Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernväg sbyggnader för statens räkning och dels om statsbidrag till enskilda jernvägsanläqgningar.

1886-03-30 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:40, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernväg sbyggnader för statens räkning och dels om statsbidrag till enskilda jernvägsanläqgningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utledande N:o 4U.

1

N:o 40.

Ank. till Iiiksd. Kansli den 30 Mars 188G, kl. 12 midnatt.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om jernväg sbyggnader

för statens räkning och dels om statsbidrag till enskilda

jernvägsanläqgningar.

(R. A.)

Vid innevarande riksmöte hafva förslag blifvit väckta ej mindre

om beviljande af anslag till jern vägsbyggnader för statens räkning än

äfven om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda jernv

ägs anläggningar; och får Utskottet härmed afgifva yttrande öfver

dessa förslag samt en i sammanhang dermed stående fråga om bestämmande

af ett visst, föreslaget vilkor för bifall till vidare byggande af

statsbanor.

A) Angående fullbordande af stambanan Bräcke—Sollefteå.

För utförande af den utaf 1881 års Riksdag beslutade stambanan

mellan Bräcke och Sollefteå, hvarför anläggningskostnaden beräknats till

11.250.000 kronor, hvaraf under åren 1882—1885 utgått tillsammans

8.500.000 kronor; och äro för innevarande år anvisade 2,000,000 kronor.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kong!

Maj:t föreslagit, att ett anslag af 750,000 kronor måtte till arbetena

å berörda stambana för år 1887 anvisas.

Utskottet har inhemtat, att dessa arbeten så fortgått, att banan kan

i det närmaste färdigbyggas under loppet af innevarande år, samt att

deras fullständiga afslutande kan med visshet motses under nästkomBih.

till Rilcsd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

mande år; och då någon anledning till erinran mot Kongl. Maj:ts omförmälda

förslag ej förekommit, hemställer Utskottet,

I.

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

proposition, till arbetena å stambanan mellan Bräcke

och Sollefteå för år 1887 anvisa ett anslag af 750,000

kronor.

B) Angående anslag till en stambana genom öfre Norrland.

I en den 29 sistlidne Januari afbiten proposition (N:o 19) har

Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att en stambana af samma

spårvidd och med samma öfverbyggnad som de öfriga stambanorna

genom Norrland, men med iakttagande af vissa förenklingar i byggnadssättet,

skulle anläggas från Sollefteå eller lämplig punkt i dess

närhet öfver Skorped, Vännäs och Uddfors till Öfver-Luleå, med rätt

för Kongl. Maj:t att, närmare förordna om de orter, jernvägen borde

genomgå,

samt för påbörjandet af berörda stambana för år 1887 anvisa ett

särskildt anslag af en million kronor.

Af det den Kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,

att Statsrådet och Chefen för Civildepartementet, efter att

hafva redogjort för åtskilliga i de norrländska länen utförda undersökningar

och vidtagna förberedande åtgärder i fråga om utsträckning

af det norrländska jernbanesystemet samt omförmält tillsättandet

den 31 Juli 1885 af den norrländska jernvägskomitén, hvilken den

14 December samma år till Kongl. Maj:t afgilvit, sitt till Riksdagens

ledamöter utdelade betänkande i ämnet, vidare anfört:

»Statsbanesystemet inom nedre Norrland mellan Storvik och Angermanelfven,

sådant detsamma dels redan är utfördt, dels till 1887 års

slut kan emotses blifva färdigt, innefattar (de egentliga stambanorna

och bibanorna ut till kusten sammanräknade) 869 kilometer. Statsverkets

utgift härför uppgår till 68,295,000 kronor.

Detta jernvägskomplex betjenar så fullständigt, som med hänsyn

till landsdelens läge och beskaffenhet gerna är möjligt, hela det nedre

Norrland, eller Gefleborgs, Jemtlands och södra delen af Vesternorr
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

3

lands län, så att, om man undantager Herjeådalen och nordliga delarne

af Jemtland, det näppeligen finnes någon punkt inom hela det öfriga

området, som är belägen på längre afstånd från jernväg än 50 kilometer.

Nu är frågan: Skall det norra stambanesystemet afbrytas vid Ångermanelfven

och det vidsträckta området norr derom komma att sakna

detta i vår tid nödvändiga samfärdsmedel, lika vigtigt för den fredliga

utvecklingen som i krigstid för fosterlandets försvar? Aro dess naturliga

hjelpkällor så mycket ringare, dess befolknings industriella omtanke

och näringsflit så mycket svagare än i den knappt mera än

hälften så stora landsdelen mellan Ångermanelfven och Dalelfven, att

staten ej bör, för att understödja dess utveckling i alla rigtningar, på

ändamålsenliga jernvägsanläggningar derinom nedlägga åtminstone hälften

så stort kapital, som kommit de sydligare norrländska provinserna

till del?

De landsdelar, hvilka genom den ifrågasatta jern vägen skulle

sammanknytas med rikets öfriga stambanenät, eller Ångermanland samt

Vesterbottens och Norrbottens län, innehålla tillsammans en ytvidd af

1,565 qv. mil. Häraf belöpa på Ångermanland 153,60 qv. mil, deraf

8,ar qv. mil vatten, på Vesterbottens län 497,41 qv. mil, deraf 25,93 qv.

mil vatten, och på Norrbottens län 913,92 qv. mil, deraf 58,79 qv. mil

vatten. Till lappmarkerna räknas i Vesterbottens län nära 320 och i

Norrbottens län omkring 670 qv. mil, och kustlandet innehåller således

i förra länet omkring 180 och i det senare omkring 240 qv. mil. Hela

Sveriges ytinnehåll är 3,8 6 9,93 qv. mil, deraf 317,57 qv. mil vatten. Invånareantalet

uppgick år 1884 i Ångermanland till 109,830, i Vesterbottens

län till 112,209 (deraf i lappmarkerna 24,097) och i Norrbottens

län till 95,340 (deraf i lappmarkerna 14,549).

Norrländska jernvägskomitén har lemnat en fullständig redogörelse

för de tre landsdelarnes utveckling under senare tider och deras nuvarande

ståndpunkt i ekonomiskt hänseende. Ur denna redogörelse,

till hvilken jag i öfrigt får hänvisa, tillåter jag mig anföra några siffror.

Medan vårt land i dess helhet under det, trefjerdedels sekel, som

förflutit sedan år 1810, ökat sin folkmängd med 95 procent, eller ej

fullt fördubblat densamma, har deremot under samma tid Ångermanlands

folkmängd vuxit med öfver 170 procent, Vesterbottens med nära

250 procent och Norrbottens med 181 procent. De föddes öfverskott

öfver de aflidne, som under tjuguårsperioden 1861—1880 för hela riket

uppgick till 1,17 procent per år, utgjorde under samma period för de

tre landsdelarne respektive 1,48, l,oi och 1,52 procent.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

I fråga om folkmängdens täthet äro naturligtvis dessa provinser

betydligt underlägsna det öfriga Sverige (då medelsiffran för hela riket

vid 1880 års slut var 1,285 personer på qv. milen, utgjorde den för

Ångermanland 755, för Vesterbottens kustland nära 500 och för Norrbottens

kustland omkring 330), men härvid är att märka, att folktätheten

inom ådalarne, såsom af de å komiténs karta befintliga uppgifter

bäst synes, på många ställen är högst betydlig.

Om Norrbottens snart sagdt outtömliga malmtillgångar har utredning

erhållits genom den år 1875 genom statens försorg verkstälda

undersökning. Utan att taga hänsyn till malmerna inom Juckasjärvi,

livilka, när de en gång exploiteras, väl söka sin väg till Vesterhafvet,

innehåller ensamt Gellivare malmberg vid endast en fots afsänkning

en malmtillgång af 22,200,000 centner.

Beträffande den odlade jordens areal föreligga uppgifter, för Ångermanland

för åren 1805—1865, för Vesterbotten för 1805—1871 och

för Norrbotten för 1805—1884. Dessa gifva vid handen, att ökningen

uppgått i Ångermanland till 350 procent (procenten för hela riket under

samma tid 250), i Vesterbotten till 560 procent (för hela riket

280) och i Norrbotten ända till 710 procent (för hela riket 350). 1882

års skörd, reducerad till »rågvärde», uppgick i Ångermanland till 1

million, i Vesterbotten till 1,550,000 och i Norrbotten till 11 million

kubikfot.

Åf Sveriges 18 millioner hektar skogbärande mark belöpa på Ångermanland

1,200,000, på Vesterbotten 2,100,000 och på Norrbotten

2.675.000 hektar. Trävaruutförseln utgjorde år 1883 från Norrbotten

omkring 400,000, från Vesterbotten 300,000 och från Ångermanland

750.000 kubikmeter. Sistnämnda landsdels trävaruutförsel omfattade,

i värde räknad, cn femtedel af rikets hela trävaruexport och ungefär

8 procent af rikets utförsel i det hela af alla dess produkter tillsammantagna.

Dessa siffror tala, och norrländska jernvägskomitén kan ej sägas

hafva öfverskattat det öfre Norrland, då komitén såsom resultat af sin

undersökning uttalar, ’att utvecklingen i de tre öfre norrländska länen

nu nått en sådan stadga, att befolkningen derstädes väl förtjenar det

kraftiga stöd till ytterligare förkofran och framsteg, som en stambana

bereder’. Lika litet torde kunna jäfvas hvad komitén vidare yttrar derom,

att en sådan bana med fullt skäl kan antagas blifva äfven för öfriga

delar af landet af stor betydelse, såsom möjliggörande ett lättare utbyte

af skilda landsdelars produkter, ett utbyte, som nu endast med

svårighet och tidsutdrägt kan ega rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

5

Af folkmängdens ojemna fördelning i de trakter, som närmast

skulle komma att utgöra den blifvande jernvägens trafikområde, frestas

man antaga, att markens bättre eller sämre beskaffenhet på denna fördelning

haft väsentligt inflytande. Så är dock icke förhållandet. Öfverallt

i dessa trakter äro de tätast befolkade orterna de, hvilka gynnats

af de bästa naturliga samfärdsmedlen. Befolkningen är företrädesvis

samlad utefter ådalarne. Mellan dessa orter ligga trakter fullt

lika mottagliga för kultur, och blifva dessa satta i förbindelse med

öfriga delar af landet, skola odlingsmarker blifva tillgängliga af oerhörd

vidd och i godhet mången gång stående framför dem, som hittills

odlats.

