Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande. N:o 41

1891-04-28 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:41, Lagutskottets Utlåtande. N:o 41

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande. N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1891, kl. 11 f‘. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj ds

;proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af

värnpligtslagen den 5 juni 1885 än äfven väckta motioner

om ändring i samma lag.

Kongl. Maj:t har den 14 sistlidne mars till Riksdagen aflåtit en

af båda kamrarne till lagutskottet hänvisad, så lydande proposition, n:o 31:

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att besluta, att 1 §, 3 § mom. 1, 6, 14, 25, 27 och 28 §§,

33 § mom. 2 och 3, 34 samt 52 §§ af värnpligtslagen den 5 juni 1885

äfvensom 53 § af berörda lag, sådan densamma lyder i lagen den 5

mars 1886, skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hvilken han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket

han fyller 40 år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. BevärinBih.

till Likså. Prot. 1891. 7 Sami. 21 Raft. (N:is 41 och 42). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

gen delas i första och andra uppbådet. Tjentstetiden är åtta år i första

och derefter fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för

det uppkallade manskapet.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig

till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans

station, hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är

till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han

anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet intill dess åtta år förflutit från

och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar

för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.

§ H.

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å

sjömanshus inskrifven, hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig

att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd

må kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse

inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands

eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning

i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker,

att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjensteman införskaffa

de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,

hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans

värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet

m. in. dylikt.

§ 25.

1. 1 flottan inskrifvas:

a) å sjömanshus inskrifne värnpligtige, samt

b) de, som hafva anställning vid lots- och fyrinrättningarna med

lifräddningsanstalterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

2. Dessutom skola till det antal, som Konungen pröfvar erforderligt,

i flottan inskrifvas andra värnpligtige, som anses vara för flottan

behöflige.

3. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrift^ i flottan, äro underkastade

inskrifning i bären.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring

skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med

sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under dét

derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b omförmälde värnpligtige.

b) värnpligtig, som styrker, att lian vid ingången af det år, då

han fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst

fyra år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes

sjöfart, eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller

maskinist under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet

likväl att för åtnjutande af sådan befrielse tillhöra flottans reserv

under hela sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det klöfver, må Konungen efter statsrådets

hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större

eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets

försvar tinnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon

del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen

derom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej är

samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse

utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd

vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet

blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens

medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas utom

de förenade rikenas gränser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

§ 33.

2. För den i hären inskrift^ värnpligtige, som tillhör beväringens

första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom

kompaniområdet, anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande

kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,

harf är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen

hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom eu

månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl

vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock

annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör

första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till

annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som

det andra af de kompaniområden, inom Indika dessa sjömanshus äro

belägna, men, derest lian upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,

skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,

inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit

inskrifven, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är

bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad

efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke

är vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser

rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet

eller vid afflyttning.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under

minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,

tillhöra dess första uppbåd.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtig^

öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

o

vid rytteriet, artilleriet och ingeniör trupperna samt flottan

under hvardera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige,

tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrifne, i femton dagar;

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första åldersklassen, öfvas i trettioåtta dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

fyratio dagar; och

under år 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

sextiofyra dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket coh trängen

under hvardera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande andra

årsklassen i femton dagar;

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton

dagar; och

under år 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i

42 dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

§ 53.

Denna lag skall å invånarne i Gotlands län tills vidare tillämpas

med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:
a)

att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början

af det kalenderår, under hvilket lian fyller nitton år, och fortfar till

och med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

b) att tjenstetiden i beväringen är tolf år, hvaraf åtta år i första

och fyra år i andra uppbådet;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o ål.

c) att deri värnpligtige är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken

tjenstgöring skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med

sextiosex dagar under första samt tolf under hvardera af de båda följande

åren; dock att under år 1891 första årsklassen öfvas allenast

trettio dagar och under år 1892 fyratio dagar;

d) att, då beväringen jemlikt § 28 till tjenstgöring inkallas, det

andra uppbådet icke skall uppfordras, förr än första uppbådet från hela

länet blifvit inkalladt, samt att så väl under fred som i krigstid de

värnpligtige i Gotlands län skola vara befriade från tjenstgöring utom

länets område.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter

rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag

i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,

eger Konungen derom förordna.»

1 sammanhang med den kongl. propositionen har utskottet till

behandling förehaft tre särskilda, inom Andra Kammaren väckta och

till utskottet öfverlemnade motioner angående ändring i vissa delar af

ifrågavarande lag.

Sålunda hemställer uti motion n:o 87 herr A. Bokström, med hvilken

herrar P. Larsson och L. Norrby förenat sig, att Riksdagen för

sin del ville antaga ett så lydande tillägg till 53 § i värnpligtslagen

den 5 juni 1885, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 5 mars 1886:

»Hvad här är stadgadt gäller dock icke för vid Visby sjömanshus

inskrifna sjömän, beträffande hvilka värnpligtslagens allmänna bestämmelser

skola lända till efterrättelse»;

äfvensom att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, »att, om

nämnda lagförändring vinner nådigt godkännande, Konungen ville

förordna om sådan ändring i förordningen angående särskilda föreskrifter

för inskrifningen och redovisningen af värnpligtige i Gotlands

län den 17 december 1886, som af denna lagförändring påkallas.»

Uti motion, n:o 181, väckt i anledning af ofvan intagna kongl.

proposition, hemställer vidare samme motionär, med hvilken nyss

nämnde ledamöter å nyo instämt,

dels att Riksdagen ville afslå den i Kongl. Maj:ts ofvan åberopade

nådiga proposition föreslagna lydelse af § 53 värnpligtslagen den 5

juni 1885, sådan densamma lyder i lagen den 5 mars 1886;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

dels att Riksdagen för sin del ville, i syftning att den olikhet i

afseende å tiden och sättet för värnpligtens utgörande, hvilken är särskild

för invånarne i Gotlands län stadgad, måtte undanrödjas, upphäfva

nyss omförmälda §; och

dels äfven att denna lag från och med 1892 års början skall

träda i kraft;

hvarjemte för den händelse, att denna motion icke bifalles, motionären

påyrkar bifall till hvad han uti motion n:o 87 hemstält.

Slutligen har herr A. Peterson uti motion n:o 185 hemstält,

»att Riksdagen vide besluta att på det sätt bifalla Kong! Maj:ts

proposition, att 1 §, 3 § mom. 1 och 6 § i värnpligtslagen den 5 juni

1885 må erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1-

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,

under hviiket han fyller tjugoett år, till och med det, under hvilket

han fyller trettiofyra år.

§ 3-

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är sex år i

första, och derefter fyra år i andra uppbådet,

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd

för det uppkallade manskapet.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig

till inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans

station, hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är

till krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han

anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet intill sex år förflutit från och

med det år, då han fylde tjugoett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga

delar för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern

inträdt.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Uti den första af sina motioner erinrar herr Bokström hufvudsakligen,

huru som den undantagsställning i fråga om tiden och

sättet för värnpligtens fullgörande, som Gotlands län intagit och äfven

efter den förändring, 53 § i värnpligtslagen genom lagen den 5 mars

1886 undergått, ännu delvis intager, särskildt för en icke obetydande

grupp af gotländske värnpligtige visat sig medföra stora olägenheter.

