Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. finansdepartementet.

1889-03-21 · 95 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 95 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1889, kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstat ens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl.

finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å staten

finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli för en b an k i n s p e k-fuget3 m 71

tör uppföra lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,800 kronor partemmtets

med enahanda ålderstillägg, som vore bestämda för kanslisekreterare,Kotgi^M^u

och i sammanhang härmed förklara, att den nu tillförordnade tjenste- kansliinnehafvaren,

om han å befattningen erhölle fullmagt, egde att i och [1 *]

för ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, han innehaft förordnande

att bestrida befattningen, äfvensom, för beredande af godtgörelse åt

amanuens och tillfälliga biträden å finansdepartementets bankbyrå, höja

det nu å departementets stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning m. in., 9,000 kronor, med 2,000 kronor till 11,000

kronor. Härigenom skulle anslaget till departementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli komma att ökas med 7,000 kronor eller från 62,400 kronor

till 69,400 kronor.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning sammanhänger med en annan,

Bill. till Riksd. Brot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af Kongl. Maj:t under anslagstiteln: »för kontrollen vid enskilda banker

och kreditanstalter» gjord framställning, att, under förutsättning att å

staten för finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli blefve

uppförd aflöning för en bankinspektör samt erforderliga medel anvisade

för amanuens och tillfälliga biträden åt honom, förslagsanslaget för kontrollen

vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor

måtte nedsättas med 3,000 kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf

4,000 kronor att användas till arfvode för eu assistent åt bankinspektören.

Utskottet anser sig för den skull böra här på en gång redogöra

för båda dessa framställningar.

Från förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

hvilket i riksstaten för innevarande år b 1 i t v i t faststäldt till

högst 12,000 kronor, utgå för närvarande dels de 7,000 kronor, som nu

äro anvisade till arfvoden åt dem, hvilka inom finansdepartementet

biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande

enskilda banker och kreditanstalter, och dels de 5,000 kronor, hvilka

äro anvisade till arfvoden åt ombud vid enskilda banker och kreditanstalter.

Då nu ofvannämnda 7,000 kronor skulle öfverföras till anslaget

till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, men deremot

eu ny post af 4,000 kronor till arfvode för eu assistent åt bankinspektören

uppföras å berörda förslagsanslag för kontrollen vid enskilda

banker och kreditanstalter samt de till arfvoden åt ombud afsedda 5,000

kronor under samma anslag bibehållas, har den af Kongl. Maj:t för

anslaget föreslagna slutsumman blifvit 9,000 kronor.

Förslaget att anställa en assistent hos bankinspektören har, eldigt

hvad det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 12 januari 1889 gifver vid handen, föranledts af ett

uttalande i ämnet, som förekom i Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1888

angående reglering af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel.

I den till senaste Riksdag aflåtna statsverkspropositionen hade nemligen

Kongl. Maj:t, med anledning deraf att det från och med år 1889 ålåge

hvarje enskild sedelutgifvande bank att godtgöra kostnaden för det ombud,

Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa, föreslagit,

att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

som i riksstaten för är 1888 blifvit faststäldt till högst 16,000

kronor, måtte nedsättas till högst 12,000 kronor. Af enskild motionär

hade deremot hemstälts, att ett förslagsanslag af 50,000 kronor årligen

matte anvisas till aflöning åt bankinspektörer i hvarje län, som skulle

hafva till skyldighet att minst eu gång hvarannan månad inspektera

hvarje sedelutgifvande bank eller aktiebank eller sparbank inom lånet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <V.

samt om dessa inspektioner lemna fullständiga rapporter till bankinspektionsbyrån

i finansdepartementet, uppstäda efter eu förut bestämd plan,

och detaljerade. I sin omförmälda skrifvelse anförde nu Riksdagen med

afseende å berörda framställningar, att, då den kontroll, som ålåge ombuden

hos de enskilda bankinrättningarne, icke syntes tillräckligt omfattande

för att kunna förebygga möjliga oregelbundenheter i bankverksamheten,

samt den mångfald af löpande göromål, bankinspektören hade

att förvalta, ej lemnade honom tid att annat än undantagsvis företaga

sådana inspektioner, som kräfde längre uppehåll å något ställe, det enligt

Riksdagens mening ville synas, som borde anslaget för ifrågavarande

ändamål snarare ökas än minskas, helst behofvet af ökad kontroll påvisades

genom ständigt återkommande beklagliga tilldragelser; och ju större

understöd staten lemnade åt dylik kontroll, desto större möjlighet

bl ef ve staten beredd att, åtminstone i vidsträcktare mån, än nu vore

fallet, tillse, att bankverksamheten vore ordnad och bedrefves på ett

sätt, som motsvarade allmänhetens förtroende; men Riksdagen hade

emellertid icke ansett sig, på enskild motionärs yrkande och utan

närmare, af Kongl. Maj:t verkstäld utredning om sättet för anordnande

af eu mera omfattande inspektion, böra förorda ett högre anslag, än det

Kongl. Maj:t pröfvat kunna vara för ändamålet tillfyllestgörande; utan

hade Riksdagen, med afslag å nyss omförmälda motion, bifallit hvad

Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit.

Efter att hafva anmärkt, att detta Riksdagens uttalande uppenbarligen

syftade på behöfligheten af en förstärkning af den personal, som

stode till chefens för finansdepartementet förfogande vid utöfvandet af

den honom åliggande kontroll öfver bankinrättningarne, har departementschefen

på sid. 85—86 i statsrådsprotokollet angifvit de omständigheter,

hvilka, enligt departementschefens åsigt, ådagalade önskvärdheten

af att bankinspektionerna verkstäldes oftare än under nuvarande förhållanden

kunde ske. Sedan departementschefen vidare (sid. 86) utvecklat,

hvarför departementschefen för sin del icke kunde biträda förut omförmälda,

inom Riksdagen väckta förslag om anställande af inspektörer i

hvarje län, har departementschefen anfört, att saken syntes honom lämpligast

kunna ordnas så, att tills vidare en person anstäldes med särskilt

uppdrag att inspektera bankerna i landsorten, under det att bankerna i

Stockholm inspekterades af bankinspektören, som jemväl borde kunna

medhinna att under sommaren, då tjenstgöringen i departementet vore

lindrig, äfvensom i särskilda fall äfven eljest verkställa några inspektioner

i landsorten. Förenämnda af chefen för finansdepartementet till

assistent åt bankinspektören förordnade person skulle åter till bankbyrån

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afgifva sin inspektionsberättelse, hvilken endast skulle i korthet angifva

de faktiska förhållanden, som vid inspektionen utrönts; och med bifogande

af denna berättelse skulle bankinspektören till departementschefen

afgifva ett memorial, innehållande de erinringar, hvartill de genom inspektionen

ådagalagda förhållanden kunde föranleda. Det vore detta

memorial, som, der så pröfvades lämpligt, skulle delgifvas vederbörande

bankstyrelse.

Departementschefen ansåge sig beträffande den ifrågavarande nya

befattningen äfven höra fästa uppmärksamheten derpå, att anställandet

inom finansdepartementets bankbyrå af en person med insigt i och vana

vid bokföraregöromål äfven i annat afseende borde komma att lända

verksamheten inom departementet till nytta. Saknaden af ett biträde

med speciel insigt i nyssnämnda slag af göromål hade nemligen ofta gjort

sig känbar vid handläggningen af de ofta synnerligen vidlyftiga beskattningsmålen,

för hvilkas pröfning erfordrats genomgåendet af räkenskaper

med en stundom mycket invecklad uppställning. 1 dylika fall borde den

nye tjenstemannen under sina uppehåll i Stockholm kunna lemna ett

värderikt biträde åt departementschefen.

Ehuru juridisk eller annan akademisk bildning icke borde uppställas

såsom kompetensvilkor för assistentbefattningen, borde den dock, såsom

både besvärlig och magtpåliggande samt särskildt med afseende å önskvärdheten

deraf, att täta ombyten undvekes, aflönas temligen väl och

helst så, att den utgående resekostnadsersättningen kunde beräknas lemna

något öfverskott. Ett arfvode af 4,000 kronor årligen jemte rese- och

traktamentsersättning i tredje klass af gällande resereglemente syntes

departementschefen vara eu lämplig godtgörelse.

I sammanhang härmed och då väl erfarenheten numera kunde anses

hafva visat, att bankinspektörs-befattningen icke kunde undvaras, liksom

det icke kunde bestridas, att denna befattning, om förestående förslag

vunne afseende, erhölle större utsträckning och betydelse, borde — anför

departementschefen vidare — bankinspektörsbefattningen öfverföras

på ordinarie stat, och bankinspektören derigenom beredas förmånerna

af semester, ålderstillägg och pension. Departementschefen förmenade,

att ett talande skäl för en sådan anordning läge deri, att denna befattning

mera än de flesta kräfde kontinuitet, enär den icke kunde skötas

fullt tillfredsställande, förr än genom flerårig erfarenhet kännedom vunnits

om sak- och personförhållanden inom de många bankinrättningar,

hvaröfver det tillkomme bankinspektören att hafva tillsyn. Men kontinuitet

uti en befattning, som tillsattes på förordnande och med arfvode

å extra stat, kunde knappast vara att förvänta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I öfverensstämmelse med den af departementschefen sålunda uttalade

åsigt har Kongl. Maj:t jemväl, såsom af det ofvanstående synes,

gjort framställning om att bankinspektörsbefattningen måtte under nu

förevarande anslagstitel »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli»

uppföras med aflöning å ordinarie stat äfvensom att den andel, 2,000

kronor, af anslaget till kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

som hittills disponerats till godtgörelse åt amanuens och tillfälliga biträden

å bankbyrån, måtte sammanföras med det å finansdepartementets

stat uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning in. in.

Beträffande de aflöningsförmåner, hvilka i sammanhang med bankinspektörsbefattningens

uppförande å ordinarie stat borde för befattningen

fastställas, har departementschefen (sid. 2 i statsrådsprotokollet) på

anförda skäl uttalat den uppfattning, att det nuvarande arfvodet 5,000

kronor vore väl knappt tilltaget samt att den förbättring, som måste

anses behöflig, lämpligen kunde beredas sålunda att, med bibehållande

af den nuvarande aflöningen 5,000 kronor, hvilken borde fördelas i lön

8,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,800 kronor, bankinspektören

tillädes förmånen af två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att tillträdas

det ena efter fem och det andra efter tio års tjenstgöring, på

sätt för kanslisekreterare vore bestämdt. Då i Girigt, genom bankinspektörsbefattningens

uppförande å finansdepartementets stat å denna befattning

komtne att varda tillämpliga de genom kungörelsen den 12 juli

1878 stadgade vilkor för åtnjutande af de nya löneförmånerna för, bland

andra embetsverk, bemälda departement, kotnme bankinspektören äfven

att beredas förmånerna af pension till lönens belopp samt af semester.

Billigheten fordrade jemväl, enligt departementschefens förmenande,

att, i enlighet med hvad i likartade fall förut medgifvits, den nu tillförordnade

tjensteinnehafvaren, som erhållit förordnande å befattningen

den 19 mars 1888, finge, i händelse han erhölle fullmagt å samma befattning,

räkna sig till godo den tid, han innehaft nyssberörda förordnande.

Med anslutning till deri uppfattning, Riksdagen förlidet år i frågan

uttalade, anser utskottet högeligen önskligt, att kontrollen vid de enskilda

bankinrättningarne erhåller en ökad utsträckning. Lika med

departementschefen håller utskottet emellertid före, att denna ökning

icke bör, såsom i den vid senaste riksdag i ämnet väckta motionen

föreslogs, åstadkommas på det sätt, att särskilda bankinspektörer anställas

i de olika länen. Eu sådan anordning skulle nemligen, såsom departementschefen

jemväl erinrat, förutom det, att den komrae att medföra

dryga kostnader, äfven i andra afseenden, särskildt i fråga om det önsk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

värda åstadkommandet och tillämpandet af likartade och objektiva

grunder vid kontrollen, vålla stora olägenheter. Deremot synes den af

Kong!. Maj:t nu föreslagna åtgärden att anställa eu assistent hos bankinspektören

vara ändamålsenlig, och utskottet kommer för den skull

vid punkten 7:o här nedan att förorda anvisande af det belopp, Kong!.

Maj:t för ändamålet äskat, med allenast den afvikelse från hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, att beloppet af skäl, som vid nämnda punkt närmare

angifves, af utskottet föreslås till uppförande å extra stat.

Om utskottet alltså erkänner behöfligheten af att bankinspektören

erhåller ett biträde vid utöfningen af den honom åliggande kontrollen

öfver de enskilda bankinrättningarne, har utskottet deremot icke genom

hvad till statsrådsprotokollet derom anförts öfvertygats om lämpligheten

af att hans tjenst uppföres på departementets ordinarie stat. Sjelfva

den grannlaga beskaffenheten af ifrågavarande befattning, som af dess

innehafvare fortfarande kräfver en synnerlig skicklighet och oförminskad

arbetsförmåga, synes utskottet tvärt om gifva vid handen, att dess innehafvare

icke bör erhålla den fasta ställning, som ett uppförande på

ordinarie stat skulle medföra. I öfrigt anser utskottet någon förbättring

i de löneförmåner, bankinspektören nu åtnjuter, icke vara af behofvet

påkallad, innan sig visat, hvilken större omfattning bankinspektörens

verksamhet må komma att erhålla i följd af assistentens anställande och

den dermed afsedda utsträckning af kontrollen.

Då bankinspektörsbefattningen alltså, enligt utskottets förmenande,

bör bibehållas vid dess nuvarande beskaffenhet och lönevilkor, lärer

anledning icke förefinnas vare sig att anvisa det bankinspektören tillkommande

arfvode att utgå under förevarande anslagstitel eller aft sammanföra

den del af anslaget till kontrollen vid enskilda banker och

kreditanstalter, som för närvarande disponeras till aflöning af amanuens

och tillfälliga biträden å bankbyrån, med det ä finansdepartementets stat

uppförda anslag till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning in. in.

Utskottet, som vid punkten 7:o här nedan kommer att föreslå bibehållande

under anslagstiteln »för kontrollen vid enskilda banker och kreuitanstalter»

af det belopp å tillhopa 7,000 kronor, som nu användas till

arfvode!) åt bankinspektören samt åt amanuens och tillfälliga biträden

å bankbyrån, får för den skull hemställa,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må fastställa det under anslagstiteln

»finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts

kansli» uppförda anslag att utgå med oförändradt belopp

62,400 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering.

2:o) Enär å förslagsanslaget till kostnader för allmänna bevillningens Ang. höjning

uttaxering, i riksstaten för innevarande år uppfördt med 75,000 kronor, * anslaset tiU

11 . .J kostnader för

till allmänna be
-

utgifterna

uppgått, år

75,000

1885 till 138,953 kronor 30 öre, år 1886

133,163 kronor 64 öre, och år 1887 till 140,084 kronor 76 öre, och då

de under denna rubrik utgående utgifter icke vore af beskaffenhet att

kunna nedbringas, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att höja berörda

anslag med 65,000 kronor till 140,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att förslagsanslaget till kostnader för allmänna

bevillningens uttaxering, 75,000 kronor, må höjas till

140,000 kronor eller med 65,000 kronor.

villningens

uttaxering.

[2.]

Postverket.

3:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen,

dels med beviljande af årliga pensioner för förre eldaren och

maskinisten Per Conrad Landergreri å 400 kronor, för förre matrosen

och långlotsen Daniel August Jansson å 300 kronor samt för postföraren

Alban Anderssons enka Carolina Falk och postföraren Carl August Widmarks

enka Anna Stina Agulin å 100 kronor till hvardera, att utgå så

länge bemälda enkor lefde ogifta, äfvensom af årliga understöd för postföraren

Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius samt döttrarna

Olivia Maria och Anna Sofia å 50 kronor till hvardera, att utgå till

fylda femton år, med rätt för samtliga dessa personer att uppbära de

föreslagna pensionerna och understöden från och med innevarande år,

dels ock med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för den 12 januari 1889 tillstyrkta ändringar i postverkets stater

äfvensom af de bestämmelser, som i fråga om upphörande af särskildt

hushyresbidrag till vissa postbetjente samt om postbetjentes pensionering

enligt samma protokoll föreslagits, måtte för år 1890 bestämma postverkets

anslag, förslagsvis beräknadt, till 6,720,000 kronor, att utgå direkt

af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med

315,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1889 faststälda staterna, jemförda med

de för år 1890 föreslagna, äro följande:

Ang. anslag

till postverket.

[3.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande- N:o S.

1889.

1890.

aflöningsstaten...........

öfvergångsstaten .....

indragningsstaten.....

pensionsstaten .........

omkostnadsstaten .. ..

oförutsedda utgifter

afkortningar och res

................ kr. 2,563,200

—

kr. 2,655,900

—

................. » 8,400

—

» 7,400

—

................. » 7,540

—

» 6,440

—

................ » 79,415

—

» 80,840

—

.............. » 3,620,500

—

» 3,843,500

—

................. » 83,000

—

» 90,000

—

er m. in. » 42,945

—

» 35,920

—

Summa kr. 6,405,000

—

kr. 6,720,000

—

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 4—16) lemnade utredning inhemtas,

att de särskilda förändringarne i förestående stater afse

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

i aflöningsanslaget till generalpoststyrelsen,

för förhöjning af anslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden

in. in. med........................................... kr.

i anslaget till vaktbetjente, för beredande af

lön till en vaktbetjent, som komme att

ersätta 1 indragen vaktmästare, med... »

i dito till ålderstillägg med................ »

i dito till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till hushyresbidrag för en del betjente

med ................................................. »

5,000: —

500: —

75,400: —

12,500: -

93,400: —

B. Pensionsstaten:

af Kong!. Maj:t beviljade nya pensioner...... kr. 5,150: —-

föreslagna understöd för förre eldaren Landergren,

förre matrosen Jansson, enkan

Andersson med tre barn samt enkan

Widmark, tillhopa ...................................... » 1,050: — 6,200: —

Transport kr. 99,600: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkespro
vision

med ..................................................

i dito till förlorande af de för postverket

erforderliga lägenheter samt till bestridande

af utgifterna för posthusens underhåll

m. in. med ...................................

i dito till expensutgifter med...........................

i dito till traktamenten för tjensteman i jern
vägspostkupc

med ................................

i dito till postbetjentes beklädnad och beväring

med .....................................................

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med..........................................

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt för landtbrefbäring med

i dito för sjöpostföringen mellan Sverige

och England med....................................

i dito för godtgörelse till främmande postverk

med........................................................

Transport kr. 99,600: —

kr. 10,000: —

» 10,000: —

»> 25,000: —

» 15,000: —

» 5,000: —

» 150,000: —

» 10,000: —

» 1,000: —

M 30,000: — 256,000: —

ökning med

D. Oförutsedda utgifter:

.......................................................... kr, 7,000: —

Summa ökning kr. 362,600: —

II. Minskning.

A. Aflöningsstaten:

genom uteslutande ur staten af 1 vaktmästarebefattning

med lön af .................................................................................. 700: —

Transport kr.

Bih. till tiiksd. Prot. 1888. 4 Sami. 1 Afd. ti Haft.

700: —

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stntmtukottetn Utlåtande N:o S.

B. Öfyergångsstaten:

Transport kr. 700:

genom indragning af det derunder uppförda belopp till

aflöning åt postmästaren å Drottningholm med..... >■ 1,000:

C. Indragningsstaten:

i det, å denna stat uppförda belopp till aflöning åt postiljoner,

som icke vidare äro tjenstbara, men ännu

ej blifvit, berättigade till pension från civilstatens

pensionsinrättning, med ............................................... kr.

,100:

D. Pensionsstaten:

i följd af pensions- och understödstagares afgång, med kr. 4,775: —

E. Omkostnadsstaten:

i anslaget till inköp och underhåll af inventarier,

med.................................................... kr. 25,000:

dito för sjöpostföringen mellan Sverige och

Danmark, med

8,000: — 33,000:

E. Afkortningar och restitutioner m. m.:

minskning med .........................................

Surn

Om från summan af ökningen ...............

dragés summan af minskningen................

odla lies det belopp af...............................

hvarmed, enligt Kong], Maj:ts förslag, postverkets utgiftsstater skulle

komma att för år 1890 på det hela ökas.

Då, enligt hvad statsverkspropositionen gifver vid handen, postverkets

inkomster för år 1890 blifvit af Kcngl. Maj:t beräknade till 6,900,000

............ kr.

7,025: —•

minskning kr.

47,600: —

»

362,600: —

))

47,600: —

.................. kr.

315,000: —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande lY:o S.

11

kronor, skulle således, i händelse af bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit'',

inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 180,000 kronor.

I fråga om de skäl, Indika ligga till grund för Kongl. Maj:ts nu

gjorda framställning, tillåter sig utskottet i allmänhet hänvisa till ofvan

omförmälda statsrådsprotokoll och vill här endast ur samma statsrådsprotokoll

anmärka följande.

Under rubriken aflöning sstaten har departementschefen bland annat

erinrat, att den betydliga ökningen i anslaget till ålder stillägg väsentligen

beror derpå att, enligt den år 1884 faststälda nya staten, något mera

än 600 af de vid postanstalterna anstälde ordinarie vaktbetjente antoges

komma i åtnjutande af ålderstillägg från 1890 års början med 100 kronor

hvar.

Vidare har departementschefen under samma rubrik meddelat, att

generalpoststyrelsen i sammanhang med framställning om höjande af

det a berörda stat uppförda anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente

och till liushyresbidrag för eu del betjente hemstält om upphörande för

framtiden af de sedan år 1861 å sistnämnda anslag utgående särskilda

hushyresbidrag till eu del af de i Stockholm och Göteborg stationerade

vaktbetjente. Då nemligen styrelsen numera enligt § 36 mom. 3 i den

för styrelsen gällande instruktion vid bestämmande, inom stadgadt maximibelopp,

af dagtraktamente till vaktbetjent, ordinarie eller extra ordinarie,

egde taga hänsyn ej blott, till de mera eller mindre ansträngande

göromål, som åt vaktbetjent uppdroges, utan ock till Ofri ga förekommande

omständigheter samt styrelsen dessutom jemlik!, § 16 mom. 6 i

instruktionen vore i tillfälle att, när sådant funnes behöflig!, för betjente,

tjenstgörande vid jernvägsposten, förhyra rum å öfverliggningsort, både

styrelsen ansett anledning saknas för bibehållande af ifrågavarande särskilda

hyresbidrag. Dä likväl, för den händelse Kongl. Maj:t godkände

genera]poststyrelsens berörda framställning, de vaktbetjente, som vid tidpunkten,

då Kongl. Maj:ts beslut i ämnet kunde varda meddeladt, redan

uppbure sådant hyresbidrag, icke borde, under oförändrade omständigheter

i öfrig!, frånkänna» bidraget, hade styrelsen icke ansett sig böra

för år 1890 föreslå någon förändring i förevarande anslags benämning.

Beträffande pensionsstaten har '' departementschefen erinrat bland

annat, att genom kungörelsen den 6 december 1878 angående vilkoren

för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda nya löneförmåner

för generalpoststyrelsen både bestämmelser i fråga om pensionsåldern för

styrelsens tjensteman meddelats. Vidare hade genom nådigt bref den 4

juni 1886 såsom vilkor för tnedgifna förbättrade löneförmåner för 2:dra,

3:dje, 4:de, 5:te och 6:te klassernas postförvaltare samt kontrollörer och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o H.

1 o

1 u

postexpeditörer stadgats, bland annat, att dylik tjensteman skulle, då

lian uppnått 65 lefnadsår och minst 35 år varit i statens tjenst, vara

förpligtad att med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, Kong!.

Maj:t eller generalpoststyrelsen, der det tillkomma styrelsen att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och sä länge

den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i densamma

qvarstå; hvarjemte i sammanhang härmed förklarats, dels att dylik pension

skulle utgå af postmedel, i den man den afskedade posttjenstemannen

icke enligt gällande bestämmelser egde att erhålla pension från

civilstatens pensionsinrättning, dels ock att hvad sålunda föreskrifvits

skulle ega tillämpning äfven å de postförvaltare af lista klassen, som

derefter utnämdes.

Under erinran härom hade generalpoststyrelsen påpekat, hurusom

emellertid för postverkets betjente ej funnes några särskilda föreskrifter

i fråga om pensionsåldern. Hittills hade i fråga om pensionsålder och

pensionsbelopp för post.betjente tillämpats de äldre bestämmelser, på

grund af hvilka civile tjensteman och betjente vore berättigade att.

erhålla afsked med lönens bibehållande såsom pension antingen vid fylda

70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid eller ock vid 65 års ålder,

då efter vid pass 40 års tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade

helsotillstånd genom laglig läkareattest bestyrktes.

Då det emellertid för posttjenstens behöriga bestridande vore synnerligen

önskvärd!., att postbetjente tidigare, än hvad på grund af nyssberörda

äldre bestämmelser kunde ega rum, vore i tillfälle att afgå från

sina sysslor med pension motsvarande lönebeloppet, hade generalpoststyrelsen

hemstält, att enahanda bestämmelser, som enligt ofvan ornförmälda

nådiga bref den 4 juni 1886 i detta afseende gälcle för posttjenst.

einän, måtte meddelas jemväl i fråga om postverkets vaktbetjentes

pensionering.

Då med hänsyn till beskaffenheten af den tjenstgöring, postverkets

betjente i allmänhet vore underkastade, en pensionsålder af 70 år obetingadt

måste anses för hög, vore den nedsättning i denna ålder, som

nu föreslagits, enligt departementschefens förmenande, af behofvet synnerligen

påkallad, hvarför generalpoststyrelsens framställning syntes

departementschefen böra vinna godkännande, så mycket mer som densamma

endast afsåge att för postverkets betjente bereda likställighet

med civile tjensteman och betjente i allmänhet.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen

hemstält, borde alltså stadgas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

IS

att postverkets betjente skulle ega att, då de uppnätt 65 lefnadsoch

minst 35 tjensteår, vid afskedstagandet, från sina befattningar undfå

pension till lönens hela belopp;

att ej mindre de, som, efter det bestämmelse i nyssberörda hänseende

blifvit af Kongl. Maj:t utfärdad, antoges till ordinarie vaktbetjente

vid postverket, än äfven de redan antagne vaktbetjente, som ästundade

komma i åtnjutande af berörda pensionsförmån, skulle vara förpligtade

att, då de uppnått nämnda lefnads- och tjensteålder, med oafkortad lön

såsom pension från befattningen afgå, generalpoststyrelsen dock obetaget

att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

prölvades kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kunde finnas villig att i befattningen qvarstå;

samt att dylik pension skulle utgå af postmedel, i den mån den

afskedade postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser egde att erhålla

pension från civilstatens pensionsinrättning.

