Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 26 i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866.

1887-06-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 26 i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ant. till Riksd. kansli den 3 juni 1887, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 26 i förordningen angående hushållningen med de

allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866.

I § 26 af förordningen angående hushållningen med de allmänna

skogarne i riket den 29 juni 1866 stadgas: »När socknemän skola kyrka

eller prestgård bygga eller bättra, må de från prestebolets eller annat

dertill hörande hemmans skog njuta nödigt timmer och virke, så vidt

utsyning kan, efter antagen hushållningsplan, ega rum utan inskränkning

i den rätt till afkastningen, som blifvit boställsinnehafvare!! tillerkänd.»

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr C. Persson i Stallerhult afgifven motion, n:o

103, hvaruti föreslås att nämnda paragraf måtte erhålla följande förändrade

lydelse: »När socknemän, vare sig i moder- eller annexförsamling,

skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, må — — — — — —

tillerkänd.»

Till stöd för sitt förslag åberopar motionären innehållet af en förut

af honom afgifven motion (1887 A: n:o 47). I sistnämnda motion anföres

i sådant afseende:

»Då det är en obestridlig rättsprincip, att skyldigheter och rättigheter

böra så mycket som möjligt svara emot hvarandra, så måste lagstiftningens

mål vara att öfverallt, der så ske kan, undanrödja de förhållanden,

som deremot strida. Ett sådant förhållande synes mig vara

det, att inom ett och samma pastorat moderförsamlingen i ”åtskilliga

afseenden intager en mera gynnad ställning än annexförsamlingarne.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Man kan här blott påpeka den omständigheten, att moderförsamlingen

af pastor åtnjuter kommunalskatt för den lön, han af annexförsamlingarne

uppbär. Ännu tydligare framträder moderförsamlingens fördel

framför annexförsamlingarnes deruti, att Kongl. Maj:ts nådiga förordning

angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket af den 29

juni 1866 § 26, deri det medgifves socknemän rätt,! när de skola kyrka

bygga eller bättra, att använda virke af prestbolets skog, så tolkats, att

denna rätt endast tillkominer moderförsamlingen. — Visserligen få äfven

annexen af prestgårdens skog använda virke för reparation eller nybyggnad

af församlingarnes gemensamma hus i prestgården; men rättvisa

och billighet fordra, att äfven de erhålla rättighet att i mån af

tillgång bekomma virke för byggnad och reparation af sina kyrkor, så

mycket hellre som ju dessa församlingar i sin mån bidragit och bidraga

till omkostnaderna vid ekonomiska besigtningar och dylikt å prestboställena.

Ett sådant medgifvande kan hvarken kränka pastors eller

moderförsamlingens rätt, då ofvannämnda kongl. förordning i den anförda

paragrafen tydligt stadgar, att virke i förevarande fall endast

åtnjutes, så vidt utsyning kan, efter antagen hushållningsplan, ega rum

utan inskränkning i den rätt till afkastningen som blifvit boställsinneinnehafvaren

tillerkänd.»

Den uti anförda paragraf af förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarne i riket socknemän tillerkända rätt att, under

vissa vilkor, erhålla nödigt timmer och virke till kyrko- och prestgårdsbyggnad

å prestebolets eller annat dertill hörande hemmans skog har

tydligen sin grund deri, att det i de bestå fall ursprungligen varit församlingen,

som anskaffat boställe åt sin prest, hvilket redan i våra

äldsta lagar omtalas såsom en församlingen åliggande skyldighet. Någon

tvekan vid utöfningen af omförmälda rättighet kan icke uppstå, då församlingen

ensam utgör ett pastorat. Men der flere församlingar tillsammans

bilda ett pastorat med ett gemensamt prestboställe, inträder i

förhållandet mellan moder- och annexförsamling den skilnad, som föranledt

den föreliggande motionen. Sådan skilnad framträder visserligen,

såsom motionären jemväl erinrat, icke då det gäller nybyggnad

eller reparation å boställets hus, emedan detta är eu gemensam angelägenhet

för alla de till pastoratet hörande församlingarne. Deremot

är byggandet och underhållet af hvarje särskild församlings kyrka en

skyldighet, som åligger församlingen enskildt; och någon rätt att för

detta församlingens enskilda ändamål använda skogen på det gemen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o lé.

samma prestbostället synes icke böra tillkomma församlingen i vidsträcktare

mån än densamma i bostället eger del. Härför kan åter

en allmän regel icke uppställas. Har pastoratet uppkommit på det

sätt, att annexförsamlingen förenats med moderförsamlingen, och det af

sistnämnda församling före föreningen anskaffade prestboställe dervid

blifvit pastoratets gemensamma kyrkoherdeboställe, kan annexförsamlingen

icke ega något befogad! anspråk att få till byggande och underhåll

af sin kyrka använda boställets skog. Till ersättning härför torde inom

åtskilliga annexförsamlingar finnas stommar eller annexhemman, hvilka

förut utgjort boställe åt församlingens prest och å hvilkas skog annexförsamlingen,

med uteslutande af moderförsamlingen, är berättigad att

för ifrågavarande ändamål erhålla utsyning. Hafva åter moder- och

annexförsamlingarne gemensamt bidragit till prestboställets anskaffande,

vare sig derigenom att de tillförene utgjort en enda församling, som

sedermera delats, eller af annan anledning, bör annexförsamlingen njuta

lika rätt med moderförsamlingen i förevarande afseende.

Då emellertid lydelsen af ofvan anförda lagrum förmenats lägga

hinder i vägen för utöfningen af den rätt, som i fall af sistnämnda beskaffenhet

bör tillkomma annexförsamlingen, får utskottet i anledning

af motionen hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i sådant.

fall hvilka bestämmelser böra meddelas för att

socknemän i annexförsamling må i de fall, då sådant

utan kränkande af moderförsamlings rätt kan ske, erhålla

befogenhet att å prestebolets skog taga nödigt

timmer och virke för byggande eller bättrande af

annexförsamlingens kyrka.

Stockholm den 4 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:20 Skrifvelse till Konungen, angående rätt för annexförsamling att för kyrkobyggnad taga virke å prestebolets skog. s. 10 i texten