afgång från landshöfdingebeställningen är under utredning,

får Utskottet hemställa, att Riksdagen må vid hvad sålunda i detta

ärende förekommit för närvarande låta

bero.

Statens jernvägstrafik.

§ r.

(Rev. ber. pag. 139. — Uti. pag. 414.)

Revisorerne, som af Styrelsens för statens jernvägstrafik protokoll

för den 12 December 1883 inhemtat, att Styrelsen, på ansökan om

löneförhöjning för stationsskrifvarne och telegrafisterne vid statens jernvägars

samtliga trafikdistrikt, beslutit, att den tid, inom hvilken uppflyttning

i högre löneklass eljest egde rum, finge något förkortas, med

tillämpning af hvilket medgifvande summan af de löneförhöjningar, som

för år 1884 skulle tillgodokomma stationsskrifvare vid statens jernvägar,

komme att uppgå till 23,520 kronor, hafva ifrågasatt lämpligheten deraf,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stata- Utskottets Utlåtande N:o 14.

21

att Styrelsen utan vederbörligt tillstånd kunde besluta löneförbättringar

af så stor omfattning som den nu omförmälda.

I Styrelsens för statens jern vägstrafik häröfver afgifna utlåtande

meddelas, att samtliga dessa löneförbättringar understälts Kongl. Maj:ts

pröfning genom det den 15 December 1883 ingifna förslag till arfvodesstat

för år 1884, hvilket förslag Kongl. Maj:t genom bref af den 31 i

samma månad faststält.

Utskottet, som tagit del af Kongl. Maj:ts omförmälda bref, enligt

h vilket Kongl. Maj:t, med gillande af den af Trafikstyrelsen föreslagna

uppflyttningen i högre arfvodesklasser af åtskillige tjenstemän och betjente

hos Styrelsen, bestämt kontors-och stationsskrifvarnes samt telegrafisternes

arfvoden efter olika klasser till olika belopp, vexlande mellan

900 och 2,100 kronor, har endast velat erinra, att Riksdagen i skrifvelse

till Kongl. Maj:t af den 17 Maj 1874, i afseende å aflöningen från och

med år 1875 för embets- och tjenstemän samt betjente vid statens

jernvägstrafik, med undantag för chefens, medgifvit, bland annat, att

föränderliga arfvoden finge utgå enligt den klassreglering, som af

Kongl. Maj:t i årligen faststäld stat blefve bestämd inom de af Riksdagen

angifna gränser, i hvilket afseende dessa arfvoden af Riksdagen

blifvit bestämda, hvad kontors- och stationsskrifvare beträffar, till

högst 2,100 kronor samt beträffande telegrafister till högst 2,400 kronor.

Vid sådant förhållande har Utskottet ansett sig böra hemställa, att

Revisorernes omförmälda framställning icke må till någon Riksdagens

åtgärd

föranleda.

§ 8-

(Rev. ber. pag. 139. — Uti. pag. 414.)

Af Trafikstyrelsens protokoll för den 3 Februari 1883 hade Revisorerne

erfarit, att Styrelsen beslutit utbyta en statens jernvägstrafik

tillhörig tomt om 15,000 qvadratfot uti qvarteret Dykärret vid Stockholms

södra station emot en statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa

tillhörig, från -5\\ mantal N:o 2 Läreda i Stoby socken af Vestra

Göinge härad afsöndrad mark, innehållande 97,000 qvadratfot, hvilken

invid Hessleholms jernvägsstation belägna mark skulle användas till

Ang. af

Trafikstyrelsen

verkstälda

egoutbyten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

byggnadsplats för en betjeningsbyggnad, derför Riksdagen beviljat ett

anslag af 12,000 kronor; och af Styrelsens registratur hade vidare

inhemtats, att Styrelsen den 13 November förenämnda år ingått aftal

om egoutbyte emellan statens jernvägstrafik och Rörstrands aktiebolag;

hvarjemte Styrelsen enligt öfverenskommelse den 30 Juli 1883 verkstält

egoutbyte emellan statens jern vägstrafiks och Jönköpings städs

mark; men då den befogenhet, som Trafikstyrelsen, enligt hvad af

ofvan såsom exempel anförda beslut framginge, sig tillmätt i fråga om

utbyte af statens jernvägars mark, icke syntes Revisorerne stå i öfverensstämmelse

med stadgandet i 77 § Regeringsformen, hade Revisorerne

velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.

