Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förmånsrätt för af gifter till presterskapet.

1890-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:54, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förmånsrätt för af gifter till presterskapet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N;o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om förmånsrätt

för af gifter till presterskapet.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga två särskilda

inom nämnda kammare väckta motioner angående förmånsrätt för afgifter

till presterskapet. Motionerna hafva afgifvits, n:o 39 af herr B. Bengtsson

i Boberg och n:o 87 af herr S. A. G. Sundberg i Vexiö.

Herr Bengtsson föreslår, »att alla af fast egendom och industriella

verk utgående afgifter till presterskapet skola utgå med lika förmånsrätt

som för kommunalutskylder är stadgadt».

Herr Sundberg åter framställer det förslag, att Riksdagen ville för

sin del besluta, »att senare momentet i 12 paragrafen af 17 kap. handelsbalken

skall hafva följande förändrade lydelse:

Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som

löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,

af kyrkostämma eller kyrkofullmägtige beslutade afgifter till kyrka och

skola, afgifterna till presterskapets aflöning samt härads- och landstingsmedel,

samtliga dock endast för sista och löpande året».

För afrad, tionde och all annan afgäld af fast egendom åtnjuter,

enligt 17 kap. 6 § handelsbalk^), den företräde till samma jord, som

Bih. till Riksd. Prat. 1890. 7 Samt. 33 Raft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

den ränta eger, der den ej längre stått inne, än i 17 kap. jordabalken

stadgadt är. År gäldenär sjelf ej jordegare, njuter den, som afgälden

eger, samma förmån i lösören.

Då genom löneregleringar, uppgjorda i enlighet med bestämmelserna

i förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomst den

11 juli 1862, all tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde,

blifvit i nästan alla rikets församlingar utbytt mot bestämda afgifter,

kunde det synas, som borde dessa afgifter utgå med samma förmånsrätt

som den tionde, i hvars ställe de trädt. I brist af uttrycklig bestämmelse

härom har emellertid lagskipningen icke gått i sådan rigtning.

Ett i Nytt juridiskt arkiv, årg. 1887, afd. I, sid. 296—298 refereradt

rättsfall är i fråga om domstolarnes uppfattning härutinnan upplysande.

Uti en vid häradsrätt anhängig konkurs hade framstälts yrkande på förmånsrätt

för de afgifter, hvilka enligt lönereglering skulle af konkursboets

fastigheter utgå till presterskapet i församlingen, der fastigheterna

voro belägna. Häradsrätten förklarade yrkandet sakna stöd af lag och

förty icke kunna godkännas. I denna dom fann Svea hofrätt icke skäl

att gorå ändring och högsta domstolen faststälde hofrättens dom. I

högsta domstolen voro dock tre ledamöter skiljaktiga. Två af dem ansågo

den ifrågavarande fordringen innehafva egenskapen af sådan afgäld

af fast egendom, hvarom 6 § i 17 kap. handelsbalken handlar, och pröfvade

förty rättvist förklara, att bevakade beloppet skulle utgå med den

förmånsrätt, som i nämnda lagrum säges. Den tredje af de från flertalets

mening skiljaktiga ledamöterna yttrade, att då bevakade beloppet

syntes innefatta ej allenast sådana afgifter, som i enlighet med 6 § i

1862 års förordning blifvit bestämda att i vederlag för tionde af fast

egendom utgå, utan äfven afgifter, som afsåges i 7 § af samma förordning

och ej vore af beskaffenhet att utgå med förmånsrätt, men i saken

icke förekommit utredning, på grund hvaraf bedömas kunde, till huru

högt belopp afgifter af förstnämnda slaget i det bevakade beloppet inginge,

pröfvade denne ledamot rättvist gilla det slut, hvari hofrätten

stannat.

Ehuru således i denna fråga yppats olika meningar, har dock den

högsta dömande myndigheten uttalat den åsigt, att förmånsrätt för

afgifter till presterskapet, äfven om de utgöra ersättning för tionde, icke

eger rum; och följaktligen lärer, derest man anser omständigheterna

påkalla erkännandet af en dylik förmånsrätt, någon åtgärd från lagstiftarens

sida böra vidtagas. Den motivering, som den sistnämnde af de

skiljaktiga ledamöterna i högsta domstolen åberopat för sitt instämmande

i det slut, hvartill flertalet i högsta domstolen kommit, angifver

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 54. 3

ganska nära den ståndpunkt, som utskottet anser lagstiftningen härutinnan

böra intaga.

Vid tiondens utbytande mot bestämda afgifter torde nemligen en

sådan följd deraf, som berörda, af högsta domstolen godkända lagtillämpning

innefattar, icke hafva varit afsedd. Billigheten synes också fordra,

att presterskapet icke genom de efter år 1862 faststälda löneregleringar

försättes i en sämre ställning i förevarande afseende än den, hvaruti det

förut befann sig. Mistningen af dylika afgifter af fast egendom skulle

ofta blifva för presterskapet högst känbar och möjligen i något fall

kunna innebära förlust af större delen af ett års inkomst. För öfrigt

skulle förlusten stundom drabba församlingen; ty om också den i 11 §

af förordningen den 11 juli 1862 meddelade bestämmelse, att församlingens

afgifter till presterskapet skola af utsedda uppbördsman under församlingens

gemensamma ansvar till presterskapet aflemnas och redovisas,

icke kan tydas derhän, att församlingen jemväl skall ansvara för sådana

afgifter, som af de betalningsskyldige icke kunna utkräfvas, så torde

likväl åtskilliga löneregleringar vara så uppgjorda, att ett dylikt ansvar,

på grund af löneregleringens ordalydelse, verkligen måste anses åligga

församlingen. (Jemför kongl. resolutionen den 19 januari 1869, anmärkt

i A. J. Rydéns edition af kyrkolagen, 9:de upplagan, sid. 224).

Att, såsom motionärerna ifrågasatt, utsträcka förmånsrätten äfven

till andra afgifter än sådana, som trädt i stället för tionden, synes utskottet

deremot icke lämpligt.

På sålunda anförda skäl och då hvad utskottet i förevarande afseende

anser böra gälla, på det närmaste ansluter sig till redan bestående

lagstiftning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af herrar S. A.

G. Sundbergs och B. Bengtssons motioner, för sin del

antaga följande

Förklaring

af 11 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till

betalning för tionde.

Härigenom förklaras, att med det i 17 kap. 6 §

handelsbalken förekommande stadgande, att för afrad,

tionde och all annan afgäld af fast egendom har den

företräde till samma jord, som den ränta eger, der

den ej längre stått inne än i 17 kap. jordabalken sägs,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

och att, om gäldenär sjelf ej är jordegare, den, som

afgälden eger, njuter samma förmån i lösören, afses

äfven det fall, att tionde, vare sig tertial-, smör-, fiskeller

qvicktionde, blifvit genom lönereglering utbytt

mot bestämda afgifter.

Stockholm den 8 maj 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få hår antecknadt, att han

icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:70 Skrifvelse till Konungen med förslag till förklaring af 17 kap. 6 § handelsbalken angående företrädesrätt till betalning för tionde. s. 6 i texten