Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch sjukvården i riket äfvensom i ämnet väckta motioner.

1890-05-06 · 87 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 83 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1890:66, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch sjukvården i riket äfvensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

1

N:o 66,

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1890, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården

i riket äfvensom i ämnet väckta motioner.

(2:a U. A.)

Kongl. Maj:t har den 31 december 1889 till Riksdagen aflåtit en

så lydande proposition (n:o 8):

»Sedan Kongl. Maj:t den 6 november 1885 uppdragit åt en komité

att granska uppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare med

flere läkare äfvensom att utreda åtskilliga andra i samband dermed

stående frågor, har denna komité fullgjort det komitén lemnade uppdrag

och den 5 april 1887 till Kongl. Maj:t aflemnat bland annat följande

härvid fogade författningsförslag, nemligen förslag till

l:o) Instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården

inom visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten

;

_ 2:o). Taxa på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom

för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag;

3:o) Lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad

eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare;

4:o) Reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;

och

5:o) Andringar i helsovårdsstadgan.

Bih. till Bi/csd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Öfver de af komitén uppgjorda förslag hafva derefter underdåniga

yttranden afgifvits ej mindre af öfverståthållareernbetet och Kongl.

Maj:ts samtlige befallningshafvande än äfven af kong], medicinalstyrelsen;

och får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af bilagda protokoll

öfver ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen:

att 24 förste provinsialläkare må anställas, en för hvarje län, med

station i länets residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare

i det kringliggande provinsialläkaredistriktet;

att för möjliggörandet af anställande af eu förste provinsialläkare

inom Norrbottens län en ny provinsialläkaretjenst må inrättas med

distrikt för innehafvaren af Neder-Luleå socken;

att följande grunder för ny lönereglering för provinsialläkarestaten

i riket, deri inberäknade jemväl förste provinsialläkare, må fastställas:

l:o) att provinsialläkare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjenstgöringss kylighet och jemkning i åligganden som ock

den reglering af tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrift^;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas annan tjenst

å rikets eller Riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med

mindre medicinalstyrelsen finner densamma icke vara hinderlig för

tjenstgöringen såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller begagnat

semester eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie för honom

varit förordnad, men skola för den tid, under hvilken han eljest varit

från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras att förrätta sin

tjenst, eget- uppbära hela lönen, hvaremot provinsialläkare, som undfår

ledighet för svag helsa» vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda

uppdrag, kan förpligta» att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

till vikarien afstå så mycket af lönen, som för tjenstens

förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid fortsatt, väl vitsordad!

innehafvande af provinsialläkaretjenst anses böra medgifvas, tidpunkten

för törsta förhöjningen bestämmes att inträda tio år efter utnämningen

till provinsialläkare, under vilkor att innehafvaren mer än

fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af

förordnande, annan statens tjenst, och för andra förhöjningen efter

ytterligare fem år på samma vilkor, med rätt för löntagaren att tillgodoräkna

sig den tid, under hvilken han åtnjutit semester, under

iakttagande, hvad såväl den ena som den andra förhöjningen angår,

deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3

kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjenståldern

blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst

utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år och efter 25 års

tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,

vara förpligtad att med honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå; Kongl. Maj:t likväl obetaget att låta

med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och

kan finnas villig att i densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen, på derom gjord

framställning, beviljas ordinarie provinsialläkare efter tio års tjenstgöring

såsom sådan, under antingen en månad årligen eller två månader

hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla

eller bekosta fri bostad för vikarien;

att aflöningsförmånerna för provinsialläkarestaten må bestämmas

i enlighet med följande stat:

Tjenstgörings-

Summa.

penningar.

1 förste provinsialläkare

1,500

1,500

17 . d:o d:o

25,500

25,500

1 d:o d:o

1,000

1,000

5 d:o d:o

5,000

5,000

Kronor

33,000

33,000

1 provinsialläkare............

1,875

625

2,500

I Efter 10 år kan lönen

(höjas med 500 kronor

(och efter 15 år med yt-

137 d:o ..........

256,875

85,625

342,500

Jterligare 500 kronor.

Kronor

258,750

86,250

345,000

att de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster förenade

fixa tjenstgöringspenningar, tillhopa 17,300 kronor, må bibehållas till

dess om dem kan blifva annorlunda bestämdt;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

att, då ålderstilläggens belopp icke kan en gång för alla till

siffran bestämmas, desamma må, likasom hittills det provinsialläkarne

efter tio års tjenstgöring redan tillkommande ålderstillägg, utgå af

hufvudtitelns allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste provinsialläkare, till

aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst med distrikt för innehafvaren

af Neder-Luleå socken, samt för beredande af löneförbättring åt samtlige

provinsialläkare i riket, det å ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln

uppförda anslag till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater,

för närvarande uppgående till 389,675 kronor, må höjas med 104,000

kronor, eller till 493,675 kronor;

att, till förste provinsialläkarnes rese- och traktamentskostnader,

till arfvoden åt 24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af

vikarier åt provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat under

åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till farsoters och smittosamma

sjukdomars botande, för närvarande utgörande 100,000 kronor,

må, med titelns ändring till: Anslag till bestridande af kostnader för

allmän helso- och sjukvård, höjas med ett belopp af 45,000 kronor, eller

till 145,000 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna den grund för statens bidrag till

aflönande af extra provinsialläkare, att distrikt, som utfäst sig att för

en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må,

derest den ifrågakomna läkarebefattningen finnes nödig, dertill erhålla

bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande det från orten

dertill utfästa bidrag i penningar, men med rätt för Kongl. Magt, att

med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd bestämma beloppet

af statsbidraget äfven i annat förhållande till det från orten utfästa

bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet fall må öfverstiga 1,500

kronor; samt

att Riksdagen måtte antaga följande förslag till

Lag

angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyres
ersättning

åt provinsialläkare.

§ i.

Hvarje provinsialläkaredistrikt åligger att anskaffa och underhålla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

5

bostad åt provinsialläkaren eller, derest distriktet finner sådant för sig

lämpligare, till honom utgöra hyresersättning efter 750 kronor om året.

§ 2.

Kostnad för anskaffande och underhåll af bostad åt provinsialläkare

eller hyresersättning skall, i den mån bidrag dertill ej utgår af

landstingsmedel, bestridas af provinsialläkaredistriktets samtlige till

kommun inom distriktet skattskyldige medlemmar efter de grunder,

som gälla för kommunalutskylders utgörande.

§ 3.

Inom provinsialläkaredistrikt, deri stad ingår, fördelas den kostnad

för bostad eller den hyresersättning, som skall af distriktet gäldas,

mellan staden å ena sidan och landsbygden å den andra i förhållande

till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst af

kapital eller arbete, som från staden och från landsbygden utgår,

hvarefter den på landsbygden belöpande andel af samma kostnad eller

hyresersättning mellan de särskilda landskommunerna fördelas efter

fyrk talet.

§ 4.

År inom provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare anstäld,

må derigenom icke någon inskränkning ske i extra provinsialläkaredistriktets

skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande och

underhåll af bostad eller i utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaren.

§ 5.

Närmare föreskrifter angående provinsialläkarebostads beskaffenhet

samt läkarens rättigheter och skyldigheter i afseende å sådan bostad,

äfvensom i fråga om handhafvandet. af ärenden angående bostad eller

hyresersättning åt provinsialläkare, meddelas af Kongl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1891.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t meddela Riksdagen:

att, om dessa förslag varda af Riksdagen bifallna, Kongl. Maj:t

kommer att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga

delar af nu gällande bestämmelser i dessa ämnen, utfärda, att gälla

från och med det den nya löneregleringen för provinsialläkarne börjar

tillämpas:

dels instruktion för läkare, som äro för helso- och sjukvården

inom visst område anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten

;

dels reglemente angående bostad eller hyresersättning åt provinsialläkare;
båda

dessa författningar i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

komiterades förslag med de smärre ändringar deri, som kunna finnas

nödiga;

dels ock taxa för arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare

för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,

äfvensom för tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag, af den lydelse komiterades förslag utvisar,

med de ändringar deri, som i statsrådsprotokollet angifvits;

äfvensom att erforderlig ändring i 33 § af gällande lielsovårdsstadga,

för att bringa densamma i öfverensstämmelse med motsvarande

bestämmelser i instruktionen, kommer att af Kongl. Maj:t vidtagas;

samt att Kongl. Maj:t vill framdeles, sedan af inkommande ansökningar

om statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare sig

visat, i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan må varda

tagen i anspråk, hos Riksdagen göra framställning om uppförande i

riksstaten af det anslag, som för ändamålet kan finnas erforderligt.»

Denna kongl. proposition har af båda kamrarne hänvisats till

statsutskottets förberedande behandling; hvarjemte till utskottet remitterats

följande i hithörande ämnen väckta motioner, deruti hemstälts:

l:o) af herr P. J. von Ehrenheim (motion n:o 52 inom Första Kammaren):
att

Riksdagen måtte afslå Kongl. Maj:ts proposition om antagande

af lag angående skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller

lemna hyresersättning åt provinsialläkare; och besluta:

att provinsialläkare, som inginge på ny stat eller hädanefter utnämndes,

skulle, jemte de löneförmåner, som i öfrigt honom tillkomme,

erhålla hyresersättning af statsmedel efter 750 kronor om året; dock

att på Kongl. Maj:ts pröfning finge bero, om och i hvad mån sådan

ersättning skulle tillkomma provinsialläkare i distrikt, der bostad, tillkommen

på grund af donation, funnes;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

7

att ett emot denna utgift svarande belopp måtte för 1891 å ordinarie

stat å 8:de hufvudtiteln uppföras; samt

att provinsialläkaredistrikt, som, då detta beslut trädde i kraft,

redan inrättat bostad åt provinsialläkaren, skulle vara berättigad! att

från den dag, då provinsialläkaren blefve berättigad till hyresersättning,

förfoga öfver bostaden med hvad dertill hörde;

2:o) af herr J. A. Lundström (motion n:o 42 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor för

inrättande af ett extra provinsialläkaredistrikt, omfattande Norsjö och

Malå tingslag i Vesterbottens län, med namn och station: Norsjö;

3:o) af herr L. Persson i Heljebol (motion n:o 161 inom ''Andra

Kammaren):

att Riksdagen antingen måtte bevilja ett årligt anslag af 3,000

kronor för ett. nytt provinsialläkaredistrikt, omfattande Gillbergs härad,

med station i Gillberga socken af Vermlands län, eller att, om detta

ej kunde af Riksdagen bifallas, ett anslag såsom bidrag till distriktsläkarens

aflöning måtte utgå med 1,500 kronor;

4:o) af herrar Afl Boström i Bodbyn och J. A. Lundström (motion

n:o 204 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte besluta en ändring af § 4 i lagen angående

skyldighet att anskaffa och underhålla bostad eller lemna hyresersättning

åt provinsialläkare, derhän:

att kommun eller kommuner, hvilka på egen bekostnad anstälde

extra provinsial- eller distriktsläkare, måtte, så länge de dermed fortfore,

befrias från skyldighet att deltaga i kostnaden för anskaffande

och underhåll af bostad eller utgörandet af hyresersättning åt provinsialläkaredistriktet;
5:o)

af herr O. Melin, med hvilken herr J. Bratt m. fl. instämt,

(motion n:o 211 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte besluta, att, derest förslaget om förste provinsialläkare

och dermed sammanhängande ändringar i kongl. helsovårdsstadgan

i öfrig! komme att godkännas, ett tillägg dock måtte

göras, som förklarade, att tillämpning icke skulle ske på de städer,

hvilka för tillgodoseende af sina sanitära intressen anstalt särskild

stadsläkare, som i sådan egenskap uteslutande sysselsatte sig med stadens

lielsovårdsärenden;

6:o) af herr G. Sundberg från Haparanda (motion n:o 213 inom

Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte bevilja anslag till enahanda belopp i lön

och tjenstgöringspenningar, som i anledning af den nådiga propositionen

angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

i riket kunde varda för provinsialläkarne bestämd, för ett nytt provinsialläkaredistrikt

inom Norrbottens län, omfattande Öfver-Torneå,

Hietaniemi och Korpilombolo kommuner, med station för läkaren i

Matarengi kyrkoby i Öfver-Torneå socken;

7:o) af herrar E. Olsson i Kyrkebol och N. Pehr sson i önnerud

(motion n:o 214 inom Andra Kammaren):

att Riksdagen måtte bevilja anslag till enahanda belopp i lön och

tjenstgöringspenningar, som i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och

sjukvården i riket kunde varda för provinsialläkarne bestämd, för ett

nytt provinsialläkaredistrikt inom Vermlands län, omfattande Bogens

kapell samt norra delen af Gunnarskogs och nordvestra delen af Gräsmarks

församling med Lekvattnets kapell; samt

8:o) af herr J. Andersson i Baggböle (motion n:o 231 inom Andra

Kammaren):

att Riksdagen måtte för ett nytt provinsialläkaredistrikt inom

Vesterbottens län, omfattande norra Degerfors’ samt öfre delarne af

Vännäs’ och Säfvars kommuner, med station för läkaren i Degerfors’

kyrkoby, bevilja anslag till enahanda belopp i lön och tjenstgöriugspenningar,

som i anledning af den nådiga propositionen angående

ordnandet af den allmänna och enskilda helso- och sjukvården i riket

för provinsialläkarne kunde blifva bestämdt.

Anmälan om Vid behandlingen af den del af den kongl. propositionen, som

nandTtiU innehåller förslag till Lag angående skyldighet att anskaffa och undersammansatt

hålla bostad eller lemna hyresersättning åt provinsialläkare, äfvensom

utskotTaf för" herr von Ehrenheims samt herrar Boströms och Lundströms ofvanslaget

till lag omförmälda motioner angående afslag å eller ändring i berörda förslå^,

ang. bostad par utskottet ansett nödigt att, på sätt i § 47 riksdagsordningen sägs,

m m till öfverläggning sammanträda med lagutskottet ; och lärer det sålunda

sammansätta utskottet, jemlikt nyssnämnda grundlagsparagraf, komma

att i berörda frågor afgifva särskildt utlåtande, deruti det yttrande,

hvartill omständigheterna kunna föranleda, jemväl torde komma att

meddelas rörande det i propositionen omförmälda förslaget till Reglemente

angående bostad och hyresersättning åt provinsialläkare; hvilket

utskottet ansett sig här böra för Riksdagen

anmäla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

9

Beträffande innehållet i det uti propositionen åberopade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1889 tillåter sig

utskottet i allmänhet hänvisa till sjelfva protokollet, sådant detsamma

finnes propositionen bilagdt, och får här nedan ur samma protokoll på

vederbörliga ställen allenast anmärka de delar, å hvilka utskottet af

någon anledning ansett uppmärksamheten särskilt böra fästas.

Af de i propositionen omförmälda författningsförslagen äro förslaget

till instruktion för provinsialläkare m. fl., taxeförslaget och förslaget

till ändringar i helsovårdsstadgan såsom bilagor litt. »A», »B»

och »C» vidfogade detta utlåtande.

De motioner, öfver hvilka det tillkommer utskottet att här afgifva

yttrande, hafva af utskottet behandlats i sammanhang med de

delar af Kongl. Maj:ts förslag, hvilka de närmast beröra.

Hvad då först angår den särdeles vigtiga del af det föreliggande Förste proorganisationsförslaget,

som afser inrättande af 24 förste provinsialläkare- vins™n“kare

befattningar, så har utskottet af hvad till statsrådsprotokollet (sid. 51—56)

derom anförts fått den uppfattning, att, derest den ifrågasatta nya

institutionen komme till stånd, den sedan länge sväfvande frågan om

införande af förbättrade anordningar för den allmänna helso- och sjukvårdens

öfvervakande skulle erhålla en synnerligen lycklig lösning.

Genom anställande af dylika läkare, hvilka i första hand skulle hafva

till uppgift att utöfva inseendet öfver den allmänna helso- och sjukvården

inom de särskilda länen samt att med råd och biträde tillhandagå

Konungens befallningshafvande i dithörande ärenden, synas nemligen

de kraf i fråga om sundhetsväsendets utveckling, som i en senare

tid med allt större styrka stälts på staten, blifva i afsevärd mån

uppfylla, på samma gång anordningen, att förste provinsialläkaren tilllika

eger att bestrida provinsialläkaretjensten i det residensstaden närmast

angränsande provinsialläkaredistriktet, gör det för staten möjligt

att tillgodose dessa kraf utan att derigenom ådraga sig oskäliga kostnader.

. Garanti för att de olika åligganden, som skulle tillkomma förste

provinsialläkaren, i verkligheten kunde blifva uppfylda, synes jemväl

kunna med jemförelsevis obetydliga kostnader beredas genom anställande

af biträdande provinsialläkare med de skyldigheter, som afkomiterade

föreslagits.

Utskottet anser sig för den skull böra förorda antagandet af Kongl.

Maj:ts förslag om inrättande af förste provinsialläkare. Hvad närmare

beträffar kostnaderna för förslagets genomförande inhemtas af statsrådsprotokollet

(sid. 53—54), hurusom komiterade föreslagit, att förste

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 47 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

JO

provinsialläkarne skulle utöfver sina lönevilkor såsom provinsialläkare

endast erhålla tjenstgöringspenningar, i allmänhet till belopp af 1,500

kronor, men i sex län, nemligen Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands,

Gotlands, Blekinge och Hallands, till belopp af allenast 1,000 kronor,

samt att biträdande provinsialläkarne, hvilkas hufvudsakliga inkomst

komme att bero på enskild praktik, skulle, med åtnjutande af den nu

mera än förr skattade förmånen af tjenstårsberäkning vid befordran i

likhet med civile läkare i statens tjenst, af statsverket bekomma endast

ett mindre arfvode, som af komiterade beräknats, med afseende å

den större eller mindre utsigten till enskild praktik i de särskilda

residensstäderna, för 4 till 1,000 kronor, för 8 till 750 kronor och för

de öfrige 12 till 500 kronor om året.

Sammanlagda beloppet af förste provinsialläkarnes tjenstgöringspenningar

skulle således uppgå till 33,000 kronor samt af biträdande

provinsialläkarnes arfvoden till 16,000 kronor årligen, således tillhopa

till 49,000 kronor. Då härtill lägges den utgift, som skulle föranledas

af förste provinsialläkarnes tjensteresor, och som af komiterade beräknats

till 28,800 kronor om året, då hvarje förste provinsialläkare antagits

skola minst 2 månader årligen uppehålla sig på sådana resor, skulle

hela kostnaden för den af komiterade föreslagna nya anordningen belöpa

sig till 77,800 kronor om året.

Af Kongl. Majrts förslag till lönestat för provinsialläkarecorpsen

visar sig, att Kongl. Maj:t biträdt komiterades förslag angående förste

provinsialläkarnes aflöningsförmåner, och af hvad Kongl. Maj:t hemstält

i fråga om förhöjning, efter ändring af anslagstiteln, af förslagsanslaget

till farsoters och smittosamma sjukdomars botande, framgår, på sätt

nedan vidare kommer att utvecklas, att Kongl. Maj:t godkänt jemväl

komiterades förslag rörande biträdande provinsialläkarnes aflöning samt

komiterades beräkningar angående utgifterna för förste provinsialläkarnes

tjensteresor. Hvad af Kongl. Maj:t uti nu ifrågavarande hänseenden

sålunda föreslagits har icke gifvit anledning till någon utskottets

erinran.

Ifrågasatta

nya

provinsial
läkare
distrikt.

I komiterades uppdrag ingick, bland annat, att granska landets

nuvarande indelning i läkaredistrikt och deri föreslå de förbättringar,

som funnes lämpliga. I fråga härom upplyser departementschefen,

bland annat, (statsrådsprotokollet sid. 61—62) att då, enligt komiterades

åsigt, staten hade att tillgodose i främsta rummet den allmänna

helso- och sjukvårdens kraf, och då denna statens uppgift kunde anses

vara i väsentlig mån fyld genom anställande af förste provinsialläkare

och användande af provinsialläkarne till nu förefintligt antal, komité
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

11

rade, med fullt erkännande af behofvet och önskvärdheten deraf, att

för bestridande af den enskilda sjukvården på landsbygden ökade krafter

måtte blifva för allmänheten tillgängliga, icke kunnat finna, att en

vidare utveckling af den hittills varande provinsialläkareinstitutionen

vore för statens ändamål nödvändig. Med denna uppfattning hade

komiterade ansett sig icke böra föreslå annan tillökning i de nuvarande

137 provinsialläkarnes antal, än att derutöfver en provinsialläkare måtte

anställas i Luleå, med kringliggande landsbygd såsom distrikt, för att

möjliggöra bildandet af en förste provinsialläkarebefattning jemväl för

Norrbottens län.

Komiterade hade likväl icke ansett, att staten skulle helt och

hållet undandraga sig att medverka till afhjelpande af det synnerligen

beaktansvärda behof af ökade läkarekrafter för den enskilda sjukvården,

som flerstädes på landsbygden förefunnes, men komiterade hade trott

det böra i hvarje särskilt fall bero på befolkningen i dessa orter att

taga initiativet i sådana frågor. Likasom komiterade ansett detta vara

ur principiel synpunkt rigtigast, hade komiterade äfven funnit det vara

förenadt med stora praktiska svårigheter för staten att anordna nya

läkaredistrikt i olika delar af landet, med läkare uteslutande eller till

största delen aflönade af statsmedel, utan att derigenom gifva anledning

till berättigad klagan från andra orter, hvarest behofvet af ökade

läkarekrafter gjort sig kanske i lika hög grad känbart.

För sättet, hvarpå enligt komiterades uppfattning den enskilda

sjukvårdens anspråk på statens ytterligare medverkan lämpligast skulle

kunna tillgodoses, får utskottet nedan vid behandlingen af Kongl.

Maj:ts förslag angående grunden för statens bidrag till aflönande af

extra provinsialläkare närmare redogöra. I detta sammanhang har

utskottet endast att framhålla, att medicinalstyrelsen, som förklarat sig

icke hafva något att i hufvudsak erinra mot komiterades ifrågavarande

förslag, dervid anmärkt, att, äfven om förslaget bifölles, staten icke

torde komma att frånsäga sig att, om behofvet så skulle kräfva, inrätta

nya provinsialläkaredistrikt, i hvilket afseende styrelsen ansåge,

att i de nordligaste och mest aflägsna delarna af riket ett eller annat

sådant distrikt nog ännu skulle kunna ifrågasättas, samt att departementschefen

yttrat (statsrådsprotokollet sid. 64), att han icke kunde

annat än erkänna grunden för komiterades förslag vara rigtig, att

nemligen, då dels genom anställande af 24 förste provinsialläkare,

dels genom de nuvarande 137 provinsialläkarne jemte den ifrågasatte

nye provinsialläkaren i Luleå vore tillräckligt sörjdt för statens egentliga

uppgifter, den allmänna helso- och sjukvården, de rättsmedicinska

förrättningarna och tillsynen öfver medicinalväsendet med hvad dertill

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Grunder för

den nya

löneregleringen.

hörde, icke några nya provinsialläkaredistrikt, utom, såsom medicinalstyrelsen

antydt, i särskilda undantagsfall, borde bildas och ett ytterligare

antal provinsialläkaretjenster med tillhörande pensioner inrättas,

men att bildandet af nytt läkaredistrikt borde grundas på ett från orten

utgånget, af vissa åtaganden åtföljt initiativ, hvarigenom ortens åstundan

efter ökad läkarehjelp ådagalades, samt att staten först efter en i

sammanhang med dylikt initiativ anstäld utredning i hvarje särskilt

fall borde pröfva det anmälda behofvet och derefter bestämma det

understöd, staten för inrättandet af det nya distriktet ville lemna.

