Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda motioner, i hvilka föreslås ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Dessa motioner äro afgifna, inom Första Kammaren af herr Olof Wi lmark, n:o 50, och inom Andra Kammaren af herr A. P. Lind, n:o 123.

1888-04-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:37, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda motioner, i hvilka föreslås ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Dessa motioner äro afgifna, inom Första Kammaren af herr Olof Wi lmark, n:o 50, och inom Andra Kammaren af herr A. P. Lind, n:o 123.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

1

N;o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1888, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i skiftesstadgan den 9 november 1866.

Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda

motioner, i hvilka föreslås ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866.

Dessa motioner äro afgifna, inom Första Kammaren af herr Olof Wi lmark,

n:o 50, och inom Andra Kammaren af herr A. P. Lind, n:o 123.

Den förstnämnda motionen är af följande lydelse:

»Huru öfvertygad man än må vara om behöfligheten af någon förändring

i kong!, skiftesstadgan, kan man likväl ej undgå känna en viss tvekan

att föreslå en sådan. Man erinrar sig nemligen ej allenast, att samma författnings

hufvudgrunder i 60 år varit gällande och tillämpning och tolkning

af desamma vunnit stadga, utan ock att Sveriges jord redan till största

delen är laga skiftad. Å andra sidan torde dock den långa erfarenheten

om stadgans tillämpning vitsorda förändringars behöflighet och nytta.

En ganska omfattande och vigtig del af laga skiftesåtgärderna äro de

så kallade laga skiftesliqviderna, hvilkas ändamål är, att emellan delegarne

genom bestämda ersättningar reglera och fördela utflyttningskostnaderna samt

utjemna de olikheter, som för delegarne genom skiftet uppstått, i afträdda

och tilldelade egor, i afseende å odlad eller oodlad jord, välhäfdade eller

vanskötta inegor och spard eller sköflad skog m. in. Till följd af detta

lagaskiftesliqvidernas ändamål, att emellan delegarne vid tillträdet af nya

skiftet så att säga reglera de vexlande omständigheterna hos egorna, är klart

Bih. till Riksd. Prot. 18S8. 7 Samt. 20 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

att detsamma bäst uppnås, ju närmare tillträdestiden de i och för dessa

liqvider erforderliga besittningar och värderingar verkställas och att flere

oegentligheter måste uppstå ju längre före denna tid de ske. Detta åskådningssätt

af liqvidernas art och ändamål har gjort, att landtmätare länge låtit

skiftesdelegarne förena sig om att tillåta skiftet i öfriga delar afslutas och

uppskjuta behandlingen af liqviderna, till dess det vigtigaste af skiftet eller

skiftesläggningen vunnit laga kraft.

Med godt stöd af kongl. skiftesstadgan hafva dock i senare tider så väl

Kongl. Maj:ts högsta domstol som egodelningsrätterna vid pröfning af besvär

angående afslutade skiften, der liqvidsfrågorna varit uppskjutna, förklarat

förrättningarne oafslutade och återförvist dem, likasom det utslag rörande

besvär angående laga skiftesliqvider, verkstälda särskildt efter egentliga skiftet,

ofta fallit, att besvären ej upptagas till pröfning, enär delegarne genom

föreningen om| liqvidernas uppskjutande frånsagt sig rätten att få tvisterna

om dem pröfvade i den ordning, som för egodelningsmäl är stadgad.

Fördelarne af det sålunda af domstolarne fordrade behandlingssättet i

jemförelse med det af dem underkända äro: att sjelfva jordtilldelningen och

alla vilkoren dervid på en gång bestämmas och att förrättningens resultat i

sin helhet kan öfverskådas; att domstolspröfningen blir en och att, när

laga skiften lemnas oöfverklagade eller anförda besvär snarligen afgöras

med godkännande af förrättningen, skifteskostnaderna i möjligaste grad

förminskas.