För de omständigheter, hvilka föranledt framställning om understöd

åt förre eldaren Landergren, förre matrosen Jansson, enkan Karolina

Andersson och hennes tre minderåriga barn samt enkan Anna Stina

Widinark, har departementschefen närmare redogjort på sid. 10—12 i

statsrådsprotokollet; och inhemtas deraf, att Landergren, hvilken är född

den 4 april 1839 samt sedan år 1858 tjenstgjort dels som eldare och

dels som andre maskinist ä postångfartygen Polhem, Sofia och Öland,

enligt läkares intyg lider af vattusot och kronisk njursjukdom samt till

följd deraf är oförmögen till arbete; att Jansson, hvilken är född den 9

oktober 1834 och under omkring 22 år tjenstgjort såsom matros och

långlots ombord å postångfartygen Polhem och Sofia dels i postverkets

och dels under åren 1885—1886 samt 1886—1887, då vinterpostföringen

mellan Gotland och fastlandet besörjts af ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau,

i nämnda bolags tjenst, enligt läkares intyg, under den tid,

han tjenstgjort å ångfartygen Polhem och Sofia, ådragit sig en kronisk

strup- och lungkatarr med emfysem, hvarför han, som dessutom förlorat

synförmågan på det ena ögat, redan vore i viss grad beröfvad sin arbetsförmåga

och, enär ofvan berörda sjukdom vore obotlig, sannolikt

inom en ej aflägsen framtid komme att blifva helt och hållet urståndsatt

att genom arbete bidraga till sitt uppehälle; samt att Karolina

Andersson och Anna Stina Widmark, hvilka båda befinna sig i behöfvande

omständigheter, äro enkor efter postförarne Alban Andersson och

Carl August Widmark, hvilka enligt med generalpoststyrelsen afslutade

kontrakt haft till åliggande att året om fortskaffa post fram och åter,

Andersson mellan Strömstads postkontor och den 0,8 mil derifrån å ön

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Tjernö belägna Tjernö poststation, och Widmark mellan Torn poststation

i Stockholms län och Landsorts 1,5 mil derifrån belägna poststation,

samt under fullgörande af den dem sålunda åliggande postföringsskyldighet

och vid försök att inom föreskrifven tid med post uppnå bestämmelseorten

genom drunkning omkommit, Andersson den 12 och

Widmark den 26 februari 1888.

Vidare har departementschefen under rubriken omkostnadsstaten upplyst,

att generalpoststyrelsen beträffande den föreslagna förhöjningen med

icke mindre än 150,000 kronor i anslaget till post/öring skostnad vid befordran

ä jernväg meddelat, att utgifterna å berörda anslag, som i runda

tal uppgått, 1885 till 964,300 kronor, 1886 till 1,002,400 kronor samt

1887 till 1,093,100 kronor, under tiden från den 1 juli 1887 till den 30

juni 1888 stigit till ett belopp af 1,189,900 kronor, samt att styrelsen

med fäst afseende å de ytterligare utvidgningar i jernvägspostförbindelserna,

som dels redan inträd t efter utgången af sistlidne juni månad,

dels vidare komme att inträda under tiden intill 1890 års slut, icke ansett

berörda anslag för sistnämnda år kunna sättas lägre än till 1,200,000

kronor.

Utskottet har icke funnit anledning till någon erinran mot Kongl.

Maj:ts förevarande framställning och får för den skull hemställa,

a) att Riksdagen må, med godkännande af de af

Kongl. Maj:t föreslagna och i statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 12 januari 1889 omförmälda ändringar

i postverkets nedannämnda stater för år 1890,

för samma år höja

aflöningsstaten med ....................... kronor 92,700: —

omkostnadsstaten med................... » 223,000: —

oförutsedda utgifter med .............. » 7,000: —

b) att Riksdagen må bevilja årliga pensioner åt

förre eldaren och maskinisten Per Conrad Landergren

å 400 kronor, åt förre matrosen och långlotsen Daniel

August Jansson å 300 kronor samt åt postföraren

Alban Anderssons enka Carolina Falk och postföraren

Carl August Widmarks enka Anna Stina Agulin å 100

kronor till hvardera, att utgå så länge bemälda enkor

lefva ogifta, äfvensom årliga understöd åt postföraren

Anderssons minderåriga barn, sonen Albert Julius samt

döttrarna Olivia Maria och Anna Sofia å 50 kronor till

hvardera, att utgå till fylda femton år, med rätt för

samtliga dessa personer att uppbära berörda pensioner

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet,.''; Utlåtande N:o 8.

15

och understöd från och med år 1889 samt för beredande

af dessa pensioner och understöd äfvensom de

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner å postverkets

stat bestämma anslaget till pensionsstaten för år 1890

till 80,840 kronor, samt

c) att Riksdagen, vid bifall till hvad i mom. ■a)

och b) föreslagits, och med beräknande af postverkets

stater för år 1890 till följande belopp, nemligen:

aflöningsstaten................................. kronor 2,655,900: —

öfvergångsstaten.......................... » 7,400: —

indragningsstaten .................. » 6,440: —

pensionsstaten ................................ » 80,840: —

omkostnadsstaten......................... » 9,843,500:

oförutsedda utgifter ................... » 90,000: —

afkortningar och restitutioner

m. in.......................................... » 35,920: —

tillsammans kronor 6,720,000: —

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknad!,

till 6,720,000 kronor att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

4:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att Riks- “nsltt{

dagen med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finans- rlrkéu

ärenden den 12 januari 1889 tillstyrkta ändringar i telegrafverkets ut- [4.J

giftsstater, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom

reservationsanslag, att utgå direkte af telegrafmedlen, till telegrafverket

för 1890 anvisa enahanda belopp, 1,260,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna

för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott,

, som kunde å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t

användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af omförmälda statsrådsprotokoll (sid. 16—20) framgår,

skulle telegrafverkets stater för ar 1890 komma att utvisa följande

summor:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

aflöningsstaten...................................

öfvergångsaflöningsstaten ...............

pensions- och understödsstaterna

underhållsstaten ..............................

.......................... kronor

906,400: —

......................... >■

8,920: —

))

85,580: —

))

259,100: —

tillsammans kronor

1,260,000: —

Slutsumman af de stater för verket, som af senaste Riksdag faststäldes

för innevarande år, uppgick jemväl till 1,260,000 kronor, hvilket

belopp å de olika staterna fördelade sig sålunda:

aflöningsstaten ..................................................................... kronor 910,700: —

öfvergångsaflöningsstaten .................................................. » 8,120: —

pensions- och understödsstaten .................................... » 82,580: —

underhållsstaten........................... » 258,600: —

Då emellertid reservationsanslaget till telegrafverket för år 1889 af

Riksdagen bestämdes till allenast 1,200,000 kronor, eller samma belopp,

hvartill telegrafinkomsterna för samma år beräknades, anvisade 1888 års

Riksdag derjemte för innevarande år ett extra anslag af 60,000 kronor

till betäckande af verkets utgifter i den mån dessa icke kunde bestridas

med verkets egna inkomster. Genom bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, skulle nyssnämnda reservationsanslag komma att

höjas med 60,000 kronor, hvaremot något extra anslag icke för nästkommande

år blefve behöfligt.

Under antagande, att inkomsttiteln »telegrafmedel» varder af Riksdagen

beräknad till det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna

beloppet, 1,260,000 kronor, har utskottet icke något att erinra mot Kongl.

Maj:ts förevarande framställning och hemställer fördenskull,

att Riksdagen, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 12 januari

1889 tillstyrkta ändringar i telegrafverkets utgiftsstater,

under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater

göra de jemkningar, som kunna finnas af

behofvet påkallade, må såsom reservationsanslag, att

utgå direkte af telegrafmedlen, till telegrafverket för

år 1890 anvisa 1,260,000 kronor, samt tillika medgifva,

att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,

må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

tidsenliga utveckling och förbättring.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

Tullverket.

5:o) Beträffande tullverket kar Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, jn9- ansla9

med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden ‘ r-T e

den 12 januari 1889 föreslagna förändringar i tullverkets 9tater, måtte

bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande

belopp af 2,533,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt

af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att tullverkets stater

för år 1890 enligt Kongl. Maj:ts berörda förslag skulle komma att sluta

å följande belopp:

afiöningsstaten................................................................... kronor 1,778,300: —

öfvergångsaflöningsstaten .............................................. » 28,970: —

ålderstilläggsstaten ......................................................... » 220,000: —

indragningsstaten.............................................................. » 35,420: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente » 227,000: —-

penssionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn ........ » 31,800: —

omkostnadsstaten ............................................................. » 211,510: —

Summa kronor 2,533,000: —

För innevarande år hafva samma staters slutsummor bestämts sålunda:

afiöningsstaten................................................................. kronor 1,692,900: —

öfvergångsaflöningsstaten................................................ » 31,060: —

ålderstilläggsstaten ........................................................... » 220,000: —

indragningsstaten.................................................................. » 38,830-'' —

penssionstaten för afskedade tjensteman och betjente » 227,000: —

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn......... » 31,800: —

omkostnadsstaten ......................................................... » 211,410: —

Summa kronor 2,453,000: —

Slutsumman af de för år 1890 föreslagna staterna öfverstiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med tillhopa

80,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de

af Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarne i staterna, i öfrigt tillåter

sig hänvisa till den redogörelse derför, som leinnats på sid. 20—24 i

Bill. till lliksd. Prål. 1889. 4 Samt. 1 Afd. tJ Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

statsrådsprotokollet, vill här endast anmärka, att det i aflöningsstaten

ingående anslaget till vikariatsersättning, extra biträden ni. in. vid lokaltullförvaltningen^

funnits böra höjas från 113,900 kronor till 200,000

kronor, eller med 86,100 kronor; att det belopp af 85,400 kronor, hvarmed

aflöningsstaten i dess helhet skulle ökas, utgör skilnaden mellan nyssnämnda

................................................................................. kronor 86,100: —

och det belopp, hvarmed aflöningen för eu till indragning

föreslagen inspektorsplats kronor 1,900: —

öfverstiger aflöningen åt en uppsyningsman

med 900 kronors lön

och tjenstgöringspenningar 300

kronor............................................ » 1,200: — » 700: —

Summa Kronor 85,400: —

samt att berörda förhöjning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden

in. in. erfordras i följd åt de under nästlidet år vidtagna genomgripande

förändringar i landets tullagstiftning, hvilka, på sätt generaltullstyrelsen

erinrat, i hög grad ökat göromålen inom tullverket samt

nödvändiggjort så väl användande af ett betydligt antal extra biträden

vid de flesta större tullplatserna som ock anordnande af extra bevakning

a flera ställen af norska gränsen samt, i större utsträckning, vid riksgränsen

mot Finland.

Kong]. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran, och får utskottet för den skull hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»

äskat och föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Skogsväsendet.

''m''skoT~ 6:o) Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit,

smila. Riksdagen — under förutsättning att, på sätt i statsrådsproto
[6.

] kollet öfver finansärenden den 12 januari 1889 angifvits, godtgörelse för

skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar

koinme statsverket till godo, och att vissa, jägmästarne nu

tillkommande extra ersättningar upphörde att utgå eller, der de utgjordes

af enskilde, indroges till statsverket — måtte godkänna den i

berörda protokoll föreslagna stat för skogsförvaltningen i orterna och de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

19

vilkor för den nya ailöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed

tillstyrkts;

att Riksdagen härjemte måtte besluta, att de till jägmästare anslagna

boställen, hvilka Kongl. Maj:t icke. funne böra för ändamålet eller

eljest för skogsväsendet bibehållas, skulle till statsverket indragas den

14 mars 1891, dock med iakttagande dels att indelningshafvare finge,

om lian så önskade, under sin återstående tjenstetid och med fardagsi

ätt. enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion, för sig

eller sterbhus fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot

det afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning kunde blifva

bestämdt, dels ock att staten, dä den från vederbörande indelningshafvare

eller hans sterbhus öfvertoge boställe, efter värdering vid syn

jemväl öfvertoge sådana a bostället befintliga, indelningshafvare!) tillhöriga

åbyggnader, som vid synen ansåges vara för bostället nyttiga;

att Riksdagen vidare måtte medgifva, att, derest löneregleringen

icke kunde omedelbart i alla dess delar genomföras, uppkommande behållningar

å de nya aflöningarne finge af Kongl. Maj:t disponeras för

bestridande af aflöningen för å gammal stat <jvälmående löntagare;

att för regleringens genomförande

dels det bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas med 34,915

kronor till 447,208 kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten måtte uppföras ett förslagsanslag

å 84,400 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet måtte höjas med 172,685 kronor till 386,992

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............................. kronor 447,208: —

» statens skogsskolor ................. » 24,500: — kronor 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten......................................... » 84,400: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet........................... kronor 21,300: —

» enskilda skogsundervisningen » 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet ......... » 386,992: — » 416,892: —

Summa kronor 973,000: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvarigenom det nuvarande ordinarie anslaget till skogsväsendet i dess

helhet skulle ökas med 292,000 kronor;

och har Kongl. Maj:t i sammanhang härmed äskat Riksdagens medgifvande,

att de medel, som influtit eller hädanefter inflöte för försäljning

jemlikt nådiga brefvet den 18 maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar

och enligt samma nådiga bref skulle inlevereras till riksgäldskontor

för att användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark, finge för sådant ändamål af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen

på Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret utbetalas.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 35) har herr A. F.

O. Cederberg för sin del hemstält, det Riksdagen, med uttalande af den

åsigt, att de vissa jägmästare tillkommande utsyningsersättningar, så vida

de icke ansäges höra alldeles upphöra, åtminstone borde nedsättas så,

att de stode i skäligt förhållande till det arbete utsyningen medförde,

ville besluta, det dessa ersättningar icke finge beräknas som tillgång för

nu möjligen förestående reglering af skogsstaten.

För skogsväsendet är för år 18

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ........................................

» statens skogsskolor.........................

dels reservationsanslag:

för skogsinstitutet ..............................

» enskilda skogsundervisninsren

o o

» kronoskogarnes förvaltning och

främjande af skogsväsendet i

mänhet................................

å ordinarie stat uppförd t:

. kronor 412,293: —

■ » 24,500: — 436,793: —

. kronor 21,300: —

» 8,600: —

beall
.

..... » 214,307: — 244,207: —

tillsammans kronor 681,000: —

Dessutom är å extra stat för samma år anvisadt för

kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet.......................................... kronor 99,000: —

så att, oberäknad! det å 1889 års stat jemväl upp- _

förda extra anslag å 25,000 kronor till skogsodlingens

befrämjande, hela anslaget för skogsväsendet

i innevarande års stat utgör....................................... kronor 780,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

Hvad nu först angår den för skogsstaten föreslagna regleringen och

hvad dermed står i sammanhang, får utskottet erinra, att frågan om

skogsstatens omorganisation under de senare åren stått på dagordningen,

i det att, bland annat, år 188G ett partielt och år 1887 ett fullständigt

förslag till fragans lösning förelagts Riksdagen, utan att likväl någotdera

förslaget af Riksdagen antagits. På sidd. 25—73 i statsrådsprotokollet

har departementschefen nu utförligt redogjort icke blott för de olika

skeden, frågan under de senare åren genomgått, utan äfven i sammanhang

dermed för det nu föreliggande regleringsförslaget. Innan utskottet

öfvergår att lemna den sammanträngda framställning af hvad departementschefen

i berörda hänseenden anfört, som utskottet för vinnande af

eu lättare öfversigt af frågan torde böra meddela, anser sig utskottet

emellertid beträffande den nuvarande staten för skogsväsendet böra erinra,

att denna stat, hvilken i allt väsentligt grundar sig på den reglering,

som egde rum vid 1874 års riksdag, upptager 9 skogsinspektörer,

So jägmästare eller revirförvaltare och 211 kronojägare, fördelade på

följande sätt:

Skogsin-

Jäg-

Krono-

spektörs-

mästare-

jägare-

tjenster.

tjenster.

tjenster.

Norrbottens distrikt .....

Norrbottens län .......

i

14

56

Vesterbottens i!:o .... ........

Vesterbottens d:o .....

i

9

31

Jemtlands (i:o ......................

Jemtlands d:0 ......

i

4

12

Södra Norrlands d:o ..............j

Vesternorrlands d:o

1

5

13

Gefleborgs d:o .. .

4

Kopparbergs d:o .

4

10

Bergslags d:o .........................

Vermlands d:o......

Örebro d:o........

1

4

2

3

Vestmanlands d:o

a

Upsala d:o........................

4

5

Stockholms d:o......

i

1

Östra distriktet .................

Södermanlands d:o.

1

3

4

Östergötlands d:o .

4

5

Gotlands d:o... .

1

Vestra d:o..............................

Skaraborgs (bo

5

21

Elfsborgs d:o .

1

4

16

Göteborgs och Bohus län...

1

1

Kalmar d:o .........

3

8

Smålands distrikt .....................

Jönköpings d:o.......................

1

3

3

Kronobergs d:o, ..

2

2

Hallands d:o.

1

6

Södra distriktet .....................

Blekinge (bo.............................

Kristianstads d:o............

1

1

2

6

Malmöhus d:o...............

1

1

Summa

9

85

211

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ntt aflöningen, fördelad med tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel

i tjenstgöringspenningar, är bestämd:

för skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands distrikt

till 4,800 kronor,

» öfrige skogsinspektörer till 3,800 kronor,

» jägmästare till 1,500 kronor med tillägg efter 10 år af 500

kronor, efter 15 år af ytterligare 500 kronor och efter 20

år af nya 500 kronor,

» kronojägare i de sex nordligaste länen till 600 kronor, inberäknad

hyresersättning af 50 kronor, hvilken ersättning hänföres

till lönen, så att af aflöningen i öfrig! 400 kronor beräknas

såsom lön och 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

samt

» kronojägare i rikets öfriga län 500 kronor;

att från tillämpningen af lönestaten undantag likväl eger rum dels

för skogsinspektören i södra Norrlands distrikt, hvilken på grund af

äldre konstitutorial uppbär den till befattningen hörande aflöning, fördelad

med 4,000 kronor i lön och 800 kronor i tjenstgöringspenningar,

och dels för skogsinspektören i Vesterbottens distrikt, till förhöjning af

hvilkens aflöning enligt 1888 års Riksdags beslut, får af uppkommande

besparingar å det bestämda anslaget till skogsstaten från och med den

1 juli samma år, intill dess skogsstaten biifver definitivt reglerad, användas

ett belopp af 1,000 kronor för år räknadt; samt

att skogsinspektörerne, jägmästarne och, i de sex nordligare länen,

kronojägarne, utöfver nu angifna löneförmåner, åtnjuta resepenningar, ut
-

görande för

skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands

distrikt........................................... kronor 1,000

dito i Vesterbottens, Jemtlands och

Bergslagsdistrikten........................ » 750

dito i öfriga distrikten ........................... » 600

jägmästarne i Norr- och Vesterbottens distrikt » 600

dito i öfriga delar af Norrland och

Kopparbergs län .......................... » 500

dito i det öfriga landet.......................... » 200

samt för kronojägare i de sex norra länen.................... » 100.

Beträffande hvad i regleringsfrågan förekommit, innan det fullständiga

förslaget i ämnet år 1887 framlades för Riksdagen, har departementschefen

på sidd. 25—28 i statsrådsprotokollet erinrat hufvudsakligen

följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

I skrifvelse den 30 oktober 1884 hade doinänstyrelsen afgifvit förslag

till förändrad reglering af skogsstaten. Hufvuddragen i berörda

förslag hade varit,

att de nu endast för viss tid förordnade skogsinspektörerne, hvilkas

verksamhet vore i hufvudsak inskränkt till att utöfva kontroll, hvar inom

sitt distrikt, öfver det sätt, hvarpå der anstälde skogstjenstemän och

betjente fullgjorde sina åliggande!], skulle ersättas med fast tillsatte

öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för skogsförvaltningen,

hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap

öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang hvarmed åtskilliga ärenden,

hvilka hittills dragits under den centrala styrelsens pröfning, skulle

öfverlemnas till öfverjägmästarnes afgörande;

att den egentliga skogsförvaltningen i orterna skulle såsom hittills

besörjas af jägmästarne men gifvas en större omfattning derigenom, att,

till skogsvårdens befrämjande å civila och ecklesiastika boställen samt

utarrenderade kronoegendomar, all skogsodling å dessa egendomar öfvertoges

af skogsstaten och jemväl ledningen af afverkningen derstädes i

vidsträcktare mån än nu vore fallet öfverlemnades åt jägmästarne;

att, med bibehållande af skogsinspektörernes eller öfverjägmästarnes

antal oförändradt, det nuvarande antalet jägmästarebefattningar skulle,

i samband med en förändrad reglering af reviren, minskas, men deremot

skogsbetjeningen ökas;

att, med hänsyn ej mindre till den ansenliga tillökning i göromål,

hvilken, sedan skogsstaten senast reglerades, för denna stat uppstått i

följd af statsskogarnes genom afvittring och köp mer och mer ökade

ytvidd samt utfärdade nya författningar om skogsväsendet, än äfven till

det ytterligare arbete, de nu ifrågasatta förändringarne komme att för

skogstjenstemännen medföra, förbättrade aflöningsförmåner skulle beredas

skogspersonalen i dess helhet; samt

att härvid, hvad angick jägmästarne, under den fasta aflöningen

borde inbegripas äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, hvilka

hittills af jägmästarne åtnjutits men nu borde upphöra att utgå eller,

der desamma erlagts af enskilde, indragas till statsverket.

Enär emellertid domänstyrelsen, för beredande af tillgångar för

regleringens genomförande, tillika föreslagit, att af den andel i de ecklesiastika

boställsskogarnes behållna afkastning, hvilken nu tillfölle presterskapets

löneregleringsfond, hälften, beräknad att för år uppgå till lägst

40,000 kronor, måtte indragas till statsverket, men Kongl. Maj:t af skäl,

hvilka återfinnas på sidd. 26—27 i statsrådsprotokollet, ansett den

ersättning, hvilken jemväl enligt Kongl. Maj:ts åsigt borde från berörda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skogar leranas för den omvårdnad, soin genom skogsstaten egnades dem,

böra komma staten till godo icke genom tillskott från den behållna afkastningen

utan i form af godtgörelse för en hvar af de särskilda till

skogsskötsel» hänförliga förrättningar, som genom skogsstatens försoig

å boställena utfördes, och således utgå i enahanda ordning som öfriga

omkostnader för skogsskötsel» å boställena, hade det afgifna regleringsförslaget

den 11 december 1885 blifvit till domänstyrelsen återremitteradt

för vederbörlig omarbetning, dervid särskild! borde tagas i öfvervägande,

om och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder å en del

andra allmänna skogar än de ecklesiastika, från hvilka afkastningen icke

heller inginge till statsverket, kunde böra af skogsafkastningen godtgöras.

Från omarbetningen hade likväl undantagits den del af förslaget,

som angått skogsinspektörerne, rörande hvilken del framställning aflåtits

till 1886 års Riksdag, hvilken framställning dock, enär regleringen af

skogsinspektörsbefattningarne synts Riksdagen kunna utan synnerlig olägenhet

uppskjutas, till dess tillfälle blifvit beredt att på en gång pröfva

och afgöra frågan om reglering af skogsstaten i dess helhet, hade af

Riksdagen afslagits.

I den skrifvelse af den 11 maj 1886, hvari Riksdagen anmält sitt

berörda beslut, hade Riksdagen emellertid tillika anmärkt, att vid blifvande

pröfning af förslaget om ersättning åt staten för vården af ecklesiastika

boställsskogar synnerligt afseende, enligt Riksdagens förmenande,

borde fästas derå, att församlingarnas rätt att från nämnda skogar erhålla

virke till byggnader samt reparationer å boställen och kyrka tillräckligt

tillgodosåges; och hade Kongl. Maj:t anbefalt domänstyrelsen

att taga i öfvervägande hvad Riksdagen sålunda anfört.

Den 15 november 1886 hade domänstyrelsen derefter afgifvit förnyadt

underdånigt förslag i ämnet, hvilket den 25 april 1887 anmälts i

statsrådet och haft till följd nådig proposition till Riksdagen samma år.

På sidd. 31—50 i statsrådsprotokollet har vidare återgifvits det

yttrande i frågan, som den 25 april 1887 af dåvarande chefen för finansdepartementet

afgafs och hvilket yttrande i nyssnämnda kongl. proposition

åberopades till stöd för deri framstälda förslag. Då nu det föreliggande

regleringsförslaget i nästan alla delar öfverensstämmer med

1887 års förslag, samt nuvarande chefen för finansdepartementet hufvudsakligen

åberopat hvad i statsrådsprotokollet den 25 april 1887 anförts,

anser sig utskottet böra i ett sammanhang redogöra för de båda förslagen

och dervid utgå från samt hvar för sig behandla de olika punkter,

med afseende å hvilka Kongl. Maj:t, enligt hvad statsverkspropositionen

gifver vid handen, nu velat inhemta Riksdagens yttrande. Utskottet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

kommer således att redogöra, törst för de bestämmelser i fråga om godtgörelse

för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar och

häradsallmänningar samt angående upphörande eller indragning till statsverket

af vissa, jägrnästarne nu tillkommande extra ersättningar, hvilkas

godkännande, enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle utgöra förutsättningen

för ett antagande af den föreslagna lönestaten; derefter för berörda stat

och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang

dermed ifrågasatts; vidare för det förslag rörande de till jägmästare

anslagna boställen, som Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen frarnstält;

sedermera för det medgifvande i fråga om disponerandet af uppkommande

behållningar å de nya aflöningarne, som Kongl. Maj:t äskat;

och slutligen för Kongl. Maj:ts för regleringens genomförande framstälda

anslagsfordringar. På vederbörliga ställen kommer utskottet jemväl att

omförmäla de anmärkningar mot det år 1887 framlagda förslaget, som

Riksdagen då framstälde och med afseende å hvilka Riksdagen, ehuru

den erkände att förslaget i flera afseende!] innebar förbättringar i

rådande förhållanden beträffande förvaltningen af statens skogar, icke

ansåg sig kunna bifalla förslaget, äfvensom den utredning och ändring,

hvartill berörda anmärkningar gifvit anledning.