I afseende å Revisorernes omförmälda framställning har Styrelsen

för statens jernvägstrafik i afgifvet utlåtande erinrat, att den jord,

staten för jernvägens behof från enskilde personer förvärfvat,'' icke

blifvit i jordeboken omförd från skatte- eller stadsjord till krono, utan

fortfarande bibehölle sin förra natur. Den syntes derför näppeligen

kunna hänföras till den i 77 § Regeringsformen afsedda fasta egendom,

som icke utan Riksdagens samtycke finge kronan afhändas. Då

jorden förvärfvats uteslutande för den af staten utöfvade jernvägsdriftens

hehof, skulle det också vara väl oegentligt, om icke någon

mindre del deraf, huru obetydlig den än måtte vara, skulle, sedan den

upphört att vara för jernvägsdriften behöflig, kunna utan en sådan

tidsödande omgång, som inhemtandet af Riksdagens samtycke föranledde,

utbytas mot ett fullt motsvarande jordområde, hvilket befunnits

vara för jernvägsdriftens ändamålsenliga utöfvande af nöden.

Då Trafik styrelsen icke kan anses ega rättighet att utan vederbörligt

tillstånd afhända staten någon dess fasta egendom eller utbyta

densamma mot annan sådan, får Utskottet föreslå,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen för statens.

jernvägstrafik att för framtiden icke utan i vederbörlig

ordning erhållet medgifvande verkställa egoutbyten

i afseende å den under Styrelsens förvaltning

stälda egendom.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

23

§ 9-

(Rev. ber. pag. 140. — Uti. pag. 415.)

Revisorerue både vid granskningen af Jernvägstrafikst,yreisens

räkenskaper inhemtat, att Styrelsen enligt beslut den 5 September

1883 låtit ur räkenskaperna afföra ett belopp af 2,468 kronor 50 öre,

utgörande fordran för begagnad fraktkredit, hvilken fordran Styrelsen

egt hos uppgifven person, som, enligt intyg af öfverexekutor, saknade

tillgångar, i anledning hvaraf Revisorerne ifrågasatt Styrelsens befogenhet

att afskrifva nämnda fordran.

