Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda motioner om ändringar i skiftesstadgan, hvilka motioner afgifvits, den ena inom Första Kammaren, n:o 35, af herr Widmark och den andra inom Andra Kammaren, n:o 139, af herr J. P. Jansson i Saxhyttan.

1890-03-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:39, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i skiftesstadgan den 9 november 1866. Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda motioner om ändringar i skiftesstadgan, hvilka motioner afgifvits, den ena inom Första Kammaren, n:o 35, af herr Widmark och den andra inom Andra Kammaren, n:o 139, af herr J. P. Jansson i Saxhyttan.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1890, kl. 2 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i skiftesstadgan den 9 november 1866.

Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats två särskilda

motioner om ändringar i skiftesstadgan, hvilka motioner afgifvits, den

ena inom Första Kammaren, n:o 35, af herr Widmark och den andra inom

Andra Kammaren, n:o 139, af herr J. P. Jansson i Saxhyttan.

Den förstnämnda af dessa motioner afser ändring af 13 § i skiftesstadgan.

Denna paragraf är af följande lydelse:

»Ansökning om förordnande för landtmätare att verkställa laga skifte

eller annan landtmäteriförrättning skall inlemnas till Vår befallningshafvande;

och bilägge sökande, då laga skifte är i fråga, en förteckning på hemmanen

i skifteslaget, deras natur och egare samt de senares vistelseort. Sådant

förordnande må ej meddelas annan landtmätare, än den, som, enligt hvad

särskildt är föreskrifvet, eger landtmäterigöromål på eget ansvar förrätta,

År viss landtmätare föreslagen, varde han, der ej för särskildt fall är

annorlunda stadgadt eller laga hinder eljest möter, förordnad, så framt ansökningen

finnes vara undertecknad af alla dem, som förrättningen, enligt tillgängliga

upplysningar, kan angå. Eljest må Vår befallningshafvande genom

kungörelse, som uppläses från predikstolen i den eller de socknar, hvarest

skifteslaget är beläget, förelägga öfrige vederbörande ’att, inom viss kort tid

och vid förlust af rättigheten att i frågan vidare höras, inkomma med yttrande,

huru vida de förena sig med sökande i valet af förrättningsman. Yppas

härom ej stridighet, gånge med förordnandet, som förut är sagdt; men i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

15

annat fall, äfvensom när viss landtmätare icke blifvit föreslagen, förordne

Vår befallningshafvande så, som skäligt pröfvas.»

Enligt detta stadgande tillgår således, vid förordnande af landtmätare

för utförande af viss förrättning, i allmänhet så, att sökanden egen att föreslå

viss person till förrättningens utförande, hvarefter Konungens befallningshafvande,

der ej i den ordning paragrafen omförmäler, anmärkning mot den

föreslagne framställes eller annan landtmätare föreslås, utfärdar förordnande

för den af sökanden föreslagne. Denna anordning anser herr Widmark vara

ur flera synpunkter mindre fördelaktig. Den framkallade, anmärker motionären,

en täflan mellan flere landtmätare att erhålla förordnande. Under

denna täflan förleddes landtmätarne att erbjuda så väl skiftessökanden som

öfrige delegare, hvilka kunde antagas vilja inverka på valet af förrättningsman,

allehanda förmåner genom nedsättning af det i taxa bestämda arfvodet

och dylikt. Lände sådant till förmån för samtlige delegare, vore derom

mindre att säga; men fördelarne tillkomme i sjelfva verket ej andra än dem,

som handlade efter begäran. Detta allt måste verka skadligt på landtmätarnes

anseende, likasom det kräftartadt besmittade karakteren. Andra olägenheter

häraf vore, att på åtskillige landtmätares händer samlades allt för

mycket arbete, ländande till tidsutdrägt med förrättningar, då deremot andre

landtmätare finge gå sysslolöse. Med anledning häraf borde delegares rätt

till erhållande af den landtmätare de önskade inskränkas till det fall, att

delegarne gemensamt och enhälligt förenade sig om samma förrättningsman,

vare sig genom sjelfva ansökningen eller genom skriftligt förklarande med

anledning'' af kungörelse. Så skulle möjliga fördelar af att välja förrättningsman

tillkomma samtlige delegare, täflan om förrättningar emellan landtmätarne

minskas, förrättningars hopande på få händer aftaga, göromålen för landtmätarne

jemnare fördelas, handläggningstiden för förrättningar förkortas samt

landtmätares flit och skicklighet i tjensten komma honom till godo, likasom motsatsen

äfven iakttoges,. vid den pröfning, som Konungens befallningshafvande

på grundligare sätt än förr måste verkställa vid landtmäteriförordnandens

utfärdande. En sådan förändring af skiftesstadgan innebure ock ett steg i

den rigtning, som syntes böra följas vid en förestående behöflig omdaning af

landtmätericorpsen.

På grund af det sålunda anförda föreslår herr Widmark följande

ändrade lydelse af 13 § i skiftesstadgan den 9 november 1866:

»Ansökning om förordnande för landtmätare att verkställa laga skifte

eller annan landtmäteriförrättning skall inlemnas till Konungens befallningshafvande;

och bilägge sökande, då laga skifte är i fråga, en förteckning på

hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare samt de senares vistelseort.