Beträffande de förslag till inrättande af nya provinsialläkaredistrikt,

som nu föreligga till behandling, så har utskottet, då det tillstyrkt

införandet af förste provinsialläkare-institutionen, naturligen

icke något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om bildande af en

ny provinsialläkaretjenst i Neder-Luleå socken för att möjliggöra anställandet

af en förste provinsialläkare inom Norrbottens län. Deremot

anser utskottet, lika med departementschefen, att i öfrigt icke

några nya provinsialläkaredistrikt, utom i särskilda undantagsfall, böra

bildas. Med denna uppfattning, och då behöfligheten af dylika undantag

uppenbarligen bör af Kongl. Maj:t i första hand pröfvas, kan utskottet

icke annat än afstyrka bifall till herrar Sundbergs, Olssons och

N. Pehrssons samt Anderssons ofvanomförmälda motioner, likasom till

herr L. Perssons motion, för så vidt samma motion afser anvisande af

medel till inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt.

I fråga om de af Kongl. Maj:t för den nya löneregleringen föreslagna

grunder anser sig utskottet till en början böra erinra, att de i

punkten 6:o förekommande bestämmelser angående provinsialläkares

pensionering äro affattade i öfverensstämmelse med hvad för närvarande

i detta hänseende är gällande på grund af Riksdagens beslut i skrifvelse

den 13 maj 1884, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, med den afvikelse allenast, att provinsialläkare

nu skulle förpligtas att vid de uppnådda lefnads- och tjenståren

från befattningen afgå, derest han icke erhölle Kongl. Maj:ts tillstånd

att i tjensten qvarstå. Vidare får utskottet i anledning af bestämmelsen

i punkten 7:o angående provinsialläkares rätt till semester anmärka,

att, enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 70—71) närmare

angifves, årliga kostnaden för vikariers aflöning under semestertiden,

efter nuvarande personalförhållanden och under förutsättning, att alla

till åtnjutande af semester berättigade provinsialläkare önskade deraf

komma i åtnjutande samt dertill erhölle medicinalstyrelsens medgifvande,

af departementschefen beräknats komma att uppgå till 15,300 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

13

Samtliga de ifrågasatta vilkoren för den nya löneregleringen

synas utskottet vara af beskaffenhet att böra af Riksdagen bifallas. Dock

har utskottet af anledning, hvarför här nedan redogöres, ansett sig böra

föreslå en något förändrad lydelse af punkten 3:o. I denna punkt föreskrifves,

att de med provinsialläkaretjensten förenade tjenstgöringspenningar

få uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tj en stgjort

eller begagnat semester, eller ock åtnjutit ledighet, utan att vikarie

för honom varit förordnad, men skola för den tid, under hvilken han

eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat.

De kursiverade orden hafva afseende på eu bestämmelse, som

förekommer i § 40 mom. 3 af det utaf komiterade upprättade förslaget

till instruktion för provinsialläkare m. fl., af innehåll att tjenstledighet

må af Konungens befallningshafvande kunna beviljas provinsialläkare

för högst en månad, derest ledigheten icke för statsverket medför utgift

för vikaries aflönande, samt att, om särskild vikarie under ledigheten

icke anses behöflig, Konungens befallningshafvande eger att uppdraga

förekommande tjensteförrättningar åt annan provinsialläkare inom länet.

En sådan anordning, hvarigenom invånarne i ett provinsialläkaredistrikt

under någon tid skulle kunna blifva i afsaknad af den möjlighet att

erhålla billig sjukvård, som komiterades förslag, särskild! genom taxebestämmelserna

och föreskriften angående regelbundet återkommande

mottagningar utom stationerna (instruktionsförslaget § 25), afser att bereda,

har likväl synts utskottet, med hänsyn till samme distriktsinvånares

berättigade intresse, mindre lämplig. Utskottet har i stället förestält

sig, att tjenstledighet icke borde medgifvas provinsialläkare, utan att

vikarie samtidigt för honom förordnades. Derest denna utskottets uppfattning

godkännes, lära emellertid orden heller ock åtnjutit ledighet, utan

att vikarie för honom varit förordnad» böra utgå ur ifrågavarande punkt 3:o.

För så vidt Kongl. Maj:ts förslag till ny lönestat för provinsialläkarecorpsen

afser förste provinsialläkarnes löneförmåner, har förslaget

redan af utskottet till bifall förordats. Hvad åter den del af förslaget

beträffar, som angår de öfriga provinsialläkarnes löneförmåner, inhemtas

af statsrådsprotokollet (sid. 67—70), att departementschefen vid

behandlingen af denna fråga anfört, hurusom komiterade icke ifrågasatt

någon hufvudsaklig förändring i omfånget af de förpligtelser beträffande

den enskilda sjukvården, som af provinsialläkarne fordrades, men deremot

ansett bestämmelser angående provinsialläkarnes ersättning för

sådan sjukvård vara önskvärda. Komiterade hade förklarat, att, sedan

de jemväl uppgjort förslag till taxa för provinsialläkare med flere läkare,

de, med särskild hänsyn till det inflytande, dessa taxebestämmelser

Lönestat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

kunde utöfva på läkarnes inkomster, icke kunnat undgå finna, att en

förhöjning af de nuvarande aflöningsbeloppen för provinsialläkarne,

hvarom på senare tider, särskildt från provinsialläkarne sjelfve, framkommit

upprepade framställningar, icke längre kunde uppskjutas.

Otvifvelaktigt vore, yttrade komiterade, att provinsialläkarnes nuvarande

aflöningsförmåner vore otillräckliga, likasom äfven att sådan skiljaktighet

rådde i fråga om statens och kommunens bidrag till provinsialläkarnes

aflöning inom olika distrikt, att likformiga bestämmelser derutinnan

vore af billighet och rättvisa påkallade.

För närvarande åtnjöte en hvar af rikets 137 provinsialläkare en

årlig lön af 2,000 kronor, 60 hade efter tioårig tjenstgöring erhållit

ett ålderstillägg af 500 kronor, 22 åtnjöte fixa tjenstgöringspenningar

till olika belopp, tillhopa 17,300 kronor, och 40 hade fått sig tillagda

tillfälliga tjenstgöringspenningar till belopp en hvar af 500 kronor,

således tillhopa 20,000 kronor, allt årligen. Sammanlagda kostnaden

härför uppginge således för närvarande till 341,300 kronor.

Derjemte erhölle 75 provinsialläkare af sina distrikt fri bostad

och 3 provinsialläkare hyresbidrag till vexlande belopp, hvaremot de

öfriga 59 vore i saknad af sådan förmån.

För åstadkommande af den välbehöfliga tillökning i provinsialläkarnes

löneförmåner, som komiterade funnit icke kunna vidare undanskjutas,

i synnerhet om provinsialläkarnes ersättning för lemnad enskild

sjukvård skulle blifva bestämd genom taxa, hade komiterade,

under förutsättning att det af komiterade uppgjorda förslag till taxa

antoges, ansett, att den af staten utgående aflöning till provinsialläkarne

borde bestämmas i första lönegraden till 2,500 kronor, deraf

£•, eller 1,875 kronor, skulle utgöra lön och b, eller 625 kronor, tjenstgöringspenningar,

samt att provinsialläkare skulle efter tio års tjenstgöring

såsom ordinarie provinsialläkare vara berättigad till ett ålderstillägg

af 500 kronor och efter ytterligare fem års tjenstgöring till ett

andra ålderstillägg af likaledes 500 kronor.

Jemte dessa från staten utgående löneförmåner skulle samt-lige

provinsialläkare vara berättigade att åtnjuta fri bostad en hvar inom

sitt distrikt eller, der distriktet skulle finna sådant för sig förmånligare,

hyresersättning till belopp af 750 kronor, enligt den lag angående skyldighet

att bekosta och underhålla bostad åt provinsialläkaren eller i

stället tillhandahålla honom hyresersättning, hvartill förslag af komiterade

uppgjorts.

Mot det af komiténs flertal fattade beslut att föreslå den af staten

utgående aflöningen för provinsialläkare till allenast 2,500 kronor i

första lönegraden hade — upplyser departementschefen vidare — en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

ledamot af komitén afgifvit reservation och föreslagit, att aflöningsförmånerna

för provinsialläkarestaten måtte bestämmas i första lönegraden

till 3,000 kronor, deraf f- eller 2,250 kronor skulle utgöra lön

och l eller 750 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar. Flere af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade jemväl ansett den af komiterade

föreslagna aflöningen vara alldeles för låg och förklarat sig biträda

reservationen.

Medicinalstyrelsen hade i denna fråga anmärkt, att den af komiterade

föreslagna löneförbättringen med 500 kronor understege den af

styrelsen vid många tillfällen år efter år föreslagna regleringen af

provinsialläkarnes löner; hvarjemte styrelsen vidare anfört, att då man

toge i betraktande provinsialläkaredistriktens alltjemt fortgående delning,

hvarigenom med nödvändighet provinsialläkarnes inkomster af

såväl enskild sjukvård som af tjensteförrättningar i statens uppdrag

komme att minskas, samt då sjukvård åt medellöse enligt taxeförslaget

skulle ersättas med endast hälften af hvad taxan upptoge, och då

vidare läkarnes långvariga och kostsamma utbildningskurs, korta förvärfstid

och medellifslängd toges i öfvervägande, medicinalstyrelsen för

sm del funne sig icke kunna annat än fortfarande tillstyrka bifall till

det af styrelsen förut afgifna förslag till reglering och förbättrande af

provinsialläkarnes löneförhållanden, nemligen eu utgångslön af 3,000

kronor, som dock kunde fördelas uti 2,000 kronor lön och 1,000 kronor

tjenstgöringspenningar, samt två ålderstillägg af 500 kronor hvartdera,

att utgå det första efter 10, det andra efter 15 års väl vitsordad

tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimation tillförordnad provinsialläkare,

hvarigenom provinsialläkarnes slutliga lön skulle uppgå

till 4,000 kronor, eller samma belopp, som redan vore dem beviljadt

såsom pension, och genom hvilken reglering deras kontanta aflöningsförmåner

skulle blifva i det närmaste lika med dem Finlands provinsialläkare

åtnjöte, nemligen 3,960 kronor i årlig lön.

Visserligen vore det — yttrar departementschefen för egen del

— önskvärd!, att utgångslönen för provinsialläkarne kunde bestämmas

till högre belopp än 2,500 kronor. Men med hänsyn dertill, att ersättning.

för lönens jemförelsevis låga belopp i viss mån skulle beredas

provinsialläkarne dels genom rätten till fri bostad eller 750 kronors

hyresersättning äfvensom till ett andra ålderstillägg, dels genom inrättandet

af de föreslagna 24 förste provinsialläkaretjensterna och den utsigt

till befordran till sådan befattning, som för en del provinsialläkare

skulle yppas, dels i viss mån genom den af komiterade ifrågasatta taxan,

hvarigenom en, om ock låg, ersättning skulle beredas provinsialläkarne

för alla göromål, äfven beträffande den s. k. fattigpraktiken, och dels

s. 16 Kontrollera mot PDF

I

Fixa tjenstgöringspenningar.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

slutligen genom rättigheten till semester, funne departementschefen sig,

under förutsättning att dessa förslag blefve genomförda, kunna förorda, att

utgångslönen för provinsialläkarne bestämdes till allenast 2,500 kronor,

deraf f eller 1,875 kronor utgörande lön och | eller 625 kronor tjenstgöringspenningar,

med två ålderstillägg efter 10 och 15 års tjenstgöring

såsom ordinarie provinsialläkare, så att slutlönen kommer att utgöra

3,500 kronor. Lämpligheten af att fördela aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar,

såsom komiterade föreslagit, äfvensom billigheten åt

att medgifva provinsialläkarne, utöfver det redan nu till dem utgående

ålderstillägg å 500 kronor, ett andra ålderstillägg å enahanda belopp

efter ytterligare 5 års tjenstgöring, läge i sa öppen dag, att departementschefen

ansåge sig icke behöfva upprepa de skäl, som för dessa

förslag blifvit af komiterade anförda.

Den förhöjning i provinsialläkarnes nuvarande aflöuingsbelopp, som

den föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra, synes utskottet

vara af rättvisa och billighet påkallad, under förutsättning att taxebestämmelser,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade

föreslagna, blifva för provinsialläkarne gällande. Då frågan om införandet

af dessa taxebestämmelser emellertid synes utskottet stå i det

allra närmaste sammanhang med ett godkännande af den nya lonestaten,

föreställer sig utskottet, att Riksdagen icke bör bifalla det framlagda

förslaget till lönestat, utan att på samma gång verklig garanti erhålles

icke allenast för att taxebestämmelser af den beskaffenhet, som af

Riksdagen godkännes, varda af Kongl. Maj:t utfärdade, utan ock för

att ändring i dessa bestämmelser icke af Kongl. Maj:t vidtages utan

Riksdagens hörande. Med denna uppfattning, och då de bestämmelser

i ämnet, som, enligt Kongl. Maj:ts i propositionen afgifna förklaring skulle

komma att blifva gällande, derest de Riksdagens godkännande understälda

förslagen blefve af Riksdagen bifallna, synas utskottet i vissa

delar böra blifva föremål för ändring, anser sig utskottet böra tillstyrka

Riksdagen att vid antagandet af den nya lonestaten fästa det vilkor,

att en taxa utfärdas af den lydelse, utskottet här nedan, efter granskning

af det framlagda taxeförslaget, kommer att närmare angifva.

Såsom ofvan blifvit angifvet, utgå för närvarande till 22 provinsialläkare

s. k. fixa tjenstgöringspenningar till ett sammanlagdt belopp

af 17,300 kronor. I fråga härom hafva komiterade i sitt afgifna betänkande

(allmänna motiveringen sid. 196) anfört följande:

Obestridligt vore, att vissa provinsialläkaredistrikt på grund af

fysiska och klimatiska orsaker, ringa folkantal och stor utsträckning

vore mer än andra besvärliga att sköta, på samma gång de vanligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande tho 66. 17

gåfve lägre inkomster af den enskilda praktiken. Ett billigt afseende

härå läge ock till grund för de så kallade fixa tjenstgöringspenningarna,

hvilka tid efter annan till ett sammanlagdt ''belopp af 17,300 kronor

beviljats 22 särskilda provinsialläkaredistrikt, företrädesvis inom Norrbottens,

Vesterbottens och Jemtlands län. Dessa vid distrikten fästade,

på grund af särskilda för distriktet egendomliga förhållanden tillkomna

lönetillskott hade komiterade ansett ega fog och åtminstone icke böra

indragas förr än, efter vederböraudes hörande, utrönts, att distriktet

genom förändrade folkmängds- och kommunikationsförhållanden vunnit

likställighet med provinsialläkaredistrikten i allmänhet; och som komiterade

icke varit i tillfälle att anställa den för hvarje särskildt distrikt

i sådant hänseende nödiga utredning, hade förslag om indragning i

större eller mindre mån af ifrågavarande tjenstgöringspenningar icke

kunnat af komiterade framställas.

I sin till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse hafva komiterade emellertid

framhållit önskvärdheten af att Kongl. Mapt måtte tillse, huruvida,

efter nuvarande tjenstinnehafvarnes afgång och sedan erforderlig utredning

i hvarje särskildt fall egt rum, några besparingar skulle i nu

ifrågavarande hänseende lämpligen kunna vidtagas. För sin del har

Kongl. Maj:t, såsom af den kongl. propositionen framgår, ansett, att

omförmäla tjenstgöringspenningar borde bibehållas, till dess om dem

kunde blifva annorlunda bestämdt.

Ehuru utskottet icke kan annat än finna det i och för sig oegentligt,

att vid en lönereglering af sådan omfattning, som den förevarande,

afiöningsförmåner af ifrågavarande art förblifva oförändrade, måste

utskottet å andra sidan erkänna nödvändigheten af att vid vissa provinsialläkarebeställningar

löneförmånerna blifva något högre än vid de

öfriga. Då det emellertid vill synas utskottet, som om indragning eller

nedsättning af de nu utgående fixa tjenstgöringspenningarne i vissa

• fall lämpligen skulle kunna ega rum vid de nuvarande tjenstinnehafvarnes

afgång, samt det i alla händelser lärer vara angeläget, att den

af komiterade nödig ansedda utredningen i förevarande afseende kommer

till stånd, anser sig utskottet, som emellertid tillstyrker Riksdagen

att bifalla hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit i fråga om de fixa tjenstgöringspenningarne,

böra hemställa, att Riksdagen, vid anmälan af sitt

beslut härom, må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, om och i hvad mån indragning af eller nedsättning

till beloppet af de fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum

samt,, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med den framställning,

hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 47 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Älderstilläggens

utgående

af

liufvudtitelns

allmänna förslagsanslag

för ålderstillägg.

Förhöjning

af anslaget

till medicinalstyrelsen

med

dertill hörande

stater.

Förhöjning

af förslagsanslaget

till

farsoters och

smittosamma

sjukdomars

botande, med

titelns ändring.

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Hvad Kougl. Maj:t föreslagit derom, att, då åldertilläggens belopp

icke kunde eu gång för alla till siffran bestämmas, desamma matte

likasom hittills det provinsialläkarne efter tio års tjenstgöring redan

tillkommande ålderstilläg, fastställas att utgå af liufvudtitelns allmänna

förslagsanslag för ålderstillägg, har icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran.

Enligt hvad ofvan vid behandlingen af förslaget om inrättande

af förste provinsialläkarebefattningarne blifvit nämudt, skulle sammanlagda

beloppet af de förste provinsialläkarne i sådan egenskap tillkommande

årliga tjenstgöriugspenningar uppgå till 33,000. kronor.

Aflöningen vid den ifrågasatta nya provinsialläkaretjensten i NederLuleå

socken skulle åter, på sätt den föreslagna lönestaten gifver vid

handen, utgöra 2,500 kronor, under det att den löneförbättring, som i

första lönegraden skulle komma de nuvarande 137 provinsialläkarne

till del, vid det förhållande att en hvar af dem i stället för den nu

utgående lönen, 2,000 kronor, skulle erhålla en aflöning af 2,500 kronor,

komme att belöpa sig till 68,500 kronor.

För beredande af medel till bestridande af ifrågavarande, till

sammanlagdt 104,000 kronor uppgående kostnader har Kong!. Maj:t

föreslagit, att det under åttonde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag

till medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, nu 389,675 kronor,

måtte höjas med nyss angifva belopp, 104,000 kronor, eller till 493,675

kronor; och får utskottet, under erinran att den ökade kostnad, statsverket

skulle få vidkännas för beredande åt de nuvarande provinsialläkarne

af den omförmälda löneförbättringen i första lönegraden, i

sjelfva verket, då det under senare åren utgående extra ordinarie anslag

å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring

åt provinsialläkare icke vidare skulle utgå, komme att. utgöra allenast

48,500 kronor, tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit.

Beträffande det under riksstatens åttonde lnifvudtitel uppförda

förslagsanslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande

hafva komiterade, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,

föreslagit åtskilliga förändringar. Sålunda hafva komiterade ansett

(statsrådsprotokollet sid. 76), att kostnaderna för förste provinsialläkarnes

resor och förrättningar, arfvodena åt de biträdande provinsialläkarne

samt kostnaderna för aflöning af provinsialläkarnes vikarier

under semestertiden lämpligen kunde utgå af ifrågavarande anslag efter

ändring af dess titel till »anslag för bestridande af kostnader för all
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

19

män helso- och sjukvård». Den förhöjning i anslaget, som i följd häraf

kunde anses nödig, skulle emellertid enligt komiterades förslag till någon

del kunna undvikas genom besparingar å anslaget i två olika hänseenden.

•Först och främst kunde nemligen, enligt komiterades åsigt, den

förmån att på statens bekostnad erhålla fria läkemedel, som för närvarande

förefinnes för vissa fattiga sjuke och till hvars beredande medel

utgå från omförmälda anslag, utan olägenhet upphöra. 1 fråga

härom har af komiterade hufvudsakligen anförts (statsrådsprotokollet

sid. 73 — 76), att det allmänna stadgandet om denna förmån förekom me

ill § af kongl. instruktionen för provinsialläkare i riket den 13 juni

1822, hvari bestämdes, att af »medicinalfonden» skulle ersättas medikamentskostnader

för de fattige, lxvilka enligt församligens på allmän

sockenstämma afgifna intygande vore att anse såsom sådane, äfvensom

för de fattiga sjuke, hvilka enskildt anlitade provinsialläkaren och vore

försedda .med presterskapets intyg om deras fattigdom. Genom sundhetskollegii

cirkulär den 25 mars 1861 hade dock med stöd af den numera

upphäfda kongl. förordningen den 30 december 1857 angående hvad

till förekommande och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar

iakttagas borde, blifvit till vederbörande läkares efterrättelse erinradt,

att kommunen endast vid yppad allmännare sjuklighet och farsoter äfvensom

• smittosamma sjukdomar egde att för läkemedel, som af provinsialläkaren

förordnades åt fattiga sjuke, hvilkas oförmåga att dem

betala vore å kommunalstämma behörigen intygad, åtnjuta ifrågavarande

rätt till godtgörelse. Derjemte hade påpekats att, enär tjeustehjonsstadgan

bjöde, att läkemedel för sjukt tjenstehjon borde af husbonde

bekostas, och fattigvårdsstadgau innehölle, att hvarje kommun skulle

lemna vård åt sina fattige, vore provinsialläkarens rättighet att lemna

fria läkemedel åt fattiga sjuke, som enskildt anlita honom, inskränkt,

utom vid farsoter och smittosamma sjukdomsfall, egentligen till de fall,

då nödstälda personer, hvilka icke tillhörde någondera af förenämnda

kategorier, anlitade hans hjelp. Genom särskilda kongl. bref, hvilka

dock numera vore upphäfda, hade fria medikamenter på medicinalfondens

bekostnad varit äfven under vanliga sjukdomsförhållanden medgifna

åt fattiga och medellösa patienter å Öster- och Vester-Rekarnes

lasarett i Eskilstuna samt åt fattiga sjuke i Uddevalla och i Karlskrona.

I enlighet med förenämnda cirkulär och den praxis, som vid

granskningen i medicinalstyrelsen af inkomna läkningar å fria läkemedel

utbildat sig, betalades af statsmedel numera i allmänhet endast

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

de läkemedel, som af provinsialläkare föreskrefves för fattiga sjuke,

hvilka icke åtnjöte fattigunderstöd eller vore i enskild tjenst anstälda.

Då nu fattigvårdssamhälle enligt gällande fattigvårdslagstiftning

vore pligtigt att ansvara för sina fattiges sjukvård och således äfven

för de läkemedel, som dertill erfordrades, samt komiterade sökt, enligt

deras förslag till taxa för läkare, bereda kommun möjlighet att för

sina fattiga och mindre bemedlade medlemmar erhålla läkarevård mot

ersättning till endast halfva beloppet af hvad komiterade ansett såsom

i allmänhet skälig ersättning för läkarens hjelp, funne komiterade kommunerna

på landsbygden icke böra tillerkännas rätt att på statens bekostnad

åtnjuta fria läkemedel för sina sjuka fattigunderstödstagare,

utan att, i öfverensstämmelse med den praxis, som efter hvad nyss

blifvit, berördt gjort sig gällande, denna rättighet borde för dem likasom

för de stadskommuner, hvilka förut åtnjutit enahanda rätt, upphöra.

