Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875. Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda motioner, i hvilka föreslås ändring af förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875. Ifrågavarande motioner hafva afgifvits, inom Första Kammaren, n:o 47, af herr Wilhelm Falk och inom Andra Kammaren, n:o 18, af herr A. W. Nilsson.

1888-04-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1888:38, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875. Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda motioner, i hvilka föreslås ändring af förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875. Ifrågavarande motioner hafva afgifvits, inom Första Kammaren, n:o 47, af herr Wilhelm Falk och inom Andra Kammaren, n:o 18, af herr A. W. Nilsson.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande JS:o 38.

N:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1888, kl. 3 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

af förordningen angående sparbanker den 1 oktober 1875.

Till lagutskottets handläggning hafva öfverlemnats två särskilda motioner,

i hvilka föreslås ändring af förordningen angående sparbanker den 1

oktober 1875. Ifrågavarande motioner hafva afgifvits, inom Första Kammaren,

n:o 47, af herr Wilhelm Falk och inom Andra Kammaren, n:o 18,

af herr A. W. Nilsson. I den förstnämnda af dessa motioner erinras, hurusom

det på ett och annat ställe inträffat, att sparbankens styrelse och tjensteman

för egen del emot tvifvelaktiga eller rent af värdelösa säkerheter upplånat

en stor del af de under sparbankens förvaltning varande medel. Till

förebyggande för framtiden af sådana fall, hvilka lätt kunde föranleda, att

allmänhetens förtroende till sparbankerna undergräfdes, föreslår herr Falk,

att Riksdagen ville för sin del besluta ett så lydande tillägg till förordningen

om sparbanker:

»Ledamot eller suppleant i styrelse för sparbank, som i nådiga förordningen

angående sparbanker den 1 oktober 1875 afses, så ock vid sådan styrelse

anstäld tjensteman, må icke såsom löftesman ikläda sig betalningsansvar för

lån af sparbankens under styrelsens förvaltning stälda medel. Ej heller må

lån utlemnas utan emot säkerhet af antingen inteckning i fast egendom inom

hälften af medeltaxeringsvärdet för de tio sista åren å landtfastighet eller

inom halfva brandförsäkringsvärdet å stadsfastighet, eller pant af statens,

allmänna hypoteksbankens eller dermed närmast jemförliga obligationer, eller

annan realsäkerhet, som sparbankens styrelse efter vanliga grunder pröfvar

vara fullt betryggande mot förlust.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Herr Nilsson åter anför hufvudsakligen följande:

De fria former, under hvilka vårt lands sparbanker skapats och nått

en förvånansvärd utveckling, bure visserligen vittne om, att just denna frihet

varit för deras verksamhet välgörande och gagnelig. Det skulle derför

icke vara nyttigt att binda deras verksamhet genom nagra alltför restriktiva

lagbestämmelser. Men å andra sidan syntes det likväl vara lagstiftarens

oeftergifliga pligt att, så långt möjligt, tillse att de mångtusende

personer, som i dessa hanker insatte sina besparade medel, alltid måtte ega

trygghet för desammas återbekommande. I detta hänseende syntes den nu

gällande förordningen af år 1875 innehålla alltför otillräckliga bestämmelser,

i synnerhet beträffande kontrollen öfver sparbankernas förvaltning. En mera

skärpt föreskrift härom borde derför framför allt i förordningen inflyta,

gående ut derpå, att sparbankerna underkastades kontroll af tillsatte inspektörer

och att en af Konungens befallningshafvande tillförordnad person

skulle deltaga i den årliga granskningen af en sparbanks räkenskaper och

förvaltning. Likaledes borde det i samma förordning stadgas, att medlem i

styrelsen ej sjelf må innehafva lån eller godkännas såsom löftesman för andra

låntagare uti den sparbank, i hvars förvaltning han deltager. — Det borde

med visshet kunna antagas, att en sålunda skärpt kontroll skulle af sparbankstyrelserna

i allmänhet mottagas med belåtenhet. Der sparbankernas förvaltning

handhades med omsorg och samvetsgranhet, blefve det ju en tillfredsställelse

att få sådant offentligen vitsordadt af vederbörande myndighet;

och der möjligen ett motsatt förhållande undantagsvis egde rum, derföre

det just af nöden att befintliga missförhållanden rättades och förvaltningen

ordnades på ett mera betryggande sätt.

På grund af hvad han sålunda anfört föreslår motionären, att Kiksdagen

måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla om omarbetande af nu

gällande förordning angående sparbanker, särskild! och hufvudsakligen med

fäst afseende på behofvet af ökad kontroll.