Beträffande då frågan om godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å de ecklesiastika skogarne, så uttalade domänstyrelsen, enligt

hvad ofvan blifvit antydt, i sin skrifvelse den 30 oktober 1884 den åsigt,

att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen eller till

utarrenderade egendomar hörande skogar och således äfven å dem, hvilka

icke blifvit strida under skogsstatens omedelbara förvaltning, borde besörjas

af denna stat, samt att jemväl afverkningen å dylika skogar, i

den mån denna icke redan, i följd deraf att boställets afkastning öfverstege

husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens upplåtelse

lemnats, vore beroende af föregången utstämpling, borde regleras genom

skogsstatens åtgärder, vare sig genom utsyning eller genom lämpliga

anvisningar; och tillvann sig denna domänstyrelsens mening vid ärendets

behandling den 11 december 1885 Kongl. Maj:ts gillande, endast med

den modifikation i fråga om skogar, hvilka brukades af indelningshafvare,

att skogsstatens ingripande vid afverkningen, utöfver hvad redan

egde rum, eller i de fall då afverkningen skedde endast för husbehof,

icke borde ifrågakomma. De ökade utgifter för skogspersonalens så väl

förstärkning som aflöning, hvilka måste blifva en följd af en anordning

Bih. till ltiksd. Prof. 1888. 4 Sand. 1 Afd. Ci Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af nu anförd beskaffenhet, hade emellertid föranledt domänstyrelsen att

i sin nyss åberopade skrifvelse upptaga frågan, huruvida icke de ecklesiastika

boställsskogarne borde lemna staten någon ersättning för den

omvårdnad, som genom skogsstaten egnades desamma, samt att i sådan

syftning göra den framställning om bidrag till skogsstatens aflöning med

viss andel af de nämnda boställenas behållna afkastning, hvilken förut

omförmälts. På grund af det beslut, Kongl. Maj:t med anledning af

denna framställning fattade och hvarför ofvan redogjorts, föreslog domänstyrelsen

i sin skrifvelse den 15 november 1886, att ersättning för statsverkets

utgifter till skogsstatens aflöning, i hvad på de ecklesiastika

boställenas skogar belöpte, borde ifrågasättas allenast för sådant arbete,

som af revirförvaltare och kronojägare genom särskild förrättning a

stället utfördes och derför kostnaden kunde viss skog efter rese- och

traktamentsräkning påföras, och att följaktligen åt statsverket på denna

väg icke borde beredas ersättning för skogsinspektörernes och jägmästarnes

åligganden i öfrigt. För jägmästarne borde denna godtgörelse,

i öfverensstämmelse med hvad i 1 och 4 §§ af gällande taxa för skogsförrättningar

den 12 november 1875 vore stadgadt, utgå såsom reseersättning

och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, med iakttagande

att resorna till förrättningsställen i samma ort, så vidt möjligt,

företoges i sammanhang. Godtgörelsen borde dock af skäl, angifna på

sidd. 33 och 34 i statsrådsprotokollet, icke tillfalla jägmästarne utan

i stället tillgodoföras statsverket sålunda, att vid hvarje års bokslut

skulle af influtna skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan fördelning

af behållna afkastningen egde rum mellan vederbörande boställshafvare

och presterskapets löneregleringsfond, eller, om vid dylikt

boställe virkesförsäljning under året icke egt rum eller försäljningsmedlen

dertill vore otillräckliga, från de ecklesiastika boställenas skogsfond

till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning, motsvarade

kostnaden för de af jägmästare å berörda skogar under året

utförda arbeten, å hvilka för sådant ändamål jägmästarne skulle hafva

att till domänstyrelsen ingifva på resereglementet grundade räkningar.

Kronojägarne åter borde få direkt uppbära dagarfvoden af 2 kronor 50

öre, hvilka arfvoden skulle påföras de ecklesiastika skogarne såsom eu

utgift för skogsskötsel)! och utbetalas af inflytande skogsförsäljningsmedel

eller i förekommande fall af de ecklesiastika boställenas skogsfond.

I sammanhang härmed anmälde domänstyrelsen tillika, att årliga

beloppet af den ersättning, som de ecklesiastika boställena eller dessa

boställens skogsfond i nu angifna hänseenden skulle få vidkännas, kunde

beräknas för jägmästarnes förrättningar till lägst 22,800 kronor och för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

27

kronojägarnes förrättningar till omkring 10,000 kronor, hvadan följaktligen

de ecklesiastika skogarnes bidrag till skogsstatens aflöning enligt

det nya förslaget blefve väsentligen mindre än hvad styrelsen förut beräknat;

hvarjemte styrelsen i anledning af Riksdagens erinran i skrifvelse!]

den 11 maj 1886, att vid omarbetandet af regleringsförslaget

synnerligt afseende borde fästas derå, att församlingarnes rätt att från

ecklesiastika skogar erhålla virke till byggnader och reparationer å prestgård

och kyrka blefve tillräckligt tillgodosedd, meddelade, att styrelsen

redan i cirkulär den 16 juni 1884 angående allmänna skogars indelning

till ordnad hushållning föreskrifvit, att, för iakttagande af församlingarnes

rätt i berörda afseende, viss skogstrakt skulle vid indelning ä

ecklesiastik skog, der så ske kunde, reserveras.

Vid ärendets föredragning i statsrådet deri 25 april 1887 förordade

dåvarande departementschefen af skäl, angifva på sidan 35 i statsrådsprotokollet,

hvad domänstyrelsen sålunda föreslagit i fråga om sättet

för godtgörande af skogsstatens åtgörande å de ecklesiastika boställena.

1 den skrifvelse af den 7 juli 1887, deri Riksdagen anmälde sitt beslut

beträffande det då framlagda förslaget till lönereglering för skogsstaten,

anförde emellertid Riksdagen, att, då det förekomme, att några ecklesiastika

boställsskogar torde vara af församlingarna eller eljest upplåtna

på sådant sätt, att fråga kunde uppstå, om någon ersättning kunde beräknas

för arbete, som af skogsstatstjenstemän eller betjente utfördes ä

dessa skogar, utredning härutinnan syntes vara af vigt, enär af de! antydda

förhållandet vore beroende, i hvad mån staten kunde erhålla

godtgörelse för ifrågavarande del af skogsvården. Enligt hvad statsrådsprotokollet

utvisar, har i anledning häraf domänstyrelsen, som anbefalts

att, efter utredning i nu anmärkta och öfriga af Riksdagen antydda

hänseenden, utlåta sig rörande de förändringar, som af den sålunda

verkstälda utredningen eller eljest förändrade förhållanden kunde påkallas

i det förslag till lönereglering för skogsstaten, som varit Riksdagen

förelagdt, i skrifvelse den 15 oktober 1888 anfört, att i styrelsens regleringsskrifvelse

den 15 november 1886 förutsatts, att godtgörelse för

skogsstatens förrättningar å de ecklesiastika skogarne skulle påföras

afkastning^] utan afseende å sättet för boställenas tillkomst eller jordnatur,

för hvilken uppfattning styrelsen ansett sig ega stöd i 1866 års

skogsordning, som i fråga om gäldandet af kostnaden för deras skötsel

icke gjorde någon åtskilnad i sådant afseende. Af den utredning,

styrelsen med ledning af tillgängliga handlingar verkstält, i fråga om

hvilka af dessa boställsskogar kunde för öfrigt anses hafva tillkommit

genom sammanskott eller inköp af församlingarne eller genom donation

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

och derför vore att anse som församlingarnes enskilda egendom, hade

framgått, att af samtliga ecklesiastika boställsskogar, utgörande 2,895

stycken om 332,310,72 hektars areal, 108 stycken eller endast omkring

3,73 procent om tillsammans 17,106 hektar på nyssnämnda sätt tillkommit,

af hvilka 40 stycken med 13,193 hektars ytvidd lemnade virkesöfverskott

till försäljning, men återstående 68 stycken om 3,912 hektar

eller 2,3 procent af samtliga boställsskogarne icke gåfve afkastning

utöfver husbehofvet. Då godtgörelsen för jägmästarnes arbeten å ecklesiastika

skogar i dess helhet beräknats till 22,800 kronor, skulle alltså

endast 3,73 procent af denna summa eller 850 kronor belöpa på de boställen,

som voro församlingarnes enskilda egendom, och 2,3 procent

eller omkring 524 kronor på dem af dessa sistnämnda skogar, som icke

lemnade virkesöfverskott till försäljning. Med anledning af hvad styrelsen

sålunda och i öfrigt (statsrådsprotokollet sidd. 53—54) anfört, har styrelsen

jemväl uttalat den åsigt, att hvad i sammanhang med skogsstatens reglering

blifvit föreslaget i fråga om godtgörelse för nämnda stats arbete å

de ecklesiastika boställsskogarne jemväl borde gälla dem af dessa skogar,

som genom donation eller eljest vore att anse som församlings enskilda

egendom, men att, huru härutinnan än kunde blifva beslutadt, denna

fråga så litet inverkade på skogsstatens reglering, att ändring i regleringsförslaget

deraf ej kunde föranledas.

Till statsrådsprotokollet har nu departementschefen den 12 sistlidne

januari på anförda skäl (sid. 63) förklarat, att, han vore ense med

domänstyrelsen deruti, att hinder icke funnes för staten att beräkna

godtgörelse för de till skogsskötseln hörande arbeten, som af skogsstaten

utfördes å sådana ecklesiastika boställen, hvilka vore församlingens enskilda

egendom, för så vidt nemligen boställets skogsafkastning öfverstege

husbehofvet. Om boställsskogens afkastning icke lemnade öfverskott,

blefve deremot, enligt departementschefens åsigt, förhållandet ett

annat. För detta fall hade i det 1887 års Riksdag förelagda regleringsförslaget

varit förutsatt, att godtgörelsen för skogsstatens åtgärder skulle

utgå af de ecklesiastika boställenas skogsfond. Härvid förekomme

emellertid, att sådana ecklesiastika boställen, som utgjorde någon viss

församlings enskilda egendom, icke lemnade bidrag till ifrågavarande

fond. Då på Kongl. Maj:ts framställning 1874 års Riksdag medgifvit,

att från ecklesiastika boställen inflytande försäljningsmedel för vissa besparade

skogstillgångar, som icke kunde anses tillhöra skogens reguliera

årliga afkastning, skulle få af Kong]. Maj:t disponeras till bekostande af

skogsindelning och erforderliga skogsodlingsarbeten å andra ecklesiastika

boställsskogar, hade man nemligen icke ansett sig kunna till ett för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

•29

församlingen främmande ändamål disponera öfver försäljningsmedel från

skog å boställe, soin utgjorde församlings enskilda egendom, hvarför

från tillämpning af beslutet uttryckligen undantag^ boställen af sistnämnda

slag. Den på grund af Kongl. Maj:ts och Riksdagens nyssberörda

beslut bildade fond, som jemlikt nådigt bref den 31 mars 1876

erhållit benämningen »de ecklesiastika boställenas skogsfond», hade i

öfverensstämmelse härmed ej heller ansetts kunna anlitas för bekostande

af skogsarbeten å boställen, som tillhörde församling under enskild

eganderätt; och det syntes departementschefen ej heller nu böra ifrågasättas

att af fondens tillgångar bestrida sådan kostnad för ifrågavarande

boställen, för Indika delaktighet i fonden icke egde rum. Vid beräkningen

af den inkomst, som i godtgörelse till statsverket för jägmästarnes

förrättningar å ecklesiastika boställen kunde vara att i och för

skogsstatens lönereglering påräkna, borde följaktligen från beloppet af

denna inkomst, i det Riksdagen år 1887 förelagda regleringsförslaget,

upptaget till 22,800 kronor, afräknas den del af detta belopp, af domänstyrelsen

beräknad till 524 kronor, som belöpte å sådana, viss församling

under enskild eganderätt tillhörande ecklesiastika boställen, hvilka

ej lemnade virkesöfverskott till afsalu, och borde alltså den ifrågavarande

inkomstposten upptagas med ett i jemnadt tal till 22,300 kronor

nedsatt belopp.

Vid den återremiss af löneregleringsfrågan, i hvad den afsåg jägmästarne

och kronojägarne, hvilken egde rum den 11 december 1885,

tick domänstyrelsen sig, enligt hvad ofvan blifvit antydt, äfven anbefaldt

att taga i öfvervägande, om och i hvad man skogsstatens förvaltningsåtgärder

å sådana allmänna, ej ecklesiastika skogar, från hvilka afkastning

icke inginge till statsverket, kunde böra statsverket af skogsafkastningen

godtgöras. På sidorna 69—71 i statsrådsprotokollet har

departementschefen redogjort för det yttrande, domänstyrelsen i sin

skrifvelse den 15 november 1886 med anledning deraf afgifvit; och

inheintas af denna redogörelse, att domänstyrelsen anfört, att, om de

skogar undantoges, der skogsstatens åtgärder i afseende å skogshushållningen

vore inskränkt till att endast hålla kontroll deröfver, att faststäld

skogsindelningsplan efterföljdes, och med afseende å hvilka någon

ersättning till staten af sådan anledning icke syntes böra ifrågasättas,

i öfrigt icke förekomme andra skogar än de till bergshandteringens

understöd anslagna och häradsallmänningarne, å hvilka skogsstaten verkstälde

förrättningar, utan att staten i allmänhet af skogarne droge någon

inkomst; samt att styrelsen af åberopade skäl funnit godtgörelse till

s. 30 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <S''.

30

statsverket icke heller från bergverksskogarne och häradsallmänningarne

böra ega rum.

Mot hvad doinänstyrclsen sålunda andragit, fann vid regleringsförslagets

föredragning den 25 april 1887 dåvarande departementschefen

ej något att erinra, utom för så vidt det rörde häradsallmänningarne i

de mellersta och sydligare delarne af landet, i fråga om hvilka departementschefen,

af skål, hvilka återfinnas på sidd. 71 och 72 i statsrådsprotokollet,

uttalade eu från domänstyrelsens skiljaktig åsigt; och har

nuvarande departementschefen i öfverensstämmelse med den uppfattning,

som år 1887 af dåvarande departementschefen gjordes gällande, och på de

af denne anförda skäl ansett sig böra hemställa, att, då häradsallmänning

stode under skogsstatens förvaltning, ersättning’ för jägmästares

förrättningar derstädes skulle godtgöras statsverket i enahanda ordning,

som föreslagits beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder å ecklesiastika

skogar. Den inkomst, som häraf kunde påräknas, skulle, upplyser

departementschefen, komma att uppgå till 3,000 ä, 4000 kronor årligen,

och syntes departementschefen lämpligen kunna beräknas till 3,200

kronor.

Vidkommande frågan om upphörande eller indragning till statsverket

af vissa jägmästarne nu tillkommande ersättningar inhemtas af

statsrådsprotokollet (sid. 37 och 38), att domänstyrelsen i sitt regleringsförslag

hemstält, att rättigheten till särskild ersättning borde för jägmästare

upphöra:

l:o vid utstämpling, på grund af nådiga brefvet den 9 december

1870, af kronans ekar och till master och spiror användbar furuskog

ä mark af krononatur, vare sig till enskildes behof eller till försäljning

för kronans räkning;

2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe,

enligt nådiga brefvet den 12 april 1873;

3:o vid utsyning, jemlikt. nådiga brefvet den li) augusti 1873, af

skadadt virke å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till ordnad

hushållning indelade;

4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda nådiga beslut, af

sådant virke, som ä indelad skog till följd af eld- eller stormskada

måste skyndsamt tillgodogöras utan sammanhang med den ordinarie

skogsafverkningen;

5:o samt då — på grund af förordningen den 18 september 1874

angående utsyning och försäljning af skogsalster i Kopparbergs och de

norrländska länen samt nådiga brefvet den 26 maj 1882, förordningen

den 29 juni 1866 angående dispositionsrätten till skogen å vissa skatte
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

hemman, nådiga brefvet sistnämnda dag angående dispositionen af vissa

öfverloppsmarker, stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i Vesterbottens

och Norrbottens läns lappmarker, nådiga brefvet den 27 juni

1879 angående grunderna för afvittring och storskifte i Sårna socken

med Idre kapellag samt nådiga brefven den 21 april 1882 och den 12

september 1884 angående grunderna för förvaltningen af Pajala och

Arvidsjaurs allmänningar — utsyning i de sex nordligaste länen egde

rum åt dertill berättigade å kronohemman, nybyggen, stockfångstskogar,

upplåtna till privilegierade sågverk, oafvittrade skatte- och frälsehemman,

vissa afvittrade skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver

skogen, hemman emot tillökning i mantal och ränta af öfverloppsmarker

tillagda skogstrakter, med skogsränta belagda och sålda öfverloppsmarker,

skatte- och frälsehemman i Sårna socken med Idre kapellag

äfvensom i Vester- och Norrbottens läns lappmarker, samt vid storskifte

eller afvittring bildade allmänningar i de norra länen.

Ersättningen vid sådana förrättningar, som omförmälts under punkterna

2:o och 5:o, utgår, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses,

med viss afgift, beräknad efter qvantiteten och dimensionerna af det

utsynade virket, och godtgöres af den, för hvars räkning utsyningen

sker; hvaremot ersättning för öfriga ifrågavarande förrättningar uppbäres

i form af reseersättning och dagtraktamente enligt resereglementet samt

gäldas, vid ekutstämpling af det under sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget

till rese- och traktamentspenningar, men eljest af de i följd af

förrättningen inflytande virkesförsäljningsmedlen.

I statsrådsprotokollet meddelas vidare, att af dessa ersättningar

endast de, som uppbures för ekutstämpling samt för utsyningsåtgärder

enligt punkten 5:o, vore af någon större betydenhet. Statsverkets utgifter

för ekutstämplingar uppginge till omkring 5,000 kronor årligen;

och de utsyningsafgifter, jägmästarne i de sex norra länen uppburit i

de fall, som berörts här ofvan under punkten 5:o, hade under åren 1875

—1884 i medeltal för år utgjort något mer än 42,000 kronor samt uppgått

år 1885 till 48,642 kronor 84 öre, år 1886 till 49,349 kronor och

år 1887 till 58,401 kronor.

I fråga särskilt om de sistberörda afgifterna anmärkte domänstyrelsen

vid framställandet af regleringsförslaget, att den inkomst, jägmästarne

hemtade af desamma, i hög grad vexlade inom olika revir och

ingalunda alltid stode i ett skäligt förhållande till det arbete, utsyningen

medförde, i det att inom revir, der skogarne, hvarå utsyningen egde

rum, vore hvarandra närbelägna eller utgjorde större sammanhängande

områden, en betydlig inkomst kunde lätt nog intjcnas, under det att i

s. 32 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <V.

32

andra revir med ogynsammare förhållanden inkomsten, oaktadt utsyniugsarbetet

vore långt mer betungande, blefve jemförelsevis ringa. Den omständigheten,

att utsyningsafgiften utginge efter storleken af den på utsyningsförrättaren

beroende afverkningen, syntes ock egnad att, då afgiften

tillfölle förrättningsrnannen, rubba dennes opartiska ställning.

Styrelsen ansåge derföre af vigt, att de ifrågavarande utsyningsafgifterna

icke vidare kornme att utgöra eu inkomst för jägmästarne utan i

stället inginge till statsverket, under iakttagande likväl att vid regleringen

af jägmästarnes löneförmåner hänsyn toges till måttet af det arbete

inom de olika reviren, för hvilket samma afgifter varit afsedda att utgöra

ersättning.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 25 april 1887 förklarade

dåvarande chefen för finansdepartementet, att han, som med domänstyrelsen

vore ense derom, att jägmästarne, likasom skogspersonalen i allmänhet,

borde i möjligaste mån ersättas med eu efter deras arbete afpassad

bestämd lön, icke hade något att erinra mot hvad styrelsen i

fråga om upphörande af nu omförmälda extra ersättningar hemstält.

Dock ansåge sig departementschefen böra erinra, att, äfven efter indragning

af de nu nämnda extra ersättningarne, en del sådana komme att

qvarstå; men efter hvad departementschefen inhemtat afsåge dessa, om

ersättning för skogsindelningar, hvilka numera i allmänhet uppdroges åt

extra jägmästare, undantoges, förrättningar, som mera sällan förekoinme

och hvaraf någon afsevärd inkomst icke kunde beredas.

Till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne januari har emellertid nuvarande

departementschefen vid behandlingen af frågan om upphörande

eller indragning till statsverket af ofvan omförmälda ersättningar anmält,

att till Kongl. Magt inkommit dels särskilda underdåniga framställningar

af hemmansegare och kronohemmansåbor i Sorsele, Stensele, Lycksele,

Malå och Arvidsjaurs lappmarkssocknar, att vid förestående reglering af

skogsstatens löner nu stadgad godtgörelse för skogsutsyning å hemmansskogar

i lappmarken måtte upphöra eller ock nedsättas; dels särskilda

af ledamoten af Riksdagens Andra Kammare, häradshöfdingen A. Hygrell

med underdånig skriftlaf den 24 maj nästlidet år öfverlemnade petitioner

från hemmansegare i Asele, Fredrika, Lycksele, Örträsks, Stensele och

Sorsele socknar i Vesterbottens län, deruti anhållits, att bestämmelserna

i § 8 af gällande afvittringsstadga för lappmarkerna den 80 maj 1873

om inskränkning i dispositionsrätten öfver hemmanen vid afvittring tilldelad

skog måtte upphäfvas och den för länets kustland gällande förordningen

angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning

af ungskog i stället tillämpas för lappmarken, men att, derest detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 8.

or»

■ >»>

yrkande icke kunde bifallas, nu utgående utsyningsafgifter måtte upphöra

eller åtminstone nedsättas; dels ock eu åt'' Vesterbottens läns landsting

i underdånig skrifvelse den 1 sistlidne oktober gjord framställning,

att till Riksdagen måtte aflåta^ nådig proposition derom, att den s. k.

Norrbottenslagen skulle tillämpas jemväl i de delar af länets lappmarker,

der afvittring försiggått och vunnit fastställelse, med utstämplingstvångets

upphäfvande för nämnda delar af lappmarken.

Öfver dessa framställningar, hvilka alla mer eller mindre direkt

åsyfta upphäfvande af eller nedsättning i de för skogsutsyning å hemman

i lappmarken för närvarande utgående afgifter, och beträffande

hvilka domänstyrelsen på grund af särskilda nådiga remisser sig utlåtit,

har departementschefen yttrat sig på sidd. 54—62 i statsrådsprotokollet.

Utskottet, som i fråga om detta yttrande i öfrigt hänvisar till berörda

protokoll, får ur detsamma här endast anmärka följande.

Med afseende å först omförmälda framställningar från hemmansegare

och kronohemmansåbor i vissa lappmarkssocknar har departementschefen

upplyst, att domänstyrelsen inhemtat yttranden från vederbörande

skogsinspektörer äfvensom från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens och Vesterbottens lån, hvilka. myndigheter af anförda skäl

afstyrkt afseende ä framställningarna, dervid likväl Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län erinrat, att, enär i fjelltrakterna vid

vattendragens öfre lopp sågtimmer endast betingade 25 ä 40 öre i pris,

eu utsyningsafgift af 10 öre för träd i dessa trakter syntes vara för hög.

För egen del hade domänstyrelsen, som funnit någon hufvudsaklig ändring

af nuvarande bestämmelser rörande ifrågavarande afgifter icke

påkallad, likväl, med afseende ä hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län erinrat, ansett utsyningsafgiften böra nedsättas till

hälften i trakter ofvanför den vid afvittringen bestämda eller eljest provisionel;

utstakade s. k. odlings- eller fjellgränsen, hvilka trakter, der

timmerutstämpling endast med stor varsamhet egde rum, torde motsvara

just dem, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande afsetts i fråga

om det ringa skogsvärdet.

Beträffande öfriga framställningar har departementschefen — med

erinran att på grund af 8 § i gällande afvittringsstadga för lappmarkerna

egare af frälse- och skattehemman och lägenheter ej öfver den vid afvittring

tilldelade skogen egde annan rätt, än att han derifrån finge dels,

utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och bränsle och dels,

efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän, fritt taga

eller försälja hvad derutöfver kunde, med bevarande för framtiden af

skogens bestånd, årligen afverkas — anmärkt, att till stöd för dessa

liili. till Riksd. Prat. 188.0. 4 Samt. 1 Afd. H Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

0 4

framställningar hufvudsakligen anförts, att hemmansegarne, stälda i beroende

af skogstjenstemännen, hindrades att pa ett rationelt och för sig

förmånligt sätt handhafva sin skog, samt att de nu bestämda utsyningsafgifterna

vore betungande och utgjorde eu orättvis beskattning.

Domänstyrelsen hade emellertid i ärendet inhemtat yttranden från

vederbörande skogstjenstemän samt Kongl. Maj.ts befallningshafvande i

Vesterbottens län. Förstnämnde tjensteman hade dervid anfört, bland

annat, att afverkningsrätten till tiertalet hemmansskogar i lappmarken

innehades dels på grund af eganderätt, dels på grund af afverkningskontrakt

utaf sågverksbolag och trävaruhandlare, hvilka disponerade

bl''Viss mantal eller nära tre fjerdedelar utaf i Lycksele, Örträsks, Stensele

och Sorsele socknar befintliga 13101/(;4 mantal med afverkningsbar

skog försedda hemman äfvensom hälften af befintliga hemman i Dorotea

och Fredrika socknar, tredjedelen af hemmanen i Asele socken samt ej

obetydlig del af hemmannen i Vilhelmina socken, oberäknadt i sist

nämnda fyra socknar träffade aftal om afverkningsrätt å viss tid; samt

åt,t den åsyftade förändringen i lagstiftningen skulle medföra orättvisa

och förlust för alla dem, som under förutsättning af i lag begränsad

afverkningsrätt på viss tid sålt sina skogar, hvilkas värde vid aftalets

slut måste blifva betydligt mindre, om de under afverkningstiden innehafts

med fri dispositionsrätt, än om de endast efter utsyning fått anlitas,

hvaremot afverkningsrättsinnehafvarne eller sågverksbolagen skulle

7 o O C

tillskyndas eu helt säkert till millioner uppgående vinst.

Kongl. Majrts befallningshafvande i Vesterbottens län hade ansett,

att det framstälda förslaget skulle leda till den långsamt växande skogens

förstörande och dermed till lappmarkens undergång, samt på grund

häraf och af i öfrigt anförda skäl hemstält, att detsamma måtte lemnas

helt och hållet utan afseende.

För egen del hade domänstyrelsen enrinrat, att, enligt hvad Kongl.

Magt år 1873 på gifven anledning meddelat Riksdagen, det vid verkstäld

utredning af lappmarksinbyggarnes på äldre författningar grundade

rättigheter framgått, att åborna icke fått sig tillförsäkrad någon

rätt till erhållande af bestämda skogsområden eller nyttjanderätt till

skog utöfver husbehofvet. Enligt vid skattläggning i lappmarkerna

på grund åt gammal häfd följd metod hade mantal och ränta beräknats

1 förhållande endast till antalet kreatur, som vid lägenheten utfodrades,

utan afseende ä något skogsområde vid lägenheten, hvithet senare deremot

enligt 1773 års metod tagits i beräkning vid skattläggning i nedre

landet. Ehuru på grund häraf afvittringen skulle kunnat inskränkas till

hemmanens inegor, såsom det säkraste och enklaste sättet att undan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förstörelse rädda lappmarkens skogar, hade likväl denna utväg icke ansetts

lämplig, enär jordbruket i dessa trakter icke kunde bestå utan understöd

från skogen. Hufvudsakligen af detta skäl hade skogsanslag medgifvits

hemmanen i lappmarkerna. Så framt det med hemmanens skogsanslag

sålunda afsedda ändamål, eller jordbrukets understödjande, genom

eu uthållig skogsafkastning fortfarande fasthölles, hvilket domänstyrelsen

för sin del ansåge vara af stor betydelse, vore för den skull nu, da llertalet

af heinmansskogarne vore i andras händer än den jordbrukande

allmänhetens, mer än någonsin af behofvet påkalladt, att gällande skogslagstiftning

för lappmarken bibehölles oförändrad.

Med framhållande att petitionärernas framställning om det s. k. utsyningstvångets

olägenheter vore öfverdrifven och obefogad, då i betraktande

toges skogarnes ofvan nämnda ändamål, hade domänstyrelsen vidare

tillkännagifvit, att, efter det den sedan 1884 på pröfning beroende

frågan om skogsstatens reglering blifvit afgjord, hvilken reglering äfven

berörde ordnandet af ifrågavarande utsyningar åt enskilde, det vore

d o in änsty relsen s afsigt att sä väl i berörda som i andra i samband dermed

stående afseenden utfärda reglementariska föreskrifter äfvensom att hos

Kong!. Maj:t föreslå eu del ändringar i nuvarande bestämmelser, bland

annat dels i fråga om utsyningarnas verkställande i lappmarkerna för

- eller 3 år i sänder, hvarigenom för resor mellan förrättningsställena

skulle tagas i anspråk mindre del af skogstjenstemärmens tid, som då

kunde användas till noggrannare undersökning å skogen å hvarje förrättningsställe,

dels angående skogsinspektörs befogenhet att på ort och

•ställe meddela föreskrifter eller vidtaga åtgärder för ändring i fråga om

utsyningar åt enskilde, som öfver dylik förrättning anmält missnöje, in. m.