Likaledes ansåge komiterade skäl saknas för ett fortfarande

bibehållande af rätten för mindre bemedlade, som icke åtnjöte fattigunderstöd,

att bekomma fria läkemedel på statens bekostnad. En sådan

från statens sida utöfvad välgörenhet måste, såsom ock visat sig vara

förhållandet, utfalla synnerligen ojemn!. Denna hjelp för vissa mindre

bemedlade, hvilken möjligen kunde vara på sin plats vid smittosamma

sjukdomar och farsoter, lemnades dock nu, efter hvad räkningarna utvisade,

hufvudsakligen dels i kroniska sjukdomar och dels vid sådana

fall, der läkemedel vore af jemförelsevis mindre betydelse. Äfven med

erkännande af önskvärdheten att i ömmande fall fria läkemedel skulle

kunna, på grund af presterskapets intyg om behofvet, beredas andra

mindre bemedlade sjuke än fattigunderstödstagare, syntes dock, som

om denna angelägenhet lämpligare borde tillhöra kommunens än statens

omsorg. Någon synnerlig tunga för kommunen att lemna denna

hjelp skulle enligt komiterades åsigt icke heller uppkomma, om kommunen,

med användande af den utväg komiterade i sådant afseende

sökt bereda, läte sig angeläget vara att efter läkarens anvisning hemtaga

större förråd af lake- och desinfektionsmedel, deraf mindre bemedlade

kunde med ringa kostnad för kommunen fritt erhålla hvad

läkaren af sådana medel för dem föreskrefve.

Bibehölles åter rättigheten att å medicinalfonden förskrifva medikamenter

till fattiga sjuke och komme, såsom troligt vore, denna rättighet

att, sedan uppmärksamheten derå blifvit fäst, af provinsialläkare i

riket mera allmänt tagas i användande, skulle, såsom det redan visat

sig dels i Karlskrona, der denna utgift under ett år stigit till nära 27

procent af hela det till fria läkemedel disponerade anslagsbeloppet, och

dels i ett och annat provinsialläkaredistrikt, som bekommit ända till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

21

13 procent deraf, utgifterna härför inom kort uppbringas till ett belopp,

som hvarken vore rimligt eller stode tillsammans med de öfriga vigtiga

ändamål, för hvilka ifrågavarande anslag vore afsedt.

Den besparing å berörda anslag, som skulle uppstå genom upphörandet

af statens åtagande att bekosta läkemedel åt särskilda kommuners

fattighjon eller mindre bemedlade medlemmar har af komiterade

antagits uppgå till omkring 15,000 kronor om året.

Den andra, enligt komiterades åsigt, möjliga besparingen å anslaget

skulle beredas genom vissa förändrade föreskrifter rörande bestridandet

af kostnaderna för de s. k. epidemiresorna.

Under framhållande, huru utgifterna för läkares resor vid inträffade

farsoter eller smittosamma sjukdomar vore i ett betänkligt stigande och

från år 1876 till 1885 ökats från 30,873 kronor till 61,519 kronor

äfvensom att anslaget i vissa fall missbrukades derigenom, att läkarne

anmodades företaga dylika resor på statens bekostnad äfven i fall, der

det endast gälde enskild sjukvårds tillgodoseende, hafva komiterade

nemligen (statsrådsprotokollet sid. 71—72), för vinnande af rättelse

härutinnan och för åstadkommande af besparing å anslaget, föreslagit,

dels att resor på statens bekostnad skulle inskränkas till fall af de i

kong!, förordningen angående åtgärder mot införande och utbredning

af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare af den 19 mars 1875

§ 20 omförmälda sjukdomarna kolera, smittkoppor, tyfus, tyfoidfeber,

skarlakansfeber, difteri och rödsot, och dels att, så länge någon af

dessa sjukdomar inom en kommun uppträdde endast i spridda fall,

utan att sjukdomen kunde anses hafva öfvergått till farsot, kostnaderna

för läkarens resor skulle bestridas till hälften af staten och till hälften

af vederbörande kommun. Kallelse att företaga ifrågavarande resor

skulle utfärdas icke af presterskapet utan endast af kommunalnämndens

ordförande, enär eu del af utgifterna skulle drabba kommunen. Sedan

sjukdomen öfvergått till farsot, ifall så inträffade, skulle staten deremot

ensam bekosta resorna, hvartill förordnande då skulle, på framställning

af kommunalnämnden och på grund af bifogadt yttrande af provinsialläkaren,

meddelas af länsstyrelsen.

För tre af de såsom farligast ansedda bland ofvannämnda sjukdomar,

nemligen kolera, tyfus och smittkoppor, skulle likväl läkaren,

då han erhållit kännedom, att fall deraf inom distriktet inträffat, ega

att på statens bekostnad företaga tjensteresa på eget initiativ utan förordnande

eller kallelse.

Komiterades förslag uti nu ifrågavarande hänseende finnes närmare

formuleradt i § 27 af det upprättade förslaget till instruktion för provinsialläkare

m. fl. Den minskning i anslaget till farsoters och smitto
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 .

samma sjukdomars botande, som genom ett bifall till komiterades förslag

skulle uppkomma, har af komiterade beräknats till minst 15,000 kronor

om året.

Enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, har departementschefen

icke käft något att erinra vare sig mot komiterades hemställan,

att kostnaderna för förste provinsialläkarnes tjensteresor samt

de biträdande provinsialläkarnes och provinsialläkarevikariernes aflöning

skulle, efter anslagstitelns ändring, bestridas från ifrågavarande

anslag, eller mot komiterades förslag om upphörande af rätten till fria

läkemedel. Beträffande åter de förslag, komiterade fram stält i fråga

om de s. k. epidemiresorna, har departementschefen anfört (statsrådsprotokollet

sid. 72), att de fleste af Kongl. Maj:ts . befallningshafvande,

mot dessa förslag, med undantag af det, som afsåge att gifva

provinsialläkare rätt att vid inträffande fall af kolera, tyfus och smittkoppor

på eget initiativ företaga tjensteresor, gjort mycket allvarsamma

invändningar, under framhållande dels deraf, att det vore att befara,

att kommunalnämndsordförande, som icke hade tjenstemannaansvar,

skulle, för att bespara sin kommun utgifter, i det längsta dröja

med läkares tillkallande, hvarigenom tillfället att i god tid isolera de

första sjukdomsfallen och bekämpa sjukdomens utbredning mången

gång skulle gå förloradt och möjligen staten, i stället för den paiäknade

besparingen, ådragas vida större utgifter, ifall sjukdomen öfverginge

till farsot, dels af den tidsutdrägt och de omvägar, som skulle

vållas genom förskriften att, innan länsstyrelsen kunde meddela provinsialläkaren

förordnande att företaga tjensteresa för utbruten farsot,

anmälan af kommunalnämnd, åtföljd af läkarens utlåtande, som bestyrkte

närvaron af en farsot, måste afvaktas, dels ock af de svårigheter,

som i synnerhet inom aflägsna kommuner i de nordliga länen,

der afstånden till kommunalnämndens ordförande vore störa och postgången

långsam, skulle vållas, ifall icke presterskapet vidare skulle få

meddela provinsialläkaren kallelse att företaga tjensteresa till ställe inom

församling af distriktet, der smittosam sjukdom yppats, hvarför. framhållits

önskvärdheten af att dylika kallelser borde få utfärdas jemväl

af presterskap och ledamot af nämnden.

Medicinalstyrelsen hade i detta hänseende anfört, att styrelsen,

som väl insåge det välmenande och berättigade i försöket att minska

de stigande utgifterna för ifrågavarande tjensteresor, men som dock i

första rummet ansåge sig skyldig att betrakta frågan ur den. allmänna

helso- och sjukvårdens synpunkt, måste på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anförda grunder jemväl afstyrka bifall till detta nya

förslag, såvidt detsamma afsåge, att kommunen skulle till hälften del
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

23

taga i kostnaden för dessa resor, enär styrelsen befarade, att i många

fall det så ytterst vigtiga omhändertagandet af de första sjukdomsfallen

skulle fördröjas eller uteblifva genom detta stadgande och den

smittosamma sjukdomen derigenom få tillfälle att utbreda sig och öfvergå

till farsot, till följd hvaraf, förutom allt lidande för de enskilde, äfven

statens omkostnader skulle, långt ifrån att minskas, mången gång

tvärtom betydligt ökas.

Deremot ansåge styrelsen goda skäl föreligga för stadgandet, att

ifrågavarande tjensteresor på statens bekostnad måtte inskränkas till de

sju uppräknade sjukdomarna, likasom för ett medgifvande, att läkaren

måtte utan särskildt förordnande eller kallelse lå företaga tjensteresa för

bekämpandet af de tre farligaste bland dem, kolera, tyfus och smittkoppor.

Äfvenledes ansåge styrelsen det nu gällande stadgandet böra bibehållas,

hvarigenom rättighet medgåfves jemväl för vederbörande presterskap

att, om utbrott af smittosam sjukdom tidigare komme till dess

än till kommunalnämndsordförandens kunskap, tillkalla läkaren, äfvensom

för Kongl. Maj:ts befallningshafvande att på anmälan af kommunal-

och helsovårdsnämnds ordförande, presterskap eller vederbörande

läkare utfärda förordnande för denne att företaga tjensteresa, hvilket i

synnerhet vore af vigt, då förnyade besök inom samma kommun under

gängse farsot vore erforderliga, helst dylika upprepade resor i regeln

borde företagas endast på länsstyrelses förordnande, hvarigenom det

öfverklagade missbruket af resorna äfven skulle till stor del kunna

förekom mas.

Då numera på landsbygden funnes flera ställen med större hopad

befolkning, för hvilka helsovårdsstadgan i hvad den afsåge stad vore

i tillämpliga delar gällande och hvarest särskild hälsovårdsnämnd funnes

tillsatt, borde dennas ordförande erhålla samma rätt att tillkalla vederbörande

läkare, som tillkomme ordförande i kommunalnämnd.

Med afseende å hvad sålunda andragits mot komiterades förslag

i förevarande del, ansåge departementschefen detsamma böra bifallas

endast i den män och på det sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt.

För sin del är utskottet åt samma mening som departementschefen

beträffande de förslag, komiterade framstäf rörande det ifrågavarande

anslaget. Endast hvad frågan om ändrade bestämmelser med

afseende å de s. k. epidemiresorna beträffar, har utskottet hyst någon

tvekan att biträda departemeutschefens uppfattning, enär hvad komiterade

föreslagit. till förebyggande af missbruk i fråga om anslagets

anlitande till dylika resor samt till åstadkommande i sammanhang dermed

af besparing å anslaget synts utskottet förtjent af uppmärksam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

het, men då faran för missbruk af den art, som nu lärer förekomma,

i allt fall till väsentlig del, jemväl enligt medicinalstyrelsens af departementschefen

omfattade förslag, synes vara undanröjd dels derigenom,

att de sjukdomar, vid hvilka dylika resor Unge företagas, inskränkts till sju

uppgifna, dels ock genom den utan anmärkning lemnade bestämmelsen

i inom. 3 § 27 af instruktionsförslaget, att provinsialläkare, då dylik

resa ifrågasättes, eger skyldighet att ingå i pröfning af den anmälda

sjukdomens beskaffenhet och, derest han finner densamma vara af sådan

art, att resa icke bör företagas, derom underrätta vederbörande, har

utskottet låtit sina betänkligheter i detta afseende falla.

Då, enligt hvad ofvan å särskilda ställen blifvit omförmäldt, årliga

kostnaderna beräknats för förste provinsialläkarnes resor och för
-

rättningar till ....................................................................kronor 28,800: —

för aflöning af de biträdande provinsialläkarne till „ 16,000: —

för aflöning af provinsialläkarnes vikarier under

semestertiden till ...............................................................,, 15,300:

summa kronor 60,100: —

medan åter den besparing, som skulle uppstå genom

npphörandet af statens åtagande att bekosta läke
-

medel åt vissa fattiga sjuke, antagits skola årligen

uppgå till omkring.............................................................. „ 15,000: —

komme följaktligen det belopp, hvarmed det ifrågavarande

anslaget för ofvan omförmälda ändamål

borde höjas, att utgöra ..................................................... „ 45,100: —

eller i rundt tal 45,000 kronor.

Enär meranämnda anslag, för närvarande faststäldt till 100,000

kronor, under de senare åren icke till fullo tagits i anspråk för dermed

afsedda ändamål, i det att deraf utgått år 1886 94,730 kronor 59 öre,

år 1887 95,662 kronor 4 öre och år 1888 86,983 kronor 88 öre, samt

antagligt vore, att icke alla till semesters åtnjutande berättigade provinsialläkare

komme att begagna sig af denna förmån, har Kongl.

Maj:t jemväl ansett en förhöjning af 45,000 kronor vara tillräcklig för

att samtliga med anslaget afsedda ändamål skulle kunna tillgodoses,

hvarför Kongl. Magt föreslagit Riksdagen att höja anslaget med nyssnämnda

belopp, 45,000 kronor, till 145,000 kronor; och har utskottet

icke något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag i denna del.

Extra pro- Af hvad utskottet vid behandlingen af frågan om inrättande af

vinsialläkare. nya provinsialläkaredistrikt anfört framgår, att komiterade ansett, det

Gstatens bi-T staten borde medverka till afhjelpande af det behof af ökade läkare
drag

till deras krafter för den enskilda sjukvården, som på landsbygden flerstädes

aflönande. J

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

25

förefinnes, ehuru komiterade trott det böra i hvarje särskildt fall bero

på befolkningen i dessa orter att taga initiativet i dylika frågor. Af

statsrådsprotokollet (sid. 62—63) inhemtas vidare, att komiterade förestalt

sig, att det lämpligaste sättet för en dylik statens medverkan

vore införandet af den ordning, att då hos Kong!. Maj:t framställning

gjordes om erhållande åt statsunderstöd till aflöning för en inom orten

anstäld läkare — för hvilken komiterade föreslagit benämningen extra

provinsialläkare — ett lika belopp, som af det tillärnade extra provinsialläkaredistriktet

utfästs såsom bidrag till läkarens aflöning, skulle,

derest den ifrågasatta befattningen ansåges nödig, utgå af statsmedel,

dock icke utöfver 1,500 kronor. Skulle i vissa glest befolkade delar

af landet befolkningens fattigdom eller andra särskilda omständigheter

gifva anledning till statsbidragets bestämmande antingen i annat förhållande

till distriktets bidrag eller till högre belopp än nu vore sagdt,

borde ärendet underställas Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. I

det bidrag till läkarens aflöning, som sålunda utfästs af distriktet,

skulle ej inräknas förmånen af fri bostad, der sådan komme att af läkaren

åtnjutas.

Extra provinsialläkarebefattning skulle ock kunna inrättas, der

kommun utan anspråk på statsbidrag till aflöning af läkare, som af

kommunen anstäldes, ville bereda denne såsom extra provinsialläkare

rätt till tjenstårsberäkning och Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan,

medgåfve sådan rätt och gillade framstäldt förslag om station och

tjenstgöringsområde samt om sättet för styrelses utseende och läkarens

antagande.

Dessa extra provinsialläkare skulle, antingen staten bidroge till

deras aflöning eller icke, vara pligtige att, såsom vederlag för den

tjenstårsberäkning de åtnjöte, på vederbörligt förordnande inom sitt

distrikt verkställa epidemiresor, rättsmedicinska undersökningar, och

andra tjensteförrättningar mot enahanda ersättning, som tillkommer provinsialläkare,

hvarjemte de skulle ställa sig till efterrättelse den för

provinsialläkare utfärdade instruktion och, om de åtnjöte statsbidrag till

sin aflöning, jemväl den för provinsialläkare faststäida taxa.

De nuvarande distriktsläkarne skulle, när de bibehölles för en ort

eller eu industriel anläggning, hvilken vore i stånd att fortfarande

såsom hittills ensam bära kostnaden för läkarens aflöning, jemväl benämnas

extra provinsialläkare och ställas lika med nyssberörde, af

staten icke aflönade extra provinsialläkare. Önskade distriktet komma

i åtnjutande af statsbidrag, egde det att derom göra ansökning i enahanda

ordning, som för nybildadt extra provinsialläkaredistrikt i sådant

Bill. till liiksd. Prof. 1890. 4 Sand. 1 Afd. 47 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

hänseende vore stadgad. Äfvenledes skulle, derest tjensten stått obesatt

öfver ett år, rätt till tjenstårsberäkning å nyo sökas, på sätt om

extra provinsialläkaredistrikt i allmänhet blifvit af komiterade föreslaget.

Förhållandet mellan extra provinsialläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,

hvarinom detsamma vore beläget, skulle förblifva lika

med nuvarande förhållandet mellan distriksläkaredistrikt och det provinsialläkaredistrikt,

hvaraf det utgjorde en del.

Med fästadt afseende å antalet af framställningar om statsbidragtill

extra provinsialläkares aflönande, hvilka kunde under den närmaste

framtiden förväntas, ansåge komiterade, att för detta ändamål borde

till Kongl. Maj:ts disposition ställas ett anslag, som till en början kunde

bestämmas till ett belopp af 50,000 kronor.

Departementschefen har, på sätt jemväl ofvan blifvit erinradt,

funnit den grund, från hvilken komiterade vid framläggandet af sitt

förslag i denna del utgått, vara rigtig. Deremot har departementschefen

icke ansett sig kunna tillstyrka genomförandet af förslaget i

hela den utsträckning, komiterade afsett. Departementschefen bär

nemligen (statsrådsprotokollet sid. 65) mot de föreslagna bestämmelserna

i fråga om vilkoren och sättet för statsbidragets utgående anmärkt,

att ingen hänsyn, utom hvad beträffade de undantagsfall, då framställning

till Riksdagen borde ske, tagits till distriktets större eller

mindre förmåga att lemna bidrag till läkarens aflöning, eller med andra

ord till det större eller mindre behof af statsunderstöd, som i följd af

befolkningens mer eller mindre gynsamma ekonomiska ställning måste

på skilda orter i olika mån förefinnas. Såsom vilkor för statsbidragets

beviljande skulle erfordras endast, att den ifrågavarande läkarebefattningen

funnes för orten behöflig. Då nu behofvet af en läkares anställande

å eu viss ort, när afseende ej fästes vid befolkningens olika förmåga

att aflöna läkaren, väl måste anses i främsta rummet ådagalagdt i

de fall, der man redan funnit sig föranlåten att, utan något statsbidrag,

anställa och aflöna särskilda läkare, skulle till en början alla eller

nästan alla nuvarande distriktsläkaredistrikt, utan afseende å deras

större eller mindre behof af statsunderstöd, utan vidare blifva berättigade

att åtnjuta statsbidrag till lika belopp, som af distriktet komme

att lemnas. Vidare skulle i hvarje fall, då eu egare af en industriel

anläggning eller af en större bruks- eller landtegendom, der ett större

antal arbetare eller underlydande vore samladt och behof af särskild

läkares anställande sålunda förefunnes, ega rätt att på staten öfverflytta

halfva tungan af läkarens aflönande, utan att detta från ekonomisk

synpunkt vore af behof påkalladt. Deremot skulle å andra orter,

der lika stort behof af särskilda läkares anställande förefunnes, men

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

27

der befolkningen alldeles icke, eller endast i ringa män, förmådde bidraga

till läkarens aflöning, statsbidrag icke, utom i särskilda undantagsfall,

kunna erhållas utöfver det ringa belopp, hvarmed distriktet

möjligen kunde bidraga. Ett sådant sakernas ordnande syntes departementschefen

icke vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

Dessutom skulle, enligt departementschefens åsigt, genomförande af

en dylik anordning medföra ökade kostnader för statsverket, sannolikt

vida öfverstigande det af komiterade förslagsvis beräknade beloppet 50,000

kronor; och har departementschefen på sid. 65—66 i statsrådsprotokollet

redogjort för de skäl, som föranledde honom till detta antagande.

Såsom af den kongl. propositionen framgår, har Kongl. Maj:t jemväl,

i öfverensstämmelse med den uppfattning, departemeutschefen sålunda

gjort gällande, föreslagit Riksdagen att godkänna den grund för

statens bidrag till aflöpande af extra provinsialläkare, att distrikt, som

utfäst sig att för en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af

dylik läkare, måtte, derest den ifrågakomma läkarebefattningen funnes

nödig, dertill erhålla bidrag af statsmedel till belopp, i allmänhet motsvarande

det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men med

rätt för Kong]. Maj:t att med hänsyn till distriktets behof af statsunderstöd

bestämma beloppet af statsbidraget äfven i annat förhållande

till det från orten utfästa bidraget, dock att dylikt statsbidrag i intet

fall finge öfverstiga 1,500 kronor. För så vidt genom eu dylik bestämmelse

tillfälle skulle beredas Kongl. Maj:t att med afseende å ett distrikts

större förmåga att aflöna läkare fastställa statsbidraget att utgå

till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget, har bestämmelsen

förefallit utskottet ändamålsenlig. Deremot har det synts utskottet

kunna med skäl ifrågasättas, huruvida åt Kongl. Maj:t bör öfverlemnas

att, utan Riksdagens hörande, bestämma statsbidraget till högre belopp

än det från orten tillskjutna, äfven om bidraget begränsas inom den

föreslagna maximisumman 1,500 kronor; och har utskottet af sådan

anledning ansett sig böra föreslå en förändrad lydelse af den ifrågavarande

bestämmelsen, i syfte att få Kong], Maj:ts befogenhet i detta

afseende inskränkt. Då utskottet, som delar departementschefens i

statsrådsprotokollet (sid. 66) uttalade åsigt, att såsom vilkor för statens

mellankomst bör uppställas icke blott att anställande af en särskild läkare

(extra provinsialläkare) anses i ett visst fall behöfligt, utan äfven

att ett verkligt behof af statsbidrag till läkarens aflönande förefinnes,

samt utskottet för sin del anser, att detta senare vilkor bör uttryckligen

anmärkas vid fastställandet af grunden för statens bidrag, har

utskottet jemväl uti den ifrågavarande bestämmelsen infört föreskrift

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o G6.

derom, att för statsbidrags erhållande äfven erfordras, att sådant bidrag

anses nödigt med hänsyn till distriktets ekonomiska resurser.

Af skäl, Indika närmare utvecklas på sid. 67 i statsrådsprotokollet,

har Kongl. Maj:t icke ansett sig böra för närvarande af Riksdagen

begära medel till beredande af statsbidrag till aflönande af extra provinsialläkare,

utan har Kongl. Maj:t meddelat Riksdagen, att Kongl.

Maj:t ville framdeles, sedan af inkommande ansökningar om dylika

statsbidrag sig visat, i hvilken omfattning statens medverkan härutinnan

kunde varda tagen i anspråk, hos Riksdagen göra framställning

om uppförande i riksstaten af det anslag, som för ändamålet kunde

finnas erforderligt. Vid sådant förhållande lärer Riksdagen sakna all

anledning att, på sätt ett bifall till herr Lundströms motion (n:o 42)

samt till herr L. Perssons motion, för så vidt denna afser anvisande

af statsbidrag till aflönande af läkaren inom Gillberga distrikt, skulle

innebära, nu bevilja medel att utgå såsom bidrag till läkares aflönande

inom enstaka extra provinsialläkaredistrikt. Bemälda motionärers ifrågavarande

framställningar torde derföre böra af Riksdagen lemnas utan

afseende.

Instruktion

för provinsialläkare

in. fl.