Olägenheterna af samma förfaringssätt vid enahanda jemförelse äro:

att i händelse ändringar uti skiftesläggningen genom utslag bestämmas, tid

och kostnad för första behandlingen af liqvidsfrågorna i vanligaste fall äro

förspilda, enär de måste omarbetas; att sålunda, hvilket vid större skiften

betyder mycket, längre tid kommer att för skiftet åtgå än som annars fordras;

att skifteskostnaderna ökas och slutligen att verkliga orättvisor kunna uppstå

i det fall, att skiftet med sina liqvider efter längre tidsutdrägt med rättegångar

lemnas orubbadt i alla delar, enär beskaffenheten med åbyggnaderna

och inegojordens häfd och skötsel samt växande skogen kan vara till följd af

brandskada, försummadt eller förbättradt bruk, skogens benyttande, om ock

endast till husbehof eller hvad det vara må, helt annan vid tillträdestiden af

skiften än den i liqvidshandlingarne beskrifna, så att den delegare, som deruti

tillerkänts ersättning, möjligen på skiftet i dessa fall blifvit vinnande och

förty bör gifva, ej få ersättning, likasom ock på samma sätt motsatsen kan

inträffa. Huru lätt kan ej på några år en välhäfdad åker blifva af motsatt

beskaffenhet, och dä äfven en ringa skogsareal kan vara beväxt med skog,

som värderad stiger högt i penningevärde, är ej svårt för en jordegare att

under tvistetiden om skiftet sjelf benytta till husbehof skogsprodukter, för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

3

Indika han blifvit tillerkänd ersättning, och på detta sätt kan till exempel

en delegare blifva tvungen betala skogseffekter till en afträdare, som

sjelf förr tillgodogjort sig desamma, måhända till ett dyrbart hus å egna

tomten.

Dessa olägenheter ensamma, flere skulle kunna uppräknas, synas mig

öfverväga fördelarne. Då orsakerna till klagomål lika ofta enbart bero af

skiftesläggningsåtgärderna som af liqvidsfrågorna, är ej att befara, det tvistemålen

om skiften skulle ökas, om den förändring skedde, att skiftesliqvidsfrågorna

enligt regel skulle behandlas särskild! efter skiftesläggningen och

kongl. skiftesstadgan intoge föreskrifter om sådant behandlingssätt, der ej

delegarne, som bäst äro i tillfälle bedöma om skiftestvister äro att motse eller

ej, sjelfva förena sig om att låta dem omedelbart i sammanhang med skiftesläggningen

behandlas. Det är nemligen ostridligt, att sådan förening i många

fall kan tillskynda delegarne lättnader, tidsvinst och besparingar. I sammanhang

härmed torde ock närmare bestämmelse ske om den tvungna tillträdestiden

för skiften.

Med anledning af hvad jag nu yttrat fär jag föreslå sådana ändringar

i kongl. skiftesstadgan den 9 november 1866,

att, så vidt ej delegare annorlunda öfverenskomma, de liqvider om gårdsflyttning,

odling, vanhäfd och ståndskog m. m., som vid laga skiften erfordras,

skola uppskjutas till särskild behandling efter sedan skiftesläggningen vunnit

laga kraft, hvadan särskild besvärshänvisning till egodelningsrätt skall för

hvardera skiftesåtgärderna lemnas och följer härmed förslag till redaktion af

de förändringai'' i kongl. skiftesstadgan, som afses, hvilket förslag kanske

torde böra modifieras.»

Lagutskottet delar i allo motionärens åsigt om önskvärdheten af

ändringar i skiftesstadgan i den af motionären åsyftade rigtning och bar

icke något att tillägga till de skäl, hvarpå han grundat denna åsigt. Deremot

finner utskottet mindre lämpligt att nu företaga en redaktion af de

ändringar, som bifall till motionen skulle föranleda, utan anser ändamålet

bättre främjas genom en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande

af ett lagförslag i motionens syfte. Utskottet får följaktligen

hemställa,

1) att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar i skiftesstadgan den 9 no
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Logutskottets Utlåtande N:o 37.

vember 1866, att de s. k. skiftesliqviderna skola, der ej

delegarne annorlunda öfverenskomma, upprättas efter det

skiftesförrättningen i öfrigt vunnit laga kraft, och talan i

fråga om samma liqvider särskild! fullföljas.

