Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under dr 1888.

1890-03-17 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:37, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under dr 1888.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <57.

1

N:o 37. *

Ant. till Riksd. kansli den 18 mars 1890, kl. 9 f. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under dr 1888. (I. A.)

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannärnnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Fångvårdsstyrelsen.

§ 1.

(Rev.-ber. pag. 27. — Uti. pag. 357.)

Under erinran att Riksdagens revisorer år 1886 med anledning afAy- centraldå

verkstäldt besök vid centralfängelset å Norrmalm i Stockholm yttrat

att ej allenast sjelfva fängelsebyggnaderna utan äfven de till fängelset Norrmalm ;

hörande ekonomilägenheterna syntes revisorerne vara så väl i afseende StochholmBill.

till Rilesd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Af cl. 25 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

å läge och byggnadssätt, som med hänsyn till anordning och inredning

i hög grad otidsenliga och för ändamålet otjenliga, hafva revisorerne,

som jemväl 1889 besigtigat ifrågavarande fångvårdsanstalt, meddelat, att

de funnit de år 1886 anmärkta olägenheter och missförhållanden icke

i någon mån afhulpna. Vid sådant förhållande hade revisorerne visserligen

ej velat underlåta att uttala förhoppning om, att denna fångvårdsinrättning

måtte snarast möjligt utbytas mot tjenligare anstalt, hvilken,

med afseende å det höga värde, som den till fängelset nu upplåtna tomt

otvifvelaktigt egde, syntes revisorerne utan synnerlig kostnad för statsverket

kunna å annan billigare plats anordnas. Men i allt fall borde

åtgärder, som kunde möjliggöra upprätthållande af tukt och ordning

inom det nuvarande fängelset, icke uppskjutas i afvaktan på en ny fångvårdsanstalts

uppförande. De af trängande behof påkallade åtgärder, som

i detta syfte borde vidtagas, afsåge i synnerhet arbetsfängelset. Och då,

såsom af fängelseförvaltningen vid revisorernes besök förklarades, de

beklagansvärda individer, som der intoges, efter uttjenad strafftid ofta

utlemnades från fängelset i moraliskt hänseende långt mera sjunkna än

vid deras intagande derstädes, ansåge sig revisorerne böra framhålla

önskvärdheten deraf, att fångvårdsförvaltningens omsorger måtte egnas

åt att, i möjligaste mån och så vidt under nuvarande förhållanden kunde

ske, undanrödja nu antydda missförhållanden.

Med anledning af denna framställning har fångvårdsstyrelsen i deröfver

afgifvet utlåtande erinrat, att styrelsen redan under våren 1886 upptagit

arbetet för anskaffande af ett nytt fängelse i stället för det ifrågavarande

å Norrmalm, samt att fråga om anvisandet af lämplig plats derför

vore beroende på Kongl. Maj:ts afgörande. Om de åtgärder, som,

utan införande af nattcellsystemet, skulle möjliggöra upprätthållandet af

tukt och ordning inom det nuvarande fängelset, hade man särskildt vid

tiden för dess anordnande haft flerehanda meningar, hvilka man jemväl

sökt bringa till utförande; men det vore redan mer än femtio år sedan

man stannat vid den erfarenhet, att man inom ett gemensamhetsfängelse

icke kunde åvägabringa de resultat, som önskades, och från denna öfvertygelse

härledde sig den vid riksdagen åren 1840—41 beslutade fängelsereform.

På annan väg än denna vore heller icke förbättrandet af tukt

och ordning inom rikets qvinnofängelser att söka. Men då styrelsen,

så länge frågan om flyttning af fängelset ännu vore oafgjord, icke kunde

ifrågasätta anordnandet af nattcellsystem i de gamla husen å Norrmalm,

hvilket, äfven om det skulle låta sig göra, dock måste medföra högst

betydliga kostnader, återstode för styrelsen tills vidare ingenting annat

än att, under afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut i nyssberörda ärende,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

3

på sätt hittills skett, såsom revisorer^ yttrat, »i möjligaste mån och så

vidt under nuvarande förhållanden ske kan», inom fängelset upprätthålla

disciplinen.

Utskottet, som, på sätt revisorerne anmärkt, anser fängelset å Norrmalm

befinna sig i ett högst otillfredsställande skick och delar revisorernes

uppfattning om vigten af att åtgärder till åstadkommande af ändring

i dessa förhållanden varda snarast möjligt vidtagna, har likväl, då, enligt

hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, denna fråga är föremål för Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet, icke trott ärendet för närvarande påkalla någon

vidare åtgärd från Riksdagens sida; hvadan utskottet hemställer, att

Riksdagen må vid hvad i omförmälda hänseende förekommit låta

bero.

Arméförvaltningen.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 64. — Uti.

pag. 390.)

Resereglementet af den 11 februari 1881 stadgar i § 7 mom. 1 •lfn3''d^äJtyd''

»godtgörelse af kostnad för resa med skjuts beräknas efter kortaste väg,bestämmelser i

å hvilken skjutsinrättning finnes, och efter den vid hvarje skjutsstation»**™* rese~

gällande lega. År den resande nödsakad välja annan väg, bör anled~sam« i stadgan

ningen dertill uppgifvas»; samt i § 12 mom. 1: »verkställas extra för- ansående

„ • o n 1 . , , shutsväsendet.

rättningar a flere orter under en och samma resa, beräknas kostnadsersättning

för resa emellan förrättningsställena samt till första och från

sista förrättningsstället och traktamente efter de i 11 § bestämda grunder».

Kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 föreskrifver

i 29 § 2 mom.: »jemväl skall eu hvar ega att till ställe, der han har

sitt hemvist eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt

erhålla skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt, för

så vidt den skjutsande ej derigenom kommer att färdas längre väg, än

som motsvarar afståndet från skjutsanstalten till det längst derifrån belägna

ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres; skolande den

resande derför erlägga särskild skjutslega efter vägens längd från skjutsanstalten

till hemtningsstället, der icke den resandes färd går tillbaka

till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild lega för hemtningen icke

bör erläggas»; samt i § 41: »då skjuts begagnas intill en half mil, betalas

såsom för en half mil; men om skjutsen begagnas utöfver en half mil,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

skall betalningen beräknas efter den verkliga våglängden, dock att hvad

som öfverskjuter tiondedel mil räknas för en tiondedel».

Jemte åberopande af förenämnda stadgande!! hafva revisorerne anfört,

att vid granskning af räkenskaperna rörande anslaget till rese- och

traktamentspenningar under fjerde hufvudtiteln revisorerne funnit, att

vid extra förrättningar, som verkstälts å flere orter under en och samma

resa, somliga förrättningsmän i enlighet med ordalydelsen i 12 § af

resereglementet tillgodoräknat sig resekostnadsersättning endast för resa

emellan förrättningsställena samt till första och från sista förrättningsstället,

under det andra dessutom tillgodoräknat sig ersättning för hemtning

af skjuts från den gästgifvaregård, som legat närmast det förrättningsställe,

från hvilket de skolat färdas vidare. Till hvilka orimligheter

sistnämnda förfaringssätt kunnat leda, hade revisorerne funnit af flere

resekostnadsräkningar rörande under sommaren år 1888 verkstälda ekonomiska

besigtningar å soldattorp vid Vestgöta-Dals och Elfsborgs regementen.

I en af dessa räkningar hade nemligen förrättningsmannen under

5 förråttningsdagar tillgodoräknat sig skjutsersättning för sammanlagdt

81,7 mil med 324 kronor 90 öre, deraf under en och samma dag för

24 mil, och i en annan räkning hade förrättningsmannen under 6 förrättningsdagar

debiterat skjutsersättning för tillhopa 73,7 mil med 249

kronor 90 öre, deraf under eu dag för 21,6 mil; och hade förrättningsmännen

dervid för att färdas 1 eller 2 tiondedels mil till nästa förrättningsställe

ofta tillgodogjort sig ersättning för hemtning af skjuts från

gästgifvaregård, som varit 1 ä 2 mil aflägsen. Att reseräkningars uppställande,

på sätt i anförda fall egt rum, icke vore med författningarnas

rätta mening öfverensstämmande, syntes revisorerne vara utom allt tvifvel;

men då nu tolkningen af ofvan anförda stadganden gifvit anledning till

missbruk af oinförmälda art, hade revisorerne velat framhålla nödvändigheten

af en förtydligande ändring i desamma.

1 häröfver afgifvet utlåtande har arméförvaltningen å civila departementet

anfört, att jemlikt kongl. kungörelsen angående kostnadsersättning

till militäre, landstats- och ecklesiastike tjensteman för en del resor

inom tjenstgöringsdistrikten af den 11 februari 1881 ålåge det vederbörande

länsstyrelser, att om betalande af vissa slag af reseräkningar,

bland andra för syner och besigtningar å soldattorp, sedan räkningarna

blifvit i landskontoret granskade, meddela beslut, hvarefter sådana räkningar

icke finge underkastas någon ny granskning vid den hos arméförvaltningen

förekommande handläggning af länsstyrelsernas räkenskaper.

Såsom följd häraf kunde arméförvaltningen icke komma i tillfälle att

bedöma, huruledes i det ena eller andra fallet dylika räkningar kunnat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

5

innehålla författningsenliga eller författningsstridiga ersättningsanspråk.

Då vidare uti nu föreliggande fall icke namngifvits vare sig vederbörande

ersättningstagare eller ens det eller de län, inom hvilka förrättningarna

hållits och reseräkningarna liqviderats, hade arméförvaltningen

funnit sig förhindrad att öfver statsrevisorernes framställning

inhemta yttrande af vederbörande länsstyrelse eller att sjelf deröfver

afgifva annan förklaring, än att, så framt det angifna missförhållandet

emellan ersättningstagarens förmodade verkliga kostnad och den godtgörelse,

som derför af kronan åtnjutits, tilläfventyrs icke kunde, efter

behörig utredning hos vederbörande myndighet, på nöjaktigt sätt förklaras,

skäl syntes äfven arméförvaltningen vara för handen till vidtagande

af någon åtgärd i den af statsrevisorerne antydda syftning.

Derest, på sätt revisorerne anmärkt, förenämnda författningars ordalydelse

i ofvan anförda paragrafer må lemna rum för en till oinförmälda

missbruk ledande tolkning, anser utskottet af vigt, att dessa stadganden

så ändras, att tydliga föreskrifter varda meddelade angående den ersättning,

som för tjensteresor i föreliggande fall rätteligen bör utgå; och

får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida icke

en förtydligande ändring uti ifrågavarande stadganden

må, i det af revisorerne antydda syfte, vidtagas.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 65. •— Uti. pag. 376—378.)

Vid granskning af de såsom verifikationer arméförvaltningens räken- ^»g- reseerskaper

för år 1888 bilagda reseräkningarna hade revisorerne, enligt hvadvulTafvänii

förevarande berättelse vidare anförts, fäst sin uppmärksamhet, blandpHgtsiagenförunnat,

vid det förhållande att räkenskaperna rörande beväringsmanskapets "rMninJar''

vid Jönköpings regemente vapenöfningar innehållit flere af en länsman

utgifna reseräkningar, i hvilka denne vid färd till inskrifnings- och andra

af värnpligtslagen föranledda förrättningar, som egt rum inom hans

tjenstgöringsdistrikt, tillgodoräknat sig resekostnads- och traktamentsersättning

för den del af hvarje resa till och från förrättningsstället,

som han, för att taga den kortaste vägen, färdats genom ett af hans

distrikt omslutet stadsområde. Men då kungörelsen angående resekost
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

nads- och traktamentsersättning till militäre och civile tjensteman för

resor, som i och för inskrifning och redovisning af värnpligtige erfordras,

m. m. den 29 december 1886 icke tillerkände länsman ersättning för

sådana förrättningar, då de egde rum inom hans tjenstgöringsdistrikt,

hade revisorerne ansett, att, utan afseende å att ifrågavarande länsman

vid resa till och från det inom hans tjenstgöringsdistrikt belägna förrättningsstället

delvis färdats utom tjenstgöringsdistriktet, någon ersättning

till honom icke bort i omförmälda fall utgå.

