Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

1892-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:37, Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

1

nr:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 4 april 1892 kl. 1 é. m.

Lagutskottets utlåtande i anledning af väckta motioner om ändrad

lydelse af § 58 i förordningen om komnmnalsty
‘

''.''.''V/ '' - tl ,> • r; .. : '' .

relse på landet den 21 mars 1862.

Till lagutskottets behandling hafva vederbörande kammare hänvisat

två särskilda motioner, hvilka motioner, väckta inom Första Kammaren,

n:r 26, af herr Eneroth och inom Andra Kammaren, n:o 90, af herr Nils

Nilsson i Skärhus, afse ändring af § 58 i gällande förordning om kommunalstyrelse

på landet. I tredje stycket af nämnda paragraf stadgas, som

bekant, att för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

fyrktal skall påföras efter det belopp, som, derest bevillning för densamma

skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning,

hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet icke skall sättas i

fyrktal.

I sin ofvan omförmälda motion har nu herr Eneroth till en början

erinrat derom att — sedan genom kongl. brefvet den 29 maj 1874 medgifvits,

att kronan tillhöriga mindre hemman och lägenheter, hvilkas årliga

arrendeafkastning understege 200 riksdaler, finge försäljas, hvarefter

jemlikt Riksdagens beslut vid samma års riksmöte köpeskillingen för de

sålunda försålda hemman och lägenheter skulle användas till inköp af

skogbärancle eller till skogsbörd tjenlig mark — ett stort antal hemman

med så beskaffad mark af kronan inköpts och förvandlats i kronoparker,

för hvilka sålunda, enligt 4 § mom. a) bevillningsstadgan, fastighetsbevillBih.

till Riksd. Prut. 1833. 7 Sand. 31 Tläft. (Näs 37, 38.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

•

ning icke erlades. Härefter fäste motionären uppmärksamhet derpå, att

ofvan anförda bestämmelse i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse på

landet icke tillika innehåller föreskrift om eller efter hvilken grund utskyld

till kommunen skall betalas för kronopark. Deraf hade blifvit en

följd att kommunalskatt lagligen icke kunde påläggas de jordbruksfastigheter,

som till kronopark er inköpts, och att den tunga i berörda afseende,

som förut hvilat å dessa fastigheter, sålunda öfverflyttades på öfriga beskattningsföremål

inom en socken, hvilka, isynnerhet i de socknar, der

stora områden inköpts till kronopark, deraf hårdt drabbades. Denna öfverflyttning

af en skattebörda från staten till den enskilde kunde emellertid

ej gerna vara med rättvisa öfverensstämmande och motionären hemstälde

derför att ifrågavarande 58 § i berörda del måtte erhålla följande

lydelse:

För sådana fastigheter, vare sig de användas till Jordbruk eller kronoparker,

de senare dock inköpte efter den 29 maj 1874, för hvilka bevillning

ej erlägges, påföras fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för

desamma enligt art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet

mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för

sådana fastigheter ej skall i fyrktal sättas.

Den andre motionären, herr Nils Nilsson, har i en annan för kronoparkers

bildande vanlig form funnit anledning till en framställning med

enahanda syfte som utmärker den af herr Eneroth gjorda framställningen

i ämnet.

I sådant hänseende erinrar herr Nilsson, hurusom genom domänstyrelsens

åtgöranden skogsmark kan från indragna militieboställen i lämplig

utsträckning afsöndras och utläggas till kronopark. Denna tvifvel

utan ganska nyttiga och välbetänkta bestämmelse kunde emellertid för

den kommun, hvarinom de indragna boställena, från hvilka afsöndringar

egt rum, vore belägna, föranleda till ganska stor orättvisa och skada.

För att närmare belysa detta påstående anför nu motionären ett fall,

som nyligen tima! inom en kommun i Skåne. Inom nämnda kommun

vore belägna åtskilliga indragna militieboställen, hvilka dels vore utarrenderade,

dels afsöndrade till en kronopark, bestående af omkinng två hela

mantal, för hvilken afsöndring — oaktadt kommunalskatter 4br hela de

hemman, hvarifrån afsöndringen egt rum, så långt minnas kunde, erlagts

-— kommunalutskylderna under det sistförflutna året icke utgått.

På framställning om kommunalutskyldernas erläggande för ifrågavarande

kronopark hade domänstyrelsen svarat, att den icke ansett sig skyl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37. 3

dig att utbetala de fordrade beloppen och stödt sitt vägrande svar på en,

i bestyrkt afskrift motionen bilagd kongl. resolution af den 28 januari

1881, hvaruti Kongl. Maj:t i ett likartadt fall förklarat, att kommunal*

utskylder icke skulle erläggas för en inom Linköpings län belägen kronopark.

