Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 1 kap. 6 § gifter målskalken.

1891-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 1 kap. 6 § gifter målskalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 febr. 1891, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af

1 kap. 6 § gifter målskalken.

Från Första Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr F. T. Borg väckt motion, n:o 11, så lydande:

1 kap. 6 § giftermålsbalken föreskrifver, att »man eller qvinna

må ej förr i äktenskap träda, än han häfver fyllt tjuguett år och hon

femton, utan Konungen pröfvar skäligt att lof dertill gifva».

Vid sistlidne riksdag väckte jag förslag om sådan ändring häruti,

att qvinna — liksom förut man — icke utan Konungens tillstånd skulle

få träda i äktenskap före uppnådd myndig ålder, eller tjuguett år.

Förslaget vann ej Riksdagens bifall, men dess grundtanke rönte ett

sådant erkännande, att ej mindre än 116 medlemmar af båda kamrarne

yrkade återremiss för ny behandling af frågan, hvarjemte jag af många

bland riksdagens ledamöter uppmanats att, under något modifierad form,

åter draga frågan under Riksdagens pröfning.

Ehuru fortfarande lika viss, att de mest gynsamma följder så väl

för samhället som för den enskilde så väl i fysiskt som i ekonomiskt och

sedligt afseende kunna väntas, när steget en gång tages fullt ut, är det

dock sannolikt välbetänkt, att den allmänna opinionen mera förberedes

härför. Då vid frågans behandling i kamrarne meningarna tycktes vara

temligen odelade om att qvinnans äktenskap före fylda aderton år vore

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 7 Sami. 9 Höft. (N:is 14—15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

skadligt och borde förbjudas, bar jag deri trott mig böra se en fingervisning

och stanna vid nämnda åldersgräns.

Grunderna för min uppfattning af frågan finnas utförligt angifna

i Första Kammarens protokoll af den 12 mars 1890. Konklusionen

deraf torde kunna sammanfattas sålunda:

alldenstund äktenskap, ingångna i åldern före 18 år, ej blott bos

de civiliserade nationerna i allmänhet, utan särskildt hos vårt folk visat

sig högligen menliga så väl för makans och moderns sundhet som ock

för afkommans kroppsliga och andliga beskaffenhet och utveckling, en

erfarenhet som vetenskapen till fullo bestyrkt;

alldenstund de dessutom icke gerna böra ingås, innan qvinnan hunnit

den förståndsutveckling, som tillåter henne att rätt fatta vigten af

det steg, hon går att taga, eller iakttaga nödig förtänksamhet vid det

för hela lifvets väl eller ve afgörande valet af make;

alldenstund hon vid så unga år som före 18 saknar nästan all lifserfarenhet

och så väl i förvaltningen af familjens inre hushållning som i

fråga om barnuppfostran vanligen är nära nog blotta barnet;

alldenstund möjliga olägenheter vid åldersgränsens uppflyttning från

15 till 18 år undvikas derigenom, att lagens lydelse framgent som förut

medgifver att i trängande fall söka kungligt tillstånd till giftermål, och

ansökningar derom sannolikt skola minskas i antal, i samma mån medvetandet

om förtidiga äktenskaps skadlighet vaknar, och dylika ansökningar

i regeln afslås;

alldenstund slutligen ingen annan ändring i lagen alltså visar sig

för ändamålet nödig, tillåter jag mig föreslå,

att i giftermålsbalkens 1 kap. 6 § ordet femton utbytes mot

aderton.

Det lärer knappast kunna förnekas, att de af motionären åberopade

skäl tala för ett framflyttande af den ålder, vid hvilken

svensk qvinna enligt lag må tillåtas att ingå äktenskap. Att rätt bestämma

den plats på åldersskalan, der en sålunda framflyttad åldersgräns

bör förläggas, är emellertid för lagstiftaren eu vansklig uppgift,

som följaktligen bör behandlas med synnerlig omsorg och varsamhet.