Arméförvaltningens intendentsdepartement, som häröfver afgifvit yttrande,

har vidkommande de nu omförmälda reseräkningarna meddelat,

att dessa räkningar såsom utstälda af kronobetjening och fördenskull af

Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i första hand liqviderade,

skolat derförinnan granskas å vederbörande landskontor, hos hvars tjensteman

borde vara att påräkna alla förutsättningar för en effektiv granskning

af dylika räkningar, och alltså borde det ej kunna förefalla anmärkningsvärdt,

att så väl den regementsintendent, hvilken emottagit dessa

räkningar för att vidfogas möteskostnadsräkenskapen, som ock arméförvaltningens

revision lemnat dem, såsom antagligen anruärkningsfritt

granskade i landskontoret, utan vidare erinran, alldenstund ingendera

egt den för deras vederbörliga granskning erforderliga kännedom om

ifrågavarande kronolänsmans tjenstgöringsdistrikt, i fullständig saknad

som de vore af sådana kartor eller andra handlingar, hvilka utvisade

gränserna derför, hvadan de äfven varit urståndsätta att bedöma, huru

vida ersättning skolat till honom i förevarande fall utbetalas eller ej,

samt förty hänvisade till räkningarnas granskning allenast med afseende

å rigtisdieten till siffran.

Då dessutom bemälde kronolänsman icke blifvit i revisionsberättelsen

namngifven och ej heller der angifvits- förrättningsorten och det

stadsområde, genom hvilket han färdats och derför uppburit ersättning,

hade arméförvaltningen icke heller kunnat kommunicera anmärkningen

till förklaring af den länsstyrelse, som godkänt utgiften.

Under dessa omständigheter, och då det af Riksdagens revisorer

med fog anmärkta förfaringssättet, att en kronolänsman, hvilken haft en

förrättning inom sitt tjenstgöringsdistrikt, derför ersättning författningsenligt

icke tillkomme honom, ändock fått uppbära resekostnads- och

traktamentsersättning allenast på den grund, att han vid resorna till och

ifrån förrättningsstället färdats genom ett af hans tjenstgöringsdistrikt

omslutet stadsområde, tilläfventyrs kunde hafva vunnit eller framdeles

vinna tillämpning inom andra län, utan att dock kunna förekommas i

annan ordning än vid ersättningsräkningarnas granskning å landskontoren,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

7

syntes, till vinnande för framtiden af behörig rättelse härutinnan, vederbörande

länsstyrelsers uppmärksamhet böra fästas derå genom allmän

föreskrift i ämnet, med framhållande dervid att, då kronolänsman endast

eger uppbära resekostnads- och traktamentsersättning af allmänna medel

vid honom af Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i statens

ärenden anbefald tjensteförrättning utom sitt distrikt för färden fram

och åter emellan distriktsgränsen och förrättningsorten, sådan ersättning

deremot ej måtte ifrågakomma för tjensteförrättningar inom hans tjenstgöringsdistrikt,

utan afseende å att han vid resa till och från det derinom

belägna förrättningsstället delvis haft att färdas utom tjenstgöringsdistriktet,

hvilken färd, utom detsamma, ej kunde vara att betrakta såsom

liktydig med tjenstgöring utom distriktet.

Utskottet, som funnit den af revisorerne i omförmälda hänseende

framstälda anmärkning hafva varit af omständigheterna påkallad, har

emellertid, då genom arméförvaltningens anförda utlåtande Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet blifvit fäst å lämpligheten deraf att till vinnande för

framtiden af rättelse i det anmärkta förhållandet allmän föreskrift i

ämnet borde meddelas, ansett någon ytterligare åtgärd i denna fråga

icke från Riksdagens sida erfordras; hvadan utskottet endast velat hvad

i detta hänseende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Kommerskollegium.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 102. — Uti. pag. 395—399.)

Sedan, med anledning af hvad Riksdagens år 1870 församlade revi-^y- fnllstän

sorer anfört i fråga om sättet för den redovisning till statsverket, somviZZg för°to

rikets till ersättning för mistad tolag berättigade städer borde afgifva [a9sersät‘- angående dessa för särskilda ändamål afsedda ersättningsmedels an vän- "TZTntlZg.

dande, Riksdagen den 27 april 1871 aflåtit skrifvelse till Kongl. Maj:t i

ämnet, hade, enligt hvad revisorerne meddelat, Kongl. Maj:t den 26 januari

1872 förordnat, bland annat, att öfverståthållareembetet i Stockholm

och magistraten i hvarje annan stapelstad, hvilken fått sig i stället för

tolag beviljad rättighet att uppbära anslag af tullmedlen, skulle hvarje

år till kommerskollegium insända utdrag af stadens räkenskaper rörande

beloppet och användandet af staden under nästföregångna året tillflutna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

tolagsersättningsmedel, samt att det skulle åligga kollegium att i sin årliga

berättelse angående inrikes sjöfarten och handeln intaga sammandrag

af berörda uppgifter.

