Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående sparbanker rn. m.

1892-04-22 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:48, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående sparbanker rn. m.

Dokumentets text

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1892, kl. 2 e. ra.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående sparbanker rn. m.

Sedan en af Kongl. Maj:t tillsatt komité för utarbetande af förslag

till förändrad lagstiftning för sparbanker m. m. den 27 sistlidne

oktober afgifvit, jemte betänkande i ämnet, förslag till lag angående

sparbanker samt lag angående tillsyn å vissa bolag, hvilka idka penningerörelse

med sådan inlåning, som sparbank bedrifver, samt berörda

författningsförslag, deröfver öfverståtkållareembetet och samtliga länsstyrelser

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, blifvit af högsta

domstolen granskade och i anledning af dervid framstälda anmärkningar

i vissa delar undergått omarbetning, så har Kongl. Maj:t uti en den

11 nästlidne mars afbiten, till lagutskottet öfverlemnad proposition,

n:o 49, under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, jemlikt 87 § regeringsformen föreslagit Riksdagen att

antaga förslag till

l:o) lag angående sparbanker samt

2:o) lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med folkbanker

jemförliga penningeinrättningar;

varande förslagen här nedan införda.

I det ämne, som genom ofvan omförmälda proposition förelagts

Riksdagen till behandling, yttrade statsrådet och chefen för finans
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

departementet vid ärendets föredragning i statsrådet ofvan berörda 11

mars, bland annat, följande:

»Redan då förslaget till den lag, som innefattas i nådiga förordningen

angående sparbanker den 1 oktober 1875, granskades af högsta

domstolen, anmärktes, att till följd af förslagets ofullständighet de uppstäda

föreskrifternas verksamhet för befordrande af sparbanksväsendets

ändamål och beredande af nödig kontroll öfver sparbankernas förvaltning

kunde med fog ifrågasättas. Förslaget tillstyrktes emellertid, emedan

det visat sig, att hvad lagstiftningen hade sig förelagdt i afseende

å sparbanksväsendets ordnande icke kunde på en gång fullständigt ernås.

Om således nämnda författning, som är den första sparbankslagen

i vårt land och med ett par detaljändringar ännu gäller, redan vid sitt

framträdande betecknades såsom mindre tillfredsställande, träder denna

dess bristfällighet numera än skarpare fram till följd af den storartade

utveckling, sparbanksväsendet uppnått. Vid slutet af år 1889 funnos

nemligen icke mindre än 377 sparbanker, i hvilka öfver en million personer

insatt mera än 268 millioner kronor. Ingen lärer således kunna

förneka, att sparbanksväsendet numera djupt ingriper i nationens ekonomiska

lif, helst de medel, sparbankerna förvalta, i regeln bestå af de

mindre bemedlades besparingar, hvilkas bevarande är af särskild vigt

för såväl individerna som samhället.

Såväl inom som utom Riksdagen hafva också under senare år

höjts röster, som fordrat en revision af gällande sparbankslagstiftning;

och jag har så mycket mera känt mig uppfordrad förelägga denna fråga

Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande, som jag för min del är lifligt öfvertygad

derom, att ifrågavarande lagstiftning illa motsvarar de kraf, som

derå kunna och böra ställas.

För att motivera detta omdöme ber jag att i korthet få antyda

de hufvudsakligaste brister, som efter min mening vidlåda gällande

lagstiftning i ämnet; och stöder jag mig dervid hufvudsakligen på de

yttranden, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande algifvit till svar å

min cirkulärskrifvelse den 30 september 1890, deri jag anhållit om

deras utlåtande angående gällande sparbankslagstiftning, särskildt i

vissa angifna hänseenden.

Förordningen den 1 oktober 1875 lemnar öppet för stiftare af

sparbank att söka eller icke söka fastställelse å sparbanks reglemente.

Det synes emellertid uppenbart, att sådan fastställelse bör vara obligatorisk,

på det i intet fall må i sparbanks reglemente förekomma bestämmelser,

som strida mot lag eller innebära fara för sparbanks bestånd.

Tillvaron af hufvudmän och styrelseledamöter såsom förvaltare af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

sparbank är visserligen i nämnda författning förutsatt, men der finnes

icke någon antydan om dessas förhållande till hvarandra och till sparbanken

eller ens en föreskrift, att bestämmelser härom skola inflyta i

reglementet.