Under åberopande af flere framstående vetenskapsmäns uttalanden om

skadligheten af för tidigt ingångna äktenskap, och särskildt i fråga om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

vårt land hänvisande till den sena utveckling, som här i allmänhet eger

rum, har motionären föreslagit 18 år såsom den ålder, före hvars uppuppnående

lagen icke borde tillåta qvinna att träda i äktenskap.

Utskottet vill icke bestämdt förneka, att den sålunda föreslagna

åldersgränsen kan vara lämplig, men anser sig dock böra fästa uppmärksamhet

derå, att goda skäl äfven tala för att stanna vid eu lägre

ålderssiffra. Såsom utskottet i sitt vid sistlidne riksdag afgifna utlåtande

framhöll, torde de flesta qvinnor i våld land vid 17—20 års

ålder uppnå den utveckling, att de skäl motionären anfört icke med fog

kunna åberopas mot deras inträde i äktenskapet. I Noi-ge och Danmark

är qvinnans äktenskapsålder 16 år, och en liknande bestämmelse,

hemfrid från civillagen den 6 februari 1875, återfinnes i 1888 års förslag

till »borgerlig lagbok» för hela tyska riket. Code civil bestämmer

en ålder af 15 år. Utskottet bör vidare erinra om den uti nämnda utlåtande

intagna öfversigt, hemtad ur den officiella befolkningsstatistiken

och utvisande för tioårsperioden 1878—1887 dels antalet qvinnor i hela

riket, som för hvarje af åren under nämnda period första gången trädt

i gifte, dels ock huru stor del af nämnda antal, som belöper på hvarje

särskild åldersklass af dem, hvilka det i anledning af förevarande motion

är af intresse att taga hänsyn till, eller åldersklasserna 15—16,

16—17, 17—18 och 18—19. I denna del har öfversigten följande lydelse:

15-16

16—17

17—18

18—19

1878

7

48

182

498

1879

14

45

157

462

1880

19

63

226

620

1881

17

79

241

621

1882

7

71

252

581

1883

15

71

243

582

1884

16

60

218

645

1885

10

58

208

620

1886

10

74

215

551

1887

5

66

223

539

Häraf framgår, hurusom antalet ingångna äktenskap i åldersklassen

17—18 är rätt stort och, jemfördt med antalet äktenskap ingångna

i åldersklassen 16—17, företer en märklig stegring, relativt större än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

den ökning åldersklassen 18—19 framvisar i förhållande till först nämnda

klass. Om nu åldersgränsen uppflyttades till 18 år, och rätten att söka

dispens fortfarande finge tillgodonjutas, synes fara värdt, att Kongl.

Maj:t komme att årligen betungas med pröfning af ett antal dylika ansökningar,

hvilket måhända skulle närma sig antalet af de fall, då äktenskap

nu ingås af qvinnor, som ej uppnått 18 år, och sålunda varda

rätt betydligt. I likhet med lagutskottet vid sistlidne riksdag ''vill utskottet

jemväl nu erinra, hurusom en dylik pröfning är af en ytterst

grannlaga och vansklig natur, samt hvilket obehag det onekligen medför

för qvinnan och hennes närmaste att åt så ömtåliga och rent personliga

förhållanden, som här skulle ifrågakomma, nödgas gifva den

offentlighet, som måste vara förbunden med dispensansökningen och än

mera med anskaffandet af de för densammas pröfningar erforderliga

upplysningar.

Emellertid anser utskottet nödigt, att en lagstiftningsåtgärd i

ämnet föregås af omsorgsfull utredning rörande alla de omständigheter,

till hvilka för frågans bästa lösning måste tagas hänsyn, och då det icke

låter sig göra för utskottet att under tiden för riksdagens sammanvaro

inhemta de för en sådan utredning erforderliga upplysningar och yttranden,

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af motionen, vill i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning rörande de omständigheter,

som inverka på bedömandet af frågan

om framflyttande af den i 1 kap. 6 § giftermålsbalken

för qvinna stadgade åldersgräns, samt derefter för

Riksdagen framlägga det förslag i sådant hänseende,

hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 27 februari 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. Sjöböna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:19 Skrifvelse till Konungen, angående qvinnas äktenskapsålder. s. 12 i texten