Denna grupp utgjordes af de vid Visby sjömanshus inskrifne sjömännen,

hvilka genom nuvarande bestämmelser kommit i en väsentligen svårare

ställning än tillförene och i flera hänseenden vore underkastade andra

föreskrifter än deras vid andra sjömanshus i riket inskrifne jemnårige.

Härom anför motionären vidare:

»Den allmänna värnpligtslagen synes hafva förutsett, huru svårt

och nästan omöjligt det är för sjömännen, som merendels, då de icke

äro i utrikes fart för långturer sysselsatta, tidigt på våren vid sjömanshusen

inmönstra till sina befattningar i handelsflottan, att på samma

sätt som öfriga värnpligtige öfvas i vapenföring.

Sålunda är det stadgadt, att vid sjömanshus inskrifne värnpligtige

skola inskrifvas vid flottan och under fredstid fullgöra hela sin vapenöfningstjenstgöring

under första året af sin tjenstetid, och att värnpligtig,

som styrker, att han vid ingången af det år, hvarunder han

fyller 21 år, varit vid sjömanshus inskrifven minst 4 år och deraf under

minst 12 månader haft anställning i utrikes sjöfart, skall vara fri från

all öfning i fredstid emot förpligtelse att tillhöra flottans reserv under

hela sin värnpligtstid och deröfver till och med det kalenderår, under

hvilket han fyller 40 år.

Men detta gäller icke för de vid Visby sjömanshus inskrifne värnpligtig,

?- _ •

Äfven desse kunna visserligen vinna befrielse från all öfning i

fredstid (§ 13 kongl. förordningen den 17 december 1886), om de kunna

styrka sig vid ingången af det år, då de fylla 19 år, hafva varit vid

sjömanshus inskrifne minst 4 år och deraf under minst 12 månader

haft anställning i utrikes sjöfart, i hvilket fall de skola under hela sin

värnpligtstid tillhöra Gotlands läns bevärings reserv, men öfriga vid

Visby sjömanshus inskrifne hafva att precis som alla andra gotländska

värnpligtige på 3 år fullgöra sina 54 dagars vapenöfning.

Nu föreligger emellertid det sjelf klara förhållandet, att de vid

Visby sjömanshus inskrifne värnpligtige i regeln icke kunna med samma

lätthet som 21-årige sjömän vid andra sjömanshus redan vid 19 års

ålder styrka sig hafva varit 4 år vid sjömanshus inskrifne och deraf

tillbragt 12 månader i utrikes sjöfart. Den naturliga följden af detta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

stadgande har bland annat varit, dels att Gotlands läns beväringsreserv

enligt de officiella uppgifterna utgjorde

den 1 januari 1890................................................... 2 man

och dels äfven att bötesförteckningarna å Gotlands iuskrifningsområde

tillhörande beväringsmän, som försummat fullgöra sin vapenöfning,

kommit att i eu oroande grad svälla ut.

Under det att sjömäns frånvaro, i och för såväl inrikes som utrikes

sjöfart, från vapenöfning vid Gotlands forna nationalbeväring ansågs

som laga förfall, så har från och med år 1887 en annan uppfattning

måst göra sig gällande i sådana fall. Sålunda hafva af vid.

Visby sjömanshus inskrift^ sjömän såsom förfallolöst frånvarande från

vapenöfning antecknats

år 1887 ....................................... 67 st. af 247 inskrifne

„ 1888..................................... 69 „ „ 288 „

„ 1889....................................... 89 „ „ 309 „

„ 1890 ......................... 229 „ „ 280 „

beroende det lägre antalet förfallolöst frånvarande under de 3 första

åren derpå, att vederbörande inskrifningsnämnder, med stöd af § 12 i

Kongl. Maj:ts ofvan åberopade förordning den 17 december 1886, meddelat

ett större antal värnpligtige sjömän uppskof med tjenstgöring

till det år, under hvilket de fylla 22 år.

Den gotländske sjöman, som numera från sina färder återkommer

till hembygden, är sålunda i regeln hemfallen till böter, som under en

flerårig frånvaro kunna växa till betydande belopp, eller, om tillgång

till böternas gäldande saknas, till fängelse, ett emottagande som icke

är egnadt att stärka de band, som fästa honom vid hembygd och fädernesland.

Att under år 1890 af 289 värnpligtige sjömän, alla tillhörande

den, såsom jag vågar påstå, synnerligen laglydiga gotländska befolkningen,

ända till 229 eller 79 procent varit från vapenöfning förfallolöst

frånvarande, under det att redovisningen af öfriga gotländske värnpligtige

lemnar ett synnerligen vackert resultat, är ett sakförhållande,

som synes vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet och som tyder

på, att nu gällande bestämmelser rörande tid och sätt för värnpligtens

utgörande alldeles icke lämpa sig för sjömännens förhållanden.

Jemväl i ett annat vigtigt hänseende är den vid Visby sjömanshus

inskrifne värnpligtige i en mindre gynnad ställning än de vid öfriga

sjömanshus inskrifne derigenom, att de icke liksom dessa senare hänBih.

till Likså. Prof. 1891. 7 Sami. 21 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o åt.

visats att för öfning i fredstid och tjenstgöring i krig tjena vid flottan'',

der deras'' sjömannaduglighet kan komma till gagn, utan skola de i

stället, ehvad de tillhöra Gotlands läns beväring, landstorm eller s. k.

reserv vara pligtige att göra någon sorts tjenst på landbacken, hvartill

de i allmänhet torde sakna erforderlig öfning, håg och lämplighet.))

Sedan motionären härefter uttalat sin åsigt vara, att bot för de

af honom anförda olägenheter icke kan rådas på annat sätt än genom

en ändring i värnpligtslagen i syfte att gifva dess allmänna bestämmelser

giltighet jemväl i fråga om de vid Visby sjömanshus inskrifne

sjömän, äfvensom redogjort för sin uppfattning angående betydelsen af

att berörde värnpligtige bibehållas uteslutande för Gotlands försvar,

anför han slutligen:

»Enligt officiella uppgifter beträffande Gotlands inskrifningsområdes

beväringsstyrka den 1 januari 1890 utgjorde densamma

beväring, 12 årsklasser.................................... 3,243 man

landstorm, 8 d:o ................................... 1,951 „

reserv....................................................................2 „_

eller tillsammans 5,196 man.

Enligt här bifogad uppgift från befälhafvaren vid Visby kompariiområde,

der de vid Visby sjömanhus inskrifna sjömännen äro rullförda

och skola tjenstgöra, tillhörde under år 1890 af dessa sjömän

395 beväringen

113 landstormen och

1 reserven.

Summa 509 man.

Denna siffra kan vid första påseendet synas vara af någon betydelse

för Gotlands försvar, men vid närmare granskning torde det

likväl tydligt framgå, att densamma till allra största delen är en försvarsstyrka

på papperet, men icke i verkligheten. Detta framgår af

hvad som redan anförts beträffande under åren 1887—1890 inskrifna

och förfallolöst frånvarande sjömännen och af ofvan åberopade uppgifts

innehåll i öfrigt derom, att de värnpligtige sjömän, som bevistat vapenöfningarna,

utgjorde

år

1887 ...............

