Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående lindring i vilkor en för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt län å 2,000,000 kronor.

1889-05-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:74, Utlåtande, angående lindring i vilkor en för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt län å 2,000,000 kronor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

1

N:o 74.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1889, kl. 6 e. m.

Utlåtande, angående lindring i vilkor en för ett åt Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt län

å 2,000,000 kronor.

(R. A).

Sedan Riksdagen år 1877 beviljat Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag, för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne

Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande

arbeten, ett lån å 2,000,000 kronor att från statskontoret utgå med

vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt belopp af lånet skulle årligen

till slutet af år 1887 erläggas fem procent ränta från lyftningsdagen

samt för tiden från och med år 1888 årligen erläggas åtta procent å

hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle godtgöras efter fem

för hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning

derå,

samt, efter det hela lånebeloppet blifvit af bolaget lyftadt, Riksdagen,

med anledning af en utaf Kongl. Maj:t, i ämnet aflåten proposition,

år 1885 dels, för tiden från och med år 1886, nedsatt räntan å

berörda lån till fyra och eu half procent för år, dels ock medgifvit

att bolaget finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande för

åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för desamma

upplupna ränta lades till den beviljade lånesumman, hvarefter å det

sålunda uppkommande beloppet skulle erläggas vid slutet afhvartdera

året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och eu half procent årlig

ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutBih.

till Riksd. Frot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

betaldt, en annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half procent beräknades

som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde kapitalafbetalning,

har Kongl. Maj:t i en den 22 sistlidne mars till Riksdagen aflåten,

till statsutskottet remitterad proposition (n:o B4) föreslagit Riksdagen,

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag måtte erhålla

eftergift å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående,

oguldna räntan för åren 1886—1890 å ifrågavarande statslån;

samt

att sjösänkningsbolaget derjemte måtte medgifvas den lindring i

betalningsvilkoren för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skulle

erläggas vid slutet af hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895

tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande

år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre

och en half procent skulle beräknas som ränta å oguldna beloppet och

återstoden utgöra kapitalafbetalning.

Af det vid berörda proposition fogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden inhemtas, bland annat, att Kongl. Maj:t den 2 februari

1877 faststält eu af öfverstelöjtnanten A. Grafström upprättad plan för

Hjelmarens och Qvismarens sänkning och dervid stadgat, att bolaget

skulle, utom de för sjöarnes sänkning och markens torrläggning erforderliga

arbeten, för bibehållande af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och

Hjelmare kanal samt sjöfartens upprätthållande å samma farled

delvis ombygga Hjelmare kanal och i sammanhang dermed under

den del af seglationstiden, som kanalen i och för ombyggnaden hölles

stängd, besörja trafiken emellan Hjelmaren och den segelbara delen af

Arboga å utan förhöjning af de i gällande kanaltaxa bestämda fraktafgifter;
fördjupa

segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar,

så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen

påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder vid

samma djup;

verkställa och, intill dess derom annorlunda förordnades, fortfarande

bekosta utprickningen af samma farleder, med undantag af den prickning,

som förut besörjts af Örebro stad;

allt framgent, då segling emellan Essundet, och Svartåns utlopp

(det så kallade Oset) af vidriga vindar omöjliggjordes, tillhandahålla

tjenlig ångbåt för kostnadsfri bogsering af segelfartyg öfver den så

kallade Hemfjärden;

inrätta och underhålla en regleringsdam vid Hyndevad samt an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

3

skaffa bostad och bereda aflöning åt en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

der anstäld damvaktare; samt

på det att sjösänkningsbolaget i en framtid måtte kunna befr

las

från förpligtelserna, i hvad de afsåge den allmänna trafiken, insätta i

statskontoret 100,000 kronor att af statskontoret göras fruktbärande

för att medelst räntans läggande till kapitalet bilda en fond, hvaraf

den årliga räntan kunde i mån af behof användas till bekostande af

det bolaget ålagda underhållet af segeldjupet i Hjelmaren samt af dambyggnadeu

vid Hyndevad och öfriga för sjöfartens beqvämlighet bestämda

anordningar, aflöning af damvaktaren vid Hyndevad med mera

dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet, såväl att bestämma om fondens

förvaltning och användning som ock att framdeles pröfva och afgöra

huruvida densamma kunde anses för sitt ändamål tillräcklig eller borde

af bolaget ökas.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade

beräkningar, skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda

planen afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

l:o) samtliga erforderliga arbeten vid Hjelmarens

utlopp..............