Hvarje föreskrift i fråga om placering af insatta medel saknas,

om man icke vill räkna dit den genom lagen af den 5 september 1890

stadgade inskränkning af utlåningen till sparbanksdirektörer och tjenstemäu.

Det finnes således intet lagligt hinder för sparbank att uteslutande

i långa och ouppsägbara lån placera de medel, sparbanken inlånar

med förbindelse till återbetalning kort tid efter uppsägning eller

kanske vid anfordran.

Då ingen föreskrift finnes om tillskjutande af grundfond vid sparbanks

bildande, måste, der icke sådan fond frivilligt tillskjutits, hvarje

förlust drabba insättarnes medel, intill dess reservfond hunnit bildas af

uppkommande vinster. Under det de egentliga bankerna måste liqvidera,

då tio procent af grundfonden förlorats, inträder derför enligt 1875

års författning samma skyldighet för sparbank först sedan, utom möjligen

befintliga egna fonder, viss del, fem procent, af insatta medel

gått förlorad. Men att en förlust, som enligt böckerna uppgår till fem

procent, i verkligheten oftast ställer sig vida högre, torde vara uppenbart.

Så har en sparbank i mellersta Sverige, som stälts under utredning,

lemnat endast fyratio procent å insatta medel. De fem procenten

hafva således i detta fall svällt ut till sextio procent. Det lärer väl

icke kunna bestridas, att det lagstadgande är föga tillfredsställande,

som icke bjuder eu penningeinrättning att upphöra med sin verksamhet

förr, än en del af de medel, som anförtrotts densamma, redan bevisligen

gått förlorad.

Den svagaste punkten i 1875 års författning är emellertid den

der anordnade kontrollen öfver sparbankernas verksamhet. Enligt § 7

af nämnda författning, sådan denna § lyder enligt lagen den 31 december

1888, har visserligen Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att

årligen, sjelf eller genom ombud, inspektera hvarje sparbank, men i

hvad mån den sålunda anordnade kontrollen blir verksam, beror hufvudsakligen

på sparbankerna sjelfva. Det lärer nemligen vara uppenbart,

att första vilkoret för utöfvande af denna kontroll är, att den kontrollerande

kan erhålla tillförlitlig kännedom om ställningen hos vederbörande

sparbank, och en sådan kännedom måste tydligen hemtas af

sparbankens böcker. Men nu innehåller 1875 års författning intet om

sparbanks skyldighet att föra böcker, och då förordningen angående

handelsböcker in. m. den 4 maj 1855 icke anses vara tillämplig på

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

sparbank, har sparbanken att sjelf bestämma angående vidden och beskaffenheten

af sin bokföring. En sådan obegränsad frihet har emellertid

haft till följd, att bokföringen i ett stort antal sparbanker är ofullständig

och opålitlig. Stundom föres endast kassabok och icke ens

denna alltid ordentligt, och bokslut kan då naturligtvis icke göras.

Att eu sådan bristfällig bokföring, som omöjliggör hvarje kontroll, i

de flesta fall beror på bristande insigt eller otillräckliga arbetskrafter,

är otvifvelaktigt, men helt visst kan det ock inträffa, att bokföringen

afsigtlig! hålles ofullständig för att dölja missförhållanden. Så befans

vid eu känd sparbankskatastrof, att sparbankens verkliga status visade

en brist på öfver 70,000 kronor, ehuru böckerna, som voro så ofullständigt

förda, att någon verksam granskning af dem icke kunnat ske, utvisade

ett öfverskott på mera än 50,000 kronor.

Men äfven om Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom

verkstälda inspektioner eller eljest erhåller tillförlitlig kännedom om förhållanden,

som uppenbarligen kränka sparbanksdelegares rätt eller sätta

sparbankens säkerhet i fara eller till och med strida mot gällande lag,

är han i de flesta fall magtlös gent emot en tredskande sparbanksstyrelse.