I deri kongl. propositionen har, bland annat, meddelats Riksdagen,

att, om de i propositionen omförmälda förslag, hvilka understälts Riksdagens

godkännande, blefve af Riksdagen bifallna, Kongl. Maj:t körnare

att framdeles, med upphäfvande eller ändring i erforderliga delar af

nu gällande bestämmelser i ämnet, utfärda, att gälla från och med

det den nya löneregleringen för provinsialläkare började tillämpas, eu

Instruktion för läkare, som äro för lielso- och sjukvården inom visst område

anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten, affattad i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades bilagda förslag med

de smärre ändringar deri, som kunde finnas nödiga. Ehuru således

Riksdagens yttrande icke af Kong]. Maj:t begärts öfver de i omförmälda

instruktionsförslag upptagna bestämmelser, har utskottet likväl

för att kunna erhålla eu rigtig uppfattning af det föreliggande regleringsförslaget

i dess helhet funnit nödigt att ingå i en generel granskning

af ifrågavarande bestämmelser, dervid utskottet tillika trott sig

böra taga i öfvervägande lämpligheten af de ändringar i samma bestämmelser,

hvilka departementschefen uti statsrådsprotokollet antydt

vara erforderliga. För så vidt de erinringar, hvartill utskottet under

denna pröfning funnit anledning, synts utskottet vara af beskaffenhet

att kunna inverka på bedömandet af de särskilda förslag, hvilka Kongl.

Maj:t i propositionen förelagt Riksdagen till godkännande, har utskottet

ofvan vid behandlingen af de särskilda förslagen framstält dessa

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsuskottets Utlåtande N:o 66.

erinringar. De få öfriga erinringar, hvilka synts utskottet nödiga, får

utskottet här nedan omförmäla.

I § 8 af instruktionsförslaget föreskrifves, att förste provinsialläkare

skall inom länet egna tillsyn åt de af kommuner, föreningar

eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar och andra anstalter,

såsom lasarett och kurhus, sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vårdoch

kuranstalter för sinnessjuke och idioter samt uppfostringsanstalter

för blinde och döfstumme; åt de vid brunns-, bad- och andra dylika kuranstalter

för helso- och sjukvården vidtagna anordningar; samt åt fattighus,

fattiggårdar, arbetshus, stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor,

räddningshem, bostäder för ett större antal arbetare m. m.;

samt att han, när han finner besigtning å stället nödig, eger att upptaga

sådan förrättning i den resplan, honom åligger årligen upprätta.

Af skäl, hvarför i statsrådsprotokollet (sid. 60—61) närmare redogöres,

har departementschefen ansett det icke böra åläggas förste provinsialläkaren

att inspektera inom länet befintliga lasarett och kurhus. Mot

denna departementschefens uppfattning har utskottet icke något att

erinra, . men för sin del anser utskottet, att förste provinsialläkarens

inspektionsskyldighet bör än ytterligare inskränkas. Efter utskottets

förmenande förefinnes nemligen icke anledning utsträcka hans inspektion

till andra inrättningar än sådana, som med medicinalväsendet stå i

egentligt sammanhang. Utskottet föreställer sig derför, att hvad uti

ifrågavarande paragraf stadgats om förste provinsialläkares skyldighet

att egna tillsyn åt samt besigtiga fattighus, fattiggårdar, arbetshus,

stads- och häradshäkten, skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem

bostäder för ett större antal arbetare in. m., lämpligen kunde ur paragrafen

utgå.

§ 25 af instruktionsförslaget innehåller bestämmelser i syfte att

få till stånd regelbundet återkommande mottagningar inom aflägset belägna

delar af ett provinsialläkaredistrikt för meddelande af läkarevård.

Med anledning af dessa bestämmelser har utskottet ansett sig böra

framhålla, att enligt utskottets förmenande införandet såsom regel af

dylika mottagningar är en af de mest tilltalande sidorna i det nu föreliggande

förslaget, för så vidt detsamma afser ordnandet af den enskilda

sjukvården. På den tillämpning, ifrågavarande bestämmelse i

praktiken erhåller, synes utskottet i väsentlig mån komma att bero,

huruvida det hufvudsakliga syftet med förslaget i denna del, eller åstadkommandet

af en för allmänheten lättare åtkomlig och billigare sjukvård,

skall kunna anses uppnådd genom förslagets antagande; och utskottet

har derför velat uttala önskvärdheten af att vederbörande låta

sig angeläget vara att i så stor utsträckning, omständigheterna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Taxan.

möjligen kunna medgifva, anordna sådana mottagningar, hvarom nu

är fråga.

Vid granskningen af den del af instruktionsförslaget, som innehåller

föreskrifter angående stads- och stadsdistriktsläkare (§§ 45—53),

har utskottet till behandling förehaft jemväl herr Melins förslag att »Riksdagen

måtte besluta, att, derest förslaget om förste provinsialläkare och

dermed sammanhängande ändringar i kongl. helsovårdsstadgan i öfrigt

godkännes, ett tillägg dock måtte göras, som förklarar, att tillämpning

icke skall ske på de städer, hvilka för tillgodoseende af sina sanitära

intressen anstalt särskild stadsläkare, som i sådan egenskap uteslutande

sysselsätter sig med stadens helsovårdsärenden.»

Då de enda städer, hvilka för närvarande hafva anstälde sådan

särskild stadsläkare, som i motionen afses, äro Stockholm och Göteborg,

tillåter sig utskottet att med anledning af motionen meddela, det medicinalstyrelsen

i dess öfver komiterades förslag afgifna utlåtande anfört,

att såväl öfverståthållareembetet i Stockholm som Kong], Maj:ts

befallningshafvande i Göteborg uttalat sig emot att hvad för förste

provinsialläkare i vissa afseenden föreskrifvits skulle ega tillämplighet

på dessa städer; att, hvad Stockholm beträffade, komiterade redan föreslagit,

att undantag skulle eg a rum; samt att medicinalstyrelsen för

sin del icke hade något att invända deremot, att äfven för Göteborg

sådant undantag gjordes, om nemligen förste stadsläkaren derstädes

tillförbundes att för staden fullgöra alla de åligganden, som eljest skulle

enligt förslaget tillkomma förste provinsialläkaren.

I öfverensstämmelse med den af medicinalstyrelsen sålunda uttalade

uppfattning anser utskottet betänkligheter icke böra möta att

medgifva undantag från förste provinsilläkareinstitutionens tillämpning

å stad, som anställer sådan särskild stadsläkare, som i motionen

afses, under förutsättning att garanti lemnas för att förste

provinsialläkarens tjensteåligganden, hvad staden beträffar, blifva af

stadsläkaren vederbörligen uppfylda utan utgift för statsverket. Men

då den ifrågavarande instruktionen likasom ändringarne i helsovårdsstadgan

skulle komma att af Kongl. Maj:t på administrativ väg meddelas,

samt i öfrigt torde vara lämpligast, att Kongl. Maj:t i hvarje

särskildt fall, uppå gjord ansökning, pröfvar lämpligheten af att ett

dylikt undantag medgifves, finner utskottet den väckta motionen icke

böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I den kongl. propositionen har vidare tillkännagifvits, att, derest

de Riksdagens godkännande understälda förslagen blefve af Riksdagen

bifallna, Kongl. Maj:t komme att utfärda, att gälla från och med det

den nya löneregleringen för provinsialläkarne började tillämpas, jemväl

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 31

e? , tor arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjensteJ

afrättning a,r, verkställa enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag

af. den lydelse, som komiterades förslag dertill utvisade, med de ändringar,

som i statsrådsprotokollet angifvits. Vid behandlingen här

olvan af forslaget till lönestat har utskottet emellertid på anförda skäl

uttalat den åsigt, att Riksdagen borde vid antagandet af den nya lönestaten

fästa det vilkor, att en taxa af Kong!. Maj:t utfärdades af den

lydelse, utskottet efter granskning af det framlagda förslaget komme

att angifva, och får utskottet nu öfvergå till att göra de erinringar

mot berörda förslag, hvartill anledning synes utskottet förefmnas.

Hvad da först angår de ändringar i det af komiterade utarbetade

lorslaget, hvilka, enligt hvad i propositionen antydes, af Kongl. Maj:t

ansetts nödiga, så har departementschefen, efter att på sid. 76_78 i

statsrådsprotokollet hafva redogjort för de skäl, som gjorde fastställani''ija

jfebestammelBer angående provinsialläkares ersättande för enskild

sjukvård önskvärd!, på sid. 78-79 mot nedannämnda paragrafer

i förslaget framstält följande anmärkningar.

Vid § 6 hade af utlåtandet från en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande

visat.sig, att missuppfattning egt rum beträffande beräknandet

åt ersättningen för tid, Överskjutande 10 timmar. Ordalagen i

namn da paragraf kunde föranleda den uppfattningen, att ersättningen

skulle utgå med 3 kronor för hvarje börjad timme utöfver de 10 första

t immar ne. Då . komiterades mening tydligen varit, att ersättningen

skulle utgöra icke 3 utan 1 krona för hvarje sådan Överskjutande

timme, , kunde genom uteslutande af ordet »ytterligare» erforderlig tydlikhet

i detta afseende åstadkommas.

• Vidare hade vid denna paragraf anmärkts, att det syntes obilligt,

a„ . 1 e *a > da. ersättning för sjukbesök skulle bestämmas efter tid,

sådan ersättning icke .finge beräknas för den tid, som åtginge för läkarens

besök hos den sjuke. Då emellertid beräkning af ersättning äfven

tor denna tid stundom skulle kunna leda till stora oegentligheter och

framkalla missnöje .och tvist, ansåge sig departementschefen böra i enighet

med af medicinalstyrelsen derom gjord framställning föreslå, att

ersättning måtte få beräknas, icke för denna tid, men väl för den tid,

under, hvilken läkaren utan eget förvållande onödigtvis uppehölles hos

den sjuke, efter det nödiga föreskrifter blifvit Jemnade för dennes behandling,

äfvensom, att vid längre resor, t. ex. öfver fyra mil, läkaren

uttryckligen

kunde hafva nödgats vidkännas för nattlogis.

I affattningen af § 11 borde vidtagas den förändring, att uttrycket

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N;o 66,

»fattige ocli mindre bemedlade», såsom alltför obestämdt och lätt

ledande till missbruk och oegentlighet^’, utbyttes mot endast ordet

»fattige», samt att uttrycket »behörigt intyg», hvarmed enligt komiterades

motivering afsåges »åt kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg»,

för tydlighets skull ersattes med sistnämnda uttryck.

Då, såsom förut nämnts, komiterades förslag i fråga om utgörandet

af kostnaden för de s. k. epidemiresorna icke borde godkännas,

torde såsom en följd deraf senare momentet i 16 § af komiterades

förslag böra utgå.

Mot innehållet i öfrigt af det utaf komiterade uppgjorda taxeförslaget

har departementschefen icke hatt någon erinran att framställa.

Vidkommande de af departementschefen föreslagna ändringarne i

§ 6 har utskottet icke något att erinra vare sig mot uteslutande af

ordet »ytterligare» eller mot införande af bestämmelse derom, att läkaren

vid resor öfver 4 mil skall vara berättigad åtnjuta ersättning för

de utgifter för nattlogis, han kan få vidkännas. Deremot synes det

utskottet, med hänsyn till den formulering, komiterade gifvit. åt stadgandena

angående bestämmandet af den tid, som skall anses hafva åtgått

för färden, icke vara erforderligt, att föreskrift meddelas derom,

att läkaren eger erhålla ersättning för den tid, under hvilken han utan

eget förvållande onödigtvis uppehälles hos den sjuke.

Beträffande de ifrågasatta ändringarna i § 11 kan naturligen icke

något vara att invända mot att uttrycket »behörigt intyg» utbytes

mot uttrycket »af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg», men

för sin del anser utskottet orden »mindre bemedlade» böra qvarstå.

Derigenom sättes nemligen en kommun i tillfälle att för ett till hälften

nedsatt arfvodesbelopp bereda sjukvård jemväl åt sådana dess medlemmar,

hvilka befinna sig i särdeles torftiga omständigheter, ehuru de

icke äro i åtnjutande af fattigunderstöd; och då arfvodesbeloppet i allt

fall skall af kommunen gäldas, synes anledning icke vara att befara,

att bestämmelsen skall gifva anledning till missbruk, hvarigenom läkarens

rätt kan komma att trädas för nära. Snarare torde en dylik bestämmelse

lända läkaren till verklig fördel, enär han, derest icke nedsättningen

komme att gälla äfven sådana personer, som äro att anse

såsom mindre bemedlade, antagligen, hvad dylika personer beträffar,

skulle hädanefter som hittills nödgas afstå från hvarje ersättningsanspråk.

Då utskottet, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, anslutit sig till

departementschefens uppfattning rörande sättet för utgörande af kostnaden

för de s. k. epidemiresorna, bör naturligen jemväl enligt utskottets åsigt

senare momentet i § 16 utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

38

Vid den granskning, utskottet i öfrigt företagit af komiterades

taxeförslag, har utskottet icke funnit skäl förekomma till andra anmärkningar

än att dels uti § 6 synes böra, i sammanhang med införandet

af den ofvanomförmälda bestämmelsen, att ersättning för utgift

för nattlogis bör vid längre resor tillkomma läkaren, jemväl meddelas

föreskrift derom, att vid bestämmandet af den tid, som åtgått för

färden, icke får inberäknas den tid, som tagits i anspråk för dylikt

nattlogis, dels och att den tid, som i § 10 bestämts för s. k. nattresor,

eller mellan kl. 10 eftermiddagen och kl. 7 förmiddagen, lämpligen

synes utskottet böra ändras derhän, att densamma anses infalla mellan

kl. 11 eftermiddagen och kl. 8 förmiddagen.

Med de nu af utskottet angifna ändringarne har utskottet ansett

komiterades taxeförslag böra af Riksdagen godkännas såsom vilkor

för den nya lönest.atens antagande, och har utskottet, på sätt härvid

fogade bilaga litt. D utvisar, uti ett särskildt författningsförslag formulerat

de taxebestämmelser, som enligt utskottets åsigt sålunda böra fastställas.

Då den ändring i § 33 helsovårdsstadgan, som Kongl. Maj:t, enligt

hvad i propositionen meddelats Riksdagen, är sinnad att vidtaga,

endast afser att bringa stadgan i öfverensstämmelse med motsvarande

bestämmelser i instruktionen, lärer Kongl. Maj:ts meddelande i denna

del icke böra föranleda till något utskottets vidare yttrande.

Den förhöjning i anslag för medicinalväsendets behof, som skulle

föranledas af en reglering af provinsialläkarnes löneförmåner i enlighet

med de af Kongl. Maj:t föreslagna och af utskottet för dess del förordade

bestämmelser, framgår af följande öfversigt, dervid det ifrågasatta

andra ålderstillägget, såsom afsedt att, likasom det första, utgå

af allmänna förslagsanslaget under åttonde hufvudtiteln för ålderstillägg,

icke tagits i beräkning.

Ändring i

helsovårdsstadgan.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Käft.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Nuvarande aflöning.

Kronor.

Blifvande aflöning.

|

Kronor.

137 provinsialläkare åt-

138 provinsialläkare i år-

njuta hvardera i årlig

lig lön 1,875 kr. .........

258,750

lön 2,000 kronor eller

och i årliga tjenstgörings-

tillsammans .................

274,000

penningar 625 kr.......

86,250

22 provinsialläkare åtnju-

Fixa tjenstgöringspennin-

ta fixa tjenstgörings-

gar tills vidare ..........

17,300

penningar, tillhopa......

40 provinsialläkare åtnju-

17,300

ta tillfälliga tjenstgö-

ringspenningar till sam- manlagdt belopp af ...

20,000

Summa kronor

311,300

Summa kronor

362,300 i

Förhöjningen blifver så-

ledes................................

51,000

Då till förestående föreslagna förhöjning i proviusialläkarnes aflöning

................................................................................... kronor 51,000: —

lägges kostnaden för vikariers aflönande under

provinsialläkare beviljad semester, beräknad till

högst .............................................................................. 7> 15,300: —-

samt kostnaden för förste provinsialläkareinstitutionen.

................................................................................ » 77,800: —

blifver den förböjning i nuvarande anslag för medicinalväsendets

behof, som skulle föranledas genom

de af utskottet förordade förslags antagande...... kronor 144,100: —

eller i rundt tal.............................................................. » 144,000: —

hvarifrån dock skulle afgå den beräknade minskningen

å anslaget till farsoters och smittosamma

sjukdomars botande ................................................... .. » 15,000: —

då verkliga förhöjningen blifver ................................ kronor 129,000: —

Denna förhöjning utvisas jemväl af följande sammanställning:

A. I fråga om provinsialläkarnes aflöning föreslås:

att densamma skulle i första

lönegraden i stället för 2,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

So

kronor utgöra 2,500 kronor,

deraf | eller 1,875 kronor lön

och l eller 625 kronor tjenstgöringspenningar,

således för

137 provinsialläkare en förhöjning

af ............................... kronor 68,500: —-

att till aflöning vid en ny provinsialläkaretjenst

med distrikt

för innehafvaren af NederLuleå

socken skulle anslås... )> 2,500: —

samt

att semester skulle medgifvas

provinsialläkare under en

månad hvarje eller två månader

hvart annat år, dock

först efter 10 års tjenstgöring.

För aflönande af vikarier åt

de till sådan semester berättigade

provinsialläkare skulle

efter nuvarande förhållanden

erfordras ...................................

»

15,300: —

kronor

86,300: —

B. För anställande af 24

förste provinsialläkare skulle

erfordras

i tjenstgöringspenningar .........

till arfvoden åt 24 biträdande

kronor

33,000: --

provinsialläkare ......................

samt till förste provinsialläkarnes

rese- och traktamentskostna-

»

16,000: —

der...........................................

»

28,800: —

77,800: —

Summa

kronor

164,100: —

eller i rundt tal ...........................

»

164,000: —

Derifrån skulle dock afgå

dels de under senare åren utgående

på extra stat upptagna

tillfälliga tjenstgöringspenningar

till provinsialläkare ... kronor 20,000: —

dels de från anslaget till farsoters

och smittosamma sjuk
Transport

kronor 20,000: — kronor 164,000: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Transport kronor 20,000: —

domars botande nu bestridda

utgifter till medikamenter för

fattiga och mindre bemedlade

sjuke............................................ » 15,000: —

Verkliga tillökningen af nu utgående

anslag för medicinalväsendets

behof blifver alltså.

.....................................................................................

kronor 164,000: —

kronor 35,000: —

kronor 129,000: —

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet

hemställa:

l:o) att Riksdagen, för anställande af 24 förste

provinsialläkare, en för hvarje län, med station i länets

residensstad och med åliggande tillika att vara provinsialläkare

i det kringliggande provinsialläkaredistriktet,

för inrättandet af en ny provinsialläkaretjenst

med distrikt för innehafvaren af Neder-Luleå

socken samt för beredande af löneförbättring åt samtliga

provinsialläkare i riket, må — under vilkor att

taxa för arfvode åt vissa i civil tjenst anstälda läkare

för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

begäran, äfvensom för tjenstförrättningar, verkstälda

enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, af den lydelse, det vid detta utlåtande såsom

bilaga litt, D fogade förslag utvisar, varder af

Kongl. Maj:t utfärdad, att gälla från och med det

den nya löneregleringen börjar tillämpas —• för provinsialläkarestaten

fastställa följande aflöningsstat:

Lön.

Tjenst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.!

i

1 förste provinsialläkare ...

1,500

1,500

17 d:o d:o

25,500

25,500j

1 d:o d:o

1,000

1,000!

5 d:o d:o

5,000

5,000[

Kronor

33,000

33,000

1 provinsialläkare ............

1,875

625

2,500: 1 Efter lOår kan lönen

i hlöjas med 500 kr.

''(och efter 15 år Died

137 d:o ...........

256,875

85,625

342,500 j ytterligare 500 kr.

Kronor

258,750

86,250

345,000

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

med bestämmande tillika af följande vilkor för åtnjutande

af de i staten omförmäida aflöningsförmåner:

1:°) att provinsialläkare skall vara underkastad

såväl den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och

jemkning i åligganden som ock den reglering af

tjenstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna;

2:o) att med provinsialläkaretjenst icke må förenas

annan tjenst å rikets eller Riksdagens stat, ej

heller annan tjenstbefattning, med mindre medicinalstyrelse^

finner densamma icke vara hinderlig för

tjenstgöringen såsom provinsialläkare;

3:o) att de med tjensten förenade tjenstgöringspeuningar

få uppbäras för den tid, tjenstens innehafvare

verkligen tjenstgjort eller begagnat semester,

men skola för den tid, under hvilken han eljest varit

från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten

förrättat;

4:o) att provinsialläkare, som af sjukdom hindras

att förrätta sin tjenst, eger uppbära hela lönen, hvaremot

provinsialläkare, som undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda

uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten,

utöfver sina tjenstgöringspenningar, till vikarien afstå

så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

5:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tid

fortsatt, väl vitsordadt innehafvande af provinsialläkaretjenst

anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda tio år efter utnämningen

till provinsialläkare, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjenst, och för andra förhöjningen efter ytterligare

fem år på samma vilkor, med rätt för löntagaren

att tillgodoräkna sig den tid, under hvilken han

åtnjutit semester, under iakttagande, hvad såväl den

ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den

högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjenstaldern blifvit uppnådd; börande löntagaren

dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 66.

statens utfärdande förflutit från det han till provinsialläkaretjenst

utnämndes;

6:o) att provinsialläkare skall, vid fylda 60 år

och efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka

20 år såsom provinsialläkare, vara förpligtad att med

honom beviljad pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå; Kong]. Maj:t likväl obetaget att

låta med afskedet anstå, derest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå; och

7:o) att semester må, när sådant utan hinder för

tjenstens behöriga uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen,

på derom gjord framställning, beviljas ordinarie

provinsialläkare efter tio års tjenstgöring såsom

sådan, under antingen en månad årligen eller två

månader hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare

att tillhandahålla eller bekosta fri bostad

för vikarien;

2:0) a] att de för närvarande med vissa provinsialläkaretjenster

förenade fixa tjenstgöringspenningar,

tillhopa 17,300 kronor må bibehållas, till dess om

dem kan blifva annorlunda bestämdt;

b) att Riksdagen, vid anmälan af sitt beslut i

mom. a) må hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad

mån indragning eller nedsättning till beloppet af de

fixa tjenstgöringspenningarne må kunna ega rum,

samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma med

den framställning, hvartill omständigheterna kunna

föranleda;

3:0) att ålderstilläggen må fastställas att utgå

af hufvudtitelns allmänna förslagsanslag för ålderstillägg;
4:o)

att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste

provinsialläkare, till aflöning vid eu ny provinsialläkäretjenst

med distrikt för innehafvare!! af Ned.erLuleå

socken, samt för beredande af löneförbättring

åt samtlige provinsialläkare i riket, det å ordinarie

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

39

stat under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till

medicinalstyrelsen med dertill hörande stater, för närvarande

uppgående till 389,675 kronor, må höjas med

104,000 kronor, eller till 493,675 kronor;

5:o) att till förste provinsialläkarnes rese- och

traktamentskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande

provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt

provinsialläkare under semester, det å ordinarie stat

under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag

till farsoters och smittosamma sjukdomars botande,

för närvarande utgörande 100,000 kronor, må, med

titelns ändring till: Anslag till bestridande af kost
nader

för allmän helso- och sjukvård, höjas med ett

belopp af 45,000 kronor, eller till 145,000 kronor;

6:0) att Riksdagen må godkänna den grund för

statens bidrag till aflönande af extra provinsialläkare,

att distrikt, som utläst sig att för en tid af minst

fem år lemna bidrag till aflöning af dylik läkare, må,

derest den ifrågakomna läkarebefattningen finnes nödig,

och bidrag af statsmedel anses erforderligt, erhålla

sådant bidrag till belopp, i allmänhet motsvarande

det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men

i intet fall öfverstigande 1,500 kronor; dock med rätt

för Kongl. Maj:t att med hänsyn till distriktets mindre

behof af statsunderstöd bestämma statsbidraget äfven

till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget;

7:o) att herr Sundbergs ofvannämnda motion

icke må af Riksdagen bifallas;

8:o) att herrar Olssons och N. Pehrssons motion

icke må vinna Riksdagens bifall;

9;o) att icke heller herr Anderssons motion

må af Riksdagen bifallas;

IG:o) att herr L. Perssons motion må af Riksdagen

lemnas utan afseende;

ll.''0) att jemväl herr Lundströms motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende; samt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

I2:o) att herr Melins motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer

vid punkten l:o:

af herrar N. Petersson, A. P. Danielson och A. Johansson, hvilka

ansett, att Kongl. Maj:ts förslag om anställande af 24 förste provinsialläkare

icke bort af utskottet tillstyrkas; samt

af herrar P. Pehrsson, N. Petersson, A. P. Danielson, J. Anderson

och A. Johansson, hvilka yrkat, att § 4 i förslaget till taxa för arfvode

åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård och för intyg,

meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjenstförrättning ar, verkstälda

enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag måtte erhålla följande

lydelse:

»öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två

kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en

half mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare

1 krona för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil

och derefter med 1 krona för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden

till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild! arfvode för

återfärden.»

