Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kr om eg end omar.

1888-02-21 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1888:23, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga mindre kr om eg end omar.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Eiksd. kansli den 21 Febr. 1888, kl. 4 e. ro.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning

af åtskilliga mindre kr om eg end omar.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för den

31 december 1887 har Kongl. Maj:t i en samma dag afgifven proposition

(n:o 3) föreslagit Riksdagen att medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af kongl. domänstyrelsen stälda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade

mer än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det måtte bero af

Kongl. Maj: t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida

egendomen fortfarande borde för kronan bibehållas eller till

större eller mindre del försäljas; samt

att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra ega rum, densamma

måtte ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet

den 29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman och

lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall,

för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skulle

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

15

Indika medel borde inlevereras till riksgäldskontoret och der bokföras

på sätt vore stadgadt angående köpeskillingarne för de kronoegendomar,

som säljas enligt kong!, brefvet den 29 maj 1874.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition

blifvit hänvisad, lår till en början erinra om det vid 1874 års riksdag

lattade beslut, hvarigenom Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t

medgal, att sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter,

för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor,

och hvilkas bibehållande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång

eller af annan särskild anledning påkallades, finge, i den mån

derom gällande arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade

sig sitt slut, under iakttagande af de föreskrifter Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt meddela, på offentlig auktion försäljas till den högstbjudande

under vilkor att köpare, som sådant åstundade, skulle eg a

att, efter derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen

under loppet af 6 år med Ve årligen, så vida han för fullgörandet deraf

vid auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet

komme att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle

ega rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta,

som utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref

utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna skulle komma att

i jordeboken upptagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och

lör betecknande af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet

med andra frälsehemman i orten.

Detta beslut, meddeladt vederbörande till efterrättelse genom kongl.

brefvet den 20 maj 1874, har sedermera, på Riksdagens derom gjorda

framställning, enligt kongl. brefvet den 6 juni 1879 vunnit tillämpning

jemväl å de egendomar med enahanda arrendeinkomst, hvilka efter den

29 maj 1874 kommit under kammarkollegii eller numera domänstyrelsens

förvaltning. Riksdagen har vidare, år 1885, lemnat sitt bifall till

ett af Kongl. Maj:t framstäldt förslag, att, när fråga uppstode om försäljning

af kronolägenhet, hvilken ej varit för statsverkets räkning utarrenderad,

men som uppenbarligen vore eller vid verkstäld arrendeuppskattning

funnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke

kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor, det finge ankomma

på Kongl. Maj:t att bestämma om lägenhetens försäljning under de i

förenämnda kongl. bref af den 29 maj 1874 stadgade vilkor.

Slutligen har Riksdagen ock, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, jemlik! skrifvelse den 14 juni 1887 medgifvit, att,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

med några få undantag, kronans samtliga, i de norrländska länen belägna

utarrenderade jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga ''200

kronor, men ej 500 kronor, och hvilkas bibehållande i sill helhet eller

delvis åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan särskild

anledning påkallas, må, i den mån arrendekontrakten efter uppsägning

eller eljest närma sig sitt slut, å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas under de i kongl. brefvet den 29 maj 18/4 bestämda

vilkor och med iakttagande att, der egendom tillhörande skogsmark

undantages från försäljning, den till försäljning af sedda delen af egendomen,

före dess utbjudande, värderas i den ordning, som är stadgad

för arrendeuppskattningar.

Det hufvudsakligen bestämmande skälet för samtliga omförmälda

försäljningsbesluten synes, enligt hvad herr statsrådet och chefen för

finansdepartementet i förenämnda statsrådsprotokoll anfört, hafva vant

insigten om det olämpliga för staten att i sin ego för utarrendering

bibehålla egendomar, för hvilka, i följd af deras obetydlighet eller från

andra kronoegendomar aflägsna läge, förvaltningskostnaderna ställa sig

alltför ogynsamt i förhållande till arrendeafkastningen. Samma skäl

skulle utan tvifvel, om än icke i lika hög grad, kunna åberopas för

försäljning jemväl i mellersta och södra Sverige af en stor del domäner

med arrende, öfverstigande 200 kronor. 4 örslag i sådant syfte

hade ock varit af Kongl. Magt framstäldt vid 1882 års riksdag, då

Riksdagens medgifvande begärdes att, vid inträffande arrendeledighet

af sådana, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, för hvilka

årliga arrendeafgiften utgjorde mer än 200 kronor, men icke öfverstege

500 kronor, det skulle få bero af Kongl. Magt att efter pröfning

i hvarje särskild! fall förordna, huruvida sådan egendom borde

fortfarande för kronan bibehållas eller till större eller mindre del säljas.