Sådant förordnande må ej meddelas annan landtmätare än den, som, enligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

hvad särskild! är föreskrifvet, eger landtmäterigöromål på egen hand förrätta.

Är viss landtmätare föreslagen, varde han, der ej för särskildt fall är annorlunda

stadgadt eller laga hinder eljest inöter, förordnad, så framt ansökningen

finnes vara undertecknad af alla dem, som förrättningen, enligt tillgängliga

upplysningar, kan angå. Eljest må Konungens befallningshafvande genom

kungörelse, som uppläses från predikstolen i den eller de socknar, hvarest

skifteslaget är beläget, förelägga öfrige vederbörande att inom viss kort tid

inkomma med yttrande, huru vida de förena sig med sökande i valet af

förrättningsman. Inkomma yttranden af samtlige öfrige delegare utom

sökande, att de äro nöjde med valet af förrättningsman, gånge med förordnandet,

som förut är sagd!, men i annat fall förordne Konungens befallningshafvande

så, som skäligt pröfvas.»

Då det endast i jemförelsevis få fall skulle inträffa, att samtlige delegare

i ett skifteslag före ansöknings ingifvande till Konungens befallningshafvande

förenade sig om att gemensamt begära viss förrättningsman eller

sedermera inom förelagd tid inkomme med uttryckligt förklarande, att de i

denna del förenade sig med sökanden, skulle följden af den föreslagna ändringen

utan tvifvel blifva den, att valet af förrättningsman i regel kornrne att öfverlemnas

till Konungens befallningshafvande. Af hvad motionären anfört till

stöd för sitt förslag framgår ock, att han tänkt sig, att så skulle blifva förhållandet.

Detta kan emellertid lagutskottet för sin del icke finna lämpligt.

Landtmätarne hafva ju — såsom ock benämningen kommissiönslandtmätare

antyder — att efter uppdrag tillhandagå enskilda parter. Det synes derför

vara i sin ordning, att valet af landtmätare inom kretsen af de till uppdragets

utförande behörige i regel tillkommer dem, som äro omedelbart intresserade

af det sätt, hvarpå uppdraget fullgöres, och att Konungens befallningshafvandes

ingripande påkallas endast då olika meningar uttryckligen

framträdt bland skiftesdelegarne.

Då lagutskottet af detta skäl anser den nu gällande bestämmelsen ega

företräde framför den af motionären föreslagna, hemställer utskottet,

1) att herr Widmarks motion icke må af Riksdagen bifallas.

Herr J. P. Janssons ofvan omförmälda motion är af följande lydelse:

»I 135 § skiftesstadgan föreskrifves, att, sedan underdåniga besvär

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39. 17

öfver egodelningsrätts utslag i behörig ordning inkommit till rättens ord

förande, denne genast bör låta ena exemplaret af besvärshandlingarna tillställas

vederbörande parter att inom en månad deröfver afgifva förklaring.

Huru tillställandet skall ske, angifves icke närmare, ej heller från hvilken

tidpunkt förklaringstiden skall räknas. I sistnämnda afseende synes dock

vara klart, att tiden bör räknas från delfående^ d. v. s. att hvarje part

eger för förklarings afgifvande en tid af en månad från det han tätt. del åt

besvärshandlingarna. Häraf följer emellertid, att egodelningsrättens ordförande

icke kan till justitierevisionsexpeditionen insända handlingarna, förr än han

med full visshet vet, att öfver en månad förflutit från det en hvar af parterna

erhållit del af handlingarna. Men visshet derom kan han icke förskaffa

sig annorlunda än genom vederbörligt bevis, att och när besvären delgifvits

hvarje part i målet. »Tillställandet» torde således böra ske i form af eu

ordentlig delgifning med hvarje särskild part genom bevislig! öfverlemnande

af en styrkt afskrift af besvärshandlingarna.

På detta sätt torde ock ifrågavarande stadgande tillämpas. Men då

»vederbörande parter» äro samtlige skiftesdelegarne, hvilkas antal kan vara

ganska betydligt, inses lätt icke blott att kostnaderna för delgifningen ofta

blifva högst betungande, utan äfven att genom ett sådant delgifningsbestyr,

hvartill kan åtgå ganska lång tid, skiftesfrågans afgörande fördröjes till skada

för skiftesdelegarne, för hvilka det alltid är fördelaktigt att få frågan afgjord

så fort som möjligt. Jag har derför förestält mig, att någon ändring åt

ifrågavarande stadgande borde vidtagas för att förekomma dylika oskäliga

och onödiga kostnader samt den tidsutdrägt, som genom ett sådant delgifningssätt

uppkommer. I sådant syfte tillåter jag mig föreslå införande af en föreskrift,

att besvärshandlingarna skola öfverlemnas till den delegare i skifteslaget,

som enligt 105 § blifvit utsedd att af landtmätaren mottaga skifteshandlingarna.