3 § i skiftesstadgan den 9 november 1866 hade ursprungligen följande

lydelse:

»Har jord, som hörer till by eller hemman, deri två eller flere ega

del, genom teg- eller storskifte i flere skiften blifvit lagd; vill den, som i

sådant skifteslag eger ett eller flere hemman eller en eller flere hemmansdelar,

laga skifte erhålla, kåfve ock der vitsord till, utan att å teg- eller

storskifte meddelad fastställelse eller eljest ingången och stadfästad förening

ma sådant hindra eller derför i vägen ligga. Ej må redan verkstäld enskiftesdelning,

som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt Vår nådiga

kungörelse den 20 februari 1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt,

eller laga skifte, hvarå fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan

så är, att alla, hvilkas rätt är af frågan beroende, derom åsämjas.»

Redan vid 1869 års riksdag väcktes förslag om ändring af denna § i

den rigtning, att under vissa förhållanden nytt skifte skulle kunna eg a rum

utan hinder af faststäldt enskifte eller laga skifte, äfven om icke alla, hvilkas

rätt vore af frågan beroende, dertill samtyckte. Detta förslag, som icke föranledde

någon Riksdagens åtgärd, följdes af förslag i liknande syfte vid

1873, 1874, 1879, 1880 och 1881 årens riksdagar, utan att något af dessa

förslag lyckades att tillvinna sig Riksdagens bifall. Vid 1882 års riksdag

fäste två särskilda motionärer uppmärksamheten vid de olägenheter, som af

bestämmelsen om faststäldt skiftes orubblighet kunde uppstå i de fall, då

marken, till följd af verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag

undergått sådan förändring till sin natur, att densamma i sitt förändrade

skick icke kunde utan omskifte med fördel brukas; och föreslogo

motionärerna på grund deraf sådan ändring af 3 § skiftesstadgan, att omskifte

under angifna förhållanden skulle kunna ega rum äfven utan alla delegares

samtycke. I häröfver afgifvet utlåtande (n:o SO) hemstälde lagutskottet,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongk Maj:t anhålla, »attKongl. Maj:t

måtte taga i nådigt, öfvervägande, huruvida, der genom verkstäld sjösänkning

eller annat större vattenafledningsföretag tillförene sänka egor undergått

sådan.förändring, att de kunna häfdas som åker, men hinder för deras ändamålsenliga

brukande möter deraf, att vid förut verkstäldt laga skifte egorna

erhållit en för markens häfdande såsom åker olämplig indelning eller delvis

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

5

lemnats oskiftade, nytt skifte må, utan hinder af fastställelse å det förra laga

skiftet, å dessa egor verkställas på sätt ofvan är antydt, samt att, derest

sådan rätt till omskifte finnes böra medgifvas, Kong! Maj:t måtte låta utarbeta

och till Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i gällande skiftesstadga,

som för sådant ändamål äro af nöden.»

Mot denna utskottets hemställan anmäldes af en utskottets ledamot,

med hvilken två andra ledamöter instämde, följande reservation: »Enär äfven

annat än vattenafiedning kan framkalla behof af omskifte å, redan skiftad

jord eller delning af mark, som vid laga skifte blifvit för delegarnes gemensamma

bruk undantagen, anser jag, att lagutskottet bort tillstyrka Riksdagen

att hos Kongl. Magt anhålla om förslag till förändring af skiftesstadgan i

sådan syftning att —- utan hinder af verkstäld enskiftes-delning, som vunnit

laga kraft, eller skifte, hvilket enligt kongl. kungörelsen den 20 februari

1821 blifvit såsom enskifte ansedt och faststäldt, eller laga skifte, hvarå

fastställelse meddelats — omskifte af redan skiftad jord eller nytt skifte å

sådan, som blifvit från delning undantagen, måtte kunna, på delegares yrkande,

ega rum, såvida egodelningsrätten pröfvade förändrade förhållanden sådant

föranleda.»

Riksdagen godkände emellertid utskottets hemställan, och skrifvelse i

enlighet med utskottets förslag afläts till Kongl. Maj:t den 17 maj 1882. I

anledning af denna skrifvelse framlade Kongl. Maj:t för 1884 års Riksdag

förslag till ändringar i 3, 58, ti9, 88 och 89 §§ af skiftesstadgan; och blef

denna proposition, på lagutskottets tillstyrkande, af Riksdagen antagen. Författning

i ämnet utfärdades den 21 mars samma år.