Detta förslag, som bifölls af Riksdagens Andra Kammare, blef

emellertid afslaget af Första Kammaren.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, hafva intill 1887 års

slut kronoegendomar till följd af Riksdagens anförda beslut blifvit försålda

till ett antal af 275,'' för hvilka egendomar, bevillningstaxerade

till 764,868 kronor 99 öre och förut utarrenderade för tillhopa 25,881

kronor 59 öre jemte städja till belopp af 2,089 kronor 37 öre, betingats

i köpeskilling 1,469,688 kronor 6 öre. Dessa siffror gåfvo vid

handen, att sammanlagda köpeskillingarne för de intill nämnda tid

sålda kronoegendomarne uppginge till nära dubbla beloppet af egendomarnes

taxeringsvärden vid tiden för försäljningen, medan den årliga

arrendeafkomst, staten före försäljningen uppburit af samma egendomar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

17

motsvarade icke fullt 2 procent af hela köpesumman. Äfven under de

tryckta konjunkturer för jordbruket, hvilka varit rådande under de

senaste åren, hade de till försäljning utbjudna kronoegendomarne i

allmänhet betingat i förhållande till taxeringsvärden och arrendeafgifter

höga pris, och endast mindre ofta hade inträffat, att tillfredsställande

köpeanbud icke erhållits, hvilket då vanligen berott af särskilda omständigheter,

såsom att den utbjudna egendomen varit obebyggd eller i

vanhäfd eller ock att en allmännare misstro till den närmaste framtiden

gjort sig gällande hos invånarne inom vissa trakter af landet.

Detta förhållande, samtidigt med att, vid domäners utbjudande på nytt

arrende, arrendebeloppen i icke obetydlig grad nedgått, och att bland

kronans arrendatorer ett allmännare betryck gjort sig gällande, som

nödgat statsmagterna att icke blott eftergifva en del af sistlidet års

arrende, utan äfven bevilja flertalet arrendatorer rätt att före kontraktstidens

utgång afträda sina arrenden —- en rätt hvaraf ock ett ganska

stort antal arrendatorer begagnat sig — syntes gifva stöd för den

uppfattning, att åtminstone de mindre jordbruksdomänerna icke i kronans

ego lemnade den afkomst, som enskilda egare vore i stånd att

afvinna desamma.

Så väl flertalet af Kongl. Mapts befallningshafvande som domänstyrelsen

hade i afgifna utlåtanden tillstyrkt, att den nu ifrågasatta

försäljningen måtte omfatta de domäner, för hvilka arrendet utginge

med belopp från 200 till och med 500 kronor. Den utredning domänstyrelsen

lemna! rörande de egendomar, som tillhörde denna kategori,

syntes emellertid, efter hvad herr statsrådet vidare anfört, gifva anledning

att åtminstone icke för närvarande låta försäljningen erhålla

en fullt så stor omfattning. Enligt hvad .domänstyrelsen upplyst utgjorde

de domäner, hvilkas arrenden uppginge till mer än 200 men

icke utöfver 500 kronor, ett antal af 921, taxerings värderade till

8,192,900 kronor och lemnande i årligt arrende 318,709 kronor So öre.

Fördelade man dessa egendomar i grupper allt efter som arrendeafgiften

stannade inom belopp af 300 kronor, 400 kronor eller 500

kronor, uppkomme enligt de uppgifter, domänstyrelsen lemna!, följande

resultat:

Antal. Taxeringsvärde, Arrende,

kronor. kronor.

egendomar med arrendeaf 200—300 kronor 297 1,967,480: — 73,713: 43.

» » » » 300—400 » 323 3,038,780:— 110,145:66.

» » » » 400—500 » 301 3,186,640:— 134,850:74.

