Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphörande af den enligt lag rederi åliggande skyldigheten att i vissa fall bekosta hemförskaffning af manskap. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr 0. A. Brodin aigifven motion, n.o 81, så lydande: »Vid sistlidna års riksdag tog jag mig friheten att väcka en. motion

1889-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:48, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphörande af den enligt lag rederi åliggande skyldigheten att i vissa fall bekosta hemförskaffning af manskap. Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr 0. A. Brodin aigifven motion, n.o 81, så lydande: »Vid sistlidna års riksdag tog jag mig friheten att väcka en. motion

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Reservation

3

nf herrar von Remnigarten och Hasselnöt, hvilka ansett, att utskott

tet bort, med anledning'' af återremissen från Första Kammaren, hemställa,

att samma kammare måtte i ärendet fatta beslut.

N:o 48.

Ant. till Riked. kansli den 23 april 1889, kl. 10 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om upphörande

af den enligt lag rederi åliggande skyldigheten att i vissa

fall bekosta hemförskaffning af manskap.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en

inom nämnda kammare af herr 0. A. Brodin aigifven motion, n.o 81,

så lydande:

»Vid sistlidna års riksdag tog jag mig friheten att väcka en. motion

(n:o 41), hvari, på grund af deruti gjord motivering, till hvilken

jag anhåller att få hänvisa, föreslogs,

»att Riksdagen behagade besluta, att svenska rederier belnas tran

dem nu åliggande skyldighet att enligt § 60 i gällande sjölag bekosta

sjöfolks hemförskaffning i de fall, som §§ 56, 58 och 59 i gällande sjö

låg bestämma, och att hemförskaffning i dessa angifna fall bekostas al

svenska statsverket från och med 1889 års början».

Lagutskottet, till hvilket denna motion remitterades, hemstälde,

att densamma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

lagutskottets utlåtande motiverades hufvudsakligast dermed, att det af

sjölagskomitén föreliggande förslaget till ny sjölag vore på Kongl.

Maj:ts pröfning beroende, och ansåg utskottet, vid sådant förhållande,

icke lämpligt att Riksdagen skulle uttala sig rörande en särskild del af

denna lagstiftningsfråga.

Sedan detta yttrades, har det nya sjölagsförslaget granskats af

handels- och sjöfartsnämnderna m. fl korporationer, och en mängd anmärkningar

tiar framstälts emot detsamma. Det är af denna anledning

föga sannolikt, att Kongl. Maj:t framlägger det nämnda förslaget i dess

nuvarande skick. Under dessa förhållanden finnes ej skäl att uppskjuta

de förändringar af gällande sjölag, som kunna anses nödvändiga.

Enligt sjölagen är rederiets ansvarighet i regel inskränkt till fartyg

och frakt. Undantag derifrån är hemförskaffning af sjöfolk, då

fartyget gått förloradt eller genom sjöolycka förklarats ovärdigt att

istandsättas. Det är tydligt, att rederiets förluster under dylika omständigheter

äro tillräckligt störa, så att nämnda, på rederiet lagda

skyldighet måste anses obillig, i synnerhet som sjöfolk i allmänhet kan

erhålla plats på andra fartyg, sedan detsamma med lifvet undsluppit

någon olycka af sagda slag. I andra länder, t, ex. Norge, bekostas

dylik hemförskaffning af staten, och synas billighet och rättvisa fordra,

att staten äfven i Sverige åtager sig dylika kostnader.

Med stöd af anförda skäl tager jag mig friheten vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t

måtte taga i öfvervägande, huru vida icke den enligt gällande lag rederi

åliggande skyldigheten att bekosta manskaps hemförskaffning må

i de fall, då fartyg gått förloradt eller efter inträffad sjöolycka förklarats

ovärdigt att iståndsättas, kunna öfvertagas af statsverket, samt,

derest sådant befinnes kunna ske, åtgärder vidtagas för en lagförändring

i omförmälda syfte.»

Med afseende å det nu föreliggande förslaget, hvilket bär en mindre

omfattning än det vid sistlidna års riksdag väckta, vill lagutskottet, utöfver

hvad utskottet då i ämnet anförde, nu ytterligare erinra om följande.

Riksdagen aflät den 14 maj 1888 till Kongl. Maj:t en skrifvelse,

n:o 85, deruti Riksdagen, med förmälan, bland annat, att sjöfartsnäringen

i vart land under senare åren varit stadd i tillbakagående och att

det vore i hög grad önskligt, om någon lagstiftningsåtgärd kunde vid
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 5

tagas till denna vigtiga närings upphjelpande, anhöll, att Kongl. Maj:t

ville genom sakkunnige män låta undersöka den svenska sjöfartsnäringens

tillstånd samt i sammanhang dermed inkomma med de förslag, Indika

af sagda undersökning och utredning kunde blifva en följd.

Efter härå erhållen remiss har kommerskollegium i ämnet afgifvit

utlåtande den 21 september 1888, deruti kollegium meddelat, bland

annat,

att kollegium genom cirkulärskrifvelser anmodat magistraterna i

rikets stapelstäder och sjöstäder att från hvarje sådan stads handelsoch

sjöfartsnämnd eller annan i dess ställe inrättad nämnd infordra

yttrande i ämnet; hvarjemte enskilda skeppsredare och andra för saken

intresserade personer satts i tillfälle att deri sig yttra;

att i de sålunda inkomna yttrandena nästan utan undantag vitsordats,

att sjöfartsnäringen i vårt land under de senare åren varit, stadd

i tillbakagående och befunnit sig i en synnerligen tryckt ställning samt

i allmänhet icke lemnat sina idkare någon vinst, utan tvärtom ofta

åsamkat dem förlust; äfvensom

att, i fråga om de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för att

åter höja vår sjöfartsnäring och bereda densamma tillfälle till förnyad

uppblomstring, föreslagits, jemte annat, att den fartygs rederi enligt

gällande sjölag åliggande skyldighet att i vissa fall bekosta sjöfolks

hemförskaflning måtte inskränkas på sådant sätt, att staten öfvertoge

kostnaden härför åtminstone i de fall, då fartygs resa måst inställas

till följd af omständigheter, . som det icke stått i rederiets magt att

förekomma, alltså egentligen i händelse fartyg gått förloradt eller efter

inträffad sjöolycka förklarats ovärdigt att iståndsättas.

