Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade grunder för förvaltningen af kronans domäner.
1886-04-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1886:46, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade grunder för förvaltningen af kronans domäner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
i
N:o 46.
Ank. till Riksd. Kansli den 14- April 1886, kl. 1/212 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i
Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans domäner.
(I. A.)
I 22:dra punkten af Kongl. kungörelsen den 10 November 1882, angående
förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,
stadgas, bland annat, att arrendator ej eger att utan Domänstyrelsens medgifvande
borttaga å egendomen befintliga torp eller pålägga egendomens torpare
afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning blifvit
af uppskattningsnämnden bestämdt.
Under åberopande af omförmälda stadgande och med afseende derå, att,
förutom de i nämnda punkt åsyftade torpare, ofta äfven andra personer vore
bosatta å kronans utarrenderade egendomar, hvilka personer för sig uppfört
bostäder och odlat mark deromkring, utan att deras besittningsrätt till marken
kunde lagligen styrkas, och för hvilka det skydd i besittningen, som genom
berörda stadgande tillförsäkrats torparne, alltså icke förefunnes, har Herr A.
Persson i Mörarp, i en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N: o 152) —- då billigheten syntes fordra, att äfven åt
denna klass af torpare, hvilka af boställsinnehafvaren eller dennes arrendator
medgifvits att bruka någon mindre del af boställets mark samt derå uppfört
byggnader och egnat sin ringa förmögenhet och sin arbetskraft åt den upplåtna
markens uppodling, måtte beredas åtminstone den likställighet med egendomens
öfriga torpare, att de, derest de kunde visa sig hafva egt vederBih.
till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afä. 29 Häft.
2
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
börandes tillstånd att uppföra dem tillhöriga byggnader före den dag, ofvannämnda
författning utfärdats, och i öfrigt förhölle sig väl, måtte få ega rätt
att i sin och sin hustrus lifstid fortfarande fä bebo och bruka lägenheten —- hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 22:dra punkten
i den åberopade Kongl. kungörelsen af den 10 November 1882 af följande
lydelse:
»Har någon del af kronan tillhörig jordegendom blifvit af arrendator
eller boställsinnehafvare före den 10 November 1882 åt torpare upplåten och af
denne bebyggd, må Domänstyrelsen uppå uppskattningsmännens och Konungens
Befallningshafvandes tillstyrkan kunna medgifva nuvarande brukare af dylik
lägenhet rätt att få densamma nyttja och bebo i sin och sin hustrus lifstid,
derest de sina utskylder i rätt tid erlägga och icke göra sig skyldige till
olaglighet eller förargelseväckande uppförande, emot den afgäld, som vid
egendomens uppskattning blifvit af uppskattningsnämnden bestämd. Sålunda
bestämd afgäld skall till arrendatorn af egendomen erläggas och följaktligen
medräknas i dennes arrendeafgift.»
Den 22:dra punkten i de till Riksdagens antagande af Kongl. Maj:t i
proposition af den 23 December 1881 föreslagna grunder för förvaltningen af
kronans domäner var af följande lydelse: »Arrendator ege ej att, utan Domänstyrelsens
medgifvande, borttaga å egendom befintliga torp eller anlägga
nya.» Men då kronan syntes böra tillse, att torparne å statens utarrenderade
egendomar icke betungades genom oskäligt hårda kontraktsvilkor, och
Riksdagen ansåg att, ehuru torpare visserligen å ena sidan borde genom
kontrakt tillförbindas att fullgöra de prestationer, hvilka med torpets innehafvande
vore förenade, arrendatorn å andra sidan icke borde ega rätt att
utkräfva dyrare pålagor, än hvad som vid egendomens uppskattning till utarrendering
af uppskattningsnämnden beräknats af sådan lägenhet skola utgå,
beslöt Riksdagen göra följande tillägg till berörda punkt, nemligen: »och ege
arrendatorn ej heller att utan Domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens
torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning
blifvit af uppskattningsnämnden bestämdt.»
Den omtanke om de å statsdomänerna befintliga torpare, som legat till
grund för Riksdagens anförda beslut, synes Utskottet böra, så vidt sig göra
låter, utsträckas äfven till den af motionären åsyftade klass af lägenhetsinnehafvare
å statens utarrenderade egendomar. Ehuru dessa visserligen i allmänhet
icke torde kunna åberopa laglig rätt till besittningen af den mark,
de bebyggt och brukat, synes dock den omständighet, att de i god tro under
en följd af år innehaft och nedlagt arbete på denna mark, innebära giltig
anledning till att dem i någon mån beredes skydd i deras af markens fortfarande
besittning beroende ekonomiska ställning. Denna klass af torpare
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
3
torde vara så talrik, att omsorgen om densamma synes böra vara en för det allmänna
vigtig angelägenhet. Utskottet har visserligen icke förbisett, att genom
legalisering, på sätt motionären föreslagit, af dessa torpares besittning
af de lägenheter, de utan laglig rätt innehafva, utarrenderingen af de egendomar,
derå de bo, möjligen skulle försvåras, och egendomarne stundom skulle
komma att något sjunka i arrendevärde, samt må hända äfven andra större
olägenheter skulle kunna föranledas; men då enligt motionärens förslag det
ifrågasatta skyddet i besittningen endast skulle afse dem bland ifrågavarande
lägenhetsinnehafvare, som före tillämpningen af ofvannämnda författning af
den 10 November 1882 bebyggt sina lägenheter, och icke åsyftar ständig
besittningsrätt, utan endast skulle omfatta en jemförelsevis kortare tid, eller
tiden under lägenhetsinnehafvarnes och deras hustrurs lifstid, torde berörda,
småningom försvinnande olägenheter icke böra tilläggas allt för stor betydelse.
Enligt motionärens förslag skulle vid dessa lägenhetsinnehafvares qvarsittande
å lägenheterna alltid fästas det vilkor, att de skulle erlägga sina utskylder
i rätt tid samt icke göra sig skyldige till olaglighet och förargelseväckande
uppförande; och torde häri i viss mån förefinnas ett skydd för att arrendatorerne
ej må varda för mycket besvärade af dessa på de arrenderade
egendomarne qvarboende lägenhetsinnehafvarne.
Utskottet, som, innan närmare utredning i förevarande ärende vunnits,
icke trott sig böra framkomma med något bestämdt förslag i ämnet, har dock
ansett sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj :t anhålla om medverkan
för vinnande af den erforderliga utredningen; hvadan Utskottet hemställer,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån de
å kronans utarrenderade jordbruksegendomar bosatta lägenhetsinnehafvare,
hvilka före tillämpningen af Kongl. kungörelsen
den 10 November 1882 angående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans domäner uppfört och
bebo dem sjelfva tillhöriga byggnader, må kunna beredas
någon tids tryggad besittning af de lägenheter, de innehafva,
samt till Riksdagen afgifva de förslag, som af bemälda
utredning kunna föranledas.
Stockholm den 13 April 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1886:54 Riksdagens Skrifvelse N:o 54 s. 4 i texten