Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ersättning af statsmedel åt egare af skattefrälséhemman, hvars ränta icke hlifvit af statsverket inlöst.

1887-06-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1887 B:44, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ersättning af statsmedel åt egare af skattefrälséhemman, hvars ränta icke hlifvit af statsverket inlöst.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

stämda inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som

innehafves under enskild eganderätt, må fortfarande ega

rum, derest vederbörande egare, som vill begagna sig af

denna inlösen, derom i den ordning, samma författningstadgar,

gör anmälan inom utgången af år 1888; och

b) att herr Sundlings förenämnda motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ersättning af statsmedel

åt egare af skattefrälséhemman, hvars ränta icke

hlifvit af statsverket inlöst.

(I. A).

I fråga om beviljande af ersättning af statsmedel åt egare till skattefrälsehemman,

hvars ränta icke blifvit af statsverket inlöst, har inom Riksdagen

i nedannämnda, till statsutskottet remitterade motioner följande förslag

blifvit framstapla, nemligen:

i motion n:o 2 inom Första Kammaren af herr A. Bergström, som

föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket skall från

och med nästkommande år 1888 och framgent hålla jordegare till skattefrälsehemman,

hvars enligt förordningen den 11 september 1885 inlösbara

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

5

ränta icke blifvit af statsverket från vederbörande ränteegare inlöst, skadeslös

på det sätt, att statsverket för hvarje år till jordegare utbetalar skilnaden

mellan det belopp i penningar, hvarmed han lagligen måste till vederbörande

ränteegare utgöra skattefrälseräntan, och det belopp, hvarmed han,

om inlösen af räntan skett, skulle hafva fått erlägga den till Kong! Maj:t

och kronan;

i motion n:o 21 inom Andra Kammaren af herr P. S. Petersson i

Brystorp, som hemstält, att från och med den tid, andra skattehemman

åtnjutit 30 procents afdrag å grundskatterna, staten måtte bidraga med 30

procent af utgiften för de skattefrälseräntor, som utgå till enskild person,

samt härmed fortfara, intill dess skattefrälseräntorna blifvit af statsverket

inlösta; samt

i motion n:o 36 inom sistnämnda kammare af herr Folke Andersson,

som likaledes hemstält, att i de fall, då inlösning af skattefrälseräntor icke

på frivillighetens väg kan genomföras, de skattskyldige måtte berättigas att

af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent af de skattefrälseräntor, de

kunna visa sig hafva till vederbörande räntetagare utgifvit, och att för

sådant ändamål Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett

förslagsanslag af 10,000 kronor att från och med detta år årligen utgå.

G-enom kongl. förordningen den 11 september 1885 stadgades, att de

räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva kommit

från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings ego

och icke blifvit med jordeganderätten förenade, skulle, i mån som vederbörande

egare derom framställde anbud, för statsverkets räkning inlösas,

samt vidare att vederbörande egare, som ville begagna sig af den i förordningen

bestämda inlösen, borde inom ett år från författningens dag derom

göra anmälan hos kammarkollegium eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Den vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof fogade finansplan gifver vid handen,

att inom den i anförda förordning bestämda tid saluanbud i förenämnda afseende

inkommit till en beräknad sammanlagd lösesumma af 2,884,232 kronor

75 öre, under det att statens utgifter för inlösen af ifrågavarande utskylder

jemte kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller

hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom beräknats till närmare

4,000,000 kronor; och då den väsentligaste delen af sistnämnda utgiftssumma

utan tvifvel är beräknad för skattefrälseräntornas inlösen, torde häraf uppenbarligen

framgå, att en stor del af dessa räntor icke blifvit inom den bestämda

tiden anmälda till inlösen. I händelse af Riksdagens bifall till ett

af utskottet i särskildt utlåtande denna dag framstå ldt förslag i fråga om

förlängd tid för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m., lära visser
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

ligen ännu en del dylika räntor komma att statsverket till inlösen hembjudas;

men i allt fäll torde åtskilliga egare till skattefrälseräntor underlåta att

anmäla räntorna till inlösen, och under alla förhållanden synes denna inlösen,

derom anmälningar enligt utskottets förenämnda förslag må afgifvas intill

1888 års utgång, komma att till följd af den mödosamma utredning, som

måste föregå densamma, först efter ytterligare ett eller annat år kunna till

alla delar verkställas.

Yid sådant förhållande, och då ju Riksdagens beslut om inlösen för

statsverket af skattefrälseräntorna är hufvudsakligen föranledt af den på

rättvisa och billighet grundade åsigt, att ifrågavarande räntegifvare, livilkas

räntor, oberoende af deras samtycke, öfverlåtits från kronan i enskild ego,

må komma i åtnjutande af samma lindring, som under senare tider kommit

öfrige räntegifvare till del, har utskottet funnit motionärernas omförmälda

framställningar beaktansvärda.

Egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta blifvit af staten inlöst,

hafva derigenom, och då hemmanen i och med denna inlösen erhållit kronoskatte

natur, dels berättigats att erlägga räntan efter dess omsättning i penningar

och fixering samt dels kommit i åtnjutande af den beslutade afskrifningen

med 30 procent ä grundskatterna.

Hvad ränteomsättningen i penningar beträffar, synes det för nu ifrågavarande

ändamål ej behöfligt att fatta ett beslut, som skulle nödvändiggöra

uträkningar i berörda hänseende beträffande de oinlösta skattefrälseräntorna.