... kr.

335,298: —

2:o) ombyggnaden

af Hjelmare kanal.................

... ,,

354,291: —

3:o) fördjupningen

af farlederna i Hjelmaren ...

... ,,

284,133: —

4:o) fördjupningen

af hamnarne derstädes.........

... ,,

31,274: —

5:o) Qvismaredalens torrläggning ........................

... ,,

664,689: —

6:o) diverse extra

omkostnader............................

... ,,

279,198: 34.

eller sammanlagdt kr. 1,948,883: 34.

Efter det sjösänkningsarbetet i sin helhet afsynats och den 13

augusti 1888 blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt,

hafva 696 eg are och innehafvare afjord inom Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsområde samt delegare i förenämnda, för dessa sjöars sänkning

bildade bolag uti till Kong!. Maj:t stälda, af bolagets direktion

öfverlemnade skrifter anfört: att arbetet visserligen utförts på ettsätt,

som att döma af de offentliga vitsord, som erhållits, borde fullt tillfredsställa

alla de olikartade och högt drifna anspråk, som stälts på

detsamma, och att arbetet äfven enligt delegarnes åsigt ledts med all

den omtanke om deras bästa, som varit möjlig under lösningen af så

svåra och invecklade frågor som dem, hvilka med detta företag varit

förenade, men att, då det varit oafvisligen nödvändigt att företaga större

och mera omfattande arbeten än hvad det ursprungliga förslaget afsett,

detta medfört betydligt ökade kostnader, hvarigenom dessa, som i förslaget

beräknats till 1,948,883 kronor 34 öre, uppgått till 2,886,903 kronor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

93 öre, utan att ens detta belopp kunde anses såsom sänkningskostnadens

slutsumma, då ännu återstode en mängd ersättningar för borttagen

jord, för framtida underhållet af nya brobyggnader in. m., hvilka

efter derom i laga ordning tillkomna beslut icke finge bestämmas förr

än efter företagets fullständiga afsilande; att i följd häraf all anledning

vore att befara, att den direkta sjösänkningskostnaden icke skulle

understiga 3,000,000 kronor, hvartill borde läggas den summa, som

bolaget fått betala i räntor å lånta penningar under den tioåriga arbetstiden,

eller enligt senaste bokslut 1,013,141 kronor 6 öre, då kostnaden

i rundt tal kunde beräknas till 4,000,000 kronor; att efter år 1881

bolaget fått åtaga sig årliga uttaxeringar, uppgående för tiden till och

med år 1887 till ett sammanlagdt belopp af 34 kronor 50 öre på vinstref

eller 193 kronor 20 öre på vinsttunnland och för år 1888 till 5

kronor samt för åren 1889 och 1890 antagligen till sistnämnda belopp,

på vinstref, för hvartdera året; att en betydlig förhöjning häri, antagligen

till 8 kronor för vinstref eller 44 kronor 80 öre på vinsttunnland,

komme att inträda år 1891, då liqviden af statslånet började;

att de höga belopp, som från denna tid skulle utgå, syntes delegarne

vara så öfverväldigande, att de med största fruktan och bäfvan motsåge

framtiden; att bolaget i ränta efter fem procent å statslånet till

den 31 december 1885 erlagt 575,388 kronor 94 öre, under det att

vanliga odlingslån endast droge fyra och en half procent ränta och

derjemte njöte anstånd med dess erläggande; att de förluster genom

bolagsmäns konkurs och frånvaron af all förmånsrätt för sjösänkningsbolaget

för samma lån, för hvilket staten likväl förbehållit sig bästa

rätt af jordegaren, sedan lånet fördelats, redan uppginge till nära

15,000 kronor och ökades med hvarje år; samt att detta bolag, utom skyldigheten

att ombygga alla dammar och broar i Eskilstuna ström, hvartill

motsvarighet ytterst sällan, om ens någonsin, förekommit vid andra

sjösänkningar här i landet, hade för sjöns reglering måst bygga en

särskild och ytterst dyrbar regleringsdam, bilda segelrännor, ombygga

Hjelmare kanal och flera hamnar för en sammanlagd kostnad af 996,675

kronor 54 öre, oberäknadt den tryckande skyldigheten, icke blott att

allt framgent underhålla dessa för sjöfarten verkstälda arbeten, för hvilket

underhåll bolaget dessutom af upplånta medel afsatt en särskild,

till statskontoret lemnad fond, hvilken vid 1888 års utgång torde uppgå

till 150,000 kronor, utan ock att dels i all framtid kostnadsfritt bogsera

de segelfartyg, som passerade den så kallade Hemfjärden å Hjelmaren,

och härför hålla en särskild ångbåt, och dels att utan någon

ersättning underhålla en stor del af sjömärkena i Hjelmarens farleder.

