Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889.

1891-04-06 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1891:34, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1891, kl. 3 e. ni.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1889.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Strömsholms slott.

§ I
(Rev.

-ber. pag. 14; — uti. pag. 377—379.)

Med förmälan att vid Strömsholms slotts räkenskaper saknats förteckning

å de statsverket tillhöriga inventarier, som å slottet funnes

förvarade, hafva revisorerne uttalat den mening, att sådan inventarieEib.

till Riksd. Prot. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 20 Häft. (N:o 34.) 1

Ang. felande

inventarieförteckning

vid slottets

räkenskaper.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

förteckning borde, i enlighet med hvad vid de öfriga kong], lustslotten

egde rum, hvarje år vara fogad vid ifrågavarande slottsräkenskaper.

Uti häröfver afgifven förklaring har ståthållareembetet vid Strömsholms

slott, med tillkännagifvande att större delen af de värderikaste

inventarierna, som förr förvarats å Strömsholms slott, på senare åren

förflyttats dels till Ulriksdals slott och dels till kongl. husgerådskammaren

i Stockholm, såsom skäl för inventaideförteckningens uteblifvande

anfört, att dylik förteckning icke något föregående år erfordrats

i gemenskap med redogörelsen, utan fördes inventarieförteckningen hos

ståthållareembetet, som årligen hos riksmarskalksembetet anmälde såväl

då några förändringar med möbler och inventarier under året blifvit

vidtagna, som ock då inga dylika egt rum.

Riksmarskalksembetet har, med öfverlemnande af ståthållareembetets

förklaring, tillkännagifvit, att riksmarskalksembetet ej haft något deremot

att erinra, samt för egen del tillagt, att, jemlikt föreskriften i

kong], brefven den 20 september 1841 och den 28 december 1872, i

början af hvarje år från riksmarskalksembetet till kammarkollegii granskning

insändes af vederbörande lemnade uppgifter å de inventarieförändringar,

som ej mindre vid Stockholms slott än äfven vid de kongl.

lustslotten under det förflutna året inträffat.

Statsutskottet, som i likhet med revisorerne anser, att inventarieförteckning

bör bifogas hvarje årsräkenskap, har emellertid, då vederbörandes

uppmärksamhet nu blifvit fäst å den ofullständighet, som i

sådant afseende i fråga om Strömsholms slottsräkenskap förekommit,

och då det alltså är att förvänta, att räkenskapen hädanefter varder i

anmärkta hänseendet fullständigad, endast velat förhållandet för Riksdagen
omförmäla.

Justitiedepartementet.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 16.)

Ang.kostnad^ Sedan Kongl. Maj:t den 3 december 1875 beslutat, att redaktionen

författnings- af Svensk författningssamling skulle ställas under chefens för justitiesaffvåndT

departementet inseende, samt genom kungörelse samma dag, angående

utgifvandet af Svensk författningssamling, förordna!, bland annat, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

3

bemälda departements chef egde meddela närmare föreskrifter i afseende

å verkställigheten af hvad i samma kungörelse stadgades, hade den 24 i

nämnda månad emellan honom, å kronans vägnar, och boktryckerifirman

P. A. Norstedt & Söner upprättats kontrakt angående tryckning och

utdelning af Svensk författningssamling, enligt hvilket kontrakt bemälda

boktryckerifirma tillförsäkrades, att för de exemplar af författningssamlingen,

hvilka, enligt gifna bestämmelser om den ordinarie utdelningen,

för statens räkning inlöstes, erhålla ersättning med 21/* öre per ark

och i förhållande dertill för del af ark samt att för häftning, då sådan

ifrågakomme, erhålla betalning enligt särskild öfverenskommelse; att för

exemplar af särskilda nummer, som tillfälligtvis inlöstes, erhålla tio öre

per ark; samt att såsom bidrag till kostnaderna för samlingens utdelande

erhålla två tusen femhundra kronor för årgång räknadt.

Jemte underrättelse härom hafva revisorerne, som inhemtat, att

detta kontrakt, hvari kontrahenterne förbehållits sex månaders uppsägningstid,

fortfarande lände till efterrättelse, meddelat, att de med

Svensk författningssamlings utgifvande förenade kostnader, hvilka enligt

kongl. brefvet den 31> mars 1876 utginge af det å andra hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier, expenser m. in., utgjort

år

1877 .....................................

............................... 36.557: 81.

»

1878 .....................................

............................... 30,751: 41.

))

1879 .....................................

............................... 39,009: 02.

))

1880 .....................................

............................... 35,676: 77.

))

1881 ....................................

............................... 49,352: 23.

))

1882 .....................................

................................ 44,342: 13.

»

1883 .....................................

............................... 32,740: 96.

»

1884 .....................................

................................ 41,530: 53.

))

1885 ....................................

............................... 39,496: Öl.

))

1886 ....................................

................................ 40,993: 51.

»

1887 .....................................

................................ 58,284: 90.

»

1888 .....................................

................................ 39,280: 60.

))

1889 .....................................

1 betraktande af den utveckling boktryckeriverksamheten i hufvudstaden

vunnit under den tid, som förflutit efter upprättandet af omförmälda

kontrakt, hafva revisorerne ansett, att nedsättning skulle kunna

åvägabringas i de betydliga belopp, som enligt kontraktet för berörda

ändamål årligen utgifvas; och ehuru nödvändigt vore att, om än med

något ökade kostnader, förskaffa garanti för ett noggrant och omsorgsfullt

utförande af ett så vigtigt arbete som det ifrågavarande, ville revi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

sorerne dock ifrågasätta, huruvida icke den åsyftade nedsät.tningen i

kostnaderna möjligen skulle kunna vinnas derigenom, att anbud å arbetets

utförande blefve äfven från andra boktryckerier infordrade, en åtgärd,

som stode i öfverensstämmelse med de i kongl. kungörelsen den

10 maj 1889 meddelade föreskrifter angående leveranser och arbeten

för statens behof.

Enligt i justitiedepartementet vunnen upplysning har ännu ingen

åtgärd vidtagits i det af revisorerne antydda syfte, men lärer frågan

vara föremål för närmare utredning; hvilket utskottet ansett sig böra

för Riksdagen

anmäla.

Fångvårdsstyrelsen.

§ 3-

(Rev.-ber. pag. 28—31; — uti. pag. 380—385).

Ad!rnåsiför • ^ Sransknmg a^ utgifterna för fångtransporten hade revisorerne

fångtransport iakttagit, att i vissa fall, särskildt inom Elfsborgs län, utgått ersättning

ten. för fånges förande med skjuts, ehuru hela eller större delen af vägen

kunnat tillryggaläggas å jernväg. Tillika hade revisorerne funnit att,

då skjuts begagnats, den reseersättning, som fångförarne egde åtnjuta,

vore allt för hög; och särskildt hade revisorerne fäst uppmärksamheten

derå, att fånggevaldiger vore berättigad erhålla ersättning för transport

af reseeflfekter i fall, då sådan ersättning ej syntes vara erforderlig.

Genom utsträckt användande af jernvägslägenhet för fångforsling

syntes, enligt revisorernes åsigt, ej oväsentliga besparingar i de högst

betydliga utgifter, hvilka utginge för fångtransporten, kunna åstadkommas,

ej allenast på grund af det billigare befordringssättet utan

äfven genom den indragning i fångbevakningen, som genom dylikt transportmedels

användande borde kunna göras, och då skjuts nödvändigtvis

måste för långtransporten begagnas, ansåge revisorerne, att den till

fånggevaldiger utgående ersättning skäligen kunde i någon mån nedsättas.

För vinnande af det mål, revisorerne ant.ydt, eller ett nedbringande

af kostnaderna för fångtransporten, erfordrades, enligt revisorernes me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 34.

5

ning, en genomgripande förändring af organisationen i sin helhet för

fångforslingen inom riket.

Jemte meddelande af en tablå till utvisande af fångtransportkostnaden

under åren 1878—1889 har fångvårdsstyrelsen uti ett med anledning

af revisorernes omförtnälda, framställning afgifvet utlåtande anfört,

att enligt denna tablå transportkostnaden för hvarje nykommen

fånge uppginge för år 1889 till 13,G3 kronor och i medeltal för nämnda

tolf år till 14,42 kronor och att, vid det förhållande att väl icke alla

nykomne till häkte införts med fångtransport, men deremot en stor

del af de i häkte redan intagne fångar blifvit derefter afförde till ransakning

eller eljest på transport afsände, sistnämnda två siffror jemväl

borde få gälla som uttryck för medeltransportkostnaden för hvarje forslad

fånge.

Om ock fångtransportkostnaderna, hvilka för år 1889 utgjorde

sammanlagdt 268,717 kronor 89 öre, i och för sig betraktade, uppginge

till afsevärda summor, måste dock, enligt hvad fångvårdsstyrelsen vidare

yttrat, medgifva?, att de, jemförda med antalet forslade fångar,

icke stälde sig synnerligen höga, helst i ett land med så stor utsträckning

som vårt, der ofta nog vid fångforsling betydliga våglängder tillryggalades.