De inkomna uppgifterna om tolagsersättningen hade revisorerne

emellertid funnit vara på väsentligt olika sätt uppstälda, men alla så

affattade, att de icke lernnade någon särskild redogörelse för tolagsersättningsmedlens

användande i annan mån, än för så vidt de i samtliga

utgifters bestridande ingått, till följd hvaraf någon fullständig kännedom

icke kunnat af dessa handlingar hemtas om de utgifter, hvilka med

ifrågavarande medel verkligen blifvit bestridda.

Med afseende härå hade revisorerne ansett önskvärdt så väl att för

framtiden tolagsersättningsmedlen måtte fullständigare redovisas, äfven

om derigenom skulle föranledas, att särskild räkenskap för dessa medel

måste för hvarje stapelstad uppläggas, som ock att de räkenskapsutdrag

rörande ifrågavarande medel, som till kommerskollegium årligen skulle

insändas, måtte, efter ett för alla städer faststäldt formulär, på likartad!

sätt upprättas och vara så omfattande, att af desamma tydligen kunde

skönjas, hvartill dessa medel verkligen användts.

Det vid kommerskollegii årsberättelse angående inrikes sjöfart

och handel fogade, på de från stapelstäderna lernnade uppgifterna grundade

sammandrag af de till dessa städer influtna tolagsersättningsmedel

syntes revisorerne äfven sakna önskvärd fullständighet. Sålunda hade i

det vid kollega senaste berättelse fogade sammandrag öfver dessa

medel exempelvis för en uppgifven stad allenast meddelats, att tolagsersättningsmedlen

»hufvudsakligen användts till bidrag till bestridande

af stadens allmänna utgifter», samt för en annan stad, att medlen »hufvudsakligen

användts till bidrag till aflöningar samt till stadens allmänna

utgifter» o. s. v. I den mån de från stapelstäderna ingående räkenskapsutdragen

blefve fullständigare affattade, borde äfven berörda sammandrag

komma att innehålla närmare upplysningar angående ifrågavarande medels

användning.

Efter det yttranden i ämnet infordrats från öfverståthållareembetet

och de till tolagsersättning berättigade städerna, har kommerskollegium

i afgifvet utlåtande öfver revisorernes berörda framställning dels meddelat,

att vederbörande stadsmyndigheter i allmänhet ansett hinder eller

väsentlig olägenhet ej böra möta för meddelande af mera fullständiga

uppgifter, än som hittills mestadels lemnats, angående tolagsersättningsmedlens

användande samt för begagnande härtill af för ändamålet faststäldt

formulär, rörande hvars affattning en del stadsmyndigheter likväl

anhållit få tillfälle att först yttra sig, dels ock för egen del anfört, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

9

i det utlåtande kollegium den 8 december 1871 afgifvit angående af

Riksdagen gjord framställning rörande redovisningen för användandet af

den rikets stapelstäder tillkommande tolagsersättning framhållits, huru

som af angifna orsaker den granskning, hvilken de från stapelstäderna

årligen till kollegium ingående uppgifter angående tolagsmedlen och

deras användande borde enligt Riksdagens framställning vara hos kollegium

underkastade, icke kunde varda annat än helt och hållet formel;

och genom det i den nu förevarande framställningen af Riksdagens revisorer

åberopade kongl. bref af den 26 januari 1872 hade ock endast i

detta afseende förordnats, att till kollegium skulle från de särskilda till

tolagsersättning berättigade stapelstäderna årligen inom viss bestämd tid

insändas behörigen granskade och styrkta räkenskapsutdrag för nästföregående

år rörande ifrågavarande ersättningsmedels belopp och användande,

hvarefter sammandrag af kollegium sålunda tillhandakomna uppgifter

borde intagas i kollegii årliga berättelse angående inrikes sjöfarten

och handeln. Den granskning af berörda uppgifter, som hos kollegium

egt rum, hade alltså endast afsett att tillse, att desamma innefattade

upplysning angående sagda medels årliga belopp och användande samt

vore behörigen vitsordade såsom öfverensstämmande med de särskilda

städernas vederbörligen granskade och godkända räkenskaper för det år,

hvartill uppgifterna hänförde sig. En annan eller ytterligare granskning

från kollegii sida af dessa uppgifter syntes väl ej heller vara af Riksdagens

revisorer nu afsedd, lika litet som desse torde hafva åsyftat

någon som helst inskränkning i de särskilda städernas frihet att öfver

dem enligt stadgade grunder tillflytande tolagsersättningsmedel förfoga

med stöd af de bestämmelser, som i sådant afseende blifvit af Kongl.

