Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 15

1887-06-06 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1887 B:15, Lagutskottets Utlåtande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 6 juni 1887, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändring i 7 kapitlet samt

vissa delar af 10 och 11 kapitlen strafflagen.

Kong]. Maj:t. har den 29 sistlidne april till Riksdagen aflåtit. en

så lydande proposition:

»Sedan nya lagberedningen efter nådigt uppdrag afgifvit förslag

till lag angående ändring i vissa delar af 7, 10 och 11 kapitlen strafflagen

och nämnda förslag undergått föreskrifven granskning i högsta

domstolen, vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af de i statsrådet och

högsta domstolen i ärendet hållna protokoll, härmed jemlikt 87 §

regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till lag

angående ändring i 7 kapitlet samt vissa delar af 10 och 11 kapitlen

strafflagen.»

Det propositionen bifogade lagförslaget har följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändring i 7 kapitlet samt vissa delar af 10 och II kapitlen strafflagen.

Härigenom förordnas, att 7 kapitlet, 10 kapitlet 1, 3, It, 14, 15,

16, 17 och 18 §§ samt 11 kapitlet 3 § strafflagen skola erhålla följande

förändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 7 Samt. 7 Höft,

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Lagutskottets Utlåtande L'':o 15.

7 Kap.

1 §.

Hvar som genom att häda Gud, eller gäcka Guds heliga ord eller

sakramenten eller svenska kyrkans eller främmande, till offentlig religionsöfning

berättigad församlings troslära eller gudstjenst åstadkommer

förargelse, straffes med böter eller fängelse i högst ett år.

2 §.

Idkar någon å sön- eller högtidsdag, emellan klockan sex om

morgonen och klockan nio om aftonen, handtverk eller annat arbete,

som uppskof tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan

det sker till egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda

eller annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.

3 §

Begår någon brott å sabbatstid; varde den omständighet såsom

försvårande ansedd.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende,

eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån

hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till

straffarbete i högst fyra år. Åro omständigheterna synnerligen mildrande,

må till fängelse i högst ett år eller böter, dock ej under etthundra

riksdaler, dömas.

Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens

fullmagt å embetet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver,

eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare,

ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.

3 §•

Hvad om brott mot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15. 3

äfven för det fall, då ledamot i taxerings- eller pröfningskomité eller

styrelse öfver allmänt verk eller allmän inrättning, eller den som i

nämnd eller jury sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen

af sådan befattning.

11 §•

Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling,

eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat;

straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit, för att dermed komma uppror åstad.

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller

i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till våld å

person eller egendom, dömes till böter eller fängelse. År han, i följd

af uppmaningen, förfallen till straff för delaktighet i brott, som å uppmaningen

följt; vare lag, som i 4 kap. 1 § skils.

Hvad i denna paragraf stadgadt är, gälle ock om den, som annans

skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma våld å person

eller egendom åstad.

15 §.

Sammankommer menighet å landet eller i stad till öfverläggning

om allmänt eller menigheten särskilt rörande ärende; då må tillträde

till sammankomsten ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten

af myndigheten upplösas, så framt dervid ej företages något,

som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer. Den,

som underlåter att hörsamma myndighetens bud i ty fall, straffes med

böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler.

16 §.

Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med

böter från och med femtio till och med ett tusen riksdaler eller fängelse

i högst sex månader. Lag samma vare, om någon, genom hot

eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest i val obehörigen verkar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande A'':o 15.

17 §.

Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som

honom gripit eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes

eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år

eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom

omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets

fullbordan förhindrad; straffes högst med straffarbete i två år.

Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes,

utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete

i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må till böter, dock ej under femtio riksdaler, dömas.

18 §.

Vid tillämpning af straff i fall, som i 17 § sagdt är, skall synnerligt

afseende göras å beskaffenheten af brott, derför den häktade eller

fångne i häkte insatt eller dömd var.

11 Kap.

3 §■

Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle ock, om der sagda brott

föröfvas vid gudstjenst, som dem tillåten är, hvilka till främmande lära

sig bekänna.