Styrelsen har vidare erinrat, hurusom Kongl. Maj:t för fångforsling

å statens jernvägar redan genom kongl. brefvet den 25 november 1863

meddelat bestämmelser samt sedermera den 30 april 1881 derför utfärdat

fullständig taxa. Hvad anginge de enskilda jernvägarne, hade

styrelsen den 16 november 1875 hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om stadgande jemväl för dem af vissa allmänt gällande bestämmelser

angående fångforsling derå, men Kongl. Maj:t hade enligt bref den 30

april 1881, efter det utlåtande i ärendet inhemtats såväl af jernvägstrafikstyrelsen

och fångvårdsstyrelsen som af styrelser för enskilda jernvägar,

funnit skäl icke vara för handen att då meddela några dylika

bestämmelser, utan hade Kongl. Maj:t förklarat, att fångvårdsstyrelsen

egde fortfarande såsom dittills träffa aftal med styrelser för de enskilda

jernvägarne angående verkställande af fångforsling, äfvensom att på styrelsen

skulle ankomma att, der sådant ansåges nödigt, hos Kongl. Maj:t

göra framställning om fastställandet af särskilda bestämmelser i nämnda

hänseende att gälla för vissa jernvägar.

De utvägar, som sålunda erbjudit sig till fångtransporternas ändamålsenliga

ordnande, hade styrelsen städse varit angelägen att tillgodogöra.

Sålunda hade styrelsen icke blott, så fort nya bandelar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

blifvit af staten färdigbyggda och för trafik upplåtna, med skyndsamhet

vidtagit åtgärder i berörda syfte, utan jemväl, i den mån som enskilda

jernvägar tillkommit och visat sig vara af betydelse för fångars forsling,

föranstaltat om aftal genom vederbörande länsstyrelser angående

deras användning för nämnda ändamål. Dock måste gifvetvis, oberoende

af de sålunda fogade anstalterna, alltid förekomma en hel del

fall, då forsling af häktad person af en eller annan anledning icke kunde

eller borde uppskjutas till dess sådan jernvägslägenhet inträffade, hvarmed

han kunde fortskaffas, i hvilket afseende styrelsen framhållit, att

fångforsling såväl å statens som i allmänhet äfven å de enskilda jernvägarne

endast finge ske med vissa tåg.

Hvad särskildt Elfsborgs län beträffade, från hvars fångvårdskostnadsliqvider

revisorerne velat hemta stöd för sin åsigt, att jernvägarne

icke i önskvärd mån användes för fångars forsling, har styrelsen upplyst,

att sådan på grund af ingångna aftal verkstäldes å Uddevalla—

Venersborg—Herrljunga, Herrljunga—Borås samt Bergslagernas och

Fredrikshald—Sunnan! inom nämnda län gående jernvägar. Styrelsen

ansåge sig för öfrigt böra framhålla, att om ock ett eller annat fall

kunde uppvisas, då fångtransport skett med skjuts, ehuru den lämpligare

kunnat ske med annat fortskaflfningssätt, sådana transporter dock

utgjorde ett högst obetydligt fåtal i förhållande till den stora mängden

inom rikets olika delar verkstälda fångforslingar. Dertill komme, att

dylika transporter väl uteslutande egt rum i fall, när å landsbygden

häktad person forslats till närmaste förpassningsort genom kronobetjeningen,

öfver hvilken styrelsen icke hade att direkt förfoga. Emellertid

hade styrelsen förnyade gånger, vid förekomna anledningar, hos Kongl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande anhållit om åtgärder i syfte

såväl att i möjligaste mån sätta de extra fångtransporterna i förbindelse

med de å jernvägarne anordnade ordinarie transporterna som

att i öfrigt, då så lämpligen kunde ske, fångforsling måtte med jernväg

verkställas. Såsom hos styrelsen förvarade handlingar utvisade,

hade styrelsens revision icke underlåtit att med uppmärksamhet följa

frågan angående fångtransporternas verkställande i de olika orterna

på det för kronan fördelaktigaste sätt, dervid i detta hänseende upprepade

anmärkningar blifvit af revisionen gjorda och af styrelsen till

behandling upptagna.

Hvad emellertid vidkomme den af Riksdagens revisorer uttalade

åsigt, att jernvägarnes användning för, fångars forsling skulle medföra

väsentliga besparingar i de för dylik forsling erforderliga kostnader,

ansåge sig styrelsen böra göra den anmärkning, att om ock detta anta
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34

7

gande kunde anses obetingadt gälla med afseende å statens jernvägar,

hvilka också öfverallt, der de funnes att tillgå, begagnades för fångars

transport, den besparing i utgift, som kunde vinnas genom forslingens

verkställande å enskild jernväg, mången gång i följd af den högre ersättning,

som i allmänhet af dylik jernväg betingades, vore mindre afsevärd.

I sådant afseende ville styrelsen erinra om de vilkor för fångforslingars

bestridande, som af styrelserna för vissa enskilda jernvägar

blifvit ifrågasatta i deras ofvan omförmälda utlåtanden i fråga om allmänna

bestämmelsers utfärdande för fångars forsling å de enskilda banorna.

Beträffande slutligen revisorernes uttalande derom, att fångförare

vore berättigad till ersättning för transport af effekter i fall, då sådan

ej syntes behöflig, samt att den ersättning, som fångförare egde åtnjuta,

då skjuts begagnades, vore allt för hög och borde kunna i någon mån

nedsättas, har styrelsen nämnt, att dylika ersättningar utginge enligt

gällande skjutsstadga och Kongl. Maj:ts vid olika tillfällen meddelade

bref och beslut, hvarjemte med afseende å så väl berörda ersättningar

som revisorernes uttalande att möjligen, i och för fångtransportkostnadernas

nedbringande, en genomgripande förändring erfordrades

i organisationen i dess helhet för fångars forslande, styrelsen meddelat,

att styrelsen, som redan den 18 januari 1889 upptagit till utredning

frågan angående regleringen uf fånggevaldigerstjensterna, hade för afsigt

att, i sammanhang med blifvande förslag i sagda ärende, jemväl behandla

frågan om fångförares aflöningar och de ersättningar, som i öfrigt

borde dem tillkomma.

Utskottet har till eu början velat erinra, att, då fångvårdsstyrelsen

i sitt ofvannämnda utlåtande angifvit, att kostnaden för fångars transport

i medeltal för år 1889 kunde anses utgöra 13 kronor 63 öre för hvarje

fånge, styrelsen såsom grund för sin beräkning utgått från antalet under

året nykomne fångar; men då i detta antal, utgörande 19,715, intagits

jemväl sådane nykomne fångar, som i saknad af tillgång till böters

gäldande införts i häkte för undergående af förvandlingsstraff, synes

styrelsens beräkning i någon mån vilseledande, enär transporten af sistnämnde

fångar, för år 1889 utgörande 13,647, kan antagas i regeln

hafva föranledt obetydliga, ofta inga kostnader, ett antagande, som särskilt

gäller de i Stockholms ransakningsfängelse och Göteborgs länsfängelse

intagne bötessittare, hvilkas antal år 1889 uppgick till 6,911.

Hvad sjelfva hufvudfrågan vidkommer, så och då kostnaden för

fångtransporten, såsom ofvan antydts, uppgår till afsevärdt belopp och

ett nedbringande af denna kostnad synes önskvärdt samt, på sätt revi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Ang. kronoarbetsstationen

å

Tjurkö.

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

sorerne anfört, och äfven af fångvårdsstyrelsens yttrande i ämnet framgår,

fångtransporten i vissa fall skett med skjuts, ehuru den lämpligare

kunnat ske med annat fortskaffningsmedel och sålunda medfört större

kostnad än som vederbort, har utskottet ansett Kongl. Majrts uppmärksamhet

böra fästas å förevarande angelägenhet, på det att, om sådant

efter närmare utredning af frågan belinnes vara af förhållandena påkalladt,

en förändring i organisationen af fångforslingen i dess helhet

må genomföras.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru vida åtgärder lämpligen må kunna vidtagas till

fångforslingens anordnande på sådant sätt, att kostnaderna

för densamma må kunna nedbringas.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 31; — uti. pag. 385—387.)

Angående sysselsättandet af de å kronoarbetsstationen å Tjurkö intagne

försvarslöse är, enligt hvad revisorerne meddelat, den 9 juli 1877

emellan fångvårdsstyrelsen och konsulen F. H. Wolff upprättadt kontrakt,

enligt hvilket det åligger arbetsentreprenören att utan någon kostnad

för fångvården i godt skick underhålla de honom tillhöriga byggnader

och lägenheter, hvilka upplåtas till fångvårdsstyrelsens disposition, samt

att, i den mån ökad styrka gör sådant nödvändigt, uppföra och bereda

erforderliga logement och bostäder för manskap och befäl.

