Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om antagande af en lag angående tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes egendom.

1890-02-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:6, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om antagande af en lag angående tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes egendom.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ant. till Riksd. kansli den 7 febr. 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om antagande

af en lag angående tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes

egendom.

I justitieombudsmannens till innevarande Riksdag- afgifna och af

båda kamrarne till lagutskottet hänvisade embetsberättelse framställes

förslag om antagande af eu lag angående tillsyn å god mans förvaltning

af frånvarandes egendom. Till stöd för detta förslag anför justitieombudsmannen

:

»I 15 kap. 5 § ärfdabalken, enligt detta lagrums lydelse genom

kongh, förordningen den 30 maj 1835, är stadgadt följande:

’Nu vet man hans inländske arfvinge, men ej hvar han är, läte då

domaren, i allmänna tidningarna tre gånger, minst en månad emellan

hvarje gång, och första gången sist inom tre månader från den dag, då

bouppteckningen till rätten ingifven är, kungöras, att arf fallit honom till.

Vilja fjärmare det arf lyfta, vare det tillåtet, der de för arfvet och dess

afkomst ställa borgen, som af rätten godkännes. Begagna de ej lyftningsrätten,

förordne domaren god man, som arfvet vårdar och förvaltar, till

dess den frånvarande arfvingen sin rätt bevakar eller tiden därtill ute är.

Kommer ej den frånvarande arfvingen inom tio år från den dag, då kungörelsen

tredje gången i tidningarna infördes, vare från arfvet skild, där

han ej laga förfall visar.’

Lik till Likså. Vrot. 1890. 7 Sami. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Det förekommer ganska ofta, att på grund af denna paragraf god man

förordnas att vårda och förvalta frånvarandes arf. Nästan hvarje nummer

af post- och inrikes-tidningar innehåller kungörelser om arf, som tillfallit

på okänd ort vistande personer, och då den i nämnda paragraf medgifna rätt

för fjermare arfvingar att mot borgen, som af rätten godkännes, lyfta arfvet,

mera sällan lär af dem begagnas, torde i de flesta fall särskild god man

förordnas. Det åligger honom att taga den frånvarandes arfvedel om händer

samt den vårda och förvalta. Gode mannens förhållande härutinnan är

närmast att förlikna vid en förmyndares förhållande i fråga om myndlingens

ekonomiska angelägenheter. Och denna likhet har blifvit än större,

sedan genom kongl. förordningen den 31 oktober 1873 äfven god man

tillerkänts behörighet att, efter det närmaste fränders råd inhemtats och

rättens tillstånd erhållits, sälja eller låta inteckna den frånvarandes fasta

egendom.

Genom lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs

egendom den 18 april 1884 äro bestämmelser meddelade om hvilken

domstol skall hafva vårdnad öfver förmynderskap, om förmyndares skyldighet

att årligen uppgöra räkning öfver hvad han förvaltar, om sättet

för denna räknings granskning in. m. Men sådana föreskrifter beträffande

gode män saknas.

Under min embetsresa år 1889 fann jag vid genomgående af åtskilliga

domstolars förmynderskapsböcker, att i desamma voro i likhet med

verkliga förmynderskap införda de fall, då god man förordnats att förvalta

frånvarandes arf, medan hos andra domstolar deras förmynderskapsböcker

upptogo allenast förmynderskap, ehuru vid efterfrågan det upplystes,

att jemväl vid dessa domstolar ej sällan förekommit sådana godmansförordnanden,

hvarom här är fråga.

Då, såsom nyss nämnts, föreskrift icke finnes angående domstols tillsyn

öfver god mans förvaltning, kunde jag icke göra någon anmärkning

derom, att dessa godmans-förordnanden icke upptagits i förmynderskapsböckerna.

Snarare skulle jag haft anledning att hos de domstolar, som

i sina förmynderskapsböcker infört äfven dessa ärenden, anmärka, att de

i böckerna upptagit annat än hvad, enligt 2 § i lagen den 18 april 1884

och den samma dag utfärdade kungörelse angående fastställande af formulär

till förmynderskapsbok, sådan bok bör innehålla. Jag gjorde likväl

ej någon anmärkning i detta syfte, enär vid samtal med vederbörande

domare de meddelade mig, att erfarenheten ådagalagt, det en kontroll öfver

ifrågavarande gode mäns förvaltning vore lika behöflig som beträffande

förmyndares förvaltning, och att de ansett sig för betryggande af

de frånvarandes rätt böra öfva tillsyn jemväl öfver dessa gode män. Så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

dant kunde dock ej ske, med mindre än att godmans-förordnandena införts

1 förmynderskapsböckerna. Några bland desse domare plägade fordra, att

hvarje god man årligen afgåfve räkning öfver hvad han hade om händer

och att räkningen skulle granskas på samma sätt som i lagen den 18

april 1884 är stadgadt angående förmyndareräkning. Underläte god man

för frånvarande sin skyldighet i detta hänseende, blefve honom af rätten

förelagdt att sådant fullgöra. Andra domare förforo på det sätt, att om

god man icke under två eller tre år afgifvit räkning, förelädes honom att

aflemna sådan, hvarefter, om han icke sjelfmant årligen afgåfve räkning,

honom affordrades sådan med några års mellanskof. Äfven för denna art

af kontroll voro anteckningarna i förmynderskapsböckerna behöfliga.