Af skäl, anförda på sidd. 61 och 62 i statsrådsprotokollet, har

departementschefen för sin de! hemstält, att de underdåniga framställningarna

om ändring i gällande bestämmelser angående inskränkning i

dispositionsrätten öfver skogen å hemman och lägenheter inom Vesterbottens

läns lappmark icke måtte till någon Kongl. Majrts åtgärd föranleda.

Då statens skogstjenstemän följaktligen, enligt departementschefens

åsigt, fortfarande skulle ega skyldighet att å enskildes skogar i

lappmarken utstämpla virke till afsalu, kunde det icke annat än anses

billigt, att kostnaden för detta skogstjenstemärmens besvärliga och tidsödande

arbete framgent som hittills af skogsegarne godtgjordes, och departementschefen

saknade derför anledning att förorda bifall till merbernälde

petitionärers alternativt gjorda yrkande om afskaffande af utsyningsafgifterna.

Deremot syntes departementschefen det af domänstyrelsen,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Majts befallnings
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Statsutskottds Utlåtande Ar:u <S.

36

hafvande i Norrbottens län, framstälda förslag om nedsättning till hälften

af utsyningsafgiften i trakter ofvanom fjellgränsen vara förtjent af all

uppmärksamhet, likasom äfven, på sätt jemväl domänstyrelsen erinrat,

vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande dispositionsrätten öfver

skogen torde kunna vidtagas i syfte att, utan äfventyrande af statskontrollens

verksamhet, minska de olägenheter, som för jordegaren alltid

i någon män måste vara förbundna med denna kontroll. Departementschefen

anhölle att framdeles, sedan frågan om lönereglering för skogsstaten

hos Riksdagen förevarit till behandling, för de sålunda ifrågasatta

ändringarna få påkalla lvongl. Maj:ts uppmärksamhet.

Af skäl, hvilka återfinnas på sidd. 54 och 55 i statsrådsprotokollet,

har departementschefen slutligen, lika med domänstyrelsen, ansett,

att de af jägmästare förut uppburna afgifter för utsyningar i Kopparbergs

och de norrländska länen, som erlades af enskilde och nu skulle

till statsverket indragas, kunde lägst beräknas till 47,000 kronor om året.

Hvad angår den för skogsstaten föreslagna nya organisationen samt

de för samma stat ifrågasatta aflöningsförmåner och de vilkor, hvarunder

dessa skulle åtnjutas, så upptog det förslag till stat för skogsförvaltningen

i orterna, som domänstyrelsen i sin skrifvelse den 30

oktober 1884 framstält och oförändradt framlagt i utlåtandet den 15

november 1886, 9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 kronojägare.

Antalet öfverjägmästare skulle således blifva detsamma som nu

skogsinspektörernas, men deremot skulle någon jemkning ega rum i

öfverjägmästarnes tjenstgöringsområden, så att Jemtlands distrikt skulle

utvidgas med Vesternorrlands län och erhålla benämningen Mellersta

Norrlands distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes Södra Norrlands,

skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs län,

och distriktet derefter kallas Gefie-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet

skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län, och

det Ostra distriktet sålunda komma att inskränkas till Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.

Af de nuvarande 85 jägmästarebefattningarna skulle, såsom eu följd

af ändringar i revirfördelningen, indragas 11, i det att domänstyrelsen

ansett jägmästarnes antal kunna minskas med en inom hvardera af

följande län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands,

Grefleborgs, Verinlands, Vestinanlands, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Skaraborgs och Kristianstads län.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <$''.

37

Kronojägarnes antal skulle slutligen, på samma gång eu förändrad

lurläggning delvis egde rum af den nuvarande bevakarepersonalen, ökas

med 52, af hvilka för närvarande borde anställas 5 i Verrnlands, 2 i

Örebro, 6 i Vestmanlands, 3 i Upsala, 5 i Stockholms, 2 i Södermanlands,

5 i Östergötlands, 1 i Gotlands, 5 i Kalmar, 7 i Jönköpings, 6 i

Kronobergs, 1 i Blekinge, 3 i Kristianstads och 1 i Malmöhus län.

Det af Kong!. Magt för Riksdagen år 1887 framlagda förslaget till

stat upptog enahanda antal öfverjägmästare, jägmästare och kronojägare,

som domänstyrelsen sålunda ifrågasatt. I den skrifvelse, deri Riksdagen

anmälde sitt beslut i fråga om berörda förslag, anförde Riksdagen emellertid

i förevarande afseende, att den omständighet, att många revir,

särskildt i rikets mellersta och södra delar, funnes, der inkomsterna

vore så små, att de ej kunde anses stå i skäligt förhållande till förvaltningsutgifterna,

synts Riksdagen böra föranleda undersökning, huruvida

icke en sammanslagning af revir, som lemnade obetydliga eller inga

inkomster, kunde ega rum, så att reviren till vinnande af besparing

blefve större, samt att, enligt Riksdagens förmenande, i samma syfte

borde utredas, huruvida icke en jemkning af de föreslagna öfverjägmästaredistrikten

kunde åstadkommas.

På sidd. 51—53 i stadsrådsprotokollet har departementschefen nu

redogjort för hvad domänstyrelsen i sitt ofvtfn omförmälda utlåtande

den 15 oktober 1888 upplyst och anfört med anledning af berörda, af

Riksdagen framstälda anmärkningar, och får utskottet, som i öfrigt hänvisar

till protokollet, här meddela, att domänstyrelsen såsom resultat af

den af styrelsen verkstälda utredningen ansett framgå, att indragning af

flere jägmästaretjenster, än i det Riksdagen år 1887 förelagda regleringsförslaget

redan ifrågasatts, icke läte sig förena med ett nöjaktigt handhafvande

af statens skogsförvaltning, samt att minskning eller jemkning

af öfverjägmästarnes distrikt i följd häraf ej heller läte sig verkställa.

För egen del har departementschefen förklarat, att genom nämnda

utredning syntes honom nöjaktigt ådagalagdt, att någon ytterligare

reduktion af distrikten, utöfver den, som redan iakttagits i det Riksdagen

förelagda regleringsförslaget, icke utan men för skogsadministrationen

kunde ega rum, och att han derför saknade anledning att i detta

afseende förorda någon ändring i det uppgjorda statsförslaget.

Enligt hvad förut blifvit antydt, hemstälde domänstyrelsen i sitt

den 30 oktober 1884 afgifna regleringsförslag, att öfverjägmästarne, hvilka

skulle ersätta de nuvarande skogsinspektörerna, skulle ställas i spetsen

för skogsförvaltningen, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla

ett verkligt chefskap öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. IV:o S.

hvarmed åtskilliga ärenden, hvilka hittills dragits under den centrala

styrelsens pröfning, skulle öfverleinnas till öfverjägmästarnes afgörande.

Af statsrådsprotokollet sid. 36 inhemtas, att domänstyrelsen i fråga

om den utvidgade befogenhet, som borde tillkomma öfverjägmästarne

gent emot skogsinspektörerna, särskildt framhöll:

att förutom de frågor angående virkesförsäljning. deri skogsinspektörerna

redan fått sig anförtrodt att besluta, åtskilliga andra ärenden

förefunnes af beskaffenhet, att beslutanderätten deri med fördel kunde

från domänstyrelsen öfverflyttas på öfverjägmästarne;

att de årliga förslag rörande så väl virkesförsäljningar och vilkoren

derför som äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder,

hvilka hittills afgifvits af jägmästarne, i stället borde upprättas af öfverjägmästarne

med ledning af de uppgifter och framställningar, som jägmästarne

skulle hafva att för detta ändamål till dem afgifva;

att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar,

hvilken hittills utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde

öfverleinnas åt öfverjägmästarne, med skyldighet härvid för dem att,

der så erfordras, på stället undersöka förslagens lämplighet, genom

hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla eu större betydelse

än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till eu siffergranskning;

samt

att åt öfverjägmästarne äfven borde uppdragas att hafva inseende

öfver skogsstatsboställen och för skogsväsendet utarrenderade fastigheter

äfvensom att årligen till styrelsen afgifva berättelse öfver skogseld!

jagtväsende^

Hvad domänstyrelsen sålunda hemstält beträffande öfverjägmästarnes

ställning och ernbetsåligganden godkändes af Kongl. Magt, i de för Riksdagen

åren 1886 och 1887 framlagda förslagen i ämnet och har, enligt

hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, äfven nu vunnit Kongl.

Maj:ts gillande.

I fråga om öfverjägmästarnes atlöningsförmånor föreslog Kongl. Magt

vid 1886 års riksdag, med framhållande af det ansvarsfulla värf, som

komine att åligga innehafvarne af de tillämnade befattningarna, äfvensom

att det för skogsinspektörerna nu stadgade förbud att åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilde borde blifva gällande äfven för öfverjägmästarne,

att eu hvar af öfverjägmästarne skulle i aflöning erhålla 4,800

kronor, deraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt att efter intjenta fem år erhålla ålderstillägg

a 600 kronor;

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

39

samt att resepenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna

för fortskaffning och bostad under tjensteresor, skulle, med någon jemkning

i de belopp, som i detta hänseende utgått till skogsinspektörerna,

anvisas åt öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt med 1,000 kronor, åt

öfverjägmästarne i Vesterbottens, mellersta Norrlands, Gefle-Dala och

bergslagsdistrikten med 800 kronor till hvardera samt för en hvar af

öfverjägmästarne i östra, vestra, Smålands och södra distrikten 700

kronor, allt för år räknadt.

Det var härjemte förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande

skriftvexling, som koinme att blifva förenad med öfverjägmästarebefattningarna,

och det arbete med granskning af skogsindelningsplaner, som

enligt regleringsförslaget skulle öfverflyttas på innehafvarne af dessa

befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten lämpadt

årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet ställas

till öfverjäginästarnes förfogande, att emot redovisning användas till

skrifbiträde och skrifmaterialier in. in.; och erinrade dåvarande chefen

för finansdepartementet, att de anslag, som för dylikt ändamål kunde

blifva anvisade vid den närmare pröfning af behofven i detta hänseende,

hvilken borde e^a rum vid fastställande af de årliga generalförslagen

för skogsväsendet, i det närmaste borde komma att uppvägas genom

besparing af medel, som hittills af reservationsanslaget till skogsväsendet

utgått för biträde vid indelningsplaners granskning i domänstyrelsen

och hvilka medel, efter denna gransknings öfverflyttande på öfverjägmästarne,

icke vidare blefve för sådant biträde erforderliga.

Vid frågans föredragning i statsrådet den 25 april 1887 hade dåvarande

departementschefen icke annat att erinra mot de för öfverjägmästarne

sålunda föreslagna löneförmånerna, än att det ifrågasatta ålderstillägget

af särskild anledning (statsrådsprotokollet sid. 46) syntes honom

böra hänföras med tre fjerdedelar till lönen och med en fjerdedel till

tjenstgöringspenningarne.

Nuvarande departementschefen har beträffande öfverjäginästarnes

löneförmåner anslutit sig till den åsigt, chefen för finansdepartementet

år 1887 gjorde gällande.

Vidkommande allo ni ngen för jäc/mästarne hemstälde domänstyrelsen

i sitt regleringsförslag, att denna skulle bestämmas till lägst 2,500

kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar,

hvartill skulle komma tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,

att uppbäras, det första efter 5 års, det andra efter 10 års och det

tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring. De påfallande olikheter,

som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning, kommunikatio
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ner, klimat och lefnadsomkostnader egde rum mellan, å ena sidan,

reviren i de sex norra länen och särskildt de nordligare bland dessa,

samt, å den andra, reviren i det öfriga landet, äfvensom den betydande

minskning i inkomst, som indragningen till statsverket af utsyningsafgifterna

i Kopparbergs och de norrländska länen koinme att medföra

för revirförvaltare i dessa orter, uppgående i vissa fall till 2,000 kronor

och derutöfver för ar, betingade emellertid, att afiönirigen för jägmästarne

i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre än

lör de öfrige, och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning,

lämpade efter olika ortförhållanden. Den olikhet i löneförmåner, som

häraf påkallades, borde efter domänstyrelsens åsigt lämpligast förläggas

till tjenstgöringspenningarne; och föreslog jemväl styrelsen, att tjenstgöringspenningarne,

afsedda att för samtliga reviren i södra och mellersta

delarne af landet, ett revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs

län, eller tillsammans 41 revir, utgå med''1,000 kronor årligen, skulle,

hvad anginge öfriga revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för

13 revir till 1,400 kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.

Jägmästarnes resepenningar föreslog styrelsen, med någon jemkning

af de nuvarande beloppen, för jägmästarne i 27 revir till 600 kronor,

i 24 revir till 500 kronor, i 18 revir till 400 kronor, i 3 revir till 300

kronor, i 1 revir (Gotlands) till 200 kronor och i 1 revir (Ölands) till

100 kronor.

Med allenast motsvarande ändring rörande ålderstilläggen, som,

enligt hvad nyss omförmälts, för öfverjägmästarne tillstyrktes, hemstälde

departementschefen år 1887 om bifall till hvad domänstyrelsen sålunda

föreslagit i fråga om jägmästarnes löneförmåner; och har nuvarande

departementschefen jemväl i denna del instämt med sin företrädare.

I den fasta aflöningen för kronojägame ifrågasatte domänstyrelsen

icke annan förändring, än dels att förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar

skulle något jemkas, så att den förra blefve lika för

alla klem oj ägare och, der ortförhållanden påkallade högre löneförmåner,

örhöjningen, i likhet med hvad som iakttagits rörande jägmästarne.

kornme att falla på den del af aflöningen, som alltid uppbures af den

verkligen tjenstförrättande, eller tjenstgörings- och resepenningarne, dels

ock att hyresersättning, som icke vidare borde hänföras till lönen utan

upptagas särskildt, skulle tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade

boställen, med belopp, som kunde anses motsvara de fördelar af boställsägenhet,

hvilka icke plägade tagas i beräkning vid uppskattning af

kronojägareboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag, innehafvaren

finge vidkännas, eller den fria bostaden och i allmänhet äfven

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

41

bränsle. I öfverensstämmelse härmed föreslog domänstyrelsen, att för

kronojägare lönen måtte bestämmas till 400 kronor samt tjenstgöringspenningarne,

om han vore anstäld i något af de sex nordligaste länen,

till 150 kronor, men eljest till 100 kronor; att resepenningar måtte få

uppbäras, såsom nu vore fallet, af kronojägare i de norrländska samt

Kopparbergs län och dessutom af kronojägare i Vermlands län med 100

kronor för år; samt att en hvar kronojägare, som vore i saknad af bostadslägenhet,

måtte få uppbära hyresersättning med 100 kronor.

Emellertid vore, framhöll domänstyrelsen, af behofvet påkalladt, att

härutöfver någon ökning i inkomst bereddes kronojägarepersonalen. I

detta syfte föreslog domänstyrelsen, på sätt redan omförmälts i fråga

om skogsstatens förrättningar å ecklesiastik skog, att kronojägare skulle

få uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre, då han efter jägmästares

bestämmande ledde utverkning, skogsodling eller annat arbete å allmän

skog, som icke stode under skogsstatens förvaltning; och, enär dylika

förrättningar icke kunde i de nordligare länen, der boställen och utarrenderade

kronoegendomar vore färre till antalet, förekomma i samma

omfattning som i de sydligare, ansåg domänstyrelsen att kronojägare i

Kopparbergs och de norrländska länen borde tilläggas enahanda dagarfvode

af 2 kronor 50 öre, då han biträdde vid der förekommande utsyningsförrättning,

för hvilken utsyningsafgift erlades af enskilde. Genom

dessa dagarfvoden skulle, enligt i domänstyrelsen gjord beräkning, en

tillökning i inkomst beredas kronojägarne, vexlande från lägre belopp

intill högst 120 kronor årligen.

Föredragande departementscheferna hafva så väl år 1887 som innevarande

år förordat bifall till hvad domänstyrelsen i fråga om kronojägarnes

löneförmåner sålunda föreslagit.

Såsom af statsverkspropositionen framgår, har Kongl. Maj:t äskat

Riksdagens medgifvande, att de till jägmästare anslagna boställen, hvilka

Kongl. Maj:t icke funne böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet

bibehållas, finge under vissa förutsättningar till statsverket indragas.

Utskottet, som nedan kommer att närmare redogöra för Kongl. Maj:ts

berörda framställning, anser sig, beträffande de skogsstaten anslagna

boställena, böra i detta sammanhang anmärka, att, enligt hvad statsrådsprotokollet

(sid. 44) gifver vid handen, bland de nuvarande kronojägarne

100 innehafva bostadslägenheter; att domänstyrelsen, med hänsyn till

den svårighet, som för innehafvarne af dessa kronojägarebefattningar

skulle möta att i närheten af deras bevakningstrakter förhyra lämplig

bostad, ansett det i allmänhet vara oundgängligen af behofvet påkalladt,

att dessa oftast obetydliga boställen för sitt ändamål bibehölles, samt

Bill. till Riksd. Prut. ISSt). 4 Sami. 1 Afd. I! Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tillika uttalat den mening, att, om i följd af kronojägarnes förändrade

förläggning vid den ifrågasatta omregleringen ett eller annat bevakareboställe

icke blefve för ändamålet vidare behöfligt eller användbart, indragning

af sådant bevakareboställe, då detsamma vore beläget å kronopark,

likväl icke borde ifrågakomma, utan bostället äfven i sådant fall

bibehållas för skogsväsendet, som då lämpligen skulle kunna göra sig

detsamma till godo genom dess upplåtande åt skogsarbetare under

arrende eller såsom ersättning för skogsarbeten och biträde vid skogsbevakning

äfvensom att dispositionen af bevakareboställe, som icke ansåges

vidare kunna för dylikt ändamål användas, borde i hvarje särskildt

fall göras till föremål för Kongl. Maj:ts pröfning; att nuvarande departementschefen

icke heller gjort någon hemställan om indragning af kronojägareboställen;

samt att, beträffande det afdrag ä afiöningen, som innehafvare

af boställe borde få vidkännas, departementschefen, på sätt af

statsrådsprokollet närmare inhemtas, föreslagit, att boställets uppskattade

afkomst skulle afgå å indelningshafvarens lön och, om boställsafkastningen

öfverstege denna, till öfverskjutande beloppet å tjenstgöringsoch

resepenningarno, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren

att under ledighet till vikarien kontant utgifva hvad som

erfordrades till tjenstgörings- och resepenningarnes fyllande till de i

staten upptagna belopp.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

Den för skogspersonalen föreslagna staten är, såsom af det nu anförda

framgår, af följande innehåll:

!

Tjenst-

i

Lön.

i

görings- penningar. j

Summa. |

»1

öfverjägmästare

3,200

1,600

4,800?

8

d:0

25,600

12,800

38,4001

1

jägmästare.............

1,500

1,600

3,100

9

d:0

13,500

14,400

27,900:

1

<1:0 .............

1,500;

1,400

2,900j

12

d:0 .............

18.000

16,800

34,800;

• 1

<1:0 ............

1,500

1,200

2,700

9

d:0 .............

13,500

10,800

1,000

40,000

24,300|

2,5001

100,000!

1

40

d-0 ......

1,500;

60,000

d:0

1

128

kronojägarej . de ^

<1:0 |

norra li

nen.

400

51,200

150

19,200

550:

70,400:

1

<1:0 | i de in

efterstå och

400

100

500!

södra

delarne

af

I

133

d:0 1 af landet.

53,200,

13,300

66,500;

Summa

245,000|

134,350

379,350;

Resepenningar:

|

1

öfverjägmästare

1,000

—

i

4

d:o (800 kr.)

3,200

—

I

4

d:o (700 » )

2,800

—

27 jägmästare (600 » )

16,200

—

24

d:o (500 » ) 12,000

—

18

d:0 (400 »)

7,200

—

|

3

d:0 (300 »)

900

—

i |

1

d:0 (200 » )

200

—

:

1

d:o (100 » )

100

134 kronojägare (100 »)

13,400

1

—----

57,000

Hyresersättning:

i

163

kronojägare (100 kr.) .....

!--

----

16,300

Summa kronori ---!--1 452,650;

Efter 5 ar kan afiöningen köjas:

med 600 kronor.

Atlöniugen kali höjas efter 5;

år med 500 kronor, efter 10''

år med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med nya 500

kronor.

Der boställslägenhet saknas, utgår

hyresersättning med 100|

kronor.

I

V

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indelningshafvarens

lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till Överskjutande beloppet å. tjenstgöring- och

vesepenningarne, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet till vikarien kontant

utgifva hvad som erfordras till tjenstgörings- och resepenningarnes fyllande till de i staten upptagna belopp.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Såsom, vilkor för åtnjutande af de ifrågasatta löneförmånerna liar

lvongl. Maj:t ansett böra stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad

så väl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden.

som ock den reglering af tjen stgöri ngsom råd ej som kan varda

föreskrifven;

att^ med ordinarie tjenst vid skogsstaten icke må förenas annan

tjenst a rikets, Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning

. vid skogsläroverk eller såsom domänintendent, och ej heller

annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig

ior fullgörande af tjenstgöringen vid skogsstaten, dock att tjensteman,

som vid clen nya löneregleringens inträdande innehar tjenst utom skogsstaten,

må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen

vid denna stat hinderlig;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de

gränser, domänstyrelsen bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar

åt enskilde;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöring^- och resepenningar

få. uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verklig®!1

tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöring

befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger upphala

hela lönen., men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan förpligtas

att glinder ledigheten, utöfver sina tjenstgörings- och resepenningai,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända

a deistulägg, likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget

skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att

innehafvare!! »under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestrid!

sm egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att

hans tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna''väl vitsordas,

samt. med iakttagande att den högre aflöningeu ej får tillträdas förr

an vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjenstealdern

blifvit uppnådd; börande härvid öfverjägmästare tillgodoräknas

• 611 , ’ ian ^en nya statens utfärdande varit förordnad till skogsmspektör,

och jägmästare den tid, lian likaledes före den nya statens

utfärdande enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning

eller skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst, som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

under afbidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie

innehafvare besatt;

att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare

fem är och det tredje ålderstillägget efter nya fem år, allt under enahanda

vilkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget;

att af ålderstillägg tre fjerdedelar skola räknas till lönen och en

fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar; samt

att skogstjensteman eller skogsbetjent skall, då han uppnått 60

lefnads- och minst 30 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå,

Kongl. Maj:t eller domänstyrelsen, der det tillkommer denna att afsködet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjeusten

qvarstå.

Beträffande de skäl, som legat till grund för hvad Kongl. Maj:t

föreslagit i fråga om skogspersonalens pensionering, får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet sid. 46 och 47.

Rörande Kongl. Maj:ts förslag, att de till jägmästare anslagna boställen,

Indika Kongl. Maj:t icke funne böra för ändamålet eller eljest

för skogsväsendet bibehållas, skulle på vissa vilkor till statsverket indragas,

inhemtas af statsrådsprotokollet (sid. 43—44 och 67) hufvudsakligen:

att sedan under de senare åren en fortgående indragning egt

rum af jägmästareboställen, i den mån desamma genom boställshafvares

afgång blifvit lediga, återstode för närvarande endast 13 dylika boställen,

upplåtna åt indelningshafvare; att i fråga om 6 af dessa särskilda

anledningar påkallade deras bibehållande för skogsväsendet; men

att öfriga 7 boställen ansetts böra vid löneregleringen indragas till

statsverket, dervid dock eu hvar af de nuvarande innehafvarne borde

få åtnjuta fardagsår enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion,

så att han följaktligen ej blefve skyldig afträda bostället

förrän vid midfasta:! året efter det, då löneregleringen trädde i tilllämpning,

samt vidare ega att, om han så önskade, under sin återstående

tjenstetid fortfarande innehafva bostället emot det afdrag å den

kontanta lönen, bostället vid ny uppskattning ansåges böra betinga;

hvarjemte, då indragning verkstäldes, samma förmån borde få åtnjutas,

som i andra dylika fall tillerkänts boställsinnehafvare, eller att lösen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

40

efter värdering’, af staten erlades för sådana å bostället befintliga, afträdaren

tillhöriga åbyggnader, hvilka funnes vara för bostället nyttiga.

Vidkommande det af Kongl. Maj:t äskade medgifvandet i fråga

om disponerandet af uppkommande behållningar å de n}?a atlöningarna

inhemtas af statsrådsprotokollet (sid. 68), att domänstyrelsen i det

regleringsförslag, som år 1887 utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,

ifrågasatt, att å extra stat måtte uppföras ett anslag af 15,000

kronor för att vid den nya löneregleringens genomförande vara att

tillgå, för den händelse att icke åt alla nuvarande ordinarie skogstjenstemän

skulle kunna beredas plats å den nya staten, men att nuvarande

departementschefen af anförda skäl ansett, att för ifrågavarande

ändamål blefve tillräckligt sörjdt, i fall Kongl. Maj:t, såsom ock skett

i det Riksdagen år 1887 förelagda förslaget, begärde Riksdagens medgifvande,

att, derest den föreslagna regleringen icke kunde genast i

alla sina delar genomföras, uppkommande behållningar å de anvisade

nya löneanslagen finge användas för att bestrida aflöningen för de

tjenstemän, hvilka kunde blifva qvarstående å gammal stat.

Beträffande slutligen Kongl. Maj:ts för den nya regleringens genomförande

framstälda anslags fordran får utskottet meddela, att departementschefen

till statsrådsprotokollet (sid. 67—73) i fråga om kostnaderna

för regleringen anfört hufvudsakligen följande.

Från slutsumman å den föreslagna staten, utgörande.

.................................................................................... kronor 452,650: —

skulle komma att afgå uppskattade afkomsten af

skogsstatens innehafvande boställen, hvilken afkomst

kunde upptagas till.......................................... » 5,442: —

då återstoden utgjorde ....................................................... kronor 447,208: —

För att bestrida de ålderstillägg, hvartill skogstjenstemän vid löneregleringens

trädande i kraft kunde finnas berättigade, erfordrades vidare

medel, hvilka departementschefen af anförda skäl (sid. 67 och 68)

ansåge lämpligen kunna beredas genom uppförande af ett förslagsanslag

till belopp af 84,400 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

För skogsstatens aflöning i enlighet med det nu föreliggande förslaget

konnne således att erfordras:

bestämdt anslag............................ kronor 447,208: —

till ålderstillägg, förslagsvis » 84,400: — kronor 531,608: —

i följd hvaraf, och då det nu för skogsstaten anvisade

anslaget utgjorde............................................. » 412,293: —

en förhöjning i anslaget blefve behöflig med........... kronor 119,315: —

Detta belopp utvisade emellertid icke den rätta kostnaden för regleringen,

hvilken i sjelfva verket komme att ställa sig vida lägre.