.............. 11

man

af 247

värnpligtige

11

1888 ...............

............... 23

ii

„ 288

ii

11

1889 .............

............... 25

ii

„ 309

ii

ii

1890 ..............

............... 28

ii

„ 289

ii

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Häraf vill det synas mig, att de i verkligheten vapenöfvade sjömännens

antal är så försvinnande litet, att det icke kan vara åt någon

afsevärd betydelse för Gotlands försvar, om dessa sjömän rnllföras till

fullgörande af sin värnpligt vid Gotlands beväringstrupper eller vid

flottan.

Det är ock att märka, att den gotländske sjömannen icke ovilkorligen

behöfver låta inskrifva sig vid Visby sjömanshus, enär han är

lagligen berättigad att, såsom mången gotländsk sjöman redan gjort,

låta inskrifva sig vid annat sjömanshus. Detta kan vara förenadt med

någon olägenhet för honom, men om i hög grad olämpliga och obilliga

värnpligtsbestämmelser drifva honom derhän, så blir det väl så, att

allt större skaror af de gotländska sjömännen komma att begagna sig

af denna fullt lagliga utväg, som visserligen kommer att blifva synnerligen

menlig för den gotländska sjöfartsnäringen och dem, som eljest

vid Visby sjömanshus behöfva inmönstra sjöfolk.»

Uti den senare, af den kong!, propositionen töranledda motionen

tager samma motionär steget fullt ut samt yrkar, att den undantagslagstiftning,

som uti ifrågavarande afseende allt sedan århundradets

början gält för Gotlands län, måtte i dess helhet afskaflas; uppgifvande

motionären såsom närmaste anledning till sin hemställan de farhågor

han hyser för att ett bifall till 53 §, sådan densamma lyder i den föreliggande

propositionen, skulle för en lång framtid utestänga invånarne

i Gotlands län från likställighet med landets öfrige invånare.

Efter det motionären till en början lemnat en historisk redogörelse

för den gotländska nationalbeväringens uppkomst och utveckling till

närvarande tid, fortsätter han:

»Den undantagslagstiftning, som, om den nu framlagda nådiga

propositionen om ändring i värnpligtslagen varder af Riksdagen antagen,

allt fortfarande skulle komma att gälla för ensamt Gotlands län,

skulle bestå i hufvudsakligast följande afvikelser från den allmänna

värnpligtslagen:

1. Värnpligten skulle inträda vid 19 i stället för 21 års ålder.

2. De 90 öfningsdagarne skulle fördelas på 3 år, med 66 dagar

under första och 12 dagar under hvartdera af de begge närmast följande

åren, i stället för på 2 år med respektive 68 och 22 dagar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3. Då beväringen jemlikt § 28 till tjenstgöring inkallas, kan det

andra uppbådet icke uppfordras förr, än det första uppbådet från hela

länet är inkalladt, under det att för beväringen i öfriga delar af riket

skulle gälla, dels att Konungen må efter statsrådets hörande till tjenstgöiing

inkalla beväringens första uppbåd eller delar deraf, som finnas

behöfiiga, och dels att, derest i anseende till krig eller fara för krig

det för rikets försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd

eller någon del deraf i skilda orter eller vid olika vapen inkallas,

Konungen må derom förordna, sedan han hört statsrådet och, så vida

Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall,

låtit riksdagskallelse utfärda.

4. De värnpligtig i Gotlands län skola i såväl freds- som i krigstid

vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Några. skäl, hvarför den år 1886 tills vidare fastslagna undantagslagstiftningen

skulle allt fortfarande, om öfningsdagarne för hela

riket bestämmas till 90 dagar och om det antal årsklasser, som redan

nu är för Gotlands län lagstadgadt, skall till beväring och landstorm

uttagas i jemväl öfriga delar af riket, vara erforderlig, äro icke angifna

i det statsrådsprotokoll, som är den kongl. propositionen härom bifogadt,

utom hvad beträffar bestämmelsen om öfningstidens fördelning på

2> år i Gotlands län i stället för 2, som gäller för alla öfriga delar af

riket.

Anledningen till denna undantagsbestämmelse skulle nemligen

bero deraf, att det vore omöjligt att med de föga talrika beväringsklasserna

i Gotlands län, hvar för sig vapenöfvade, bilda högre truppenheter,

hvilket likväl skulle möjliggöras, om 2:a och 3:e klassernas värnpligtig^

öfvas samtidigt 12 dagar under andra och 12 dagar under det

tredje året. Antalet värnpligtige vid detta års vapenöfning utgjorde

vid Gotlands infanteriregemente 270 i andra och 207 i tredje klassen.

Det kan ju icke bestridas, att summan af dessa årsklasser är större än

årsklasserna hvar för sig, men ändamålet att bilda större truppenheter

vinnes dermed i alla fall icke i någon nämnvärd grad. Dock kan lika

stor truppenhet bildas för bataljonsexercis, om den andra årsklassen

inkallas på lämplig tid, innan den första slutat sina öfningar. Anordningen

beträffande hela fastlandets beväring, som skulle fullgöra andra

årets öfning på 22 _ dagar, visar ock tydligen, att det anses för de

värnpligtiges utbildning fördelaktigare, om denna öfning fullgöres på

ett år, än om den fördelas på två. I alla händelser torde det angifna

skälet ingalunda kunna anses vara af den vigt och betydelse, att en

särskild undantagslagstiftning deraf skulle nödvändiggöras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Vid de täta flyttningar, som numera ega rum emellan Gotland

och fastlandet, är det ock af största vigt att erhålla enhet i värnpligtsbestämmelserna.

En från fastlandet till Gotland inflyttad värnpligtig,

som enligt det kongl. förslaget fullgjort endast första årets vapenöfning

med sextioåtta dagar, skulle sålunda blifva pligtig att i Gotlands län

fullgöra först ett möte på tolf dagar och påföljande år, om han icke

dessförinnan åter utflyttat, ytterligare tolf dagar. Detta gör till hopa

nittiotvå dagar. Har utflyttning från Gotland skett, sedan ett tolfdagarsmöte

blifvit der fullgjordt, skall väl en sådan värnpligtigs fredstjenstgöring

fullbordas med ett andra klassens möte å fastlandet, eller med

tjugutvå dagar, och skulle hans hela tjenstetid då komma att uppgå till

etthundratvå dagar. Tänker man sig, att en gotländsk värnpligtig,

som i sin hemort fullgjort två års möten med sjuttioåtta dagar, flyttar

till fastlandet och der fullbordar sin tjenstgöring med ett andra klassens

möte, så blifva i detta fall tjenstedagarne ett hundra o. s. v.

Sådana förvecklingar äro oskiljaktiga från en dylik undantagslagstiftning,

som derför borde från detta område på det bestämdaste förvisas.

Eu annan märklig undantagsbestämmelse är, att värnpligten för

de gotländska ynglingarne skall inträda två år tidigare än för öfriga

svenska ynglingar, som börja vid fylda 21 år.