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

1

Bil. Lätt. A.

Komiténs förslag

till

Instruktion

för läkare, som äro för helso- och sjukvården inom visst område

anstälde, äfvensom för andre, som utöfva läkarekonsten.

I.

Förste provinsialläkare.

§ 1.

!• I hvarje län skall finnas en i länets residensstad stationerad

förste provinsialläkare, hvilken tillika innehar tjenst såsom provinsialläkare

inom honom anvisadt tjenstgöringsdistrikt. Honom åligger i

egenskap af förste provinsialläkare:

att, på sätt denna instruktion närmare bestämmer, inom länet

utöfva tillsyn öfver den allmänna helso- och sjukvården;

att verkställa de inspektioner, undersökningar och andra tjenstförrättningar,

som enligt denna instruktion på honom ankomma eller

hvilkas utförande af myndighet åt honom uppdrages;

att. med råd och anvisningar rörande allmänna helso- och sjukvården

tillhandagå Konungens befallningshafvande och menigheter inom

länet;

att med uppmärksamhet följa den vid det civila medicinalväsendet

inom länet anstälda personalens tjenstverksamhet; samt

Bill. till Bihsd. Frot 1800. 4 Sami. 1 Afd. 47 Häft.

Tjenste
äligganden
allmänhet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Biträdande

provinsial
läkare.

Tillsättning

och tillträde

af tjensten.

att insamla och. bearbeta statistiska uppgifter rörande länets allmänna

helso- och sjukvård och med ledning af dessa uppgifter söka

utröna orsakerna till allmännare förekommande sjukdomar.

2. Finner förste provinsialläkare sig af hvad honom i sådan

egenskap åligger hindrad att, jemlikt instruktionen för provinsialläkare,

inom sitt provinsialläkaredistrikt meddela enskild sjukvård eller verkställa

tjenstresor, hvarom han af ordförande i kommunalnämnd anmodas,

vare han fri från skyldighet i dessa hänseenden.

§ 2.

1. Såsom biträde åt förste provinsialläkare skall af medicinalstyrelsen

förordnas en legitimerad läkare, likaledes med station i länets

residensstad, samt med åliggande:

att, då förste provinsialläkaren finner sig hindrad inom provinsialläkaredistriktet

meddela enskild sjukvård och på anmodan af ordförande

i kommunalnämnd verkställa tjenstresor; samt

att, vid förfall för förste provinsialläkaren, dels upprätta och till

medicinalstyrelsen insända de i § 10 mom. 4 omförmälda sammandrag

af uppgifter angående sjukdomsfall af smittosam art, dels ock, enligt

förordnande, verkställa särskilda, provinsialläkare tillkommande tjenstförrättningar;
och

har biträdande provinsialläkare att dervid ställa sig till efterrättelse

hvad i nu nämnda hänseenden finnes för förste provinsialläkare

och provinsialläkare i denna instruktion föreskrifvet,

2. År förordnande för biträdande provinsialläkare gifvet tills

vidare och vill han derifrån varda fri, göre han derom anmälan minst

två månader före den tid, då han önskar entledigas från förordnandet.

§ 3-

1. Förste provinsialläkarebefattning tillsättes i den ordning, som

för tillsättning af provinsialläkaretjenst finnes i § 19 bestämd; börande,

vid upprättande af förslag till förste provinsialläkarebefattning, gälla i

främsta rummet aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalad skicklighet

och dernäst tjenstårens antal samt arten af föregående tjenstgöring

och det sätt, hvarpå densamma bestridts. Bland de sökande eger

medicinalstyrelsen förorda den, som anses till tjensten bäst egnad.

2. I fråga om tjenstens tillträdande gäller hvad derom för provinsialläkare

är i § 20 stadgadt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3

§ 4.

Förste provinsialläkare har att i frågor angående allmän helso- Förhållande

och sjukvård till medicinalstyrelsen afgifva infordrade förslag och ut- naistyrelsen.

låtanden, och, om anledning dertill förekommer, sjelfmant göra framställning;

att fullgöra hvad i öfrigt af medicinalstyrelsen åt honom i

tjensten uppdrages; samt att till medicinalstyrelsen afgifva rapporter,

anmälningar och berättelser i enlighet med hvad i denna instruktion

föreskrifves.

§ 5.

1. Förste provinsialläkare skall i rådgifvande egenskap biträda

Konungens befallningshafvande vid handläggning af länets helsovårds- gens befallangelägenheter

och i sådant afseende dels på anmodan afgifva yttrande nings
i

mål och ärenden, som angå sundhetsförhållandena inom länet, och iai”an edels

bringa till denna myndighets kännedom sanitära missförhållanden,

hvarom han erhållit vetskap, samt föreslå sättet för deras afhjelpande;

och åligger det i öfrigt förste provinsialläkare att öfvervaka iakttagandet

af hvad i afseende å helsovården af Konungens befallningshafvande

föreskrifves samt att utan dröjsmål verkställa de förrättningar, hvartill

förordnande af samma myndighet meddelats honom. Har Konungens

befallningshafvande utan särskildt förordnande uppdragit åt förste

provinsialläkare viss undersökning eller förrättning, skall han upptaga

densamma i den reseplan, hvilken, enligt hvad i § 14 sägs, bör af

honom årligen upprättas.

2. Vill förste provinsialläkare för tjenstresa inom länet lemna

sitt hemvist utöfver tre dagar, skall han, der resan ej är föranledd af

meddeladt förordnande eller godkänd reseplan, före afresan hos Konungens

befallningshafvande anmäla, hvarest han under tiden må kunna

träftas, och, om resan beräknas kräfva längre tid än en vecka, afvakta

Konungens befallningshafvandes medgifvande till resans företagande.

§ 6.

1. Förste provinsialläkare tillkommer att utöfva inseende öfver Förhållande

de vid civila medicinalväsendet inom länet anstälde läkares äfvensom tdimedicmailäns-

och distriktsveterinärers tjenstverksamhet; att årligen inspektera inom länet.

de till provinsial-, extra provinsial-, stads- och lasarettsläkare- samt

länsveterinärstjenster hörande arkiv och granska deröfver upprättade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

inventarieförteckningar; att tillse att de, som inom länet enskildt utöfva

läkare- eller veterinärkonsten, behörigen iakttaga hvad enligt gällande

instruktioner och författningar dem åligger, samt att jemväl, då sådant

lämpligen kan ske, egna tillsyn åt den verksamhet, som utöfvas af den

öfriga medicinalpersonalen inom länet, såsom apoteksföreståndare och

deras medhjelpare, tandläkare, fältskärer, vaccinatörer och barnmorskor;

skolande förste provinsialläkare, der han finner anledning till anmärkning,

söka åstadkomma rättelse, och, om så erfordras, anmäla förhållandet

hos medicinalstyrelsen.

2. Vid inspektion af arkiv, hvarom ofvan förmäles, må förste

provinsialläkare bestämma, hvilka af de inkomna och mer än tio år i

arkivet förvarade handlingarna kunna såsom värdelösa derifrån skiljas

och förstöras.

3. Från läkare inom länet, som äro anstälde i civil tjenst, eger

förste provinsialläkare infordra de utlåtanden, rapporter och uppgifter,

som äro behöfliga för hans embetsutöfning.

4. Den i gällande författning föreskrifna pröfning för erhållande

af rättighet till fältskärsyrkets utöfning skall på anmälan af ämnessven,

som har sitt hemvist inom länet, anställas af förste provinsialläkare

och en af honom tillkallad fältskärsmästare i närvaro af stadsläkare

eller annan läkare och en magistratsperson.

5. Förste provinsialläkare skall föra förteckning ej mindre öfver

enskildt praktiserande läkare och veterinärer än äfven öfver apotekare,

apoteksföreståndare och deras medhjelpare, tandläkare, fältskärer, vaccinatörer

och barnmorskor inom länet.

§ 7.

1 erhållande

till helsovårds-

och

kommunalnämnder.

1. Förste provinsialläkare eger äska sammanträde med helsovårdseller

kommunalnämnd för behandling af ärende angående allmän helsoeller

sjukvård; och skall sådant sammanträde skyndsamt ega rum och

förste provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse om tiden och

stället för detsamma. Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste

provinsialläkaren föreslagen, bör sammanträdet hållas å denna tid eller,

om hinder derför möter, å närmast följande för sammanträde lediga,

efter öfverenskommelse med förste provinsialläkaren bestämda dag.

2. Finner förste provinsialläkare, på grund af skedd anmälan

eller eljest, att helsovårds- eller kommunalnämnd underlåter fullgöra

sina åligganden i afseende å allmänna helso- och sjukvården, och kan

rättelse icke af honom åstadkommas, eger han att hos Konungens befallningshafvande

anmäla förhållandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

5

3. Anlitas förste provinsialläkare af menighet för undersökning

eller för afgifvande af utlåtande och förslag rörande allmän helso- eller

sjukvård, eger han med vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd

öfverenskomma om förrättningens utförande. Kan ej sådan öfverenskommelse

trälfas, må menigheten göra framställning i ärendet hos

Konungens befallningshafvande, som eger att, om med hänsyn till allmän

. helsovård så pröfvas skäligt, uppdraga förrättningen åt förste

provinsialläkaren för upptagande i den årliga reseplanen eller, derest

Konungens befallningshafvande finner med förrättningens utförande

icke kunna så länge anstå, förordna honom att utan dröjsmål verkställa

densamma.

§ 8.

Förste provinsialläkare skall inom länet egna tillsyn åt de åt kom- Tillsyn öfver

muner, föreningar eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrätt- omändra

ningar och andra anstalter, såsom lasarett och kurhus, sjukhus, sjuk- anstalter.

stugor, sjukhem, vård- och kuranstalter för sinnessjuke och idioter samt

uppfostringsanstalter för blinde och döfstumme; åt de vid brunns-, badoch

andra dylika kuranstalter för helso- och sjukvården vidtagna anordningar;

samt åt fattighus, fattiggårdar, arbetshus, stads- osh häradshäkten,

skolor, barnhem, barnkrubbor, räddningshem, bostäder för ett

större antal arbetare m. m.; och eger han, när han finner besigtning

å stället nödig, upptaga sådan förrättning i den reseplan, honom åligger

årligen upprätta.

§ 9.

1. Förste provinsialläkare skall med oaflåtlig uppmärksamhet Åtgärder för

vaka öfver iakttagandet af de för allmänna helso- och sjukvården med- allm(™^els°- delade stadganden och jemväl i öfrigt egna tillsyn åt sundhetsförhållan
dena

i allmänhet, synnerligen i städer, köpingar, uthamnar, fiskelägen

eller å andra ställen med större sammanträngd befolkning äfvensom vid

industriella anläggningar med större arbetsstyrka; börande han vinnlägga

sig om att utröna de orsaker, som nedsätta befolkningens lifskraft,

oöh söka motarbeta för helsan skadliga vanor och fördomar.

2. Då missväxt, otjenligt bergningsväder, vattuflöden eller andra

ogynsamma omständigheter inom länet inträffa, hvaraf farsot eller allmännare

sjuklighet kan befaras uppkomma, skall förste provinsialläkaren

hos Konungens befallningshafvande, för kungörande inom länet, anmäla

hvad han anser böra iakttagas till bevarande af befolkningens helsa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3. För att vinna noggrann kännedom om förhållandena angående

den allmänna helso- och sjukvården inom länet bör förste provinsialläkare,

då tjenstresa af honom företages, söka att inom de kommuner,

som ligga i hans väg eller utan resans oskäliga förlängande kunna af

honom besökas, sammanträffa och samråda med ordförande i helsovårds-

och kommunalnämnder, läkare, presterskap eller andra personer,

som må kunna lemna tillförlitliga upplysningar i nämnda hänseende.

§ io.

Åtgärder för 1. Är smittosam sjukdom gängse inom länet, skall förste provinsialallm“fir$uh

läkare, med ledning af de till honom inkomna rapporter och uppgifter

om sjukdomsfall af smittosam art, söka, der sådant finnes nödigt, inhemta

närmare upplysning om de åtgärder, som vidtagits till förekommande

af smittans utbredning. Har. vidtagande af sådana åtgärder

uraktlåtits eller förekommer eljest dertill anledning, har förste provinsialläkaren

att skriftligen meddela nödiga råd och anvisningar samt,

der så erfordras, hos Konungens befallningshafvande göra anmälan

om förhållandet och hemställa om förordnade för sig eller ortens provinsialläkare

att verkställa undersökning och anordna lämpliga åtgärder.

2. Kommer förste provinsialläkare under tjenstresa i närheten

af ort, der svårare farsot utbrutit, eller der farsot vunnit större utbredning

eller varaktighet, eller der han befarar att sådan sjukdom

icke rätteligen bekämpas, eger förste provinsialläkare, ändå att förordnande

dertill icke meddelats honom, på statens bekostnad utan uppskof

besöka orten för att i samråd med vederbörande läkare och kommunalmyndighet

tillse, att de åtgärder vidtagas, hvartill omständigheterna

kunna föranleda.

3. Efter tagen kännedom af inkomna rapporter angående tjenstförrättningar

skall förste provinsialläkare utan dröjsmål öfverlemna

samma rapporter med dervid fogade räkningar och andra handlingar

till Konungens befallningshafvande.

4. Förste provinsialläkare åligger att i början och medlet af

hvarje månad upprätta och till medicinalstyrelsen insända sammandrag

af de till honom från vederbörande läkare inkomna uppgifter om sjukdomsfall

af smittosam art.

§ 1L

Apotek. En gång årligen skall förste provinsialläkare i derför föreskrifven

ordning visitera hvarje apoteksinrättning inom länet, der ej sådan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 7

visitation författningsenligt skall af annan verkställas; egande förste

provinsialläkare, kalla provinsial-, extra provinsial- eller stadsläkare i

orten att vid visitationen biträda efter livad för dem utfärdad instruktion

närmare bestämmer.

§ 12.

Förste provinsialläkare skall med uppmärksamhet följa skydds- SIcyddsjcoppkoppympningen

inom länet och medverka till dess behöriga handhaf- ympmngen•

vande; och. har han att öfver de till honom inkomna, på grund af

vaccinationsjournalerna uppgjorda summariska förteckningar, enligt formulär,

upprätta och, på sätt i § 16 sägs, till medicinalstyrelsen insända

sammandrag med de anmärkningar, hvartill fog må förefinnas.

§ 13.

1. Vid utöfvandet af tillsynen öfver barnmorskeväsendet inom Barnmorskelänet

eget förste provinsialläkare att, då han finner anledning dertill väsendet

vara för handen, anställa pröfning af barnmorskas kunskaper i den ord
ning

gällande reglemente för barnmorskor bestämmer och, om hon dervid

befinnes okunnig i yrket, anmäla förhållandet hos medicinalstyrelsen.

2. Förste provinsialläkare eger att, på anmälan af provinsial-,

extra provinsial- eller stadsläkare att barnmorska gjort sig skyldig till

stor försumlighet eller svårare förseelse, till förhör ''inför sig kalla barnmorskan

samt, efter omständigheterna, meddela henne tillrättavisning

eller om förhållandet göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Kan förseelsen

anses hafva förorsakat moder eller barn svårare sjukdom eller

död, skall sådant jemväl hos Konungens befallningshafvande anmälas.

3. Till förste, provinsialläkare inkommen berättelse om verkstäld

insti.umentalförlossning skall af honom, efter skedd granskning, till

medicinalstyrelsen insändas.

i

§ 14-

1. De genom denna instruktion förste provinsialläkare ålagda Ärliga resor

inspektioner och apoteksvisitationer äfvensom de tjenstresor, hvilka er- enhgxa™se''

fordras för verkställande af dels de förrättningar, som af medicinalstyrelsen

anbefalts eller af Konungens''befallningshafvande utan särskilt

förordnande åt honom uppdraga, och dels de undersökningar i

öfrig!, hvilka förste provinsialläkaren på grund af meddelanden från

läkare inom länet eller eljest vunna upplysningar anser behöfliga, böra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Till tjenstarkivet

hörande

böcker

och handlingar.

Årsberättelse.

så ordnas, att, till undvikande af tidspillan och onödig kostnad, särskilda

förrättningsställen kunna, i den mån deras inbördes läge sådant

medgifver, under eu resetur besökas.

2. I enlighet härmed har förste provinsialläkare att upprätta och

inom april månads utgång till medicinalstyrelsen för granskning och

godkännande insända förslag till reseplan för året; skolande i denna

reseplan, så vidt ske kan, angifvas den tid, som å hvarje förrättningsställe

äfvensom för resan mellan de särskilda förrättningsställena beräknas

komma att åtgå.

3. Efter fullbordad resa skall förste provinsialläkare till Konungens

befallningshafvande aflemna till medicinalstyrelsen stäld rapport öfver

hvad under resan hufvudsakligen förekommit äfvensom reseräkning och

protokoll öfver verkstälda apoteksvisitationer, livilka handlingar derefter

af Konungens befallningshafvande insändas till medicinalstyrelsen.

4. Förste provinsialläkare må icke under resa, som i denna §

omförmäles, eller under tjenstresor, hvilka på grund af förordnande af

honom verkställas, mot ersättning meddela enskild sjukvård utom det

honom anförtrodda provinsialläkaredistrikt.

§ 15.

1. Af förste provinsialläkare skola föras:

diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär samt

konceptbok öfver utlåtanden, tjenstrapporter, berättelser, till myndigheter

afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet hörande expeditioner.

2. Det åligger förste provinsialläkare att förteckna alla till honom

i tjensten ankommande cirkulär och författningar, hvilka jemte ofvannämnda

diarium och konceptbok äfvensom den i § 6 mom. 5 omförmälda

förteckning samt från myndigheter inkomna skrivelser skola af förste provinsialläkare

behörigen förvaras och vårdas såsom ett till tjensten hörande

arkiv samt vid afgång från tjensten till efterträdaren öfverlemnas.

§ 16-

1. Inom april månads utgång hvarje år skall förste provinsialläkare

till medicinalstyrelsen afgifva berättelse, enligt af medicinalstyrelsen

faststäldt formulär, om sin verksamhet under det förflutna

året; och skola vid denna berättelse fogas såväl de från länets i civil

tjenst anstälde läkare inkomna årsberättelser samt årsberättelse för

förste provinsialläkarens eget provinsialläkaredistrikt som ock från helso
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 9

vårdsnämnder inkomna årsberättelser äfvensom sammandrag af de på

grund af vaccinationsjournalerna upprättade, till honom inkomna summariska

förteckningar.

-förste provinsialläkare skall åt sin till medicinalstyrelsen stälda

årsberättelse, så fort ske kan, gifva Konungens befallningshafvande

och länets landsting del medelst afskrifter af densamma.

§ 17-

1. Åtnjuter förste provinsialläkare semester såsom provinsialläkare,

vare han under samma tid, under förutsättning att hinder icke

möter för befattningens behöriga uppehållande under ledigheten, berättigad

till semester såsom förste provinsialläkare.

2. I fråga om annan tjenstledighet gäller för förste provinsialläkare

hvad för provinsialläkare i sådant hänseende är i § 40 stadgadt,

dock att under beviljad ledighet vikarie för förste provinsialläkre alltid

bör vara förordnad.

3. Önskar förste provinsialläkare att på grund af framskriden

ålder eller försvagad helsa eller af annan anledning varda fri från sin

befattning såsom förste provinsialläkare, men vill fortfarande bestrida

sin piovinsialläkaretjenst, ma han derom hos Kong]. Maj:t göra ansökning,

och eger, derest ansökningen bifalles, medicinalstyrelsen förordna

annan legitimerad läkare att uppehålla förste provinsialläkare-befattningen.

II.

Provinsialläkare.

§ 18.

Provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenstgörmgsdistnkt

utöfva närmaste inseendet öfver den allmänna iielso
o.

ch sjukvården, verkställa rättsmedicinska undersökningar och andra

tjensteförrättningar samt mot ersättning efter faststäld taxa, der ej

annorlunda öfverenkommes, meddela enskild sjukvård och utfärda

tjenstmtyg; varande provinsialläkare pligtig att'' efter förordnande af

Bill. till Riksd. Prof. 1890. å Sami. 1 Åfd. 47 /luft. 2

Tjenstledighet

och afgång

från befattningen.

Tjenståligganden

i allmänhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillsättning.

Tjenstens tillträdande.

Tjenstgöringsdistrikt

och

station.

medicinalstyrelsen eller Konungens befallningshafvande verkställa extra

tjensteförrättning jemväl inom annan del af länet.

§ 19-

1. Provinsialläkare utnämnes af Kongl. Maj:t på förslag af medicinalstyrelsen.

2. Ledighet af provinsialläkaretjenst kungöres af medicinalstyrelsen

i post- och inrikes tidningar; och ega kompetente sökande

att inom trettio dagar från den, då kungörelse varit första gången i

tidningarna införd, till medicinalstyrelsen ingifva eller med allmänna

posten insända sina ansökningar jemte kunskapsbetyg och behörigen

styrkta meritförteckningar. Medicinalstyrelsen uppför på förslaget efter

tjenståldern tre bland de sökande, der så många anmält sig, och tilldelar

sitt förord åt den bland de sökande, som med afseende på

aflagda kunskapsprof eller eljest ådagalagd skicklighet äfvensom föregående

tjenstgöring och lämplighet för tjensten anses böra vid tillsättningen

komma i åtanke; hvarefter samtliga handlingar till Kongl.

Maj:t öfverlemnas.

3. Provinsialläkaretjenst, som i brist på kompetente sökande icke

kunnat tillsättas, kungöres hvarje år under maj månad å nyo till ansökning

ledig, der ej särskild anledning förekommer till sådant kungörande

å annan tid af året.

§ 20.

Utnämnd provinsialläkare tillträder tjenst och lön med månaden

näst efter den, då utnämningen skedde. Innehar han redan vid utnämnandet

sådan tjenst, qvarstår han i densamma, till dess han tillträder

den nya tjensten. Så snart utnämnd provinsialläkare in träd t i

tjenstgöring,'' skall han ofördröjligen derom hos Konungens befallningshafvande

och medicinalstyrelsen göra anmälan.

§ 21.

1. Provinsialläkaredistrikt omfattar det område, som derför af

Kongl. Maj:t blifvit bestämdt eller kan komma att bestämmas.