Revisorerne, som besökt nämnda arbetsstation, hafva med anledning

deraf meddelat att, ehuruväl arbetsentreprenören icke syntes kunna tillförbindas

att för ifrågavarande arbetspersonal, hvilkens sysselsättande

för entreprenörens räkning vore beroende af förenämnda kontrakt, deri

kontrahenterne tillförsäkrat sig ett års uppsägningstid, bygga logement

med den fullständiga inredning, som kunde anses lämplig i statens för

eu oafbruten följd af år afsedda fängelsebyggnader och det ej heller

borde ifrågakomma, att staten skulle å ofvanberörda, enskild person tillhöriga

område uppföra fullt tjenliga och tidsenliga byggnader för tvångsanstaltens

behof, de dock icke ansett sig böra underlåta att fästa uppmärksamheten

å det otillfredsställande skick, hvari de för arbetsman
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

9

skåpets inrymmande å Tjurkö uppförda byggnader befunne sig; och hade

revisorerne funnit så mycket större skäl att nu fästa uppmärksamheten

å detta förhållande, som Riksdagens år 1884 församlade revisorer, med

anledning af det besök, de gjort å omförmälda plats, framhållit, att anordningar

borde vidtagas till åstadkommande af förbättring i berörda

lokaler, utan att, så vidt revisorerne kunna inhemta, åtgärder vidtagits i

det antydda syftet.

Enligt ofvan åberopade kontrakt af den 9 juli 1877 skulle hvarje

dagsverke, så af arbetsföre som af mindre arbetsföre, af entreprenören

godtgöras fångvården med tjugusex öre, hvarjemte entreprenören vore

förbunden erlägga öfverbetings- och flitpenningar till manskapet i enlighet

med de bestämmelser, som med afseende å manskapets arbetsskicklighet

och flit m. in. ansåges lämpliga och af arbetsstationens föreståndare

godkändes. Då, enligt hvad revisorerne inhemtat, dessa flitpenningar

uppginge till betydliga belopp, hade revisorerne velat uttala den åsigt,

att någon förhöjning borde kunna betingas i det till statsverket utgående

dagsverkspriset, äfven om någon minskning i flitpenningarne deraf skulle

föranledas.

Vid besöket å ifrågavarande kronoarbetsstation hade revisorerne

slutligen iakttagit, att frie arbetare sysselsattes med stenarbeten i

omedelbar närhet till de stengårdar, der krorioarbetskarlarne arbetade,

samt att, till följd deraf och med anledning af arbetets anordning i

öfrigt, kommunikation emellan de frie arbetarne och arbetsmanskapet å

stationen icke kunnat förebyggas; hvilket oegentliga och mot särskild, i

förenämnda kontrakt intagen bestämmelse stridande förhållande revisorerne

ansett sig böra anmärka.

Uti sitt ofvannämnda utlåtande har fångvårdsstyrelsen i fråga om

berörda logementers otillfredsställande skick anfört, att, sedan Riksdagens

år 1884 församlade revisorer fäst uppmärksamheten på enahanda förhållande,

styrelsen uti ett den 12 december nämnda år deröfver afgifvet

utlåtande meddelat, hurusom direktören vid stationen i infordradt yttrande

anfört, att sofrummen, hvilka vore byggda enligt af fångvårdsstyrelsens

byggnadschef uppgjorda och af styrelsen godkända ritningar, efter en

genomgående reparation år 1882 befunnes så ändamålsenliga, som de,

enligt direktörens förmenande, kunde blifva, om i betraktande toges,

att byggnaderna endast vore af provisionel natur och af enskild entreprenör,

som åtagit sig kronoarbetskarlarnes sysselsättande, uppförda, i

följd hvaraf vid desamma icke kunde fästas sådana anspråk, som på

byggnader, uppförda af staten; — att, hvad kubikinnehållet i sofrummen

vidkomme, detta syntes vara tillfredsställande, då antalet kronoarbets
Bih.

till Rilcsd. Prof. 18.91. 4 Samt. 1 Afd. 20 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

karlar hölle (sig vid en siffra af omkring 300 man, och om i betraktande

toges, att rummen genast på morgonen rengjordes och vädrades

samt manskapet under dagen icke dér uppehölle sig mer än en timme,

under hvilken tid derförutom middagsmåltiden intoges i annan lokal,

hvadan alltså luften i rummen hunne fullt renas, så att, då manskapet

klockan 8 på aftonen inkomme, ej någon förskämd luft sedan morgonen

der funnes qvar; — att logementerna innehölle 86,268,80 kubikfot,

hvilket, fördeladt på 300 man, gjorde omkring 290 kubikfot luft per

man, samt att, då vid tiden för kasernens byggande det i Sverige för

äldre soldatkaserner vanligaste kubikinnehållet per man var omkring 303

kubikfot, vid jemförelse mellan sådana kaserner och logementerna å Tjurkö

skilnaden syntes vara obetydlig, särdeles som manskapet vanligen flere

timmar på dagen vistades inom soldatkasernen; på grund hvaraf allt

styrelsen ansåge några särskilda anordningar till logementernas förbättring

icke vara erforderliga. — 1884 års statsutskott och Riksdag hade också

delat denna uppfattning och ansett revisorernes framställning icke påkalla

någon åtgärd.

Sedan denna tid hade manskapets numerär, som år 1884 höll sig

vid en siffra af 300 man, allt mera nedgått och uppginge numera endast

till omkring 200 man, i följd hvaraf kubikinnehållet luft på hvarje man,

som år 1884 utgjorde cirka 290 kubikfot, nu utgjorde omkring 430

kubikfot, och då härtill komine att, om det förslag i fråga om utsträckt

tillämpning af straffarbetes verkställighet i enrum, som af styrelsen den

24 april 1889 blifvit afgifvet och för närvarande vore beroende på

Kong!. Maj:ts pröfning, skulle komma att godkännas, stationen å Tjurkö

skulle komma att såsom sådan upphöra och manskapet förflyttas till

centralfängelset i Karlskrona, numera än mindre skäl än år 1884 syntes

förefinnas att vidtaga någon åtgärd i det af revisorerne angifna syftet.

Enligt hvad styrelsen inhemtat hade emellertid arbetsentreprenören efter

tiden för revisorernes besök företagit honom åliggande reparation, rengöring

och målning af logementer.

Vidkommande derefter den ifrågasatta höjningen i dagsverkspriset,

så hade styrelsen infordrat yttrande från arbetsentreprenören, huru vida

han icke skulle vara villig att höja den i nu gällande kontrakt bestämda

dagsverksersättningen; och hade han med anledning deraf anfört, att,

då kongl. reglementet angående arbetspremier vid de centrala straffoch

tvångsarbetsanstalterna i riket den 24 oktober 1890, som icke obetydligt

begränsade kronoarbetsmanskapets arbetsförtjenst, otvifvelaktigt

komme att minska de skickligaste karlarnes arbetslust och således skulle

medföra den verkan, att entreprenören finge mindre arbete utfördt än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

11

hvad eljest blefve fallet; då dessutom antalet kronoarbetskarlar de senare

åren knappast uppgått till 200 man, hvaraf blott cirka 140 å 150 varit

anstälde i hans arbeten, men byggnaderna för såväl manskap som befäl

varit afsedda för 400 man och genom räntor och underhåll för dessa

dyrbara anläggningar stora omkostnader för hvarje år måste uppstå; då

konkurrensen i stenhuggeriindustrien under senaste tiden betydligt ökats;

och då entreprenörens utgifter i dagsverksafgifter och premier för förenämnda

arbetsstyrka jemte räntor å byggnaderna, reparationer och transportkostnader

årligen utgjort cirka 60,000 kronor — det vore honom

omöjligt att för närvarande betala högre dagsverksafgift. — Med afseende

å denna entreprenörens förklaring och i betraktande af det läge,

i hvilket, såsom ofvan blifvit yttradt, frågan om stationens qvarblifvande

å Tjurkö befunne sig, hade styrelsen ansett revisorernes framställning i

denna del icke böra till någon åtgärd föranleda.

Hvad slutligen anginge den af revisorerne anmärkta kommunikation,

som skulle ega rum mellan frie arbetare och kronoarbetsmanskapet, så

hade direktören vid stationen i infordradt yttrande bestrida att sådan

kommunikation förekommit, och meddelat, att anordningarna vid arbetena

också vore af beskaffenhet att förebygga all gemenskap mellan frie

arbetare och arbetsmanskapet; och hade styrelsen endast att härtill foga

den upplysning, att styrelsen senast i skrifvelse den 28 mars 1887 meddelat

direktören föreskrift att förekomma obehörig gemenskap emellan

tvångsarbetsfångarne och det fria arbetsmanskapet.

Med anledning af revisorernes meddelande derom, att de för inhysande

af kronoarbetsmanskapet å Tjurkö anordnade byggnader befinna

sig i ett otillfredsställande skick, har utskottet, som föreställer sig, att

revisorernes framställning i denna del afser ett uttalande derom, att de

lokaler, i hvilka manskapet är förlagdt, icke äro i sanitärt hänseende

ändamålsenliga, velat uttala den mening, att det synes oegentligt, att

de å denna anstalt intagne, enligt lagen angående lösdrifvares behandling

samt fattigvårdsförordningen dömde personer underkastas sämre

förhållanden än dem, som beredas de i rikets fängelser förvarade fångar,

hvilka der undergå straff för begångna brott.