Härvid torde bemärkas, att Kongl. Maj:t vid 1856—1858 årens

riksdag föreslagit, att beväringsåldern skulle för fastlandets beväring

framflyttas till 22 års ålder, enär »den svenske ynglingen, uppfödd under

inflytelsen af ett hardt och kroppens utveckling fördröjande klimat, i allmänhet

det ar, han efter nu gällande stadganden inträdde i beväringsåldern,

icke egde den kroppsstadga och de krafter, som oundgängligen erfordrades

för att kunna beståj ett fälttågs mångfaldiga mödor, umbäranden och ansträngning

arv, och var denna nådiga framställning grundad på den mening,

som derom uttalats af landets på detta område förnämsta auktoritet,

nemligen kongl. sundhetskollegium.

Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, vann icke Riksdagens bifall,

enär det ju ur ekonomisk synpunkt är fördelaktigare, att beväringsynglingarne

få fullgöra sin vapenöfning ju förr desto hellre, då ynglingarnes

arbetskraft lättare kan undvaras än den fullt utbildade mannens,

men den kompetenta auktoritetens mening har ingalunda blifvit vederlagd.

Åt nyssberörda skäl saknar icke heller undantagsbestämmelsen

om värnpligtsålderns inträde redan vid nitton års ålder för invånarne i

Gotlands län der anhängare, som under en lång fredsperiod icke haft

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

anledning betrakta värnpligtstjenstgoringen annorlunda än som några

dagars eller veckors öfning på exercisfältet under den varmare årstiden.

Att värnpligtstjenstgöring kan komma i fråga äfven i krig under en

kallare årstid och under äfven i öfrigt svårare förhållanden än på exercisfältet,

tages icke med i beräkningen.

Nu stadgar emellertid den allmänna värnpligtslagen i § 6, att

yngling, som är till krigstjenst duglig och lämplig, får äfven före det

år värnpligten inträder dertill inskrifvas, och om derför den allmänna

värnpligtslagen skulle blifva äfven för invånarne i Gotlands län gällande

i jemväl det hänseendet, att värnpligtsåldern skall räknas från

det 21 :a året, så är detta alldeles icke något hinder för att fredstjenstgöringen

kan få börja vid det 19:e året, eller förut, om nemligen ynglingen

då är så utvecklad, att han är till krigstjenst duglig och lämplig.

Då emellertid statsmagterna förklarat sig anse, att. den svenske

ynglingen i allmänhet icke före det 21:a året bör användas till krigstjenst,

så måste det betraktas icke allenast som en oförklarlig inkonseqvens,

utan rent af som en upprörande orättvisa, om statsmagterna förpligta

ynglingarne i eu särskild provins till krigstjenst förr, än nämnda

åldersgräns är uppnådd.

Lagutskottet vid 1886 års riksdag lemnar visserligen den märkliga

upplysningen, att anledningen till att Kongl. Maj:t då föreslagit ett

tidigare inträde i värnpligten för invånare i Gotlands län skulle vara

att söka deri, att den gotländske ynglingen anses tidigare, än hvad

eljest i vårt land är fallet, ernå den kroppsutveckling, som värnpligtens

fullgörande förutsätter.

Det är icke upplyst, hvem det är som har äran af att hafva gjort

denna i sitt slag märkliga och i sanning förvånande upptäckt, men då

upptäckaren är okänd och rönet icke är beledsagadt åt någon som helst

bevisning eller af skål, som kunna hafva något sken af sannolikhet, så

torde detta påstående saklöst kunna lemnas å sido.

Om Gotland skulle göras till föremål för ett fiendtligt anfall, så

är det väl icke oantagligt, att detta kommer att ske tidigt på våren,

då Gotland och äfven Sverige i sin helhet äro mer än eljest hänvisade

till sina egna försvarsresurser. Den gotländske beväringsynglingen

behöfver för ett sådant fall mer än väl den kroppsutveckling, som

först vid uppnådda tjuguett års ålder kan i allmänhet uppnås.

Enligt den allmänna värnpligtslagens stadgande, sådant detsamma

enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle lyda, har beväringens uppkallande,

då rikets försvar det kräfver, ansetts vara en angelägenhet af så utomordentlig

och grannlaga betydelse, att detsamma ansetts böra omgäi’das

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

med alldeles särskilda garantier, i syftning att ett sådant uppkallande

icke må ske vid andra tillfällen, än då ett tvingande behof dertill gifver

anledning.

Så föreslås, att Konungen skall höra statsrådet, innan det första

uppbådet eller delar deraf inkallas, men det andra uppbådet eller delar

deraf i skilda orter eller vid olika vapen får icke uppkallas förr, än

Konungen icke allenast hört statsrådet, utan äfven utfärdat riksdagskallelse,

om Riksdagen icke är samlad eller inom trettio dagar skall

sammanträda.

Men hvad de gotländska beväringsuppbådens inkallande beträffar,

tages saken betydligt enklare.

Lagen lägger icke något hinder i vägen för deras uppkallande

af jemväl underordnade auktoriteter. Statsrådets hörande eller Riksdagens

sammankallande är icke alls erforderligt, då det gäller att uppkalla

beväringen i denna del af riket.

Om man anser, att Gotland verkligen är eu del af Sveriges rike,

så kan en så beskaffad undantagsbestämmelse svårligen försvaras, i all

synnerhet som Gotland, med nutidens kommunikationer, står i en långt

litligare o förbindelse med rikets hufvudstad än många andra delar af

riket. Åtgärden att uppkalla beväringens uppbåd till krigstjenst är

detsamma som stagnation i alla näringar, som derigenom förlora sina

dugligaste krafter, och detta är icke mindre farligt för Gotland än för

öfriga delar af riket, hvilka man sökt skydda för en sådan olycka, tills

densamma vore oundviklig.

Kommer så till sist den undantagsbestämmelsen, att de värnpligtige

i Gotlands län skola såväl i freds- som krigstid vara befriade från

tjenstgöring utom länets gränser.

Denna s. k. förmån är ursprungligen icke af Gotlands befolkning

påkallad. Den erbjöds år 1811 åt de gotländska sockenombud, som

hördes öfver den då erbjudna beväringskonvention, och det är ju förklarligt

no g, att dessa ombud, som väl icke voro okunniga om de öden,

som drabbat landtvärnet under sista ryska kriget, i valet emellan att

som förstärkningsmanskap bortkommenderas och att i hemorten bilda

landstorm, valde det senare alternativet.

Men den gångna tidens erfarenhet har ådagalagt, att denna ursprungligen

så tilltalande förmån varit för Gotlands beväring allt för

dyrköpt.

Genom denna bestämmelse har en bestämd gränslinie blifvit uppdragen

emellan Gotlands och det öfriga rikets beväring — som lyckligtvis

icke mer än Gotlands varit som förstärkningsmanskap bort
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

kommenderad —- och under det att den senare på allt sätt omhuldats,

har den förra råkat i förgätenhet, ända tills med år 1887 en annan sakernas

ordning tog sin början.

Men dermed har denna undantagsbestämmelse likväl icke upphört

att utöfva sitt tryck på den gotländska beväringen.