Maj:t meddelade, utan endast kunna antagas hafva haft till syfte vinnande

af kännedom om, hvartill ifrågavarande medel i verkligheten blefve

använda samt ernående af åskådlighet härutinnan medelst begagnande

för de uppgifter, som borde lemnas, af ett för samtliga städerna likartadt

formulär. Under dessa förutsättningar vore ej från kollegii sida

något att erinra mot vidtagande af åtgärder till främjande af det af

revisorerne omförmälda syfte, i den mån detta kunde uppnås utan att,

på grund af särskilda förhållanden, mera afsevärda olägenheter deraf

blefve följden. En sådan anordning skulle då endast innebära ett fullständigande

af de genom 1872 års kongl. bref gifna föreskrifter i ämnet,

medelst närmare angifvande af formen för meddelande af redogörelse

rörande sagda medels användande till de särskilda ändamål, hvilka dermed

tillgodosåges.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

I sin den 31 december 1872 till Kongl. Maj:t afgifna berättelse om

inrikes sjöfarten och handeln för år 1871 hade kollegium enligt föreskrift

lemnat en sammanfattning rörande de ändamål, till hvilka enligt

kongl. bref och resolutioner tolagsmedlen finge användas, af hvilken

sammanfattning framginge, att dels i berörda afseende angifvits mångahanda

skilda ändamål, dels ock i åtskilliga fall lemnats frihet för vederbörande

att angående användningen sjelfve besluta; och för de städer

— Linköping och Södertelge —, hvilka sedermera i sammanhang med

stapelrätts beviljande tillagts rätt till tolagsersättning, hade ej meddelats

några särskilda bestämmelser beträffande användandet deraf, ehuruväl

sjelfva sakens beskaffenhet ledde till det antagande, att sagda förmån

afsett att utgöra bidrag till fullgörande af de med stapelrätten förbundna

åligganden, såsom företrädesvis anskaffande och underhåll af tull- och

packhuslokaler m. m. De ifrågavarande medlen kunde alltså af de särskilda

städerna användas till flerfaldiga och mycket olikartade ändamål,

hvarför ock, på sätt från några städer framhållits, hinder mötte för de

föreskrifna uppgifternas inrymmande under ett för alla gemensamt formulär,

upptagande på förhand bestämda rubriker eller anslagstitlar.

Kollegium förestälde sig fördenskull, att likformigheten borde inskränka

sig till sjelfva uppställningen af de uppgifter, som skulle meddelas, samt

att i (ifrigt tillfälle borde lemnas vederbörande att hvar för sig å för

ändamålet tillhandahållna blanketter ifylla så väl anslagstitlar som dertill

hänförda belopp, endast att sagda titlar angåfve bestämda slag af utgiftsföremål

och ej allenast särskilda grupper af utgifter.

Men äfven emot ett efter nu antydda grunder uppgjordt formulär

kunde tilläfventyrs, med afseende å särskilda förhållanden, göras befogade

erinringar; och kollegium ansåge förty, att de särskilda stadssamhällena

i fråga borde beredas tillfälle att yttra sig angående beskaffenheten

af det ifrågasatta formuläret. Kollegium hade i sådant afseende

infordrat vederbörande magistraters och kommunalstyrelsers yttrande

öfver ett hos kollegium uppgjordt förslagsforinulär; och anhölle kollegium

att få, efter det dessa yttranden kommit kollegium tillhanda, i

särskild skrifvelse återkomma till denna fråga och dervid till Kongl.

Maj:t afgifva det förslag i ämnet, som, efter pröfning af de på sakens

närmare bedömande inverkande omständigheter, de der kunde varda

från vederbörande stadsmyndigheters sida framhållna eller eljest sig framställa,

syntes kollegium kunna vara, med aktgifvande å behöriga intressen,

för åsyftade ändamålet lämpligt.

Då, enligt hvad af kommerskollegii anförda skrifvelse framgår, kollegium,

som jemte de flesta af de i ärendet hörda stadsmyndigheterna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

11

ansett hinder icke möta för en fullständigare redovisning af tolagsersättningsmedlen,

redan uppgjort förslag till nytt formulär för en sådan redovisning

samt deröfver infordrat vederbörande myndigheters yttrande, för

att sedan öfverlemna ärendet till Kongl. Maj:ts pröfning, har utskottet,

då sålunda kan emotses, att det af revisorerne i förevarande hänseende

åsyftade ändamål blifver inom den närmaste framtiden vunnet, icke ansett

vidare åtgärd i detta ämne för närvarande böra från Riksdagens sida

ifrågakomma, utan endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Rikets generallandtmäterikontor.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 108. — Uti. pag. 450.)

Vid besök i rikets generallandtmäterikontor hade revisorerne, phAng. åtgärder

sätt i förevarande revisionsberättelse omförmäles, funnit, att den bygg-^Zfa^a inom

nåd, hvari kontoret vore inrymdt, visserligen vore af solid beskaffenhet generaiiandtoch

genom sitt fria läge utgjorde ett lämpligt förvaringsrum för kontorets

högst dyrbara arkiv, men att densamma, det oaktadt, icke erbjöde

önskvärd säkerhet mot eldfara.

I häröfver afgifvet gemensamt utlåtande hafva öfverintendentsembetet

och landtmäteristyrelsen meddelat, att ifrågavarande byggnad, med

fritt läge emellan Carl XIII:s torg och Vestra Trädgårdsgatan, vore försedd

med hvälfda källare under den vestra, större delen, samt hade

österut, i jemnhöjd med källarne, men utan hvalf, ett större rum, som

förr varit tvätt- eller badstuga, samt en vaktmästarebostad, bestående af

tre rum och kök, förlagda i två låga våningar mot Carl XIII:s torg. I

bottenvåningen från Vestra Trädgårdsgatan räknadt, vore landtmäterikontorets

arkiv inrymdt, och i denna våning funnes dessutom rum för

tjenstemärmen jemte ett portvaktsrum. En trappa upp hade landtmäteridirektören

två embetsrum och tambur. Hela denna våning i öfrigt hade

förr utgjort bostadslägenhet, men vore sedan år 1865 upplåten åt rikets

ekonomiska kartverk, hvilket äfven disponerade ett gafvelrum i vinden

mot öster. I vindens vestra del hade äfven varit inredd en bostadslägenhet

af tre rum och kök, hvilken lägenhet dock numera icke finge

till bostad upplåtas, utan användes till arbetsrum för landtmäterielever.

Brandbotten af tegel funnes så väl i vindsförstugan som under vindsrum
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

mens trägolf. Byggnaden, hvars uppvärmning skedde medelst kakelugnar,

hade ett högt, brutet, plåtbetäckt yttertak, inrymmande en öfre

vind med trägolf, dess murar vore fasta, bjelklagen och golfven i alla

rum af trä och förstugorna belagda med plansten. Den stentrappa, som

hade ingång från Landtmäteribacken, ginge upp till vinden och vore

försedd med jerndörrar, hvarjemte funnes i huset flere vattenposter och

assuranssprutor. Mot Carl XIIT.s torg funnes ett envånings hus, som

användes till vattenbutik, hvarjemte å gården eu mindre vedbodbyggnad

vore uppförd.