Enligt hvad Styrelsen för statens järnvägstrafik i häröfver afgifvet

utlåtande uppgifvit, hade förenämnda belopp utgjort återstoden

af den skuld, hvari personen i fråga vid September månads utgång

1877 häftat för jernvägsfrakter och faktoriafgifter för gods, som han

nämnda månad fått expedierade under medverkan af Fryksta faktori

och hvarå, genom utdelningar i samma persons konkurs, hvari fordringar

bevakats, statens jernvägar i Juli och December månader 1879

erhållit i afbetalning 524 kronor 14 öre. Enär rättens ombudsman

sistnämnda år den 9 December intygat, att någon vidare utdelning

icke vore att förvänta, hade redan då det resterande beloppets afskrifning

satts i fråga, men uppskjutits i afvaktan på att gäldenären möjligen

kunde erhålla tillgångar att betala äfven detta belopp, och först

verkstälts 1883, sedan beloppet under de fyra föregående åren balanserats,

och öfverexekutor intygat, att gäldenären fortfarande saknade

tillgång. Styrelsen ansåge nemligen ej tillbörligt att i räkenskapen

bibehålla såsom tillgång en fordran, för hvilken ingen valuta vore att

påräkna, och funne afskrifningen deraf befogad äfven derför, att krafvet,

såsom ofvan omförmälts, uppkommit af transporter, som förmedlats

af den vid sidan af den egentliga jernvägstrafiken stående faktorirörelse

statsbanan drefve vid Frjksta för spedition af varor, som på

Frykensjöarne sändes till eller från jernvägen, och att denna affär

liksom all annan kommersiel verksamhet måste vara utsatt för risker,

samt att förlusten i närvarande fall mer än väl betäcktes af hvad sagda

rörelse årligen lemnade i ren behållning. För öfrigt ville Styrelsen

påpeka, att Styrelsen vid afskrifningen ej lemnat möjligheten att i en

framtid utbekomma beloppet obeaktad, enär hon i den af Revisorerne

åberopade skrifvelsen i ämnet ålagt distriktsbefälet att anmäla, när det

yppade sig att gäldenären erhållit några tillgångar, på det att åtgärder

då skulle kunna med någon utsigt till framgång vidtagas för fullföljande

af krafvet.

Ang. en af

Trafikstyrelsen

verlistäld

afskrifning

af en fordran.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottet, som i likhet med Revisorerne ansett, att Trafikstyrelsens

beslut i afseende å ifrågavarande fordrans afföring ur räkenskaperna

icke stått i öfverensstämmelse med de för dylika fall gällande

bestämmelser, hvilka innefattas i Kongl. förordningen af den 11 December

1830 angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor

och anmärkningsmål, har emellertid förestält sig, att de vid

driften och förvaltningen af statens jernvägar förekommande, vid tiden

för nämnda författnings utfärdande icke anade förhållanden äro af den

särskilda beskaffenhet, att samma bestämmelser, som gälla för afskrifning

af kronans fordringar i allmänhet, må hända icke böra tillämpas

i afseende å kronans på jernvägstrafikens affärsverksamhet grundade

fordringsanspråk; hvadan Utskottet velat ifrågasätta behofvet af, att

särskilda stadganden för Trafikstyrelsens förfarande i dylika fall utfärdas.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kong], Maj:t behagade taga i öfvervägande, huru

vida icke särskilda föreskrifter må böra meddelas om

huru vid afskrifningar af jernvägstrafikens osäkra

fordringar skall förfäras.

§ io.

Stuteriöfverstyrelsen och stuterierna.

(Rev. ber. pag. 157. — Uti. pag. 416—419.)

qifT''för"kost Vid granskning af räkenskaperna för Ottenby stuteri hafva

hållning vid Revisorerne anmärkt, att till bestridande af utgifterna för kosthållning

mOtt°rd)\& OC^ åd auktionsbesökande vid 1883 års hästauktion å Ottenby

stuteri stuteri, enligt en af stuteriets chef utfärdad och af chefen för Stuteriöfverstyrelsen

godkänd räkning, under revisionsåret utbetalts ett belopp

af 400 kronor, hvilka utgifter icke synts hafva bort af statsmedel bekostas.

I häröfver afgifvet utlåtande har Stuteriöfverstyrelsen, med öfverlemnande

af förklaringar från så väl f. d. chefen för Stuteriöfverstyrelsen

som ock chefen för Ottenby stuteri, samt under förmälan, att Revisorernes

omförmälda anmärkning varit under öfverläggning inom stuterilcommissionen,

anfört, att Stuteriöfverstyrelsen visserligen hyste den

af bemälda kommission enhälligt uttalade åsigt, att, så länge hästauktionerna

komme att hållas å Ottenby, stuteriets nytta och fördel

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

otvifvelaktigt måste anses bäst främjas derigenom att godtgörelse för

ifrågakomna, till följd af lokala förhållanden oundvikliga auktionskostnader

fortfarande finge med enahanda belopp som hittills från inflytande

auktionsmedel till stuterichefen utbetalas; men att Stuteriöfverstyrelsen,

med anledning af hvad Riksdagens revisorer i förevarande

afseende anmärkt, ville föranstalta om utredning, huruvida

dessa auktioner med mindre kostnad för stuteriet hädanefter måtte

kunna ega rum i Kalmar.