Derjemte har kommerskollegium förklarat sig anse en sådan

undersökning, som Riksdagen begärt, böra ega rum och till ledning i

fråga. om sist anförda förslag meddelat, att under år 1887, till följd af

särskilda hos kollegium af vederbörande gjorda framställningar om beredande

af ersättning för underhåll och hemförskaflning af sjöfolk från

förolyckade eller kondemnerade svenska fartyg, kollegium från svenska

fartygsrederier infordrat i rundt tal 20,000 kronor, fördelade i omkring

60 särskilda poster, till belopp vexlande från helt obetydliga summor

till något öfver 3,000 kronor.

Enligt hvad justitieombudsmannens embetsberättelse till innevarande

Riksdag utvisar, hafva handlingarne i ärendet, enär ibland

ifrågasatta lättnader åt sjöfartsnäringen från många håll tullrestitutioner

föreslagits, öfverlemnats till den under den 18 juni 1888 tillsatta tullkomité

för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det komitén

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

lemnade uppdrag; hvarefter Kongl. Maj:t den 14 december samma år

förordnät om handlingarnas öfverlemnande till chefen för finansdepartementet

för att i öfriga delar tagas i öfvervägande vid verkställande af

den genom Kongl. Maj:ts beslut deri 29 nästförutgångne. oktober anbefalda

utredning angående åtskilliga med skattelagstiftningen i samband

stående frågor.

Då sålunda Riksdagen genom ofvan anförda skrifvelse anhållit om

en undersökning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och framläggande

af de förslag, som deraf kunde blifva en följd; då den myndighet,

till hvilken denna skrifvelse i första hand remitterats, till Kongl.

Maj:ts pröfning öfverlemnat, jemte andra förslag till sjöfartsnäringens

upphjelpande, en framställning, som till sitt syfte helt och hållet öfverensstämmer

med det i förevarande motion framlagda förslag, och då

frågan, så vidt utskottet känner, ännu är på Kongl. Maj:ts pröfning

beroende, kan lagutskottet för sin del icke finna lämpligt, att Riksdagen

nu aflåter en skrifvelse i det af motionären föreslagna syfte, utan hemställer,

att motionen icke må till någon Riksdagens vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Bergström, med hvilken herr Huss instämt: »Dep i Norge

gällande Lov om Söfarten den 24 mars 1860 innehåller i 34 § det

stadgande, att när norskt fartyg å utrikes ort förolyckas eller får sådan

skada, att det icke kan iståndsättas, statskassan skall vidkännas kostnaderna

för norskt manskaps hemsändande och för det understöd, som

i anledning deraf blifver nödigt, samt att enahanda skyldighet^ åligger

statskassan, när norskt fartyg uppbringas och prisdömes,^ så framt

nemligen krigets utbrott icke var kändt å den ort, hvarifrån fartyget

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

senast gick till sjös. Hvad sålunda är stadgadt med hänsyn till manskap

skall enligt Lov den 21 mars 1883 jemväl ega tillämpning i fråga

om fartygs befälhafvare.

Med afseende å den konkurrens, hvarför den svenska rederinäringen

från den norskas sida är utsatt, anser jag det högligen önskvärd!,

att svenska staten uti ifrågavarande afseende emot svenska redare

ikläder sig lika vidsträckta förpligtelse!’, som norska staten åtagit sig

mot norska redare. Ehvad nu den ifrågasatta nya lagstiftningen inom

sjörättens område förr eller senare kommer till stånd eller nu gällande

sjölag kommer att fortfarande lända till efterrättelse, lärer det för svenska

sjöfartsnäringens likställande med den norska vara nödigt, att Riksdagen

i anledning af den väckta motionen uttalar sig på sådant sätt,

att Kongl. Magt i förlitande till att Riksdagen är beredd att framdeles

bevilja de medel, som erfordras för fullgörande af de förbindelser,

hvilka äro i fråga att från svenska rederier öfverflyttas å svenska staten,

må kunna efter omständigheterna antingen inrymma bestämmelsen derom

i förslaget till ny sjölag eller, derest sådant icke varder antaget, föreslå

erforderlig ändring af gällande sjölag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har jag inom utskottet

förordat den hemställan, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, på det att den

svenska rederinäringen må i täflan med den norska varda i nedannämnda

afseende likstäld, i den svenska sjölagstiftningen bör införas

bestämmelse, att, när svenskt fartyg å utrikes ort går förloradt eller

får sådan skada, att det förklaras icke värdt att iståndsättas, statsverket

skall vidkännas de kostnader, som äro förenade med befälhafvares och

svenskt manskaps fortskaffande till fäderneslandet och underhåll under

resan dit»;

samt af herr Lili enberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till motionen.

Herr Fröberg har begärt få här antecknadt, att han, på grund af

ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:46 Skrifvelse till Konungen, angående skyldighet för staten att i vissa fall bekosta hemförskaffning af svenskt fartygs befälhafvare och manskap. a1 i texten