Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 4

1890-02-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:4, Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1890, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande i anledning af väckta motioner om upphäfvande

af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken m. m.

Till lagutskottet hafva af vederbörande kammare hänvisats dels eu

inom Första Kammaren af herr Claeson afgifven motion, n:o 24, dels ock en

inom Andra Kammaren af herr 0. Ählström afgifven motion, n:o 88, i

livilka motioner föreslås upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken.

Herr Ählström, som utförligast motiverat sin framställning, anför följande:

»8 kap. 2 § rättegångsbalken af 1784 års lag är i nedan intagna del

af följande lydelse: ’I synnerhet ege hofrätten att döma öfver dessa mål:

1. — — — 5. Grof försmädelse mot Gud, och hans heliga namn, när

underrätt först derom ransakat. 6.’ — — —.

25 kap. 5 § samma balk åter i sin ursprungliga lydelse innehåller,

etter att först hafva bestämt att brottmål i allmänhet skola från underrätterna

fullföljas hos hofrätt genom besvär, följande stadgande: ''Hvad underrätt

dömt i grofvare brott, som till dess domstol höra, må ej i fullbordan

gä; utan sände sin ransakning och dom genast in till hofrätten, att der först

vidare pröfvas och skärskådas, såsom: då någon gifves skuld för det, som å

lif eller ära går: försmädelse mot Gud, ehvad den af uppsåt eller obetänksamhet

skett’ etc.»

Redan mellan dessa båda paragrafer af 1734 års lag förefans sålunda

Bill. till Ftilcsd. Frot. ISilO. 7 Samt. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

skiljaktighet, i det den ena stadgar att hofrätt skall i första hand döma om

grof försmädelse mot Gud och hans heliga namn, sedan underrätt derom

ransakat, medan deremot den andra stadgade, att underrätt skulle döma öfver,

bland andra såsom ''grofvare'' brott deri uppräknade, försmädelse mot Gud,

ehvad den af uppsåt eller obetänksamhet skett, men derefter underställa sin

dom hofrättens pröfning.

Man har velat förklara denna skiljaktighet så, att hofrätt skulle i

första hand döma om gudsförsmädelse endast då den var af grof beskaffenhet ,

men denna förklaring kan ej vara läglig, ty försmädelse mot Gild, af uppsåt,

hvarom enligt 25 kap. 5 § rättegångsbalken underrätt skulle både ransaka

och döma, måtte väl hafva betraktats såsom grof, eftersom uppsåtlig! lastande

och smädande af Gud var enligt missgerningsbalkens 1 kap. 1 § belagdt med

dödsstraff. Och icke heller torde den påpekade skiljaktigheten mellan de

båda citerade lagrummen kunna anses häfd genom den föreskrift, som meddelades

i kongl. kungörelsen den 24 januari 1781, att forum för religionsprocesser

blefve allt framgent, utan förändring, Kongl. Maj:t,s och rikets

hofrätter.

Emellertid blef, på samma gång som genom den nya strafflagen den

16 febr. 1864, i dess 7 kap 1 §, ansvaret för hädelse mot Gud mildrades

till straffarbete i högst tvä år eller, om den af obetänksamhet eller lättsinnighet

skett, till fängelse i högst sex månader, eller böter, rättegångsbalkens

25 kap. 5 § genom kongl. förordning af nyssnämnde dag ändrad

derhän, att underrätts dom skall underställas hofrättens pröfning endast när

någon blifvit tilltalad för brott, som i lagen är belagdt med dödsstraff, eller

dömd till straffarbete på lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende

för alltid.

Efter det dessa lagändringar vidtagits, kan det, fastän 8 kap. 2 §

rättegångsbalken icke kom att samtidigt undergå förändring, synas, som hade

åtal för hädelse mot Gud bort af underrätt handläggas och afdömas i den

för brottmål i allmänhet bestämda ordning, men än mera synes mig detta

vara klart, sedan genom lag den 28 oktober 1887 strafflagens 7 kap. 1 §

erhållit följande förändrade lydelse: ''Hvar som genom att häda Gud eller

genom att lasta eller gäcka Guds heliga ord eller sakramenten åstadkommer

allmän förargelse, straffas med fängelse i högst ett år eller böter.’ Hädelse

mot Gud är sålunda icke längre i och för sig belagd med straff, utan detta

brotts straffbarhet är gjord beroende deraf att allmän förargelse åstadkommits.