Endast om en befallningshafvande finner sparbanks tillgångar hafva

nedgått till nittiofem procent af delegarnes behållning eller om vinst

blifvit olagligt använd, eger han enligt gällande lag att ingripa. Så

har det befunnits, att en sparbanksstyrelse beslutat afskrifva en värdefull

fordran, utan’ att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande mägtat

hindra verkställighet af ett sådant, uppenbarligen rättsvidrigt beslut;

och ehuru lagen den 5 september 1890 uttryckligen förbjuder utlåning

till styrelseledamot i sparbank annorledes än mot pant af vissa fullgoda

värdepapper, bär det enligt inspektionsberättelse, som kommit mig till

banda, vid inspektion under 1891 befunnits i en sparbank uti ett af

landets sydligaste län, att lån till betydliga belopp utlemnats åt styrelseledamöter

dels mot borgen och dels utan någon som helst säkerhet,

för hvilka lån räntau ej betalas, utan undan för undan balanseras, ja,

att till och med den så kallade »kontanta kassan» till stor del bestod

af styrelseledamöters på lösa lappar tecknade förbindelser. Eders Kongl.

Majrts befallningshafvande får konstatera tillvaron af dylika laglösheter

utan laglig magt att för dem råda bot.

Till hvad jag sålunda erinrat kunde åtskilligt vara att tillägga,

men det anförda torde vara till fyllest för att ådagalägga, det gällande

sparbankslagstiftning lider af så allvarsamma brister, att en omarbetning

af densamma är af verkligt behof påkallad. Detta kraf framstår

än tydligare, om man besinnar, att sparbanksdelegarne icke kunna sjelfve

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

tillvarataga sina intressen, emedan de i regel sakna härför nödiga qvalifikationer

och i allt fall icke ega att utöfva omedebart inflytande på

sparbanks förvaltning. Vid sådant förhållande synes samhället hafva

en särskild skyldighet att omgärda dessa intressen genom en omtänksam

lagstiftning.

Sparbanks- eller så kallad sparkasserörelse utöfvas äfven i icke

ringa omfattning af de så kallade solidariska folkbankerna. År 1890

funnos inom riket 19 sådana folkbanker, hos hvilka innestodo öfver

fem millioner kronor på sparkasseräkning. Dessa folkbankers verksamhet

normeras icke af några särskilda lagbestämmelser och är icke lagligen

underkastad tillsyn af någon myndighet. Att detta utgör en brist

i lagstiftningen, har länge varit erkändt och framhålles äfven i flera af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda utlåtanden. Denna

brist synes lämpligen höra afhjelpas i sammanhang med revision af

gällande sparbankslagstiftning.»

Härefter lemnar departementschefen en utförlig redogörelse för

såväl hufvudgrunderna till som det väsentliga innehållet af ofvan omförmälda

komités förslag i ämnet, äfvensom för de ändringar i nämnda

förslag, som i anledning af högsta domstolens anmärkningar ansetts

böra vidtagas; och tillåter sig utskottet härmed att hänvisa till berörda,

propositionen jemväl bilagda redogörelse.

Beträffande nu de för Riksdagen framlagda lagförslagen har utskottet,

hvad först angår förslaget till lag angående sparbanker, fuunit

detta hafva på ett i sin helhet tillfredsställande sätt löst den uppgift,

som en lagstiftning på förevarande område har sig förelagd, nemligen

att, på sätt ofvan omförmälda komité anfört, med tryggande föreskrifter

omgärda sparbankernas verksamhet, utan att å densamma lägga

band, som kunna verka hämmande på sparbanksväsendets utveckling.

I härnedan anförda hänseenden har utskottet emellertid ansett

ifrågavarande förslag böra undergå någon jemkning.

Lika med komitén har Kongl. Maj:t i förslagets 2 § meddelat

föreskrift derom, att beloppet af den grundfond, som bör för sparbank

tillskjutas, skall uppgå till minst två tusen kronor.

Det minimibelopp, som sålunda i anslutning till den norska sparbankslagens

föreskrift i ämnet föreslagits, har visserligen synts utskottet

icke vara större än som af grundfondens syfte att vara en fond,

hvarmed närmast kostnaderna för en sparbanks organisation skola be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

stridas, i allmänhet oundgängligen torde kräfvas, men utskottet har i

allt fall, med hänsyn till de undantagsförhållanden, som kunna tänkas

förekomma i ett land sådant som vårt och för att icke försvåra uppkomsten

af en sparbanksinrättuing på eu ort med mindre utveckladt

näringslif och ringare kapitaltillgång, ansett berörda föreskrift icke böra

göras ovilkorlig. Utskottet har följaktligen velat inrymma rätt för

Konungens befallningshafvande att, der särskilda omständigheter dertill

föranleda, bestämma grundfonden till ett belopp mindre än det af Kongl.