En dylik omsättning kan naturligsvis i fråga om dessa räntor ej af staten

föreskrifvas. Den skulle således icke blifva effektiv, utan företagas endast

för att tjena till ledning vid beräkning af en jemförelsevis ringa del af den

ersättning, som borde räntegifvarne beredas, och utan tvifvel, genom de för

densammas bestämmande erforderliga uträkningar, föranleda större arbete och

svårigheter, än som komme att motsvaras af den förmån för räntegifvare,

som af densamma skulle kunna följa.

Deremot har utskottet ansett sig böra biträda det af samtlige ofvannämnda

motionärer omfattade förslag, att enahanda förmån, som genom afskrifning

af 30 procent å grundskatterna blifvit innehafvare af öfriga skattehemman

beredd, äfven må komma egare af skattefrälsehemman till del.

Yid öfvervägande af det sätt, hvarpå den nu ifrågasatta skattelindringen

må kunna omförmälda räntegifvare beredas, har utskottet funnit den

enklaste utväg vara, att desse skattskyldige må af staten tillerkännas en

ersättning, motsvarande 30 procent af värdet af de skattefrälseräntor, de

till ränteegarne utbetalt.

Den nu ifrågasatta godtgörelsen till räntegifvare, hvilkens inlösbara

ränta icke blifvit af statsverket från vederbörande ränteegare inlöst, synes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

7

utskottet dock icke böra beräknas retroaktivt, i synnerhet som, enligt hvad

utskottet inhemtat, en stor mängd inom den föreskrifna tiden inkomna anmälningar

ännu icke blifvit inom vederbörande embetsverk slutbehandlade;

utskottet har derför, i enlighet med hvad herr Bergström föreslagit, ansett

den tid, från hvilken räntegifvarne må komma i åtnjutande af den ifrågasatta

skattelindringen, böra beräknas från början af nästkommande år 1888.

Hvad angår den utgift för statsverket, som genom den ifrågasatta

ersättningen till vissa egare af skattefrälsehemman skulle föranledas, så kan

nu icke närmare beräknas det belopp, hvartill vare sig- de ännu qvarstående

eller de vid innevarande års slut oinlösta skattefrälseräntorna kunna uppgå.

Men, enligt hvad ofvan meddelats, har statens utgift för inlösen af samtliga

skattefrälseräntor m. m. beräknats till närmare 4,000,000 kronor, och äro

anmälningar om inlösen inkomna för räntor till beräknad lösesumma af i

rundt tal 2,880,000 kronor. Man torde kunna antaga, att största delen af

dessa räntor blifva under innevarande år inlösta, då vid årets slut skulle

återstå oinlösta skattefrälseräntor till värde af omkring 1,200,000 kronor.

Om denna summa beräknas såsom räntornas kapitalvärde, motsvarar densamma,

efter en räntefot af fyra för hundrade, årliga utskylder till belopp af

48,000 kronor, och för att bereda dessa en lindring, motsvarande den med

trettio procent gjorda afskrifningen å grundskatterna, skulle alltså erfordras

en årlig statsutgift af 14 å 15,000 kronor, hvilken dock succesivt i mån af

räntors inlösen komme att nedgå. Utskottet har emellertid icke ansett att,

på sätt i herr Folke Anderssons ofvannämnda motion är föreslaget, något

särskildt anslag bör för detta ändamål i riksstaten uppföras, utan torde, i

likhet med -livad vid det af 1885 års Riksdag fattade beslutet om skattefrälseräntornas

inlösen egde rum, statskontoret erhålla bemyndigande att förskjuta

hvad som erfordras för ifrågavarande godtgörelse till vissa räntegifvare,

och de förskjutna beloppen sedermera anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Utskottet får alltså med anledning af ifrågavarande motioner hemställa:

l:o) att Riksdagen må besluta, att egare till skattefrälsehemman,

hvilkas skattefrälseräntor icke blifvit inom 1887 års utgång

af statsverket från vederbörande ränteegare inlösta,

må berättigas att af statsmedel erhålla ersättning med

trettio procent af de skattefrälseräntor, de kunna visa sig

hafva efter nämnda tid till ränteegarne utgifvit; samt

2:o) att de belopp, som för omförmälda ändamål kunna ifrågakomma

att af statsmedel gäldas, må förskjutas af till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

gängliga medel, hvarefter förskotten böra hos Riksdagen

till ersättande anmälas.

Stockholm den 21 juni 1887.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket af

frälseskatteräntor och om statsbidrag för samma räntors

utgörande tills vidare.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion

(n:o 22) har herr P. G. Petersson i Brystorp föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta, att räntor å hemman och lägenheter af frälseskatte natur

måtte ställas i likhet med skattefrälseräntor och således af statsverket inlösas,

samt att under tiden, till dess en sådan inlösen blifvit verkstäld, staten

måtte bidraga med 30 procent till de utgifter, som för frälseskatteräntor

utgå till enskild person.

Då med anledning af Riksdagens skrivelser den 11 maj 1884 och

den 12 maj 1885 genom kongl. förordningen den 11 september sistnämnda

år medgivits, att skattefrälseräntor må för statsverkets räkning inlösas, har,

enligt hvad af Riksdagens berörda skrivelser framgår, afsigten varit att be
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1887 B:60 Riksdagens Skrifvelse N:o 60 s. 12 i texten