Denna proposition har af båda kamrarne blifvit hänvisad till lagutskottet,

som, efter fullbordad granskning deraf, härmed afgifver utlåtande

öfver densamma.

Hvad då först angår de delar af föreliggande förslag, som angå

religionsbrotten, så finner man vid en jemförelse med nu gällande bestämmelser

i detta ämne, att förslaget innefattar ändringar såväl i afseende

å brottens karakter som ock i afseende å straffen.

I förstnämnda afseende har utskottet funnit anmärkningsvärd^ att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o lo. 5

genom det föreslagna stadgandet i 1 § af 7 kapitlet gäckeri med svenska

kyrkans eller främmande, till offentlig religionsöfning berättigad

församlings troslära blifvit belagdt med straff. Genom ett sådant stadgande

skulle religionsbrottens antal ökas med eu art af brott, som

hittills icke varit af vår lagstiftning känd. Utskottet finner för sin

del en sådan åtgärd icke vara tillrådlig; och får utskottet till stöd för

denna sin mening åberopa följande yttrande, som afgifvits af en ledamot

af högsta domstolen vid förslagets granskning derstädes:

»I denna del kan jag icke tillstyrka lagförslaget af följande skäl:

l:o. Först och främst är jag öfvertygad att, för hvarje gång lagbudet

tillämpades, kyrkan skulle blifva den mest lidande. Den usle

smädaren, den lättsinnige gycklaren skulle af alla åt otron hemfallne,

af många den fria forskningens vänner, med ett ord af ett stort antal

elementer i samhället, hvilka icke kunna alldeles lemnas ur räkningen,

blifva ansedd såsom en martyr, ehuru han enligt statens lag endast

vore eu brottsling. Den dogm, med hvilken han gäckats, skulle blifva

föremål för en liflig och allmän, oftast ytlig diskussion i dagliga tidningar

och samqväm, en kritik, som, derest smädaren ej hade blifvit

af den verldsliga magten straffad, icke hade blifvit så liflig, ja kanske

i många fall helt och hållet uteblifvit. Det skulle i de flesta fall vara

att befara, att denna diskussion, förd med större beräkning och varsamhet,

än dem smädaren eller gycklaren användt, komme att innefatta

uttalanden, ostraffbara inför den borgerliga lagen, men hvilka hos

de på dogmen troende åstadkomme allvarligare, djupare och långvarigare

förargelse än sjelfva smädelsen eller gycklet, som endast för stunden förorsakat

smärta och afsky. Ett större affall från den ifrågasatta dogmen

kunde häraf blifva en följd, än om smädaren öfverlemnats åt föraktet,

i stället för att dragas inför verldslig domstol. Troslärans auktoritet

snarare försvagas, än stärkes genom användande af verldsliga straffmedel.

2:o. Det ifrågasatta brottet är till sin karakter mycket sväfvande.

Gäckeriets föremål är trosläran. Trosläran är menniskornas uppfattning

af Gud och religionen samt dermed sammanhängande ting och

förhållanden. Men huru olika är icke olika menniskors och religionssamfunds

uppfattning? År det lämpligt, att en protestant straffas af

den borgerliga lagen för ett opassande yttrande rörande en katolsk

dogm, mot hvilken reformationens fader från predikstolen utslungat den

heliga vredens ord? Äfven sjelfva den ifrågavarande gerningen innebär

i sig något sväfvande. Hvad den ene benämner hån och smädelse,

betraktas åter af den andre allenast såsom ett opassande, ja kanske

oskyldigt skämt. Mången torde vilja antaga, att med gäckeri rörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

heliga ting afees ett med hån och smädelse förenadt skämt. Af lagberedningens

motiver framgår, att lagberedningen åsyftar äfven det

lättsinniga gycklet. I 17.34 års lag skildes på smädelse, såsom mera

straffbar, äfven då den skedde af obetänksamhet, och gäckeri, såsom

mindre straffbart. 1 tider af uppjagad fanatism kan lagen, till följd af

sin sväfvande beskaffenhet, komma att missbrukas.