Maj:t föreslagna.

Beträffande 3 § i förslaget har utskottet funnit den Konungens

befallningshafvande i paragrafens andra stjmke tillerkända rätt att sjelfmant

verkställa sådana ändringar och tillägg i ett för stadfästelse ingifvet

reglemente, som pröfvas erforderliga för betryggande af insättarnes

rätt, innebära en alltför stor magtbefogenhet för nämnda myndighet.

Den fördel af en minskad tidsutdrägt med reglementets stadfästande,

som ifrågavarande befogenhet väl företrädesvis afser att bereda, torde

icke heller uppväga de verkliga olägenheter, som genom den föreslagna

bestämmelsen onekligen kunna vållas sparbank, som redan träffat organisativa

anstalter i en något annan rigtning, än Konungens! befallningshafvande

finner lämplig.

I enlighet härmed hafva i utskottets förslag orden: »med de ändringar

och tillägg deri, som för betryggande af insättarnes rätt pröfvas

erforderliga» blifvit uteslutna.

Då, enligt hvad utskottet har sig bekant, flerestädes förekommer,

att sparbanker vid beviljande af lån till kommuner eller andra samfälligheter

t. ex. bolag eller föreningar af jordegare för utförande af större

vattenafledningsföretag såsom säkerhet för annuiteternas fullgörande

betinga sig borgen af förmögnare kommunmedlemmar, bolagsmän eller

intressenter i företag af nyss angifveti eller liknande beskaffenhet, och

dylika lån, hvilka emellertid i allmänhet beviljas för längre tid än 10

år, följaktligen i viss mening äro att betrakta såsom borgenslån, har

utskottet funnit det vara af nöden, att för lån af nyss omförmälda

art undantag göres från den i 11 §:s tredje stycke meddelade föreskrift,

att lån mot borgen eller mot pant af skuldebref med borgen

icke må utestå utöfver tio år. I sådant syfte har utskottet, som jemväl

funnit det i förevarande stycke använda ordet, »löpetid» böra såsom

mindre vanligt utbytas mot ett annat uttryck, föreslagit ett tillägg till

ifrågavarande stycke af den lydelse, som utskottets hemställan härnedan

utvisar.

Då de — i afseende på beskaffenheten af de obligationer, som

Jtih. till Likså. Prot 1892. 7 Sami. 25 Luft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o i8.

jemte statens eller allmänna hypoteksbankens skola få såsom säkerhet

i uppgifna hänseenden godkännas — i förslagets 12 och 13 §§

begagnade uttrycken: »eller andra med dem i afseende å säkerheten

närmast jemförliga» samt »eller andra fullgoda» enligt utskottets åsigt

hafva samma innebörd, men uttryckens olikhet till äfventyra kan föranleda

en annan uppfattning, har utskottet, som finner sistnämnda uttryck

ega företräde, dermed ersatt det förra, i 12 § förekommande uttrycket.

Vidare har hänsynen till största möjliga säkerhet för insättarnes

besparingar synts utskottet kräfva, att inteckning, hvarom i 12 §

förmäles, är hvad landet angår meddelad i sådan fastighet, som

är till jordbruksfastighet hänförlig, likasom att det taxeringsvärde,

inom hälften hvaraf inteckningens belopp skalsugga, icke är något

medeltaxeriugsvärde, utan, på sätt angående inteckning i stadsfastighet

är föreslaget, det senast faststälda taxeringsvärdet. Detta torde nemligen

i allmänhet kunna anses såsom en mera tillförlitlig värdemätare

än ett ur flera åi*s taxeringsvärden draget medelvärde. I öfverensstämmelse

härmed har ifrågavarande 12 § blifvit af utskottet omredigerad.

Då utskottet anser det vara af vigt, att de smärre sparbankernas

sträfvanden att ställa sig till efterrättelse de i förslagets 13 §

gifna föreskrifter om bildande af en kassareserv i möjligaste måtto

underlättas och inteckningar af den beskaffenhet, som i 12 § omförmäles,

torde vara att anse såsom värdehandlingar, de der med lätthet

kunna förvandlas i penningar, har utskottet i en tilläggsbestämmelse

inrymt sparbank rätt att få med dylika inteckningar redovisa

det belopp, som enligt förslaget bör afsättas såsom kassareserv. I

enahanda syfte har utskottet i förslagets öfvergångsstadganden vidtagit

den ändring, att den tid efter lagens trädande i kraft, inom hvilken

redan befintlig sparbank skall hafva fullgjort föreskriften om kassareservs

bildande, utsträckts från fem till tio år.