Kommer jern vägen till stånd, skall ock den norrländske jordbrukaren,

hvilken nu under större delen af året är utestängd från all tillförsel

och till följd deraf tvingas att drifva den för Norrland vanskliga

sädesodlingen, kunna företrädesvis egna sig åt frambringandet af

foderväxter. Så kommer till ömsesidig båtnad Norrland att från sydligare

delar af riket hemta större förråd af spanmål och mjöl, medan

det i utbyte lemnar alstren från sina ladugårdar. Äfven i andra afseenden

blifver jernvägen till nytta för landet i dess helhet. Genom

densamma underlättas tillträdet till Norrlands skogar och malmfält, och

virke af mindre dimensioner, som nu förmultnar oåtkomligt i skogarne,

kan förvandlas till kol och användas vid vår på träkol baserade jernhandtering.

Men en jernväg genom öfre Norrland påkallas ej blott af hänsynen

till denna landsdels framåtskridande och förkofran; den kräfves ock,

vill det synas mig, af militära och politiska skäl. Då Sverige näppeligen

kan räkna på herraväldet i Bottniska viken, är äfven under den

årstid, då sjöfarten är öppen, en jernväg, hvarigenom trupper och förnödenheter

kunna hastigt tillföras, ett snart sagdt oundgängligt vilkor

för ett verksamt försvar af norra Sverige. Och erfarenheten har derjemte

visat, att det är icke endast under en sådan årstid, som Norrland

är utsatt för ett fiendtligt anfall.

Vår gränsprovins Norrbotten får ej isoleras, utan bör så mycket

som möjligt och så snart som möjligt sammanbindas med det öfriga

riket.

Finska jernbanenätet hade redan 1883 hunnit till Vasa, beläget

ungefärligen på samma breddgrad som Sollefteå. Omedelbart efter

Tammerfors—Vasa-banans fullbordan påbörjades Österbottniska stambanan,

som, utgående från Östermyra station å Vasabanan, är dragen

genom Lappo till Gamla Karleby och derifrån på två till fyra mils af
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

stånd från kusten öfver Limingå till Uleåborg. Uleåborg ligger något

sydligare än Piteå. Banans längd är omkring 305 werst, och den lär

blifva färdig redan i år. Från Uleåborg till gränsen är afståndet 118

werst eller nära 12 mil. Undersökningar för jernvägens fortsättning

till Torneå lära hafva skett, men beslut om byggandet af en bana Uleåborg—Torneå

är ännu ej fattadt.»

Departementschefen har derefter utvecklat skälen, hvarför år 1887

vore rätta tidpunkten för påbörjandet af stambanan genom öfre Norrland

och dervid bland annat erinrat om lämpligheten af att begagna

de nuvarande konjunkturerna, då materialpris vore billiga, och riklig

tillgång på arbetskrafter funnes.

I fråga om den trafikinkomst, som den föreslagna jern vägen kunde

antagas lemna, har Departementschefen anfört, att det finansiella utbytet

af en stambana genom öfre Norrland, om dermed afsåges den

direkta inkomst, statsverket af banan liemtade, under den närmaste

framtiden näppeligen kunde blifva särdeles tillfredsställande. Men

detta vore ej heller hufvudändamålet med denna bana. Hufvudändamålet

vore — förutom vinnandet af de militära och politiska syften,

hvilka ensamt för sig, enligt Departementschefens förmenande, utgjorde

giltiga skäl för banans tillkomst — att genom lättare kommunikationer

inom de öfre norrländska provinserna och deras sammanbindande

genom ett alltid begagneligt trafikmedel med det öfriga Sverige bereda

dessa landsdelar möjlighet att till fromma för sig och derigenom

äfven för hela landet fullt tillgodogöra sig de rikedomar, som funnes

der, men som nu, i saknad af den häfstång till utveckling, som en

jernväg utgjorde, egde intet eller ringa värde.

Departementschefen meddelar i sammanhang härmed, huru cn af

den norrländska jernvägskomitén verkstäld och till honom afiemnad,

på de särskilda länskomitéernas uppgifter grundad beräkning utfallit,

och yttrar i sådant afseende:

»Den uppgifna persontrafiken motsvarar 10,040,460 personkilometer.

Häraf beräknas ''/9 för andra klass med 1,115,600 personkilometer

å 5,25 öre ............................................................... 58,569: —

och på tredje klass således 8,924,860 personkilometer

å 3,5 öre ............................. 312,370: 10 370,939: 10.

Godstrafiken utgör 45,218,187 tonkilometer, som å 5 öre

gör......................................................................................... 2,260,909: 35,

hvadan årliga bruttoinkomsten skulle blifva......... kronor 2,631,848: 45,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlutande N:o 40.

&

<

eller i jemnt tal 2,630,000 kronor och således något mera än 4,900

kronor per kilometer. Driftkostnaden har antagits utgöra 70 procent,

och årliga nettoinkomsten skulle således uppgå till 789,000 kronor,

eller nära 3 procent (2,87) å byggnadskapitalet, detta beräknadt till

27 V 2 millioner.

Den nu uppgifna trafiken kan naturligtvis ej vara att påräkna

omedelbart efter det jernvägen blifvit för trafik upplåten, utan endast

efter hand utveckla sig. Med anledning af den inom komitén väckta

frågan, om skäl kunde finnas att använda svagare öfverbyggnad,

verkstäldes emellertid beräkningar jemväl öfver den trafik, som kunde

motses under banans tidigare trafikperiod, och enligt dessa har man

redan under jernvägens första skede kommit till en nettoinkomst

af 1,6 procent af byggnadskostnaden. Vid denna beräkning har man,

stödjande sig på den erkända regeln att inom orter med samma

industriella utveckling och samma naturliga tillgångar och behof en

jernvägs inkomst är direkt proportionel mot den till banans trafikområde

hörande folkmängd, jemfört foikmängdsförhållandena inom den

nya banans trafikområde med enahanda förhållanden hos de år 1884

för trafik öppnade statsbanedelarne norr om Bollnäs. Med ledning af

den inkomst dessa bandelar nämnda år lemnat (samtliga bandelarne

voro då jemförelsevis nya, och den 80 kilometer långa sträckningen

Bräcke—Ragunda öppnades först 1883 och 1884 för trafik) och med

behörig reduktion för det förhållande, att persontrafiken å dessa bandelar,

såsom till större delen ingående i en mycket anlitad turistled,

alltid torde blifva betydligt större än å den nya banan, har man funnit,

att bruttoinkomsten å den senare banan det år denna hinner fullbordas

skulle uppgå till 1,600,000 kronor eller 2,985 kronor per kilometer.

Driftkostnaden — jemväl beräknad efter jemförelse med de färdiga

bandelarne — skulle uppgå till 1,160,000 kronor, och nettoinkomsten

således till 440,000 kronor, motsvarande, som nyss är sagdt, 1,6 procent

å ett byggnadskapital af 274 millioner.))

Efter en redogörelse för åtskilliga ifrågasatta jernväg ssträckning ar,

till hvilken Utskottet hänvisar, andrager Departementschefen vidare,

att den genom Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg undersökta

linien för stambanan genom öfre Norrland — hvilken är densamma

som legat till grund för jernvägskomiténs betänkande -— valts efter

framställning af de tre länens särskilda jernvägskomitéer och således

lagts i den rigtning, som länens egna representanter ansett för länen

lämpligast. Mot hufvud rigtningen syntes icke heller några väsentliga

anmärkningar kunna göras. Den syntes, hvad Vesterbotten anginge,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 40.

så mycket hellre böra beröra Vännäs och ej gå långt vestligare, som

Vännäs blifvit af länets jernvägskomité på det bestämdaste framhållen

såsom en trakt, der jernvägen borde framgå. Af komiténs karta syntes

nu, att hufvudlinien i allmänhet framginge i gränsen emellan de tätare

och glesare befolkade landsdelarne och derigenom intoge ett för den

blifvande rörelsen så fördelaktigt läge, som med tillbörlig hänsyn till

andra med anläggningen afsedda statsändamål gerna kunnat åstadkommas.

Det närmare bestämmandet af rigtningen har Departementschefen

emellertid ansett, på sätt vid andra stambanor egt rum, böra

förbehållas Kongl. Maj:ts närmare afgörande, sedan de fullständiga

detaljundersökningar, hvilka måste föregå banans definitiva utstakning

på marken, hunnit verkställas. På utgången af dessa undersökningar

borde ock göras beroende valet af banans utgångspunkt, huruvida denna

borde blifva Hjelta eller Sollefteå eller möjligen någon annan plats i

närheten; frågan gälde här, hvar man skulle finna den lättaste eller,

rättare sagdt, minst svåra öfvergången öfver vattendelaren mellan

Ångerman- och Nätradalen. I afbidan på resultatet af fortsatta undersökningar

borde ock anstå med bestämmandet af sträckningen genom

den synnerligen svåra terrängen mellan Fors och Pengsjö. Något val

mellan den billigare och kortare Gideålinien eller don dyrare och längre,

men i strategiskt hänseende förmånligare och derför af chefen för

Generalstaben förordade Björnalinien borde icke ifrågakomma, innan

sig visat, om det ej funnes en tredje linie, som, utan att medföra

Björnaliniens dryga anläggningskostnader, ändock voro belägen på tillräckligt

afstånd från kusten. För den öfre norrländska stambanan

borde derför, enligt Departementschefens uppfattning, för närvarande

ej bestämmas annan sträckning än från Sollefteå eller_ lämplig punkt i

dess närhet öfver Skorped, Vännäs och Uddfors till Öfver-Luleå, med

Konungen förbehållen rätt att i öfrigt närmare bestämma de orter

banan skulle genomgå.

Beträffande kostnaden yttrar Departementschefen, bland annat, följande

:

»Kostnaden för stambanebyggnaderna genom nedre Norrland —

det vill säga för den uppåtgående stambanan och för tvärbanan genom

Jemtland — har i medeltal per mil uppgått till 744,000 kronor. Spårvidden

är, som bekant, 1,435 meter (4,83 fot), och rälsvigten 19 skålpund

per fot.

Den genom Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg undersökta

och af norrländska jernvägskomitén till grund för dess beräkningar

lagda sträckning för stambanan genom öfre Norrland — det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

9

vill säga den 50 mil 4,466 fot (535,75 kilometer) långa linien Hjelta—

Aspeå-—-Gideå—Vännäs—Uddfors—Ofver-Luleå — har af undersökningsförrättarne,

med antagande af samma grunder och byggnadssätt, som

följts i nedre Norrland, blifvit. beräknad att kosta per mil inom Vesternorrlands

län 829,172 kronor, inom Vesterbottens län 742,508 kronor

och inom Norrbottens län 579,237 kronor. Kostnaden för hela sträckningen

beräknades till 36,574,681 kronor eller i medeltal per mil

729,698 kronor (per kilometer 68,268 kronor).»