Likaledes har utskottet, sedan revisorerne upplyst derom, att arbetet

vid ifrågavarande station är så anordnadt, att kommunikation emellan

frie arbetare och arbetsmanskapet å stationen icke kunnat förebyggas,

velat uttala önskvärdheten deraf, att åtgärder måtte vidtagas till berörda

missförhållandes rättande.

Då emellertid, enligt hvad fångvårdsstyrelsen i sitt förenämnda

utlåtande meddelat, arbetsentreprenören, efter tiden för revisorernes besök

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, företagit honom åliggande reparation,

rengöring och målning af stationens logementer samt, på grund af hvad

styrelsen vidare anfört, utsigt förefinnes, att stationen å Tjurkö kommer

att såsom sådan upphöra och manskapet förflyttas till centralfängelset i

Karlskrona, anser utskottet någon särskild åtgärd från Riksdagens sida

icke böra i detta ärende för närvarande påkallas, men har velat förhållandet

för Riksdagen

omförmäla.

Arméförvaltningen.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 66; uti. pag. 388—390).

stänkande''^ . grund af ett emellan arméförvaltningens artilleridepartement och

eu på grund aktiebolaget Atlas den 23 mars 1889 upprättadt kontrakt skulle bolaget,

leveranT/ör- hvad revisorer meddelat, före den 1 oktober samma år till kro
suttet

vite. nan leverera 16 stycken ammunitions- och 20 stycken redskapsvagnar

för 700 kronor stycket. I § 8 af detta kontrakt hade intagits följande

bestämmelse: »Skulle den nu kontraherade leveransen icke vara i allo

fullgjord inom stadgad tid, vare kongl. arméförvaltningen berättigad anskaffa

det bristande antalet fordon på bolagets bekostnad, i afseende å

såväl möjligen blifvande högre anskaffningskostnad, som den kostnad i

öfrigt, hvilken genom föranstaltande af skyndsamt fullgörande af hvad

som brister förorsakas kan; och böte bolaget i sådant fall sex (6) procent

af de icke levererade fordonens värde efter nu öfverenskommet pris».

Enligt arméförvaltningens beslut den 18 september 1889 hade bolaget

erhållit anstånd med leveransen till den 15 november samma år;

men densamma hade emellertid fullgjorts på det sätt, att först den 12

nästföljande december levererats 4 ammunitions- och 5 redskapsvagnar

samt den 16 i sistnämnda manad 12 ammunitions- och 15 redskapsvagnar.

Till följd af ofvanberörda bestämmelse skulle bolaget alltså hafva varit

skyldigt att bota 6 procent af de inom föreskrifna tid icke levererade

fordonens värde, eller 378 kronor för den första och 1,134 kronor för

den senare leveransen. Artilleridepartementet hade dock, enär upplyst

blifvit, att kronan ej vållats någon skada eller annan olägenhet i följd

af leveransens försenande, utan afdrag anordnat beloppen, nemligen 6,300

kronor för den ena och 18,900 kronor för den andra leveransen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

13

Detta förhållande hafva revisorerne anmärkt, under erinran att det

vore af vigt att, der ej särskilda omständigheter i vissa fall kunde föranleda

undantag, de för kronans räkning upprättade leveranskontrakten noggrant

tillämpades, på det ej den uppfattning måtte göra sig gällande,

att kontrakt med kronan skulle kunna brytas med mindre risk än aftal

enskilda personer emellan.

Ett ytterligare skäl för kronan att i fall sådana som ifrågavarande

icke efterskänka böter syntes revisorerne ligga i den omständighet, att

serafiinerlasarettet, som, på grund af kongl. brefvet den 23 augusti 1854,

egde tillgodonjuta rätt till de för försummade persedelleveranser för

landtförsvaret ålagda böter, derigenom undandragits eu detsamma rätteligen

tillkommande intägt.

I häröfver afgifvet utlåtande har arméförvaltningen å artilleridepartementet

anfört, att med den leverans, hvarom här vore fråga, väl varit

afsedt att för positionsartilleriets räkning anskaffa erforderlig materiel,

men att, då begärda anslagsmedel till uppsättande och utbildande af eu

positionsartilleritrupp af Riksdagen förvägrats, manskap ännu saknades

för denna materiels behöriga handhafvande. Då, till följd häraf, hinder

mött för öfningars anställande med ifrågavarande materiel och sålunda

någon skada eller olägenhet ej kunde sägas hafva uppstått af dröjsmålet

med leveransernas fullgörande, samt enär, enligt 35 § 3 mom. af kongl.

kungörelsen den 10 maj 1889, angående tillämpning under viss tid af

förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende,

vederbörande myndighet lemnats full befogenhet att, med hänsyn

till förekommande omständigheter, eftergifva försuttet vite i sin helhet

eller till någon del, hade i förevarande, liksom i flera liknande fall, arméförvaltningen

funnit sig kunna eftergifva de stadgade böterna, helst eu

sådan eftergift syntes ega stöd i Kongl. Maj:ts beslut den 13 maj 1887,

hvarigenom, på ansökning af Finspongs aktiebolag, bolaget delvis befriats

från böter, som arméförvaltningens artilleridepartement ådömt bolaget

för försenade kanonleveranser, samt för öfrigt stå i öfverensstämmelse

med de åsigter om bötesstraffens sparsamma användande, som särskildt

framhållits af de komitergde, hvilka haft i uppdrag att framlägga förslag

till ofvanberörda ändrade föreskrifter rörande upphandlings- och entreprenadväsendet.

Härvid hade arméförvaltningen tillika framhållit, hurusom, till följd

af Riksdagens vid beviljandet af anslagsmedel till krigsmateriel uttalade

önskan om materielens anskaffning från inhemska verkstäder, förvaltningen

vid sådana beställningars effektuerande vore uteslutande hänvisad

till det fåtal industriidkare, som inom landet tillverkade så beskaffad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

materiel, samt att då en ensidig tillämpning af de för försenad leverans

meddelade vitesbestämmelser, hvilka ansetts icke böra ur leveranskontrakten

uteslutas, befarats kunna, synnerligast i händelse af deras

tillämpning i sådana fall, då dröjsmålet icke förorsakat någon olägenhet,

hos de få verkstadsegare, som här funnes att tillgå, förorsaka obenägenhet

att, sedan de straffats med böter, inkomma med tillverkningsanbud

T-_ arméförvaltningen, som genom sådana anbuds uteblifvande skulle råka

i icke ringa svårighet och bryderi vid beställningars utförande, äfven

ansett denna omständighet vara af beskaffenhet att noga böra tagas i

öfvervägande i de fall, då, såsom nu, försummade leveranser förelegat

och således fråga uppstått om vitesbestämmelsernas tillämpning.

Lika med revisorerne ansåge arméförvaltningen det vara af största

vigt, att bestämmelserna i de för kronans räkning upprättade leveranskontrakten

noggrant tillämpades, och förvaltningen komme att framgent

som hittills med omsorg vaka öfver ingångna förbindelsers noggranna

uppfyllande; men oberoende häraf syntes dock den kontraherande myndigheten

fortfarande böra, till fördel, enligt arméförvaltningens tanke,

såväl för det allmänna som det enskilda, lemnas fri och öppen rätt att

i fall, der dröjsmål med leverans förekoinme, utan hinder af meddelade

vitesbestämmelser och allt efter sig företeende omständigheter bestämma,

om och i hvilken mån vite måtte kunna eftergifvas, äfven om derigenom

serafimerlasarettet någon gång kunde komma att gå i mistning af den

inkomst, som eljest genom böternas utkräfvande skulle tillfalla denna

välgörenhetsinrättning.

Ehuruväl utskottet delar revisorernes uppfattning om vigten af att

de för kronans räkning upprättade leveranskontrakt varda, äfven hvad

deri intagna vitesbestämmelser beträffar, noggrant tillämpade, har dock

utskottet, med afseende å hvad arméförvaltningen i detta ärende anfört,

ansett revisorernes omförmälda framställning icke böra till någon vidare

åtgärd

föranleda.

§ 6.

1

(Rev.-ber." pag. 69.)

gandeflf lilla . Med anledning af 1889 års statsrevisorers anmärkning i fråga om

bestämmelser itillämpningen vid vissa reseräkningars uppgörande af § 7 mom. 1 och

^reglemente eoc^ }2 mom> 1 * resereglemente af den 11 februari 1881 samt § 29 mom.

skjutsstadga. 2 i stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878, förklarade Riks
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

15

dagen i skrifvelse den 3 maj 1890 att, derest förenämnda författningars

ordalydelse i de åberopade paragraferna kunde lemna rum för en till

missbruk ledande tolkning, det vore af vigt, att dessa stadganden så

ändrades, att tydliga föreskrifter blefve meddelade angående den ersättning,

hvilken för tjensteresor i sådana fall, som de af revisorerne omförmälda,

rätteligen borde utgå; och anhöll Riksdagen att Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke en förtydligande ändring uti

ifrågavarande stadganden måtte i det af Riksdagens revisorer antydda

syfte vidtagas.

