Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 46

1891-05-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1891:46, Lagutskottets Utlåtande N:o 46

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

9

N:o 46.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1891, kl. 7 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

17 kap. 10 § handelsbalken.

Ett vigtigt spörsmål, hvartill rättsförhållandet emellan myndling och

förmyndare gifver anledning, är frågan, huru länge myndlingen efter förmynderskapets

upphörande egen den förmånsrätt för sina hos en förutvarande

förmyndare innestående medel, som enligt 17 kap. 10 § handelsbalken, sådant

detta lagrum lyder genom förordningen den 8 oktober 1861, blifvit myndling tillerkänd.

Detta spörsmål finnes emellertid icke i gällande lag besvaradt. Ifrågavarande

lagrum torde nemligen närmast afse det förhållande, att förmyndaren

råkat i konkurs under förmynderskapets utöfning, och i 23 kap. 4 § ärfdabalken

meddelas endast bestämmelse om den tid, inom hvilken lemnad redovisning må

af myndling klandras. Vid sådant förhållande har lagskipare^ såsom framgår

af flere Kongl. Maj:ts domar, sett sig föranlåten förklara, att förmånsrätten

i fråga åtföljer myndlingens fordran, så länge denna hålles vid lif

(se Kongl. Maj:ts domar den 17 juni 1851 och den 29 maj 1854 i Backmans

handbok sid. 184 och 185). Den praxis, som sålunda utvecklat sig,

synes utskottet emellertid betänklig för den allmänna krediten och egnad

att föranleda missbruk af hvarjehanda slag. Hvarken ur principiel eller

praktisk synpunkt låter sig enligt utskottets förmenande en slik utsträckning

af förmånsrätt försvaras, och frågan synes endast böra gälla bestämmandet

af den tidpunkt efter förmynderskapets slut, då förmånsrätten bör

upphöra. I sådant afsende förtjenar att omnämnas, huru som lagberedningen

insitt förslag till ärfdabalk i 15 kap. 18 § upptog en bestämmelse af innehall

^ att, derest den myndig vordne låtit sin fordran stå inne längre tid än

ett år, sedan den genom oklandrad eller eljest godkänd räkning eller genom

dom blifvit stadgad, han icke vidare finge göra anspråk på förmånsrätt för

samma fordran. Enahanda bestämmelse meddelades ock i fråga om tillträBih.

till Likså. Prof. 1891. 7 Sami, 23 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

dande förmyndare eller målsman, som försummat att inom berörda tid utsöka

omyndigs fordran hos förutvarande förmyndare.

Nu har herr J. Ekland, — efter omnämnande af den retning, hvari

lagtillämpningen i förevarande ämne utvecklat sig, äfvensom huru fall förekommit,

då förmyndare begagnat myndlings medel i egen rörelse samt affärsvänner

till den förre, okunnige om detta förhållande, föranlåtits att bevilja

honom kredit i allt för stor utsträckning — uti eu inom Andra Kammaren

väckt och till lagutskottet hänvisad motion, n:o 86, föreslagit, att, i analogi

med föreskrifterna om förmånsrätt för ogulden ränta, ifrågavarande lagrum

måtte erhålla ett tillägg af innehåll, att förmånsrätt, som der stadgas, icke

skall ega rum »för längre tid än tre år från det myndling myndig blef, utan

att laga förfall styrkas kan.»

På sätt redan blifvit antydt, anser utskottet en inskränkning i afseende

å tiden för fortvaron af ifrågavarande förmånsrätt i den allmänna kreditens

intresse vara af behof påkallad. Motionären har emellertid icke beaktat,

att en tillämpning af den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade

förmånsrätt kan komma i fråga jemväl då förmynderskapet fortfar, men

öfverflyttas från en till annan person, som har att i förhållande till sin

företrädare bevaka myndlingens rätt eller då förmynderskapet upphör af

annan anledning än att myndling blifver myndig.

På grund af hvad sålunda blivit anfördt, har utskottet funnit sig böra,

i anledning af motionen, hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kong!. Magt anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan lagbestämmelse, hvarigenom

den i 17 kap. 10 § handelsbalken stadgade

förmånsrätt för omyndigs fordran begränsas till viss tid,

efter det förmynderskapet upphört.

Stockholm den 5 maj 1891.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:89 Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt ''motion om tillägg till 17 köp. 10 § handelsbälken. s. 27 i texten