3:o. Sedan här i Sverige år 1860 afskaffats det verldsliga straffet

för affall från statskyrkan och år 1864 antagits en strafflag, vid hvars

författande trosläran icke ansetts vara i behof af det skydd mot angrepp,

som den borgerliga kriminallagstiftningen kan erbjuda, skulle

det innebära ett tillbakagående att nu stadga borgerligt straff för sådana

angrepp.»

Härtill kan läggas, att i den mån ett särskilt straffskydd för

svenska kyrkans lära kan anses behöflig!, ett sådant innefattas uti stadgandet

om straff för gäckeri med Guds heliga ord och sakramenten.

Vid sådant förhållande anser utskottet det stadgande i 1 §, som

med straff belägger gäckeri med svenska kyrkans eller främmande församlings

troslära, böra ur förslaget utgå.

Att, såsom i förslaget skett, utsträcka det enligt nu gällande lagstiftning

stadgade straff för gäckeri med gudstjensten till främmande

trossamfunds gudstjenst äfven i de fall, då gerningen icke har karakter

af fridsbrott, synes icke vara af något verkligt behof påfordradt,

hvarför utskottet ansett den i sådant afseende föreslagna bestämmelse

böra uteslutas ur 7 kapitlet.

I följd af de jemkningar utskottet anser Kongl. Maj:ts förslag i

dessa delar böra undergå förfaller skälet till ändring af 11 kapitlet

strafflagen.

Den ändring, som i förslaget gjorts i afseende å de utmärkande

kännetecknen på de i 1 § af 7 kapitlet om förmälda brott, i det att

hufvudsaklig vigt lagts derpå, att handlingen, för att hemfalla under

paragrafens straffbestämmelse, skall hafva åstadkommit förargelse, öfverensstämmer

otvifvelaktigt med vår tids rättsmedvetande. Men enligt

utskottets tanke är det icke nog, att gerningen åstadkommit förargelse,

t. ex. hos en person, som tillfälligtvis råkat att åhöra ett samtal mellan

två andra personer och dervid fått höra yttranden, som i öfrigt äro

af den i paragrafen angifna beskaffenhet, utan synes man böra jemväl

fordra, att gerningen skall hafva föröfvats med någon grad af offentlighet.

Detta har utskottet ansett kunna lämpligast uttryckas genom

att framför ordet »förargelse» inskjuta ordet »allmän». En analogi till

detta uttryckssätt finnes i stadgandet i 18 kap. 13 § strafflagen, i

hvars andra stycke stadgas straff för den, som genom annan gerning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagsutshottets Utlåtande N:o 15.

äu de i första stycket särskildt uppräknade »sårar tukt och sedlighet,

så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse deraf kommer».

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna straffbestämmelser har

utskottet icke funnit anledning till annan erinran, än att skilnaden

mellan å ena sidan gäckeri med gudstjensten och å andra sidan de

öfriga i förslagets 1 § uppräknade brott synes vara af nog betydenhet

att föranleda någon olikhet i straffmaxima. Gäckeri med gudstjensten

angriper nemligen endast en yttre sida af det religiösa lifvet och kan

således icke åstadkomma samma grad af förargelse som de öfriga brotten.

Utskottet har derför ansett högsta straffet för detta brott kunna lämpligen

nedsättas till fängelse i sex månader, hvilket jemväl öfverensstämmer

med nu gällande straffbestämmelse. I anledning häraf torde

ock sistberörda stadgande böra, likasom för närvarande, utgöra en särskild

paragraf.

Slutligen har utskottet, som för sin del icke kunnat finna något

giltigt skäl för uteslutande af det i 7 kap. 1 § enligt dess nuvarande

lydelse förekommande uttrycket »lasta», hvilket fullständigar uttrycket

»gäcka», ansett detsamma böra i paragrafen qvarstå.

Beträffande den del af Kongl. Maj:ts förevarande förslag, som

innefattar ändringar i 10 kap. af strafflagen, har utskottet icke något

att anmärka, utan hänvisar i afseende härå till de skål, som finnas

anförda i bilagorna till propositionen.

På grund häraf och af hvad utskottet i det föregående anfört får

utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förevarande proposition icke kan i oförändradt

skick bifallas, för sin del antaga följande

Lag

angående ändring i vissa dejar af 7 och 10 kapitlen strafflagen.