Genom denna författning undergick 3 § den ändring, att hvardera

punkten af paragrafen i dess ursprungliga lydelse bildade ett säfskildt moment;

hvarefter såsom ett tredje moment tillädes följande:

»Hafva genom verkstäld sjösänkning eller annat större vattenafledningsföretag

tillförene sänka egor undergått sådan förändring, att de kunna häfdas

såsom åker, och möter för deras ändamålsenliga brukande hinder deraf, att

vid förut verkstäldt så beskaffadt skifte, som i 2 mom. omförmäles, egorna

erhållit en för deras häfdande såsom åker olämplig indelning eller delvis lemnats

oskiftade, dä må, der tjenlig skiftesläggning ej kan genom egoutbyte

beredas, nytt skifte, utan hinder af bestämmelserna i nämnda inom., kunna

verkställas å dessa egor jemte den mark, som med dem ligger i det sammanhang,

att dess intagande i den nya delningen är för beredande af lämpligt

och redigt skifte oundgängligen nödigt, Bestrider någon delegare nytt skifte

eller uppstår tvist angående omfånget af den mark, som bör i det nya skiftet

ingå, behandlas ärendet efter stadgandet i 89 §,»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

Det nuvarande fjerde momentet, som tillkommit genom kong!, kungörelsen

den 1 oktober 1875, tiar för den nu föreliggande frågan icke någon

betydelse.

Såsom reservanterna i 1882 års lagutskott påpekat, kunna, utom de

omständigheter, som föranledt 1884 års förordning, äfven andra förhållanden

inträffa, hvilka göra delning af mark, som vid skifte blifvit för delegarnes

gemensamma behof afsatt, i hög grad önsklig och nödig. En af nämnda

reservanter erinrade under diskussionen i Andra Kammaren derom, att för

ett årtionde tillbaka, synnerligast inom de norrländska länen, stora egovidder

blifvit afsätta till gemensam mark, som då haft ett jemförelsevis ringa värde,

men hvilkas värde genom ökad kultur och förbättrade kommunikationer i

åtskilliga fall sedermera undergått en så betydlig förändring, att det syntes

vara skäl att medgifva omskifte äfven af sådana samfälligheter.

I herr A. P. Linds här ofvan omförmälda motion hänvisas till en af

honom sistlidne år afgifven motion (1887 A, n:o 88), deruti ytterligare påpekats

vissa af nu gällande föreskrifter förorsakade olägenheter.

På grund häraf föreslår motionären följande tillägg till 2 mom. af 3

§ skiftesstadgan: »Vid faststäldt en- eller laga skifte till gemensamt behof

afsatt samfällig plats må delegare emellan efter delningsgrund fördelas, om

landtmätare och gode män finna sådan delning kunna ega rum utan samtlige

delegares skada. Åtnöjes icke vederbörande med förrättningsmännens beslut,

underställes frågan egodelningsrätten i likhet med hvad rörande skifte af jord

i öfrigt är i kongl. skiftesstadgan bestämdt. Vill någon delegare å dylik

samfällig plats uppsätta industriel inrättning, må tillstånd dertill och bestämmande

af årlig tomtafgift derför afgöras af pluraliteten bland delegarne, dock

bör denna pluralitet jemväl ega minst hälften af lägenheten.»

Utskottet hyser i likhet med motionären den åsigt, att delning af mark,

som blifvit afsatt för) skifteslagets gemensamma behof, bör kunna, der omständigheterna

dertill föranleda, skiftas, utan att samtlige rättsegares samtycke

dertill erfordras. Utskottet får derför hemställa,

2) atp Riksdagen ^ville, med anledning af herr Linds förevarande

motion, i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring af skiftesstadgan den 9 november 1866

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

7

att mark, som vid skifte undantag^ för delegarnes gemensamma

behof, må, på derom af delegare framstäld begäran,

skiftas, så vida sådant utan öfrige delegares förfång

kan ske.

Stockholm den 6 april 1888.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr Wendt har begärt få här antecknadt, att lian, på grund af

ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:41 Riksdagens Skrifvelse N:o il s. 4 i texten