I till denna Riksdag afgifven särskild motion har jag tillåtit mig

att framhålla de ur denna undantagsbestämmelse härflytande svårigheter,

som vållats de vid Visby sjömanshus inskrifne sjömännen — omkring

500 värnpligtige — derigenom att de icke få inskrifvas vid

flottan, då de kunna fullgöra sin värnpligtstjenstgöriug under fredstid

på ett år, under det att de nu måste i hemorten tjena under tre års

öfningsmöten.

Tillämpad i krigstid, kan denna bestämmelse ock varda till verkligförargelse.

Man kan ju tänka sig sådana lägen, att Gotland är fullkomligt

skyddade, exempelvis åt en vänskaplig magts flotta, men att

likväl Sveriges existens beror på anskaffandet af erforderliga stridskrafter

på någon hotad punkt å fastlandet. Men dertill skulle den

gotländska beväringen icke få användas. Man kan ock täuka sig, att

någon afdelning af de gotländska trupperna, vikande för en öfvermägtig

fiende, lyckas rädda sig undan till fastlandet, der den till äfventyrs

kunde göra någon nytta i förening med någon annan truppsamling.

Men äfven detta skulle vara att våldföra värnpligtslagen. Det må nu

vara, att under kriget tiga lagarne, men detta är dock icke något skäl

för stiftandet af sådana lagar, som icke kunna och icke böra efterlefvas.

Dessutom är det visst, att en separat-lagstiftning sådan som den

här ifrågavarande, äfven om den tillkommit i det välmenta och fosterländska

syftet att såsom svensk besittning bevara och försvara en afskild

ö-provins, ingalunda bidrager att stärka den för hvarje folk, och

sålunda ej minst för ett litet, vigtiga samhörighetskänslan. År icke

denna känsla lefvande, skall hvarje försvarsinstitution varda vanmägtig.»

I likhet med motionären och på de af honom anförda skäl anser

utskottet likställighet mellan de gotländske och rikets öfrige värnpligtige

vara ett eftersträfvansvärdt mål, men då Kongl. Maj:t i den föreliggande

propositionen funnit den undantagsställning i fråga om värnpligtens

fullgörande, som Gotlands län kommit att intaga, böra i vissa

afseenden bibehållas, har utskottet icke tilltrott sig att på enskild

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

motionärs framställning nu bestämdt tillstyrka ändring i berörda förhållande

eller fullständigt upphäfvande af 53 § i värnpligtslagen med

deraf betingadt afslag å de uti propositionen ifrågasatta ändringar uti

berörda paragraf, så mycket mindre som uti denna undantagsställning

äfven ingår en särskild, den gotländska befolkningen förunnad förmån,

nemligen att de värnpligtige på Gotland så väl under fred som i krigstid

äro befriade från tjenstgöring utom öns område, hvilken förmån

till följd af undantagsställningens upphörande icke vidare skulle tillgodonjutas.

Utskottet hemställer följaktligen,

l:o) att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande

motioner, ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om och

i hvad mån invånarne i Gotlands län må kunna i

fråga om sättet för värnpligtens fullgörande likställas

med rikets öfrige värnpligtige samt för Riksdagen

framlägga förslag i ämnet.

Hvad härefter vidkommer den föreliggande propositionen i öfrigt.

äfvensom herr A. Petersons dermed sammanhängande motion får utskottet,

i fråga om propositionens tillkomst och närmare innebörd, hänvisa till

det propositionen bilagda statsrådsprotokoll.

Härjemte vill utskottet erinra, att i sammanhang med ifrågavarande

proposition till Riksdagen jemväl aflåtits propositioner angående dels

höjning i anslaget till beväringsmanskapets vapenöfniugar in. in. (n:o 32),

dels anslag under riksstatens femte hufvudtitel (n:o 33), dels afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter (n:o 34), dels ändring i förordningen

den 14 september 1883 angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst (n:o 35), dels ock höjning i de under fjerde och femte

hufvudtitlarne uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

(n:is 38 och 39) allt under förutsättning att ifrågavarande

proposition, i hvad densamma afser förändrad lydelse af 1 §, 3 § 1 inom.

och 6 §, 27 § 1 mom., 28 §, 33 § 2 och 3 inom., samt 34, 52 och

53 §§ af gällande värnpligtslag.

Då den af utskottet här ofvan under l:o) gjorda hemställan icke

för närvarande föranleder afvikelse från hvad Kongl. Maj:t föreslagit

och utskottet i öfrigt icke funnit skäl till någon anmärkning, får utskottet

på de af chefen för landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet

anförda skäl hemställa:

Bill. titt Kiksd. Prof. 1891. 7 Samt. 21 Håft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

2:o) att ifrågavarande proposition, i hvad den

afse)- ändrad lydelse af 14 och 25 §§ äfvensom 27 §

2 mom. af värnpligtslagen den 5 juni 1885 må af

Riksdagen bifallas, samt

3:o) att Riksdagen — under förutsättning att

Riksdagen i de frågor, som afhandlas i ofvan angifna

propositioner n:is 32, 33, 34, 35, 38 och 39 fattar

beslut, som af Kong). Maj:t godkännas — må, med

afslag å herr A. Petersons motion, bifalla ifrågavarande

proposition, jemväl i hvad den afser ändrad lydelse

af 1 §, 3 § 1 inom., 6 §, 27 § 1 inom., 28 §, 33 §

2 och 3 inom., 34 samt 52 §§ af värnpligtslagen

äfvensom 53 § af berörda lag, sådan densamma lyder

i lagen den 5 mars 1886.

Stockholm den 28 april 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservationer:

af herr F. Andersson: »Som jag vid behandlingen af Kongl. Maj:ts

proposition om ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5

juni 1885 icke kunnat gilla det slut, hvartill utskottet kommit, vill jag

angifva några skäl för denna min afvikande mening.

Först och främst förefaller det mig såsom en stor brist, att den

nu föreliggande kongl. propositionen ej, såsom vid 1883 års riksdag

var fallet, innehåller någon fullständig organisationsplan af vårt försvar,

utan blott partiella förslag till reformer. Och äfven i de punkter, der

Kongl. Maj:t ansett ändring vara nödig, sjmas mig de föreslagna stadgandena

ej fjolla sitt ändamål. Så t. ex. skola rust- och rotehållarne

fortfarande rekrytera och remontera samt underhålla husar och soldat

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

med dertill hörande ovissa besvär och onera. emot den förut bestämda

ersättning, som redan nu på många ställen visar sig alldeles otillräcklig.

Skulle nu dessutom, som utan tvifvel är meningen, den indelta

stammens öfningstid än vidare ökas, så blir ju följden den, att manskapet

också kommer att fordra högre aflöning, och då qvarstå de förut

öfverklagade orättvisorna, ett förhållande så mycket oegentligare, som

båtsmanshållet redan för flera år sedan fått sina afgifter i nämnda hänseende

fixerade.

Slutligen får jag tillkännagifva, att, ehuru gerna jag önskade,

att dessa gamla orättvisor blefve afskaffade och en rättvisare skattereform

genomfördes, jag dock ej vill, att denna rättelse, som ju endast

kommer ett fåtal till godo, må utgöra vederlag för en ökad värnpligtstid,

hvilken börda drabbar alla klasser, helst som ingen höjd dagaflöning

blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen.