Med afseende derå, att Stuteriöfverstyrelsen, enligt hvad i anförda

utlåtande meddelats, har för afsigt att föranstalta om en utredning,

huruvida icke ifrågavarande auktioner må kunna till annan ort förläggas,

och derigenom de anmärkta utgifterna för framtiden undvikas, har

Utskottet ansett sig böra hemställa, att vid den afgifna förklaringen må

bero.

Konsistorierna och läroverken.

§ 11.

(Rev. ber. pag. 229. — Uti. pag. 424.)

Vid granskning af Östersunds högre allmänna läroverks räkenskaper

för revisionsåret hade Revisorerne, som för jemförelses skull Östersunds

jemväl tagit del af de fem nästföregående årens hufvudredogörelser läroverks

för läroverket, funnit, att desamma för åren 1878—1883 underskrifvits,

utom af redogöraren, äfven af flere eller färre bland läroverkets lärare,

men af dessa senare med uttrycklig hänvisning till de anmärkningar,

som gjorts i de af läroverkets revisorer för motsvarande år afgifna

revisionsberättelser. Sådana berättelser funnes fogade vid läroverkets

räkenskaper för åren 1879 och 1883, och för förstnämnda år funnes

äfven redogörarens förklaring, hvaremot, för så vidt Revisorerne kunnat

inhemta, för de öfriga åren både revisionsberättelse och förklaring saknades.

Af de tillgängliga kandlingarne framginge emellertid, att från

lärarnes sida flere gånger anmärkts, att de hos redogöraren innestående

kontanta behållningarna varit allt för stora, och att större delen deraf

bort göras räntebärande genom insättning i någon bank; och hade

denna anmärkning särskildt i 1883 års revisionsberättelse blifvit betonad.

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Räkenskaperna hade vid slutet af nedannämnda räkenskapsår

upptagit följande kontanta behållningar nemligen:

1878

till..........................................

.......................................... kronor

1,280:

50

1879

11 ..........................................

......................................... ii

1,384:

85

1880

11 .........................................

......................................... ii

3,662:

10

1881

11 ........................................*

......................................... ii

4,724:

09

1882

ii ..........................................

.......................................... ii

5,612:

22

1883

ii ...........................................

.......................................... ii

5,653:

78;

Beträffande 1883 års behållning hade läroverkets revisorer anmärkt,

dels att densamma rätteligen utgjort 5,912 kronor och 72 öre, och dels

att den icke för revisorerne uppvisats. Deremot hade läroverkets

inspektor å hufvudredogörelsen tecknat intyg, att vid hållen kassainventering

den i redogörelsen utbalanserade behållning äfvensom vederbörliga

säkerhetshandlingar befunnits i behörig ordning förvarade; och

hade Riksdagens revisorer lika med läroverkets revisorer, ansett sig

böra yrka, att kassabehållningarna i möjligaste mån måtte insättas i

bank eller utlånas mot säkerhet.

Med öfverlemnande af vederbörandes förklaring i anledning af

Revisorernes omförmälda anmärkning har Domkapitlet i Heimösand uti

afgifvet utlåtande meddelat, att Domkapitlet rörande samma förhållande

vid ifrågavarande läroverks räkenskaper för år 1884 i skrifvelse till

Kammarrätten framhållit olämpligheten och risken af, att större summor

af läroverkets tillgångar innestått hos dess rektor, helst derigenom

vid möjligen inträffande konkurs eller dödsfall tillgångar kunde saknas

hos bemälde rektor att gälda den hos honom innestående, läroverkets

kassor tillhörande behållning; och kunde Domkapitlet nu så mycket

hellre förena sig i det af Revisorerne framstälda yrkandet, som dylikt

flere gånger af läroverkets revisorer och Domkapitlet blifvit framstäldt.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Herr Statsrådet och Chefen

för Ecklesiastikdepartementet efter ingåendet af Domkapitlets omförmälda

utlåtande, i embetsskrifvelse af den 30 nästlidne Januari anmodat

Domkapitlet att skyndsamt inkomma med förslag till sådana

anordningar, hvarigenom det anmärkta missförhållandet må kunna

förebyggas; och då sålunda rättelse i det af Revisorerne afsedda syfte

är att emotse, får Utskottet hemställa, att vid hvad i ärendet förekommit

må

bero.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

27

Kongl. Akademien för de fria konsterna.