Den berörda ökade utgiften skulle nemligen till eu icke ringa del

komma att motvägas af de ökade inkomster, som genom åtgärder, stälda

i samband med regleringen, komme att tillflyta statsverket.

Sålunda skulle till statsverket komma att ingå:

dels de af jägmästarne förut uppburna utgifter för utsyningar i

Kopparbergs och de norrländska länen, som erläggas af enskilde och

hvilka ansetts kunna lägst beräknas till ....................... kronor 47,000: —

dels ersättning för jägmästarnes förrättningar å

ecklesiastika boställen med ett beräknadt belopp af

minst........................................................................................... )> 22,300: —

dels ock ersättning för jägmästarnes förrättningar

å häradsallmänningar med ett beiäiknadt belopp af... » 3,200: —

hvadan alltså genom de i sammanhang med skogsstatens

lönereglering ifrågasatta åtgärder eu direkt

inkomst skulle tillföras statsverket af...................... kronor 72,500: —

Lades till berörda summa å 72,500 kronor den besparing, som

skulle uppstå genom indragning af vissa utaf jägmästarne hittills åtnjutna

extra ersättningar, hvilka guldits af statsmedel och hvaraf särskild!

den från sjunde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar

utgående godtgörelsen för ekutstämplingar vore af betydenhet

samt för år beräknats till omkring 5,000 kronor, torde den ökade utgift,

som, för skogsstatens reglering på föreslaget sätt, skulle under år 1890

drabba statsverket, icke komma att uppgå till mer än omkring 40,000

kronor. Det borde derjemte bemärkas, att i följd af det höga antal

tjenstår, flertalet af de nuvarande skogstjenstemännen uppnått, utgifterna

för ålderstillägg under den första tiden efter regleringen komme

att blifva betydligt större, än som under normala förhållanden borde

blifva fallet, i det att för ålderstillägg under år 1890 ett anslag af

84,400 kronor ansetts behöflig!, medan, enligt hvad inom domänstyrelsen

beräknats, medelsiffran å ålderstillägg enligt den föreslagna nya staten

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

icke borde för år öfverstiga 58,000 kronor. Slutligen kunde äfven härtill

läggas, att till extra kronojägare af reservationsanslaget för skogsväsendet

förut utbetalts omkring 17,000 kronor, hvilken utgift hädanefter

ej komme att bestridas från detta anslag, enär de ordinarie kronojägarnes

antal efter regleringen ökades.

Efter att hafva redogjort för det föreliggande regleringsförslaget

har departementschefen, innan lian öfvergått att yttra sig rörande ofri ga

anslagsbehof under skogsväsendet, anfört följande, hvilket utskottet

ansett böra här ordagrant inflyta:

»I detta sammanhang torde jag vidare böra erinra om Eders Kong].

Maj:ts den 5 oktober nästlidet år fattade beslut om införande af militära

öfningar för lärjungarne vid statens skogsläroverk.

Sedan fråga blifvit väckt om utbildande af lärlingarne vid statens

lägre skogsskolor och eleverna vid skogsinstitutet till reservunderbefäl

och reservbefäl vid armén, anmodade chefen för landtförsvarsdepartementet,

med öfverlemnande af en i frågan utarbetad promemoria, domänstyrelsen

att häröfver afgifva underdånigt utlåtande. Efter att hafva

hört vederbörande skogsskoleföreståndare och direktören vid skogsinstitutet

afgaf domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27 februari

1888 det infordrade utlåtandet, deruti styrelsen, som icke ansåg det

tillkomma sig att utreda, i hvad mån genomförandet af det ifrågavarande

förslaget komme att medföra gagn för försvarsväsendet, i öfrig!,

under framställande af anmärkningar vid vissa delar af förslaget, hufvudsakligen

anförde, att eu militärisk utbildning af den beskaffenhet, förslaget

afsåge, icke ansåges komma att inverka ofördelaktigt på undervisningen

vid skogsläroverken, utan syntes vara egnad att i vissa afseenden

främja lärjungarnes utveckling i praktisk rigtning.

Chefen för landtförsvarsdepartementet öfverlem.nade sedermera till

finansdepartementet en med ledning af framstälda anmärkningar omarbetad

promemoria rörande det ifrågasatta införandet af militära öfningar

vid skogsläroverken. Af innehållet i detta förslag torde jag nu

allenast behöfva erinra derom, att förslaget, som var bygdt på den förutsättning,

att för erhållandet af fullständigt afgångsbetyg från lägre

skogsskola eller skogsinstitut skulle erfordras att med nöjaktig skicklighet

hafva genomgått stadgade militära öfningar, i detta hänseende

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

kräfde af lärjunge vid lägre skogsskola sådana öfningar under 75 dagar,

fördelade på 2 år, med GO dagar under det första och 15 under det

andra, samt af elev vid skogsinstitutet 105 dagars öfningar, fördelade på

3 år, med 30 dagar under första, 30 dagar under andra samt 45 dagar

under tredje året, förutom fem timmars praktisk och teoretisk militärundervisning

hvarje vecka under vintermånaderna. I nämnda öfningstider

voro inberäknade de lärlingarne och eleverna såsom värnpligtige

åliggande öfningar. Af lärlingarne vid skogsskolorna skulle öfningarne

fullgöras vid det regemente, inom hvars stånd vederbörande skogsskola

vore belägen, och af eleverna vid skogsinstitutet vid något af de båda

lifgardesregementena till fot. Utexaminerade skogslärlingar skulle benämnas”

»underjägare», i stamrullorna upptagas under denna titel och

afses att vid mobilisering och i krig användas såsom vice korporaler

intill 32 års ålder. Utexaminerade elever vid skogsinstitutet borde åter

af Eders Kongl. Magt förordnas, om de anstäldes i skogsstatens tjenst,

till »jägmästareassistenter» och, om de icke erhölle anställning i nämnda

tjenst, till »extra jägmästare». Äfven de sistnämnde skulle lyda under

skogsstatens instruktion med skyldighet att för tjenstgöring vid nämnda

stat i mån af behof vara till domänstyrelsens disposition. Så väl jägmästareassistenter

som extra jägmästare skulle upptagas i stamrullorna

med dessa titlar och afses att vid mobilisering och i krig användas

såsom underlöjtnanter. De militära skyldigheterna borde af så väl de

ena som de andra bibehållas, så länge de befunne sig i värnpligtsåldern,

och af dem, som vunne anställning i skogsstatens tjenst, derutöfver,

så länge deras anställning vid skogsstaten varade.

Derjemte ifrågasattes, huruvida icke lärlingarne vid de enskilda

skogsskolorna vid Skogshåll och Presterud borde åläggas enahanda

öfningsskyldighet, som blefve stadgad för lärlingarne vid statens lägre

skogsskolor.

Vid underdånig anmälan den 5 nästlidne oktober af detta ärende

tillät jag mig erinra, att då de unge män, som utbildades, till skogsbetjente

och skogstjenstemän i åtskilliga afseenden borde förvärfva sig

egenskaper, som hade mycket gemensamt med krigarens, såsom vana

att föra befäl, disciplin, fysisk uthållighet, skicklighet att använda skjutvapen,

örtkännedom in. in., staten, i den mån sådant utan menlig inverkan

på de blifvande skogstjenstemännens utbildning för sitt egentliga

lefhadskall eller utan olägenhet för skogsadministrationen kunde

ske, borde tillgodogöra sig de omförmälda egenskaperna genom att åt

skogspersonalen gifva en sådan utbildning, att den vid härens ställande

på fältfot kunde användas som reservbefäl och reservunderbefäl vid

Bill. till Jtileisd. Prat. IS8.9. 4 Sami. 1 Afd. b'' Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hären och framför allt vid landstormen; samt att det syntes så mycket

mindre obilligt, att staten af lärlingarne och eleverna vid skogsläroverken

utkräfde en sådan skyldig-het, som staten genom den kostnadsfria

undervisningen för deras egentliga lefnadskall beredde dem väsentliga

förmåner, och den militära utbildningen, som skulle komma dem

till del, äfven om den kräfde något längre tid än den, som enligt värnpligtslagen

skulle bibringas hvarje svensk krigsduglig man, i allt fall,

på sätt ej mindre skogsläroverkens förståndare än äfven domänstyrelsen

vitsordat, komme att öka elevernas duglighet för sitt fack. På

grund af hvad sålunda blifvit. erinradt och då det mått af militärisk

öfning, som enligt omförmälda promemoria skulle bibringas skogslärlingarne

och eleverna, vore det minsta, som för ändamålet kunde ifrågasättas,

täcktes Eders Kongl. Majt besluta, att, såsom vilkor för erhållandet

af fullständigt afgångsbetyg från vare sig någon af statens skogsskolor

eller skogsinstitutet, skulle för de lärlingar och elever, som hädanefter

vid läroverken inskrefves, fordras att hafva med nöjaktig skicklighet

genomgått de militära öfningar, som i promemorian för hvardera

slaget af läroverk upptoges; och anbefaldes domänstyrelsen att

med ledning af de i öfrigt i promemorian föreslagna bestämmelser afgifva

förslag till de förändringar i gällande stadgar för de allmänna

skogsläroverken af den 13 april 1886, som af den sålunda stadgade

öfningsskyldigheten kunde påkallas.

Rörande vissa i omförmälda promemoria föreslagna bestämmelser

i afseende på skogslärlingarnes och skogselevernas anställande såsom

volontärer vid särskilda regementen samt aflöning och andra ersättningar

åt dem under öfningstiderna, förklarade sig Eders Kongl. Magt

vilja framdeles besluta på föredragning af chefen för landtförsvarsdeparteinentet.

Å de föreslagna föreskrifterna i fråga om utexaminerade

skogslärlingars och skogselevers fjenstgöringsskyldighet ej mindre i

militäriskt hänseende än äfven i vissa afseende)! i skogsstatens tjenst,

deras benämning m. in., äfvensom om utsträckning af öfningsskyldigheten

till lärjungar vid de enskilda skogsskolor, som åtnjuta statsunderstöd,

behagade Eders Kongl. Maj:t tillåta mig att i sammanhang med

frågorna om ny lönereglering för skogsstaten samt om anslagsbehofven

för skogsväsendet för år 1890 få å nyo påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet-,

och utbedjer jag mig att till frågan om militära öfningar

för lärjungarne vid nyssnämnda enskilda skogsskolor få återkomma vid

anmälan åt gjorda framställningar om anslag för den enskilda skogsundervisningen.

Vidkommande de utexaminerade skogslärlingarnes och skogsele
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

vernas militära tjenstgöringsskyldighet var, såsom jag nyss erinrat, i

promemorian förutsatt, att denna tjenstgöringsskyldighet skulle för utexaminerade

skogslärlingar äfvensom för sådana utexaminerade skogselever,

som icke erhölle anställning i skogsstatens tjenst, fortvara, så

länge de befunne sig i värnpligtsåldern eller intill fylda 32 år, men för

de elever, som blefve vid skogsstaten anstälde, derutöfver, så länge

denna anställning varade. Domänstyrelsen, som icke haft något att

erinra vid förslaget om den ifrågavarande skogspersonalens militära

skyldighet intill värnpligtsålderns utgång, har deremot beträffande den

föreslagna tiden för de egentliga skogstjenstemännens militära skyldighet

anmärkt, att, om denna utsträcktes till hela den tid, anställningen

i skogsstaten varade, komme i mobiliseringsfall och krigstid skogsadministrationen

i orterna att ligga helt och hållet nere, hvarjemte,

utom det att freqvensen till de svagt aflönade skogsstatsbefattningarne

till skada för corpsens tjensteduglighet kunde minskas, det syntes vara

allt för betungande för skogsstatens medlemmar, att, utöfver deras hufvudsakliga

uppgift, dem pålades eu helt annan, på deras lefnadsförhållanden

så djupt ingripande som möjlig krigstjenst ända till pensionsåldern.

Styrelsen bär derföre hemstält, att ifrågavarande militära skyldighet,

om den samma ansåges böra utsträckas öfver tiden för allmän

värnplikt, dock måtte upphöra efter fylda 45 år.

Jag bestrider icke, att, derest afsedt vore att vid mobilisering eller

i krig använda skogsstatstjenstemännen som reservbefäl vid hären, fog

i mycket kunde finnas för de af domänstyrelsen uttalade farhågor.

Enligt hvad jag inhemtat, påräknar likväl krigsstyrelsen allenast, att

de militäriskt utbildade skogstjenstemännen, likasom äfven skogsbetjente,

skulle i förekommande fall kunna anlitas såsom befäl och underbefäl

vid landstormen, hvarom äfven uttryckligt stadgande borde meddelas.

Då sålunda den militära tjenstgöringen för hvar och en komme att inskränkas

till försvaret af hemorten, torde grund ej vidare förefinnas

för farhågan, att skogsadministrationen i orterna vid krigstillfälle komme

att alldeles ligga nere, likasom ej heller eu så väsentligt begränsad

militär tjenstgöringsskyldighet kan anses komma att verka afskräckande

för dem, som eljest önska inträda i skogsstatens tjenst. Dock finner

äfven jag, lika med domänstyrelsen, någon inskränkning af den föreslagna

tiden för skogsstatstjenstemännens militära skyldighet önsklig,

men, då det från domänstyrelsen infordrade förslag till ändringar i

stadgarne för skogsläroverken ännu icke inkommit, och det synes mig

lämpligt, att frågan om skogspersonalens militära öfnings- och tjenstgöringsskyldighet

i hela dess vidd samtidigt förekommer till definitivt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

afgörande, hemställer jag, att med pröfning af de föreslagna nya bestämmelserna

rörande utexaminerade skogslärlingars och skogselevers

tjenstgöringsskyldighet in. m. må anstå, intill dess nvssberörda utlåtande

inkommit.»

Beträffande anslagen till statens skogsskolor och för skogsinstitutet

har Kongl. Maj:t, enligt hvad statsverkspropositionen utvisar, icke föreslagit

någon förändring.

Å anslaget för den enskilda skog sundervisningen har Kong!. Maj:t

icke heller ifrågasatt någon ändring. Till statsrådsprotokollet har emellertid

departementschefen — efter att hafva erinrat, att från berörda

anslag, 8,600 kronor, för närvarande utginge bidrag, bland annat, med

3,800 kronor till enskilda skogsskolan vid Presterud i Vermlands län

och med enahanda belopp för uppehållande af undervisningen vid Skogshålls

skogsskola i Södermanlands län, samt att skogsskolan vid Skogshåll,

som tillförene underhållits af Södermanlands läns hushållningssällskap,

numera så till vida vore en statens skola som staten öfvertagit

skolan, mot det hushållningssällskapet förbundit sig att under tre

år från och med den 1 januari 1888 kostnadsfritt för staten tillhandahålla

för skolan lämplig lokal — anfört att, enär de skäl, som föranledt

Kongl. Maj:ts beslut om införande af militära öfningar vid statens skogsläroverk,

äfven syntes departementschefen ega giltighet i fråga om de

af statsmedel väsentligen underhållna skogsskolorna vid Skogshåll och

Presterud, helst en utsträckning af öfningsskyldigheten till lärjungarne

äfven vid dessa skolor skulle tillföra ortförsvaret en afsevärd förstärkning

af reservunderbefäl, departementschefen ansåge sig böra förorda,

att Kongl. Maj:t, derest Riksdagen anvisade de för ifrågavarande skolor

afsedda medel, måtte föreskrifva, att lärjungarne vid Skogshålls skogsskola

skulle vara underkastade samma militära öfningsskyldighet som

lärlingarne vid statens skogsläroverk, äfvensom för beviljande af anslaget

till Presteruds skogsskola såsom ytterligare vilkor jemte de nu gällande

uppställa, att lärlingarne vid skolan likaledes underkastades sagda

öfningsskyldighet.

I fråga om de omständigheter, som föranledt Kongl. Maj:ts framställning,

att ordinarie anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet måtte höjas med 172,685 kronor

till 386,992 kronor, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

(sid. 78—80) och får här endast meddela, att, då det för ifrågavarande

ändamål i 1889 års stat uppförda extra anslag å 99,000 kronor blefve

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o 8.

53

för år 1890 obehöflig!, den verkliga nu föreslagna förhöjningen under

anslagstiteln komme att utgöra 73,685 kronor, deraf omkring 25,000

beräknats för utgifter, som följde af de i sammanhang med regleringsförslaget

ifrågastälda förändrade anordningar beträffande skogsskötsel»

å vissa kronans egendomar, och återstoden, eller 48,685 kronor, för i

öfrig! ökad kostnad för skogsförvaltningen.

I fråga om den af Kongl. Maj:t begärda rätt att för skogsinköp

disponera öfver köpeskillingarne för vissa försålda kronoegendomar har

departementschefen erinrat derom, att, enligt hvad Riksdagen i skrifvelse

den 7 mars nästlidet år anmält, Riksdagen med bifall till en af Kongl.

Maj:t gjord framställning medgifvit,

att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om Norrland

belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda och för statsverkets

räkning utarrenderade egendomar, Indika i arrende lemnade mer än 200

kronor men icke utöfver 400 kronor, det Ange bero af Kongl. Maj:t att,

efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen

fortfarande borde för kronan bibehållas eller till större eller mindre

del försäljas; samt

att, der Kong]. Maj:t pröfvade försäljning böra ega ruin, densamma

Ange ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl. brefvet

den 29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman och lägenheter,

med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl.

Maj: t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen

meddela;

dock under vilkor att de genom försäljningen inflytande medel

skulle användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark; Indika medel borde inlevereras till riksgäldskontor! och der

bokföras på sätt nu vore stadgadt angående köpeskillingarne för de

kronoegendomar, som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874;

och hade hvad Kongl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat genom

nådigt bref den 18 maj 1888 till efterrättelse meddelats.

Som i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen enligt skrifvelse

den 24 maj 1877 medgifvit i fråga om de medel, som inflöte vid försäljning

af kronoegendomar enligt kongl. brefvet deri 29 maj 1874,

Kongl. Maj:t torde böra ega rätt att för det afsedda ändamålet disponera

äfven de nu ifrågavarande medlen, har departementschefen hemstält, att

en sådan rätt borde af Riksdagen äskas.

Beträffande de skäl, som herr Cederberg anfört till stöd för sin

framställning, får utskottet hänvisa till sjelfva motionen; och får utskottet

här endast, erinra, att motionärens förslag till syftet öfverens
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o h.

54

stämmer med de till Kongl. Maj:t inkomna framställningar från åtskilliga

lappmarksinbyggare, för hvilka i statsrådsprotokollet redogjorts.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, har kronoparkernas

areal, som år 1874 utgjorde 1,538,285,so hektar, vid 1887 års utgång

uppgått till 3,386,964,45 hektar och statsverkets kontanta inkomster af

skogarne — oberäknad!, afkastningen af utarrenderade hemman och

lägenheter — hvilka åren 1870—1874 i medeltal utgjorde 775,515 kronor

19 öre och för året 1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5

öre, utgjort under de följande fem åren i medeltal för år 959,447

kronor 58 öre, under åren 1880—1885, likaledes i medeltal, 1,706,210

kronor 63 öre, år 1885 1,733,710 kronor 55 öre, år 1886 1,711,211 kronor

61 öre, år 1887 1,685,392 kronor 72 öre och år 1888 2,067,115 kronor

19 öre. Då statens skogsväsende sålunda vunnit en högst betydlig utveckling,

sedan den senaste löneregleringen för skogsstaten år 1874

genomfördes, samt skogspersonalens arbete i följd deraf naturligen i

hög grad ökats, anser utskottet en förbättring i nämnda personals löneförmåner

af behofvet påkallas, helst genom den föreslagna utsträckningen

af skogsförvaltningens åtgöranden å civila och ecklesiastika boställen

samt utarrenderade kronoegendomar, hvilken utsträckning utskottet

för sin del finner synnerligen ändamålsenlig, personalens arbete

skulle komma att än ytterligare ökas. De erinringar, Riksdagen år 1887

framstälde mot det då framlagda, med det nu föreliggande i allt väsentligt

öfverensstämmande regleringsförslaget och med hänsyn till hvilka

Riksdagen icke ansåg sig kunna bifalla samma förslag, hafva jemväl i

de delar, der desamma icke föranled! ändring, synts utskottet, efter den

utredning, som rörande de af Riksdagen anmärkta förhållandena numera

åstadkommits och till statsrådsprotokollet meddelats, icke vidare böra

utgöra hinder för lösningen af den enligt utskottets förmenande angelägna

regleringsfrågan.

Vid granskning af den af Kongl. Maj:t nu föreslagna lönestaten

har utskottet funnit der upptagna aflöningar i allmänhet motsvara hvad

billigheten kräfver, men i fråga om jägmästare har utskottet trott sig

finna, att för dem ifrågasatts högre löneförmåner än hvad, med hänsyn

till dessa tjenstemäns verksamhet och lefnadsförhållanden i öfrig!, kan

anses skäligt. Enligt utskottets förmenande bör derför eu nedsättning

ske i de för jägmästare föreslagna aflöningarne och denna synes utskottet

lämpligen kunna ega rum å ålderstilläggen, sålunda, att jäg
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

mästare må ega rätt att åtnjuta allenast två ålderstillägg, hvartdera å

500 kronor, hvilka skulle inträda det första efter fem år och det andra

efter ytterligare fem år.

Med afseende å de för de nya löneförmånernas åtnjutande ifrågasatta

vilkor har utskottet icke annan anmärkning att framställa, än att

den för skogspersonalen föreslagna pensionsåldern synes utskottet inträda

väl tidigt. Till stöd för hvad i fråga om rätten för skogstjeusteman

att erhålla pension å allmänna indragningsstaten föreslagits har

visserligen i statsrådsprotokollet anförts, att sådana bestämmelser som

de ifrågavarande vore gällande för afvittringslandtmätare, provinsialläkare

och statens landtbruksingeniörer, med hvilka skogstjenstemännen

i afseende på tjenstgöringens ansträngande beskaffenhet vore likstälda,

men då, enligt utskottets förmenande, skogstjenstemännens arbete, ehuru

ansträngande, icke torde med nödvändighet fordra samma låga pensionsålder,

som för nyssnämnda tre tjenstemannaklasser är bestämd, samt

skogspersonalens pensionsrätt å allmänna indragningsstaten för närvarande

inträder först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjensteår eller, i

händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid''65 lefnads- och

vid pass 40 tjensteår, har utskottet ansett skogspersonalens pensionsålder

i sammanhang med löneregleringen lämpligen kunna bestämmas

till 65 lefnads- och 35 tjensteår, dock med här nedan föreslaget undantag

för skogstjensteman eller skogsbetjent, som begär afsked på grund

af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd.

De bestämmelser i fråga om godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar samt beträffande

upphörande eller indragning till statsverket af vissa jägmästarne

nu tillkommande extra ersättningar, hvilka Kong]. Maj:t. funnit

böra utgöra förutsättning för ett fastställande af den föreslagna

lönestaten, anser utskottet vidare böra från Riksdagens sida godkännas.

Hvad särskildt angår den i ämnet väckta motionen, vill det synas utskottet,

som om genom hvad till statsrådsprotokollet anförts beträffande

deri omförmälda, med motionen till syftet väsentligen öfverensstämmande

framställningar från åtskilliga lappmarksinbyggare vore till fullo

ådagalagdt, att staten eger all anledning att godtgöra sig kostnaden

för de utsyningsförrättningar, motionären afsett; och då, enligt hvad af

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet framgår, frågan

om nedsättning i afgifterna för vissa af berörda förrättningar inom

kort torde blifva föremål för vederbörlig pröfning, lärer Riksdagen icke

för närvarande böra uttala sig om önskvärdheten af en dylik nedsättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

~>6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Mot hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om indragning till statsverket

af vissa jägmästare nu anslagna boställen samt rörande rätt för

Kongl. Maj:t att för visst ändamål disponera uppkommande behållningar

å de nya aflöningarne likasom mot beviljandet af det ökade anslag,

Kongl. Maj:t äskat till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet, har utskottet icke något att erinra; hvaremot

utskottet i fråga om Kongl. Maj:ts för den nya regleringens genomförande

framstälda anslagsfordran anser sig, med hänsyn till den minskning

i anslagsbehofvet, som blifver en följd af den af utskottet förordade

jemkningen i jägmästarnes löneförmåner, böra föreslå Riksdagen, att

det äskade förslagsanslaget till ålderstillägg nedsättes från 84,400 kronor

med 24,400 kronor till 60,000 kronor.

Beträffande Kongl. Majits framställning om rätt att disponera medel,

som inflyta för försäljning enligt 1888 års Riksdags beslut af söder om

Norrland belägna kronoegendomar, Indika i arrende lemna mer än 200,

men icke utöfver 400 kronor, anser utskottet visserligen en sådan rätt

böra Kongl. Maj:t medgifvas, dock icke utan all begränsning.

I anseende till detta ämnes jemförelsevis ej ringa vigt och då det

här gäller förvärfvande af fastigheter, hvilkas skötsel måste blifva med

kostnader förenad, anser utskottet Riksdagen böra sättas i tillfälle att

bilda sig ett omdöme om sättet för inköpen af skogbärande eller till

skogsbörd tjenlig mark. Väl förekomma uppgifter härom i berättelsen

om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, likasom ock Riksdagens revisorer

och genom dem Riksdagen kunna i riksgäldskontor taga del af

de kongl. bref, i hvilka underrättelse om beslutade inköp meddelas och

anvisningar å innestående medel göras. Lämpligare synes dock vara,

att Riksdagen årligen erhåller en sammanfattad redogörelse öfver de

skogsinköp, som under ett år egt rum, och derigenom sättes i tillfälle

att fatta det beslut, omständigheterna kunna föranleda.