God mans förvaltning af frånvarandes arf räcker ofta länge. Enligt

15 kap. 5 § ärfdabalken kan den räcka i tio år och något derutöfver.

Den frånvarande sjelf har i de flesta fall icke kännedom om, att arf fallit

honom till. Han kan sålunda icke, lika litet som en minderårig gent

emot förmyndaren, bevaka sin rätt mot gode mannen. Har den aflidne

efterlemnat, förutom den frånvarande arfvingen, andra, fjermaro arfvingar,

ega dessa en eventuel rätt till arfvet, ifall den frånvarande icke inom

stadgad tid kommer att taga arfvet i besittning. Men oaktadt de fjermare

arfvingarne hafva denna eventuella rätt, innehåller lagen likväl icke

något stadgande, som bemyndigar dem till någon kontroll öfver gode

mannen. De kunna väl begagna sig af den dem medgifna rättighet att

lyfta arfvet. Härtill fordras dock att de ställa af domstolen godkänd borgen,

och kunna eller vilja de ej detta, förvaltar gode mannen fortfarande

arfvet. Tvifvelaktigt är ock, huru vida med hittills varande bestämmelser

en anmälan af fjermare arfvinge hos domstol, att gode mannen missvårdar

arfvet, skulle leda till något resultat. Finnas ej fjermare arfvingar,

torde i brist af föreskrift, icke någon ega befogenhet göra ens sådan anmälan.

I detta fall har likväl statsverket ett omedelbart intresse att arfvet

på bästa sätt vårdas, ty kommer ej den frånvarande inom viss tid,

tillfaller arfvet statsverket.

Då enligt 15 kap. 5 § ärfdabalken gode mannen genom offentlig

myndighets förordnande blifvit insatt till förvaltare af frånvarandes arf,

torde ock å det allmännas sida böra tillses, huru han besörjer förvaltningen.

Denna kontroll synes lämpligen kunna anordnas på lika sätt som

nu är stadgadt i fråga om förmyndare.

I kongl. förordningen angående vård af död mans bo den 24 september

1861 är såsom tillägg till hvad lagen i 9 kap. ärfdabalken

stadgar angående egendoms upptecknande efter död man förordnadt i

2 §, att om någon sterbhusdelegares vistande är okändt eller så fjerran,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

att säkert bild ej kan, inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom

komma, då skall det hos rätten anmälas; och nämne rätten, der sådan

anmälan sker, god man att vårda den frånvarandes rätt, till dess lian

sjelf kommer eller annorlunda förordnar. Det kan ifrågasättas, huru vida

icke äfven sådan god mans åtgöranden böra kontrolleras. Men då detta

godmanskap torde vara af mera provisorisk art och gode mannen icke

eger sådan vidsträckt befogenhet, som tillkommer god man, hvilken jemlik!

15 kap. 5 § ärfdabalken förordnats, lärer någon lagstadgad tillsyn

i detta fall icke vara af nöden.

Eu bestämmelse, afseende ofvannämnda kontroll å god man, skulle

kunna göras i form af tillägg till lagen angående tillsyn å förmyndares förmyndares

förvaltning, men då ett sådant tillägg torde betinga en ändring

i lagens rubrik, synes det vara ändamålsenligare att en särskild lag utfärdas,

som i fråga om tillsyn å god mans förvaltning hänvisar till förmyndarelagen.

»

På grund häraf föreslår justitieombudsmannen, att Riksdagen måtte

för sin del antaga följande

»Lag angående tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes egendom.

Härigenom förordnas att hvad i lagen angående tillsyn å förmyndares

förvaltning af omyndigs egendom den 18 april 1884 är stadgadt

skall i tillämpliga delar gälla den, som jemlik! 15 kap. 5 § ärfdabalken

är förordnad att såsom god man vårda och förvalta frånvararandes

arf.»

I likhet med justitieombudsmannen anser lagutskottet önskvärd!,,

att en uttrycklig lagbestämmelse uti ifrågavarande syfte meddelas, hvilket

ock, på sätt justitieombudsmannen föreslagit, lämpligast torde böra

ske i en särskild författning. Då emellertid jemväl sådana förordnanden,

som meddelas med stöd åt förordningen den 24 september 1861, om ock

egentligen afsedda att gälla endast för en kortare tid, stundom i följd af

särskilda förhållanden kunna blifva af ganska lång varaktighet, har utskottet

ansett, att åt den föreslagna lagen bör gifvas en sådan lydelse,

att densamma kommer att omfatta alla de fall, då i anledning af timadt

dödsfall någon varder af domstol förordnad att såsom god man bevaka

frånvarande delegares i dödsboet rätt eller förvalta hans lott i boet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Lagutskottet hemställer följaktligen:

att Riksdagen ville, i anledning af justitieombudsmannens

förevarande förslag, för sin del antaga följande

Lagom

tillsyn ä god mans förvaltning af frånvarandes

lott i dödsbo. _

Härigenom förordnas, att lagen angående tillsyn å

förmyndares förvaltning af omyndigs egendom den 18

april 1884 skall ega tillämpning jemväl i afseende å

god man, som i anledning af timadt dödsfall af domstol

förordnas att vårda frånvarande delegares i dödsboet

rätt eller förvalta hans lott deri.

Stockholm den 7 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:8 Skrifvelse till Konungen, med förslag till lag om tillsyn å god mans förvaltning af frånvarandes lott i dödsbo. s. 11 i texten