Hufvudsakligast på grund af dessa skäl har jag icke kunnat bifalla

Kongl. Maj:ts proposition»;

af herr H. Andersson: »Jemte andra ändringar i värnpligtslagen

den 5 juni 1885 föreslår Kongl. Maj:t i proposition till Riksdagen, att

de värnpligtiges öfningstid skall utsträckas till nittio dagar, äfvensom

att de skola tillhöra beväringen i tolf år samt derefter landstormen i

åtta år.

Genom en dylik anordning skulle visserligen eu ganska stor del

bättre öfvadt manskap än hvad nu är förhållandet kunna tillföras hären

i händelse af krig, men ett oeftergifligt vilkor att med framgång kunna

möta en fiende är att äfven hafva tillgång på tillräckligt befäl för manskapets

ledning, hvilket, derest detta förslag antages, ej lärer vara förhållandet;

och Kongl. Maj:t har hvarken angifvit sättet för denna brists

afhjelpande eller de kostnader, som derför erfordras.

Jag hyser den meningen, att vårt försvar lämpligast kan ordnas

enligt de grunder, Kongl. Maj:t i sin till 1883 års Riksdag aflemnade

proposition i ämnet angifver, med de inskränkningar, som påkallas af

hänsyn till vårt lands läge och vårt folks jemförelsevis mycket begränsade

tillgångar. Genom en dylik organisation skulle enligt mitt

förmenande såväl en dugligare som jemväl eu betydligt starkare stamtrupp

vara att tillgå än hvad nu är fallet, samt då dessutom af en

stam, utbildad enligt sistnämnda förslag, antagligen kunde erhållas rätt

dugligt underbefäl för de värnpligtige, synes en sådan organisation

vara den för vårt land mest lämpliga samt fullt tillräcklig för att upprätthålla

vår neutralitet, hvilket enligt mitt förmenande bör vara det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande jV.-o 41.

hufvudsakliga mål, hvarpå vi vid organisationen af vårt försvarsväsen

böra rigta vår uppmärksamhet.

Då Kongl. Maj:t i särskilda propositioner till innevarande riksdaggjort

frågan om ordnandet af våra skatteförhållanden beroende på antagandet

af vissa föreslagna ändringar i värnpligi slagen, kan jag ej

undgå att i största korthet beröra äfven dessa frågor.

Såväl föregående regeringar som jemväl Riksdagen hafva ganska

tydligt gifvit till känna, att en jemn och rättvis grund vore önskvärd

i fråga om vårt beskattningsväsen, hvilken åsigt äfven delas af den allmänna

meningen inom landet.

Genom Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag till lindringar komma

likväl ganska stora oegentligheter att qvarstå, orättvisor så mycket

mer i ögonen fallande som, då kostnaderna för båtsmanshållet redan

blifvit fixerade och genom det nu framlagda förslaget äfven de grundskatteskyldige

blifva helt och hållet befriade, rust- och rotehållare fortfarande

skulle utgöra de dem ålagda skyldigheter mot den ersättning,

som bestämmes enligt angifna värdet i lagen af den 5 juni 1885 om

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, hvilken ersättning redan

nu på många ställen visar sig vara otillräcklig gent emot den verkliga

kostnaden, och som blifver ännu otillräckligare i den mån arbetsprisen

höjas eller derest det skulle blifva nödigt att bland den indelta stamtruppen

utbilda underbefäl för de värnpligtige. Då dertill kommer, att

den olikhet, som nu är rådande emellan de rust- och roteringsskyldige

sjelfve i så måtto, att en fastighet med ett flerdubbelt högre taxeringsvärde

än en annan har lika skyldigheter, äfven framdeles skulle blifva

rådande, samt oaktadt de rust- och roteringsskyldige äro pligtige att

till hvad pris som helst anskaffa knekt och likväl sjelfve i många fall,

gent emot bestämmelserna i de gamla knektekontrakten, vid en mobilisering

intaga plats i hären, så framgår häraf att förslaget äfven i

denna del, med de förutsättningar under hvilka det är framlagdt, är så

otillfredsställande, att, så gerna jag än önskar en utjemning af de nu

berörda orättvisa skatteförhållandena, jag likväl nödgas hemställa,

att Kongl. Maj:ts förslag till ändringar i 1 §,

3 § 1 inom., 6 §, 27 § 1 mom., 28 §, 33 § mom. 2

och 3 samt 34, 52 och 53 §§ värnpligtslagen icke

må af Riksdagen bifallas»;

af herrar J. Anderson och O. Erickson: »Förbättrandet af vårt

försvar och en jemnare fördelning af skattebördorna äro frågor, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41. 21

under årtionden tagit Riksdagens tid i anspråk, som alltmer trängt sig

fram och som snarligen måste erhålla sin lösning.

Kongl. Maj:t har ock till innevarande års Riksdag i aflåtna propositioner

framstält förslag i sådant syfte. I propositionen u:r 31,

angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni

1885, hvilken proposition blifvit till lagutskottets förberedande behandling

hänvisad, föreslås, bland annat, i § 1 förlängning af värnpligtstiden

från 12 till 20 år, i § 3, att tjenstetiden skulle ökas i beväringen

från 6 till 12 år och i landstormen från 6 till 8 år, och i § 27, att de

värnpligtiges öfningstid skulle ökas från 42 till 90 dagar, hvilken

ökning den jemväl föreslagna ändringen i 52 S redan 1893 skulle träda

i full kraft.

Hvad Kongl. Maj:t härutinnan föreslagit har utskottet ansett sig

böra tillstyrka. Men då vi, ehuru i likhet med utskottets majoritet

intresserade för dessa frågors nöjaktiga lösning icke minst derför, att

ett nu fattadt beslut om utsträckning af värnpligten enligt vår åsigt

skulle för en längre tid aflägsna dessa frågor från Riksdagens bord,

icke kunnat oförändradt tillstyrka Kong]. Maj:ts förslag i nämnda §§

och således ej heller den föreslagna förändringen uti 6 §, hafva vi

funnit oss pligtiga att mot utskottets förslag i dessa delar afgifva vår

reservation.

Hvad do föreslagna ändringarne i §§ 1, 3 och 6 beträffar, ansluta

vi oss till det förslag till lydelse af dessa §§, som af herr Peterson i

Hasselstad i motionen n:o 185 framstälts.