Då vidare i följd af högsta domstolens anmärkning vid 1 §

i komiténs förslag ordet Ddelegare» såsom kännetecknande dem, hvilka

eg a fordran hos sparbank på grund af insättning, i det föreliggande

förslaget blifvit utbytt mot ordet »insättare», men af förbiseende sådant

icke kommit att ske i nu ifrågavarande §, har rättelse derutinnan

blifvit af utskottet vidtagen.

Bestämmelsen i 14 § af förslaget, att fastighet, som sparbank

för betäckande af sin fordran nödgats inropa, skall afyttras, så

snart det utan förlust kan ske, bör, på sätt ock komitén i motiven till

ifrågavarande bestämmelse anfört, sålunda förstås, att den ingalunda

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

betager sparbank rätten att utan att afvakta eu dylik gynsam, men i

regel oberäknelig tidpunkt sälja en fastighet äfven med förlust. I ändamål

att tydligare uttrycka denna tanke har utskottet gjort ett i sådant

hänseende erforderligt tillägg i paragrafens slutmening.

Ordet DdelegarnesD i 21 §:ens tredje stycke har på skäl, som

för motsvarande ändring i 13 § anförts, blifvit utbytt mot »insättaresi>.

Då uppgift om insättares hemvist och lefnadsyrke bör kunna lemnas

lika lätt som uppgiften om hans namn, har följdrigtigheten synts

kräfva, att föreskriften i förslagets 23 § om meddelande af först omförmälda

uppgift göres ovilkorlig, och utskottet har på grund häraf

företagit en omredigering af paragrafens första stycke.

Vid tredje stycket i förslagets 24 § har utskottet anmärkt, att

den deri meddelade bestämmelse att, med de båda i stycket angifna

undantag, för en och samma person insättning ej må eg a rum å mera

än en motbok, vid större sparbanker, der tilloppet af insättare vid insättningstillfällena

oftast är rätt betydligt, måste blifva särdeles svårtillämplig,

hvarförutom förbudet jemväl vid insättningar i mindre sparbanker

lätt nog torde kunna kringgås. Utskottet inser väl, att ifrågavarande

bestämmelse hvilar på en med det egentliga syftet af sparbankernas

verksamhet öfverensstämmande grund, då densamma afser

att förhindra det sparbanken göres till en anstalt för verklig kapitalplacering,

men de svårigheter, som, på sätt nyss blifvit antydt, tvifvels

utan skulle komma att vidlåda tillämpningen af berörda föreskrift,

hafva likväl föranledt utskottet att borttaga densamma. Detta synes

så mycket hellre kunna låta sig göra, som jemlik! 30 § i förslaget

sparbanks reglemente skall innefatta bestämmelse om det högsta belopp

af en persons tillgodohafvande, hvarå ränta godtgöres, och härigenom

vinnes ett godt korrektiv mot missbruk af nyss antydd art.

På grund häraf och då, under förutsättning att ifrågavarande förbud

bortfaller, de båda föreslagna undantagsbestämmelserna, derest de

finge qvarstå, skulle komma att sakna verklig betydelse, har utskottet

i sitt nedan intagna förslag till lydelse af 24 § helt och hållet uteslutit

ifrågavarande tredje stycke.

I syfte af en förenklad redaktion har vidare andra punkten i

26 §:ens första stycke erhållit en något ändrad lydelse på sätt här

nedan utvisas.

För öfriga af utskottet vidtagna redaktionsjemkningar torde någon

redogörelse icke tarfvas, och har utskottet här ofvan vid behandlingen

af 13 § i förslaget anfört och jemväl motiverat den ändring utskottet

ansett böra vidtagas i afseende å förslagets öfvergångsstadgauden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Hvad slutligen angår förslaget till lag angående tillsyn å vissa

s. k. folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar,

har detsamma icke föranledt någon erinran från utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kan oförändrad bifallas,

ville för sin del antaga följande

{Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag angående sparbanker.