Herr Nilssons motion är således mera omfattande än herr Falks, i

det herr Nilsson föreslår en omarbetning af hela förordningen om sparbanker,

under det att herr Falk endast föreslår viss ändring deri. Herr Nilsson

antyder emellertid i sin motivering, Indika ändringar han anser böra vid

den föreslagna omarbetningen vidtagas. De afse dels meddelande af vissa

föreskrifter rörande förvaltningen af sparbanks medel, dels ock en ökad

kontroll från statens sida öfver samma förvaltning.

Bill. till Eiksd, Prot. 1888. 7 Sami. 20 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

I förstnämnda afseende åsyftar herr Nilsson införande af förhud för

medlem af styrelsen att ikläda sig betalningsansvar för lån af bankens medel

vare sig såsom låntagare eller såsom löftesman. Herr Falks motion innehåller

ett förslag i samma retning, dock med den skilnad, att han, som

önskar förbudet utsträckt att gälla för så väl styrelseledamot och suppleant

som tjenstemän vid sparbank, icke åsyftar ovilkorlig! förbud för desse personer

att sjelfve erhålla lån åt bankens medel, men anser att lån till dem icke

bör utlemnas annorlunda än mot betryggande realsäkerhet.

Frågan om lämpligheten deraf, att af sparbanks medel lån utlemnas,

för hvilka ledamöter i bankens styrelse och styrelsen vid bankens förvaltning

biträdande tjenstemän stå i betalningsansvar, vare sig såsom gäldenärer eller

löftesmän, har redan dragits under Kong!. Maj:ts pröfning. Uti underdånig

skrifvelse den 23 oktober 1885, har nemligen Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län, som funnit ett sådant förhållande icke vara förenligt

med god ordning ocli lätt kunna leda till missbruk och förvecklingar,

hemstält, huruvida Kongl. Maj:t kunde finna godt att i likhet med hvad

som föreskrifvits genom kungörelsen angående inskränkning i behörigheten

att undfå lån af allmänna medel den 10 april 1863, förordna, att ledamot

i styrelse för sparbank äfvensom sådan styrelse biträdande tjensteman icke

Ange ikläda sig betalningsansvar för lån af sparbankens under styrelsens

förvaltning stälda medel. Öfver denna framställning har Kongl. Maj:t inhemta!

yttranden af öfverstäthållareembetet och samtliga länsstyrelserna. De

öfver förslaget afgifna yttrandena hafva varit af ganska skiljaktigt innehåll,

i det några af Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt förslagets godkännande,

andra förordat detsamma med vissa inskränkningar och åter andra

hemstält, att det icke måtte till någon åtgärd föranleda. Frågan är emellertid

ännu beroende på Kongl. Maj:ts pröfning.

Så väl vid antagandet af nu gällande förordning i ämnet som ock

vid behandlingen af förslag till ändringar i densamma torde den uppfattning

hafva gjort sig gällande, att lagstiftaren bör, så vidt möjligt, undvika att

genom detaljföreskrifter binda förvaltningen af sparbanks medel. Utskottet

anser denna åsigt fortfarande ega giltighet. Fn lagstiftning, som utginge

från motsatt förutsättning, skulle lätt kunna medföra, att det allmänna medborgerliga

intresse, som kallat till lif samt på ett i allmänhet förtjenstfullt

sätt skött och förkofrat de många sparbanker, som nu finnas i vårt land,

skulle, vid känslan af det pålagda tvånget, afmattas och försvinna till men

för den goda sak, man just hatt för afsigt att främja. Då således nu gällande

förordning enligt utskottets tanke är byggd på vigtig grund, anser utskottet

eu fullständig omarbetning af densamma icke vara af behof påkallad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

11

Jemkningar och tillägg kunna dock till följd af förändrade förhållandens

kraf blifva erforderliga, och flera under senare åren inträffade allmänt

kända tilldragelser mana till allvarligt begrundande, huruvida frän

lagstiftarens sida något kan och hör göras för att, så vidt möjligt är, förekomma

dylika tilldragelser, förlustbringande för många mindre bemedlade,

hvilka synnerligen hårdt drabbas af hvarje ekonomisk uppoffring, men svårligen

kunna sjelfve bevaka sina intressen.