Efter att hafva erinrat om den uppgift, som förelagts den norrländska

jernvägskomitén, innefattande bland annat att undersöka, huru

vida icke en nedsättning i de här ofvan angifna betydliga kostnaderna

kunde ega rum, och redogjort för åtskilligt af hvad komitén i fråga

härom yttrat, anför Departementschefen vidare:

»Då komitén funnit omfattningen och beskaffenheten af den trafik,

som vore att påräkna för en stambana genom öfre Norrland, böra

utesluta användandet af vare sig mindre spårvidd, lättare öfverbyggnad

eller skarpare lutningar än vid statens öfriga jernvägar i Norrland,

har komitén undersökt, huru vida icke det önskade målet — nedsättning

i kostnaderna — skulle kunna på annat sätt vinnas, utan att en afsevärd

minskning i jernvägens trafikförmåga eller höjning i driftkostnaden

deraf blefve en följd. I sådant syfte har komitén föreslagit, att banan

skulle erhålla en lutning af 1 : 60 öfverallt, der terrängförhållandena

dertill föranledde, i stället för att de af undersökningsförrättarne uppgjorda

kostnadsförslagen hvilat på antagandet, att detta lutningsförhållande

skulle användas endast der sådant icke kunde undvikas och

att mindre branta lutningar företrädesvis borde sökas. Vidare har

komitén ansett, att vissa delar af jernvägsarbetena kunde utföras på

ett enklare sätt än hittills och att äfven i öfrigt åtskilliga anordningar

skulle kunna vidtagas, genom hvilka jernvägen komme att något skilja

sig från förutvarande statsbanor i Norrland. Dessa förenklingar äro hufvudsakligen

mindre antal trafikstationer, inskränkning af bangårdarnes

storlek, minskadt antal banvaktstugor, enklare och billigare stängsel

kring banområdet, mindre dyrbara stenarbeten o. s. v. Genom vidtagande

af dessa förenklingar och med beräkning af de senare årens

pris å jern och stål har komitén kommit till en kostnadsberäkning,

som med icke mindre än 9 millioner kronor eller 25 procent understiger

den af undersökningsförrättarne uppgjorda. Linien Hjelta—Aspeå—

Gideå—Vännäs—LTddfors—Öfver-Luleå skulle nemligen enligt komiténs

åsigt kunna anläggas för en summa af 27,437,750 kronor (rörlig materiel

inberäknad) eller 51,214 kronor per kilometer. Skulle Björnalinien

Bih. till Riksd. Prat. 1886. 4 Sami. 1 Afä. 24 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande K:o 40.

anses böra väljas (i hvilket fall banans längd blir 563 kilometer), ökas

kostnaden med något öfver en million eller till 28,494,000 kronor.»

Det af jernvägskomitén förordade system för byggandet af stambanan

genom öfre Norrland och komiténs derpå grundade kostnadsberäkningar

har Departementschefen funnit af beskaffenhet att i allmänhet

kunna godkännas. Mot komiténs till en högst väsentlig minskning

i kostnaderna ledande förslag, att lutningsförhållandet 1 :60 skulle

blifva regel öfver allt, der besparing i terrasseringskostnaden kunde vinnas

genom användandet af en dylik brantare stigning, har chefen för

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen visserligen uttalat betänkligheter, men

då på nu ifrågavarande stambana lutningar af 1 : 60 på en mängd ställen

ej kunde undvikas utan ytterligt ökade kostnader, och tågen således

i allt fall måste anordnas för en dylik brantare stigning, har vinsten

i trafikförmåga genom lutningarnes nedbringande på mellansträckorna

synts Departementschefen ej blifva synnerligt nämnvärd, så framt man

ej lyckades finna en oafbruten sträckning af 10, 15 mil, der brantare

lutningar kunde undvikas. Härom har Departementschefen ansett

närmare detaljundersökningar böra verkställas.

Mot komiténs yttrande i fråga om entreprenadsystemet — ett yttrande

afgifvet, likasom komiténs förslag i öfriga delar, utan någon meningsskiljaktighet

— har Departementschefen ej funnit anledning till erinran;

och har Departementschefen tillstyrkt att, derest jern vägens byggande

blefve beslutad t, Kongl. Maj:t ville gifva Väg- och vatt enbyggnadsstyrelsen

uppdrag att vare sig på beting eller, efter pröfning af infordrade

anbud, på entreprenad låta utföra större eller mindre del af arbetet,

derest styrelsen funne sådant med statens fördel förenligt.

Departementschefen afslutar sin föredragning i denna del med att anföra,

att de af jernvägskomitén beräknade kostnader för en stambana genom

öfre Norrland, slutande på i rundt tal 27 */■> millioner kronor, om Gideålinien,

och 28 \U millioner kronor, om Björnalinien valdes, å ena sidan

blefve något minskade genom utfästelsen från Vesterbottens kommuner

att lemna afrösningsjord utan lösen, å andra sidan kunde komma att

ökas, derest lutningsförhållandena funnes kunna och böra nedbringas

å någon längre sträckning. För ett arbete, som skulle fortgå under

en följd af år, kunde ock kostnadsberäkningarne undergå ändring i följd

af inträffa^ förändring i arbetslöner och pris å materialier. I alla händelser

torde dock kostnaderna kunna antagas komma att understiga 30

millioner kronor.

Slutligen utvecklar Departementschefen skälen för den åsigt, att

ett årsanslag å 4,000,000 kronor borde till den föreslagna jernvägs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

11

byggnaden användas, och åberopas i sådant hänseende, bland annat, att

till stambanebyggnader i Norrland, nemligen ej blott Bräcke -Sollefteå,

utan äfven Söderhamn—Kilafors, Sundsvall—Torpshammar och Hudiksvall—Ljusdal,

anvisats,

för år 1884 ........................................ kronor 4,000,000,

» » 1885 .......................................... » 5,200,000 och

» » 1886 .......................................... » 6,401,000.

I öfverensstämmelse med berörda åsigt om årsanslagets belopp och

då för år 1887 dels för banan Hudiksvall—Ljusdal redan beviljats

2,350,300 kronor, dels för afslutande af Bräcke—Sollefteå-banan äskats

750,000 kronor, har Departementschefen funnit 1887 års anslag till

påbörjande af stambanan genom öfre Norrland böra begränsas till

1,000,000 kronor.

Beträffande närmare detaljer af detta ärende i öfrigt måste Utskottet,

till allt för stor vidlyftighets undvikande, hänvisa dels till ofvan

åberopade statsrådsprotokoll, dels till den norrländska jernvägskomiténs

betänkande, och får Utskottet ur sistnämnda komitébetänkande

ytterligare endast meddela nedanstående fördelning af kostnadsbeloppen

å följande bandelar:

Kilometer.

Total kostnad

med materiel.

Kostnad

pr kilometer.

Hjelta—Fors ..............................................

101,54

6,401,700

63,046

Fors—Vännäs -Hedlunda........................

130,18

7,758,900

59,601

Hedlunda—Storkågeträsk ........................

137,03

6,391.150

46,641

Storkågeträsk-—Ofver-Luleå....................

167,00

6,886,000

41,233

Summa

535,75

27,437,750

51,214

Afståndet, Hjelta—Skorped—Vännäs är .........

...... 217,02

kilometer.

Afståndet Vännäs—Hedlunda...........

14,70

»

Summa 231,72 kilometer.

Kostnaden för linien Hjelta—Hedlunda är beräknad

till.......................................................................................... kronor 14,160,600.

Kostnaden för Vännäs—Hedlunda beräknad till ........ 747,800.

Den beräknade kostnaden för linien Hjelta—Vännäs

således.................................................................................... kronor 13,412,800.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Då statens jern vägsanläggning mellan Bräcke och Sollefteå under

nästkommande år 1887 varder fullbordad, och arbetena å statsbanorna

Söderhamn—Kilafors och Sundsvall—Torpshammar redan under

nästkommande sommar afslutas, är det enligt Utskottets åsigt högst

naturligt, att Kongl. Maj:t förelagt innevarande års Riksdag frågan om

ytterligare fortsättning af statens jernvägsbyggnader i Norrland. Visserligen

återstår att under 1887 och möjligen någon del af 1888 fullfölja

och fullborda arbetena å banan Hudiksvall—Ljusdal, men så vida

icke beslut om jern vägsbyggnadernas fortsättning norrut af innevarande

års Riksdag fattas, måste, såsom Statsrådet och Chefen för Civildepartementet

upplyst, en väsentlig inskränkning i statens jernvägsbyggnader

år 1887 företagas. En sådan inskränkning skulle dock ej

kunna ega rum utan känbara olägenheter.

För tusentals arbetare skulle tillfället till arbetsförtjenst minskas,

för den inhemska industrien minskades tillfället till afsättning af sådana

effekter för jernvägsbehof, som kunna af densamma åstadkommas

; inventarier och materiel, som varit vid statsbanebyggnaderna använda,

måste, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, säkerligen

med betydlig förlust, realiseras för att, om beslut om dessa byggnadsarbetens

återupptagande kort derefter komma att fattas, med stor kostnad

ånyo anskaffas, och en mängd ingeniörer och arbetare, som genom

vunnen erfarenhet blifvit särdeles lämplige att användas vid jernvägsbyggnaderna

i Norrland, måste afskedas, sannolikt till ej ringa olägenhet

för staten, om och när byggnadsarbetet åter skulle taga sin

början.

Att sådant mycket snart komme att ega rum, torde med visshet

kunna antagas. Starka skäl, af flerfaldig natur, tala derför.

Af hvad här ofvan blifvit ur statsrådsprotokollet anfördt framgår

ovedersägligen, att Norrland är stadt i en utveckling, som visar sig i

ökad folkmängd och företagsamhet, men som enligt sakens natur ej

kan annat än hämmas deraf, att bristen på kommunikationer i så hög

grad försvårar tillvaratagandet af denna landsdels rika och mångfaldiga

naturliga produkter. I samma mån Norrlands utveckling fortskrider

— och den kan enligt Utskottets uppfattning i vissa delar af de

norra landskapen blifva högst betydlig -— i samma mån vinner landet

i sin helhet derpå, och särskildt staten har ett mycket stort intresse

att i Norrland tillgodose, beroende på det ökade värde, dess skogsdomäner

skulle genom förbättrade kommunikationer erhålla. För Norrland

sjelft är det naturligtvis ett trängande behof, som nog förtjenar

att af statsmakterna fortfarande behjertas, och hvars tillgodoseende ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 40.

13

utan obillighet torde kunna afvisas, att sättas i en bättre förbindelse

med de öfriga delarne af riket än den, som sjöledes kan ega rum och

hvilken vanligen under halfva året är stängd.