Summa 921 8,192,900:— 318,709:83.

Bih. till Biksd. Prat. 1888. 4 Sami. 1 A/d. 12 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

Det framginge häraf, att,'' medan arrendeafgiften i förhållande till

taxeringsvärdet utgjorde i medeltal för egendomarne i den första gruppen

3,74 och för egendomarne i den andra gruppen 3,62 procent, samma

procenttal i fråga om egendomarne i den tredje gruppen uppginge till 4,2.

Ehuru taxeringsvärdet icke vore att anse såsom en fullt tillförlitlig

mätare af egendomarnes verkliga värde hvar för sig, borde man likväl

af den meddelade uppgiften kunna draga den slutsats, att de egendomar,

som tillhörde den omförmälda tredje gruppen, i sin helhet lemnade

en jemförelsevis god afkomst. Det stora antal, hvartill enligt nu

lemnad uppgift egendomarne inom de tre grupperna tillsammans uppginge,

gåfve ock anledning befara, att, om försäljningen nu utsträcktes

till- egendomarne inom alla tre grupperna, ett ofördelaktigt förhållande

möjligen skulle uppstå emellan antalet utbjudna egendomar å ena sidan

och antalet spekulanter med tillräcklig köpstyrka å den andra. Det

syntes derför vara skäl att åtminstone icke för närvarande utsträcka

försäljningen längre än till egendomar, tillhörande de båda första

grupperna, hvilka inneslöte tillsammans 620 egendomar med taxeringsvärde

af 5,006,260 kronor och årligt arrende till belopp af 183,859

kronor 9 öre.

Nu, lika litet som vid de föregående tillfällen, då Kongl. Maj:t och

Riksdagen fattat beslut i fråga om domäners afyttrande, borde, enligt

herr statsrådets mening, försäljning uppställas såsom ovilkorlig regel,

utan pröfning få ega rum beträffande hvarje särskild domän, huruvida densamma

borde försäljas eller af någon anledning åt kronan bibehållas.

Denna pröfning blefve naturligen, i den mån den komme att gälla domäner

med högre värde, af ökad betydelse och fordrade hänsyn till åtskilliga

omständigheter, vid hvilka det icke ansetts nödigt att fästa

någon synnerlig vigt, då fråga varit om smärre lägenheter, hvarvid

pröfningen i allmänhet inskränkts till en undersökning, huruvida lägenheten

varit lämplig att helt eller delvis tagas i anspråk för skogsväsendet^

räkning eller behöflig för annat särskildt statsändamål. Sålunda

torde, förutom då anledning af nu anförd beskaffenhet förekomme till

egendoms bibehållande, försäljning icke böra eg a rum, då egendom ansåges

med fördel kunna sammanslås under ett arrende med angränsande

dylik egendom, då till följd af egendoms läge eller andra omständigheter

det med visshet kunde förutses, att densamma inom den

närmare framtiden skulle erhålla ett väsentligen ökadt värde, eller då

på grund af särskilda förhållanden egendoms bibehållande såsom jordbruksdomän

kunde anses vara kronan till synnerlig fördel o. s. v.

Ofvan meddelade uppgifter angående resultatet af den redan verk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

19

stälda försäljningen af kronoegendomar torde otvetydigt ådagalägga,

att denna försäljning varit en finansielt rigtig åtgärd, hvars betydelse

i sådant hänseende ytterligare ökats genom den omständighet, att en

jemförelsevis betydande del af arrendeinkomsten för de smärre jordbruksdomänerna

måste åtgå till förvaltningskostnader. Det gynsamma

ekonomiska resultat, den hittills skedda försäljningen sålunda medfört,

synes emellertid äfven vara att förvänta af en försäljning i större omfattning.

Med afseende härå och i enlighet med hvad statsutskottet

flerfaldigt gånger vid behandling af frågor utaf enahanda beskaffenhet

som den nu föreliggande framhållit, får utskottet, som ej heller förbisett

den betydelse i socialt hänseende, ett vidgadt tillfälle för mindre

bemedlade jordbrukare att förvärfva eganderätt till jord kan innebära,

uttala den åsigt, att en utsträckt försäljning af de för statsverkets räkning

utarrenderade egendomarne synes medföra stor fördel för det allmänna.