Jemte erinran härom hafva revisorerne nu omförmält, att vid granskning

af 1889 års redogörelse öfver anslaget till rese- och traktamentspenningar

under fjerde hufvudtiteln äfven under revisionsåret missbruk

af förenämnda art i flera fall iakttagits; och hafva revisorerne såsom

exempel härpå redogjort för reseräkningar, som af förrättningsmän afgifvits

med anledning af ekonomiska besigtningar af soldattorp vid

Vestgöta-Dals regemente.

Enligt hvad utskottet inhemtat har Kongl. Maj:t anbefalt kammarrätten

och statskontoret att afgifva yttrande öfver Riksdagens ofvan omförmälda

skrifvelse, men lärer sådant yttrande ännu icke hafva till Kongl.

Maj:t inkommit; och då förevarande fråga alltså är under utredning,

anser utskottet revisorernes nu gjorda framställning icke böra till någon

särskild åtgärd föranleda; hvilket utskottet velat för Riksdagen

anmäla.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 72; uti. pag. 405.)

Vid granskning af räkenskaperna rörande anslaget till rese- och Ang. hompanitraktamentspenningar

under fjerde hufvudtiteln hade revisorerne vidareBjBJ“yär resor

funnit, att en löjtnant, boende inom Jönköpings lifkompanis område,

hvilken såsom kompaniombud närvarit vid tre laga syner å soldattorp52/"e,)“.®°

tillhörande Vestra härads kompani, bekommit ersättning jemväl för den

del af resorna till och från förrättningarna, som fallit utom sistnämnda

kompanis stånd.

Då emellertid kongl. kungörelsen den 11 februari 1881 angående kostnadsersättning

till militäre, landsstats- och ecklesiastike tjensteman för

en del resor inom tjenstgöringsdistrikten i § 4 föreskrefve, bland annat,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ang. förändring

i förandet

af krigsskolans

räkenskaper.

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

»att för officerare och underofficerare, hvilka äro boende utom kompaniets

eller för staben utom regementets stånd, ersättningen skall utgå

endast för den del af vägen, som ligger inom gränsen för kompaniets

ellei regementets stånd», hade revisorerne anmärkt ofvanberörda förhållande.

• ^ häröfver afgifvet utlåtande har landshöfdingeembetet i Jönköpings

län anfört, att, om än, såsom revisorerne anmärkt, af förbisende

till en inom lifkompaniets område boende löjtnant ersättning för resa

inom Vestra, härads kompani utgått jemväl för den del af färden, som

fallit utom sistnämnda kompanis stånd, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dock, vid det .förhållande att i revisionsberättelsen icke lemnats uppgift

om bemälde löjtnants hemvist och en del af Vestra härads kompaniområde,

Hemligen Forserums socken, tillhörde jemväl lifkompaniet, icke vore i

tillfälle att i anmärkta hänseendet afgifva vidare förklaring.

Då revisorernes anförda framställning berör ett förhållande, som,

sedan . uppmärksamheten derå blifvit fäst, måste antagas föranleda anmärkning

från vederbörande granskande embetsverks sida och i följd

deraf underkastas rättelse, har utskottet ansett sig endast böra hvad'' i

omförmälda afseende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Krigsskolan.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 76; — uti. pag. 406 och 407).

Enligt hvad revisorerne anfört, hade rörande användandet under år

-1889 dels af de till krigsskolan anvisade statsmedel och dels af elevernas

utgifter särskilda räkenskaperna bilagda stater blifvit af Kongl.

Maj:t den 23 november 1888 faststälda; och krigsskolans hufvudbok

åtföljdes af tvenne särskilda kassaräkningar, innefattande den ena redovisning

för anslaget enligt riksstat jemte skolans inkomster af arrenden,

hyror och ersättningsmedel m. m., och den andra redogörelse för elevafgifterna

och deras användning. Af dessa kassaräkningar inhemtades,

bland annat, att kostnaden för böcker och instrument, som anskaffats

för undervisningen, äfvensom en del kostnader för baler, för effekter,

som af elever förstörts eller skadats m. in. och hvilka alla kostnader

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

17

varit af beskaffenhet att de, enligt § 83 i det för skolan gällande reglemente

af den 14 augusti 1874 och faststäld stat, bort bestridas af

de deponerade elevafgifterna, emellertid afförts å statsmedelsräkningen,

som derefter, vid hufvudbokens afsilande, medelst omföring från redogörelsen

öfver elevafgifterna derför undfått godtgörelse. Enligt revisorernes

mening skulle det i väsentlig mån bidraga till ordning och öfverskådlighet

i redovisningen, om förefallande utgifter utan sådan omgång

direkt affördes i räkningen öfver det slags medel, som vore till deras

bestridande afsedda.

Chefen för krigsskolan, som häröfver afgifvit infordradt utlåtande,

har deri anfört, att i § 83 af krigsskolans reglemente stadgades,. bland

annat: »anskaffandet af för undervisningen nödiga böcker och ritmaterialier

m. m. ombesörjes af krigsskolan, men emot ersättning»; etc.

Denna bestämmelse afsåge att tillförsäkra eleverna tillhandahållandet på

ändamålsenligt sätt? af de specielt för undervisningen vid skolan erforderliga

böcker, instrument och modeller samt öfrig dithörande undervisningsmateriel.

En sådan anordning vore, hvad anskaffning af modeller

och dermed jemförliga materialier beträffade, af lätt insedda skäl

alldeles oundgänglig; och hvad anskaffningen af böcker och ritmateriaHer

m. m. beträffade, vore den för eleverna särdeles förmånlig och för

dem önskvärd, enär de utan densamma skulle tvingas att allt för högt

betala sina behof af ifrågavarande slag, beroende på den ringa afsättningen

i vårt land och inom vår fåtaliga armé af literatur m. m. afsedd

för den elementära officersutbildningen. En stor del af densamma hade

nemligen krigsskolans elever till sina enda eller så godt som enda afnämare

och måste med så ringa omsättning i och för sig ställa sig

jemförelsevis dyr. Skulle till den oundgängliga anskaffningskostnaden

läggas ett icke obetydligt förläggarearfvode m. m. dylikt, komme de

fåtaliga exemplaren i ett orimligt högt pris. Till förekommande häraf

hade krigsskolan ej sällan af författarne måst direkt inköpa hela upplagor

af dylika för hennes behof särskildt afsedda arbeten, hvithet på

en gång kräft större utgifter, som först småningom kunnat blifva krigsskolan

åter godtgjorda. Sammalunda hade ock förhållandet varit och

måste blifva vid inköp af dyrbarare modeller, hvilkas anskaffningskostnad

måste fördelas på eleverna af flere lärokurser, för att icke blifva

orättvist tryckande.

Äfven hade inträffat, att under dyrare tider den approximativt beräknade

pensionsafgiften icke räckt till samtliga de utgifter, som eleverna

bort vidkännas, i hvilka fall krigsskolan måst förskottera skilja.

till Rilesd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Åfd. 20 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

naden, till dess densamma vid elevernas afgång från skolan blifvit

kontant ersatt.

Dessa och flere andra förhållanden hade nödvändiggjort den anmärkta

bokföringen, hvilken, enär den vore lämpad efter krigsskolans

behof samt, då man kände dess orsaker och grunder, icke borde kunna

anses svår att öfverskåda, syntes chefen böra bibehållas.

Utskottet, som, i likhet med revisorerne, anser att det skulle lända

till tydlighet och öfverskådlighet i räkenskaperna, derest redogörelsen

för de till krigsskolan anvisade statsmedlen blefve fullständigt skild från

den redogörelse, som upptager elevafgifterna och deras användning,

har af sådan anledning funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru vida icke föreskrifter må böra meddelas till åstadkommande

af den af revisorerne ifrågasatta förändring

i förandet af krigsskolans räkenskaper.

Marinförvaltningen.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 95; uti. pag. 409 och 410.)

Ang. öfver-'' j riksstaten för år 1889 hade, enligt hvad revisorerne meddelat,

tvenne an^.reservationsanslagen till flottans nybyggnad och underhåll samt till

flottans öfningar blifvit uppförda,o det förra med 1,200,000 kronor och

det senare med 670,000 kronor. A anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll förefunnes vid revisionsårets början reservationer till belopp

af 33,133 kronor 34 öre. Under samma år hade emellertid icke blott

anslaget i dess helhet och reservationerna åtgått, utan jemväl derutöfver

för med anslaget afsedda ändamål användts ett belopp af 52,504 kronor

99 öre, hvilken, på grund af kongl. brefvet den 10 april 1890, uppförts

å anslagets besparingskonto såsom öfverbetalning. Alltså balanserade

anslaget vid revisionsårets slut med en skuld af 52,504 kronor 99 öre,

uppförd å nyssnämnda konto under rubriken »tillgångar vid årets slut,

öfverbetalning».