De ekonomiska fördelar, fortsättandet af statens jernvägsbyggnader

i Norrland medföra och livilka naturligtvis endast gradvis kunde

uppnås, innefatta likväl ej den enda hänsynen vid förevarande frågas

bedömande. Äfven andra skäl, i sig sjelfva af giltig beskaffenhet, tala

för dessa arbetens fortsättande.

För landets försvar synes en lämplig och snabb förbindelse mellan

Norrland och rikets öfriga delar vara af stor vigt, i vissa fall

nära nog nödvändig, och äfven ur politisk synpunkt framträder hänsynen

till de nordligare delarne af vårt land med ett oafvisligt, kraf på uppmärksamhet.

En stor mängd af inbyggarne der är af finskt ursprung;

alla äro de i större eller mindre grad beroende af de tillfällen till

lättadt förvärf och ökad utveckling, som ett förbättradt eller åtminstone

någorlunda tillgodosedt kommunikationsväsende medför. Åt öster

nalkas de finska jernvägarne allt mera den svenska gränsen; åt vester

är redan påbörjad en hufvudsakligen af utländingar beroende jernvägsanläggning;

åstadkommandet åter af ständiga kommunikationer söderut,

till det egna landets öfriga delar, är ännu beroende på Riksdagens

blifvande beslut. Dessa böra och kunna dock, enligt Utskottets åsigt, endast

småningom och med aktgifvande jemväl på andra statsbehofs tillgodoseende

fattas.

Enligt det den Kongl. propositionen bifogade statsrådsprotokoll

och det af komiterade afgifna betänkande äro utsigterna till trafik å

den föreslagna jern vägen ej ogynsamma. Komiterade hafva antagit

nettoinkomsten af den föreslagna jernvägen till 2,87 procent å byggnadskapitalet,

detta senare beräknadt till 27 4 millioner. Denna inkomst

skulle visserligen ej vara att omedelbart påräkna, men redan

under jernvägens första skede har nettoinkomsten beräknats till 1,6

procent.

Icke dess mindre, och äfven med erkännande deraf att jernvägens

anläggning påkallas af ej blott ekonomiska och lokala, utan äfven

strategiska och politiska skäl, anser Utskottet nödig varsamhet kräfva,

att Riksdagen ej beslutar utförande af en så stor jernvägsanläggning,

som Kongl. Maj:t föreslagit, från Sollefteå ända till Luleå, utan inskränker

sig till det afgörande, som nu kan vara behöfligt och lämpligt,

och derigenom åt kommande Riksdagar bevarar möjligheten att,

efter då sig företeende omständigheter, besluta, huru vida ifrågavarande

jernvägsarbeten böra ytterligare fortsättas eller icke.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o AO.

Utskottet har före,stält sig, att det lämpligaste vore att nu stanna

vid ett beslut, ungefärligen likartadt med det, hvilket 1881 års Riksdag,

i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, fattade om fortsättningen

af statens jernvägsbyggnader i Norrland. Önskvärdheten af dessa

jern vägsbyggnaders fullföljande så långt norr ut som möjligt var lika

stor då som nu, må hända endast med den skilnad, som föranledes af

de finska jernvägsliniernas sedan dess åvägabragta utförande ännu

längre norrut och den häraf betingade nödvändigheten att äfven å den

svenska sidan af Bottniska viken fortgå med jernvägsarbetet. Statsmakterna

stannade likväl vid beslutet om utförande af linien Bräcke —

Sollefteå, beräknad att kosta 11,250,000 kronor.

Utskottet håller före, att Riksdagen äfven för det närvarande borde

besluta sig för anläggning endast af en dylik kortare bana, så mycket

hellre som det dels ej torde vara af något behof påkalladt att redan

nu meddela beslut om arbeten, hvilka till stor del ej på lång tid kunna

utföras, dels ej synes lämpligt att gå kommande Riksdagar i förväg i

vidsträcktare mån än för närvarande kan vara nödigt.

Då de finska jernvägarne under innevarande år blifva färdiga så

långt norr ut som till Uleåborg, ungefär midt för Piteå, torde likväl

den del af den föreslagna jernvägslinien, om hvars utförande beslut

nu måste fattas, ej lämpligen kunna tilltagas allt för kort. Utskottet

har ansett sig böra föreslå jernvägens fortsättning från Sollefteå till

Vännäs.

Denna punkt har synts lämplig, dels emedan den ligger temligen

nära den första stad, Umeå, hvars breddgrad mötes vid jernbanans

dragande från Sollefteå norrut, och dels emedan Vännäs redan nu är

en ort af ej ringa betydenhet, vid hvilken flera stora landsvägar åt

olika delar af landet sammanknytas.

\7isserligen äro beträffande den föreslagna banans sträckning till

Vännäs endast vissa hufvudpunkter af Kongl. Maj:t angifna; och då

mellan Skorped och Vännäs alternativa linier förekomma, bör Riksdagen

enligt Utskottets åsigt förbehålla sig rätt att, innan linien mellan

Skorped och Vännäs slutligen fastställes, få densamma sig förelagd till

pröfning, men då alla i frågan hörda myndigheter förenat sig om Vännäs,

och denna ort således säkerligen blir en punkt på jernvägslinien,

huru än dennas sträckning i öfrigt må bestämmas, synes det Utskottet

fördelaktigt att redan nu besluta banans framdragande till denna punkt,

emedan vetskapen härom på förhand torde i orten framkalla anläggningar

och åtgärder, hvilka i sin ordning medföra, att ökad trafik å

banan kan uppkomma förr än eljest skulle ega rum.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

15

Vidare tillåter sig Utskottet erinra, att kostnaden, beräknad till

omkring 13,400,000 kronor, för anläggning af jernvägslinien Sollefteå

—Vännäs ej betydligt öfverstiger det här ofvan angifna belopp, med

hvilket Riksdagen år 1881, då linien Bräcke—Sollefteå förevar, beslöt

fortsätta jernbanebyggandet i Norrland.

Lika med Statsrådet och Chefen för Civildepartementet anser Utskottet

det önskvärdt, att så stor del af arbetet, som tj enligt och

möjligt kan vara, utföres vare sig på beting eller, efter pröfning af

infordrade anbud, på entreprenad.

I fråga pm de årliga summor, som å den föreslagna jern vägen skulle

nedläggas, delar Utskottet ej till fullo de af Statsrådet och Chefen för

Civildepartementet uttalade åsigter, enligt hvilka 4,000,000 kronor om

året skulle dertill användas. Då trafiken å banan till en början antagligen

ej kan blifva betydlig och i följd häraf rentabiliteten måste blifva

ringa, kräfva försigtigheten och omsorgen om statens finanser, att

upplåningen för ändamålet så vidt möjligt inskränkes. Utskottet har

derför ansett, att de medel, som för anläggningen erfordras, borde till

en del, i mån af tillgång, anvisas till utgående å riksstaten. I öfverensstämmelse

härmed har ock Utskottet antagit, att det årliga anslagsbelopp,

som utan olägenhet kan anslås, måste väsentligen understiga

4.000. 000 kronor och ungefärligen motsvara det årsbelopp af omkring

2.000. 000 kronor, som användts på jernvägslinien mellan Bräcke och

Sollefteå. Visserligen komrne anläggningen härigenom att kräfva längre

tid än eljest, men i samma mån vunnes ock en vid blifvande frågor

om jernvägens fortsättning norrut vigtig erfarenhet om huru trafiken

å de redan färdiga jernbanorna i Norrland utvecklat sig.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Vesterbottens kommuner utfäst

sig lemna afrösningsjord utan lösen, hvarigenom anläggningskostnaden

i detta län skulle något minskas. I betraktande deraf, att den

trafikinkomst, som af de ifrågasatta norrländska jernvägarne synes

kunna påräknas, torde väsentligt komma att understiga trafikinkomsten

å statens öfriga jern vägar samt att i följd deraf statens uppoffring för

dessa norrländska banor måste blifva större än för öfriga statsjernvägars

byggande, synes, vid blifvande norrländska jernvägars anläggning,

billigheten kräfva, att orterna på något sätt deltaga i kostnaden.

Vesterbottens län har ock insett rättvisan häraf och fördenskull gjort

sitt nyssberörda erbjudande beträffande afståendet af afrösningsjord.

Staten lärer dock, beträffande ifrågavarande jernvägsanläggning, vare

sig i Vesterbotten eller Vesternorrland eller Norrbotten, ej rätteligen

böra behöfva vidkännas kostnaden för förvärfvande af någon del af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

den för anläggningen erforderliga, vare sig afrösningsjord eller annan

mark, eller för gäldande af några med markens förvärfvande eller

disponerande sammanhang egande ersättningar, och Utskottet anser sig

böra föreslå en bestämmelse i sådant syfte.

I sammanhang med behandlingen af ofvanberörda Kongl. proposition

har Utskottet till pröfning förehaft en af Herr 0. Schenström

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 113), i hvilken föreslagits

Riksdagen att besluta, att vid förekommande frågor om bifall till vidare

byggande af statsbanor det vilkor måtte dervid inrymmas, att

räler dertill skulle användas uteslutande af svensk tillverkning, samt

att Stats-Utskottet vid pröfning af sådana jernbaneanläggningar ville

taga i beräkning den ökade kostnad, som, i händelse af denna moi ons

gillande, kunde deraf följa.

Motionären åberopar i sin framställning, att Riksdagens senast församlade

revisorer i sin berättelse om statsverket, i betraktande af de

tryckta konjunkturer, under hvilka den svenska jerntillverkningen sedan

länge bedrifvits, framhållit önskvärdheten deraf, att beställningar

af de för statens jernvägars räkning erforderliga räler måtte, om sådant

kunde ske utan nämnvärdt ökad kostnad, göras hos svenska verkstäder

till framkallande af en rälsfabrikation inom vårt land, helst det

torde kunna ifrågasättas, huru vida icke svenska räler, på grund af

råvarans ypperliga beskaffenhet och deras deraf härledande hållbarhet,

i längden torde komma att visa sig vara äfven från kostnadssynpunkt

fördelaktigare än de utländska.