Frågan om huru långt denna försäljning under närvarande förhållanden

lämpligen bör sträckas torde måhända vara föremål för olika

meningar; men - då nu icke föreligger förslag till försäljning i större

omfattning än till egendomar, som lemna 400 kronor i arrende, har

utskottet saknat anledning till annat yttrande härutinnan, än att utskottet

finner sig böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende

föreslagit.

1 afseende å ifrågavarande försäljning af kronoegendomar har

Kongl. Maj:t, såsom ofvan är meddeladt, hemstält, att densamma måtte

ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet den

29 maj 1874 gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,

med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde

finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela.

Vid öfvervägande af hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, har utskottet

tillika till behandling förehaft en af herr G. W. Svensson i Rydaholm

inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad motion

(ruo 166), hvari hemställes, att Riksdagen, vid bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande proposition, måtte besluta, att den, som vid tiden för försäljningen

på arrende innehade någon af de i Kongl. Maj:ts proposition

afsedda egendomar, måtte tillerkännas rättighet antingen att öfvertaga

hemmanet mot det åsätta saluvärdet eller ock mot det vid försäljningen

gjorda högsta anbudet under förutsättning, att i öfrig! stipulerade vilkor

uppfyldes samt att egendomen blifvit af arrendator!! väl häfdad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

Enligt hvad i ofvan åberopade statsrådsprotokoll meddelas, hade

Kong!. Majt:s befallningshafvande i Kalmar län i afgifvet yttrande i

förevarande ämne hemstält, bland annat, att arrendator måtte tillerkännas

optionsrätt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bemälde motionär

nu föreslagit, och hade med anledning häraf domänstyrelsen i sitt utlåtande

i ärendet anmärkt, att genom den sålunda ifrågasatta rättigheten

för arrendator att öfvertaga annans köpeanbud å egendom, som

till försäljning utbjudits, spekulanter otvifvelaktigt komme att afhållas

från försäljningsauktionerna och köpeskillingarne sålunda att nedtryckas,

hvarför domänstyrelsen afstyrkt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

berörda hemställan.

I likhet med herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,

som instämt i domänstyrelsens omförmälda afstyrkande, anser utskottet

den ifrågasatta optionsrätten icke böra ifrågakomma, och torde samma

skäl äfven gälla för ogillande af motionärens förslag om rättighet för

afgående arrendator att öfvertaga kronoegendom emot det åsätta saluvärdet.

Då utskottet alltså ansett sig böra afstyrka motionärens omförmälda

framställning, har utskottet, som'' icke haft något att erinra

emot hvad Kongl. Maj:t i fråga om sättet och ordningen för ifrågavarande

försäljning föreslagit, funnit sig böra biträda Kongl. Maj:ts

förslag i denna del.

Hvad slutligen beträffar dispositionen af de medel, som komma

att inflyta för de till försäljning föreslagna egendomarne, har herr

statsrådet och chefen för finansdepartementet till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört, att då herr statsrådet nu åter upptagit frågan om

en utsträckt försäljning af jordbruksdomäner i mellersta och södra

Sverige, hade herr statsrådet härvid, oafsedt de skäl i öfrigt, som talade

för en dylik åtgärd, förnämligast varit ledd af öfvertygelsen om vigten

att i större omfattning, än som kunnat ske med hittills tillgängliga

medel, åt staten förvärfva mark, som bure skog eller egnade sig till

skogsbörd. Om än i en senare tid i åtskilliga delar af landet ett stigande

intresse för skogsvården framträdt, kunde det icke förnekas, att den

enskilda skoghushållningen mångenstädes vore långt ifrån tillfredsställande;

och särskilt vore det under närvarande förhållanden, då jordbruket

lemnade en minskad afkastning, att befara, att de enskilda skogarne

skulle anlitas utöfver deras produktionsförmåga. Det kunde sålunda

tagas för gifvet, att det enskilda skogskapitalet, hvaraf i öfrigt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