Hvad åter anginge anslaget till flottans öfningar, förefunnes redan

vid revisionsårets början en från föregående år balanserad öfverbetalning

af 79,496 kronor 51 öre. Under revisionsåret hade detta anslag

ytterligare öfverskridits med 28,975 kronor 45 öre, hvilket belopp, på

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

19

grund af ofvannämnda kongl. bref, likaledes uppförts å anslagets besparingskrage)

såsom öfverbetalning. Till följd deraf balanserade likaledes

detta anslag vid revisionsårets slut med en skuld af tillsammans

108,471 kronor 96 öre, uppförd å anslagets besparingskonto under rubriken

»tillgångar vid årets slut, öfverbetalning».

Dessa förhållanden både revisorerne ansett sig böra bringa till Riksdagens

kännedom.

Enligt hvad marinförvaltningen, med anledning af revisorernes anmärkningar

vid granskning af förvaltningens räkenskaper för år 1889,

anfört hade öfverbetalningen å anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll berott derpå, att Karlskrona stations andel af detta anslag

blifvit för ifrågavarande år öfverskriden. Anledningen dertill hade bland

annat varit, att eu del arbeten och anskaffningar, som af brist på medel

uppskjutits från föregående år, icke längre kunnat uppskjutas utan bort

under år 1889 utföras, oaktadt den stationen för året anvisade del af

anslaget icke blifvit med hänsyn jemväl till dessa utgifter beräknad,

samt att en del arbeten blifvit dyrare än som kunnat förutses vid upprättande

af förslaget till arbetsplan för året. Att utgifterna för underhållet

af byggnader och materiel af så betydande omfång som de, hvilka

flottan egde vid Karlskrona station, ett eller annat år öfverskrede den

lemnade medelsanvisningen, torde knappt med fog kunna anses synnerligen

anmärkningsvärd!. Då vid något föregående tillfälle sådant öfverskridande

egt rum, hade icke heller anmärkning derom från statsrevisionens

sida förekommit. Att förhindra den nu ifrågavarande öfverbetalningen

skulle icke hafva låtit sig göra utan att, till men för

flottans underhåll, inställa en ''del derför nödvändiga oeji redan påbörjade

arbeten. Den enda åtgärd som kunde vidtagas blefve derför, att Marinförvaltningen

anbefalde vederbörande ett noggrant iakttagande för

framtiden af sin skyldighet enligt gällande reglemente att. inkomma

med anmälan om motsedd öfverbetalning i tillräckligt god tid, för att

anordningar till öfverbetalningens förekommande måtte kunna eg a rum.

På grund häraf och då besparingar å öfriga anslag å 5:te hufvudtiteln

för år 1889 lemnade tillgång till den genom öfverbetalningen skedda

antecipation, som för öfrigt med ett senare års anslag till flottans nybyggnad

och underhåll blifvit betäckt, hemstälde marinförvaltningen,

att den gjorda anmärkningen icke borde till vidare åtgärd föranleda.

Då, såsom marinförvaltningen anfört, den å anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll gjorda öfverbetalningen redan blifvit betäckt,

synes någon vidare åtgärd med anledning af denna del af revisorernes

förevarande framställning icke böra ifrågasättas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

Hvad deremot beträffar den af revisorerne anmärkta öfverbetalningen

å anslaget till flottans öfningar, hvilken, enligt hvad revisorerne

meddelat, från föregående år belöpt sig till 79,496 kronor 51 öre och

under år 1889 ytterligare ökats med 28,975 kronor 45 öre samt sålunda

vid sistnämnda års slut uppgått till 108,471 kronor 96 öre, har utskottet,

som velat framhålla vigten deraf att ej dylika öfverbetalningar eller

antecipationer å bestämda anslag må ega rum, ansett hvad revisorerne

i detta hänseende anmärkt gifva anledning till framställning från Riksdagens

sida hos Kongl. Maj:t ej allenast i syfte att det af revisorerne

påpekade missförhållande må varda så fort sig göra låter undanröjdt,

utan äfven för undvikande af dylika öfverbetalningar för framtiden.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder till

återbringande af jemvigt i anslaget till flottans öfningar

samt till förekommande för framtiden af antecipationer

å samma anslag.

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

§ io.

(Rev.-ber. pag. 130’; — uti. pag. 417—419.)

dand/afZu- . Yid granskningen af Stockholms läns landsbok hade, enligt hvad i

slaget till exh-arevisionsberättelsen meddelas, revisorerne funnit, att af det till konungens

z“rlfribefallninSshafvandes förfogande stälda anslag till extra biträden hos

Stockholms länsstyrelsen ett belopp af 500 kronor tilldelats en pensionerad f. d.

län- landsstatstjensteman för, enligt ordalydelsen i konungens befallningshafvandes

beslut derom, det trägna och omfattande arbete, som af honom

förrättats under första hälften af år 1889. Då ändamålet med berörda

att, jemte det förefintliga behof af extra arbets
-

syntes vara,

anslag

krafter tillgodosåges, tillfälle bereddes de vid länsstyrelserna anstälde

extra ordinarie tjensteman till sådant arbete, hvarmed aflöning kunde

förenas, hade revisorerne ansett sig böra fästa uppmärksamheten å omförmälda

förhållande.

I anledning af denna framställning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län afgifvit yttrande och deri anfört, att läns
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

21

styrelsen, hvars första omsorg måste vara, att de i ständig och stark

tillväxt varande göromålen måtte kunna på bästa sätt skötas, trott berörda

anslag vara i första rummet afsedt för ett nöjaktigt bestridande

af göromålen. I den mån dermed kunde tillika beredas tillfälle att

lemna en uppmuntran åt de obefordrade extra tjenstemännen, vore

sådant visserligen äfven efter länsstyrelsens åsigt en god sak, men

hvarken de om anslagets användning meddelade föreskrifter eller det

knappt tillmätta anslaget både synts länsstyrelsen innebära annat, än

att det extra biträde, hvaraf länsstyrelsen vore i behof, borde anskaffas

på det för staten billigaste sätt. Denna uppfattning läge ock till grund

för länsstyrelsens senaste framställning till Kongl. Maj:t om höjdt anslag

till extra biträden. I berörda framställning af den 28 januari 1889

och som afsåge jemväl sistnämnda år hade länsstyrelsen utförligt redogjort

för göromålens betydliga tillväxt under senare tiden och för de

särskilda förhållanden, Indika inom detta län föranledde ett i jemförelse

med folkmängden vida högre antal ärenden än som förekomme i åtskilliga

folkrikare län, dervid betonande mängden af handräckningsärenden,

fattigvårdstvister, jordafsöndringar samt polis-, sundhets- och

andra ordningsmål. Länsstyrelsen hade vidare yttrat, att den redan då

ansåge förhållandena betinga anställande af en extra länsnotarie och

att det ej kunde dröja länge, innan detta blefve nödväiidigt, men att,

då länsstyrelsen icke ifrågasatte anslag till en dylik befattning, sådant

skedde med hänsyn dertill att länsstyrelsen egde tillfälle att erhålla ett

synnerligen värderikt arbetsbiträde af en f. d. landtstatsembetsman.

Länsstyrelsen hade derför tills vidare begärt endast 3,000 kronor om

året i anslag för ändamålet, men Kong]. Maj:t hade efter statskontorets

hörande genom bref den 21 juni 1889 beviljat endast 2,600 kronor för

hvartdera af åren 1889 och 1890.

I detta kongl. bref förekomme emellertid ingen antydan om att det

af länsstyrelsen omförmälda användandet af en f. d. landsstatsembetsman

såsom extra biträde mot betalning af ifrågavarande medel skulle

möta något hinder, och tack vare den omständigheten, att en sådan

utväg stått länsstyrelsen öppen, hade de för förenämnda båda år beviljade

medlen varit för ändamålet tillräckliga. Då länsstyrelsen nu gjorde

särskild framställning till Kongl. Maj:t om anslag till extra biträden

för framtiden, komme länsstyrelsen deri att, med hänvisande till göromålens

stegring, framhålla, hurusom behofvet af en extra länsnotarie

numera vore alldeles oafvisligt, derest länsstyrelsen skulle förmenas att

fortfarande anlita såsom extra biträde den erfarne och särdeles arbetsduglige

f. d. landssekreteraren i länet, hvilken nu mot hälften af den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

ersättning, som plägade anvisas åt extra länsnotarie, gjorde länsstyrelsen

större gagn än af en sådan kunde påräknas. Länsstyrelsen hade

derför hemstält om anslag till en extra länsnotarie, hvarigenom en med

1,000 kronor förökad kostnad skulle uppstå, men på samma gång förmält

sig kunna tills vidare åtnöjas med samma anslag, som under de

båda senaste åren, såvida det hittills tillämpade förfarandet att bereda

extra biträde finge fortgå.