Det af revisorerne sålunda gjorda förbehåll, att beställningarna

skulle göras hos svenska verkstäder, endast om sådant kunde ske utan

nämnvärdt ökad kostnad, har motionären dock funnit olämpligt, enär

den antydda utvägen till industriens befrämjande, om än till en början

kostsam, ofelbart skulle framkalla både tillräcklig produktion och inom

kort jemväl prisnedsättning. För ett sådant antagande funne man

mycket talande skäl, om man egnade uppmärksamhet åt trafikstyrelsens

underdåniga berättelse för år 1884, hvaraf, beträffande lokomotiv,

framginge att af de 120 lokomotiv, som af staten blifvit från svenska

verkstäder inköpta, de första under åren från och med 1861 stodo i

pris högre än de utländska, men att kostnaden så småningom vid stigande

beställningar nedgått med flora tusen kronor emot priset för

lokomotiv i utlandet, med hvilka de i godhet mycket väl uthärdade

jemförelse, ja, till och med öfverträffade dem, hvilket äfven haft till

följd, att från och med 1879 trafikstyrelsen ondast inköpt svenska lokomotiv

till det höga antalet af 57 stycken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

17

Vidare funne man af nyssberörda berättelse, att all rörlig materiel

under år 1884 blifvit inköpt inom landet, men att till en början äfven

den rörliga materielen måst anskaffas utifrån, intill dess våra egna verkstäder

hunnit den utveckling, som med berömvärd omtanke framkallades

af trafikstyrelsen, utan just så synnerligen nämnvärd uppoffring

för statsverket vid första beställningen.

Utskottet har inhemtat, att sedan åtskilliga egare och disponenter

af mekaniska verkstäder till Kongl. Maj:t ingått med framställning angående

. det betryck, hvari deras industri för närvarande befunne sig,

och öfverlemnat förslag till förändringar i de delar af gällande tulltaxa,

hvilka rörde de mekaniska verkstäderna och jernverken, Kongl.

Maj:t den 16 December 1885 häröfver infordrat Tekniska högskolans

utlåtande. 1 anledning häraf har nämnda Högskolas föreståndare, Öfverdirektören

Knut Styffe, den 30 Januari innevarande år yttrat sig rörande,

bland annat, jernvägsskenor eller s. k. räls, och då denna del

af hans yttande torde vara af intresse vid förevarande frågas bedömande,

tillåter sig Utskottet här meddela hvad sålunda anförts, så

lydande:

»Importen af jernvägsskenor har, allt sedan jernvägar började här

i landet anläggas, varit ganska betydlig; men, under det man fordom

hit endast importerade skenor af ett mycket slaggrikt och i öfrigt orent

puddeljern, hvilka i uthållighet emot nötning visade sig vara skenor af

svenskt puddeljern mycket underlägsna, har man under senare åren,

åtminstone för statens jernvägar, endast importerat skenor af stålartad

götmetall (Bessemermetall), som visat en vida större uthållighet än de

ofvannämnda af puddladt jern, och om hvilka man icke är berättigad

antaga, att de i någon afsevärd mån äro mindre uthålliga än svenska

skenor, vare sig af puddladt jern eller stål, eller af götmetall. Priset

å engelska jernvägsskenor af götmetall, levererade i svensk hamn, härpå

sista tiden varit omkring 4 kronor per centner, eller någon gångtill

och med något derunder, och för detta pris lärer icke vara möjligt

att af svenskt material tillverka dylika skenor. Då nu storleken

af vår jern tillverkning, såsom redan ofvan blifvit antydt, hufvudsakligen

är beroende af våra skogstillgångar, och dessa i allmänhet icke

tillåta en ökad utverkning, måste vi, om vi använda vårt jern till skenor

å våra jernvägar, i stället för att importera vårt behof deraf, minska

vår tillverkning och i följd deraf sannolikt äfven vår export af andra

jerneffekter med så mycket, som kunde tillverkas med bränsleåtgången

för jernvägsskenorna, och, ehuru man med samma bränslemängd kan

Bili. till lliksd. Prot. 1886. 4 Sand. I Afl. 24 JJäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

framställa mera skenor af götmetall än sådant jern och stål, som härifrån

vanligen exporteras, är dock priset å sådant jern och stål i allmänhet

så mycket högre, än det å utländska jernvägsskenor, att värdet

å det belopp, hvarmed, genom en inhemsk skentillverkning, vår jernexport

måste minskas, åtminstone ej kunde komma att mycket understiga

priset för jernvägsskenorna, om dessa importerades. Då för öfrigt

tull å en säclan vara som jernvägsskenor i regeln här måste i

motsvarande mån höja deras pris, och detta skulle fördyra både byggnaden

och underhållet af våra enskilda jernvägar, men gagnet deraf

för vår jernhandtering vore tvifvelaktigt, kan jag å jernvägsskenor ej

förorda någon tull, samt anser det för vårt land vara fördelaktigare

att vi importera vårt behof deraf, än att vi sjelfva tillverka detsamma.

Äfven med den tull af 2,so kr. per 100 kilogram^ som sökandena

föreslagit, torde vara ovisst, om en tillverkning af jernvägsskenor här

skulle kunna blifva lönande, och om, genom en tull å sådana, flera

verk skulle föranledas att egna sig åt tillverkning deraf, har man allt

skäl befara, att de allesammans komme att arbeta med förlust.»

I Tekniska högskolans berörda utlåtande, der i öfrigt den åsigt

med styrka framträder, enligt hvilken den inhemska industriens befrämjande

medelst skyddstullar anses gagneligt, hafva således starka

tvifvel uttalats om lämpligheten af en vidsträcktare inhemsk rälsindustri.

Utan att ingå i en, Stats-Utskottet ej tillkommande pröfning af

denna fråga, finner Utskottet sig i allt fall ej kunna tillstyrka Riksdagen

att föreskrifva ett sådant vilkor för fortsatt stambanebyggande

som det af Herr Schenström föreslagna, helst Utskottet är förvissadt,

att Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att på så väl ifrågavarande som alla

andra områden, der staten är i tillfälle att för sjua behof använda

alstren af svensk industri och produktionsförmåga, tillse, att sådant

eger rum så vidsträckt, som -förhållandena, utan åsidosättande af andra

samhällsintressen, medgifva. Utskottet har alltså ej kunnat till bifall

förorda Herr Schenströms förevarande motion.

På grund af hvad här ofvan anförts, får Utskottet, som framdeles

kommer att afgifva förslag om sättet för anskaffande af det, för ifrågavarande

jernvägs påbörjande, för nästkommande år erforderliga anslagsbelopp,

hemställa,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

19

II.

a) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på det

sätt bifallas, att Riksdagen dels beslutar, att en stambana

af samma spårvidd och med samma öfverbyggnad

som de öfriga stambanorna genom Norrland,

men med iakttagande af vissa förenklingar i byggnadssättet,

skall anläggas från Sollefteå eller lämplig

punkt i dess närhet öfver Skorped till Vännäs,

med rätt för Kongl. Maj:t att närmare förordna om

de orter å linien mellan banans utgångspunkt och

Skorped, hvilka jernvägen bör genomgå, samt under

vilkor i öfrigt, att förslag till jernvägens sträckning

mellan Skorped och Vännäs varder för en kommande

Riksdag framlagdt, och att landsting, kommuner eller

enskilde antingen kostnadsfritt för staten afstå all

för anläggningen erforderlig mark eller ock lemna

staten ersättning för den kostnad, förvärfvandet af

full dispositions- och eganderätt till sådan mark kan

medföra,

dels ock för påbörjandet af berörda stambana

för år 1887 anvisar ett anslag af en million kronor;

och

b) att Herr Schenströms ifrågavarande motion ej må till

någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.

G) Angående låneunderstöd för anläggning af jernväg från Göteborg

till Varberg.

Kongl. Maj:t har i en den 2 sistlidne Februari afgifven proposition

(N:o 25) föreslagit Riksdagen att bevilja och ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande ett belopp af två millioner sextioåtta tusen kronor,

att anvisas såsom lån åt Göteborgs—Hallands jernvägsaktiebolag och

utgå med ena hälften under år 1887 och med andra hälften under år

1888, under de vilkor och bestämmelser, som för understödjande af

enskilda jernvägsanläggningar blifvit af 1881 års Riksdag faststälda

eller vid innevarande riksdag kunde varda stadgade.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har, på sätt

det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll utvisar, Statsrådet och

Chefen för Civildepartementet till en början erinrat, huru som Kongl.

Maj:t den 31 Oktober 1884 beviljat koncession för några enskilda personer

å anläggning af jernväg af 1,435 meters spårvidd från Varberg

förbi Kungsbacka till Göteborg ocb i sammanhang dermed faststält

plan för jernvägens anläggning från Varberg till närheten af Mölndal;

hvaremot Kongl. Maj:t ansåg, att med pröfning af planen för återstående

sträckningen borde tills vidare anstå.

Sedan Kongl. Maj:t ytterligare den 2 sistlidne Februari faststält

plan jemväl för återstående sträckningen af jernvägen och på samma

gång meddelat vissa ändrade bestämmelser i afseende å den förut

faststälda linien, hvarigenom, bland annat, den fördelen vunnes, att

jernvägen komme att på några ställen förläggas längre från hafvet,

har Departementschefen anhållit att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning

en ansökning om statslån till jernvägsanläggningens utförande.

Efter att härvid hafva påmint, huru som Kongl. Maj:t den 23 nästlidne

December dels faststält bolagsordning för ett aktiebolag, som

under benämning af Göteborgs—Hallands jernvägsaktiebolag bildat sig

för jernvägens anläggande, dels ock godkänt af koncessionshafvarne

å detta bolag gjord öfverlåtelse af koncessionen, yttrade Departementschefen

:

»Det är från detta bolag, som den omnämnda ansökningen om

statsunderstöd nu ingifvits. I denna ansökning erinrar bolaget till en

början, att vid flera riksdagar fråga förevarit angående understöd till

en vestkustbana från Helsingborg till Göteborg, och att, då denna bana

icke blifvit bygd för statens räkning såsom stambana, densamma likväl

genom enskild företagsamhet i orterna blifvit påbörjad sålunda, att

banan på grund af sin betydliga längd och anläggningskostnad uppdelats

i tre särskilda banor, hvaraf de två sydligaste, eller jernvägarne

Helsingborg—Halmstad och Halmstad—Varberg, dels genom aktieteckning

och dels genom af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen beviljade

låneunderstöd blifvit betryggade samt sedermera fullbordats eller vore

under arbete; och framhåller bolaget derjemte, huruledes vid behandlingen

af dessa frågor inom Riksdagen banans stora vigt och betydelse

för staten och det allmänna kraftigt betonats, och att äfven trakten

söder om Helsingborg funnit ifrågavarande kustbana vara af den betydelse

för samfärdseln, att en särskild jernväg ansetts erforderlig för

att sätta äfven Malmö i direkt förbindelse med kustbanan medelst

jernvägen Malmö—Billesholm.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sta Is-Utskottets Utlåtande N:o 40.