21

en icke ringa del medtagits och fortfarande medtoges för odlingsändarn

ål, efter hand korame att nedgå; men i samma mån växte ock betydelsen

af statens skogar. Med rigtig uppfattning häraf hade man i

utlandet länge sträfvat att i möjligaste mån utvidga statsskogarne. En

jemförelse af svenska och utländska skogsförhållanden visade ock, att

knappast något annat land i Europa hade att framvisa eu i förhållande

till landets hela skogsområde så ringa areal af allmänna skogar som

Sverige. Enligt en tabell, som vidfogats domänstyrelsens den 26 maj

1885 afgifna utlåtande i fråga om lagstiftning för den enskilda skogshushållningen,

utgjorde de allmänna skogarne i vårt land endast 16,07

procent af landets hela skogbärande areal, medan exempelvis samma

slags skogar af den skogbärande marken upptogo i Finland 58, i Ryssland

63,3, i Preussen 44,9, i Danmark 18,2 och i Norge 25,oo procent.

Sveriges underlägsenhet i detta hänseende, som i synnerhet vore betydande

i landets sydligare och mellersta delar, der statsskogarne knappast

uppginge till 6 procent af utmarken, syntes så mycket mer beaktansvärd,

som vårt land i högre grad än de flesta andra europeiska

länder vore och för framtiden måste blifva hänvisadt att ur skogarne

hemta en väsentlig del af sina inkomster. Förvärfvandet för statens

räkning af större områden för skogskultur egde äfven i ett annat afseende

en ganska stor betydelse, i det att uppdragande och tillhandahållande

af virke af gröfre dimensioner derigenom möjliggjordes. Frågan

om uttagande af den största möjliga behållning af skogsafkastningen

genom användandet af kortare eller längre omloppstid vore visserligen

icke ännu löst, men det lede intet tvifvel, att mången enskild

skogsegare af brist på förlagsmedel eller för tillfällig vinst nödgades

afverka sin skog, så snart virket uppnått för sågning användbara dimensioner,

hvaremot staten alltid hade förmåga att afvakta den mest

gynsamma tidpunkten för afverkning af de slag af virke, som bäst

lönade skogsodlarens möda.

Sedan år 1874, då tillgångar för skogsköp först bereddes dels

genom den då beslutade försäljningen af smärre kronoegendomar och

dels genom ökning af reservationsanslaget till skogsväsendet, hade för

kronans räkning blifvit inköpta eller beslut fattats om inköp af områden

med en sammanlagd areal af omkring 45,300 hektar; och hade

härtill åtgått dels af reservationsanslaget till skogsväsendet 524,082

kronor 61 öre dels af influtna medel för sålda kronoegendomar 726,209

kronor 54 öre, hvarutöfver till betäckande af ännu icke utbetalda köpeskillingar

anvisningar å influtna och inflytande medel för sålda kronolägenheter

blifvit gjorda med tillsammans 397,355 kronor 79 öre.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

Äfven med den ökning i försäljningsmedlen, som borde blifva en

följd af det vid senaste riksdag fattade beslutet om försäljning af

kronoegendomar i Norrland, kunde det inflytande köpeskillingsbeloppet

icke beräknas i medeltal för år till mer än omkring 150,000 kronor;

och då reservationsanslaget till skogsväsendet numera till den allra hufvudsakligaste

delen erfordrades för att bestrida utgifterna för de allmänna

skogarnes skötsel, i följd hvaraf ock detta anslag under de senast

förflutna åren kunnat till då afslutade skogsköp bidraga allenast

med hvad som åtgått till sjelfva köpeomkostnaderna, vore sålunda de

tillgångar, som stode till Kongl. Maj:ts förfogande för köp af skogsmark,

mycket begränsade. Att för detta ändamål bereda ökade medel

hade synts herr statsrådet desto mer önskligt, som, på sätt domänstyrelsen

påpekat och äfven framginge af de till stj^relsen ingångna

försäljningsanbuden, den närvarande tidpunkten erbjöde synnerligen

gynsamma tillfällen att för måttliga pris åt kronan förvärfva lämpliga

skogsområden.