På grund af dessa omständigheter hafva sökandena anhållit, att Kongl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

5

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning, att af det Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade statslånet å 2,000,000 kronor

halfva beloppet eller 1,000,000 kronor, såsom motsvarande de kostnader,

bolaget fått vidkännas ensamt lör sjöfartens fortgång på ett större

djup än sjön medgåfve, måtte efterskänkas och afskrifvas.

Vid öfverlemnande af dessa underdåniga ansökningar har bolagets

direktion, med vitsordande att totala sjösänkningskostnaden icke komme

att understiga 4,000,000 kronor och att bolaget, förutom ofvannämnda

fond för segeldjupets reglerande, måst offra 1,000,000 kronor för bibehållande

af äldre och skapande af nya farleder, vidare framhållit, att

bolagets affärsställning i september 1888, då direktionens yttrande

afgafs, kunde beräknas på följande sätt, nemligen:

skulder, förutom upplupna, ej förfallna räntor............ Kr. 3,054,602:6 3

och tillgångar, oberäknad! ofvan omförmälda, i statskontoret

inuestående fond, samt bolagets fastigheter

och fiske, hvilka åtminstone för det dåvarande

vore afsedda att bibehållas för det framtida

underhållet, samt efter afdrag af ett i enskild

bankinrättning taget kreditiv å 50,000 kronor... » 187,104: 6 3;

att, då vinstjorden för fullgradigt, tunnland i oodladt skick betingade

ett pris af 400 kronor och totalbeloppet af förbättringen skattats till

36,693,4 7 15 qvadratref eller 6,552,41 tunnland fullgradig jord, den genom

Hjelmarens och Qvismarens sänkning vunna jordförbättringen, innan

ännu odling tillkommit, egde ett kontant värde af 2,620,964 kronor,

hvilket således vore landets direkta vinst af företaget, under det att

kostnaden för delegarne uppginge till 4,000,000 kronor; att häri torde

ligga en på rättvisa och billighet grundad anledning att hoppas, det

staten måtte efterskänka den million kronor af statslånet, som bolaget

måst offra för ett rent statsändamål; samt att det icke kunde förnekas,

att staten för denna million äfven erhållit tillfredsställande valuta i den

trygghet för allmänna sjöfarten på Hjelmaren, som beredts genom

bolagets arbeten. På grund häraf och då med de vidsträckta arealer

torrlagd mark, som funnes till många af Hjelmareområdets hemman,

en så stor tillökning i dessa hemmans årliga kronoutskylder, som

komme att förorsakas genom den inskjutna annuiteten för det nuvarande

sjösänkningslånet, synnerligast der äfven en sådan för särskild!

odlingslån tillkomme, hvarken ur statsekonomi eller privaträttslig

synpunkt kunde anses alldeles fri från vissa betänkliga olägenheter och

faror äfven för det allmänna, ansåge direktionen den nu begärda afskrifningen

af den allra största vigt för så väl bolagets bestånd som

bolagsmännens skyddande mot hopande ekonomiska faror samt in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

stämde för den skull till alla delar i hvad bolagsmännen anfört och

anhållit.

Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemstält, att å bolagets vid 1890 års utgång befintliga

skuld till staten måtte från och med år 1891 samt till och med år

1895 erläggas ränta efter tre och eu half procent, för år räknadt, samt

från och med år 1896 och intill dess hela skulden blifvit gulden en

annuitet af fem procent, hvaraf tre och en half procent skulle beräknas

som ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.

Vidare hafva Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro, Vestmanlands

och Södermanlands län i underdåniga yttranden tillstyrkt bifall

till ansökningen. Beträffande innehållet af dessa yttranden tillåter sig

utskottet att hänvisa till ofvan åberopade statsrådsprotokoll och här

endast anteckna, hurusom i desamma anförts, bland annat,

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län:

att verkligt nödfall i ifrågavarande afseende vore för handen och

att förty det sökta efterskänkandet af bolagets halfva skuld till statsverket

borde kunna beviljas;

att med anledning af bolagsdirektionens yttrande om den för

detta lån, liksom för odlingslån i allmänhet, gällande tysta förmånsrätt

enligt förordningen den 20 juli 1855 Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett sig böra undersöka, huru förhållandena efter hela lånets fördelning