På det en sådan pröfning periodvis må kunna ega rum, liar utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att det äskade medgifvandet lemnas

för tre år i sänder, och nu för de tre åren från innevarande års

början.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kong]. Maj:t genom beslut

den 5 sistlidne oktober föreskrifvit att för erhållande af fullständigt afgångsbetyg

från vare sig någon af statens skogsskolor eller skogsinstitutet

skulle för de lärlingar och elever, som hädanefter inskrefves, fordras

att hafva med nöjaktig skicklighet genomgått vissa i statsrådsprotokollet

närmare angifna militära öfningar, äfvensom att chefen för

finansdepartementet den 12 sistlidne januari vid anmälan af de anslags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 8.

behof, som för den enskilda skogslind ervisningen vore erforderliga, af

anförda skäl ansett sig böra förorda, att Kongl. Maj:t, derest Riksdagen

anvisade de för skogsskolorna vid Skogshåll och Presterud erforderliga

medlen, måtte föreskrifva, att lärjungarne vid Skogshålls skogsskola

skulle vara underkastade samma militära öfningsskyldighet som lärlingarne

vid statens skogsläroverk, samt för beviljandet af anslaget till

Presteruds skogsskola såsom särskildt vilkor uppställa, att lärlingarne

vid skolan likaledes underkastades sagda öfningsskyldighet; och af

statsrådsprotokollet framgår jemväl, att Kongl. Magt torde vara betänkt

på att utfärda föreskrifter derom, att viss tjenstgöringsskyldighet såsom

reservbefäl och reservunderbefäl vid hären skall åligga utexaminerade

skogselever och skogslärlingar. Det tillkommer visserligen icke utskottet

att ingå i pröfning, huruvida Kong]. Magt eger grundlagsenlig

rätt att i administrativ väg såsom vilkor för inträde i skogsstaten eller

i allmänhet i någon af den civila tjenstens grenar stadga vidsträcktare

vapenöfningsskyldighet än den, som genom lag är bestämd för alla

värnpligtige, eller att i sådan ordning för civil tjensteman föreskrifva

vissa militära åligganden, men utskottet anser sig likväl icke kunna

undertrycka den åsigt, att Riksdagens yttrande öfver sådana bestämmelser

bör inhemtas, innan de meddelas; och föreställer sig utskottet,

att i motsatt fall svårighet lätt kan möta att vinna Riksdagens medverkan

i de delar, der den för ordnande af med tjeusten sammanhängande

förhållanden är nödvändig. l)å statsrådsprotokollet emellertid

gifver vid handen, att chefen för finansdepartementet den 12 sistlidne

januari hemstält, att med pröfning af de föreslagna nya bestämmelserna

rörande utexaminerade skogshumpngars och skogselevers tjenstgöringsskyldighet

in. in. måtte få anstå, intill dess det från domänstyrelsen infordrade

förslag till ändringar i stadgande för skogsläroverken inkommit,

samt beslutet om de militära öfningarne för lärjungarne icke lärer

hafva trädt i verket eller ens torde kunna anses fullständigt, förr än berörda

infordrade förslag blifvit pröfvadt, hyser utskottet den tillförsigt, att

Riksdagen blitver satt i tillfälle att yttra sig om samtliga ifrågavarande

bestämmelser, innan någon tillämpning af dem kommer att ega rum

eller slutliga föreskrifter utfärdas. Med afseende härå hav utskottet icke

ansett sig vid pröfning af de framstälda förslagen böra taga särskild

hänsyn till hvad i ofvanberörda afseende förekommit, helst ökade anslag

för undervisningen icke blifvit begärda.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa:
Bill.

Ull Riksd. Prut. 1881). 4 Sand. I Afd. ti Höft. S

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fi) att Riksdagen — under förutsättning- att, pa

sätt i statsrådsprotokollet öfver fiuansärenden den 12

januari . 1889 angilvits, godtgörelse för skogsstatens

förvaltnings åtgärder ä ecklesiastika skogar och häradsal]

männingar kommer statsverket till godo, och att

vissa, jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar

upphöra att utgå eller, der de utgöras af enskilde, indragas

till statsverket ''— må godkänna den i berörda

protokoll föreslagna stat för skogsförvaltningen i orterna

och de för den nya aflöningens åtnjutande föreslagna

vilkor, dock med den ändring, beträffande staten,

att ålderstilläggen för jägmästarne bestämmas till

endast två, hvartdera å 500 kronor, hvilka skola inträda,

det första, efter fem år och det andra efter

ytterligare lem år, och, beträffande de föreslagna vildren,

att skogstjensteman eller skogsbetjent skall,

da han uppnått 65 leinads- och minst 35 tjensteår,

vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kong].

Maj:t eller domänstyrelsen, der det. tillkommer denna

att afskedet utfärda, dock obetaget dels att låta med

afskedet anstå, derest och så länge den pensionsbeiättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas

villig att i tjensten qvarstå, dels att, i händelse af

sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, uppå ansökning

gifva skogstjensteman eller skogsbetjent afsked

vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår;

att, Riksdagen härjemte må besluta, att de till

jägmästare anslagna boställen, hvilka Kong]. Maj:t

icke finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet

bibehållas, skola till statsverket indragas

den 14 mars 1891, dock med iakttagande dels att

indelningshafvare må, om han så önskar, under sin

återstående tjenstetid och med fardagsrätt enligt §

62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion, Rusig

ellei sterbhus fortfarande såsom löneförmån åtnjuta

sitt boställe emot det afdrag å den kontanta

lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,

dels ock att staten, då den från vederbörande indel
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande AT:o 8.

59

ningshafvare eller haris sterbhus öfvertager boställe,

efter värdering vid syn jemväl öfvertager sådana

a bostället befintliga, indelningshafvare!! tillhöriga

^byggnader, som vid synen anses vara för bostället

nyttiga;

att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest

löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar

genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne

må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande

af aflöningen för å gammal stat qvarstående

löntagare;

att för regleringens genomförande

dela det bestämda anslaget för skogsstaten höjes

med 34,915 kronor till 447,208 kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföres ett

förslagsanslag å 60,000 kronor;

att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjes med

172,685 kronor till 386,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslå;/:

för skogsstaten ...... kr. 447,208: —

» statens skogsbo101-.

................ » 24,500:— kronor 471,708 —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten...... » 60,000 —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kr. 21,300: —

» enskilda skogs
undervisningen

» 8,600: —

>'' kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet........ » 386,992: — » 416,892: _

Summa kronor 948,600: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskott et s Utlåtande N:u 8

ro

samt att Riksdagen må medgifva, att do medel,

som influtit eller hädanefter inflyta för försäljning jemlikt

nådiga brefvet den 18 maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar

och enligt samma nådiga bref skola inlevereras

till riksgäldskontoret för att användas för

inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,

må för sådant ändamål under eu tid af tre år, räknadt

från den 1 januari 1889, af Kongl. Maj:t disponeras

och följaktligen på Kongl. Mapt.s reqvisition

från riksgäldskontoret utbetalas;

b) att herr Cedei''bergs förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s För kontrollen vid enskilda banker ock kreditanstalter.

A"u- «n*iagei 7;0) Kongl. Maj:t liar föreslagit, att, under förutsättning att å staten

enskilda ''för finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli blefve uppförd

tanker och aflöning för en bankinspektör samt erforderliga medel anvisade för ama.

ieu. un» a cr,nueng Qgfl tillfälliga biträden åt honom, förslagsanslaget för kontrollen vid

L enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor måtte, nedsättas

med 3,000 kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att

användas till arfvode för en assistent åt bankinspektören.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, och de omständigheter, som dermed stå i sammanhang, far

utskottet hänvisa till den redogörelse derför, som lemnats vid punkten

l:o här ofvan. Af hvad der anförts framgår, att utskottet icke ansett sig

kunna förorda den åtgärd, som, enligt hvad ofvan angifves, utgör förutsättningen

för den af Kongl. Maj:t, föreslagna neclsättningen i det under

ofvanstående anslagstitel uppförda anslag, eller att å staten för finansdepartementets

afdelning af Kongl. Maj:ts kansli uppföra aflöning för en

bankinspektör samt anvisa erforderliga medel för amanuens och tillfälliga

biträden; att utskottet i stället är af den mening, att ifrågavarande förslagsanslag

bör i riksstaten för år 1890 uppföras till sitt nuvarande belopp,

högst 12,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas til! arfvoden åt dem,

hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med kontrollen vid

enskilda banker och kreditanstalter och med handläggning af ärenden

rörande clylika banker och kreditanstalter, och 5,000 kronor att användas

till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar; samt att utskottet tillika

håller före, att det till beredande af arfvode för en assistent åt bank
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 8.

fil

inspektören begärda belopp af 4,000 kronor bör på, extra stat anvisas; oeli

lår utskottet här anmärka, att utskottet af den anledning ansett sig böra

föreslå de för sistnämnda ändamål nödiga medlens anvisande på extra

stat, att utskottet icke trott det vara lämpligt, att innan någon som helst

erfarenhet vunnits om den verkliga vidden och beskaffenheten af de åligganden,

som komma att tillhöra assistentbefattningen, företaga någon höjning

af det ordinarie anslaget för kontrollen vid enskilda banker och

kreditanstalter.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må besluta,:

a,) att bibehålla förslagsanslaget »för kontrollen vid

enskilda banker och kreditanstalter» vid dess nuvarande

belopp, högst 12,000 kronor; och

b) att, med anledning af Kongl. Maj:ts förslag, på

extra stat för å,r 1890 anvisa 4,000 kronor till beredande

af arfvode för en assistent åt bankinspektören.

Ålderstillägg.

8:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning ochAug. anslag un

enär utgifterna å förslagsanslaget till ålderstillägg under sjunde hufvudtiteln,

hvilket i riksstaten för innevarande år blifvit uppföre^ med 00,800 l”-l

kronor, uppgåtf, år 1885 till 46,474 kronor 99 öre, år 1886 till 44,638

kronor Öl öre och år 1887 till 45,588 kronor 33 öre, får utskottet hemställa,

att förslagsanslaget till ålderstillägg, 30,800 kronor,

må höjas med 14,200 kronor till 45,000 kronor.

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser.

Skoj Då utgifterna från förslagsanslaget till postafgifter och dylika Ang. anslag

försändelser, i riksstaten för år 1889 upptaget till 250,000 kronor, upp

gatt, år 1885 till 375,576 kronor 58 öre, år 1886 till 364,648 kronor 41 störa/ och

öre och år 1887 till 400,027 kronor 98 öre, och någon väsentlig nedgång

i dessa utgifter icke kunde vara att emotse, har Kongl. Maj:t föreslagit ro i

Riksdagen att höja berörda anslag till 400,000 kronor eller med 150,000

kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande, N:o tS.

Utskottet hemställer,

att förslagsanslaget till postafgifter för tjenstebref

och dylika försändelser, 250,000 kronor, inå höjas med

150,000 kronor till 400,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. Ofri ga

ordinarie

anslag.

[10.]

har

I0:o) 1 fråga om ofri ga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln

Kongl. Maj:t icke föreslagit någon förändring.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskild! omtörmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1800 uppföras till

oförändrade belopp.

Extra anslag’.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda

framställningar blifvit gjorda; och får utskottet, som redan här

ofvan under punkten 7ro föreslagit ett anslagsbelopps uppförande på

extra stat, härmed öfvergå till afgifvande af yttrande öfver berörda framställningar.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

11 ro) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält (statsråds%rZ/stUt^protokollet

sid. 91) har statskontoret förskottsvis bestrid! följande, till

/co»iore(gjorrf«sjullt[e hufvudtiteln hänförliga utgifter, Indika borde hos Riksdagen an
jois-ou.

inä.las till ersättning, nemligen:

[11.] & a

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning in. in. af åtskilliga kronans domäner kronor 10,987: 0(i

» ersättning för till statsverket afträdda abyggnader

å indragna boställen ............................................... •■> 3,905: 50

» ersättning till vissa kronoarrendatorer för saknad

afkomst af exproprierad jord.........................................■>_____376: 91

Transport kronor 15,269: 47

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utledande N:o <S.

68

Transport kronor 15,269: 47

till godtgörande af den på vissa kronoegendomar belöpande

kostnad för deltagande under år 1887 i

Hjelmarens och Qvismarens sänkning...................... » 9,4.''15: 29

" godtgörande af kostnader för vissa kronoegendo
mars

deltagande i andra vattenafledningsföretag .. » (i,024: 25

~ Do

? godtgörelse till arrendator! af Bäckaskogs kungsgård

för åtskilliga vid kungsgården uppkomna

förluster genom ett sjösänkningsföretag .................. » 1,000:

ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen » 24,710: 85

godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna

häradsskrifvarebostället Lilla Rombs i Gotlands

län....................................................................... :> 298: 1 !

» ståndskogsliqvid för indragna kaptensbostället Nordanå

n:o 4 i Gefleborgs län..................................... » 625: .‘59

ersättning åt Sala bergslags intressenter för återlemnande

till kronans disposition af den till bergslaget

förut upplåtna Nora skogsallmänning.......... :> 9,328: 65

■> godtgörande af husröteersättning vid indragna

sergeantbostället /., mantal Viby n:o 1 i Södei’-

manlands län.......................................................... 1,616: 82

» kostnader för komitén för afgifvande af förslag

till åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska

ställningen i riket ......................................................... » 47,429: 71

> godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar » 2,531: 28

eller tillhopa kronor 118,269: 82.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott på extra stat för

år 1890 anvisa ett belopp i jemn! krontal af 118,270

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV:0 <V.

M

Genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation.

A/ui. audaq

till geuomfo- .

rande, af iif- ’

■rev intendent seinöeteta

nya

organisation.

Ill.l

12:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

öfverensstämmelse med hvad förut egt ruin hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för yenonifövande (tf öjvevniUindemtembeteU

nya organisation, å extra stat för år 1890

anvisa ett belopp af 500 kronor.

Ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra flygel.

Avg. anslag 13:o) Till bestridande af kostnaden för ombyggnad af länsresidensets

till amu ygu nåd, -»ri n . , rr i n r • i J °° i <• 0 _

afiänsresidenA Malmö vestra flygel liar Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag tor ar loal)

se‘*t ‘ 3l/i''l"‘.i :lf 18,000 hronor.

Vj 9 j ’ Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

~vl linansärenden inherntas, att föredragande departementschefen anmält, det

Kongl. Maj:ts befallninghafvande i Malmöhus län i särskilda, tid efter

annan förnyade framställningar framhållit behofvet af en ombyggnad af

länsresidensets vestra flygel. Denna flygel, deri bottenvåningen inrymde

tvättstuga och stallägenheter samt våningen deröfver barnkammare och

andra boningsrum, befunne sig, enligt hvad instrumenten öfver de årliga

besigtningarne utvisade, i ett synnerligen bofällig! skick, i det alla fönster

vore af röta förstörda, vattentaket odugligt och den mot Larmgatan vettande

väggen förvittrad, hvarjemte trossbotten saknades i bjelklaget mellan

bottenvåningen och våningen deröfver. Med omförmälande häraf hade

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 22 december 1886

vidare framhållit, att icke obetydlig eldfara vore förenad med flygelns

nuvarande inredning. Till det i flygelns norra ända befintliga stallet

hörde nemligen två förvaringsrum för foder, ett mindre öfver första bjelklaget

öfver stallet och ett större på öfverstå bjelklaget omedelbart under

yttre taket, hvilka båda förvaringsrum vore förenade genom en trätrumma

af bräder för att medelst denna kunna transportera hö eller halm från

den öfverstå höskullen förbi mellanvåningen ned till stallet. Härtill

komme, att stallet och det Hedra foderrummet vore i förbindelse med

1 »redvidliggande förstugor och boningslägenheter medelst trädörrar. Då

föreslagna åtgärder för eldfarlighetens minskande emellertid skulle gorå

byggnaden mindre ändamålsenlig, hvad inredningen beträffade, både för

stall och boningsrum, och den nuvarande inredningen uti den de], som

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

användes till boningsrum, både i ändamålsenlighet och i sanitärt hänseende

lemnade mycket öfrigt att önska, hade Kong! Maj:ts befallningshafvande

ansett tillräckliga skäl vara för handen att låta delvis ombygga ifrågavarande

flygel och delvis göra ny inredning i densamma,

Vid Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande skrifvelse hade

varit fogad ritning öfver det föreslagna arbetet jemte kostnadsförslag, slutande

å en summa af 16,150 kronor 97 öre, vid beräkningen hvaraf

afdrag gjorts för värdet af äldre brukbara materialier.

I afgifvet utlåtande hade öfverintendentsembetet, med hänsyn bland

annat till den nuvarande byggnadens högeligen eldfarliga beskaffenhet,

tillstyrkt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna ombyggnaden

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med deröfver uppgjorda förslag, emot

hvilka embetet ej funnit skäl till anmärkning.

Sedermera hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande af särskild anledning,

hvarför redogöres på sid. 94 i statsrådsprotokollet, inkommit med

ny ritning och nytt kostnadsförslag till ombyggnad från grunden af omförmälda

flygel, enligt hvilka handlingar kostnaden för dess uppförande

skulle utgöra 1 6.500 kronor eller allenast 349 kronor 3 öre mer än det i

o

det förra kostnadsförslaget beräknade beloppet.

Jemväl öfver denna framställning hade yttrande infordrats från öfverintendentsembetet,

som i underdånigt utlåtande den 8 november 1887

anfört, att, då åt den ifrågavarande byggnaden, derest den på senast föreslagna

sätt refves till grunden, kunde beredas en ökad bredd af i medeltal

3 fot, härigenom vunnes, förutom ökadt. utrymme, fördelarne af en

ogenombruten brandmur, lägre och mindre kostsamma takstolar samt i

allmänhet en ändamålsenligare konstruktion, utan att kostnaden härigenom

ökades mer än från 16,150 kronor 97 öre till 16,500 kronor eller, derest

brandbotten på starkare bjelklag upplades, för större säkerhet mot eldfara,

öfver den högre med bostäder försedda delen af nybyggnaden, till jemnt

17,000 kronor; med afseende hvarå embetet förordade bifall till Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes ifrågavarande framställning.

Med förmälan att till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kännedom

kommit, att prisen å arbetslöner och materialier betydligt stegrats, sedan

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes sistberörda förslag afgifvits, hade länsstyrelsen,

jemte framhållande att nödvändigheten af ifrågavarande ombyggnad

fortfarande vore lika stor, med underdånig skrifvelse den 5 oktober

sistlidet år öfverlemnat nytt kostnadsförslag, slutande å 18,000

kronor. Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i anledning häraf å nyo

infordrats, hade i utlåtande den 31 sistlidne oktober åberopat sitt den 8

november 1887 afgifna utlåtande angående nödvändigheten att från grunBih.

till Rihsd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets UtlåtAinch A7:o S.

tf 6

don ombygga ifrågavarande residensflygel, derför kostnaden då af embetet

beräknats till 17,000 kronor, hvilken summa dock numera på grund af

den utaf länsstyrelsen anmälda prisstegringen jemväl af embetet ansåges

böra ökas i enlighet med senast upprättade kostnadsförslag med tillhörande

ritning, mot hvilka embetet ej funnit något att erinra.

För egen del har departementschefen funnit hvad i ärendet förekommit

tillräckligt ådagalägga det ifrågavarande arbetets nödvändighet

samt på de af länsstyrelsen och öfverintendentsembetet anförda skäl, och

med särskilt fäst afseende å den obetydliga skilnaden i kostnad, ansett

en fullständig nybyggnad af flygeln vara att föredraga framför den först

föreslagna ombyggnaden; och har departementschefen derjemte erinrat, att

tillgång till bestridande af kostnaden derför icke kunde beredas ä det hardt

anlitade anslaget till byggnader och reparationer, hvilket i öfrigt, såsom

hufvudsakligen afsedt endast till underhåll af kronans byggnader, icke

borde tagas i anspråk för arbeten, som, i likhet med det förevarande, vore

att anse såsom nybyggnader.

Då genom hvad till statsrådsprotokollet derom meddelats behofvet af

den föreslagna ombyggnaden synes utskottet vara ådagalagdt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden för

ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra flygel, å

extra stat för är 1890 anvisa ett belopp af 18,000

kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

Ang. anslag

till den lokala.

f ör vältning tn I

af statens

jordbruksdomäner.

[13 o. 14.]

14:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning'' och

öfverensstämmelse med hvad förut egt rum hemställer utskottet,

att Riksdagen må anvisa på extra stat för år 1890

ett anslag af 45,000 kronor till aflöning åt domänintendenter

och uppehållande af domäng öromålen hos länsstyrelserna.

15:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, inå anvisa på extra stat för år

1890 ett förslagsanslag af 22,030 kronor till resekostnader

vid domänförvaltningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <V.

Skogsodlingens befrämjande.

16:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts nu derom gjorda framställning f’l''[g3ka0n‘3l"J

och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning n„gen!? be

anförts till statsrådsprotokollet (sid. 96—98), får utsköttet hemställa, främjande.

[15.]

att Riksdagen — i likhet med hvad för innevarande

år egt rum — må för år 1890 för skogsodlingens

befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor,

att städas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i män af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller

beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med vilkor att statsbidrag icke må till något

län utgå med högre belopp än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller endera af dem för

ändamålet anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000

kronor för hvarje landstingsområde.

Strömrensningar i gränselfvarne mot Finland.

17:o) För verkställande af strömrensningar i gränselfvarne mot Fin-^7*?- ,malo3

land har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag för år 1890 af 27,500 kronor.„,-„ff„,.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver eifoarne mot

finansärenden inhemtas, att departementschefen vid ärendets föredragning

till en början erinrat, att Kongl. Maj:t den 2 november 1877 uppdragit ''• ''''

åt ministern för utrikes ärendena att i och för åvägabringande af en regiering

af flottningen i Muonio eif och den del af Torneå eif, som utgjorde

gränsen mellan Sverige och Finland, med kejserliga ryska regeringen inleda

underhandling derom, att en undersökning af de förhållanden, som

kunde hafva inverkan på berörda fråga, måtte under påföljande år anställas

genom dertill från hvartdera landet utsedda personel’, hvilken undersökning

skulle hafva till föremål dels sättet, hvarpå flottningen i elfvarne

kunde genom för begge länderna gemensamma bestämmelser ordnas, dels

ock grunderna för de vilkor, hvarpå framdeles möjligen kunde mellan de

båda länderna byggas en öfverenskommelse om verkställandet på gemen
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sam bekostnad af elfrensningar och strömbyggnader till flottningens underlättande,

i hvilket sistnämnda hänseende utredning borde åstadkommas om

kostnaderna för och virkesåtgången vid elfvarnes upprensning med dertill

hörande strömbyggnader, om myckenheten af de skogseffekter, som från

elfvarnes vattensystem inom hvartdera landet kunde antagas komma att

å dem framflottas, samt om den andel, hvarmed hvartdera landet, med

afseende å myckenheten af dess flottningsgods, kunde anses böra bidraga

till arbetena med elfrensningarne och strömbyggnaderna.

Sedan ryska regeringen bifallit gjord framställning om nedsättande

af en svensk-finsk komité för ändamålet, hade en dylik komité kommit

till stånd, hvilken den 13 maj 1884 afgifvit betänkande med förslag ej

mindre till stadga angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan

konungariket Sverige och storfurstendömet Finland än äfven till verkställande

i berörda vattendrag af rensningar och byggnader till flottningars

underlättande.

Departementschefen har vidare anmält, att nyssnämnda förslag till

flottningsstadga med åtskilliga af finska senaten deruti ifrågasatta ändringar

för närvarande afbidade högsta domstolens yttrande och följaktligen

icke kunde föreläggas Riksdagen, men att departementschefen likväl ansåge

sig redan nu böra påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för frågan

om strömrensningars verkställande i gränselfvarne, hvilken fråga icke

stode i oskiljaktigt sammanhang med frågan om lagstiftning för fiottningen

i nämnda elfvar.

Genom två af sina ledamöter hade komitén ■— anför departementschefen

derefter — låtit upprätta kostnadsförslag jemte ritningar öfver de

arbeten, som pröfvats för gränsflodernas upprensning erforderliga. Nämnda

förslag, hvilket slutade å en summa af 55,000 kronor eller 77,000 finska

mark, hade i allo biträdts af komitén, som ansett att genom detsamma^

utförande så stora och väsentliga fördelar skulle uppnås ej blott vid transport

af tjära och timmer utan äfven för båtfarten, att den derför erforderliga,

relativt obetydliga kostnaden blefve mycket val använd.

Genom de föreslagna rensningarne skulle särskild! åtskilliga i statsrådsprotokollet

(sid. 101) närmare omförmälda, för fiottningen menliga

förhållanden, enligt komiténs antagande, komma att undanrödjas, och'' i

följd deraf flottningskostnaden minskas med 30 till 40 procent.

I fråga om den andel i kostnaden för omförmälda rensningar, som

hvartdera riket borde vidkännas, hade af 2 komitéledamöter anstälts

approximativa beräkningar öfver skogstillgången å de trakter på ömse

sidor om riksgränsen, derifrån timmer kunde antagas komma att till gränsfloderna

nedföras; exakta uppgifter saknades, enär å nämnda trakter i

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

Finland inga och i Sverige endast delvis taxeringar egt rum. Enligt berörda

beräkningar skulle emellertid skogstillgången i båda rikena vara i

det närmaste lika och medgifva en årlig afverkning af omkring 100,000

sågtimmer från hvartdera, deraf ungefär nio tiondedelar från kronans

skogar; och hade komitén vid sådant förhållande ansett, att hvartdera

riket borde till hälften i omförmälda kostnader deltaga..

I afgifvet utlåtande öfver komiténs förslag hade Kong!,. Mnj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län förklarat sig icke kunna annat än helt

och hållet instämma uti komiténs hemställan rörande strömrensningsarbetena

uti gränselfvarne, deras bekostande af hvartdera rikets statsverk till

hälften af hvartdera och sättet för deras verkställande. Genom den föreslagna

strömrensningen skulle för öfrigt, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förmenande, samfärdseln på ett ganska väsentligt sätt underlättas

efter den trafikled, hvilken för närvarande vore och antagligen ännu

under en lång tid komme att blifva den enda, som befolkningen i öfre

delen af Torneå och Muonio dalar hade att tillita.

Under anförande att virke från kronans invid Torneå och Muonio

elfvar belägna skogar i allmänhet betingat lägre pris än vid öfriga vattendrag

inom Norrbottens län, samt att förnämsta orsaken dertill varit att

söka uti de med virkets framflottande i sagda gränselfvar förenade svårigheter

och kostnader, hvilka senare enligt komiténs uppgift uppginge till

56 å 70 öre per timmer, eller omkring dubbelt mot hvad flot.tningen i

allmänhet kostade i andra vattendrag, hade jemväl domänstyrelsen uti

infordradt. utlåtande förmält sig anse ordnandet af de på virkesflottningen

i gränsfloderna inverkande förhållanden vara för statens skogsväsende af

desto större vigt, som nämnda elfvar utgjorde transportleder för virke

från omkring 213,000 hektar kronoparker och öfverloppsmarker inom

Öfver Torneå, Korpilombolo och Pajala socknar samt Muonionalusta kapell

äfvensom från vidsträckta oafvittrade kronomarker vid Torneå eif inom

Juckasjärvi socken, från hvilka sistnämnda skogar virke dock jemväl i

Tärendö och Kalix elfvar kunde framföras till kusten. Då den för elfrensningen

för en gång erforderliga, på svenska staten belöpande andel af

kostnaden med 27,500 kronor fullt uppvägdes af fördelen utaf underlättad

flottning af skogseffekter, hvilkas mängd från svenska sidan af

gränselfven beräknats till 100,000 timmer årligen, till större delen från

kronans skogar, hade domänstyrelsen ansett sig hafva fullt skäl förorda

hvad komitén i detta afseende föreslagit.

Kammarkollegium, hvars yttrande i ärendet äfven infordrats, hade likaledes,

på de af komitén anförda skäl, hemstält, att hälften af den till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till anläggande

a f tele

fonledningar.

[17.]

55,000 kronor beräknade kostnaden för de föreslagna strömrensningarna

måtte af svenska statsverket gäldas.

Med tillkännagifvande att, enligt hvad härvarande ryska minister meddelat,

kejsaren af Ryssland redan bemyndigat finska senaten att gälda

den på Finland belöpande hälft af berörda kostnad, under förutsättning

att den andra hälften betalades af Sverige, har departementschefen för

egen del och af skäl, hvilka angifvits på sid. 103 och 10-1 i statsrådsprotokollet,

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska det anslagsbelopp,

som nu för ändamålet begärts.

Då Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning icke gifvit anledning

till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för verkställande af strömrensningar

i gränselfvarne mot Finland, anvisa ett extra

anslag för år 1890 af 27,500 kronor.

Anläggande af telefonledningar.

18:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för anläggande

-af telefonledningar bevilja ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå

under fem år, och deraf anvisa en femtedel, eller 150,000 kronor, för

år 1890.

I fråga om förevarande anslagsfordran inhemtas af det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet, att departementschefen vid ärendets

föredragning till en början lemna! några uppgifter angående den

ståndpunkt, hvarpå statens telefonväsende för närvarande befunne sig.

Genom nådigt bref den 10 juni 1881 hade Kongl. Maj:t på framställning

af telegrafstyrelsen bemyndigat nämnda styrelse att medelst anläggning

af telefonledningar underlätta den telegrafiska samfärdseln inom

sådana orter, som deraf funnes vara i behof, och att i detta syfte med

kommuner, affärsbolag och enskilda personer träffa öfverenskommelse på

de vilkor, som af telegrafstyrelsen finge i hvarje särskildt fall närmare

bestämmas med ledning af vissa af telegrafstyrelsen i dess framställning i

ämnet angifna grunder.

O ö i

Anläggning af telefonförbindelser genom telegrafverkets försorg hade

icke i någon större skala börjat förr än under år 1882 och hade sedermera

fortgått så, att vid 1888 års slut antalet staten tillhöriga telefonledningar

utgjort omkring 2,850 med en sammanlagd längd af omkring

7,000 kilometer samt antalet apparater omkring 3,350, hvaraf 109 på tele
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o H.

71

graf- eller centraltelefonstationer och återstoden hos abonnenter. Centraltelefonstationernas

antal utgjorde vid samma tidpunkt 49, och antalet

telegrafstationer, med hvilka telefonförbindelser funnes, 74, af hvilka en

del tillika vore centraltelefonstationer.

Den sammanlagda kostnaden för anläggningen (eller inlösandet) af

dessa statens telefonförbindelser, i hvilka icke vore inberäknade de redan

påbörjade telefonledningarne mellan Stockholm och Göteborg, hade uppgått

till omkring 850,U00 kronor, för bestridande af hvilken kostnad

användts:

dels direkta anslag eller från myndigheter, kommuner

och enskilde influtna ersättningsbelopp, om
-

kring ........................................................................... kronor 140,000: —

dels lånemedel ............................................................ » 450,000: —

dels öfverskott å telefoninkomster, omkring....... .260,000: —

Summa kronor 850,000: —

A nyssberörda lånemedel, hvilka af Kong! Maj:t blifvit anvisade att

utgå dels af handels- och sjöfartsfonden, dels af den så kallade gemensamma

fonden i statskontoret emot skyldighet för telegrafverket att å de

lyftade lånebeloppen erlägga 4 procent ränta samt att återbetala minst

l/I0 årligen, hade vid 1888 års utgång varit afbetaldt tillhopa 178,000 kronor,

så att telegrafverkets hela skuld till statskontoret vid innevai’ande års

början nedgått till 272,000 kronor.

Inkomsterna af statens telefonväsende hade under år 1887 uppgått

till 191,967 kronor 96 öre och utgifterna för underhållskostnader samt

ränta och amortering å lånemedlen till 119,964 kronor 26 öre, hvadan en

nettobehållning för året uppstått af omkring 72,000 kronor, hvilket belopp

till största delen blifvit användt, till ytterligare telefonanläggningar.

För år 1888 hade bruttoinkomsterna beräknats uppgå till minst 300,000

kronor. Utgifterna under sistberörda år hade ännu ej kunnat med någon

säkerhet uppgifvas, men telegrafstyrelsen hade ansett otvifvelaktigt, att det

öfverskott, som under år 1888 kunnat användas till telefonanläggningar,

varit betydligt större än under något af de föregående åren.

Sedan departementschefen derefter redogjort för de omständigheter,

som föranledt Kongl. Maj:t att besluta anläggandet af telefonledningar

mellan Stockholm och Göteborg, samt i sammanhang dermed erinrat, att

Kongl. Maj:t, till bestridande af kostnaderna för telefonliniens anläggande,

från handels- och sjöfartsfonden anvisat ett belopp af högst 230,000 kronor,

att på telegrafstyrelsens i mån af behof skeende reqvisition af statskontoret

utbetalas till telegrafverket, mot skyldighet för nämnda verk att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande. N:o 8.

å de lyftade beloppen erlägga fyra procent årlig ränta samt att, sedan tio

år förflutit efter det medlen lyftats, årligen deraf återbetala en tiondedel,

har departementschefen tillkännagifvit, att han i skrifvelse den 7 sistiidne

november anmodat telegrafstyrelsen att till Kong! Maj:t inkomma med

förslag jemte kostnadsberäkning för anläggning genom telegrafverkets försorg

af ytterligare telefonförbindelser mellan landets vigtigare städer i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med eu i ett af styrelsen den 17 februari

1888 afgifvet utlåtande för dylika anläggningar angifven plan.

Med anledning häraf hade — anför departementschefen vidare —

telegrafstyrelsen den 18 december 1888 afgifvit sådant förslag, dervid

styrelsen till en början erinrat, hurusom, enligt hvad styrelsen i

skrifvelse den 23 sistiidne oktober, innefattande definitivt förslag rörande

anläggningen af telefonförbindelsen mellan Stockholm och Göteborg, för

Kong!. Maj:t anmält, styrelsen funnit lämpligaste sättet för anläggande af

dylika långsträckta telefonförbindelser vara, att, der så ske kunde, med

begagnande af samma stolpar som för statens efter jernvägarne uppsatta

telegraflinier, derå upplägga dubbla ledningstrådar af koppar, hvilka fästades

på stolparne på sådant sätt, att ledningarne bildade en efter hela

linien fortgående spiral, hvarigenom kunde helt och hållet upphäfvas verkningarne

af den för telefoneringen eljest mycket störande induktionen från

de elektriska strömmar, som genomlöpte de å samma stolpar uppsatta

;elegrafledningarne. Detta system för telefonanläggningar erbjöde, enligt

telegrafstyrelsens åsigt, mänga väsentliga fördelar, hvaribland icke minst

den, att tillsynen och underhållet af telefonledningarne blefve mycket lättare

och billigare, då dessa ledningar följde jernväg, än då de vore uppsatta

efter landsväg. Likväl kunde förhållanden inträffa, då telefonledningarnes

framdragande efter jernväg skulle så betydligt förlänga desamma,

att anläggningskostnaden blefve mycket större, än om telefonlinierna uppsattes

efter landsvägarne emellan de orter, som telefonförbindelserna skulle

beröra. Om det således å vissa sträckningar kunde vara fördelaktigare att

vid anläggning af telefonförbindelser följa landsväg än jernväg, emedan

anläggningskostnaden blefve mindre, så mötte dock härvid den svårigheten,

att numera efter de flesta landsvägar enskilda telefon luder funnes

uppsatta, hvilkas ledningar mycket ofta korsade landsvägarne och derigenom

blefve till stort hinder vid framdragandet af statens ledningar och

till ständig fara för kontakter, hvarigenom telefoneringen å dessa sistnämnda

dubbla ledningar omöjliggjordes. För undanrödjandet af dessa

hinder borde derför det enskilda intresset vika för det allmänna, och annan

väg sökas för de enskilda telefonledningarne, så att de icke framträngde

på allmänt område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7 o

YTid beräkningen af kostnaderna för anläggning af långsträckta telefonförbindelser

mötte en särskild svårighet till följd af de ständiga vexlingarne

i priset på koppar, hvilket material inginge såsom det mest betydande

och dyrbaraste vid dessa anläggningar. Telegrafstyrelsen hade

emellertid ansett sig för kostnadsberäkningarne härvid kunna lägga till

grund det under innevarande år beräknade medelpriset på verldsmarknaden

för hårddragen koppartråd af bästa qvalitet så väl till hållfasthet som ledningsförmåga.

Då man ännu icke hade någon säker erfarenhet beträffande

den groflek, koppartråd borde ega för att blifva tillräckligt ledande för

telefonering på mycket långa afstånd, uppstode äfven härigenom en svårighet

vid kostnadsberäkningars uppgörande. Men innan det ännu kunnat

konstateras, att utöfver ett visst afstånd koppartråd af 3 millimeters diameter

vore otillräcklig ledare för de ytterligt svaga elektriska strömmar,

som vid telefonering förekomme, syntes det icke vara skäl att för ledningstråden

beräkna gröfre dimensioner, hvilket skulle i hög grad öka anläggningskostnaden.

Telegrafstyrelsen emotsåge emellertid att vid de försök,

som komrne att anställas under den fortgående anläggningen af telefonförbindelsen

mellan Stockholm och Göteborg, vinna tillräcklig erfarenhet

rörande afståndens inverkan på telefoneringens tydlighet, för att med säkerhet

kunna bedöma, huruvida ledningstrådar af gröfre dimensioner än

de nu beräknade blefve erforderliga för de mest långsträckta af här nedan

upptagna telefonförbindelser.

För åvägabringande af ett fullständigt telefonsystem, omfattande hela

riket — med undantag dock tills vidare af de nordligare delarne af Norrland

äfvensom af Gotland, till hvilka landsdelar telefonförbindelsernas utsträckande

skulle blifva synnerligen kostsamt till följd af de långa afstånden

och den dyrbara materiel (kabel), som dervid erfordrades — hade

telegrafstyrelsen föreslagit upprättande af följande stamlinier, för hvilka

kostnaderna beräknats sålunda:

Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping— Linköping—Malmö:

en dubbelledning af 3 millimeters och en dubbelledning af 2,5 millimeters

koppartråd, jemte kablar

och stationsinredningar ...... km. 619 kr. 316,905: —

Utgreningslinien Nässjö—

■Jönköping: eu dubbelled
ning

af 2,5 mm. koppartråd

jemte stationsinredning » 43 » 9,815: •—

Transport km. 662 kr. 326,720: —

Bill. till Riteul. Prut. 1889. 4 Samt. 1 Afä. (! Haft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport km,

Utgreningslinien Alf vesta—

Vexla: tvenne dubbelledningar

af 2,5 mm. koppartrådar,

jemte stationsinredning.

....................................... »

Förbindelselinien Stockholm— Upsala—G

ef le—Söderhamn—

Hudiksvall—Sundsvall—

Hemö sand: en dubbelledning

af 3 mm. och en dubbelledning

af 2,5 mm. koppartråd

jemte kablar och

stationsinredningar ............ »

Utgreningslinien Hemö sand

—Sollefteå: en dubbelledning

af 2,5 mm. koppartråd

jemte stationsinredning »

D:o Göteborg— Vurberg—Halmstad—Helsingborg—Malmö:

en dubbelledning af 3 mm.

och en dubbelledning af

2,5 mm. koppartråd jemte

kablar och stationsinredningar.

...................................... »

D:o Göteborg-Bords-Jönköping :

en dubbel ledning af 2,5

mm. koppartråd jemte kablar

och stationsinredning... »

D:o Göteborg—Uddevalla: en

dubbelledning af 2,5 mm.

koppartråd jemte kablar och

stationsinredning; .................. »

Utgreningslinien Oxnered—

Vener sborg: tvenne dubbelledningar

af 2,5 mm. koppartråd

jemte kablar och

stationsinredning.................. »

Transport km.

662 kr. 326,720: —

18 »___8,380: —- 335,100: —

508 » 249,700: —

107 * 22,935: - 272,035:

307 >'' 150,325: —

165 » 35,425: —

105 » 23,525:

4 »_ 2>94Q: ~ 26,465: —

1,876 kr. "--'' 819,950: —

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

Transport km.

Förbindelselinien Örebro—■Kristinehamn—Karlstad:

en

dubbelledning af 2,5 mm.

koppartråd jemte stations
inredningar

......................... >

D:o Norrköping— Vestervik—

Oskarshamn—Kalm a r-Karlskrona—Karlshamn—Kristianstad

: en dubbelledning af

2,5 mm. koppartråd jemte

kablar och stationsinred
ningar

.................................. »

D:o Helsingborg—Kristianstad:

en dubbelledning af 2,5

mm. koppartråd ................ »

l):o Gejle—Falun: en dubbelledning

af 2,5 mm. koppartråd

jemte stationsinredning.

............................... »

Summa km.

1,876 kr. ---- 819,950: —

117 — 32,145: —

559 »-- 121,195: —

107 »-- 21,935: —

92 _____19,860:

2,751 kr. --- 1,015,085: —

Af ofvan upptagna telefonförbindelser borde, enligt telegrafstyrelsens

förmenande, i främsta rummet anläggas:

Förbindelselinien Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Malmö

D:o

I):

:o

med utgreningar till Jönköping och v exio

Stockholm—Upsala—Gejle—Söderhamn—

Hudiksvall—Sundsvall—Hemö sand med

utgrening till Sollefteå .................................... »

Göteborg— Vurberg—Halmstad-—Helsingborg—Malmö

med tills vidare endast en

km. 680 kr. 335,100:

615 , 272,635:

dubbelledning af 2,5 mm. koppartråd ....

»

307

» 67,435: —

D:o

Göteborg—Borås—Jönköping...................

»

165

» 35,425: —

D:o

Göteborg—1rener sb or q— Uddevalla...........

»

109

» 26,465: —

Summa km.

1,876

kr. 737,060: —

Anläggning af telefonförbindelser med så stor utsträckning som de

ofvan föreslagna kunde emellertid, enligt telegrafstyrelsens åsigt, icke utan

svårighet och ökad kostnad verkställas samtidigt, utan borde lämpligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

7 ti

fördelas på en tidsperiod af till exempel fem år, af det skal, bland andra,

att de stora qvantiteter koppartråd, som härför blefve erforderliga och

hvilka det vore önskvärd!1, att, så vida icke priset stälde sig allt för högt,

erhålla af inhemsk tillverkning, icke syntes kunna med nuvarande tillgång

på svensk råkoppar på en gång anskaffas inom landet utan först efter

hand och i män af kopparproduktionen vid grufvorna.

T sammanhang med afgifvandet af ofvan omförmälda förslag till anläggning

af telefonförbindelser hade telegrafstyrelsen — meddelar departementschefen

vidare — fäst uppmärksamheten derpå, att dylika långsträckta

förbindelser, för hvilkas begagnande till samtal afgiften vore i jemförelse

med förhållandet i andra länder ganska lågt beräknad, icke i och för sig

kunde inbringa staten någon nämnvärd inkomst utöfver utgifterna för

ledningarnes tillsyn och underhåll samt betjenande. Detta insåges lätt

deraf, att på hvarje till sådan förbindelse hörande dubbelledning icke mer

än i medeltal högst tio samtal i timmen kunde beräknas ega ruin, och

då afgiften för hvarje samtal, enligt hittills gällande taxa, icke utgjorde

mer än 50 öre, blefve sålunda inkomsterna begränsade till belopp, som

föga torde öfverstiga kostnaderna för betjenandet och underhållet af dylika

förbindelser, hvilkas ledningar lätt komme i olag till följd af kontakter

och andra telefoneringshinder och som derför fordrade en vida

nogorannare tillsyn än de vanliga telegrafledningarne. För att staten skulle

oc J o o ^ o

kunna hafva någon verklig finansiel fördel af sådana anläggningar fordrades

derför, enligt telegrafstyrelsens mening, att staten äfven hade i sin

hand och droge inkomst af de lokala telefonnät, hvilka skulle sättas i

förbindelse med de långsträckta ledningarne.

För egen del har departementschefen anfört, att det från finansiel

synpunkt sedt vore otvifvelaktigt, att telefonverksamheten, begränsad till

anläggande af telefonnät af öfvervägande lokal betydelse, komme att visa

sig fördelaktigare, än om densamma derjemte i någon vidsträcktare mån

åsyftade förmedlande af telefonsamtal å längre afstånd. Men å andra sidan

vore det, enligt departementschefens åsigt, uppenbart, att först med anläggningen

af ett samtliga vigtigare orter inom landet förbindande telefonnät

full nytta blefve för samfärdseln dragen af den storartade uppfinningen

af telefonen, och med den tekniska fulländning, uppfinningen nu

ernått, hvarigenom hinder ej vidare förefunnes för telefonering på långa

afstånd, syntes det departementschefen ej mindre uppenbart, att tiden nu

vore inne för åstadkommandet af ett sådant, hela landet omfattande telefonnät.

För staten gälde det under sådana förhållanden ett val, huruvida

den sjelf ville bringa detta telefonnät till stånd och sålunda gå vidare på

den bana, som genom anläggningen af linien Stockholm—Göteborg blifvit

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

beträdd, eller öfverlåta detta åt den enskilda företagsamheten. Vigtiga

skäl syntes departementschefen föreligga, af beskaffenhet att böra fälla utslaget

till förman för det förra alternativet. För tillfället lemnande å sido

frågan, huruvida den lokala telefonverksamheten lämpligast borde omhänderliafvas

af staten eller af enskilde, ansåge departementschefen, hvad

de långsträckta linierna anginge, tvifvel icke kunna förefinnas derom, att

allmänheten bäst betjenades dermed, att dessa trafikerades af staten. Förutom

de fördelar, som enhet i förvaltningen och afgiftsberäkningen gifvetvis

kornrne att bereda den korresponderande allmänheten, torde det väl

svårligen kunna, förnekas, att denna äfven genom statens eftertagande af

de ifrågavarande linierna erhölle den bästa garanti derför, att telefonverksamheten

komme att på ett fullt tillfredsställande sätt uppehållas.

Om det således, ur den korresponderande allmänhetens synpunkt

sedt, måste betraktas som en fördel, att hufvudlinierna för telefonledningarne

inom landet omhändertoges af staten^ ansåge departementschefen

äfven gifvet, att statens egen fördel härigenom bäst komme att

tillgodoses. Någon afsevärcl direkt behållning af trafiken å de långsträckta

ledningarne vore måhända, åtminstone under den första tiden,

icke att förvänta, men förbises borde icke, att då de till anläggning

föreslagna hufvudtelefonlinierna komme att till stor del löpa jemsides

med åtskilliga af statstelegrafens hufvudledningar, och korrespondensen

ä de förstnämnda sålunda måste komma att göra ett väsentligt intrång

å freqvensen af telegramvexlingen på de senare, staten för den minskade

telegramportoinkomsten åtminstone till någon del finge ersättning

i inkomsten af telefonverksamheten, medan, om denna omhändertoges

af enskilde, minskningen i telegrafinkomsterna för statsverket skulle

utgöra eu ren förlust. Nyssnämnda förhållande, att telefonledningarne

komme att löpa jemsides med telegrafnätets hufvudledningar och till

stor del uppläggas å telegrafverkets stolpar, komme äfven att ur administrativ

synpunkt bereda fördelarne af lättad tillsyn och minskade förvaltningskostnader.

Då härtill komme, att staten genom att åt enskilde

öfverlåta anläggningen af hufvudlinierna för telefonledningarne inom

landet, antagligen skulle, om icke för alltid åtminstone för en lång

framtid, afsåga sig möjligheten att på telefonsamfärdselns område intaga

den förherskande ställning, som nu tillkomme densamma med

hänsyn till andra vigtigare samfärdsmedel, såsom jernvägar, post och

telegraf, ansåge departementschefen sig ega fullgiltiga skäl att förorda

bifall till telegrafstyrelsens framställning om anläggande för statens

räkning af ett mera omfattande telefonnät.

Beträffande valet af de sträckningar, som borde i detta ingå så
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

som hufvudlinier, funne departementschefen den af telegrafstyrelsen i

detta hänseende uppgjorda plan, om och måhända med vissa modifikationer

i detaljerna, på det hela förtjent af godkännande, och likaså

instämde departementschefen med telegrafstyrelsen deruti, att, näst den

under anläggning varande och till en del redan fullbordade linien

Stockholm—Göteborg, i första rummet borde till anläggande förekomma

linierna Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö,

Göteborg-Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar.

A sid. 117 i statsrådsprotokollet har departementschefen derefter

närmare angifvit de skäl, hvarför för anläggningen af det nu föreslagna

telefonnätet statsmedel måste tagas i anspråk, samt i sammanhang dermed

hemstält, att för utförandet under fem år af de i första rummet

förordade telefonlinierna måtte anvisas den härför beräknade kostnaden,

7o7,060 kronor eller i afrundadt tal 750,000 kronor, att utgå med en

femtedel eller 150,000 kronor årligen.

Slutligen har departementschefen uttalat den åsigt, att, derest staten

genom anläggning af ett större delen af landet omfattande telefonnät

åtoge sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln mellan landets olika

delar, en begränsning i vissa afseende!!, utöfver den redan nu stadgade,

af enskilda personers eller bolags rätt att anlägga telefonledningar

blefve af nöden; och skulle departementschefen, sedan sig visat, om

Riksdagen genom anvisande af nödiga medel satte staten i stånd att

åtaga sig nyssberörda uppgift, förelägga Kong!. Maj:t förslag till författning

i ämnet.

Ehuru utskottet erkänner ändamålsenligheten deraf, att staten, derest

sådant låter sig göra utan allt för dryga kostnader, åtager sig telefonsamfärdselns

ombesörjande mellan orter, hvilka äro belägna på jemförelsevis

stort afstånd, från hvarandra, anser utskottet likväl det i'' dylikt

syfte nu framstälda förslaget icke föreligga i det skick, att detsamma

kan hos Riksdagen till bifall förordas. Utredning synes utskottet

nemligen saknas rörande en hel del förhållanden, hvarom Riksdagen

uppenbarligen bör ega kännedom, innan den till telefonväsendet anslår

medel till så stort belopp, som nu ifrågasatts.

I sådant afseende tillåter sig utskottet till eu början erinra, att

departementschefen, enligt hvad ofvan anmärkts, till statsrådsprotokollet

uttalat den åsigt, att, om staten åtoge sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln

mellan landets olika delar, i vissa afseenden eu begränsning,

utöfver den redan nu stadgade, af enskilda personers eller bolags

rätt, att anlägga telefonledningar vore af nöden och i sammanhang der
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

med anhållit att framdeles få förelägga Kongl. Maj:t förslag till författning

i ämnet. Då nu inom vårt land den enskilda företagsamheten

förstått att på ett sådant sätt tillgodose allmänhetens behof af telefonförbindelser,

att Sverige för närvarande i fråga om telefonens användande

torde stå främst bland alla länder, vill det synas utskottet, som

om den begränsning af enskildes rätt att anlägga telefonledningar, som

jemväl enligt utskottets förmenande i viss mån af behofvet påkallas,

borde genomföras med den största varsamhet. Vid sådant förhållande

har det förefallit utskottet angeläget, att Riksdagen, innan den genom

beviljande af stora anslag till statens telefonväsende sätter detta i stånd

att intaga en förherskande ställning, blir i tillfälle att taga kännedom

om huru långt Kongl. Maj:t anser omförmälda begränsning böra sträckas.

Utskottet anser vidare såsom en brist i det nu framlagda förslaget,

att upplysning der icke lemnats, huruvida Kongl. Maj:t tänkt sig, att

staten i någon större omfattning skall öfvertaga jemväl den lokala

telefonverksamheten. Ett uttalande från Kongl. Maj:t i detta hänseende

hade, föreställer sig utskottet, varit af så mycket större betydelse för

en rätt uppfattning af den föreliggande frågan, som telegrafstyrelsen,

enligt hvad ofvan meddelats, för sin del ansett, att för att staten skulle

hafva någon verklig finansiel fördel af sådana långsträckta anläggningar

som den nu föreslagna, fordrades att staten äfven hade i sin hand

och droge inkomst af de lokala telefonnät, Indika skulle sättas i förbindelse

med de långsträckta ledningarne.

Utskottet får äfven fästa uppmärksamheten derpå, att något meddelande

från Kongl. Maj:t icke föreligger angående de vilkor, under

livilka de enskilda telefonnäten skulle få träda i förbindelse med de nu

föreslagna statslinierna. Frågan härom synes utskottet dock böra fullt

klargöras, innan anslag lemnas till nämnda liniers anläggning, ty om

statsmedel anvisas för ett sådant ändamål som det ifrågavarande, dervid

någon mera betydande ekonomisk fördel för staten icke påräknas,

lära väl anordningarne böra vidtagas på sådant sätt, att den indirekta

nyttan blir så stor som möjligt, hvithet, i nu föreliggande fall är liktydigt

med att en så stor allmänhet som möjligt får fördel af telefonliniernas

framdragande.

Emellertid håller utskottet i sjelfva verket före, att nyttan af de

föreslagna telefonledningarne icke skulle blifva så synnerligt stor, enär

dessa ledningar icke lomme att på ett tillfredsställande sätt fylla de

behof af telefonförbindelse, som förefinnas för de orter, som af linierim

skulle beröras. Enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, har telegrafstyrelsen

nemligen beräknat, att på hvarje till en förbindelse hö
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rande dubbellinie icke mer än i medeltal högst 10 samtal i timmen

kunde ega rum. Efter denna beräkning skulle, med antagande af 10

timmars samtalstid om dagen, således icke mera än 100 samtal dagligen

kunna på limen föras, livilket antal säkerligen icke — åtminstone

på de flesta ställen — skulle motsvara verkliga behofvet.

Af sist antydda förhållande blefve säkerligen eu följd, att anspråk

på ett större antal ledningar å de olika linierna inom kort komme att

framställas; och bifölles, såsom väl på grund af omständigheternas magt

komme att inträffa, dessa anspråk, blefve åter följden den, att kostnaden

för liniernas anläggning skulle komma att blifva högst betydligt

större än hvad nu beräknats.

Eu ytterligare anledning för Riksdagen att icke nu bevilja medel

till anläggande af ifrågavarande telefonledningar synes utskottet jemväl

förefinnas deruti, att resultatet af den nu pågående linieanläggningen

mellan Stockholm och Göteborg bör afvaktas, innan andra långsträckta

linier beslutas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 mars 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

Reservationer:

vid punkten 6:o (angående skogsväsendet):

af herr friherre B. A. Lejonliufvud;

af herrar H. P. P. Tamm och R. G. von Hedenberg, hvilka yrkat

bifall till Kongl. Maj:ts förslag i afseende å aflöningen;

af herrar S. Nilsson, A. Persson, N. Petterson och L. Jönsson, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag i denna del bort hafva följande

lydelse och innehåll:

»Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, har kronoparkernas

areal, som år 1874 utgjorde 1,538,285,30 hektar, vid 1887 års utgång

uppgått till 3,386,964,45 hektar, och statsverkets kontanta inkomster af

skogarne — oberäknad! afkastningen af utarrenderade hemman och

lägenheter hvilka åren 1870—1874 i medeltal utgjorde 775,515 kronor

19 öre och för året 1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5

öre, utgjort under de följande fem åren i medeltal för år 959,447

kronor 58 öre, under åren 1880—1885, likaledes i medeltal, 1,706,210

kronor 63 öre, år 1885 1,733,710 kronor 55 öre, år 1886 1,711,211 kronor

61 öre, år 1887 1,685,392 kronor 72 öre och år 1888 2,067,115 kronor

19 öre. Då statens skogsväsende sålunda vunnit en högst betydlig utveckling,

sedan den senaste löneregleringen för skogsstaten år 1874

genomfördes, samt skogspersonalens arbete i följd deraf naturligen i

hög grad ökats, anser utskottet eu förbättring i nämnda personals löneförmåner

af behofvet påkallas, helst genom den föreslagna utsträckningen

af skogsförvaltningens åtgöranden å civila och ecklesiastika boställen

samt utarrenderade kronoegendomar, hvilken utsträckning utskottet

för sin del finner synnerligen ändamålsenlig, personalens arbete

skulle komma att än ytterligare ökas. De erinringar, Riksdagen år 1887

framstälde mot det då framlagda, med det nu föreliggande i allt väsentligt

öfverensstämmande regleringsförslaget och med hänsyn till hvilka

Riksdagen icke ansåg sig kunna bifalla samma förslag, hafva jemväl i

de delar, der desamma icke föranledt ändring, synts utskottet, efter den

utredning, som rörande de af Riksdagen anmärkta förhållandena numera

åstadkommits och till statsrådsprotokollet meddelats, icke vidare böra

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

utgöra hinder för lösningen af den enligt utskottets förmenande ange1

ägu a regi er i ngsfrågan.