Utskottet, som delar den inom Riksdagen ofta uttalade mening, att

försäljning af statsverkets jordbruksdomäner icke bör ega rum, med

mindre annan fast egendom till motsvarande värde åt kronan förvärfvas,

har funnit det ändamål, hvartill Riksdagen ansett de genom hittills

beslutade försäljningar af kronoegendomar inflytande köpeskillingarna

böra användas, eller inköp af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark, fortfarande böra tillgodoses äfven med de medel, hvilka

genom den nu ifrågasatta, utsträckta försäljningen varda disponibla;

och har utskottet alltså velat förorda jemväl hvad Kongl. Maj:t i detta

hänseende föreslagit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen må medgifva:

att vid inträffande arrendelägenhet af sådana söder

om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, hvilka i arrende lemna mer än

200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må bero

af Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje

fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande bör

för kronan bibehållas eller till större eller mindre del

försäljas; och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

23

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega

rum, densamma må ske i den ordning och under de

vilkor, som enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874

gälla för försäljning af mindre hemman och lägenheter,

med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Kongl. Magt kan finna lämpligt att, i allmänhet

eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande

medel skola användas för inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark; lärande

medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret och der

bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarne

för de kronoegendomar, som säljas enligt kongl.

brefvet den 29 maj 1874; samt

2:o) att herr G. W. Svenssons ofvan omförmälda

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1888.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar Carl Ifvarsson, Nils Petersson, Johannes Jonson, Piss Olof Larsson,

Sven Nilsson, Anders Persson, A. P. Danielson, J. Andersson, L. P.

Mallmin, H. Andersson, L. F. Odell och A. Petersson, hvilka yrkat, att

den del af förestående utlåtande, som afser användande 1 af de genom

den föreslagna försäljningen inflytande medlen, samt utskottets hemställan

i ämnet skulle erhålla följande innehåll och lydelse:

»I en till 1882 års Riksdag afgifven proposition, hvari äskats Riksdagens

medgifvande till försäljning af kronoegendomar, för hvilka årliga

arrendeafgiften vore högre än 200 kronor men icke öfverstege

500 kronor, föreslog Kongl. Maj:t, att de genom försäljningen inflytande

medlen måtte, intill dess annorlunda kunde af Kongl. Maj:t och

Riksdagen beslutas, öfverlemnas till riksgäldskontoret för att genom

uppköp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 33.

statens för jernvägsbyggnader upptagna lån. Denna framställning tillstyrktes

af statsutskottet; men då förslaget, som bifölls af Andra Kammaren,

blef af Första Kammaren afslaget, förföll frågan vid nämnda

riksdag. Äfven under 1884 års riksdag gjorde statsutskottet i utlåtande

angående utsträckt försäljning af jordbruksdomäner framställning om

de inflytande köpeskillingarnas användande för sistnämnda ändamål;

och saknar utskottet anledning att nu frångå den af utskottet i detta

ämne sålunda tvenne gånger uttalade åsigt.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af frågan om aflåtande till

1882 års Riksdag af proposition i förevarande ämne yttrade dåvarande

statsrådet och chefen för finansdepartementet, med afseende å dispositionen

af köpeskillingarne för försålda kronoegendomar, att det icke

syntes böra ifrågakomma, att de medel, som komme att inflyta för de

egendomar, om hvilkas försäljning då väcktes förslag, skulle användas

på samma sätt som köpeskillingarna för de egendomar, hvilkas försäljning

redan då påginge, eller till inköp af skogbärande eller till skogsodling

tjenlig mark. De till Kongl. Maj:ts förfogande redan stälda

försäljningsmedlen tillika med de belopp, som kunde disponeras af

reservationsanslaget till skogsväsendet, borde blifva tillräckliga för de

skogsinköp, hvartill lägliga tillfällen kunde erbjuda sig inom orter, der

förvärfvandet af skog för kronans räkning syntes böra eftersträfvas.