Den af revisorerne anmärkta åtgärden hade enligt länsstyrelsens

förmenande således ländt till besparing för statsverket och, efter hvad

länsstyrelsen kunde vitsorda, till afgjordt gagn för ärendenas handläggning.

Skulle emellertid jemväl några andra hänsyn anses böra göra

sig gällande i fråga om dispositionen af förevarande anslag, borde uttrycklig

bestämmelse derom vara att förvänta. Skulle medlens användning

inskränkas till extra ordinarie tjensteman, såsom revisorerne tycktes

önska, komme detta att, oafsedt det ofvan berörda fallet, medföra olägenhet,

ty länsstyrelsen hade behöft och kunde fortfarande behöfva anlita

såsom extra biträden personer, hvilka ej vore extra ordinarie tjensteman.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t, med anledning

af länsstyrelsens förenämnda framställning om anslag till extra biträden

för framtiden, jemlikt kongl. bref af den 23 sistlidne januari förklarat,

att, då fullständig utredning ej förelåge derom att, äfven om f. d. landssekreteraren

i länet ej vidare komme att användas såsom extra biträde

hos länsstyrelsen, det erfordrades större belopp till extra biträden än

som under senaste åren för sådant ändamål utgått, eller 2,600 kronor,

det till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande anvisade anslag

för godtgörelse åt extra biträden finge för hvartdera af åfen 1891, 1892

och 1893 utgå med nämnda belopp, 2,600 kronor.

Jemte meddelande häraf har utskottet velat uttala den mening, att,

om än genom en f. d. tjenstemans anlitande till extra biträde vid göromål

å landskansli eller i öfrigt vid statens embetsverk större arbetsprodukt

skulle kunna för tillfället åstadkommas, det dock torde i regeln

för det allmänna vara mera gagneligt, att de till godtgörelse åt extra

biträden anvisade medel användas till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän,

hvilka i de göromål, de derigenom kunna tillförbindas att fullgöra,

ej allenast varda pröfvade med hänsyn till framtida befordran

utan äfven vinna den erfarenhet om ärendenas behandling, som för en

sådan befordran är önsklig.

Hvad i detta ämne nu förekommit har utskottet emellertid icke ansett

böra till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

23

§ 11.

(Rev.-ber. pag. 130; — uti. pag. 419 — 472).

Revisorerne hafva i vissa hänseenden framstält anmärkningar emot s^-n{°^"tö.

det sätt, hvarpå folkskoleinspektörernes resor äro anordnade; och hafva rernes reseförklaringar

deröfver från vederbörande afgifvits. Då emellertid denna räkn*n9arfråga

beröres i Kongl. Maj:ts uti statsverkspropositionen under åttonde

hufvudtiteln intagna förslag i fråga om förhöjning i anslaget, till arfvoden

och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer, kommer utskottet

att framdeles under riksdagens lopp vid behandlingen af berörda utgiftsanslag

meddela yttrande i förevarande ämne; hvilket utskottet skolat

för Riksdagen

anmäla.

Svenska akademien.

§ 12.

(Rev.-ber. pag. 286; — uti. pag. 484 och 485.)

Enligt hvad en vid svenska akademiens räkenskap fogad afskrift Ani; red°:

af akademiens räkning för donerade fonder år 1889 utvisade, hade den den s. k.

Zibethska fondens behållning vid årets början utgjort 7,474 kronor 25

öre, deraf i doneradt kapital 2,250 kronor och besparade räntemedel

5,224 kronor 25 öre. Af samma handling framginge vidare, att fondens

inkomster belöpt sig till 112 kronor 50 öre, utgörande fonden tillgodoförd

ränta å det donerade kapitalet, hvaremot någon ränteinkomst å

förenämnda besparade räntemedel icke funnes i räkningen upptagen.

Detta sistnämnda förhållande hade revisorerne ansett sig höra anmärka;

hvarjemte revisorerne fäst uppmärksamheten derå, att uppgift saknades,

på hvad sätt och mot hvilka säkerheter fondens behållning vore

placerad.

Med åberopande af sin den 6 november 1884 lemnade redogörelse

för den Zibethska donationens beskaffenhet, af hvilken framginge, att

akademien genom mom. 8 i en af de Zibethska arfvingarne godkänd

i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

och. af Kongl. Maj:t deri 5 oktober 1809 stadfäst stadga erhållit oinskränkt

rätt att på hvad sätt »hon finner tjenligt» förfoga öfver fondens

afkastning, hade akademien uti infordradt yttrande tillagt, att hon ej

ansett lämpligt att, när det Zibethska priset, hvilket årligen utfästes

som belöning för en dikt till upplifvande af något bland fäderneslandets

stora minnen, icke kunnat utdelas, beräkna ränta på sjelfva de besparade

medlen, helst fonden i alla fall genom besparingar vuxit från

2,250 till 7,474 kronor. Det fria förfogande, som anförda stadga lemnat

akademien öfver fondens afkastning, hade synts akademien inbegripa

en liknande frihet, visserligen icke med afseende å räntan af det ursprungligen

donerade kapitalet, men med afseende å räntan af de besparade

medlen, hvilka senare i sjelfva verket enligt nämnda stadga

skulle kunna hafva användts för andra ändamål och således ej behöft

läggas till den ursprungliga fonden.

Med afseende å placeringen af fondens medel hade akademien upplyst,

att dessa vore placerade i Allmänna hypoteksbankens 4V2 procent

obligationer af 1880.

Utskottet, som delar revisorernes mening derom, att i räkenskapen

öfver förenämnda fond bör redovisas ej allenast räntan å fondens

ursprungliga kapital utan äfven den å derutöfver befintlig behållning

upplupna ränta, föreställer sig att, sedan anmärkning i omförmälda

hänseende blifvit gjord, rättelse icke skäligen kan uteblifva, helst redan

i förevarande räkenskap någon räntevinst måste med afseende å akademiens

upplysning om räntefoten för akademiens medel anses hafva blifvit

å berörda behållning bokförd; och då den af akademien meddelade

uppgift å den säkerhet, hvaremot fondens medel äro placerade, kan antagas

komma att för framtiden inflyta i fondens räkenskaper, har utskottet

för närvarande endast velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

Åmiralitetskrigsmanskassan.

§ 13.

(Rev.-ber. pag. 341; — uti. pag. 485—490).

Ang. boic- Enligt hvad revisorerne af amiralitetskrigsmanskassans räkenskaper för

kassans kon- revisionsåret inhemtat, hade kassans kontanta behållning, utgörande å

tanlin be,ff allmänna pensionsfonden 69,979 kronor 50 öre, å gratialfonden 23,441

revisionsårets kronor 9 öre och å pensionsfonden 58,997 kronor 26 öre, vid årets slut

slut.

1

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

25

vant hos kassans kassör innestående. Då emellertid genom Kongl.

Maj:ts cirkulär till samtliga penningförvaltande allmänna verk och inrättningar

den 26 augusti 1873 föreskrifvits, att i de fall, der ej andra

stadgande!! redan funnes meddelade, allmänna verks och inrättningars

för löpande utgifter icke behöfliga behållningar skulle, der sådant utan

olägenhet kunde ega rum, uti bankinrättning på depositions- eller uppoch

afskrifningsräkning insättas och endast vid behof derifrån uttagas,

hade revisorerne anmärkt, att den sålunda meddelade föreskriften icke

iakttagits i afseende å ifrågavarande kassas tillgångar.

I häröfver afgifvet utlåtande har direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan

anfört, att på grund af såväl här ofvan åberopade kongl.

cirkuläret som ett under den 29 november 1872 till direktionen aflåtet

kongl. bref, hvarigenom uppå hemställan af direktionen och efter amiralitetsstaternas

hörande Kongl. Maj:t medgifvit, att kassans kontanta

penningar finge i någon af de i Karlskrona varande, behörigen oktrojerade

bankinrättningar insättas mot den ränta, som i förhållande till den

tid, medlen komme att innestå, kunde betingas, hade, såvidt möjligt varit,

iakttagits, att efter den 10 i hvarje månad, då ett större antal af de

pensions- och gratialstagare, som personligen eller genom ombud afhemta

sina pensioner eller gratial, blifvit liqviderade, och det kontanta

behofvet fördenskull närmelsevis kunde beräknas, af kassans medel hos

kassören i allmänhet ej innestått mera än 5,000 å 6,000 kronor. Enär

deremot under de första dagande i hvarje månad utbetalningarna af

pensioner och gratial måste börja två å tre timmar före den tid, då

bankinrättningarna öppnades, och till följd af det stora antalet närvarande

pensionärer eller gratialist^- expedierandet borde, såvidt möjligt, icke

uppehållas af genomräknande och ordnande af från banken uttagna

medel, hade den sista i hvarje månad så ordnats, att kassören kunde

begynna följande månads utbetalningar med inneliggande cirka 20,000

å 10,000 kronor, beroende på huru vida den inträdande månaden vore

qvartalsmånad eller icke.

