Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade grunder för förvaltningen af kronans domäner.

1886-04-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1886:46, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade grunder för förvaltningen af kronans domäner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

i

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli den 14- April 1886, kl. 1/212 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till 22:dra punkten i

Kongl. kungörelsen den 10 November 1882 arigående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans domäner.

(I. A.)

I 22:dra punkten af Kongl. kungörelsen den 10 November 1882, angående

förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

stadgas, bland annat, att arrendator ej eger att utan Domänstyrelsens medgifvande

borttaga å egendomen befintliga torp eller pålägga egendomens torpare

afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning blifvit

af uppskattningsnämnden bestämdt.

Under åberopande af omförmälda stadgande och med afseende derå, att,

förutom de i nämnda punkt åsyftade torpare, ofta äfven andra personer vore

bosatta å kronans utarrenderade egendomar, hvilka personer för sig uppfört

bostäder och odlat mark deromkring, utan att deras besittningsrätt till marken

kunde lagligen styrkas, och för hvilka det skydd i besittningen, som genom

berörda stadgande tillförsäkrats torparne, alltså icke förefunnes, har Herr A.

Persson i Mörarp, i en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottet

remitterad motion (N: o 152) —- då billigheten syntes fordra, att äfven åt

denna klass af torpare, hvilka af boställsinnehafvaren eller dennes arrendator

medgifvits att bruka någon mindre del af boställets mark samt derå uppfört

byggnader och egnat sin ringa förmögenhet och sin arbetskraft åt den upplåtna

markens uppodling, måtte beredas åtminstone den likställighet med egendomens

öfriga torpare, att de, derest de kunde visa sig hafva egt vederBih.

till Riksd. Prot. 1886. 4 Sami. 1 Afä. 29 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

börandes tillstånd att uppföra dem tillhöriga byggnader före den dag, ofvannämnda

författning utfärdats, och i öfrigt förhölle sig väl, måtte få ega rätt

att i sin och sin hustrus lifstid fortfarande fä bebo och bruka lägenheten —- hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 22:dra punkten

i den åberopade Kongl. kungörelsen af den 10 November 1882 af följande

lydelse:

»Har någon del af kronan tillhörig jordegendom blifvit af arrendator

eller boställsinnehafvare före den 10 November 1882 åt torpare upplåten och af

denne bebyggd, må Domänstyrelsen uppå uppskattningsmännens och Konungens

Befallningshafvandes tillstyrkan kunna medgifva nuvarande brukare af dylik

lägenhet rätt att få densamma nyttja och bebo i sin och sin hustrus lifstid,

derest de sina utskylder i rätt tid erlägga och icke göra sig skyldige till

olaglighet eller förargelseväckande uppförande, emot den afgäld, som vid

egendomens uppskattning blifvit af uppskattningsnämnden bestämd. Sålunda

bestämd afgäld skall till arrendatorn af egendomen erläggas och följaktligen

medräknas i dennes arrendeafgift.»

Den 22:dra punkten i de till Riksdagens antagande af Kongl. Maj:t i

proposition af den 23 December 1881 föreslagna grunder för förvaltningen af

kronans domäner var af följande lydelse: »Arrendator ege ej att, utan Domänstyrelsens

medgifvande, borttaga å egendom befintliga torp eller anlägga

nya.» Men då kronan syntes böra tillse, att torparne å statens utarrenderade

egendomar icke betungades genom oskäligt hårda kontraktsvilkor, och

Riksdagen ansåg att, ehuru torpare visserligen å ena sidan borde genom

kontrakt tillförbindas att fullgöra de prestationer, hvilka med torpets innehafvande

vore förenade, arrendatorn å andra sidan icke borde ega rätt att

utkräfva dyrare pålagor, än hvad som vid egendomens uppskattning till utarrendering

af uppskattningsnämnden beräknats af sådan lägenhet skola utgå,

beslöt Riksdagen göra följande tillägg till berörda punkt, nemligen: »och ege

arrendatorn ej heller att utan Domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens

torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens uppskattning

blifvit af uppskattningsnämnden bestämdt.»

Den omtanke om de å statsdomänerna befintliga torpare, som legat till

grund för Riksdagens anförda beslut, synes Utskottet böra, så vidt sig göra

låter, utsträckas äfven till den af motionären åsyftade klass af lägenhetsinnehafvare

å statens utarrenderade egendomar. Ehuru dessa visserligen i allmänhet

icke torde kunna åberopa laglig rätt till besittningen af den mark,

de bebyggt och brukat, synes dock den omständighet, att de i god tro under

en följd af år innehaft och nedlagt arbete på denna mark, innebära giltig

anledning till att dem i någon mån beredes skydd i deras af markens fortfarande

besittning beroende ekonomiska ställning. Denna klass af torpare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.

3

torde vara så talrik, att omsorgen om densamma synes böra vara en för det allmänna

vigtig angelägenhet. Utskottet har visserligen icke förbisett, att genom

legalisering, på sätt motionären föreslagit, af dessa torpares besittning

af de lägenheter, de utan laglig rätt innehafva, utarrenderingen af de egendomar,

derå de bo, möjligen skulle försvåras, och egendomarne stundom skulle

komma att något sjunka i arrendevärde, samt må hända äfven andra större

olägenheter skulle kunna föranledas; men då enligt motionärens förslag det

ifrågasatta skyddet i besittningen endast skulle afse dem bland ifrågavarande

lägenhetsinnehafvare, som före tillämpningen af ofvannämnda författning af

den 10 November 1882 bebyggt sina lägenheter, och icke åsyftar ständig

besittningsrätt, utan endast skulle omfatta en jemförelsevis kortare tid, eller

tiden under lägenhetsinnehafvarnes och deras hustrurs lifstid, torde berörda,

småningom försvinnande olägenheter icke böra tilläggas allt för stor betydelse.

Enligt motionärens förslag skulle vid dessa lägenhetsinnehafvares qvarsittande

å lägenheterna alltid fästas det vilkor, att de skulle erlägga sina utskylder

i rätt tid samt icke göra sig skyldige till olaglighet och förargelseväckande

uppförande; och torde häri i viss mån förefinnas ett skydd för att arrendatorerne

ej må varda för mycket besvärade af dessa på de arrenderade

egendomarne qvarboende lägenhetsinnehafvarne.

Utskottet, som, innan närmare utredning i förevarande ärende vunnits,

icke trott sig böra framkomma med något bestämdt förslag i ämnet, har dock

ansett sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj :t anhålla om medverkan

för vinnande af den erforderliga utredningen; hvadan Utskottet hemställer,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån de

å kronans utarrenderade jordbruksegendomar bosatta lägenhetsinnehafvare,

hvilka före tillämpningen af Kongl. kungörelsen

den 10 November 1882 angående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans domäner uppfört och

bebo dem sjelfva tillhöriga byggnader, må kunna beredas

någon tids tryggad besittning af de lägenheter, de innehafva,

samt till Riksdagen afgifva de förslag, som af bemälda

utredning kunna föranledas.

Stockholm den 13 April 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1886:54 Riksdagens Skrifvelse N:o 54 s. 4 i texten