Hos denne skulle då besvärshandlingarna finnas tillgängliga

för dem, som önskade derom taga kännedom. För att erhålla en utgångspunkt

för förklaringstiden synes kungörelse om att besvärshandlingar inkommit

och hvar de hållas tillgängliga lämpligen böra uppläsas från predikstolen i

den eller de socknar, hvarinom skifteslaget är beläget, från hvilken uppläsning

förklaringstiden då skulle räknas.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen

ville för sin del antaga följande ändrade lydelse af 135 § skiftesstadgan

:

När, på sätt i nästföregående § föreskrifves, underdåniga besvär öfver

egodelningsrättens utslag inkommit, öfverlemne ordföranden genast ena exemplaret

af besvärshandlingarna till den delegare inom skifteslaget, som öfrige

delegare enligt 105 § utsett för att till förvar mottaga handlingar rörande

Bih. till likså. Irot. 1890. 7 Sami. 21 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

skiftet, samt läte ofördröjligen från predikstolen i den eller de socknar, hvarinom

skifteslaget är beläget, kungöra, att besvärshandlingar inkommit och

äro hos den utsedde delegaren för vederbörande parter tillgängliga; och eger

hvarje part inom en månad från det kungörelsen blifvit uppläst från predikstolen,

vid förlust af vidare talan, till egodelningsrättens ordförande ingifva

underdånig förklaring öfver besvären; åliggande ordföranden att — — —

— — — — — — — — — — expedition insända.

Har målet blifvit — — —--— — — -— — —----

— — — — — — — — — i nåder förordna.

Om vederbörande utskott gillar motionens syfte, torde utskottet vidtaga

den ändring i formuleringen åt förslaget, som anses nödig.»

Den af motionären föreslagna utväg att förekomma onödig kostnad och

tidsutdrägt vid delgifning af besvär öfver egodelningsrätts utslag, synes

utskottet vara praktisk och ändamålsenlig. Olägenheterna af det nuvarande

delgifningssättet ökas derigenom, att det stundom kan vara mycket svårt att

anträffa samtlig^ delegarne. Det synes derför ganska lämpligt att skiftesdelegarne

i detta afseende betraktas såsom en menighet.

Emellertid torde delgifning med stöd af nuvarande stadgande kunna

ifrågakomma icke blott med skiftesdelegarne, utan ock med förrättningsmannen.

Besvären kunna nemligen gälla äfven hans rätt, t. ex. om yrkande framställes,

att skiftet skall i sin helhet eller till någon del göras om på landtmätarens

bekostnad. För delgifningen med skiftesmannen synes den nu föreslagna

formen icke vara lämplig, utan torde i afseende å honom den vanliga

formen böra bibehållas.

Vidare synes det utskottet icke vara för ändamålets vinnande nödigt,

att besväi shandlingarna skola i alla förekommande fall hållas tillgängliga hos

den delegare, som enligt 105 § skiftesstadgan blifvit utsedd att till förvar

mottaga handlingar rörande skiftet. Detta torde visserligen böra uppställas

såsom regel; men fall kunna inträffa, då sådant blir omöjligt eller olämpligt.

Den enligt 105 § utsedde delegare kan ju hafva aflidit eller eljest upphört

att vara delegare, innan besvären inkommit. Han kan också sjelf vara klagande.

För dylika fall lärer möjlighet böra beredas egodelningsrättens ordförande

att öfverlemna handlingarne åt annan delegare.

Lagutskottet, som af nu anförda skäl funnit sig icke kunna tillstyrka

antagande af motionärens förslag oförändradt, hemställer derför,

2) att Riksdagen ville, med anledning af herr J. P. Janssons

förevarande motion, för sin del antaga följande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Lag

angående ändrad lydelse af första stycket af 135 § i

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i

riket den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att första stycket af 135 § i

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i

riket den 9 november 1866 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

När, på sätt i nästföregående § föreskrifves, underdåniga

besvär öfver egodelningsrättens utslag inkommit, bör ordföranden

genast låta ena exemplaret af besvärshandlingarna

tillställas den, som enligt § 105 i denna stadga blifvit

utsedd att förvara protokoll och öfriga förrättningshandlingar,

eller, om hinder derför möter, annan delegare;

läte ock kungörelse derom uppläsas från predikstolen i

den eller de socknar, der jorden är belägen, med föreläggande

för de icke klagande delegarne att, vid förlust

afo rättigheten att vidare varda i målet^hörde/inom en

månad efter kungörandet till ordföranden ingifva underdånig

förklaring. Erfordras förklaring från skiftesmannen,

böra handlingarna tillställas denne med föreläggande att

inom en månad derefter vid påföljd, som nyss är nämnd,

underdånig förklaring aflemna. Sedan förklaring inkommit’

eller den dertill förelagda tid tilländalupit utan att förklaring

blifvit afgifven, åligge ordföranden att besvärshandlingarna,

jemte kartor, protokoll och öfriga skifteshandlingar,

ofördröjligen till Yår justitierevisionsexpedition

insända.

Stockholm den 27 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:32 Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående ändrad lydelse af första stycket af 135 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i rike s. 7 i texten