Innan man, såsom i § 27 föreslagits, beslutar utsträckning af

beväringens öfningstid till 90 dagar, torde man böra noga betänka sig;

och för vår del kunna vi icke under för handen varande, i flera hänseenden

kritiska förhållanden inom landet tillstyrka sådant. Vi skola

icke i någon mån, och kunna det icke heller, ingå från militärisk synpunkt

på pröfning af denna fråga; men vi anse oss icke berättigade

att tillstyrka utsträckning af öfningstiden längre, än hvad dessa förhållanden

för närvarande enligt vår åsigt medgifva eller till mer än

60 dagar. Att den förändring, som härutinnan

helhet träda i kraft, såsom Kong], Maj:t föreslagit, redan år 1893, synes

oss icke heller lämpligt, då den senaste ändringen i fråga om öfningstidens

längd beslöts så nyligen som år 1885 och ännu icke hunnit till

fullo genomföras. Sextio dagars öfningstid är för öfrigt icke något

nytt förslag, ty Andra Kammaren har förut, vid olika tillfällen, senast

år 1883, förklarat sig villig att ingå på 60 dagars öfning. JDet skedde

dock mot vilkor af indelningsverkets upphäfvande; och då vi nu före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 41,

slå denna öfningstid utan uppställande af nämnda vilkor derför och

oaktadt förhållandena sedan 1883 ändrats i sådan retning, att hvarje

utsträckning af öfningstiden skulle blifva mycket känbarare för landet

nu än då, torde vi icke kunna med skäl förebrås för brist på intresse

för försvaret. Bristen på jordbruksarbetare blifver år efter år större;

och det är af allra största vigt, att de få arbetskrafter, som ännu

återstå på landsbygden, icke allt för mycket frånryckas landtbruket just

under den tid af året, då de bäst behöfvas. Allt tyder i sanning derpå,

att den tid icke är aflägsen, då Sveriges jordbrukare befinna sig i saknad

af nödiga arbetskrafter; de skola snart icke kunna bruka den jord,

som nu finnes upptagen, och ännu mindre kunna utvidga eller förbättra

densamma.

Men äfven den af oss ifrågasatta förhöjningen af öfningstiden bör

icke beslutas med mindre, än att den värnpligtige erhåller skälig ersättning

för den tid, han använder i det allmännas tjenst, hvilket, synes

oss vara ett nödvändigt vilkor för att den värnpligtige utan motvilja

skall kunna åtaga sig en ökad börda för landets försvar. Ett beslut

i sådan rigtning betingas helt enkelt af billighet och rättvisa och skulle

också i någon mån minska den utvandring, som — skälen härtill må

vara hvilka som helst — för närvarande eger rum och beröfvar landet

dess bästa arbetskrafter. Visserligen skulle kostnaderna för staten genom

förhöjning af dagaflöningen betydligt ökas. Men anser man en förhöjning

deraf rättvis, får man icke tveka att besluta den, och kostnaden

skulle icke oväsentligt utjemnas genom den minskning, som

kunde ega rum af det beräknade anslaget för beväringsmanskapets

vapenöfningar, om öfningsdagarne bestämdes till endast 60.

I sammanhang med ändring i värnpligtslagen har Kongl. Maj:t

äfven föreslagit, att den lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

som nu utgör 30 procent af dessa besvärs uppskattade värde, skulle

successivt ökas så, att lindringen från och med 1901 skulle utgöra hela

beloppet af samma värde. Då väl meningen härmed är, att de rustningsoch

roteringsskyldige skulle från och med nämnda år erhålla full ersättning

för den verkliga kostnaden af dessa besvär, men ett en gång

bestämdt oföränderligt värde på grund af vexlande förhållanden ej alltid

kan blifva det verkliga, är det enligt vår åsigt nödvändigt och

äfven för såväl staten som den enskilde billigt, att, såsom herr Dahn

i sin motion n:o 186 framhållit, ny uppskattning häraf kommer att ske

åtminstone hvart tionde år, och att lindringen beräknas i enlighet med

den senast verkstälda uppskattningen af värdet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

På grund af hvad vi här anfört och hvad i öfrigt i saken förekommit,

tillåta vi oss hemställa,

att Riksdagen — under förutsättning, dels att

hvad Kong], Maj:t i sina till Riksdagen aflåtna propositioner

n:is 34 och 38 föreslagit angående afskrifning

af de å viss jord hvilande grundskatter in. m. samt

lindring i rustnings- och roteringsbesvären vinner

Riksdagens bifall, dels att, med anledning af i ämnet

väckta motioner, de värnpligtiges dagaflöning, slitningsersättning

för de s. k. småpersedlarne inräknad,

höjes till 80 öre, och dels att, såsom herr Dahn yrkat,

uppskattning af kostnaden för rustnings- och roteringsbesvären

beslutes skola ega rum hvart tionde år, och

lindring beräkuas efter den senast verkstälda uppskattningen

af värdet — för sin del beslutar, att

§§ 1, 3, 6, 27 och 52 i värnpligtslagen den 5 juni

1885 skola erhålla följande lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med

det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år,

till och med det, under hvilket han fyller 34 år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen.

Beväringen delas i första och andra uppbådet.

Tjenstetiden är sex år i första och derefter

fyra år i andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet

tjenstetidens längd för det uppkallade manskapet.

§ ö.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må ynglinganmäla

sig till inskrifning och dervid uppgifva den

truppafdelning eller flottans station, hvilken han vill

tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

krigstjenst duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst,

hvartill han anmäler sig. Han tillhör likväl första

uppbådet, intill dess sex år förflutit från och med det

år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller

i tillämpliga delar för de enligt denna paragraf inskrifna,

äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven,

skyldig att för sin utbildning tjenstgöra under fredstid

i sextio dagar, hvilken tjenstgöring skall fullgöras

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt

flottan under det första året, men vid fotfolket och

trängen under två år med fyratiotvå dagar under det

första året och aderton dagar under det derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:— — —

(lika med utskottet.)

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1

angående de värnpligtiges öfningstid skola endast

efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt

flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i trettiosex

dagar och under år 1887 värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus

inskrift^, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige,

tillhörande första åldersklassen, öfvas i trettioåtta

dagar;

under år 1891 värnpligtige, tillhörande första

åldersklassen, öfvas i fyratio dagar;

under hvartdera af åren 1892 och 1893 värn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41. 25

pligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i femtio

dagar;

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i femtiotre

dagar; och,

under hvardera af åren 1896 och 1897 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i 56 dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i

kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvardera af åren 1887 och 1888 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i tjuguen

dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar;

under hvardera af åren 1889 och 1890 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i tjugutre

dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar;

under 1891 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,

öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under hvardera af åren 1892 och 1893 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i trettiofem

dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar;

under hvartdera af åren 1894 och 1895 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i trettioåtta

dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i femton dagar; och

under hvartdera af åren 1896 och 1897 värnpligtige,

tillhörande första årsklassen, öfvas i fyratio

(lagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,

i sexton dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Slutligen och då vi på de skäl, herr Bokström i sin motion n:o 181

anfört, anse, att den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens

utgörande, hvilken är i § 53 värnpligtslagen den 5 juni 1885,

sådan densamma lyder i lagen den 5 mars 1886, särskild för invånarne

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 7 Sami. 21 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

i Gotlands län stadgad, måtte undanrödjas, tillåta vi oss tillika föreslå

Riksdagen att besluta, att omförmälda paragraf, på sätt herr Bokström

i sin nämnda motion yrkat, upphäfves»;

af herr Mankell: »Mellan de kongl. propositionerna 31—40 finnes

det inbördes sammanhang,

att å ena sidan medgifves afskrifning af grundskatte- och roteringsbörda,

. mot å andra sidan,

värnpligtens utvidgande i afseende på åldersklassernas antal och

beväringens öfningar, såsom eu öfvergång till det rena värnpligtssystemet,

indelningsverkets bibehållande såsom militärbörda,

medelst beviljande till stammens ökande för såväl de värnpligtiges

förlängda öfvande, som Norrlands försvar,

ökande af bevillningen för jordbruksfastighet, jemte deraf följande

ändringar i bevillningsförordningen och kommunalstadgarne, och

bibehållande af den låga accisen för hvitbetssockertillverkningen,

hvarjemte, till bestridande af kostnaderna för de ökade militära

behofven och för afskrifningen, synes antagligt:

att de nuvarande / ifs me dels tull a me, utöfver de hittillsvarande orättvisa

skattebördorna, måste bibehållas,

att efter de utländska handelstraktaternas tilländagående ökad tullbeskattning

förestår,

att i ölskatten en ytterligare förbrukningsskatt kan tillkomma, och

att dertill må hända äfven kommer en förhöjd stämpelskatt.