21

Till belysande af banans vigt så väl för samfärdseln som för vårt

försvar upprepar bolaget hvad Styrelsen för statens järnvägstrafik och

chefen för generalstaben i förut afgifna underdåniga utlåtanden anfört

angående vestkustbanan. I trafikstyrelsens utlåtande framhålles, att en

dylik bana hade den betydelse, att den kunde jemföras med statsbanornas;

och generalstabschefen påpekar, att det från synpunkten af rikets

försvar vore ett önskningsmål af den största betydelse, att ytterligare

en jernvägslinie mellan Skåne och det öfre stambanenätet komme till

stånd.

I den nu ifrågavarande ansökningen anför Göteborgs—Hallands

jern vägsaktiebolag vidare: att frågan om understöd i form af lån för

jernvägen Varberg —Göteborg till följd af motioner bragtes under 1885

års Riksdags pröfning; att Stats-Utskottet i utlåtande öfver dessa motioner

syntes vitsorda, att vestkustbanans åvägabringande vore af stor betydelse

ej blott för de orter, genom hvilka den framdroges, utan äfven för

det allmänna; att frågan om låneunderstöd bifölls af Andra Kammaren,

men afslogs af Första Kammaren och föll vid gemensam votering; att

anledningen till denna utgång af frågan dock icke utgjordes af någon

inom Riksdagen uttryckt afvoghet mot sjelfva saken, utan hufvudsakligen

innefattas i de förhållanden af formel natur, som sex reservanter

i Stats-Utskottet angifvit sålunda: att aktieteckningen för jernväg

mellan Varberg och Göteborg då ännu icke fullbordats, att bolag för

jernvägsförbindelsens åvägabringande då ej vore bildadt, samt att saknaden

af ett utaf Eders Kongl. Maj:t godkändt kostnadsförslag för jernv

ägs anläggningen i dess helhet gjorde det för Riksdagen omöjligt att

till siffran bestämma det till halfva anläggningskostnaden beräknade

beloppet af det låneunderstöd, som kunde finnas böra beviljas; att frågans

ställning emellertid numera väsentligen förändrats, derigenom att,

sedan Eders Kong!. Maj:t medgifvit att tiden för arbetets påbörjande,

som enligt koncessionen vore bestämd till den 1 Oktober 1885, finge

utsträckas till den 1 Oktober 1886, Eders Kongl. Maj:t dels fastställa

ordning för det till anläggningens utförande bildade bolag och dels

godkänt koncessionens öfverlåtande å samma bolag.

Det vid koncessionens meddelande föreliggande kostnadsförslaget

slutade å 3,345,000 kronor. Kostnaderna enligt den nu af Eders Kongl.

Maj:t faststälda planen äro beräknade till 4,136,000 kronor, hvari, likasom

i det äldre kostnadsförslaget, äro inbegripna jemväl utgifterna för

anskaffande af rullande materiel. Orsakerna till den högre kostnadssumman

äro att söka hufvudsakligen i tillslutningen till Bergslagsbanans

station i Göteborg, för hvilket ändamål en viadukt om 625 meters längd

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

erfordras, vidare i ökande af öf verbyggnadens styrka, banvallens bredd

och husbyggnadernas storlek, och deri att stålskenornas vigt ökats från

21,48 kilogram för meter (15 skålpund för fot) till 24,3 kilogram för

meter (17 skålpund för fot). Banans hela längd enligt den nu faststälda

planen uppgår till inemot 77 kilometer.

GöteborgS''—Hallands jernvägsaktiebolag är, jemlikt bolagsordningen,

grundadt på ett aktiekapital af minst 2,000,000 kronor, som får ökas

till 4,000,000 kronor, med aktier hvarje å 200 kronor. Af aktiebeloppet

skall vid teckningen kontant inbetalas 20 procent, hvarjemte aktietecknare

skall aflemna förbindelse å återstoden att inbetalas å tider, som

styrelsen bestämmer, dock sist inom två år från teckningsdagen; och

får bolaget icke träda i verksamhet förr, än minimikapitalet blifvit tecknadt

och första inbetalningen derå fullgjorts samt förbindelser för åter-’

stoden deraf blifvit aflemnade. Enligt hvad bolagsstyrelsen i ansökningen

upplyser, har teckningen af aktier i bolaget numera så fortskridit,

att det tecknade beloppet uppgår till hälften af anläggningskostnaden,

eller 2,068,000 kronor, till hvilken teckning så väl Hallands

som Göteborgs och Bohus läns landsting, Göteborgs stad, åtskilliga

landtkommuner inom Norra Halland samt enskilda personer och bolag

bidragit. Jernvägsaktiebolaget har med anledning deraf numera blifvit

konstitueradt och byggnadsstyrelse utsedd.

På grund af det nu anförda och med framhållande derjemte af

vigten, att arbetet kunde under nuvarande, för inköp af alla materialier

särdeles lämpliga tidpunkt så snart som möjligt påbörjas, har styrelsen

för bolaget anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att för ifrågavarande jernvägsanläggning med dess anslutning

till Bergslagernas jernvägsaktiebolags station i Göteborg bevilja

ett lånebidrag, motsvarande hälften af den beräknade anläggningskostnaden,

att utgå med ena hälften år 1886 och med andra hälften år 1887.

Öfver ansökningen har underdånigt utlåtande infordrats från Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, som förordat bifall till ansökningen.

Betydelsen af vestkustbanan så väl för de orter den berör som för

landet i dess helhet torde icke af någon ifrågasättas. Att banan ock

bör af staten med lånebidrag understödjas har Konung och Riksdag

redan erkänt genom de statslån, som lemnats till banans första och

andra afdelningar. Frågan gäller nu den tredje och sista. De invändningar,

som framstäldes vid förra riksdagen, då, såsom sökandena erinrat,

enskilda motioner om statslån voro väckta, torde hafva förfallit,

sedan plan för hela sträckningen Yarberg—Göteborg nu fastställs, bolagför

banans byggande bildats och aktier till halfva anläggningskostnaden

s. 23 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande JV:o 40.

23

blifvit tecknade. Vid sådant förhållande och då det är af vigt ej mindre

för bolaget att få med begagnande af nuvarande låga pris å materialier

så snart som möjligt börja jern vägsbyggnaden, än ock för det allmänna

att under de tryckta förhållandena arbetsförtjenst skyndsamt måtte

kunna beredas åt en mängd arbetare, som är deraf i behof, anser jag

mig böra tillstyrka nådig framställning i ämnet till Riksdagen. Tiderna

för låneunderstödets utgående synas dock kunna bestämmas till åren

1887 och 1888 i stället för åren 1886 och 1887, såsom bolaget föreslagit.

I fråga om vilkoren i öfrigt torde böra lända till efterrättelse

de bestämmelser, som blifvit af 1881 års Riksdag faststälda för understödjande

af enskilda jernvägsanläggningar eller vid innevarande riksdag

kunna för lån af ifrågavarande beskaffenhet med anledning af de derom

inom Riksdagen väckta motioner varda bestämda.))

Utskottet, som, i likhet med alla de myndigheter, hvilka i frågan

sig yttrat, flerfaldigt gånger haft tillfälle uttala sin öfvertygelse om

den s. k. vestkustbanans vigt ej blott för de orter, den är ämnad att

genomgå, utan äfven för det allmänna, har ej mycket att tillägga till

hvad vederbörande Departementschef i ärendet yttrat och här ofvan

antecknats. Då Riksdagen redan, genom beviljande af särskilda statslån

åt så väl Skåne—Hallands som Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag,

uttryckt sin åsigt om ifrågavarande jern vägsförbindelses betydelse,

torde det i sjelfva verket ej vara behöfligt att med någon vidlyftigare

bevisning ådagalägga angelägenheten deraf att den sista, ingalunda

minst vigtiga delen af denna jernvägsförbindelse varder snarast

möjligt utförd. Det är ovedersägligt, att vestkustbanans fullbordande

och framdragande till Göteborg är af vigt ej blott för denna stora

handelsstad, utan äfven för andra, vidsträckta orter, som af kommersiella

och mångfaldiga andra skäl önska en snabb och lämplig förbindelse

öfver Göteborg med rikets sydligare orter och utlandet, och

Kongl. Maj:t har genom förevarande propositions aflåtande uttryckt

sin åsigt i ämnet.

Endast i fråga om sättet eller formen för låneunderstödets beviljande

skulle, enligt Utskottets förmenande, olika meningar inom Riksdagen

kunna tänkas, i det att understödet kunde anses böra, i likhet

med flera andra lån åt enskilda jern vägsbolag, utgå från en sådan allmän,

till Kong]. Maj:ts disposition stäld fond, som redan flera gånger

af Riksdagen bildats och som Utskottet äfven nu, på sätt här nedan

visas, har för afsigt att föreslå.

Mot ett dylikt tillvägagående tala emellertid, enligt Utskottets

åsigt, flera skäl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Riksdagen har redan sjelf, genom beviljande af de särskilda lånen

åt Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jern vägsaktiebolag, visat

sig vilja betrakta vestkustbanan nr en annan synpunkt än åtskilliga

andra enskilda banor, hvilkas understödjande med statslån kan ifrågakomma;

och då nu Kongl. Maj:t, efter förehafd pröfning af ärendet,

föreslagit den ifrågavarande jern vägsanläggningens befrämjande med

statslån till det belopp, Kongl. Majd pröfvat skäligt, skulle detta samma

lånebehofs hänvisande till en allmän, till Kongl. Majds disposition stäld

fond vara en skenbar åtgärd, som i sjelfva verket ej innefattade något

annat än att till den egentliga fonden lades ett redan på förhand af

Kongl. Majd till ett visst särskildt ändamål afsedt och den allmänna

fonden således rätteligen ej tillhörande belopp. Riksdagen skulle härigenom

endast hafva visat från sig pröfningen af ett utaf Kongl. Majd

för Riksdagen framlagdt, på göda grunder stödt förslag; det ifrågavarande

lånesökande bolaget åter skulle, ehuru det fullgjort allt hvad

på detsamma kunnat ankomma och genom inbetalning, enligt hvad

Utskottet har sig bekant, af tjugu procent af aktiekapitalet satt sig i

stånd att genast börja anläggningen, underkastas ett onödigt, men måhända

skadligt uppskof.

Utskottet, som i fråga om vilkoren för låneunderstödet hänvisar

till sitt här nedan under punkten V framlagda förslag, hemställer,

III.

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

proposition, bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett belopp af två millioner sextioåtta tusen

kronor, att anvisas såsom lån åt Göteborgs—Hallands

jernvägsaktiebolag och utgå med ena hälften under

år 1887 och med andra hälften under år 1888, under

de vilkor och bestämmelser, som för understödjande

af enskilda jern vägsanläggningar blifva af innevarande

Riksdag stadgade.