Vid granskning af den af Kongl. Maj:t nu föreslagna lönestaten

bay utskottet funnit der upptagna aflöningar i allmänhet motsvara hvad

billigheten krafvel-, men i fråga om jägmästarne har utskottet trott sig

finna, att för dem ifrågasatts högre iöneförmåner än hvad, med hänsyn

till desse tjenstemäns verksamhet och lefnadsförhållanden i öfrigt, kan

anses skäligt. Enligt utskottets förmenande bör derför en nedsättning

ske i de för jägmästare föreslagna aflöningarne, och denna synes utskottet

lämpligen kunna eg a rum å ålderstilläggen, sålunda, att jägmästare

må ega rätt att åtnjuta allenast två ålderstillägg, hvilka skulle inträda,

det första efter tio år och det andra efter ytterligare fem år.

Med afseende å de för de nya löneförmånernas åtnjutande ifrågasatta

vilkor har utskottet icke annan anmärkning att framställa, än att

den för skogspersonalen föreslagna pensionsåldern synes utskottet inträda

väl tidigt. Till stöd för hvad i fråga om rätten för skogstjensteman

att erhålla pension å allmänna indragningsstaten föreslagits har

visserligen i statsrådsprotokollet anförts, att sådana bestämmelser som

de ifrågavarande vore gällande för afvittringslandtmätare, provinsialläkare

och statens landtbruksingeniörer, med hvilka skogstjenstemännen

i afseende på tjenstgöringens ansträngande beskaffenhet vore likstälda,

men då, enligt utskottets förmenande, skogstjenstemännens arbete, ehuru

ansträngande, icke torde med nödvändighet fordra samma låga pensionsålder,

som för nyssnämnda tre tjenstemannaklasser är bestämd, samt

skogspersonalens pensionsrätt å allmänna indragningsstaten för närvarande

inträder först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjenstår eller, i

händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid 65 lefnads- och

vid pa,ss 40 tjenstår, har utskottet ansett skogspersonalens pensionsålder

i sammanhang med löneregleringen lämpligen kunna bestämmas

till 65 lefnads- och 35 tjenstår.

De bestämmelser i fråga om godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder

å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar samt beträffande

upphörande eller indragning till statsverket af vissa jägmästarne

nu tillkommande extra ersättningar, hvilka Kongl. Maj:t funnit

höra utgöra förutsättning för ett fastställande af den föreslagna lönestaten,

anser utskottet vidare böra från Riksdagens sida godkännas.

Hvad särskilt angår den i ämnet väckta motionen, vill det synas utskottet,

som om genom hvad till statsrådsprotokollet anförts beträffande

deri omförmälda, med motionen till syftet väsentligen öfverensstämmande

framställningar från åtskilliga lappmarksinbyggare vore till

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ako S.

83

fullo ådagalagdt, att staten eger all anledning att godtgöra sig kostnaden

för de utsyningsförrättningar, motionären af sett; och då, enligt hvad af

departementschefens yttrande till statsi*ådsprotokollet framgår, frågan

om nedsättning i afgifterna för vissa af berörda förrättningar redan

gjorts till föremål för Kong!. Maj:ts uppmärksamhet, lärer Riksdagen

icke för närvarande böra uttala sig om önskvärdheten af en dylik nedsättning,

utan afvakta den framställning derom, som, derest åtgärden,

efter vederbörlig utredning, anses vara af behofvet påkallad, torde komma

att af Kongl. Magt föreläggas Riksdagen.

Mot hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om indragning till statsverket

af vissa jägmästare nu anslagna boställen samt rörande rätt för

Kongl. Maj:t att för visst ändamål disponera uppkommande behållningar

å de nya aflöningarne likasom mot beviljandet, af det ökade anslag,

Kongl. Maj:t äskat till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet, har utskottet icke något att erinra; hvaremot

utskottet i fråga om Kongl. Maj:ts för den nya regleringens genomförande

framstälda anslagsfordran anser sig, med hänsyn till den minskning

i anslagsbehofvet, som blifver eu följd af den af utskottet förordade

jemkningen i jägmästarnes löneförmåner och på grund af verkstäld

beräkning, böra föreslå Riksdagen, att det äskade förslagsanslaget till

ålderstillägg nedsättes från 84,400 kronor till ett till 60,000 kronor jemnadt

belopp, eller med 24,400 kronor.

Beträffande Kongl. Maj:ts framställning om rätt att disponera medel,

som inflyta för försäljning enligt 1888 års Riksdags beslut af söder om

Norrland belägna kronoegendomar, Indika i arrende lemna mer än 200,

men icke utöfver 400 kronor, anser utskottet visserligen en sådan rätt

böra Kongl. Maj:t medgifvas, dock icke utan all begränsning.

I anseende till detta ämnes jemförelsevis ej ringa vigt, och då det

här gäller förvärfvande af fastigheter, hvilkas skötsel måste blifva med

kostnader förenad, anser utskottet Riksdagen böra sättas i tillfälle att

bilda sig ett omdöme om sättet för inköpen af skogbärande eller till

skogsbörd tjenlig mark. Väl förekomma uppgifter härom i berättelsen

om hvad i rikets styrelse sig tilldragit, likasom ock Riksdagens revisorer

och genom dem Riksdagen kunna i riksgäldskontor! taga del af

de kongl. bref, i hvilka underrättelse om beslutade inköp meddelas och

anvisningar å innestående medel göras. Lämpligare synes dock vara,

att Riksdagen årligen erhåller eu sammanfattad redogörelse öfver de

skogsinköp, som under ett år egt rum, och derigenom sättes i tillfälle

att fatta det beslut, omständigheterna kunna föranleda.

På det en sådan pröfning periodvis må kunna ega rum, har ut
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skottet funnit sig böra tillstyrka, att det äskade medgifvandet lemnas

för tre år i sänder, och nu för de tre åren från innevarande års början.

Om utskottet således, på sätt af det anförda framgår, håller före,

att Riksdagen bör bifalla det nu föreliggande förslaget till reglering af

skogsstaten, med allenast den ändring, beträffande den föreslagna lönestaten,

som utskottet här ofvan ifrågasatt, anser sig utskottet emellertid

af gifven anledning, hvarom utskottet nu går att yttra sig, böra

hemställa, att vid Riksdagens omförmälda bifall fästes ett särskildt

vilkor. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:t genom beslut

den 5 sistlidne oktober föreskrifvit, att för erhållande af fullständigt afgångsbetyg

från vare sig någon af statens skogsskolor eller skogsinstitutet

skulle för de lärlingar och elever, som hädanefter inskrefves, fordras

att hafva med nöjaktig skicklighet genomgått vissa i statsrådsprotokollet

närmare angifva militära öfningar, äfvensom att chefen för

finansdepartementet den 12 sistlidne januari vid anmälan af de anslagsbehof,

som för den enskilda skogsundervisningen vore erforderliga, af

anförda skäl ansett sig böra förorda, att Kongl. Magt, derest Riksdagen

anvisade de för skogsskolorna vid Skogshåll och Presterud erforderliga

medlen, måtte föreskrifva, att lärjungar ne vid Skogshålls skogsskola

skulle vara underkastade samma militära öfningsskyldighet som lärlingarne

vid statens skogsläroverk, samt för beviljandet af anslaget till

Presteruds skogsskola såsom särskildt vilkor uppställa, att lärlingarne

vid skolan likaledes underkastades sagda öfningsskyldighet; och af

statsrådsprotokollet framgår jemväl, att Kongl. Maj:t torde vara betänkt

på att utfärda föreskrifter derom, att viss tjenstgöringsskyldighet såsom

reservbefäl och reservunderbefäl vid hären skall åligga utexaminerade

skogselever och skogslärlingar. Det tillkommer visserligen icke utskottet

att ingå i pröfning, huruvida Kongl. Maj:t eger grundlagsenlig

rätt att i administrativ väg såsom vilkor för inträde i skogsstaten eller

i allmänhet i någon af den civila tjenstens grenar stadga vidsträcktare

vapenöfningsskyldighet än den, som genom lag är bestämd för alla värnpligtige,

eller att i sådan ordning för civil tjensteman föreskrifva vissa

militära åligganden; men då bestämmelser af ifrågavarande slag för

dem, hvilka egna sig åt den civila tjenstemannabanan, medföra högre

utbildningskostnader och ökade, från deras hufvudsakliga uppgift afvikande

och på deras lefnadsförhållanden till äfventyrs ingripande

tjensteåligganden, samt på grund häraf det kan komma att ifrågasättas,

huruvida icke vid lönereglering för tjenstemän, hvilka underkastats dylik

militärisk utbildning och tjenstgöringsskyldighet, hänsyn bör tagas

till berörda bestämmelser, och dessa följaktligen komma att medföra

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

85

ökade kostnader för statsverket, anser sig utskottet icke kunna underlåta

att här uttala den åsigt, att, innan sådana bestämmelser af Kongl.

Maj:t meddelas, Riksdagens yttrande öfver dem bör inhemtas.

I nu föreliggande fall anser sig utskottet tillika böra föreslå Riksdagen

att godkänna det föreliggande regleringsförslaget allenast under

uttryckligt vilkor, att tillämpning af Kongl. Maj:ts den 5 sistlidne

oktober fattade beslut om införande af militära öfningar för lärjungarne

vid statens skogsläroverk icke må ega rum, förr än Riksdagen dertill

gifvit sitt bifall, samt att, utan Riksdagens medgifvande, hvarken andra

militära öfningar än de, hvilka värnpligtslagen föreskrifver, må åläggas

eleverne vid de med statsbidrag understödda skogsskolorna vid Skogshåll

och Presterud eller föreskrifter utfärdas, genom hvilka utexaminerade

skogselever och skogslärlingar underkastas viss tjenstgöringsskyldighet

såsom reservbefäl eller reservunderbefäl vid hären.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa

:

a) att Riksdagen — under vilkor att tillämpning

af Kongl. Maj:ts den 5 oktober 1888 fattade beslut

om införande af militära öfningar för lärjungarne vid

statens skogsläroverk icke må ega rum, förr än Riksdagen

dertill gifvit sitt bifall, och att, utan Riksdagens

medgifvande, hvarken andra militära öfningar än de,

hvilka värnpligtslagen föreskrifver, må åläggas eleverna

vid de med statsbidrag understödda skogsskolorna

vid Skogshåll och Presterud eller föreskrifter

utfärdas, genom hvilka utexaminerade skogselever och

skogslärlingar underkastas tjenstgöringsskyldighet såsom

reservbefäl eller reservunderbefäl vid hären, samt

under förutsättning att, på sätt i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 12 januari 1889 angifvits, godtgörelse

för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika

skogar och häradsallmänningar kommer statsverket

till godo, och att vissa, jägmästarne nu tillkommande

extra ersättningar upphöra att utgå eller,

der de utgöras af enskilde, indragas till statsverket

— må godkänna den i berörda protokoll föreslagna

stat för skogsförvaltningen i orterna och de för cien

nya aflöningens åtnjutande föreslagna vilkor, dock

med den ändring beträffande staten, att ålderstilläggen

för jägmästarne bestämmas till endast två, hvilka skola

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Stotait t skuttets Utlåtande X:o fi.

inträda, det forsta efter tio ar och det andra efter

ytterligare fem år, och, beträffande de föreslagna vilkoren,

att skogstjensteman eller skogsbetjent skall,

då lian uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,

vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl.

Maj:t eller domänstyrelsen, der det tillkommer denna

att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjensten

qvarstå;

att Riksdagen härjemte må besluta, att de till

jägmästare anslagna boställen, livilka Kong]. Maj: t

icke finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet

bibehållas, skola till statsverket indragas

den 14 mars 1891, dock med iakttagande dels att

indelningshafvare må, om lian så önskar, under sin

återstående tjenstetid och med färdagsrätt enligt §

62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion, för

sig eller sterbhus fortfarande såsom löneförmån åtnjuta

sitt boställe emot det afdrag å den kontanta

lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt,

dels ock att staten, då den från vederbörande indelningshafvare

eller hans sterbhus öfvertager boställe,

efter värdering vid syn jemväl öfvertager sådana

å bostället befintliga, indelningshafvare!! tillhöriga

åbyggnader, som vid synen anses vara för

bostället nyttiga;

att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest

löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar

genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne

må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande

af afiöningen för å gammal stat (kvarstående

löntagare;

att för regleringens genomförande

dels det bestämda anslaget för skogsstaten höjes

med 34,915 kronor till 447,208 kronor;

dels för älderstillägg åt skogsstaten uppföres ett

förslagsanslag å 60,000 kronor;

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjes med

172,685 kronor till 386,992 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ...... kr. 447,208: —

» statens skogs
skolor.

............ .. » 24,500: — kronor 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten...... » 60,000: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kr. 21,300: —

» enskilda skogs
undervisningen

» 8,600: —

» kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ......... » 386,992: — » 416,892''_

Summa kronor 948,600: —

samt att Riksdagen må medgifva, att de medel,

som influtit eller hädanefter inflyta för försäljning jemlik!

nådiga brefvet den 18 maj 1888 af åtskilliga kronoegendomar

och enligt samma nådiga bref skola inlevereras

till riksgäldskontor! för att användas för

inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark, må för sådant ändamål under en tid af tre år,

räknadt från den 1 januari 1889, af Kong!. Maj:t

disponeras och följaktligen på Kong!. Maj:ts reqvisition

från riksgäldskontor! utbetalas;

b) att herr Cederbergs förevarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

vid punkten 18:o (angående anläggande af telefonledningar):

al herrar S. Nilsson, N. Petterson, L. Jönsson, vice talmannen

. Larsson, J. Andersson, A. Peterson, L. F. Odeil och A. G. Anderson,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag i detta ämne bort

hafva följande lydelse och innehåll:

»Rörande det inflytande, telefonverksamheten utöfvat på telegrafverkets

inkomster, har utskottet under hand inhemtat följande, som utskottet

anser sig böra låta komma till Riksdagens kännedom.

Telegrafkorrespondensen emellan nedannämnda orter har efter telefonförbindelses

upprättande minskats på följande sätt:

emellan Bollnäs—Söderhamn med........................................................ 61 7 ojo

» Gamleby—Vestervik » ......................................................... 82 0 »

» Ronneby—Karlskrona » ........................................................ 61 5 »

» Slite—Visby » 07m »

» Södertelje—Stockholm » ......................................................... 72 5 >,

» Vifstavarf—Sundsvall » ............................................. 92^3 »

I följd af dylik konkurrens från enskilda telefonförbindelser och

deraf uppkommen minskning i telegrafinkomst hafva på grund af Kongl.

Maj:ts beslut tid efter annan följande telegrafstationer måst indragas

nemligen: Berg, Burgsvik, Delsbo, Fårösund, Horn, Rinna, Kongelfl

Kungsbacka., Mem, Sjötorp, Skeninge, Särö, Vaxholm och Vimmerby.

Inom provinsen Skåne hafva alla telegrafstationer genom telegrafverkets

försorg blifvit med hvarandra förbundna jemväl genom telefonledningar.

Efter dessa telefonförbindelsers åvägabringande har telegramvexlingen

emellan städerna Helsingborg, Landskrona, Lund, Malmö och

Irelleborg minskats med 67,7 %, för hvilken minskning telegrafverket

dock haft full ersättning genom inkomsten af telefonledningarne. Fem

nya telegrafstationer med hel dagstjenst hafva i anledning af telefonens

införande inrättats i Skåne, hvarjemte tre förutvarande stationer af tredje

klass upphöjts i andra klass.

1^ Ångermanland hafva tre telegrafstationer, Hernösand, Kramfors

och Nyland, genom telegrafverkets försorg blifvit telefoniskt förbundna

med hvarandra, med den påföljd, att telegramvexlingen emellan samma

stationer minskats med 68,7 %. Genom de samtalsafgifter, som telegrafverket

uppburit för begagnandet af förbindelselinierna, har dock ersättning

blifvit telegrafverket beredd icke allenast för den nämnda förminskningen

1 telegramportot, utan äfven för kostnaden för telefonförbindelsernas

betjenande och underhåll samt för utsträckningen af tjenstgöringen

vid stationerna Kramfors och Nyland till hel dagstjenst.

Beti äflande det inflytande, som den i slutet af sistlidna år upprättade

enskilda telefonförbindelsen mellan Stockholm och Vesterås haft

på telegrafkorrespondensen, är att märka, att hela antalet inländska

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o b.

89

telegram vid Vesterås station utgjort under januari och februari sistlidna

år 1,178, deraf 514 eller 43,6 %, utvexlats med Stockholm. Under

samma månader innevarande år hafva de inländska telegramen vid

Vesterås i deras helhet ökats till 1,888, men deraf hafva de mellan

nämnda städer utvexlade nedgått till 345, eller till 18,3 % af det hela.

Dessa siffror få ännu större betydelse af det förhållande, att telegramportot

mellan de tider, uppgifterna omfatta, nedsatts från en krona för

15 ord till 50 öre för 10 ord. Af sistnämnda anledning har ock telegrafkorrespondensen

emellan Vesterås och öfriga inländska orter utom

Stockholm under förenämnda månader ökats med icke mindre än 132,4 %;

hvaremot telegramvexlingen mellan Vesterås och Stockholm i följd af

telefonförbindelsen minskats med 32,9 %.

Äfven i afseende å linien Stockholm—Norrköping är att märka, att

under den korta tid, telefonförbindelsen mellan nämnda städer varit i

användning, en relativ minskning uppstått i telegramutvexlingen.

Förestående statistiska uppgifter synas utskottet gifva vid handen,

hvad jemväl af sakens natur torde framgå, att det allt mera sig utbredande

telefonväsendet har en afgjord tendens att nedtrycka telegrafverkets

inkomster. Fara synes utskottet i sjelfva verket vara för handen,

att, om anläggningen af enskilda telefonledningar obehindradt får

fortgå, och staten försummar att på detta område kraftigt uppträda såsom

konkurrent, inkomsterna från det med så stora kostnader inrättade

telegrafverket inom en mer eller mindre aflägsen framtid blifva högst

väsentligt reducerade, utan att staten erhåller ersättning för förlusten

genom ökade inkomster från telefonväsendet.

Enligt utskottets förmenande är det derför angeläget, att staten,

om också med tillbörlig varsamhet och under tagen hänsyn till befintliga

tillgångar, allt mera utsträcker sitt telefonnät. Särskildt synes det

utskottet önskligt, att staten på det område af telefonväsendet, der sådant

är för staten lättast, eller i fråga om anläggandet af mera långsträckta

ledningar, går den enskilda företagsamheten i förväg. Ty om

också dylika längre telefonlinier, såsom jemväl i statsrådsprotokollet

antydes, icke till en början torde blifva så synnerligen inkomstgifvande,

komma de, föreställer sig utskottet, under telefonväsendets utveckling

att blifva af allt större betydelse såsom hufvudledningar mellan aflägsna,

men med hvarandra i liflig förbindelse stående orter.

Då det nu föreliggande förslaget till inrättande af telefonförbindelser

äfven i sina detaljer synes utskottet ändamålsenligt, och den för

förslagets genomförande erforderliga kostnaden icke för närvarande lärer

Bill. till Riksd. Prof. 188.9. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande jV:ö 8.

kunna på annat sätt än genom direkt anslag från statsverket bestridas, får

utskottet, under åberopande jemväl af de skäl, som till stöd för förevarande

anslagsfordran anförts till statsrådsprotokollet, hemställa,

att Riksdagen må för anläggande af telefonledningar

bevilja ett extra anslag af 750,000 kronor, att

utgå under fem år, och deraf anvisa en femtedel eller

150,000 kronor för år 1890.»

Herrar K. Bohnstedt och A. Persson hafva begärt få antecknadt, den

förre, att han inom utskottet ej deltagit i behandlingen af denna hufvudtitel,

och den senare, att han ej närvarit vid behandlingen af punkten

18:o angående anläggande af telefonledningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(''2

Statsutskottets Utlåtande A .o S

Bi

T

''abell öfver ordinarie anslagen unde

1889 års riksstat anslår:

1 Anvisning i

kontant.

Indelning

jemförlig

på fc

Friheter och

kyrkotionde.

och dermed

anvisning,

rslag.

Ersättningar.

S u m in a.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

17,000

—

—

—

—

17,000

__

62,400

—

—

—

—

—

62,400

_

122,100

—

—

—

—

122,100

_

100,800

—

—

—

—

100,800

174,000

—

—

—

—

—

174,000

75,000

—

—

—

—

75,000

—

20,300

_

___

_

20,300

5,400

—

—

—

--

—

5,400

_

169,600

—

—

—

—

—

169,600

35,500

—

—

—

—

35,500

—i

6,405,000

—

—

—

—

6,405,000

_i

1,200,000

—

—

—

—

_

1,200,000

1

2,453,000

—

—

—

—

—

2,453,000

i

1,900,000

_

___

_

1,900.000

94,000

—

—

—

—

—

94,000

_j

681,000

681,000

_j

13,515,100

—

_____ !_

13,515,100

—I

Finan?

Departementschefen ............. .................................

Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli......

Kaunnarkoiiegium.......................................................

Statskontoret .............................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag........................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, fö

Ökas med............................................................

Kammarrätten......................................''..........''.........

■jÖfverintendentsembetet ..............................................

■jPostverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt

Ökas med.............................................''................

elegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedl

Ökas med..............................................................

ullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen dire

Ökas med..............................................................

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp

Ökas med .....................................

För statens skogsskolor ..................

s. 93 Kontrollera mot PDF

fynf.svtxkoffets Utlutande A :o S.

93

tf. A.

ksstatens Sjunde bufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

partemeiitet.

(/sonslao. Nuvarande belopp

itmedlen. Nuvarande belopp

ekt, utgå. Nuvarande belopp

;å. Nuvarande belopp ...........

dag .....................................

412,293: —

34,915: — 447,208: —

. ........... 24,500: —

Trp:t

Indelning och dermed

;

Anvisning i

jern förlig

anvisning,

S u m m a.

kontant.

l>a

försuKj.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar. |

K runor

Ö.

Kronor |

..

0.

1

Kronor !

ö.

Kronor

Ö.

17,000

------ j

......

.

,

17,000

—

62,400

—

-........- !

62,400

—

122,100

_

—

122,100

—

100,800

___________ |

—

100,800

—

174,000

—

174,000

—

75,000: —

65,000: —

140,000

140,000

20,300

—

-...........

20,300

—

5,400

—

.....

5,400

—

169,600

—

_

—

169,600

—

35,500

—

—

—

—

35,500

—

6,405,000: —

315,000: —

6,720.000

___

—

_

—

—

6,720,000

—

1,200,000: —

60,000: —

1,260,000

—

—

—

1,260,000

—

2,453.000: —

80,000: —

2,533,000

—

—

—

—

2,533,000

—

1,900.000

—

—

—

—

___

1,900,000

—

94,000

”

94,000

471,708: —

471,708: —

13.354,100

-

_________

—

—

—

13,354,100

|-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlålmuie S:o 8

1889 års

riksstat anslår

—

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättning

ar.

K ronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

13,515,100

13,515,100

12,000

12,000

30,000

—

—

—

—

30,000

—

! 200,000

—

—

—

—

__

200,000

__

21,550

—

6

—

5,234

—

26.790

—

15,000

-

—

—

15,000

450,000

—

—

450,000

12.000

—

_____

—

—

—

12,000

__

25,000

-

—

—

__

25,000

30,800

—

- -

30,800

"

20,000

__

...

_

20,000

250,000

—

—

—

250,000

—

36,810

_

36,810

35,000

—

— -

—

35,000

—

14,653,260

-|

6

5,234

-| 14.658,500

—

rp:t

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstateu. Nytt..............

Reservationsanslag:

Till skogsinstitutet..............................................

» enskilda skogsundervisningen.....................

» kronoskogarnes förvaltning ock befrämjande

varande belopp.........................................

Ökas med .............................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Lyshållning ro. fl. utgifter för kronans publika bu;

Byggnader och reparationer, reservationsanslag........

Städers friheter, förslagsanslag ................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslag

Kontroll å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ........

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalt

Restitutioner, förslagsanslag ....................................

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp .....

Ökas med.............................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser, fl

Ökas med.......................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., forslat

Extra utgifter, reservationsanslag .............................

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A :o ft.

95

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning.

på förslag.

S u in in a.

I’rp:t 471,708:

........ 60,000:

21,300: —

8,600: —

gsväsendeti allmänhet. Nu
-

214,207: —

172,685: — 386,992:

ckholm, förslagsanslag

lag .......................

slagsanslag högst

isanslag. Nuvarande belopp

lag ......................................

416.892:

14,200: —

150,000: —

Summa

W II l <1II 1 .

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättning.

ir''

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

13,354,100

13,354,100

948,600

948,600

12,000

_

—

—

—

—

12,000

—

30,000

_

—

—

—

—

30,000

—

200,000

—

—

—

—

200,000

—

21,550

—

6

—

5,234

—

26,790

_

15,000

—

—

—

—

15,000

—

450,000

—

—

—

—

—

450,000

—

12,000

—

—

—

—

12,000

—

25,000

—

—

—

—

—

25,000

—

45,000

_

_

_

45,000

__

20,000

—

—

—

—

20,000

—

400,000

_

__

_

____

400,000

36,810

—

—

—

—

—

36,810

—

35,000

—

—

—

—

35,000

15,605,060

6

—

5,234

-

15,610,300

—

s. 96 Kontrollera mot PDF

*SUitsiit.xkiiitelx Uiiåtiimle. A :n S.

96

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sj ande Imf vildt i tel.

- - - ■ - ------------------------------------------------------- --

----------- ■ --------- - -

-

i

K roll or

Ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl.

Ma.j:ts kansli:

i ill arfvode fur eu assistent åt bankinspektömi

i

4,000

1

Statskontoret:

j Ersättning för af statskontoret gjorda förskott .....

118,270

Öfverintendentsembetet:

1 För genomförande åt dess nya organisation..........

.......... 500: —

; ombyggnad af länsresidensets i Malmö vestra

flygel 18,000: —

18.500

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromälen

hos länsstyrelserna ....................................

........ 45,000: —

- resekostnader vid domänförvaltningen, för$la<iwii.iiay 22,030: -

67,030

—

Skogsväsendet:

För skogsodlingens befrämjande ............................

25,000

—

Diverse anslag:

1 ili strömrensningar i gränseltvarne mot Finland

27,500

—

Summa

260,300 | —

Stockholm, Jvar Bteggstrorna boktryckeri, löbi-i.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:68 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. finansdepartementet. s. 1 i texten