2. Inom provinsialläkaredistrikt belägen stad, der stadsläkaretjenst

är inrättad, anses, äfven om tjensten är ledig, icke tillhöra

distriktet, derest icke Kongl. Maj:t annorlunda bestämmer. Stad, der

stadsläkaretjenst icke är inrättad, räknas deremot till det provinsialläkaredistrikt,

inom livilket han är belägen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

11

3. År för någon del af provinsialläkaredistrikt extra provinsialläkare

anstäld, besörjer denne derstädes de provinsialläkaren tillkommande

göromål. Dock åligger det provinsialläkaren att, då extra provinsialläkaretjenst

är ledig eller eljest vid förefallande behof, bestrida

helso- och sjukvård äfven inom denna del af provinsialläkaredistriktet;

skolande provinsialläkaren genom Konungens befallningshafvande underrättas

om extra provinsialläkares tillträde till och afgång från tjensten.

4. Provinsialläkare skall hafva sin bostad å den af Kongl. Maj:t

för distriktet bestämda station. Vid provinsialläkares frånvaro från

sitt hemvist skall han hafva fogat anstalt derom, att i hans bostad

underrättelse må kunna erhållas om så väl stället, dit han rest, som

tiden, då han kan antagas återkomma.

§ 22.

1. År till följd af svårare eller mera utbredd farsot inom distriktet

provinsialläkare i behof af biträde i sjukvården, skall han hos Konungens

befallningshafvande göra hemställan om åtgärd för extra läkares

förordnande.

2. Till biträde i provinsialläkares göromål må Konungens befallningshafvande

för särskild förrättning förordna inom orten boende,

vid indelta armén anstäld bataljonsläkare, då denne icke är till militärtjenstgöring

beordrad.

§ 23.

1. Proviusialläkare vare pligtig att ställa sig de af Konungens

befallningshafvande och medicinalstyrelsen honom meddelade förordnanden

och gifna ålägganden till noggrann efterrättelse; äfvensom att,

derest förste provinsialläkaren från honom infordrar utlåtande, rapport

eller uppgift i tjensten, dermed skyndsamt inkomma; och vare det provinsialläkare

obetaget att till förste provinsialläkaren, Konungens befallningshafvande

eller medicinalstyrelsen ingå med de framställningar

och förslag i helso- eller sjukvårdsärende rörande distriktet, hvartill

fog må förefinnas.

2. Rapport, utlåtande eller annan handling, som genom Konungens

befallningshafvande blifvit infordrad från proviusialläkare, skall

denne till Konungens befallningshafvande insända för att genom samma

myndighets försorg till vederbörande befordras.

3. Har uppgift, rapport eller annan handling, som enligt gällande

föreskrift skall till provinsialläkare insändas, icke i behörig tid inkommit,

eger provinsialläkare hos Konungens befallningshafvande begära

handräckning för bekommandet af handlingen.

Biträde i

tjensten.

Förhållande

till ö/verordnade

myndigheter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Förhållande

till helsovårds-

och

kommunalnämnder.

Mottagningar

utom stationen.

§ 24.

1. Provinsialläkare, som bar sin station inom samhälle å landsbygden,

för hvilket helsovårdsstadgan i hvad den rörer stad är i tillämpliga

delar gällande, skall vara ledamot af helsovårdsnämnden på stället.

2. Finner provinsialläkare sammanträde med helsovårds- eller

kommunalnämnd, hvaraf han ej är ledamot, vara för behandling af

ärende angående allmän helso- och sjukvård af behof påkalladt, eger

han derom hos nämnden göra framställning; och skall sådant sammanträde

skyndsamt ega ram och provinsialläkaren i god tid erhålla underrättelse

''om tiden och stället för detsamma. Vill han för inställelse

vid sådant sammanträde eller vid sammanträde, hvartill han af kommunalnämnd

blifvit kallad, åtnjuta ersättning af allmänna medel, skall han

anmäla ärendet till Konungens befallningshafvandes pröfning för erhållande

af dess förordnande att öfvervara sammanträdet.

§ 25.

Provinsialläkare skall söka träffa öfverenskommelse med aflägse

belägna kommuner inom distriktet om anordnande på lämpliga ställen

af regelbundet återkommande mottagningar för meddelande af läkarevård.

Önskar kommun anordnande af dylika mottagningar, men har

öfverenskommelse med provinsialläkaren derom icke kunnat bringas till

stånd, må kommunen före den 1 oktober göra framställning i ämnet

hos Konungens befallningshafvande, som, efter det vederbörande blifvit

hörde, före årets utgång till medicinalstyrelsen insänder samtliga under

året från länet inkomna sådana framställningar med dertill hörande

handlingar jemte eget utlåtande. Vid framställning, hvarom nu är

närnndt, skall, såvida afseende derå må kunna fästas, vara fogadt vederbörande

kommuns eller kommuners i behörig ordning gjorda åtagande

att besörja eller bekosta läkarens fortskaffning till och från mottagningsstället

och att kostnadsfritt tillhandahålla honom lämplig och under

kall årstid eller väderlek uppvärmd mottagningslokal, hvarjemte tillika

bör uppgifvas om och i sådant fall hvilka ytterligare förmåner af

kommun erbjudas läkaren för hans inställelse. Medicinalstyrelsen eger

derefter afgöra, om sådan mottagning, som i denna paragraf afses,

skall ega ram eller icke, och må medicinalstyrelsen jemväl, på derom

af vederbörande kommun eller provinsialläkare genom Konungens befallningshafvande

gjord framställning, bestämma, huruvida påbjuden

mottagning skall såsom icke vidare motsvarande sitt ändamål upphöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

13

§ 26.

1- Provinsialläkare skall gifva noga akt på de förhållanden, hvilka

kunna inverka på befolkningens helsa, och vid alla lämpliga tillfällen

härutinnan meddela upplysningar och råd.

2. För sådant ändamål bör provinsialläkare bereda sig kännedom

om distriktets naturbeskaffenhet; befolkningens lefnadssätt, vanor och

fördomar; beskaffenheten af bostäder, vatten, som till dryck eller matlagning

användes, födoämnen och njutningsmedel; barnens vård och fysiska

uppfostran m. m.;samt om deraf härflytande helsofiendtliga förhållanden.

3. För främjande af hvad till allmän sundhet hörer skall provinsialläkare

söka medverkan af Konungens befallningshafvande och förste

provinsialläkaren samt kommunalmyndighet och presterskap i distriktet.

4. Provinsialläkare har att egna tillsyn åt efterlefnaden af de för

allmänna helso- och sjukvården meddelade stadganden och föreskrifter;

och bör han, der försumlighet i sådant afseende eller eljest sanitära missförhållanden

af honom iakttagas, efter sakens beskaffenhet söka bereda

rättelse derutinnan eller ock anmäla förhållandet hos förste provinsialläkaren.

5. Under sina tjensteresor inom distriktet bör provinsialläkare, när

iid och omständigheter medgifva, undersöka sundhetsförhållandena i de

anstalter och lägenheter, som omförmälas i § 8, samt dervid fästa

vederbörandes uppmärkaainhet å de för helsotillståndet skadliga missförhållanden,

som af honom iakttagas.

6. Har provinsialläkare under en tid af ett år icke genom tjensteresa

eller annorledes kommit i tillfälle att besöka viss del af distriktet, och

anser han undersökning med hänsyn till den allmänna helsovården vara

derstädes nödig, eger han anmäla förhållandet hos Konunges befallningshafvande,

som, efter förste provinsialläkarens hörande och derest omständigheterna

dertill föranleda, förordnar om sådan undersökning.

§ 27.

1. Uppkommer inom provinsialläkaredistrikt allmännare sjuklighet

eller utbryter derstädes farsot eller smittosam sjukdom, har provinsialläkaren

att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad honom i sådant

afseende enligt särskilda författningar angående allmänna helso- och

sjukvården åligger.

2. Varder provinsialläkare vid inträffadt eller misstänkt fall af

sådan smittosam sjukdom, som omförmäles i § 20 mom. 1 af kong!,

förordningen angående åtgärder mot införande och utbredning af

Åtgärder för

allmän helsovård.

Åtgärder för

allmän sjukvård.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

smittosamma sjukdomar bland rikets invånare den 19 mars 1875, af vederbörande

kommunalnämnds ordförande skriftligen anmodad att besöka

orten, och har tillika upplysning lemnats om sjukdomens beskaffenhet

samt den insjuknades namn, ålder och bostad, skall provinsialläkaren,

derest han finner sådan smittosam sjukdom, som nu afses, antagligen

vara för handen, så fort ske kan besöka orten samt meddela, jemte

föreskrifter om den eller de sjukes vård, anvisning om de åtgärder,

livilka böra vidtagas till förekommande af sjukdomens utbredning.

Kostnad för sådan resa, som nu är sagd, bestrides af staten och vederbörande

kommun till hälften hvardera.

3. Finner provinsialläkaren sjukdomen icke vara af den beskaffenhet,

att resa bör efter bestämmelserna i näst föregående moment företagas,

skall han derom skriftligen underrätta kommunalnämnden och, der sjukdomen

är af smittosam art, tillika meddela nödiga råd och anvisningar.

4. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma

kan anses hafva öfvergått till farsot, skall provinsialläkare, på anmodan

af ordförande i kommunalnämnd, som vill hos Konungens befallningshafvande

anhålla om förordnande för provinsialläkaren att ensamt på

statens bekostnad besöka orten, i ärendet till nämnden afgifva yttrande

att biläggas dess hemställan hos Konungens befallningshafvande.

5. Har provinsialläkare erhållit kännedom derom, att sjukdomsfall

af kolera, smittkoppor eller fläckfeber inom distriktet inträffat, eger

han att på statens bekostnad till stället företaga resa jemväl utan särskild

kallelse af ordförande i kommunalnämnd eller förordnande af Konungens

befallningshafvande.

6. Sedan tjensteresa enligt mom. 2, 4 och 5 eller sådan resa för

smittosam sjukdom, hvartill Konungens befallningshafvande utan föregående

hemställan af kommunalnämnd meddelat förordnande, verkstälts,

skall provinsialläkare ofördröjligen till förste provinsialläkaren insända

sin till medicinalstyrelsen stälda rapport derom, med angifvande af tid

och ort för resan, sjukdomens art och de omständigheter, under hvilka

den uppträder, antalet insjuknade inom hvarje hushåll, förefunna sanitära

missförhållanden samt i afseende derå vidtagna åtgärder; och bör vid

rapporten fogas reseräkning äfvensom ordförandens i kommunalnämnden

skriftliga anmodan eller Konungens befallningshafvandes förordnande,

om resan deraf varit föranledd.

7. Provinsialläkare skall, då farsot eller smittosam sjukdom inom

distriktet är gängse, söka inhemta upplysning om sjukdomens fortgång

och antalet insjuknade och döde. Finner provinsialläkaren dervid ytterligare

tjenstebesök på stället erforderligt, skall han anmäla sådant hos

Konungens befallningshafvande; och bör vid svårare farsot provinsial
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

15

läkaren utöfver de uppgifter om sjukdomsfall, som det enligt § 59

punkten 5 åligger honom att afgifva, hvar eller hvarannan vecka till

förste provinsialläkaren insända särskild rapport, angående sjukdomsförhållandet.

§ 28.

1. Har, efter Konungens befallningshafvandes förordnande, pro- Åtgärder mot

vinsialläkare besigtigat personer, misstänkta för venerisk sjukdom, skall vene^fu *

han till kommunalnämndens ordförande skriftligen uppgifva, till namn

och vistelseort, de af sjukdomen angripna, hvilka icke inom viss, af

läkaren utsatt kort tid tillförlitligen styrkt, att de betjena sig af ändamålsenlig

sjukvård; börande provinsialläkaren tillika förständiga kommunalnämnden

att dels draga försorg derom att de sålunda antecknade

varda skyndsamt intagna till vård å kurhus eller kurhusafdelning vid

länets lasarett, och dels, då sådant skett, derom underrätta provinsialläkaren.

Vägrar någon för sjukdomen skäligen misstänkt person att

låta besigtiga sig, anmäles sådant hos Konungens befallningshafvande

för den åtgärd, som af omständigheterna påkallas.

2. Till förekommande af venerisk sjukdoms spridning bör provinsialläkare

i allmänhet vid anträffadt sjukdomsfall söka utröna, huru

smittan tillkommit, samt på lämpligt sätt verka för den sjukes intagande

till vård å sjukhus; hvarjemte provinsialläkaren, der den sjuke undandrager

sig behandling eller icke följer dervid gifna föreskrifter, och

synnerlig fara för smittans utbredning förefinnes, bör om förhållandet

underrätta helsovårds- eller kommunalnämnden.

§ 29.

1. Provinsialläkare skall söka förmå kommunalnämnd i socken, i förr&^^s

som är belägen aflägse från apotek eller medikamentsförråd, eller der inféktionsmesmittosam

sjukdom utbrutit eller allmännare sjuklighet är gängse, att äel å landsanskaffa

och mot inköpspris, der ej betalningen till större eller mindre hygden m'' m''

del af kommunen efterskänkes, tillhandahålla kommunens medlemmar

nödiga läke- och desinfektionsmedel, deribland dock icke må ingå sådana,

som i gällande farmakopéer och medicinaltaxor äro betecknade med giftmärke;

och skall provinsialläkaren för medlens inköp å apotek, på begäran

af kommunalnämnden, meddela reqvisition å desamma jemte skriftlig

anvisning huru medlen böra användas samt, såvidt möjligt, tillse ej

mindre att andra medel icke i sådant förråd förvaras eller derifrån utlemnas,

än de som äro tjenliga för de med förrådet afsedda ändamål,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Apotek.

Skyddskopp
ympningen.

än ock att medlen varda genom kunnig sjuksköterska eller annan pålitlig

person utdelade.

2. Provinsialläkare skall, der så finnes behöflig!, söka främja

aftal mellan apotekare och kommunalnämnd om expedition af läkemedel

medelst s. k. medikamentslåda eller på annat lämpligt sätt.

3. Vid reqvisition, hvarom i mom. 1 sägs, äfvensom vid föreskrifvande

i allmänhet af läkemedel, särskildt sådana som skola af

kommun eller mindre bemedlade betalas, bör provinsialläkare, synnerligen

i fråga om valet af läkemedel, formen för tillredningen och sättet

för utlemnande! deraf, iakkttaga all den sparsamhet, som är förenlig

med ändamålets vinnande.

§ 30.

1. Provinsialläkare tillhör att hafva närmaste uppsigt öfver de

inom distriktet befintliga apoteksinrättningar samt för detta ändamål

genom besök på stället öfvertyga sig om apotekets ordentliga skötsel

och egna uppmärksamhet åt beskaffenheten och taxeringen af utlemnade

läkemedel.

2. Vid den årliga visitation, som af förste provinsialläkare å

apoteksinrättning hålles, skall provinsialläkare på kallelse af förste

provinsialläkaren biträda. Har vid sådan visitation apotekaren förelagts

att inom viss utsatt tid hafva rättat, befunna felaktigheter, skall provinsialläkaren

tillse, att detta föreläggande behörigen fullgöres, och,

om han derom af förste provinsialläkaren anmodas, efter den föresätta

tidens utgång till denne anmäla hvad af apotekaren blifvit i anmärkta

hänseendet åtgjordt.

3. Inom distriktet bosatt apoteksföreståndares frånfälle, iråkade

obestånd eller annat förfall för apotekets behöriga skötande skall provinsialläkare

hos medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren anmäla,

så snart han derom erhållit kännedom.

4. Får provinsialläkare vetskap om bedrifven olaga försäljning af

läkemedel eller om qvacksalfveri, som idkats till allmänhetens men eller

hvaraf uppkommit skadliga följder för enskildes helsotillstånd, skall han

derom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande.

§ 31.

1. Provinsialläkare åligger att utöfva noggrann tillsyn öfver

skyddskoppympniugen inom distriktet samt meddela undervisning i

ympningens verkställande åt dem, som kunna vara i fråga att till

vaccinatörer antagas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats>äskottets Utlåtande N:o 66. 17

2. Sedan vaccinationsjournalerna för distriktet g''enom Konungens

befallningshafvandes försorg kommit provinsialläkare till hända, tillkommer

det honom: att granska desamma och tillse, att de äro behörigen

affattade och styrkta; att, om journal befinnes i ofullständigt skick, förelägga-

den försumlige att ofördröjligen fullgöra hvad i förevarande

hänseende uraktlåtits och, der rättelse ej sker inom utsatt tid, anmäla

förhållandet hos Konungens befallningshafvande för dess åtgärd; att,

efter verkstäld granskning, öfver journalerna upprätta en summarisk

förteckning med uppgifter enligt faststäldt formulär, hvilken förteckning

jemte journalerna bifogas den årsberättelse, som enligt § 39 skall

till förste provinsialläkaren insändas.

3. Finner provinsialläkare skyddskoppympningen i någon kommun

vara försummad eller derom gifna föreskrifter eljest åsidosatta, skall

lian söka deri åstadkomma rättelse eller, der så erfordras, anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshafvande för vidtagande af nödiga

åtgärder.

4.. Vid yppad farsot af smittkoppor skall provinsialläkare tillse,

att vaccination och revaccination företagas, och i sådant afseende söka

helsovårds- och kommunalnämds medverkan.

§ 32.

1. Öfver barnmorskor inom distriktet utöfvar provinsialläkare

närmaste tillsyn i enlighet med hvad i särskilt reglemente finnes föreskrifvet;

och skall han, då barnmorska etter sin bosättning inom

distriktet hos honom anmäler sig, derom göra anteckning å barnmorskebrefvet

och införa henne å förteckningen öfver distriktets barnmorskor.

2. Vid öfvervakandet af. det sätt, hvarpå barnmorska fullgör

sina skyldigheter, skall provinsialläkare, då barnmorska beträdes med

mindre förseelse, meddela henne tillrättavisning och erinran om hennes

åligganden, men, i händelse hon gjort sig skyldig till stor försumlighet

eller svårare förseelse, derom göra anmälan hos förste provinsialläkaren.

3. Får provinsialläkare kännedom derom att af barnmorska vårdad

qvinna blifvit angripen af barnsängsfeber, skall han erinra barnmorskan

om hennes skyldighet att under minst en veckas tid efter sjukdomsfallet

afhålla sig från all praktik och att jemväl i öfrigt noga iakttaga

de till förekommande af barnsängsfebers spridning för barnmorska föreskrifna

försigtighetsmått. Har provinsialläkare anledning misstänka, att

barnmorska genom uraktlåtet iakttagande af dessa försigtighetsmått

spridt smitta till annan barnsängsqvinna, eger han att för viss tid, högst

Bih. till JRiksd. Prof.. 1890. 4 Sami. 1 Afä. 47 Höft. 3

Barnmorske■

väsendet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillsyn öfver

sinnessjuke

och öfver

utackorderade

barn.

Biträde vid

inskrifning srevision

angående

värnpligtige.

fjorton dagar, förbjuda barnmorskan att utöfva yrket och om hennes

försumlighet göra anmälan hos förste provinsialläkaren.

4. Af barnmorska till provinsialläkare insänd berättelse om verkstäld

instrumentalförlossning skall af honom utan dröjsmål granskas

och, sedan föreskrifna upplysningar inkommit, till förste provinsialläkaren

insändas, åtföljd af provinsialläkarens utlåtande, hvari äfven

böra omnämnas de åtgärder, hvilka han med anledning af berättelsen

må hafva vidtagit.

5. Vid afgifvande af det i gällande reglemente för barnmorskor

omförmälda intyg, huruvida den, som ämnar söka inträde såsom lärling

vid statens läroanstalter för undervisning i barnmorskekonsten, är frisk,

har stadig helsa och är fri från kroppslyten, skall provinsialläkare,

efter tagen kännedom om qvinnans kunskapsbetyg, söka utröna hennes

fattningsgåfva samt på grund af den föregångna undersökningen och

pröfningen äfvensom med ledning jemväl af öfriga för ansökningen

nödiga intyg, angifva huruvida hon synes vara lämplig, mindre lämplig

eller synnerligen lämplig till barnmorska.

6. Provinsialläkare bör söka medverka dertill, att behörigen

examinerade barnmorskor af kommunerna antagas samt att oexamineradt

förlossningsbiträde icke anlitas, der barnmorska är att tillgå. Finner

provinsialläkare, att oexamineradt förlossningbiträde genom okunnighet

eller vårdslöshet vid förlossningen vållat modrens eller barnets död,

bör han sådant hos Konungens befallningshafvande anmäla för anställande

af åtal.

§ 33.

1. I enlighet med gifna föreskrifter har provinsialläkare att tillse,

huruvida behörig vård egnas inom distriktet befintlige sinnessjuke,

hvilka icke äro intagne å offentlig eller med Kong!. Maj:ts tillstånd

inrättad enskild anstalt för sådane sjuke.

2. Äfvenledes bör provinsialläkare under tjenstresor inom distriktet

söka inhemta upplysningar om det sätt, hvarpå utackorderade barn, i

synnerhet späda sådana, vårdas, och, när tid och omständigheter det

medgifva, deråt egna tillsyn.

§ 34.

Provinsialläkare är skyldig att efter förordnande biträda den

revision, som har att pröfva frågor angående värnpligtiges inskrifning

till vapenkonst.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

19

§ 35.

1. Provinsialläkare tillkommer att på förordnande af Konungens

befallningshafvande, domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet

utföra rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp

i enlighet med gällande bestämmelser angående hvad vid sådan undersökning

bör iakttagas. Det utlåtande, som på grund af undersökningen

skall af provinsialläkaren eller, i händelse af laga förfall för honom, af

annan dertill förordnad läkare afgifvas, bör vara så affattadt att vid

hvarje deri förekommande slutledning hänvisas till de i obduktionsprotokollet

eller i protokollet öfver rättskemisk eller annan undersökning,

derest sådan egt rum, anförda omständigheter, hvarpå slutledningen

stödjer sig. Protokoll jemte utlåtande eller behörigen styrkta afskrifter af

desamma skola till den myndighet, som förordnat om undersökningen,

af provinsialläkaren öfverlemnas inom en vecka efter förrättningens afsilande

eller, om undersökning af rättskemisten egt rum, inom samma

tid efter det dennes protokoll kommit provinsialläkaren tillhanda. Behörigen

styrkt afskrift af handlingarna skall derjemte ofördröjligen af

provinsialläkaren genom Konungens befallningshafvande insändas till

medicinalstyrelsen.

2. Likaledes skall provinsialläkare utau dröjsmål å lefvande person

verkställa undersökning, hvartill han af Konungens befallningshafvande,

domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet förordnas.

Sådan förrättning må utföras utan vittnen, sedan nödig bevisning förebragts

för bestyrkande af personens identitet. De vid undersökningen

gjorda iakttagelser, hvilkas affattande i särskildt protokoll icke erfordras,

skola efter förda minnesanteckningar intagas i utlåtande, som derefter

öfverlemnas till den myndighet, som förordnat om undersökningen..

Derjemte skall afskrift af utlåtandet, jemte förordnandet och räkning å

ersättning för förrättningen, ofördröjligen insändas till Konungens befallningshafvande

för att till medicinalstyrelsen befordras.

3. Utlåtande eller intyg, som på grund af rättsmedicinsk undersökning

till myndighet afgifves, skall af provinsialläkare bestyrkas med

orden: »hvilket härmed på heder och samvete intygas»; och bör afskrifts

enlighet med hufvudskriften af provinsialläkare styrkas med

orden: »å tjenstens vägnar».

§ 36.

Utlåtande, intyg eller upplysningar, hvilka provinsialläkare af

medicinalstyrelsen, Konungens befallningshafvande, förste provinsialläka
-

JRättsmedicinska

undersökningar.