Utan tvifvel äro de särskilda jordskatternas afskrifning och försvarets

stärkande genom värnpligtens utvidgande hvar för sig särdeles

beaktansvärda syftemål. Och vore här blott fråga om en öfverenskommelse

mellan de oprivilegierade jordbrukarne och regeringen, Indika båda

parter sålunda mot åtskilliga fördelar skulle göra motsvarande eftergifter,

så synas häremot föga betänkligheter böra uppstå.

Men i denna fråga finnes äfven en tredje part, hvilken icke blifvit

tillfrågad och hvars intressen i samhällsfridens namn icke torde böra

förbises. Jag menar de orepresenterade folkklasserna, de obemedlade

massorna, de från Riksdagen uteslutne tre fjerdedelarne af Sveriges myndige

män.

Granskar man närmare ofvan nämnda öfverenskommelses beskaffenhet,

så finner man, att det förnämligast blir dessa klasser, som få bekosta

dess genomförande. På dem, som mer än andra för sin utkomst

äro beroende af sitt dagliga arbete, kommer öfningarnas utsträckning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

äfven om beväringens aflöning'' förhöjdes, i främsta rummet att trycka.

På dem kommer i synnerhet tungan af de ökade skatter, som äro behöfliga

för verkställande af afskrifningen och de stegrade försvarskostnaderna,

att falla. Redan förut orättvist tryckta af en skattebörda, som,

utom personliga skatter, förnämligast består af dem särskildt drabbande

förbrukningsskatter, till Indika på senare tider äfven kommit lifsmedelstullarne,

hotas de icke allenast af de sistnämndas bibehållande, utan äfven

af nya förbrukningsskatters tillkomst.

Till nämnda öfverenskommelse kan jag derför, såsom lika mycket

representant för de orepresenterade folkklasserna som för det nu rådande

fåtalet, icke lemna mitt bifall utan tillgodoseendet af tvenne fordringar,

hvilka jag anser mig böra uppställa såsom oafvisliga vilkor för afskrifningen

och försvarets stärkande, nemligen:

införandet af allmän rösträtt vid val till Andra Kammaren, på det

alla medborgares intressen i lika mån vid riksdagen måtte representeras,

åtminstone inom representationens ena afdelning; och

bestridandet af alla ökade kostnader för afskrifningen och försvaret

medelst progressiv tillägg sb evillning, gradvis ökad för de bemedlade klasserna,

hvarigenom lifsmedelstullarnes bibehållande och andra skatters påläggande

göras mindre behöfliga.

Men då ingen af dessa fordringar för närvarande torde hafva utsigt

att villfaras, finner jag deri ett tillfyllestgörande skäl att bestämdt

afstyrka det föreliggande förslaget till värnpligtens fördubbling och allt

hvad dermed sammanhänger.

Oberäknadt dessa allmänna grunder för afstyrkande, har jag dertill

äfven andra, om än äf jemförelsevis underordnad beskaffenhet.

Till en början finner jag i de kongl. propositionerna ej anförda

tillräckliga skäl eller utredningar för åldersklassernas ökande, särdeles i

afseende på beväringen, så länge en väsentligt ökad stam bibehålies.

Ej heller anföras tillfyllestgörande grunder för behöfligheten af det andra

beväringsuppbådet. Dessutom saknas stadganden om den ordningsföljd,

enligt hvilken de särskilda åldersklasserna skola uppkallas, och Indika

måste anses lika betryggande för befolkningen som nödvändiga för eu

god ordning inom hären.”

Vidare kan jag ej inse behofvet af nya stam truppers uppställande

i Norrland eller i allmänhet af ett särskildt försvar för denna landsdel,

då densamma numera genom flere jernvägslinier ettdera redan är eller

snart blir förbunden med rikets öfriga delar samt således lätteligen

från dem kan understödjas. Stammens ökande synes mig derjemte så

mycket mindre lämpligt, som den nu ifrågasatta utvidgningen af värn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o åt.

pligten, enligt regeringens eget medgifvande, blott är att betrakta såsom

en förberedande åtgärd för öfvergången, inom kort, till den rena värnpligtshären

utan stam.

Dernäst måste jag anse höjandet af bevillningen för jordbruksfastighet,

utöfver- den för annan fastighet stadgade, vara grundad på

origtiga antaganden och föreställningar.

Derjemte måste indelningsverkets bibehållande såsom militärbörda,

utan samtidigt fixerande af denna bördas storlek, förr eller senare föranleda

ett sådant ökande af den kostnad, som minskar fördelarne af afskrifningen.

Slutligen synes mig, hvad beträffar hvitbetsbeskattningen, tiden nu

vara inne, då hvitbetssockertillverkningen tillräckligt länge varit skyddad

och nu blomstrar, att höja densamma.

På dessa samfälda grunder anser jag, att lagutskottet bort afstyrka

den kong! propositionen om ändringar i värnpligtslagen»;

af herr Wester: »Af herr statsrådets och chefens för kong! landtförsvarsdepartementet

utlåtande till statsrådsprotokollet den 14 sistlidne november

må med skäl kunna antagas, att vid nästkommande riksdags

början kan förväntas nådig proposition om fullständig ombildning af försvarsväsendet,

hvaremot efter mitt förmenande icke framhållits någon

omständighet, som gör det behöflig! att redan nu till ompröfning upptaga

föreliggande förslag till förändring endast i vissa delar af nuvarande

försvarsorganisation, hvarigenom väl betydelsefull förstärkning af försvaret

beredes, men som saknar flera vigtiga, för organisationens genomförande

i krigstid nödvändiga betingelser; och då bifall i mer eller

mindre vidsträckt mån till förevarande och öfriga i sammanhang dermed

för Riksdagen framlagda kongl. propositioner möjligen kan menligt inverka

på bedömandet af de ytterligare förslag Kongl. Maj:t kan finna

nödigt framlägga för att, äfven i den form försvarsorganisationen nu

har, bringa den till sådan utveckling, att vårt försvar må anses betryggande,

finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande

kongl. proposition, såvidt rörer ändringar i 1 §, 3 § 1 mom, 6 §, 27 §

1 mom., 28 §, 33 § 2 och 3 mom. samt 34, 58 och 53 §§ i värnpligtslagen»

;

samt af herr Näslund.

Härjemte har herr Lilienberg begärt få antecknadt, att han i följd

af sjukdom icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:65 Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885, än äfv s. 3 i texten