Hvad nu angår det i sådant syfte framstälda förslag om meddelande

af förbud för de personer, hvilka ansvara för bankens förvaltning, att vare

sig sjelfve erhålla lån eller ikläda sig borgensansvar för lån af bankens

medel, får utskottet först erinra, att vid beviljande af lån mot så beskaffad

realsäkerhet, som omförmäles i herr Falks motion, i allmänhet icke alls

tages hänsyn till sökandens personliga vederhäftighet. Vid sådant förhållande

saknas ju giltigt skäl att vägra lån af sparbanksmedel emot sådan säkerhet

endast på den grund, att sökanden är styrelseledamot eller tjensteman i

sparbanken; och utskottet anser derför, lika med herr Falk, ett förbud af

så vidsträckt omfattning icke böra ifrågakomma. Beträffande beviljandet af

lån i öfrig! torde deremot fara ofta vara för handen, att styrelse af undseende

för egen ledamot eller tjensteman vid pröfning af den säkerhet, de

erbjuda såsom låntagare eller löftesmän, icke iakttaga erforderlig stränghet

och omsorg. Ett förbud för styrelseledamot eller tjensteman att vara låntagare

skulle emellertid kunna göra det svårt för sparbank, som utöfvar sin

verksamhet inom ett mindre område, att till sådana befattningar erhålla fullt

lämpliga personer. Det kan nemligen ej sällan inträffa, att innehafvare af

sådan befattning skulle tillskyndas ganska stor olägenhet genom att nödgas

för tillgodoseende af ett tillfälligt lånebehof vända sig till en annan penningeinrättning.

Dessutom bör icke förbises, att det ej kan vara till fördel för

sparbank att från kretsen af sina kunder få uteslutna styrelsens medlemmar,

hvilka val oftast höra till ortens mest vederhäftige och redbare män. Med

afseende härå har utskottet icke vägat förorda ett ovilkorlig! förbud för

styrelseledamot eller tjensteman att undfå lån af sparbanks medel.

Annorlunda synes förhållandet vara i fråga om behörigheten för styrelseledamot

och tjensteman att ikläda sig betalningsansvar såsom löftesman för lån

af bankens medel. Ett förbud häremot skulle i allmänhet icke kunna tillskynda

innehafvare af sådan befattning någon afsevärd olägenhet, snarare tvärtom,

och lärer således icke komma att afskräcka dugliga personer från att egna

sparbankerna sin tjenst. Borgen torde ock vara den oftast förekommande

form, hvarunder styrelseledamöter och tjensteman åtaga sig betalningsansvar

för lån af sparbanksmedel, hvadan ett förbud häremot skulle i väsentlig mån

bidraga till det mål, man genom de framlagda förslagen velat vinna. För

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

att ett sådant förbud mä medföra åsyftad verkan torde dock erfordras föreskrift

om lämplig påföljd för detsammas öfverträdande. Utskottet anser

emellertid icke lämpligt att nu söka till Riksdagens pröfning framlägga förslag

till lagbestämmelser i detta gränlaga ämne, utan får i anledning af

motionerna hemställa,

1) att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes

Kong! Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till bestämmelser om förbud för ledamot af styrelse

för sparbank och vid styrelsen anstäld tjensteman att

såsom löftesman ikläda sig betalningsansvar för lån af

sparbankens under styrelsens förvaltning stälda medel.

I herr Nilssons föreliggande motion yrkas vidare en skärpt offentlig

kontroll öfver sparbankernas förvaltning. I detta afseende stadgas i § 7

af gällande förordning i ämnet:

»Kongl. Majrts befallningshafvande ege rätt att sjelf eller genom ombud

taga kännedom af sparbanks räkenskaper, protokoll och lånehandlingar;

och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, derest grundad anledning

förekommer till befarande af det i § 5 omförmälda missförhållande emellan

tillgångar och insatta medel, förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet

samt förordna om densammas ställande under utredning, till deltagande

hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utses,

äfvensom att, der tillgångarne blifvit i strid mot § 4 använda, låta föra

den talan om rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.»

Dessa bestämmelser finner motionären otillräckliga och anser att sparbankerna

borde underkastas kontroll af tillsatta inspektörer och att en af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillförordnad person borde deltaga i den

årliga granskningen al'' en sparbanks räkenskaper och förvaltning.

.Lagutskottet föreställer sig, att det mål, motionären vill vinna, lämpligast

skulle kunna ernås genom en utveckling af den Kongl. Maj:ts befallningshafvande

redan genom ofvan intagna lagbud tillerkända rätt och pligt

att sjelf eller genom ombud undersöka bankens ställning. Kongl. Maj:t

har ock i cirkulär till länsstyrelserna den 10 oktober 1884 förklarat sig

finna angeläget vara, att, beträffande sådana sparbanker, hvilkas verksamhet

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i följd af deras läge icke vore i tillfälle

att mera oafbrutet med sin uppmärksamhet följa, Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38. 13

hafvande tid efter annan begagnade den i ofvan anförda § stadgade rätt

att genom ombud taga kännedom om sparbankens räkenskaper, protokoll och

lånehandlingar; och har Kong!. Maj:t i sammanhang härmed medgift, att,

för den händelse Kong!. Maj-.ts befallningshafvande underordnad tjensteman

icke lämpligen kan till sådant ombud förordnas, enskild person, som i tjensteman

ställe erhåller uppdrag att verkställa undersökning af förenämnda beskaffenhet,

må derför af statsmedel åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen af resereglemente! den 11 februari 1881.