Icke heller kunde det, enligt herr statsrådets åsigt, anses lämpligt, att,

om kronan af hän de sig en del af sina jordbruksfastigheter i det särskilda

syftet att begränsa området för denna förvaltningsgren, inköpa

andra dylika egendomar i de såldas ställe. Fasthölle man vid önskan

att för ifrågavarande tillgång fortfarande bibehålla karakteren af fast

egendom, men ansåge det icke böra ifrågakomma att för de inflytande

försäljningsmedlen inköpa vare sig andra jordbruksegendomar eller

skogsmark, syntes det ligga nära till hands att, såsom motionärer inom

Riksdagen vid flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen för

afbetalning å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån. Då den sålunda

tillkomna skulden i sjelfva verket vore att betrakta såsom en

ogulden del af de utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande

varit förenad!, och jernvägarne följaktligen först i den mån berörda

skuld infriades kunde anses vara en statens ograverade egendom, måste

det erkännas, att genom do ifrågavarande försäljningsmedlens användning

på nu angifvet sätt staten, i stället för de fastigheter, den afhände

sig, förvärfvade en annan fast egendom, som med hänsyn till förändrade

förhållanden måste anses i värde och betydelse åtminstone fullt

jemförlig med den sålda. På samma gång således de, hvilka strängt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

25

påyrkade, att kronans fasta egendom måtte bibehållas oförminskad,

borde med en sådan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde,

skulle derigenom äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda fördelen

af en hastigare minskning i den utländska statsskulden.

Dessa skäl för de genom en utsträckt försäljning af jordbruksdomäner

inflytande medlens användande till afbetalning å statens för

jernvägsbyggnader upptagna lån finner utskottet fortfarande ega full

giltighet. Det anförda yttrandet att de till Kongl. Maj:ts förfogande

redan stälda försäljningsmedlen tillika med det belopp, som kunde

disponeras af reservationsanslaget till skogsväsendet, borde blifva tillräckliga

för de skogsköp, som borde förekomma, torde hafva vunnit ökad

betydelse genom den ytterligare tillgång för samma ändamål, som kommer

att uppstå med anledning af nästlidne Riksdags beslut om försäljning

af de norrländska jordegendomarne och köpeskillingarnes användande

på enahanda sätt, som är bestämdt i fråga om förut beslutade

egendomsförsäljningar. I allt fall föreställer sig utskottet, att inköpen

af skogsmark för statens räkning böra bedrifvas med största varsamhet.

De dryga kostnader, skogarnes skötsel och vård medföra, samt den

långa tidrymd, som, till följd af skogarnes af vårt lands klimatiska

förhållanden föranledda långsamma återväxt måste förflyta, innan de

å inköp af skogsmark nedlagda medel kunna beräknas lemna någon

afkastning, torde gifva skälig anledning att ifrågasätta, huruvida dessa

inköp ur finansiel synpunkt komma att lemna gynsamma resultat, och

följaktligen äfven mana till att icke för detta ändamål anvisa allt för

stora summor.

Då utskottet sålunda anser att de genom den nu föreslagna försäljningen

inflytande medlen höra öfverlemnas till riksgäldskontor^ för

att genom uppköp af obligationer eller pa annat sätt användas till afbetalning

å statens för jernvägsbyggnader upptagna lån, har utskottet,

på sätt äfven blifvit af statsutskottet vid 1882 års. riksdag framhållet,

velat uttala den mening, att de för dessa försäljningsmedel inköpta

obligationer torde böra makuleras, på det att än tydligare må framgå,

att med ifrågavarande försäljning afsetts, att staten må i stället för

egendom, som icke lemnar skälig afkastning och hvars förvaltning medför

alltför dryga kostnader, afbörda sig skuld å annan statens fasta

egendom.

Bill. till Iiiksd. Prof. 1888. å Sami. 1 Afd. 12 Hälft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen må medgifva:

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder

om Norrland belägna, under förvaltning af kongl.

domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning

utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemna mer

än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det må

bero af Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i

hvarje fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande

bör för kronan bibehållas eller till större eller mindre

del försäljas; och

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra

ega rum, densamma må ske i den ordning och under

de vilkor, som enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874

gälla för försäljning af mindre hemman och ''lägenheter,

med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser,

Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i

allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom denna försäljning

inflytande medel må öfverlemnas till riksgäldskontoret

för att genom uppköp af obligationer eller på annat

sätt användas till afbetalning å statens för jernvägsbyggnader

upptagna lån; samt

2:o) att herr G. W. Svenssons ofvan omförmälda

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

))

Stockholm, K. L. Beckman, 1888.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1888:17 Skrifvelse till Konungen, angående försäljning af åtskilliga mindre kr ono egendomar. s. 1 i texten