Utlåtande

och intyg til

myndigheter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

InUjf) till enskilda

personer.

Till tjenstearkivet

hörande

böcker

och handlingar.

ren, domare eller i stad, som tillhör distriktet, polismyndighet anmodas

lemna, skall han, sedan de i sammanhang dermed föreskrifna besigtningar

eller eljest nödiga undersökningar blifvit utförda, skyndsamt afgifva

så fullständigt och i så bestämda ordalag affattade, som låter sig

göra, samt med angifvande af de grunder, hvarpå uttalade åsigter stödjas;

och bör provinsialläkare för sådant ändamål ega tillgång till alla

de ransaknings- eller andra handlingar, hvilka kunna tjena till upplysning

i ärendet.

§ 37.

Intyg, som på enskild persons begäran af provinsialläkare utfärdas,

skall grunda sig på föregången undersökning samt med angifvande af

dess ändamål, vara i så bestämda och tydliga ordalag affattadt, att

läkarens åsigt med visshet kan af intyget inhemtas. Deri bör ock vara

intagen uppgift om tiden och stället för undersökningen, och skall intyget,

om det är afsedt att åberopas inför domstol eller annan offentlig

myndighet, vara bestyrkt på sätt i § 35 sägs.

§ 38.

1. Af provinsialläkare skola föras:

diarium öfver inkommande handlingar efter stadgadt formulär;

konceptbok öfver tjenstrapporter, utlåtanden, berättelser, obduktionsprotokoll,

till myndigheter afgifna intyg och andra till hans tjenstverksamhet

hörande expeditioner; samt

journal öfver den sjukvård, som af honom utöfvas.

2. Till provinsialläkare i tjensten ankommande cirkulär och författningar

skola af honom förtecknas och, jemte ofvan nämnda diarium

och konceptbok äfvensom de från kommunalnämnder och presterskap

årligen inkommande uppgifter, barnmorskornas dagböcker och från

myndigheter inkomna skrifvelse!-, såsom ett till tjensten hörande arkiv

behörigen förvaras. Af inkomna handlingar, som mer än tio år i arkivet

förvarats, må dock sådana förstöras, som af förste provinsialläkaren

vid inspektion af arkivet dertill bestämmas.

3. Arkivet skall i enlighet med deröfver upprättad inventarieförteckning

vid provinsialläkares afgång från tjensten öfverlemnas till

efterträdaren, som har att, efter det lian inträdt i tjenstutöfning, ofördröjligen

till förste provinsialläkaren insända en afskrift af inventarieförteckningen.

Till efterträdarens ledning vid affattande! af årsberättelsen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

21

skall jemväl till honom aflemnas utdrag af journalen för den tid, hvaröfver

berättelse ännu icke blifvit- uppsatt.

§ 39-

1. Inom mars månads utgång hvarje år skall provinsialläkare till

förste provinsialläkaren insända till medicinalstyrelsen stäld berättelse

för det sistförfluten året rörande helso- och sjukdomsförhållandena inom

distriktet, verkstälda tjenstförrättningar in. m., i enlighet med det för

sådan berättelse faststälda formulär.

2. Till grund för denna berättelse skola läggas:

a) provinsialläkares diarium, konceptbok och sjukjournal för den

tid, som är i fråga;

b) de skriftliga uppgifter, Indika skola inom januari månads utgång

aflemnas till provinsialläkaren af kommunalnämnder inom distriktet;

c) de från presterskapet till Konungens befallningshafvande före

januari månads utgång inkomna och derefter till provinsialläkaren öfveriemnade

vaccinationsjournaler; samt

d) de förteckningar å sinnessjuke och idioter, hvilka presterskapet

har att före utgången af januari månad årligen öfversända till provinsialläkaren.

3. Möter hinder för provinsialläkare att vid föreskrifven tid aflemna

sin årsberättelse, skall han inom samma tid derom göra anmälan

hos förste provinsialläkaren med uppgift om orsaken till dröjsmålet och

tiden, då aflemnandet antagligen kan ske.

§ 40.

1. Provinsialläkare må utan särskildt tillstånd begifva sig utom

sitt, distrikt på högst ett dygn i sänder, dock att sådan tjenstledighet

icke får åtnjutas för längre tid än sammanlagdt femton dygn om året.

2. Provinsialläkare, som tjenstgjort tio år såsom sådan, eger efter

derom hos medicinalstyrelsen gjord framställning att, när medicinalstyrelsen

pröfvar sådant kunna ske utan hinder för tjenstens behöriga

uppehållande, åtnjuta semester antingen årligen en månad eller hvartannat

år två månader med skyldighet för provinsialläkaren att till hända

hålla eller bekosta bostad under tiden åt vikarien.

3. Annan tjenstledighet må af Konungens befallningshafvande

beviljas provinsialläkare för högst en månad, derest ledigheten icke för

statsverket medför utgift till vikaries aflönande. Anses särskild vikarie

under ledigheten icke behöflig, uppdrager Konungens befallningshafvande

Årsberättelse.

Tjenstledig
het.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Tillkomst af

extra provinsialläkare-''

tjenst och tillsättning

deraf

m. m.

förekommande tjenstförrättningar åt annan provinsialläkare inom länet.

Finnes åter vikarie i anseende till distriktets behof af läkarevård icke

kunna undvaras, eger Konungens befallningshafvande att, på förslag

af provinsialläkaren, till vikarie förordna en legitimerad läkare och

derom underrätta medicinalstyrelsen.

4. År legitimerad läkare för förordnande icke att tillgå, eller

skulle tjenstledighet under tid, som i mom. 3 är nämnd, föranleda utgift

för statsverket, eller är provinsialläkare i behof af längre ledighet,

skall ansökning om ledighet ingifvas till Konungens befallningshafvande

för att af denna myndighet, jemte eget yttrande, öfversändas till medicinalstyrelsen,

som, då ledigheten icke afser längre tid än sex månader,

eger bevilja densamma men i annat fall öfverlemnar ansökningen, jemte

eget utlåtande, till Kongl. Maj:t.

5. Vid tjenstledighet, som af Kongl. Maj:t eller medicinalstyrelsen

beviljas, äfvensom när Konungens befallningshafvande vid ledighet

af tjensten eller eljest anmäler behof af vikarie, eger medicinalstyrelsen

förordna om tjenstens bestridande under ledigheten.

III.

Extra provinsialläkare.

§ 41.

1. Uppstår å landet fråga att för sjukvården inom en eller flera

kommuner få anstäld extra provinsialläkare med rätt att vid befordran

räkna tjenstår lika med civile läkare i statens tjenst, och önskas bidrag

af staten till dylik läkares aflöning, ankommer det på länets landsting,

derest bidrag till aflöningen äfven af landstinget beviljas, men eljest på

vederbörande kommun eller kommuner, att i ärendet till Kongl. Maj:t göra

underdånig framställning; börande denna åtföljas af dels förslag rörande

station och tjenstgöringsområde för läkaren, dels ock vederbörande kommuns

eller kommuners laga kraft egande beslut att med visst belopp

bidraga till läkarens aflöning under minst fem år. Varder statsbidrag

till ifrågavarande ändamål beviljadt, har landstinget att för hvarje af staten

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 23

sålunda understödd extra provinsialläkaretjenst inom länet utse en styrelse

af i orten boende män för handhafvande af ärenden angående

tjensten.

2. På anmälan af den i näst föregående mom. omförmälda styrelse

eger medicinalstyrelsen att om tjenst ens tillsättande för tid, som af styrelsen

föreslagits, utfärda kungörelse i enlighet med hvad i § 19 inom. 2

tinnes stadgadt. Sedan ansökningstiden tilländagå^., skola de inkomna

ansökningshandlingarna af medicinalstyrelsen, med bifogande af dess

yttrande om de sökandes kompetens, öfverlemnas till förenämnda af landstinget

utsedda styrelse, som har att, med förordande af en bland de sökande,

återställa handlingarna, hvarefter medicinalstyrelsen till tjenst.ens

bestridande under den i kungörelsen utsatta tid förordnar den, som på

grund af det gifna förordet äfvensom skicklighet och förtjenst anses

böra komma i åtanke.

3. Entledigande från extra provincialläkaretjenst, hvarom i ofvanstående

inom. förmäles, meddelas af medicinalstyrelsen.

4. Vill kommun utan anspråk på statsbidrag till aflönande af den

läkare, som af kommun för sjukvården anställa, bereda denne, såsom

extra provinsialläkare, rätt till tjenstårsberäkning, som i mom. 1 sägs,

må kommun derom göra underdånig ansökning med förslag rörande

station och tjenstgöringsområde samt sättet för styrelses utseende och

läkarens antagande äfvensom uppgift om utfästa löneförmåner; och vill

Kongl. Maj: t derefter i ärendet vidare besluta.

5. År, då denna instruktion träder i kraft, för sjukvården inom

en eller flera kommuner eller en del af kommun inrättad distriktsläkaretjenst

med rätt till tjenstårsberäkning, gäller i fråga om innehafvare

af sådan tjenst hvad i denna instruktion om extra provinsialläkare sägs.

Blifver tjensten ledig under längre tid än ett år, upphör rätten till tjenstårsberäkning

för samma tjenst, och skola för återvinnande af sådan rätt

äfvensom för tjenstens tillsättning tillämpas de i mom. 1 och 2 eller

mom. 4 gifna bestämmelser.

§ 42.

Extra provinsialläkare åligger att inom det honom anvisade tjenst- Åligganden.

göringsområde besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål och

dervid ställa sig till efterrättelse hvad i denna instruktion tinnes för

provinsialläkare föreskrifvet; dock att skyldighet att mot ersättning efter

fäststäld taxa, der ej annorlunda öfverenskommes, bestrida enskild sjukvård

gäller endast för sådan extra provinsialläkare, till hvilkens aflönande

staten bidrager. För tjenstförrättning, som jemlikt § 27 eller i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande jV/o 66.

Tjenst
ledighet.

Anmälan om

tillträde till

och åtgång

från tennsten

äfvensom om

viss tjenstledighet.

Tjenst&rshc
rakning.

öfrigt på grund af myndighets förordnande af extra provinsialläkare

utföres, eger denne åtnjuta ersättning lika med provinsialläkare.

§ 43.

Extra provinsialläkare, till hvars aflöning staten bidrager, må beviljas

tjenstledighet af den af landstinget utsedda styrelse, åliggande dervid

extra provinsialläkaren, att, såvida styrelsen ej annorlunda bestämt,

till tjenstens uppehållande under ledigheten föreslå en legitimerad läkare,

med hvilken extra provinsialläkaren i sådant afseende träffat öfverenskommelse.

Afser tjenstledighet ej längre tid än en månad, må styrelsen

förordna den föreslagne vikarien, men vid ledighet för längre tid, äfvensom

då legitimerad läkare icke är att tillgå, skola framställning och förslag

angående förordnandet af styrelsen göras hos medicinalstyrelsen.

Beviljad tjenstledighet må icke i något fall medföra utgift för statsverket.

§ 44.

Extra provinsialläkares tillträde till och afgång från tjensten skall

af den utsedda styrelsen utan dröjsmål anmälas hos medicinalstyrelsen

och Konungens befallningshafvande; och skall anmälan på enahanda

sätt göras, då extra provinsialläkare erhåller ledighet från tjensten utöfver

en vecka.

IV.

Stads- och stadsdistriktsläkare.

§ 45.

1. Rätt att vid befordran räkna tjenstår lika med civile läkare

i statens tjenst tillkommer, utan särskilt tillstånd, i hvarje stad allenast

en af staden antagen och aflönad läkare.

2. Önskar stad bereda rätt till sådan tjenstårsberäkning jemväl

åt en andre stadsläkare eller derutöfver åt en eller flere stadsdistriktsläkare,

ankommer på stadsfullmägtige att derom göra ansökning hos

Ivongl. Maj:t, som efter pröfning af vidden af de göromål, hvilka skola

tillkomma läkaren, vill i ärendet besluta.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

25

§ 46.

1. Statsläkaretjenst kungöres af magistraten med ansökningstid

af trettio dagar från den, då kungörelsen varit första gången i postoch

inrikes tidningar införd. Efter ansökningstidens utgång insänder

magistraten inkomna ansökningar till medicinalstyrelsen, för inhemtande

af dess utlåtande om de sökandes kompetens, och öfverlemnar efter

handlingarnas återbekommande desamma jemte infordradt yttrande från

helsovårdsnämnden ocli eget utlåtande till stadsfullmägtige. Desse ega

derefter att bland de kompetente sökande till stadsläkare utse en, för

hvilken magistraten, sedan valet vunnit laga kraft, utfärdar fullmagt

eller förordnande.

2. Stadsdistriktsläkare utses i nyss nämnda ordning likaledes af

stadsfullmägtige. Har i stad förvaltningen af den allmänna sjukvården

uppdragits åt helsovårdsnämnden, kunna stadsfullmägtige jemväl åt

nämnden öfverlåta antagandet af stadsdistriktsläkare.

3. Då utsedd stads- eller stadsdistriktsläkare sin tjenst tillträder

eller derifrån afgår, skall magistraten derom göra anmälan hos medicinalstyrelsen

och Konungens befallningshafvande samt tillika, der flere

stadsläkare finnas, hos nämnda myndigheter vid tillträdet till sådan tjenst

tillkännagifva, hvilken af läkarne åligger verkställa rättsmedicinska

undersökningar.

4. Afsked eller entledigande från stadsläkaretjenst meddelas af

magistraten.

6 47.

Tillsättning

och afsked.

Hemsökes stad af så svår eller utbredd farsot, att der anstälde Biträde i fäläkare

behöfva biträde i läkarevården, eger magistraten att om extra nZer^M

läkares förordnande på statens bekostnad göra framställning hos Konungens

befallningshafvande, som, med bifogande af eget yttrande, anmäler

förhållandet hos medicinalstyrelsen.

§ 48.

1. Stadsläkare tillkommer att egna sorgfällig uppmärksamhet åt Åligganden.

den allmänna helso- och sjukvården inom staden och dess område, att

derstädes efter förordnande verkställa rättsmedicinska besigtningar och

undersökningar samt att åt stadens invånare lemna läkarevård; och har

stadsläkaren att i utöfning af sin befattning ställa sig till efterrättelse

ej mindre gällande författningar angående allmänna helso- och sjukvården

än äfven för stadens läkare i vederbörlig ordning utfärdad särskild

instruktion samt i tillämpliga delar de för provinsialläkares tjenstutöfning

gifna stadganden.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1890. 4 Sami 1 Afd. 47 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

2. I öfverensstämmelse härmed åligger stadsläkare:

l:o att såsom ledamot af stadens helsovårdsnämnd hos densamma

anmäla sanitära missförhållanden inom staden och föreslå åtgärder deremot;

att på anmodan af nämnden afgifva utlåtande i sanitära frågor och

deltaga i beslutade besigtningar; att vid hotande eller utbruten farsot

föreslå de med anledning deraf erforderliga åtgärder och vid deras utförande

biträda och dem öfvervaka; att taga kännedom om de till nämnden

inkomna anmälningar om fall af smittosam sjukdom och deröfver

den 1 och 16 i hvarje månad upprätta sammandrag och ofördröjligen

insända detsamma till förste provinsialläkaren; samt att biträda vid affattande!

af den berättelse om helsotillståndet i staden under sist förflutna

året, som det åligger nämnden att inom februari månads utgång

hvarje år till förste provinsialläkaren afgifva;

2:o att i stad, der vaccindepot icke finnes inrättad, ansvara för

skyddskoppympningens behöriga handhafvande och, der biträde af vaccinatör

erfordras, efter anmälan hos magistraten antaga sådan för att

under stadsläkares inseende biträda vid ympningen; att öfver vaccinationsjournalerna

upprätta eu summarisk förteckning, hvilken jemte journalerna

bifogas den årsberättelse, som skall af honom till förste provinsialläkaren

afgifvas; samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt författningarna

angående skyddskoppympningen åligger stadsläkare;

3:o att utöfva närmaste tillsyn öfver de inom staden praktiserande

barnmorskor och, då de hos honom anmäla sin bosättning i staden,

derom å barnmorskebrefvet gorå anteckning samt att vid öfvervakandet

af det sätt, hvarpå barnmorska fullgör sina skyldigheter, iakttaga hvad

i sådant afseende för provinsialläkare blifvit föreskrifvet;

4:o att hafva närmaste uppsigt öfver de i staden befintliga apotek,

för detta ändamål tid efter annan besöka dem, egna uppmärksamhet åt

derifrån utlemnade läkemedels beskaffenhet och taxering samt, på kallelse

af förste provinsialläkaren, biträda vid de apoteksvisitationer, som

af denne verkställas, äfvensom i fråga om tillsyn å afhjelpandet af

anmärkta felaktigheter iakttaga hvad i § 30 mom. 2 blifvit för provinsialläkare

föreskrifvet; börande stadsläkare, der till hans vetskap kommer,

att i staden bedrifves sådan försäljning af läkemedel eller qvacksalveri,

hvarom i § 30 mom. 4 sägs, derom göra anmälan hos magistraten;

5:o att hafva inseende öfver de i staden befintlig^ tandläkare och

fältskärer samt, då de för sitt yrkes utöfvande bosatt sig inom staden

eller derstädes sig uppehålla, mottaga deras anmälningar derom och

taga kännedom om deras tillståndsbref, äfvensom att jemlikt särskilda

föreskrifter närvara vid förhör med lärling i yrket;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

27

6:o att, på förordnande af Konungens befallningshafvande, rådstufvurätt

eller polismyndighet, inom staden och dess område verkställa

besigtning å lefvande person eller undersökning af död menniskas kropp,

dervid stadsläkare har att ställa sig till efterrättelse hvad för provinsialläkare

angående dylika förrättningar är föreskrifvet; och eger stadsläkare

att för dessa förrättningar åtnjuta ersättning af statsmedel lika med

provinsialläkare i de fall, der förrättningen påkallats i rättsligt ändamål.

Har besigtning å personer, misstänkta för venerisk smitta, af stadsläkare

förrättats, skall han tillse, att de med sådan sjukdom behäftade

varda befordrade till nödig vård, der de icke sjelfva förskaffa sig sådan;

7:o att beträffande medikamentsräkningar, Indika skola med stadens

medel betalas och för granskning insändas till medicinalstyrelsen,

attestera deras öfverensstämmelse med utfärdade recept;

8:o att i afseende på den enskilda sjukvården ställa sig utfärdad

särskild instruktion till efterrättelse;

9:o att på begäran lemna biträde åt presterskapet till dödsorsakernas

bestämmande för anteckning i dödboken samt hålla hand deröfver att

dödbevis varda hos helsovårdsnämnden behörigen förvarade; samt

10:o att, i likhet med hvad för provinsialläkare i § 38 stadgas, föra

diarium, konceptbok och sjukjournal samt förvara arkivhandlingar och

enligt inventarieförteckning öfverlemna desamma jemte utdrag af sjukjournalen

till efterträdaren; skolande rapport, utlåtande eller annan

handling, som genom magistraten blifvit infordrad från stadsläkaren, af

denne insändas till magistraten för att till vederbörande befordras.

§ 49.

Förslag till särskild instruktion för stadsläkare skall, der sådan

instruktion saknas eller innehåller bestämmelse, stridande mot hvad i

denna instruktion finnes om stadsläkare stadgadt, af stadsfullmägtige

efter helsovärdsnämndens hörande upprättas, hvarefter magistraten har

att med bifogande af dess utlåtande underställa förslaget medicinalstyrelsens

pröfning och godkännande. Finnas i staden två stadsläkare

anstälde, böra i instruktionen bestämmas såväl fördelningen mellan dem

af de allmänna förrättningarna som ock omfånget af den läkarevård,

som det åligger hvar och en af dem eller endera att inom staden meddela.

Likaledes skall i dylik instruktion fördelning af läkarevården

ske mellan stadsdistriktsläkare, om sådane finnas, samt föreskrift meddelas

om deras tjenstförhållande till förste stadsläkaren. Särskild! böra

i instruktionen stadgas vilkoren för åtnjutande af läkarevård eller

medikamenter på stadens bekostnad.

Särskild instruktion■■
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Årsberättelse

Tjenst
ledighet.

§ so.

1. Inom februari månads utgång hvarje år skall stadsläkare till

förste provinsialläkaren afgifva berättelse för det sist förflutna året rörande

helso- och sjukdomsförhållandena inom staden, verkstälda förrättningar

m. in., i enlighet med det för sådan berättelse faststälda formulär.

2. Denna berättelse bör grundas på stadsläkarens diarium, konceptbok

och sjukjournal, de anmälningar om fall af smittosam sjukdom, som

till helsovårdsnämnden inkommit, samt från presterskapet inkomna

vaccinationsjournaler och förteckningar å sinnessjuke och idioter.

3. Finnas i stad flere läkare anstälde, tillkommer det förste stadsläkaren

att, med ledning af de särskilda årsberättelser, hvilka det skall

åligga andre stadsläkaren äfvensom stadsdistriktläkare att före januari

månads utgång aflemna till förste stadsläkaren, sammanfatta årsberättelsen

angående helso- och sjukdomsförhållanden inom staden och vid

insändandet till förste provinsialläkaren af samma berättelse bifoga förenämnda

särskilda årsberättelser.

4. Möter hinder för stadsläkare att inom föreskrifven tid insända

sin årsberättelse till förste provinsialläkaren, skall han inom

samma tid hos denne derom göra anmälan med uppgift om dröjsmålet

och om tiden, då aflemnandet antagligen kan ske.

§ 51.

1. Tjenstledighet för tid inom en vecka kan af magistratens ordförande

meddelas stadsläkare, då denne med annan legitimerad läkare

aftalat om göromålens bestridande under tiden. Längre tjenstledighet

må af magistraten efter helsovårdsnämndens hörande beviljas, åliggande

dervid stadsläkaren, såvida ej i särskild instruktion finnes annorlunda

bestämdt, att till tjenstens uppehållande under ledigheten föreslå en

legitimerad läkare, med hvilken stadsläkaren i sådant afseende träffat

öfverenskommelse; och må, derest ledigheten ej afser längre tid än en

månad, magistraten förordna den föreslagne vikarien att under tiden

bestrida tjensten, men skall i annat fall magistraten hos medicinalstyrelsen

göra framställning och förslag angående förordnandet.

2. Om stadsläkares tjenstledighet utöfver en vecka och förordnande

af annan läkare under ledigheten skall underrättelse af magistraten

meddelas såväl Konungens befallningshafvande som helsovårdsnämnden.

3. Angående ledighet för stadsdistriktsläkare må föreskrift meddelas

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66. 29

i den särskilda instruktion, som för sådan läkare bör af stadsfullmägtige

utfärdas på sätt i § 49 närmare bestämmes.

§ 52.

I stad, der stadsfullmägtige ej finnas, har allmänna rådstugan att

fullgöra hvad enligt denna instruktion eljest tillkommer stadsfullmägtige.

§ 53.

I fråga om tillsättning af stads- och stadsdistriktsläkare i Stockholm

samt deras tjenstledighet gäller hvad derom särskild! finnes stadgadt.

V.

Militär-, hospitals- m. fl. läkare.

§ 54.

Vid armén och flottan anstälde läkare äfvensom hospitals-, fängelse-,

jernvägs-, lasaretts- samt bad- och brunnsläkare hafva att iakttaga hvad

i gällande författningar och för dem utfärdade särskilda instruktioner

finnes föreskrifvet.

VI.

Allmänna bestämmelser.

§ 55.