Hvad eldfaran för arkivet beträffade, vore den genom stränga föreskrifter

rörande eldning och förbud mot gasbelysning i lokalerna så

mycket som möjligt undanröjd, och då bostäder numera ej finge å vinden

användas, vore jemväl den fara, som det höga trätaket kunde medföra,

förminskad, kunnande denna fara än ytterligare något förminskas

genom anbringande af jernluckor å de husets fönster, som vette åt Vestra

Trädgårdsgatan.

Ehuru således alla de försigtighetsmått vore vidtagna eller komme

att vidtagas, som med byggnadens nuvarande konstruktion kunde anses

vara möjliga till skydd för det dyrbara arkivet, måste dock framhållas

som ett önskningsmål, att sådana arkivhandlingar som de nu ifrågavarande

kunde förvaras i brandfria, hvälfda rum med centraluppvärmning

från eldstad i källaren, hvarjemte vindsrum ej borde få finnas i

huset, hvilket i sin helhet borde erhålla en mot eldfara betryggad konstruktion.

Bäst syntes detta syfte kunna vinnas, derest ett nytt hus

blefve uppfördt, men det vore dock icke omöjligt att, med bibehållande

af den gamla murstommen, i väsentlig mån förbättra det nuvarande

huset genom att t. ex. afrifva det gamla yttertaket och i dess ställe

uppföra en hel öfvervåning med stenmurar och lågt yttertak, att inlägga

jernbjelklag med betonhvalf i stället för träbjelklagen, att anbringa centraluppvärmning,

att borttaga eller förändra flygeln mot Carl XIII:s torg

eller vidtaga andra dylika åtgärder; och skulle, på samma gång genom

en sådan om- och påbyggnad,. hvilken kunde verkställas efter hand utan

att arkivet behöfde flyttas ur huset, större brandfrihet ernås, äfven vinnas

ett välbehöfligt ökadt utrymme.

Kostnaderna för ofvan föreslagna åtgärder kunde likväl ej beräknas,

utan att noggranna ritningar öfver desamma förut uppgjordes; och hemstälde

derför embetsverken, att, derest de nu framlagda hufvudgrunderna

för byggnadens försättande, för så vidt möjligt, i brandfritt skick ansåges

förtjena afseende, åt öfverintendentsembetet måtte uppdragas att föran
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

lo

stalta om erforderliga ritnings- och kostnadsförslags uppgörande för att

Kong]. Maj:ts pröfning underställas.

Af hvad sålunda förekommit torde framgå, att, på sätt revisorerne

erinrat, ifrågavarande byggnad, hvilken inrymmer ett betydande antal

högst värdefulla och delvis oersättliga handlingar, icke i alla afseenden

erbjuder önskvärd säkerhet mot eldfara. Då emellertid uppmärksamheten

nu blifvit fäst härå, antager utskottet, att Kongl. Maj:t icke skall

underlåta att söka åvägabringa anordningar till det anmärkta förhållandets

afhjelpande, hvilket utskottet endast velat för Riksdagen

anmäla.

Postverket.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 192. — Uti. pag. 452—456.)

Revisorerne, som besökt centralpostkontoret i Stockholm, hafva med-"1”?- if™9?- delat, att de vid detta besök funnit kontorets lokaler i vissa fall för ånda-7/centmipoltmålet

otillräckliga. Särskildt hade de för tidningsförsändelser afsedda, iskon^rletsj

byggnadens entresolvåning belägna rum, förefallit sakna erforderligt ut- °°kaier. °

rymme och vara af den beskaffenhet, att den alltjemt tilltagande expeditionen

af tidningar icke syntes der kunna på lämpligt sätt ombestyras. Då,

förutom nämnda samt de till generalpoststyrelsen upplåtna lokalerna,

posthuset äfven inrymde en af nio rum jemte kök och domestikrum bestående

våning, hvilken hittills upplåtits till boställsvåning åt generalpostdirektören,

hade revisorerne ansett i första hand böra ifrågasättas,

huru vida icke behofvet af ökadt utrymme skulle kunna tillgodoses genom

denna vånings användande för postverkets behof, så att någon af generalpoststyrelsens

afdelningar dit öfverflyttades och tillfälle derigenom

kunde beredas till tidningsexpeditionslokalens utvidgning med angränsande,

nu för andra postverkets ändamål disponerade lägenheter.

I häröfver afgifvet utlåtande har generalpoststyrelsen anfört, att postdirektören

i Stockholm, som redan den 18 oktober 1889 erhållit uppdrag

att afgifva yttrande, i hvad mån ökadt utrymme för de inom posthuset

vid Rödbodtorget nu förlagda afdelningar af Stockholms postkontor

erfordrades, samt förslag huru och till hvilken approximativ

kostnad sådant lämpligen kunde beredas, såsom mest trängande framhållit

behofvet af utvidgning af eller tidsenligare lokal för den så kal
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

lade tidningsexpeditionen, men derjemte omförmält, att så val postdirektörens

expeditionslokal som brefbärareexpeditionen behöfde utvidgas,

äfvensom att de till afdelningarna för ankommande och för afgående

poster samt paketexpeditionen upplåtna lägenheter allenast för den närmaste

tiden och under förutsättning att vissa källarelokaler inreddes till

sortering af postpåsar kunde anses tillräckliga.