Härigenom förordnas, att 7 kapitlet 1 och 2 §§ samt 10 kapitlet

1, 3, 11, 14, 15, 16, 17 och 18 §§ strafflagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

7 Kap.

1 §•

Hvar som genom att häda Gud eller genom att lasta eller gäcka

Guds heliga ord eller sakramenten åstadkommer allmän förargelse,

straffes med fängelse i högst ett år eller böter.

2 §•

Gör man gäckeri af gudstjenst^!, så att allmän förargelse deraf

kommer, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

10 Kap.

1 §•

Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende,

eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån

hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till

straffarbete i högst fyra år. Åro omständigheterna synnerligen mildrande,

må till fängelse i högst ett år eller böter, dock ej under etthundra

riksdaler, dömas.

Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens

fullmagt å embetet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver,

eller i sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare,

ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.

3 §•

Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, galle

äfven för det fall, då ledamot i taxerings- eller pröfningskomité eller

styrelse öfver allmänt verk eller allmän inrättning, eller den som i

nämnd eller jury sitter, våldföres eller förolämpas, i eller för utöfningen

af sådan befattning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

9

11 §■

Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling,

eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat;

stralfes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med

fängelse.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit, för att dermed komma uppror åstad.

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller annan folksamling,

eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till våld

å person eller egendom, dömes till böter eller fängelse. År han, i följd

af uppmaningen, förfallen till straff för delaktighet i brott, som å uppmaningen

följt; vare lag, som i 4 kap. 1 § skils.

Hvad i denna paragraf stadgadt är, gälle ock om den, som annans

skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma våld å

person eller egendom åstad.

15 §.

Sammankommer menighet å landet eller i stad till öfverläggning

om allmänt eller menigheten särskildt rörande ärende; då må tillträde

till sammankomsten ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten

af myndigheten upplösas, så framt dervid ej företages något,

som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer. Den,

som underlåter att hörsamma myndighetens bud i ty fall, straffes med

böter från och med tio till och med tvåhundra riksdaler.

16 §.

* *

Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med

böter från och med femtio till och med ett tusen riksdaler eller fängelse

i högst sex månader. Lag samma vare, om någon, genom hot

eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest i val obehörigen verkar.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. B. 7 Sami. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

n §•

Tager man häktad person eller fånge med våld lös af den, som

honom gripit eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes

eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra

år eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.

Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef éndast genom

omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende,

brottets fullbordan förhindrad; straffes högst med straffarbete i tvåår,

Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes,

utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete

i högst två år. Åro omständigheterna synnerligen mildrande

må till böter, dock ej under femtio riksdaler, dömas.

18 §.

Vid tillämpning af straff i fall, som i 17 § sagdt är, skall synnerligt

afseende göras å beskaffenheten af brott, derför den häktade

eller fångne i häkte insatt eller dömd var.

Stockholm den 6 juni 1887.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Bergström, som icke funnit skäl biträda flertalets inom utskottet

åsigt att såsom karakteristiskt för de i 7 kap. 1 och 2 §§ strafflagen

omförmälda brott bör angifvas, att genom desamma åstadkommen

»förargelse» är »allmän»;

af herr J. Anderson i Tenhult: Då statsrådsprotokollet af den 22

sistlidne december, som åtföljer den kongl. propositionen meddelar, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

förslag till ny tryckfrihetsförordning och revision af strafflagen vore

under utarbetande, har jag ansett att, innan dessa lagförslag i .sin

helhet till Riksdagen framkomma, det vore för tidigt behandla vissa

utbrutna delar deraf, och derför har jag inom utskottet yrkat, att utskottet

ville föreslå att ofvan intagna kongl. proposition måtte afslås.

Då min uppfattning ej delats af pluraliteten inom utskottet, får

jag, med åberopande af de skäl jag antydt, hemställa att Riksdagen

ville för närvarande afslå Kongl. Maj:ts föreliggande proposition;

samt af herr H. Andersson i Nöbbelöf.

Herr Bokström har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:18 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Ma/j ds proposition med förslag till lag angående ändring i 7 kapitlet samt vissa delar af 10 och 11 kapitlen st s. 1 i texten