Till följd af detta medgifvande kan en mera verksam kontroll åt

Kong!. Maj:ts befallningshafvande utöfvas utan att sparbankerna för ändamålet

betungas med särskilda kostnader. Men som behofvet synes kiäfva,

att omförmälda undersökning verkställes minst en gång hvarje år i eller

utan sammanhang med den föreskrifna revisionen af sparbanksförvaltning

och räkenskaper, torde uttrycklig bestämmelse härom böra i lagen införas.

Utskottet hemställer följaktligen,

2) att Riksdagen ville, i anledning af herr Nilssons förevarande

motion, för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående

sparbanker den 1 oktober 1875.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående

sparbanker den 1 oktober 1875 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har att årligen sjelf

eller genom ombud taga kännedom af sparbanks räken- ,

skaper, protokoll och lånehandlingar; att, derest grundad

anledning förekommer till befarande af det i § 5 omförmälda

missförhållande emellan tillgångar och insatta medel,

förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna

om densammas ställande under utredning, till deltagande

hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande utses, äfvensom att, der tillgångarne

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

blifvit i strid mot § 4 använda, låta föra den talan om

rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.

Stockholm den 6 april 1888.

På lagutskottets vägnar.

C. A. SJÖGRÖN A.

Reservationer:

af herrar Fröberg och Lundin; samt

mot utskottets hemställan i l:sta punkten

åt herrar Lilienberg, A. F. Lind, A. Nilsson i Rinkahy, C. Persson i Stallerhult

och Wendt: »Vi erkänna obetingadt rigtigheten af hvad utskottet

anfört om faran deraf, att genom reglementerande för sparbankerna det allmänna

medborgerliga intresse, som kallat till lif samt på ett i allmänhet förtjenstfull!

sätt skött och förkofrat de många sparbanker, som finnas i vårt

land, skulle afmattas och försvinna, och vi anse, att gällande lag om sparbanker

på ett synnerligen lyckligt sätt löst den svåra uppgiften att, utan

för mycket reglementerande, meddela för allmänheten betryggande föreskrifter

rörande sparbankerna. Lagen innehåller stadganden om ansvarigheten för

dem, som handhafva sparbanks förvaltning och om rättigheten till disposition

öfver vinstmedel, som på rörelsen uppstått, samt bestämmelser till betryggande

af insättares rätt m. m., men inlåter sig icke på frågan, huru insatta

medel skola göras fruktbärande eller huru sparbank i öfrigt bör förvaltas.

Den har, såsom oss synes, med rätta ansett, att sådant bör blifva föremål

för de enskilda sparbankernas reglementen, och, efter hvad vi hafva oss bekant,

finnes jemväl i åtskilliga sparbanksreglementen bestämmelser till förekommande

af hvad utskottet ansett böra delvis förbjudas, nemligen att ledamöter

i sparbankens styrelse ikläda sig ansvarighet för lån hos sparbanken.

Nu är det uppenbart, att, derest i sparbankslagen skulle införas ett sådant

förbud, som utskottet föreslagit, det ej kunde stanna dervid, utan måste för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

budet åtföljas af stadgande om påföljd för dess öfverträdande, och dermed

vore man inne på det reglementerande i detalj, som vi ansett böra undvikas.

Härtill kommer, att, då det icke blefve förbjudet för styrelseledamot eller

vid sparbank anstäld tjensteman att ikläda sig ansvarighet gent emot sparbanken

såsom låntagare, förbudet att åtaga sig ansvarighet såsom löftesman

lätt kunde kringgås, t. ex. derigenom, att vederbörande, ehuru egentligen

löftesman, mot åtnjutande af någon ringa del af lånet stälde sig såsom

låntagare.

På dessa skäl och då vi hysa den förhoppning, att de beklagliga förhållanden,

som på senare tiden yppats i afseende på en och annan sparbank,

skola mana till större omtanke och försigtighet vid sparbankernas förvaltning,

likasom att den af utskottet i andra punkten af utlåtandet föreslagna

skärpta tillsyn öfver sparbankerna från statsmyndigheternas sida skall visa

sig vara till gagn, hafva vi icke kunnat biträda utskottets förslag i förevarande

punkt af utlåtandet.»

Herr von Baumgarten och A. Göransson i Åsen hafva begärt få här

antecknadt, att de,* på grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:45 Skrifvelse till Konungen, angående förbud för ledamöter af sparbanks styrelse och styrelsen biträdande tjensteman att ikläda sig borgensansvar för lån af sparba s. 14 i texten