I fråga om storleken af det ökade utrymme, som erfordrades för

tidningsexpeditionen, hvars golfyta för närvarande utgjorde omkring

450 qvadratmeter, och rörande sättet, huru ökningen lämpligast borde

beredas, framginge af postdirektörens yttrande,

att om också expeditionens behof af utrymme finge anses för närvarande

kunna tillnärmelsevis fyllas genom tillägg, såsom ifrågasatts,

af vissa angränsande, till styrelsens revisionsbyrå upplåtna rum, innefattande

en golfyta af 168 qvadratmeter, det dock icke borde lcmnas

oanmärkt, dels att dessa rums ringa bredd icke väl lämpade sig för anordnande

derinom af så kallade läggningsfack för tidningar och dels att

expeditionslokalen, som med detta tillägg af rum komme att omfatta,

helt och delvis, tre sidor af posthuset, härigenom i viss mån blefve för

tjenstgöringen obeqväm;

att kostnaden för den förändrade inredning, som af tillökningen,

sålunda anordnad, föranleddes, beräknats till 5,000 kronor;

att tidningsexpeditionens lokal lede af vissa olägenheter, som gjorde,

att densamma ej vore eller kunde blifva för expeditionen lämplig, i det

att dels rummen voro för låga och för små med otillräcklig dager,

hvilket, utom den svårighet som härigenom mötte att på ett tillfredsställande

sätt ordna tjenstgöringen inom expeditionen, jemväl vållade,

att temperaturen ofta blefve så hög och luften så förskämd, att befaras

kunde, det personalens helsa och tjenstbarhet deraf äfventyrades, dels

lokalens belägenhet en trappa upp föranledde, att de försändelser, som

skulle å expeditionen behandlas och hvilka dagligen uppginge till 5 å 6

hästlass, måste på sin väg till och från expeditionen forslas en trappa

upp och ned;

att, då en utvidgad expeditionslokal af trängande behof påkallades,

nödig omtanke syntes påfordra, att utvidgningen gjordes så pass rymlig,

att behofvet af utrymme åtminstone för ett tiotal af år tillgodosåges,

helst täta ombrytningar af de dispositioner, som för arbetets gång blifvit

vidtagna, verkade störande på tjenstgöringen och föranledde utgifter för

postverket genom förändring i inredning in. in., samt

att en tidningsexpeditionslokal i Stockholm för att motsvara sitt

ändamål icke borde hafva mindre areal än 750 å 800 qvadratmeter och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

15

bestå af stora, ljusa och höga rum, om möjligt belägna å nedra botten

samt i närheten af jernvägscentralstationen — detta sistnämnda hufvudsakligast

för minskning i transportkostnader.

Då generalpoststyrelsen på grund häraf och sedermera jemväl i

följd af Riksdagens revisorers ofvanberörda yttrande haft att undersöka,

huruledes åtminstone det mest trängande behofvet af ökadt utrymme

särskildt för tidningsexpeditionen måtte kunna tillgodoses, samt det dervid

icke kunnat ifrågakomma att förlägga eu tidningsexpedition, med

sådan omfattning i göromål som den vid Stockholms postkontor, hvarifrån

sistlidet år, enligt af postdirektören lemnad upplysning, expedierats

i rundt tal 28,000,000 nummerexemplar tidningar och tidskrifter,

två trappor upp, hade styrelsen, vid det förhållande att hela bottenvåningen

i förenämnda posthus redan vore af postkontoret disponerad,

med undantag allenast af eu mindre lägenhet, som vore upplåten till

bostad åt den för skötande af värmeledningen och den elektriska belysningen

inom huset anstälde maskinist, och hvilken sistnämnda lägenhet

postdirektören anhållit måtte få tilläggas brefbärareexpeditionens lokal,

icke funnit annan möjlighet att inom postverkets fastighet vid Rödhodtorget

bereda ökadt utrymme åt tidningsexpeditionen än att, i närmaste öfverensstämmelse

med hvad Riksdagens revisorer ifrågasatt, till den nuvarande

lokalen lägga angränsande rum, som nu vore upplåtna åt styrelsens

revisionsbyrå.

En sådan åtgärd, hvarigenom skulle till den redan nu otjenliga tidningsexpeditionslokalen

läggas ett antal angränsande rum, hvilka lede

af samma olägenheter, som de rum expeditionen redan disponerade,

hade emellertid synts generalpoststyrelsen icke vara af beskaffenhet att

bereda denna expedition en passande lokal, i synnerhet som den utvidgning

härigenom för expeditionen erhölles, enligt postdirektörens utsago,

allenast för tillfället komme att tillnärmelsevis fylla behofvet af ökad

golfyta och denna utvidgning icke kunde, när så erfordrades, vidare

fortgå, då af revisionsbyråns lokal skulle återstå allenast två smärre rum,

hvilka kunde anses varda för styrelsens kameralbyrå erforderliga.

De vidlyftiga förändringar i öfrigt, som en sådan utvidgning skulle

hafva till följd, genom nödvändigheten att för revisionsbyrån bereda

annan tjenstelokal, hade ock synts styrelsen beaktansvärda.

För sådant ändamål skulle nemligen antingen generalpostdirektörens

boställsvåning, hvilken denne naturligtvis vore skyldig att afträda,

när sådant för postverkets behof erfordrades, till större delen upplåtas

åt revisionsbyrån eller ock, för erhållande af behöfliga tjenstelokaler,

huset påbyggas med eu tredje våning, hvilken påbyggnad, för minsk
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

ning i kostnaden och för undvikande af ändring i husets utseende åt

torget och angränsande gator, beräknats att innefatta "allenast den nuvarande

vindsvåningens halfva bredd och förläggas åt gården. Genom en

dylik påbyggnad, för hvilken kostnaden beräknats i rundt tal till 40,000

kronor, skulle dock hvarken rymliga eller lämpliga lokaler erhållas, men

deremot betänkliga svårigheter uppstå för räddning i händelse af eldsvåda

af de å den öppna delen i vindsvåningen förvarade räkenskapsoch

andra handlingar.