å de särskilda i företaget deltagande fastigheter och anteckning

i jordeböckerna af de sålunda uppkommande särskilda annuitetsbeloppen

skulle vid jemförelse med fastigheternas taxeringsvärden gestalta

sig; samt

att, om med ledning af en i berörda hänseende öfver vissa

fastigheter upprättad, i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes yttrande intagen

tabell uträkning företoges af hvad hvarje särskild annuitet utgjorde

i procent af fastighetens taxeringsvärde, så höga procenttal

uppkomme, att man nödgades antaga att, så vida fråga vore om de

under enskild eganderätt varande fastigheter, verkliga faror förefunnes

för fastighetskrediten, helst, der odlingslån jemväl erhållits, annuiteterna

å dessa lån tillkomme; men att genom det sökta efterskänkandet dessa

faror skulle i ganska betydlig mån aflägsnas;

af Kongl. Maj ds befallningshafvande i Vestmanlands län:

att, då anordnandet och underhållet af en allmän segelled af den

omfattning som den ifrågavarande öfver Hjelmaren måste vara ett statens

intresse och då vederbörande afsyningsmän vitsordat, att Hjelmarens

och Qvismarens sjösänkningsbolag fullgjort detta arbete på ett i

allo tillfredsställande sätt, både billigt och rättvist syntes vara, att staten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

7

gödtgjörde bolaget de kostnader, som det för samma arbete fått vidkännas,

och nvilka syntes uppgå till i det närmaste 1,000,000 kronor,

men, om erlagda räntor medräknades, betydligt öfverstege detta belopp;

och

af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län:

att ett efterskänkande af en del utaf statens fordran syntes nödvändigt

för att förebygga ekonomiskt obestånd bland den stora jordbruksbefolkning,

som af företaget berördes; att vid börjande amortering

af statslånet annuiteten skulle blifva de fleste delegarne inom länet öfvermägtig

och betaga dem betalningsförmåga; att ehuru häremot kunde

invändas, att genom ökad jordafkastning efter sankmarkernas torrläggning

egendomsvärdet skulle komma att höjas, å andra sidan förekom

me, att åtminstone inom Södermanlands län, der det högsta taxeringsvärdet

å fullt bebyggd och med husbehofsskög försedd jordegendom

på landet hittills beräknats efter 350 kronor tunnlandet fullgradig jord,

det ökade jordvärdet säkerligen icke komrne att stå i motsvarigt förhållande

till den stegrade afgälden samt att den gamla, odlade jorden

måste ensam bära hela kostnaden för sjösänkningen, intilldess den

torrlagda marken komme i full växtkraft och erhållit tillräcklig åbyggnad.

Statskontoret har erinrat, att olägenheten af den tysta förmånsrätten

för ifrågavarande lån ökades derigenom att äfven odlingslån,

uppgående till 333,100 kronor, blifvit beviljade för afdikning och odling

af den mark, som vissa egendomar genom sjösänkningen erhållit.

Den eftergift, som vore behöflig, på det icke ett flertal af delegarne i

företaget skulle genom de höga annuiteterna bringas på obestånd,

har statskontoret ansett böra lemnas genom efterskänkande af den

vid 1890 års slut upplupna, icke erlagda räntan å statslånet samt

räntefotens nedsättande och amorteringstidens utsträckande, i enlighet

med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit; och har statskon
-

toret till belysande häraf meddelat följande uppgift å de årliga utgifterna

för liqviderande af bolagets skuld till staten vid 1890 års slut

under nedannämnda förutsättningar, nemligen:

l:o. Utan någon eftergift:

skuld ..................................................................................... kr. 2,450,000: —

för åren 1891 —1895, årlig ränta å 4| procent ...... )> 110,250: —-

» 1896 och följande år, tills lånet vore slut
betaldt,

annuitet af 8 procent ..................... » 196,000: —■

2:o. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag:

skuld ’..................................................................................... » 2,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 3 \ procent ...... » 85,750: —

» 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 122,500: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

3:o. Vid bifall till ansökningen:

skuld ................................................................................... kr. 1,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 4 procent ..... » 65,250: —

» 1896 och följande år, annuitet å 8 procent » 116,000: —

4:o. Vid efterskänkande af den vid 1890 års

slut upplupna ränta:

skuld ...................................................................................... » 2,000,000: —

för åren 1891 —1895, årlig ränta å 3 | procent ...... » 70,000: —

» 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 100,000: —

Vid jemförelse af bolagets utgifter enligt dessa olika alternativ

visade sig, att det sista eller af statskontoret ifrågasatta alternativet

visserligen medförde en något högre ränteutgift under de fem första

åren, än om delegarnes ansökning rent bifölles, men att deremot annuiteten

sedermera skulle blifva icke obetydligt lägre. Väl skulle enligt

statskontorets förslag amorteringstiden förlängas med omkring

sexton år, men detta borde icke för delegarne vara ofördelaktigt och

hade för statsverket icke någon afsevärd betydelse.