Härtill komme att den sista december eller den dag, vid hvilkens

kontanta behållning revisorerne fäst sin uppmärksamhet, kassan måste

för emottagande af inflytande ränteliqvider hållas öppen efter den timme,

då bankerna stängdes, och således, såväl till följd häraf som genom brådskan

med afslutandet af årets kassaräkning svårighet uppstode att samma

dag kunna insätta i bank de för följande dag möjligen obehöflig^ penningarne.

Hvad särskild! vidkomme de af revisorerne anmärkta beloppen,

vore verkliga förhållandet följande:

Bill. till Riksd. Prof. 18,91. 4 Sami. 1 Afd. ‘JO Haft.

i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

Den 31 december 1889 upptoge räkenskaperna, såsom ofvan nämnts,

ett sammanräknadt kontant belopp af........................ kronor 152,417: 95.

Af detta belopp funnes samma dag:

på folioräkning i Kristianstads enskilda bank

kronor 129,000: —

emot redovisning hos kassans

ombud i Stockholm .................. » 11,548: 68.

emot redovisning hos kassans

ombudsman.................................. » 243: 69.

kontant lios kassören..................... ....» 11,625: 58. » 152,417: 95.

Såväl pensions- som gratialfondens hufvudbok hänvisade hvar för

sig å kontot för folioräkning till den uti pensionsfondens fjerde verifikationsband

intagna, af Kristianstads enskilda bank utfärdade uppgiften

rörande kassans folioräkning; och inhemtades af samma vid direktionens

utlåtande i afskrift fogade uppgift, såväl innestående behållningen

den 1 januari 1889 som ock de under årets lopp gjorda insättningar

eller uttagningar äfvensom att den 31 december samma år funnos

innestående 129,000 kronor.

Enär de af kassans ombud i Stockholm och kassans ombudsman

innehafda medlen vore på direktionens befallning utbetalta förskott,

som skulle till kassan redovisas, vore desamma icke upptagna i de till

kammarrätten aflemnade räkenskaperna, utan angåfves såsom en kontant

behållning.

Att ofvanberörda cirkulär iakttagits, inhemtades dessutom deraf, att

den kassan för å folioräkning insatta medel under nämnda år tillkomna

ränta utgjorde 2,997 kronor 83 öre enligt nyss omförmälda afskrift.

Utskottet delar revisorernes uppfattning derom, att det sätt, hvarpå

amiralitetskrigsmanskassans räkenskaper i förevarande hänseende äro

uppstäda, måste gifva anledning till antagandet, att vid revisionsårets

slut tillsammans 152,417 kronor 95 öre voro hos kassans kassör kontant

innestående och att således föreskrifterna i kongl. cirkuläret den 26

augusti 1873 icke i afseende å berörda behållning iakttagits. För att

räkenskapen skulle kunnat upplysa, om att så icke varit förhållandet,

hade erfordrats, att vid den utgående balansen för tillgångar, i hvilken

kontanta behållningen upptagits till förenämnda belopp, en sådan redovisning

öfver denna behållning, som i direktionens omförmälda förklaring

meddelats, blifvit införd. Då emellertid, sedan uppmärksamheten nu

blifvit fäst å förhållandet, kan antagas, att rättelse i anmärkta hänseendet

)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

27

är att för framtiden emotse, har utskottet endast velat förhållandet för

Riksdagen

omförmäla.

Folkskolelärarnes pensionsinrättningar.

§ 14.

(Rev.-ber. pag. 351; uti. pag. 491.)

Förutom den granskning folkskolelärarnes pensionsinrättningars räkenskaper

inom kammarrätten i vanlig ordning underginge, öfversåges Meiärames

enke- och pupillkassans förvaltning och räkenskaper, enligt hvad revisorerne

meddelat, hvart tredje år af dertill utaf Kongl. Magt förordnade

revisorer; men någon särskild revision egde ej rum i afseende å

folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilkens säkerhetshandlingar följaktligen

icke oftare granskades än vid de inventeringar, som företoges af

Riksdagens revisorer.

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning har i ett i

anledning af denna revisorernes framställning afgifvet utlåtande, anfört

att anledningen, hvarför folkskolelärarnes enke- och pupillkassas —

likasom äfven elementarlärarnes enke- och pupillkassas — förvaltning

och räkenskaper underginge den af revisorerne omförmälda särskilda

granskning vore, att i dessa begge kassor inginge enskilda delegare,

hvilka med årliga afgifter bidroge till bestridande af kassornas utgifter,

och att de särskildt utsedde revisorerne vore att anse såsom delegarnes

representanter vid kassornas förvaltning. Enligt § 36 af reglementet

för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa den 15 oktober 1875 skulle

derföre ock bland den kassans revisorer finnas minst eu ordinarie eller

i folkskolelärarnes pensionsinrättning pensionerad f. d. folkskolelärare,

som omvexlande utsåges från olika delar af riket, och enligt § 39 i

kongl. reglementet för elementarlärarnes enke- och pupillkassa den 11

oktober 1878, sådan denna paragraf lyder enligt kongl. kungörelsen den

22 september 1882, skulle hvarje år två revisorer i tur och ordning

väljas af delegarne inom stiften och Stockholms stad.

Hvad deremot folkskolelärarnes pensionsinrättning anginge, så funnes

i denna anstalt icke några enskilde delegare, utan vore den att betrakta

helt och hållet såsom en statsinstitution, hvarför någon ytterligare gransk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

ning af dess förvaltning och räkenskaper än den för statens penningförvaltande

verk i allmänhet anbefalda, dels genom kammarrätten och

dels genom Riksdagens revisorer, icke ansetts behöflig. På desse senare

ankomme naturligen att, så ofta de sjelfve funne sådant lämpligt, i

likhet med senaste församlade revisorer, företaga inventering af såväl

folkskolelärarnes pensionsinrättnings som öfriga under direktionens förvaltning

stälda kassors säkerhetshandlingar.

Att i afseende å folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilkens behållning

enligt det i revisionsberättelsen intagna räkenskapssammandraget

vid 1889 års början belöpte sig till 6,215,807 kronor 24 öre

och vid årets slut uppgick till 6,677,529 kronor 5 öre, någon periodvis

återkommande inventering, på sätt beträffande öfriga dylika kassor eger

rum, icke är bestämd, anser utskottet oegentligt; och ej heller synes

det lämpligt att, såsom inrättningens direktion antydt, dylik inventerings

verkställande öfverlemnas allenast åt Riksdagens revisorer, hvilka vid

det omfattande granskningsarbete, dem tillkommer, icke, utom hvad

den för dem utfärdade instruktion innebär, torde böra åläggas ett.särskildt

öfvervakande af denna kassa. Utskottet föreställer sig derför

att en inventering af kassans säkerhetshandlingar borde genom Kongl.

Maj:ts föranstaltande företagas å tider, som af Kongl. Maj:t blefve bestämda.

På grund häraf har utskottet, som velat framhålla, att, då

under samma direktions förvaltning äfven andra kassor äro stälda, en

inventering af ifrågavarande kassa bör verkställas samtidigt med det

att direktionens öfriga kassor blifva genomgångna och granskade, ansett

Riksdagen böra fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å förhållandet.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må hos Kong], Maj:t anhålla, att

Kongl. Majt täcktes föranstalta derom, att inventering

af folkskolelärarnes pensionsinrättnings säkerhetshandlingar

varder verkstäld å tider och i den ordning,

Kongl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

§ 15.

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandling af de utgiftsanslag, revisorernes framställning

beror, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt, att,

oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3i.

29

åtgärd bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva varit af

beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 6 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid §'' 5 (ang. efterskänkande af ett på grund af försenad leverans

försuttet vite):

af herr friherre B. A. Leijonhufvud;

vid § 7 (ang. kompaniombuds ersättning för resor till och från syner

å soldattorp) i fråga om motiveringen:

af herrar grefve G. Sparre och C. E. Casparsson;

vid § 9 (ang. öfverbetalningar å tvenne anslag):

af herr friherre B. A. Lejonhufvud, hvilken yrkat, att utskottet bort

hemställa,

»att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder till

återbringande af jemvigt i anslaget till flottans öfningar

samt till förekommande för framtiden af antecipationer

å samma anslag, så vidt ej oförutsedda händelser

dertill nödga»;

af herrar S. Nilsson, 0. Jonsson, P. Pehrson, A. Persson, P. Er sson

och T. Lyttkens;

af herr P. Andersson, som yrkat, att statsutskottet med anledning

af revisorernes förevarande anmärkning bort förfara i öfverensstämmelse

med föreskrifterna i 39 och 57 §§ riksdagsordningen.

Bill. till Riksd. Prat. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 20 Haft.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i statsutskottets utlåtande n:o 5.

Å sid. 17 förekommande punkt 18:o skall vara 16:o.

Å sid. 36 under rubrik Reservationer skall vid punkt 21 efter

G. Eriksson införas namnet P. Ersson.

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1891:71 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1890 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänn s. 6 i texten