Behörighet att utöfva läkarekonsten och från apotek förskrifva

jemväl häftigt verkande eller giftiga läkemedel tillkommer endast den,

som inom riket aflagt medicinsk licentiatexamen eller, utan att hafva

aflagt sådan examen, antingen af Kongl. Maj:t erhållit särskild tillåtelse

att inom riket utöfva läkarekonsten eller blifvit af Kongl. Maj:t utnämnd

Bestämmelse

för vissa

städer.

Undantag för

Stockholm.

Militär-,

hospitalsm.

fl. läkare

Behörighet

att utöfva

läkarekonsten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Förhållande

till medicinalstyrelsen.

Behörighet

till befordran

och tjenstårsberäkning.

Behörighet

att verkställa

rättsmedicinsk

undersökning

af

död menniskas

kropp,

till läkaretjenst eller ock af medicinalstyrelsen förordnats att tjenstgöra

såsom vikarie eller extra läkare vid armén, flottan eller den civila

sjukvården; dock gäller för sålunda förordnad vikarie eller extra läkare

hans behörighet endast för den tid, det för honom utfärdade förordnande

bestämmer.

§ 56.

Hvarje innehafvare af läkaretjenst eller befattning, äfvensom alla

de, hvilka eljest utöfva läkarekonsten, äro beträffande utöfningen deraf

stälde under medicinalstyrelsens inseende och pligtige att efterkomma

hvad styrelsen i kraft af gällande författningar och instruktioner föreskrifver

dem; derifrån likväl undantagne lärare vid de medicinska läroverken

samt de vid serafimerlasarettet i Stockholm anstälde läkare i

hvad en hvar af dem i sådan egenskap åligger.

§ 57.

1. Endast legitimerade läkare kunna på underdånigt förslag till

läkaretjenst uppföras eller af myndigheter, kommuner eller enskilde

antagas till läkaretjenst, med hvars innehafvande tjenstårsberäkning

är förenad.

2. Innehafvare af de i nästföregående moment omförmälda läkaretjenster,

äfvensom de vid sjukvårdsinrättningar och medicinska läroverk

vederbörligen anstälde och hos medicinalstyrelsen anmälde underläkare

och amanuenser, med hvilkas befattningar förmån af tjenstårsberäkning är

förenad, samt de af medicinalstyrelsen förordnade biträdande provinsialläkare,

vikarier och extra läkare, hvilka äro medicine licentiater eller

efter aflagd medicinsk kandidatexamen fullgjort den för licentiatexamen

föreskrift^ tjenstgöring vid universitet, eg a åtnjuta tjenstårsberäkning

för den tid, de tjensten eller befattningen innehaft eller förestått.

3. Beträffande tjenstårsberäkning för docenter inom medicinska

fakulteterna vid universiteten och vid karolinska medikokirurgiska

institutet gäller hvad derom särskilt är föreskrifvet.

§ 58.

I fråga om behörighet att verkställa rättsmedicinsk undersökning

af död menniskas kropp samt om hvad iakttagas bör vid meddelande

af intyg för sinnessjuks intagande å hospital eller asyl och af tillstånd

till liks balsamering gäller hvad derom särskildt är stadgadt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

31

§ 59.

. Hvarje läkare, antingen han är i tjenst anstäld eller enskildt meddelar

läkarevård, åligger:

l:o . att åt sjuk, som af honom vårdas, meddela de råd och, så

vidt möjligt är, egna den behandling, som den sjukes tillstånd fordrar

och som med vetenskap och bepröfvad erfarenhet öfverensstämmer;

2:o att vid hvarje under hans behandling kommande fall af kolera,

smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber (tyfoidfeber), skarlakansfeber,

elakartad halssjukdom (difteri), rödsot (dysenteri) eller barnsängsfeber

föieskrifva och, så vidt ske kan, anordna tjenliga åtgärder mot

smittans spridande, samt, der gällande författning sådant föreskrifver,

hos helsovårdsnämnd gorå skriftlig anmälan om inträffädt sjukdomsfall

eller till ordförande i kommunalnämnd lemna skriftlig underrättelse

om förhållandet jemte anvisning om de åtgärder, hvilka böra vidtagas

till förekommande af sjukdomens utbredning;

3:o att vid läkemedels föreskrifvande iakttaga hvad angående receptets

innehåll och form tinnes särskildt stadgadt;

4:o att, när någon aflidit, hvilken läkaren vårdat närmast före

dödsfallet, ofördröjligen och kostnadsfritt meddela ett efter stadgadt

formulär affattadt intyg öfver dödsorsaken;

5:o att till vederbörande förste provinsialläkare den 1 och 16 i

hvarje månad insända uppgift, enligt formulär, å de fall af de i § 20

mom. 1 af kongl. förordningen 19 mars 1875 omförmälda smittosamma

sjukdomar, hvilka å landet eller i stad, der stadsläkare ej finnes, under

näst föregående halfva månad kommit under hans behandling;

6:o att till medicinalstyrelsen skyndsamt inkomma med de upplysningar,

förklaringar eller underrättelser, medicinalstyrelsen kan i

särskilda fall finna anledning begära;''

7:o att vid afgifvande af infordrade upplysningar och förklaringar,

äfvensom vid utfärdande af intyg, afsedt att företes inför domstol eller

annan offentlig myndighet, iakttaga hvad i §§ 36 och 37 eller i särskild

författning är i sådant afseende föreskrifvet; samt

8:o att, då läkarens boningsort icke är bestämd genom hans

tjenst, hos medicinalstyrelsen och förste privinsialläkaren i länet anmäla

den ort, der han bosätter sig eller dit han flyttar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N;o 66.

§ 60.

Läkares tyst- Ej må läkare yppa hvad honom i denna hans egenskap blifyit i

låtenhet. förtroende meddeladt, ej heller i oträngdt mål uppenbara hvad han angående

sjukdom eller dess uppkomst sjelf funnit; dock att genom

denna läkarens pligt någon inskränkning icke får ega rum i hans skyldighet

att verkställa förrättning och afgifva utlåtande eller intyg samt

dervid förfara enligt gällande författningar och instruktioner.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

33

Bilaga Litt. B.

\

Komiténs fö r s I a g

till

Taxa

på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg:

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande

provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare eger att för enskild

sjukvård, som inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild

begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fäll reseersättning

enligt här nedan gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvo
det

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke,

med 1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör

arfvodet 50 öre. ö

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller

beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till

samma hushåll som den sjuke.

Bill. till Riksd. Frot 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft. 5

Allmän bestämmelse.

Arfvode för

rådfrågning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

3 §•

Arfvode för 1. För hvarje besök, som af läkaren på anmodan göres hos sjuk på

sjukbesök afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från annat

ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvode med 3 kronor.

2. öfverstiger i fall, Som i mom. 1 omförmäles, afståndet från

läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall

läkaren med tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej

hemtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift,

som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens

Sjukbesök “pä bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrån resan anträdes, två

afstånd Ut- kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half

Öfvelteferil0'' med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare

2 kronor för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och

derefter med 2 kronor för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden

till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskildt arfvode för återfärden.

§ 5.

Befordran 1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilo
meter

skall läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill anafstånd

ut- våndas äfven åkdon efter en häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed

jmwS? såsom beqvämligt anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes

åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon, vare han dertill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i mom. 1 sägs, ej hemtad, bär han

att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför

uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega efter

30 öre för milen.

§ 6.

Ersättning 1. Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa vid

f°beräknadsjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af sådan

efter tid. resa, jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant afstånd

vägen eller någon del deraf tillryggaläggas på båt, till häst eller till fots,

skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden åtgår,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66,

35

sålunda att arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad timme, intill

tio timmar, och för längre tid med ytterligare 1 krona för hvarje börjad

timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må understiga

5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jemväl om skjuts

jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid bestämmandet

af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den tid läkaren

måst under färden afvakta jernväg^- eller ångfartygslägenhet, egande

dock den betalningsskyldige att, der han vill undgå kostnaden för väntetid

under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens fortskaffning till hans

hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för läkarens besök

hos den sjuke.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift för

plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för

enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, eu salongsplats; börande,

derest läkaren måste sjelf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,

honom ersättas stadgad eller, der taxa icke finnes, betingad lega. Har

läkaren under färden haft utgift för transport af reseffekter, skall sådan

utgift honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter

besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan

sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i

§ 3 mom. 1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad

efter våglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;

och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att

vid afvägen, eller der den nya vägen''börjar, hemta läkaren samt ombesörja

hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande

arfvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid, som åtgått

för färden till och från hvarje särskild! sjukbesök, och svare hvar för

den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade

grunder på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade

arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytter
-

Ersättniny

för flera sjukbesök

under

en resetur.

Särskildt arfvode

för barnförlossning,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Sårskildt arfvode

för besigtning

å lefvande

person.

Förhöjdt arfvode

för läkarevård

under

viss tid.

Läkarevård,

som af kommun

för vissa

fattiga eller

mindre bemedlade

betalas.

Enskildes betalningeskyldighet

enligt

denna taxa.

ligare arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens

mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som dertill

åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9-

För besigtning å lefvande person med deröfver utfärdad attest

njute läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande af

sinnesbeskaffenhet, i hvilket fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har vid

besigtning, som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom

arfvode och reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 7 f. m.

eller faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår

arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök

med förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan

angifna tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga

är om biträde vid barnförlossning.

§ 11.

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför

läkaren derom utfärdadt intyg, utgår arfvodet för all sådan läkarevård

med endast hälften af här ofvan stadgade arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast

så vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,

eger läkaren att, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och

reseersättning.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild

person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

37

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren,

att vid anfordran erlägga.

§ 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller rese- Handräekersättning

enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf taUingensuthandräckning

hos öfverexekutor, der läkaren styrker, att räkning å bekommande.

beloppet blifvit minst fjorton dagar före ansökningens ingifvande till

öfverexekutor tillstäld den betalningsskyldige.

B. För tjensteförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag.

§ 14.

För tjensteförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de Ersättning

i § 1 om förmälda läkare på grund af gällande instruktion eller myn- f°ättiZgifindighets

uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens bostad mänhet.

än två kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente,

som är för provinsialläkare bestämd, men för tjensteförrättning,

utförd på afstånd ej öfverstigande två kilometer från hans bostad, utgår,

der ej för vissa tjensteförrättningar särskildt arfvode, enligt hvad

i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning med 5 kronor i dagtraktamente,

utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning.

§ 15.

1; För nedannämnda tjensteförrättningar tillkommer läkaren, jemte Ersättning

ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlikt 8 14 ifråga- Jör vJssa

kommer, arfvode med följande belopp: Ö

För rättsmedicinsk undersökning af död menniskas kropp, med

protokoll och utlåtande i två utskrifter .................................... 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast form,

jemte protokoll i tva utskrifter..................................................... 5 kronor*

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,

jemte utlåtande i två utskrifter........................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller besigtning å lefvande person

eller personer, jemte utlåtande i två utskrifter........................ 5 kronor;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen

börande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För den i § 3 af kongl. förordningen angående åtgärder mot

införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare

den 19 mars 1875 föreskrifna undersökning utgår arfvode enligt

bestämmelsen i § 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16-

Betalnings- 1. För tjensteförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår,

tjensteförrätt- med de t undantag som här nedan i mom. 2 omförmäles, ersättning af

ningar. statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

2. Har läkaren, enligt § 33 i helsovårdsstadgan för riket, af

ordförande i kommunalnämnd anmodats att besöka orten, skall ersättningen

för läkarens resa bestridas af staten och vederbörande kommun,

till hälften af hvardera, i den ordning, som finnes särskildt föreskrifven.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

39

Bilaga Litt. C.

Komiténs förslag

till

ändringar i Kong!. Maj:ts nådiga heisovärdsstadga för riket.

§ 1.

1. Närmaste------helsovårdsnämnd.

2. Denna nämnd — —--— lämplig person.

3. De valde — — —--— — innehafva.

4. Den som — — — — — — i helsovårdsnämnden.

5. Den som------ — — —- godkännes.

6. Förste provinsialläkaren i länet eger, äfven om han icke är

ledamot af nämnden, vara tillstädes vid nämndens sammanträden samt i

öfverläggningarna men ej i besluten deltaga; skolande sammanträde med

nämnden skyndsamt eg a rum, då det af förste provinsialläkaren äskas,

och denne i god tid erhålla underrättelse om tiden och stället för detsamma.

Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren

föreslagen, skall sammanträdet hållas å denna tid eller, om hinder

derför möter, å närmast följande för sammanträdet lediga, efter öfverenskommelse

med förste provinsialläkaren bestämda dag.

7. I fall behof — — — — —--— besluten.

§ 11.

Helsovårdsnämnden har att årligen inom februari månads utgång

till förste provinsialläkaren aflemna en till medicinalstyrelsen stäld berättelse

om----förvaras.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

§ 26.

Hvad — — — derstädes. Har provinsial- eller extra provinsialläkare

sin station inom samhälle, hvarom nu är sagdt, skall han vara

ledamot af helsovårdsnämnden på stället.

§ 27.

1. Närmaste---ega vederbörande förste provinsial-, provinsial
och

extra provinsialläkare, oafsedt att de icke äro ledamöter af nämnden,

vara — — då det af någon af bemälde läkare äskas — — sammanträdet.

Har viss tid för sammanträdet blifvit af förste provinsialläkaren

föreslagen, gälle hvad i § 1 mom. 6 för sådant fall stadgas

om helsovårdsnämnd jemväl om kommunalnämnd.

2. Kommunalnämnder — — — — — — befogenhet.

3. För erhållande — — — — — — — stadgadt.

4. Till ledning för de berättelser, som årligen skola af provinsialoc-h

extra provinsialläkare till förste provinsialläkaren aflemnas, åligger

det---till provinsialläkaren eller, der särskild extra provinsialläkare

finnes, till denne — — — åtgjordt.

§ 33.

1. På landet skall, då flere personer i samma hus eller by hastigt

insjukna eller aflida eller eljest sådant sjukdomsfall yppas, som gifver

anledning antaga att kolera, smittkoppor, fläckfeber (tyfus), nervfeber

(tyfoidfeber), skarlakansfeber, elakartad halssjukdom (difteri) eller rödsot

(dysenteri) är under utbrott, kommunalnämndens ordförande genast,

sedan han fått kunskap härom, skriftligen anmoda vederbörande provinsial-

eller extra provinsialläkare att besöka orten, skolande vid sådan

anmodan tillika, med ledning af de utaf medicinalstyrelsen om

nämnda sjukdomar meddelade anvisningar, lemnas upplysning om sjukdomens

beskaffenhet äfvensom ock uppgifvas den eller de sjukes namn,

ålder och bostad.

2. Får presterskapet tidigare kunskap om sådana sjukdomsfall,

hvarom nu är nämndt, bör presterskapet skyndsamt meddela kommunalnämndens

ordförande underrättelse härom, jemte så fullständig uppgift

om sjukdomens beskaffenhet och den eller de insjuknade, som för läkarens

tillkallande, enligt hvad ofvan sägs, erfordras. Enahanda underrättelse

och upplysning skola till kommunalnämndens ordförande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

41

ofördröjligen lemnas jemväl af hvarje husfader, i hvars hem sjukdom

af ifrågavarande beskaffenhet utbrutit, börande dervid tillika tillkännagifvas,

om läkare blifvit tillkallad eller icke.

3. Antager smittosam sjukdom sådan utbredning, att densamma

kan anses hafva öfvergått till farsot, och synes den ej kunna hämmas

utan förnyade besök af läkaren, må kommunalnämnden hos Konungens

befallningshafvande hemställa om förordnande för provinsial- eller extra

provinsialläkare att på statens bekostnad besöka orten för meddelande

af anvisning om de åtgärder, Indika med anledning af sjukdomen böra

vidtagas. Dylik hemställan skall vara åtföljd af vederbörande provinsiuleller

extra provinsialläkares genom kommunalnämndens ordförande inhemtade

yttrande i ärendet.

4. I stad — — -------Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

m. till Riksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 47 Raft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Allmän bestämmelse.

Arfvode för

rådfrågning■

Bilaga Litt D.

Förslag

till

Taxa

på arfvode åt visse i civil tjenst anstälde läkare för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruk

tion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ h

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande

provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare eger att för enskild

sjukvård, som inom distriktet lemnas, äfvensom för intyg, som på enskild

begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning

enligt här nedan gifna bestämmelser, der ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke,

med 1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör

arfvodet 50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke

vid sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej

heller beräknas, derest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som

hör till samma hushåll som den sjuka.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

43

§ s.

1. För hvarje besök som af läkaren på anmodan göres hos sjuk

på afstånd ej öfverstigande två kilometer från läkarens bostad eller från

annat ställe inom distriktet, der han uppehåller sig, utgår arfvodet med

3 kronor.

2. Öfverstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, afståndet från

läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall

läkaren med tjenlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej

hemtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till godtgörelse för utgift,

som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Öfverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet, derifrånVesan anträdes, två kilometer,

utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half mil,

med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare 2

kronor för hvarje -Överskjutande börjad half mil intill fyra mil och

derefter med 2 kronor för hvarje Överskjutande börjad mil af våglängden

till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskilda arfvode för återfärden.

§ 5.

1. Till och från sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer

skall läkaren befordras med tjenlig skjuts, och må dertill användas

äfven åkdon efter en häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed såsom

beqvämligt anses. Vill läkaren i stället för den hemtandes åkdon begagna

eget lättare enbetsåkdon, vare han dertill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i mom. 1 sägs, ej hemtad, har han

att sjelf ombesörja sin befordran till och från stället med rätt att derför

uppbära ersättning efter skjuts med en häst jemte åkdonslega ef30

öre för milen.

§ 6.

1. Begagnar läkaren, der han ej med skjuts befordras, för resa

vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af

sådan resa, jernväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant

Arfvode för

sjukbesök

inom två

kilometer.

Arfvode för

sjukbesök på

afstånd utöfver

två

kilometer.

Befordran

till och från

sjukbesök på

afstånd utöfver

två kilometer.

Ersättning

för sjukbesök,

beräknad efter

tid,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Ersättning

för flera sjukbesök

under

en resetur.

afstånd vägen eller någon del deraf tillryggalägga på båt, till häst

eller till fots, skall arfvodet. för besöket beräknas efter den tid, som för

färden åtgår, sålunda att, arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad

timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje

börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må

understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jemväl

om skjuts jemte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid

bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den

tid läkaren måst under färden afvakta jernvägs- eller ångfartygslägenhet,

egande dock den betalningsskyldige att, der han vill undgå kostnaden

för väntetid under hemfärden, sjelf ombesörja läkarens fortskaffning

till hans hem. Deremot inberäknas icke den tid, som åtgår för

läkarens besök hos den sjuke eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på jernväg efter afgift

för plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift

för enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats;

börande, derest läkaren måste sjelf ombesörja färd med båt, häst eller

skjuts, honom ersättas stadgad eller, der taxa icke finnes, betingad

lega. Har läkaren haft utgift för transport af reseffekter, eller, vid

sjukbesök på afstånd öfverstigande 4 mil, för nattlogis, skall sådan utgift

honom godtgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter

besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan

sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i

§ 3 mom. 1 och § 4 stagade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad

efter väglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;

och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig

att vid afvägen, eller der den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja

hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken

beräknas efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen;

skolande arfvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid,

som åtgått för färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och svare

hvar för den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan

stadgade grunder på honom belöper.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

45

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade

arfvode och reseersättning, der sådan ifrågakommer, betalas ytterligare

arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter

förrättningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som

dertill åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 9.

För besigtning å lefvande person med deröfver utfärdad attest

njute läkaren i arfvode 3 kronor, der ej besigtningen afser utrönande

af sinnesbeskaffenhet, i hvithet fall arfvodet utgår med 10 kronor. Har

vid besigtning, som nu är sagd, resa erfordrats, åtnjute läkaren dessutom

arfvode och reseersättning såsom för sjukbesök är stadgadt.

§ io.

1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. m.

eller faller resa för sjukbesök eller del af resan inom samma tid, utgår

arfvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök

med förhöjning af 1 krona för hvarje börjad timme, som under ofvan

angifna tid för besök eller resa åtgått.

2. . Förhöjning, som nu är sagd, eger dock icke rum, då fråga

är om biträde vid barnförlossning.

§ 11.

1. blår kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför

läkaren derom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår

arfvodet för all sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade

arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hemtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast

så vida medgifvande dertill af kommunalmyndigheten lemnats.

3. För liqvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,

eger läkaren att, med bifogande af lemnade intyg, qvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och

reseersättning.

Särskildt

arfvode för

barnförlossning.

Särskildt

arfvode för

besigtning å

lefvande

person.

Förhöjdt

arfvode för

läkarevård

under

viss tid.

Läkarevård,

som af kommun

för vissa

fattiga eller

mindre bemedlade

betalas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

Enskildes

betalningsskyldighet

enligt denna

taxa.

Handräckning

för betalningens

utbekommande.

Ersättning

för tjenstförrättning

i

allmänhet.

Ersättning

för vissa

tjenstförrätt■

ningar.

§ 12.

Arfvode och reseersättning enligt denna taxa, hvilka skola af enskild

person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes

vård och underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person

anlitat läkaren, att vid anfordran erlägga.

§ 13-

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arfvode eller reseersättning

enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande deraf

handräckning hos öfverexekutor, der läkaren styrker, att läkning å

beloppet blifvit minst fjorton dagar före ansökningens ingifvande till

öfverexekutor tillstäld den betalningsskyldige.

B. För tjenstförrättningar, verkstälda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag.

§ 14-

För tjenstförrättning, som, för allmän helso- eller sjukvård, af de

i S 1 omförmälde läkare på grund af gällande instruktion eller myndighets

uppdrag utföres å ställe på längre afstånd från läkarens hosta

än två kilometer, utgår ersättning efter den klass i gällande resereglemente,

som är för provinsialläkare bestämd, men för tjenstförrättning,

utförd på afstånd ej öfverstigande två kilometer från hans bostad,

utgår, der ej ^för vissa tjenstförrättningar särskild! arfvode, enligt hvad

i § 15 sägs, är bestämdt, ersättning med 5 kronor i dagtraktamente,

utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning.

§ 15-

1. För nedannämnda tjenstförrättningar tillkommer läkaren, jemte

ersättning enligt gällande resereglemente, der sådan jemlikt. § 14 ifrågakommer,

arfvode med följande belopp: _

för rättsmedicinsk undersökning { af död menniskas kropp, med

protokoll och utlåtande i två utskrifter ...........................:......... 20 kronor;

för undersökning till upptäckande af arseniksyrlighet i fast lönn,

jemte protokoll i två utskrifter................................................... 5 kronor;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

47

för undersökning af lefvande person till utrönande af hans sinnesbeskaffenhet,

jemte utlåtande i två utskrifter......................... 10 kronor;

samt för annan undersökning eller besigtning å lefvande person

eller personer, jemte utlåtande i två utskrifter...................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arfvodens åtnjutande på de till förrättningen

hörande handlingars godkännande vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För den i § 3 af kongl. förordningen angående åtgärder mot

införande och utbredning af smittosamma sjukdomar bland rikets invånare

den 19 mars 1875 föreskrifna undersökning utgår arfvode enligt

bestämmelsen i § 16 mom. 1 af samma förordning.

§ 16-

För tjenstförrättning, hvarom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning

af statsmedel, der ej annorlunda är i särskild författning bestämdt.

Betalningsskyldighet

för

tjenstförrätlningar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:86 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch sjukvården i riket. s. 1 i texten