Slutligen har statsrådet och chefen för civildepartementet vid detta

ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t i statsrådet anfört följande:

»Redan uti det yttrande, som jag till statsrådsprotokollet afgaf

den 20 februari 1885, då fråga förevar om aflåtande af framställning

till Riksdagen i ändamål att bereda lindring för Hjelmarens och Qvismarens

sjösänkningsbolag i vilkoren för det erhållna statslånet, framhöll

jag de stora svårigheter, som för innehafvare af smärre hemmansdelar

skulle möta att erlägga de på dem belöpande uttaxeringar för gäldande

af annuiteterna å omförmälda statslån och på samma gång bestrida

kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda mark, som kommit

på deras lott, och jag förklarade mig icke vara öfvertygad, att svårigheterna

för sjösänkningsbolaget skulle genom uppskof med räntans

erläggande under några år blifva undanröjda. Mina då uttalade betänkligheter

hafva genom den utledning, som vederbörande myndigheter

nu lemnat, ytterligare bekräftats. Det synes mig nemligen

genom hvad i de afgifna yttrandena anförts vara ådagalagdt, att betänkliga

rubbningar i fastighetskrediten inom den vidsträckta landsort, som

af sjösänkningsföretaget beröres, äro att befara, derest icke eu väsentligare

lindring i annuiteten för statslånet beredes. Jag anser sålunda,

att det verkliga nödtvång, som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse

den 5 maj 1885 förutsatt såsom vilkor för ett rent efterskänkande af

en statens fordran, nu är för handen. Ett ytterligare skäl för att

förorda en lindring i delegarnes betalningsskyldighet finner jag i de

betydande kostnader, som sjösänkningsbolaget nödgats nedlägga på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

9

arbeten, som afsett den allmänna trafikens intressen och af hvilka sålunda

intressenterna i företaget icke draga någon omedelbar fördel»;

hvarefter departementschefen tillstyrkt framställning till Riksdagen i

enlighet med statskontorets förslag.

Utskottet har funnit giltiga skäl förefinnas att bereda bolaget

någon lättnad i de svårigheter, med hvilka bolaget har att kämpa.

Kostnaden för företagets utförande har, såsom af ofvanstående framgår,

med icke mindre än omkring 1,000,000 kronor öfverstigit den

summa, bolaget haft skälig anledning antaga vara tillräcklig; nära

1,000,000 kronor af kostnaden har bolaget måst utgifva för ändamål,

som visserligen äro för det allmänna af vigt, men för delegarne i sjösänkningsföretaget

af jemförelsevis underordnad • betydelse, nemligen,

bland annat, bibehållandet af sju fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare

kanal, hvilken sistnämnda kommunikationsled ansetts så gagnelig

såsom länk i landets samfärdselsystem, att Konung och Riksdag för

kanalens ombyggnad på sin tid vidkänts uppoffringar till belopp af

1,500,000 kronor; och slutligen torde det ej kunna förnekas, att den

vinning af ypperlig åkerjord, som genom sjösänkningen blifvit beredd,

innefattar en afsevärd fördel för landet i dess helhet.

Emellertid anser utskottet, nu likasom år 1885, då fråga om lindring

i bolagets betalningsvilkor senast hos Riksdagen förevar, eu till

sin art så väsentlig afvikelse från ingånget aftal som rent efterskänkande,

på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp vara en

betänklig åtgärd, hvilken utskottet så mycket mindre kan tillstyrka,

som det ej synes vara ådagalagdt, att den är af nödvändighet påkallad.

Utskottet föreställer sig, att det väsentligaste är att bereda

bolaget frihet från bördan af statslånet under den tid, då delegarne

äro betungade med utgifter dels''för gäldande af de skulder, bolaget

utöfver statslånet måst ikläda sig för företagets fullbordande, och

dels för de vunna egoväldenas bringande i det skick, att de lemna

påräknad afkastning, samt förseende med nödiga byggnader, och anser

utskottet härjemte, med afseende å detta företags dyrhet och säregna

beskaffenhet, någon nedsättning i räntan under den för odlingslån gällande

billigtvis böra medgifvas.