§ 12-

(Rev. ber. pag. 289. — Uti. pag. 432—434.)

Enligt hvad Revisorerne meddelat, hade på hemställan af Öfverintendentsembetet

Kongl. Maj:t genom bref den 29 September 1848

resolverat, att till statybildhuggareboställe skulle anvisas så väl hela

den till boningsrum, atelier m. m. inredda bottenvåningen af den s. k.

gamla gj uthustomtens åbyggnad vid Beridarebansgatan i Stockholm,

med efteråt omförmäldt undantag, som ock den öfverstå på gjuthustomten

belägna våningen; detta på Öfverintendentsembetets förmälan,

att, ehuru det vid första betraktande kunde synas, som skrille statybildhuggaren

härigenom erhålla ett större antal rum än han etter vanlig

beräkning kunde anses behöfva, det dock vid närmare undersökning

befans, att denne konstnärs egentliga boställe vore, under hänsigt till

rummens och lägenheternas indelning, läge och särskilda beskaffenhet,

endast för en bildhuggare användbart och i det närmaste motsvarande

hvad som tillförene varit åt statybildhuggarne upplåtet. Sedermera

hade, enligt Kongl. brefvet den 11 April 1867, medgifvits statybildhuggaren

att på viss tid få uthyra nyssnämnda bottenvåning; ett medgifvande,

som sedermera förnyats och ännu fort.fore. Statybildhuggaren

hade genom kontrakt den 3i December 1873 till Direktionen för Nya

elementarskolan uthyrt bottenvåningen, bestående af 7 rum, 2 tamburer,

kök och källare, för en årlig hyra af 1,500 kronor. Dertill

komme så väl atelier som boställsvåning af 7 rum med kök, domestikmm

och tambur i husets öfre våning. Då sistnämnda förmån mer än

till fyllest ansåges motsvara det afdrag af 1,000 kronor i aflöningen

vid Akademiens för de fria konsterna läroverk, som statybildhuggaren

i jemförelse med de öfrige lärarne vore underkastad, syntes han enligt

Revisorernes förmenande genom det tillägg af 1,500 kronor, som. erhållits

genom bottenvåningens uthyrande, hafva fått en fördel som icke

vore af något skäl motiverad. Samma vånings uthyrande jäfvade äfven

rigtigheten af Öfverintendentsembetets ofvan omförmälda uttalande, att

bostället i sin helhet endast för en statybildhuggare vore användbart.

På dessa grunder hade Revisorerne ansett, att bottenvåningen i omförmälda

byggnad borde vid nuvarande boställsinnehafvarens afgång

för statsverkets räkning tagas i anspråk.

Ang. de till

statybildhuggaren

upplåtna

lägenheter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o ld.