D) Angående ifrågasatt statsanslag för anläggning af jernväg frän

Mora öfver Malung till Karlstad.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 107) hafva Herrar

Stormats M. Olsson och Af. Tysk föreslagit, att Riksdagen måtte, såsom

bidrag utan återbetalningsskyldighet för byggande af jernväg från

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande U:o 40.

25

Mora vid sjön Siljan öfver Malung till Karlstad med samma spårvidd

som statsbanornas och en skenvigt af 17 skålpund per fot, anslå och

till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af 3,250,000 kronor att

af Kongl. Maj:t tillhandahållas det bolag, som förbunde sig att anlägga

och inom slutet af år 1890 fullborda samt för allmän trafik upplåta

samma jernväg, äfvensom att i öfrigt uppfylla alla de vilkor, som Kongl.

Maj:t för statsbidragets erhållande kunde finna för godt att i nåder

föreskrifva.

Beträffande de anförda skälen till detta förslag tillåter sig Utskottet

hänvisa till motionärernes egen i motionen gjorda utförliga framställning

härom, äfvensom till de vid motionen fogade bilagor.

I sammanhang härmed anser Utskottet sig böra omförmäla, att

en annan jern vägsförbindelse mellan Mora och Venern är ifrågasatt.

Utskottet har ej ansett motionärernes framställning innefatta giltig

orsak att nu frångå den vanligen följda grundsats, att staten ej

bör med anslag utan återbetalningsskyldighet understödja enskildes

jernvägsanläggningar.

Motionärerne åberopa visserligen den fördel, staten sjelf såsom

skogsegare skulle hemta af den ifrågasatta jernvägen. Utskottet är ej

i tillfälle att bedöma, huru härmed sig förhåller och om berörda fördel

lämpligast skulle vinnas genom åstadkommande af den jern vägsförbindelse,

som nu föreslagits, eller någon annan, och i allt fall torde det

ej vara lämpligt att på detta skäl, utan föregången utredning, uppå

enskilde motionärers framställning anvisa ett betydligt statsanslag.

Det stora ekonomiska gagn, som jernvägen, enligt motionärernes

åsigt, skulle bereda enskilde, synes ej heller föranleda beviljande af

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet.

De af motionärerne anförda fall, då enskilda jernvägsbolag erhållit

sådant statsbidrag, skilja sig i så mycket från det nu föreliggande, att

af en sådan jemförelse några skäl ej kunna hemtas för en afvikelse

från den under senare tiden följda, här ofvan anförda grundsats.

Utskottet hemställer,

TV.

att Herrar Stormats M. Olssons och M. Tysks

förevarande motion ej må vinna Riksdagens bifall.

Bih. till Ihlcsd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 24 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

E) Angående enskilda, järnvägsanläggningars understödjande medelst län.

Uti särskilda inom Kamrarne väckta motioner är föreslaget:

af Herr I. Lyttkens (motion i Andra Kammaren N:o 112):

att Riksdagen täcktes ställa till Kongl. Maj:ts förfogande en summa

af en million kronor för att, på de vilkor och förbehåll, som Riksdagen

komme att föreskrifva för lån till enskilda jernvägars anläggande, lemnas

såsom lån åt det bolag, som bildats för att bygga en jernväg

emellan Bolmens station å Yislanda—Bolmens jernväg och Halmstad;

af Herr A. Lilienberg, med hvilken instämt Herrar P. Pehrsson,

Anders Svensson, Nils Jönsson och Äug. Petersson (motion i Andra

Kammaren N:o 13):

att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 1,100,000 kronor, för att

under samma vilkor, som af 1881 års Riksdag blifvit faststälda för

understödjande af enskilda jern vägsanläggningar, af Kongl. Maj:t anvisas

såsom lån till det boiag, som komme att bygga jernvägen från

Karlshamn till Ronneby och Ronneby redd samt vidare från Ronneby

till Karlskrona, att utgå med en tredjedel under livartdera af åren

1887, 1888 och 1889;

af Herr W. Lindahl (motion i Första Kammaren N:o 16):

att Riksdagen behagade ställa till Kongl. Maj:ts disposition för

låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar ett extra anslag af tio

millioner kronor att med två millioner kronor årligen utgå under fem

år från och med år 1887 på de vilkor, Riksdagen torde bestämma;

af Herr Arvid Gumcelius (motion i Andra Kammaren N:o 20):

att Riksdagen måtte, till låneunderstöd åt enskilda jernvägar intill

högst halfva anläggningskostnaden, bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition

ställa ett extra anslag af 10 millioner kronor, att utgå under 5

år, med 2 millioner under hvartdera af åren 1887, 1888, 1889, 1890

och 1891, å hvilket anslag Kongl. Maj:t skulle ega att, till understödjande

af nya, enskilda jernvägsanläggningar, anvisa af Kongl. Maj:t

beviljade understödsbelopp, emot så billiga lånevilkor, som staten utan

egen ränteförlust kunde bevilja;

samt af Herr S. M. Olsson (motion i Andra Kammaren N:o 108):

att Riksdagen måtte till låneunderstöd åt enskilda jernvägar intill

högst halfva anläggningskostnaden bevilja och till Kongl. Maj:ts dispo
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 40.

27

sition ställa ett extra anslag af femton millioner kronor, att utgå under

5 år med tre millioner kronor under hvartdera af åren 1887, 1888,

1889, 1890 och 1891, å hvilket anslag Kongl. Maj:t skulle ega att till

understödjande af nya enskilda jernvägsanläggningar anvisa af Kongl.

Maj:t beviljade understödsbelopp emot så billiga lånevilkor, som staten

utan egen ränteförlust kunde bevilja.

Som bekant äro, för tiden efter innevarande års utgång, några

statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsanläggningar ej af

Riksdagen anvisade.

Att staten bör medelst lån befrämja dylika anläggningar har

Utskottet ansett vara genom 1871, 1876 och 1881 års Riksdagars

beslut så erkändt, att någon mera genomförd utredning i detta hänseende

ej lärer nu vara erforderlig. Om, i öfverensstämmelse med Utskottets

vid punkten II här ofvan uttryckta åsigt, statens egna jernvägsarbeten

hädanefter skulle komma att ega rum i mindre omfång

än hittills, torde häri ligga ännu ett skäl att ej upphöra med understödjande

af de enskilda jernvägsanläggningarne.

I afseende å sättet härför torde vara obestridligt, att bästa sättet

för dessa frågors lösning är att, såsom nu redan skett för tre femårsperioder,

af hvilka den sista med innevarande års slut utgår, Riksdagen

ställer nödiga medel till Kongl.Maj:ts disposition.

Utskottet anser sig vid sådant förhållande nu endast hafva att

yttra sig i fråga om belopp och vilkor.

För bedömande af hvilket belopp kan vara lämpligt får Utskottet

meddela följande, från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna

uppgifter:

Förteckning ä jernvägar som erhållit koncession, men hvarå arbetet

ej påbörjats.

Väglängd

Beräknad

kilometer.

kostnad.

Carlsdal—G ryt hy t tehed ..............................................

36,2

682,000

Anderslöf—Ostra Torp ................................................

13,5

368,000

Kaffatorp—Östad ...........................................................

19,5

476,000

Varberg—Göteborg........................................................

77

4,136,000

Summa

146,2

5,662,000

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Föreslagna jernvägar, som ännu ej erhållit koncession.

Våglängd

Beräknad

kilometer.

kostnad.

Åstorp—Bolmen...........................

98,6

2,420,000

Lysekil—Frändefors ..................

79,i

2,900,000

Eslöf—Iiyllstofta (alternativ

1,070,000) ...............................

37,o

1,480,000

begär anslag.

Vittsjö—Finja ............................

21,o

684,600

Trelleborg—Skurup.....................

27,4

1,028,000

Falun—Rättvik.............................

49,5

1,700,000

Bolmen—Halmstad ...................

66,5

1,499,000

Hyllstofta — Markaryd — Tims-

fors ............................................

47,1

1,203,000

Vadstena— Ödeshög....................

31,8

600,000

Karlshamn—Karlskrona ............

69,9

2,283,000

Malmö—Arlöf ...........................

4,4

113,000

Krokom — Ströms vattudal .....

104,7

4,200,000

begär anslag.

Gotländska jernvägar..................

92,3

1,575,800

begära anslag.

Mora—Karlstad (alternativ Mora

—Persberg) .............................

13,000,000

begär anslag.

Summa

kronor

34,686,400

i hvilket belopp den beräknade kost-

naden för jernvägar, för hvilka an-

slag utan återbetalningsskyldighet

begärts, ingår med................

20,255,800

Flera af de ifrågasatta jernvägarne komma antagligen ej till utförande,

för en stor del af dem torde understöd medelst statslån ej

ifrågakomma eller lämpligen böra beviljas; och då härtill kommer, att,

om Utskottets under punkten III här ofvan gjorda hemställan bifalles,

något lån för jernvägen Varberg—Göteborg ej behöfver ur lånefonden

utgå samt anläggningen af den i punkten IV af detta utlåtande omförmälda

jernvägen från Mora till Karlstad eller annan förbindelse mellan

Dalarne och Vermland är förenad med allt för stor kostnad för att

denna bana, helst innan frågan blifvit vederbörligen utredd, må kunna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

29

vid bestämmande af en allmän fonds belopp tagas i betraktande, och

enär ett belopp af 5,000,000 kronor, sammanlagdt med de till jernvägen

Varberg—Göteborg föreslagna 2,068,000 kronor, tillhopa 7,068,000

kronor, ungefärligen motsvarar den summa af tillhopa 7,345,500 kronor,

som för de fem åren 1882—1886 blifvit till låneunderstöd åt enskilda

jern vägar anvisad, har Utskottet funnit beloppet kunna nu likasom

år 1881 begränsas till 5,000,000 kronor, att under loppet af fem

år med 1,000,000 kronor om året utgå.

I fråga om vilkoren har Utskottet ej funnit anledning ifrågasätta

någon ändring i de år 1881 af Riksdagen i enahanda afseende gifna

bestämmelser.

Visserligen är staten för det närvarande i tillfälle att upplåna

penningar på något billigare vilkor än sistnämnda år, i det att statens

senast, under innevarande år, verkstälda upplåning skett till en ränta,

som effektivt understigit fyra procent. Men då medelräntan å statsskulden

i dess helhet är omkring 4,35 procent; då 41 procent ränta är bestämd

för de bolag, hvilka erhållit till en del ännu ej lyftade lån ur 1881

års fond; då statens räntefot vid utlåning för andra ändamål än

jernvägar, såsom från odlingslånefonden, är likaledes 41 procent; och

då någon obillighet så mycket mindre kan anses vara förenad med

denna räntefots bibehållande för de jernvägsbolag, om hvilka nu är

fråga, som dessa, enligt de allmänna vilkoren, skulle, förutom nämnda

i sig sjelf jemförelsevis låga ränta, åtnjuta förmånen af ett långt anstånd

med erläggande af de tre första årens ränta, anser Utskottet

räntefoten för närvarande böra vid fyra och en half procent bibehållas.