För dessa, eftergifter har utskottet likväl funnit det vilkor böra

från statens sida uppställas, att anståndstiden behörigen användes till

bolagets frigörande från all annan skuld än den till staten, hvilket

Bill. till Bilcsd. Prof. 1880. 4 Samt. 1 Afd. 46 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

förutsätter de dertill erforderliga medlens uttaxering på delegarne,

hvaröfver kontroll torde böra utöfvas af den revisor, Kongl. Maj:t lärer

ega att till deltagande i granskningen af bolagets angelägenheter utse.

Enligt de nu gällande bestämmelserna skulle räntan efter 4 \ procent

för åren 1886 —1890, tillhopa utgörande 450,000 kronor, vid 1890

års slut läggas till kapitalet, hvarefter å det sålunda uppkomna beloppet

af 2,450,000 kronor skulle vid slutet af hvardera året 1891 —

1895 erläggas 4 \ proc. ränta, eller 110,250 kronor, samt från och med

utgången af år 1896 till dess lånet slutbetalts gäldas en årlig 8 proc.

annuitet, utgörande således 196,000 kronor, deraf 4 \ proc. ränta å

oguldna beloppet och återstoden kapitalafbetalning.

De jemkningar häri, utskottet vill tillstyrka, äro följande:

att räntan för tiden från och med år 1891 nedsättes till 4 procent

för år;

att anstånd medgifves med betalning af räntan för de tio åren

1886—1895, utgörande tillhopa 850,000 kronor, och att detta belopp

erlägges sålunda, att det vid 1895 års slut lägges till kapitalet, och

från slutet af år 1896 och följande år, till dess det sålunda uppkommande

beloppet af 2,850,000 kronor jemte ränta blifvit guldet, å detta

sistnämnda belopp erlägges en annuitet af 6 procent, eller 171,000

kronor, deraf 4 procent ränta och återstoden afbetalning.

Bolaget skulle härigenom till 1896 års slut befrias från alla

liqvider till staten samt från och med nämnda tid få annuitet^ nedsatt

från 196,000 till 171,000 kronor.

På grund af hvad ofvan anförts hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, på vilkor att

Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag förbinder

sig att under tiden till 1895 års slut gälda

all annan sin skuld än den till staten, medgifver:

att räntan å bolagets kapitalskuld till staten

2,000,000 kronor för tiden från och med år 1891

nedsättes till fyra procent för år;

att anstånd med erläggande af räntan för åren

1886—1895, utgörande tillhopa 850,000 kronor, må

åtnjutas sålunda, att efter dessa års förlopp denna ränta

lägges till lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande

beloppet 2,850,000 kronor vid slutet af

år 1896 och följande år, tills detta belopp jemte ränta

blifvit slutbetaldt, skall erläggas en annuitet af sex

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

11

procent, deraf fyra procent beräknas som ränta ä

oguldna beloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.

Stockholm den 6 maj 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reser vation:

af herrar A. Persson, N. Peterson, J. Jonson och C. J. Petersson,

hvilka ansett utskottets yttrande och förelag böra hafva följande innehåll

och lydelse:

y>Dä Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag frivilligt inlåtit

sig på ifrågavarande företag och dervid, likasom en hvar, som

inleder eu affär, haft att tillse, huru vida företaget blefve fördelaktigt

och kunde med de medel, hvaröfver bolaget förfogade, utföras; cZa,

hvad särskildt beträffar kostnaden för de arbeten, hvilka ej afsett ett

omedelbart gagn för delegarne, bolaget kontraktsenligt förbundit sig

att utföra dessa arbeten; och då en ytterligare rubbning af det mellan

staten och bolaget träffade aftal, utöfver de lindringar, som år 1885

beviljats, synes utskottet så mycket mindre kunna förordas, som det ej

torde kunna med visshet bedömas, huru vida icke bolaget blifver i tillfälle

att med den vunna åkerjordens värde och afkastning återgälda

den af staten bolaget lemnade försträckning, har utskottet ej ansett

sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Majffs ''i ämnet gjorda framställning,

utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition ej må

af Riksdagen bifallas.»

Herr. C. Ifvarsson har begärt få antecknadt, att han ej deltagit

i den slutliga behandlingen inom utskottet af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:85 Skrifvelse till Konungen, angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsholag af staten beviljadt lån ä 2,000,000 kronor. s. 15 i texten