Generalpostdirektörens boställsvåning åter hade synts generalpoststyrelsen

böra, om den skulle till tjenstelokaler användas, undergå vissa

förändringar, af hvilka de hufvudsakligaste och dyrbaraste skulle vara

utsträckning af den inom öfriga tjenstelokaler i huset befintliga värmeledningen

samt anbringande af gas- och elektrisk belysning. Dessa förändringar

hade beräknats kosta omkring 20,000 kronor för en gång,

hvartill komme ett årligt belopp af 1,000 kronor, aflöningstnedel till

generalpostdirektören. I gällande aflöningsstat funnes generalpostdirektören

nemligen uppförd till en aflöning af 10,000 kronor, men med föreskrift

att, om han i sådan egenskap åtnjöte fri bostad, lönen skulle, så

länge denna förmån qvarstode, minskas med 1,000 kronor.

Vid undersökning åter, huru vida utom postverkets fastighet någon lämplig

lokal för tidningsexpeditionen skulle kunna erhållas, hade generalpoststyrelsen

mottagit anbud att få förhyra en lägenhet^ som, enligt

postdirektörens förklarande, är i alla afseenden passande. Ärliga hyran,

som betingats för denna lägenhet, vore för kontrakt på 5 år 12,000

kronor och för kontrakt på 10 år 11,000 kronor. Då emellertid i betraktande

toges, att generalpoststyrelsen ansett sig icke böra, förr än

frågan om lokal för tidningsexpeditionen skulle förhyras eller icke blifvit

afgjord, annorledes än under hand införskaffa anbud å lokal för ifrågavarande

ändamål, och den täflan, som infordrande af hyresanbud genom

kungörelse i allmänna tidningarna otvifvelaktigt komme att framkalla,

således ännu icke kunnat ega rum, borde icke alltför hufvudsaklig vigt

böra tilläggas de nu fordrade hyresbeloppens storlek.

I allt fall borde förhyrandet af lokal åt tidningsexpeditionen ställa

sig dyrare än vidtagandet af ofvan angifna åtgärder för att inom postverkets

hus bereda ökadt utrymme för denna expedition, men generalpoststyrelsen

hade likväl icke ansett sig kunna förorda dessa skenbart

billigare åtgärder.

Genom 1888 års Riksdags skrifvelse angående förening af post- och

telegrafverken och genom Kongl. Maj:ts nyligen fattade beslut att för

utredning af denna fråga tillsätta en komité hade detta ärende å nyo

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

17

kommit på dagordningen. Om sammanslagning af de båda verken blefve

beslutad, måste deraf följa genomgripande förändringar af de båda embetsverkens

lokaler, hvarigenom nu vidtagna större förändringar med

derå nedlagda kostnader till äfventyrs kunde komma att visa sig hafva

varit till ringa nytta. Genom revisionsbyråns förflyttning för beredande

af utvidgade lokaler åt tidningsexpeditionen skulle de beträffande dessa

sistnämnda lokaler öfverklagade olägenheter allenast undanskjutas men

icke undanrödjas, under det att generalpoststyrelsen deremot ginge miste

om den stora fördel, som, på sätt Kongl. Maj:t ansett och erfarenheten

jemväl ådagalagt, läge deri, att chefen för en sådan kommunikationsanstalt

som postverket vore boende inom einbetshuset; hvilket, om än

ingalunda oundgängligen nödigt, dock vore i många afseenden för postverket

nyttigt.

Generalpoststyrelsen hade på grund af alla dessa omständigheter

funnit det vara fördelaktigare, om, utan hänsyn till högre kostnad för

ett fåtal år, finge för tidningsexpeditionens behof förhyras en för ändamålet

särskildt anordnad lokal, som kunde afhjelpa alla de hos denna

expeditions nuvarande lokaler anmärkta olägenheter; och generalpoststyrelsen

hade derför i särskild skrifvelse — under omnämnande tillika

huruledes tidningsexpeditionens nuvarande olämpliga lokaler skulle med

fördel kunna tjena vissa andra postverkets direkta behof, hvilka eljest

måste förr eller senare på andra sätt tillgodoses understält Ivongl.

Maj:ts pröfning, huru vida generalpostdirektörens boställsvåning nu skulle

för postverkets eget behof tagas i användning, eller huruvida icke styrelsen

måtte ega att, efter anbuds infordrande i behörig ordning, till

pris, som skäligen kunde betingas, för en tid af fem år med postmedel

förhyra för tidningsexpeditionen vid Stockholms postkontor lämplig

tjenstelokal.

Då sålunda till Kongl. Maj:ts pröfning är hänskjuten frågan om utvidgning

af centralpostkontorets lokaler, hvilka, på sätt revisorerna

anfört, synas vara i vissa fall för ändamalet otillräckliga, torde för närvarande

någon åtgärd från Riksdagens sida i detta ämne icke böra ifrågakomma,

hvadan utskottet, som emellertid velat uttala den mening, att

vid anordnandet af nya lokaler för centralpostkontorets behof hänsyn

torde böra tagas till de förändrade förhållanden, som kunna uppkomma,

derest den ifrågasatta sammanslagningen af post- och telegrafverken

blifver genomförd, endast velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

§ 7.

%

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerna anmiildt och erinradt har

utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, revisorernas framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt, att,

oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva varit af

beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 17 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

vid § 1 (ang. centralfängelset för qvinnor å Norrmalm):

af herrar H. P. P. Tamm, F. Boström och V. N''. Ekenman, hvilka

ansett, att, med anledning af hvad i detta ärende förekommit, Riksdagen

måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t snarast möjligt och helst

till nästa Riksdag täcktes framlägga förslag, hvarigenom rättelse i de

otillfredsställande förhallandena vid centralfängelset för qvinnor å Norrmalm

måtte vinnas.

Stockholm, Ivai Hneggströms boktryckeri, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:42 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1889 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänn s. 1 i texten