Utskottet får upplysningsvis tillägga, att ett lån med en annuitet

af fem procent och en räntefot af fyra och en half procent amorteras

på något öfver 52 år.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställer Utskottet,

V.

a) att Riksdagen må, med anledning af de här

ofvan omförmälda motioner, till låneunderstöd för enskilda

jernvägar bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts

disposition ett extra anslag af 5,000,000 kronor, att

utgå under fem år från och med år 1887 med 1,000,000

kronor årligen, dock så att belopp, som ej blifvit till

utgående under ett af dessa år anvisadt, må för ett

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,

egande Kongl. Maj:t att å detta anslag, till understödjande

af nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar,

anvisa af Kongl. Maj:t beviljade

understödsbelopp, att utgå i enlighet med följande

vilkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas

af Kongl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de

ställen, hvilka jernväg skall beröra, varande det sökande

bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda

kostnaderna för möjligen erforderliga besigtningar,

extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka

kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning

föranledas;

2:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften

af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslag^

samt lyftas i mån af arbetets fortgång på

sätt och å tider, som Kongl. Maj:t bestämmer, dock

med iakttagande deraf, att bolagsmännens inbetalningar

å af dem tecknade belopp skola ske i förhållande

till de andelar af lånesumman, som lyftas,

och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande

härjemte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen

innestå, till dess besigtning af jernvägsanläggningen

blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2

af Kongl. kungörelsen den 11 December 1874, angående

ordningen för afsyning och besigtning af enskilda

jernvägar och deras upplåtande för allmän

trafik, förrättad, och Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän

trafik;

3:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna

erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kongl.

Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som

jemte statslånet är fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens

utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag

innehålla och hvaraf minst så stor del, som

motsvarar hälften af den beräknade anläggningskost
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

31

naden, bör utgöras af tecknadt eller inbetaldt aktiebelopp

eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt

tillskott till jernvägsanläggningens utförande;

4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar

skall iakttagas:

a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga

försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet

först godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra

å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgör afbetalning

derå;

b) att räntefrihet ej må beviljas, men anstånd

med räntans erläggande medgifvas för högst tre år,

dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt

Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall vara

färdig och för trafik öppnad; skolande beloppet af

den ränta, med hvars erläggande anstånd sålunda

medgifves, till staten inbetalas, sedan genom de stadgade

annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken

anstånd icke beviljats, blifvit, gulden och kapitalet

godtgjordt, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens

erläggande fortfares så länge, till dess äfven

beloppet af den ränta, med hvars erläggande

anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; och

c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter

den dag, då, enligt Kongl. Majrts bestämmande, jernväg

senast skall vara färdig och för trafik öppnad;

5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill

hörande byggnader och materiel, äfvensom all bolagets

öfriga egendom, skall utgöra säkerhet för den af

staten lemnade försträckning, och staten till säkerhet

för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning

med förmånsrätt framför hvarje annan fordran i den

jernväg, för hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen

beviljats; börande ej mindre, såsom vilkor

för statslåns erhållande och tillgodonjutande, i

bolagsordningen intagas stadgande om bolagets skyldighet

att till säkerhet för statens fordran inteckna

bolagets jernväg med förmånsrätt för samma fordran

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

framför hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en

tredjedel af det beviljade statslånet innestå till dess

inteckning med ofvan stadgad förmånsrätt i bolagets

jernväg meddelats för förut lyftade andelar af lånet;

hvarjemte ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas,

förr än inteckning för dess belopp med förmånsrätt

framför hvarje annan fordran än statens

blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad;

6:o) att Kongl. Maj:t skall insätta en ledamot i

direktionen för hvarje jernvägsbolag, som innehar lån

af staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen

af bolagets förvaltning och räkenskaper, samt

att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor

skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,

skall vara skyldigt underkasta sig så väl

de bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kongl.

Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som oek

i öfrigt alla de vilkor och kontroller, som af Kongl.

Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga; samt

8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt,

må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan

kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse af den

för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga

mark, som står under dess omedelbara disposition,

hvaremot, när frågan är om boställsjord eller

annan åt enskild person med åborätt eller annorledes

upplåten kronojord, ersättning derför af bolaget bör

lemnas i enlighet med gällande expropriationslag, dels

ock kostnadsfritt begagna sådana å kronans egor belägna

kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna

vara disponibla.

Med anledning af det beslut, Utskottet sålunda ansett sig böra i

afseende å enskilda jernvägsanläggningars understödjande under de närmaste

fem åren tillstyrka Riksdagen att fatta, saknar Utskottet anledning

att ingå i närmare pröfning af de framställningar, hvilka afse beviljande

af låneunderstöd åt vissa särskilda jernvägsanläggningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40. 33

Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet här ofvan under

mom. a) föreslagit, hemställer Utskottet alltså,

b) att Herrar I. Lyttkens’ och A. Lilienbergs

ofvanberörda motioner om låneunderstöd åt vissa särskilda

jernvägsanläggningar ickemå till någon vidare

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 Mars 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer

vid B) punkten II (angående anslag till en stambana genom öfre

Norrland): ö

af Herr Friherre F. von Essen, som ansett, att den del af Utskottets

motivering, som förekommer å sid. 13—15, börjande med

orden »Icke dess mindre» och slutande med orden »jernbanebyggandet

i Norrland», äfvensom Utskottets i ämnet under mom. a) gjorda hemställan

bort hafva det innehåll, som innefattas i reservantens följande

yttrande:

»Da finska stambanan redan med innevarande års utgång hinner

Uleåborg, beläget endast 12 mil från svenska gränsen;

dä bevarandet af våra kommersiella och med dem ofta nog förbundna

politiska intressen inom Norrbotten fordrar, att samfärdseln

med eget land icke varder sämre än med grannlandet, så mycket hellre

som språkförhållanden göra denna sak särdeles ömtålig;

då isförhållandena inom nordliga Vesterbottens och hela Norrbottens

hamnar äro särdeles ogynsamma och menligt inverka på sjöfarten;

dä visshet i förtid om jernvägs anläggning medför fördelar icke

blott för statens egen penninganskaffning, utan äfven underlättar och

påskyndar rörelsens inordnande i jernvägstrafiken; och

Bill. till Rilcsd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

M

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

då erfarenheten vid de nordligaste stambanedelarne, som genomgå

till och med svagare befolkade landsdelar än dem, hvarom nu är fråga,,

visat, att trafiken der väl bär sina omkostnader samt lemnar ett jemnt

stigande öfverskott;

så har jag, som i öfrigt delar Stats-Utskottets mening, ansett

det Utskottet nu bort hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på

dst sätt bifallas, att Riksdagen dels beslutar, att en

stambana af samma spårvidd och med samma öfverbyggnad

som de öfriga stambanorna genom Norrland,

men med iakttagande af vissa förenklingar i

byggnadssättet, skall anläggas från Sollefteå eller

lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped, Vännäs

och Uddfors till Öfver-Luleå, med rätt för Kongl.

Maj:t att närmare förordna om de orter, hvilka jernvägen

bör genomgå, samt under vilkor i öfrigt, att

landsting, kommuner eller enskilde antingen kostnadsfritt

för staten afstå all för anläggningen erforderlig

mark eller ock lemna staten ersättning för den

kostnad, förvärfvandet af full dispositions- och eganderätt

till sådan mark kan medföra;

dels ock för påbörjandet af berörda stambana

för år 1887 anvisar ett anslag af en million kronor.»

I denna reservation hafva Herrar Friherre B. A. Leijonhufvud,

A. F. O. Cederberg, B. G. von Hedenberg, Gunnar Eriksson i Mörviken

och J. E. Wiksten instämt;

af Herr C. E. Casparsson, som dels, i fråga om en del af Utskottets

å sid. 15 förekommande motivering, ansett den åsigt höra

uttryckas, att det årliga anslagsbelopp, som utan olägenhet kunde anvisas,,

måste väsentligen understiga 4,000,000 kronor och anslås till omkring

1,500,000 kronor, dels ock, beträffande Utskottets hemställan, ansett

det ytterligare vilkor böra föreslås, att räler af svensk tillverkning

borde vid banans byggande företrädesvis användas;

af Herr J. Widén, som ansett det af Utskottet föreslagna vilkor

om skyldighet för landsting, kommuner eller enskilde att afstå mark

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40.

35

eller lemna ersättning för den med dess förvärfvande förenade kostnad

ej böra stadgas beträffande annan mark än afrösningsjord;

af Herrar A. P. Danielson, N. Petersson, J. Jonson, P. Pehr sson ocb

A. Svenson, hvilka yrkat afslag å Kongl. Majrts i ämnet aflåtna proposition.

Härjemte hafva Herrar vice Talmannen L. 0. Larsson och M.

Jonsson begärt få antecknadt, att de ej inom Utskottet deltagit i behandlingen

af denna punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LÄTTELSE

vid reservationer, anmälda vid B) punkten II (angående anslag till en stambana

genom öfre Norrland) af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40, i anledning af väckta

förslag dels om jern vägs byggnader för statens räkning och dels om statsbidrag till

enskilda jern vägsanläggningar.

Herr C. E. Casparssons reservation bör vara endast af den lydelse, att Herr

Casparsson ansett, att Utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

b) att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må på det sätt bifallas, att Riksdagen

dels beslutar, att en stambana af samma spårvidd och med samma

öfverbyggnad som de öfriga stambanorna genom Norrland, men med iakttagande

af vissa förenklingar i byggnadssättet, skall anläggas från Sollefteå

eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorpod till Vännäs, med rätt för

Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter å linien mellan banans utgångspunkt

och Skorped, hvilka jernvägen bör genomgå, samt under vilkor

i öfrigt, att förslag till jernvägens sträckning mellan Skorped och Vännäs

varder för en kommande Riksdag framlagdt, och att räler af svensk tillverkning

må vid denna stambanas byggande företrädesvis användas, samt

att landsting, kommuner eller enskilde antingen kostnadsfritt för staten afstå

all för anläggningen erforderlig mark eller ock lemna staten ersättning för

den kostnad, förvärfvandet af full dispositions- och eganderätt till sådan

mark kan medföra;

dels ock för påbörjandet af berörda stambana för år 1887 anvisar ett

anslag af en million kronor;

Bih. till Piksd. Prot. 1880. 4 Sami.

1 Afl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:48 Riksdagens Skrifvelse N:o 48 a1 i texten