Utlåtande, i anledning af vackt förslag t fråga om befrielse från utgifvande till kronan åt vissa s. k. skilnaclsarrenden.
1889-02-16 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:20, Utlåtande, i anledning af vackt förslag t fråga om befrielse från utgifvande till kronan åt vissa s. k. skilnaclsarrenden.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
fi
N:o 20.
Ank. lili Itiksd. kansli den 22 febr. 1881b kl. 2 c. m.
Utlåtande, i anledning af vackt förslag t fråga om befrielse från
utgifvande till kronan åt vissa s. k. skilnaclsarrenden.
(I. A.)
I eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlemnad motion (n:o 86) har herr A. Olsson i Ornakärr,
med hvilken herrar P. Truedsson och Nils Nilsson instämt, föreslagit,
att Riksdagen måtte besluta, att, i den mån behörig och nödig utredning
öfver hvarje skilnadsarrende blifver verkstäld, Kongl. Maj:t måtte
efter pröfning afskrifva sådana, som hafva, tillkommit, utan att arrendatorerna
för vanhäfd måst afträda arrendena.
I afseende å frågan om eftergift af kronans fordran å s. k.
skilnadsarrenden får utskottet till en början erinra ej allenast om Riksdagens
nästlidet år fattade beslut att, med bifall till Kongl. Maj:ts i
ämnet framstälda förslag, medgifva, att utgifvande af skilnadsarrende
för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning
enligt kong], kungörelsen den 13 juli 1887 egt rum, men icke begagnats,
må för den tid af arrendeperioden, som den 14 mars 1889 återstår,
förutvarande arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets
förverkande föranledts af vanhäfd, utan äfven om att hufvudsakligaste
skälet till detta beslut lag deri, att, då arrendatorerna af vissa bland
kronans egendomar blifvit satte i tillfälle att genom uppsägning vinna
befrielse från arrendena, en motsvarande förmån skäligen borde beredas
de förutvarande arrendatorer, Indika, derest de ej förut nödgats frånträda
sina arrenden och derigenom gått miste om uppsägningsrätten, skulle
kunnat af denna rätt draga fördel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
7
Då den genom berörda kong-], kungörelse den 13 juli 1887 medgifna
uppsågningsrätt ej afser sådana arrenden, hvarom kontrakten
upprättats efter 1884 urs början, samt då, på sätt i statsutskottets vid
senaste riksdag i detta ämne afgifna utlåtande omförmäles, de till
utgörande af skilnadsarrende förbundne förutvarande arrendatorer, hvilkas
efterträdare i arrendet begagnat den enligt åberopade kongl. kungörelse
medgiina rätten att uppsäga sina arrenden till upphörande den
14 mars 1889, redan blilvit genom Kong]. Maj:ts den 22 december
1887 meddelade förklaring befriade från berörda skilnadsarrendes utgörande
för tiden efter den 14 mars 1889, qvarstår alltså skyldigheten
till skilnadsarrendets utgörande
dels för alla de i följd af kontraktets förverkande upphörda arrenden,
om Indika kontrakt upprättats efter 1884 års början, vare sig
dessa arrendeskilnadsbelopp afse tiden före eller efter den 14 mars
1889, samt
dels för samtliga öfrig» arrendeskilnadsbelopp, som upplupit före
den 14 mars 1889.
Hvad beträffar förstnämnda skilnadsarrenden, eller dem, Indika
skola utgöras på grund af förverkande af sådana arrendekontrakt, som
upprättats efter 1884 års början, anser utskottet någon eftergift icke
böra ifrågakomma. Från deri år 1887 medgifva uppsägningsrätten
undantogos nemligen, bland andra, de arrenden, hvarom kontrakten
upprättats efter 1884 års början, enär dessa, Indika ingåtts under de
år, då de stadigt sjunkande spån målsprisen utöfvat sin fulla verkan på
arrendebeloppen och i allmänhet betydligt nedbringat desamma, afslutats
allt för kort tid förut, för att eu återgång af arrendekontrakten
syntes böra ifrågakomma; och då eftergiften af skilnadsarrendena, såsom
ofvan är nämndt, föranledts af den medgifna rätten att uppsäga
vissa arrenden, torde de i sistnämnda hänseende gjorda undantag visserligen
böra gälla jemväl skilnadsarrendenas efterskänkande.
Hvad deremot, angår de skilnadsarrenden, Indika skola utgöras för
arrendetiden före den 14 mars 1889 och Indika icke böra erläggas på
grund af förverkade arrendekontrakt, som upprättats efter 1884 års
början, har utskottet, med anledning af det i om förmälda motion framstälda
förslag, velat ifrågasätta, huruvida icke eftergift i dessa skilnadsarrenden
må kunna medgifvas, för så vidt icke kontraktets förverkande
löranledts af vanhätd, och i (ifrigt med de undantag i afseende
å vissa arrenden, som föreskrifvits vid de under de två senaste åren
medgifna eftergifterna i arrendeafgifternas utgörande och i fråga om
rätten till arrendenas uppsägning.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Utskottet, tiar visserligen icke förbisett den fara, som torde ligga
deri, att genom efterskänkande af de s. k. skilnadsarrendena den missuppfattning
till äfventyra skulle kunna göra sig gällande, att fullgörande
af arrendekontrakt om statens egendomar må kunna åsidosättas med
mindre verkande påföljder än då fråga är om dylika aftal enskilde
personer emellan. Men då en eftergift af sådana skilnadsarrenden, som
sist omförrnälts, kan anses stå i nära öfverensstämmelse med de åtgärder,
som under de två senare åren vidtagits för att mildra krononrrendatorernas,
af de för landtbruket sällsynt ogynsamma konjunkturerna
förorsakade tryckta ställning, och för öfrig! afser ett efterskänkande
för eu gång af fordringar, hvilkas bibehållande vid laga kraft
föranleder kostnader och för hvilkas indrifvande i allmänhet sannolikt
ringa utsigt förefinnes, bör en dylik eftergift icke kunna för framtiden
alstra anspråk på vidare eftergifter af enahanda slag eller gifva grundad
anledning till eu sådan missuppfattning, som ofvan antydts.
Då emellertid före denna frågas slutliga afgörande närmare utredning
torde erfordras för fullständigare bedömande ej allenast af den
förlust, staten genom berörda eftergift skulle komma att vidkännas,
utan äfven af de öfriga omständigheter, som på frågans afgörande
kunna inverka, har utskottet ansett, att något beslut i ämnet nu icke
lämpligen bör fattas, men att ärendet påkallar en utredning, som endast
genom Kongl. Maj:ts försorg kan åvägabringas.
Utskottet har alltså ansett sig med anledning af ifrågavarande
motion böra hemställa,
att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Magt, efter utredning i afseende å den eftergift,
som skäligen må kunna medgifvas de arrendatorer,
hvilka, på grund af före 1884 års början ingångna,
af annan orsak än vanhäfd förverkade kontrakt,
äro skyldige att för arrendetiden intill den 14
mars 1889 erlägga s. k. skilnadsarrenden, måtte till
Riksdagen inkomma med det förslag, omständigheterna
befinnas föranleda.
Stockholm den 16 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1889:53 Riksdagens Skrifvelse N:o 53 s. 20 i texten