Då det läge i domänstyrelsens skön att afsöndra kronoparker från

staten tillhörig jordbruksfastighet, hvarigenom den sistnämnda minskades

i taxeringsvärde, enär med den afsöndrade kronoparken oftast följde icke

obetydlig areal öppen åkerjord äfvensom ängsmark, hvilka utarrenderades

till torpare, komme naturligtvis äfven kommunens fyrktal genom en sådan

åtgärd att icke oväsentligt förminskas, och i följd häraf kommunalutskylderna

på de qvarstående fyrkarne ökas. Domänstyrelsen hade således

i sin hand, om än indirekt och ofrivilligt, att lägga skatt och tunga

på rikets undersåtar, på samma gång regeln i § 57 af förordningen om

kommunalstyrelse på landet om skyldighet äfven för egare af annan i

mantal satt jord, att lemna bidrag till kommunens gemensamma angelägenheter

blefve gjord om intet.

På sålunda anförda skäl, och då det anmärkta fallet säkerligen icke

vore enstaka, ansåge sig motionären böra hemställa

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att § 58 mom. 3 af kongl.

förordningen om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars 1862, sådan

denna förordning lyder enligt kongl. kungörelsen den 15 september

1863 och förordningen den 8 mars 1889, skall erhålla följande ändrade

lydelse:

För sådan jordbruksfastighet äfvensom derifrån afsöndrad kronopark

eller skogsmark, för hvilken bevillning ej erlägges, påföres fyrktal efter

det belopp, som, derest bevillning för densamma enligt artikeln II i bevillningsstadgan

utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning

svarar; hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet ej skall

i fyrktal sättas.

De förhållanden, som i de båda föreliggande framställningarne beröras,

hafva synts utskottet förtjena all uppmärksamhet, sa mycket mera

som de med all säkerhet kunna antagas komma att i framtiden spela en

betydande roll i vår statshushållning. Såsom framgår af en jemförelse

mellan innebörden i de båda motionerna, fullständiga de hvarandra sa till

vida, att den ena, den åt herr Eneroth väckta motionen, afser sadana krono
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

parker,''som bildas af ursprungligen enskilda jordbruksfastigheter, hvilka

åt kronan inköpts för köpeskillingen för de jemlikt ofvan omförmälda

kongl. bref försålda, kronan tillhöriga mindre hemman och lägenheter,

medan den andra motionen afser de fall, der delar af kronodomäner afsöndras

till kronopark. Ett tredje fall torde emellertid också kunna inträffa,

nemligen att en liel kronodomän med delvis skogbärande, delvis

till skogsodling tjenlig mark förvandlas till kronopark och sålunda — då

dylik fastighet, pa sätt jemväl framgår af den herr Nilssons motion bilagda

resolutionen, icke anses vara till jordbruksfastighet hänförlig — undandrages

den kommunala beskattningen.

Lika med inotionärerne anser utskottet önskligt, att de betänkliga

rubbningar i grunderna för den kommunala beskattningen och i de enskilda

kommunernas ekonomi, som de angifna formerna för kronoparkers

bildande under nuvarande förhållanden icke kunna undgå att framkalla,

matte för framtiden savidt möjligt förebyggas. Ej mindre frågans egen

vigt och hänsynen till de många och stora intressen, som beröras af densamma,

än äfven särskildt hänsynen till det afbräck i statens hushållning,

som den ifrågasätta beskattningsåtgärden tilläfventyrs skulle komma att

orsaka, göra det emellertid angeläget, att största varsamhet vid en lagstiftning

i ämnet iakttages, och utskottet har ansett en dylik varsamhet

kräfva, att fragan i hela dess vidd medelst en Riksdagens skrifvelse bringas

under regeringens ompröfning. Till en dylik åtgärd torde för öfrigt

finnas sa mycket större fog, som, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst,

kommunalutskylder en eller annan gång erlagts för kronoparker, som

bildats pa något af härofvan angifna sätt, men det uppenbarligen är af

största vigt, att full likformighet i förevarande hänseende varder gällande.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville

lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse

pa landet den 21 mars 1862 att ej mindre

för de hemman eller hemmansdelar, hvilka staten från

enskilda personer inköpt och förvandlat till kronoparker,

° än äfven för de jordbruksdomäner eller de delar

af sadana, af hvilka kronoparker blifvit bildade, fyrktal

skall med hänsyn till kommunalutskylders utgö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

5

rande påföras efter det belopp, som, derest bevillning

för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning

utgå, på grund af taxeringsvärdet svarar

mot sådan bevillning.

( :I.ti*: It..1)V !''!“*> .tro .<) ! i

Stockholm den 4 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

tf:o 38.

Auk. till Biksd. kansli den 4 april 1892 kl. 1 e, m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändring i förordningen den 18 september 1862, huru gäld

vid dödsfall betalas skall m. m.

I förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas

skall m. in., hafva §§ 6 och 10 för närvarande följande lydelse:

§ 6. Nu äro arfvingar flera, och gör en sig urarfva: bestrider

annan egendomens afträdande; ege denne rätt att egendomen tillträda,

der han borgen för veterlig gäld ställer och derom gör anmälan sist å

tid, som i den offentliga stämningen för inställelse utsatt är: vill i sådant

fall sökanden för sin del afträdesansökningen återkalla, och gemensamt

med den andra boet öfvertaga, eller vill det annan arfvinge; hafve

der lof till, der jemväl han, inom en vecka derefter, ställer borgen som

sagdt är.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:33 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862. s. 3 i texten