Efter nämnda lags tillkomst torde alltså med skäl kunna påstås, att stadgandet

i 8 kap. 2 § rättegångsbalken att hofrätt skall döma om grof försmädelse

mot Gud af sig sjelf förfallit, eftersom ett dylikt brott icke längre

är i vår strafflag upptaget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

3

Likväl har, sedan åtal blifvit anstälda med yrkande om ansvar enligt

lagen den 28 oktober 1887, förfaringssättet hos särskilda domstolar blifvit

väsentligen olika. En underdomstol, Malmö rådstufvurätt, hos hvilken sådant

åtal tidigast anhängiggjordes, fann sig böra i vanlig ordning både handlägga

och afdöma målet, och detta förfaringssätt blef af så väl kongl. hofrätten öfver

Skåne och Blekinge som högsta domstolen godkändt. Andra underdomstolar

hafva deremot ansett sig icke böra döma öfver dylika åtal, utan endast ransaka

och öfverlemna afdömandet åt hofrätten, ja, en rådstufvurätt har till

och med, om jag ej missminner mig, icke ens företagit ransakning utan att

först hafva efter gjord hemställan till hofrätten undfått dess föreskrift derom.

Äfven dessa underdomstolars sätt att behandla ifrågakomna mål har vunnit

vederbörande hofrätts och högsta domstolens godkännande, hvadan således

underdomstolarne synas hädanefter kunna välja hvilketdera förfaringssättet de

helst vilja.

Då det väl ändock icke kan vara lämpligt att åtal rörande lika

beskaffade förbrytelser af olika domstolar, eller möjligen af samma domstol

vid olika tillfällen, på olika sätt handläggas, och då skäl icke torde förefinnas

att för nu omförmälda måls behandling bibehålla en undantagslagstiftning,

tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 5

mom. af rättegångsbalkens 8 kap. 2 § samt, derest för vinnande af angifna

ändamålet så skulle anses behöflig!, äfven här ofvan omnämnda föreskrift i

kongl. kungörelsen den 24 januari 1781 varda till all kraft och verkan

upphäfde.»

Herr CJaeson, hvilken till stöd för sin motion åberopar hufvudsakligen

samma skäl, som af herr Ahlström anförts, föreslår, att Riksdagen behagade

för sin del besluta upphäfvande af den i 8 kap. 2 § rättegångsbalken förekommande

bestämmelse, att hofrätt eger att döma öfver grof försmädelse mot

Gud och hans heliga namn, när underrätt förut derom ransaka!,

På de af motionärerne i ämnet anförda skäl finner lagutskottet sig

böra tillstyrka upphäfvande af den i 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken

förekommande bestämmelse, att hofrätt eger döma öfver mål angående grof

försmädelse mot Gud och hans heliga namn, när underrätt först derom ransaka!.

Hvad beträffar den af herr Ahlström åberopade kungörelsen den 24

januari 1781, vill utskottet erinra, att denna kungörelse redan blifvit uttryckligen

upphäfd genom ingressen till förordningen den 23 oktober 1860 angående

främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen ville, med anledning af herrar Claesons

och Alilströms förevarande motioner, för sin del antaga

följande

Lag

angående, upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom.

rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 8 kap. 2 §

rättegångsbalken, att hofrätt eger att döma öfver mai

angående grof försmädelse mot Gud och hans heliga

namn, när underrätt först derom ransaka!, skall upphöra

att gälla.

Stockholm den 4 februari 189n.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:2 Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag angående upphäfvande af 8 kap. 2 § 5 mom. rättegångsbalken. s. 2 i texten