Med anledning af Revisorernes anförda framställning har Akademien

för de fria konsterna i afgifvet utlåtande erinrat, att om än de

till framtida indragning föreslagna rummens ifrån både atelier och begagnad

bostadslägenhet isolerade läge och deras sedan år 1867 medgifna

uthyrande förklarade den framstälda anmärkningens tillkomst, en

sådan indragning likväl icke ändamålsenligt och rättvist skulle kunna

göras utan beredande åt den kommande tjensteinnehafvaren af vederlag,

bestående dels i tilldelandet åt honom af ett mindre antal, intill och i

kommunikation med den stora atelieren liggande och för statybildhuggaren

åliggande undervisningsskyldighets utgörande väl behöfliga rum,

dels ock i ett så afpassadt penningebelopp, som vid nytt tillträde kunde

anses skäligt för att, under penningens då sannolikt ytterligare sänkta

värde, och då säkerligen än starkare framträdande kraf på statybildhuggarens

lärareverksamhet, i fördelar möjligast nära likställa den nytillträdande

med sin föregångare; och hade Akademien, såsom ytterligare

skäl för att en penningeersättning i nu antagna fall borde tillerkännas

en kommande tillträdare af statybildhuggarebefattningen, åberopat

dels den stora, sannolikt äfven växande betydelsen af ifrågavarande

konstfack, dels såväl fåtaligheten af för skulpturlärareplatsen

qvalificerade personer, som dermed i sammanhang stående svårighet

för Akademien att utan jemförelsevis goda aflöningsförhållanden, kunna

tillfredsställande besätta densamma.

Till närmare upplysning angående statybildhuggarens aflöning

har Utskottet velat erinra, att, enligt den för Akademien för de fria

konsterna faststälda stat, de fyra professorer vid Akademien, hvilka

undervisa i figurteckning samt målning och modellstudium åtnjuta i

lön 2,000 kronor hvardera, samt att af dessa lärare de två professorerna

i målning eg a uppbära i tjenstgöringspenningar 2,000 kronor

hvardera, under det att de två öfriges tjenstgöringspenningar uppförts

till 1,000 kronor för dem hvar. Enligt hvad af Statsrådet och Chefen

för ecklesiastikdepartementet, vid föredragning af frågan om lönereglering

för bemälde tjenstemän till statsrådsprotokollet för den 7 Januari

1878 anfört, hade skilnaden i dessa professorers tjenstgöringspenningar

sin grund deri, att de två förstnämnde hade tjenstgöring både vid

dagen och vid eldsljus eller om aftnarne, men de två senare endast

om aftnarne, till följd hvaraf dessas tid för egna arbeten icke i lika

mån toges i anspråk. Den af sistnämnde professorer, som vore bildhuggare,

- skulle fortfarande såsom förut hans företrädare allt sedan

Sergels tid åtnjuta förmånen af boställe och atelier, men detta berodde

derpå, dels att bildhuggaren här i norden hade svårare än t. ex.

idkaren af målning att genom artistiskt förvärf bereda sig en tryggad

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

29

ställning, medan det dock, å andra sidan, vore af vigt för samhället att

kunna få större monumentala skulpturarbeten utförda i hemlandet,dels att

atelierer med det för en statybildhuggares verksamhet erforderliga utrymme

till golfyta och höjd svårligen kunde erhållas i enskild byggnad

och passande lokal dertill ej vore att tillgå inom Akademiens egendom.

Utskottet anser visserligen, att statybildhuggaren på de sålunda

anförda skäl bör genom åtnjutande af fri bostadslägenhet och atelier

erhålla någon förmån framför den andra professoren i modellstudium;

men i likhet med hvad Revisorerne anmärkt, har Utskottet funnit de

till statybildhuggaren hittills upplåtna lägenheterna vara öfver höfvan

vidsträckta; och då den framstående konstnär, som senast innehaft

statybildhuggarebefattningen, numera aflidit, anser Utskottet tiden vara

inne att vidtaga någon reglering i berörda afseende.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes, före tillsättandet af den

lediga statybildhuggarebefattningen, taga i öfvervägande,

huruvida icke någon eller några af de hittills

af statybildhuggaren disponerade lägenheter må

kunna från nämnde embetsmans boställe frånskiljas

och för annat statens ändamål användas.

§ 13.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäld t och erinradt har

Utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom

vederbörandes utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt,

att, oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva

varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 16 Februari 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid § 9, (angående en af Jernvägstrafikstyrelsen verkstäld afskrifning

af en fordran):

af Herr Friherre B. A. Leijonhufvud; samt

vid § 12 (angående de till statybildhuggaren upplåtna lägenheter):

af Herr C E. Caspars-son.

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 11 Uäft. 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:30 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1885 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänn s. 6 i texten