Med upphäfvande af förordningen angående sparbanker den 1 oktober

1875 samt lagarne den 31 december 1888 och den 5 september

1890, innefattande ändring i och tillägg till nämnda förordning, varder

härigenom stadgadt som följer:

1 §•

Med sparbank förstås i denna lag penningeinrättning, som, utan

rättighet för dess stiftare eller desses rättsinnehafvare att tillgodonjuta

andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, har till ändamål att

af allmänheten till förräntande mottaga penningar och genom räntans

läggande till hufvudstolen dem ytterligare förkofra samt medlen i mån

af uppsägning^återbetala.

2

Till grundfond för sparbank

skall, på sätt och under vilkor i

5 och 18 §§ sägs, tillskjutas ett

belopp af minst två tusen kronor.

Stiftare af sparbank skola vara

välfrejdade svenske medborgare till

antal af minst tjugu.

§•

Till grundfond för sparbank

skall, på sätt och under vilkor i

5 och 18 §§ sägs, tillskjutas ett

belopp af minst två tusen kronor;

dock att Konungens befallningshafvande

må, der särskilda omständigheter

dertill föranleda, medgifva, att

grundfonden sättes till lägre belopp.

Stiftare af sparbank skola vara

välfrejdade svenske medborgare till

antal af minst tjugu.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.8.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §. ’

De, som vilja inrätta sparbank,

skola hos Konungens befallningshafvande

i det län, hvarinom sparbankens

styrelse kommer att hafva

sitt säte, söka stadfästelse å det för

sparbanken antagna reglemente.

Dervid skall styrkas, ej mindre att

stiftande antal icke understiger det

i 2 § föreskrifna, än äfven att det

belopp, hvartill grundfonden enligt

reglementet skall uppgå, blifvit tecknadt.

Finner Konungens befallningshafvande

reglementet öfverensstämmande

med denna lag äfvensom

med lag och författningar i

öfrigt, har Konungens befallningshafvande

att meddela stadfästelse å

reglementet med de ändringar och

tillägg deri, som för betryggande

af insättarnes rätt pröfvas erforderliga.

Beslutad ändring af reglemente

eger ej giltighet, med mindre den

varder af Konungens befallningshafvande

stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af

reglemente och af ändring deri skall

på sparbankens bekostnad intagas

i länskungörelserna.

De, som vilja inrätta sparbank,

skola hos Konungens befallningshafvande

i det län, hvarinom sparbankens

styrelse kommer att hafva

sitt säte, söka stadfästelse å det för

sparbanken antagna reglemente.

Dervid skall styrkas, ej mindre att

stiftarnes antal icke understiger det

i 2 § föreskrifna, än äfven att det

belopp, hvartill grundfonden enligt

reglementet skall uppgå, blifvit tecknad

t.

Finner Konungens befallningshafvande

reglementet öfverensstämmande

med denna lag äfvensom

med lag och författningar i

öfrigt, har Konungens befallningshafvande

att meddela stadfästelse å

detsamma.

Beslutad ändring af reglementet

eger ej giltighet, med mindre den

varder af Konungens befallningshafvande

stadfäst.

Underrättelse om stadfästelse af

reglemente och af ändring deri skall

på sparbankens bekostnad intagas

i länskungörelserna.

4 §•

I reglementet skall uppgifvas den benämning, hvarunder inrättningen

kommer att drifva sin rörelse. För utmärkande af rörelsens

beskaffenhet må ej annat uttryck än sparbank användas,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ej må, der icke Konungen annorlunda förordna!, annan penningeinrättning

än sådan, hvarom i 1 § förmäles, drifva sin rörelse under

benämning af sparbank. Sker det, eger Konungens befallningshafvande

föreskrifva rättelse.

5 §•

Förr än sparbank må öppna sin rörelse skall hos Konungens

befallningshafvande lemnas uppgift å de personer, hvilka vården om

sparbankens angelägenher tillkommer, så ock styrkas, att det belopp,

hvartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, blifvit kontant

inbetaldt.

6 §■

I tvistemål, som rör gäld i allmänhet, svarar sparbank vid allmän

underrätt i den ort, der sparbankens styrelse enligt reglementet har

sitt säte.

7 §•

Vården om sparbanks angelägenheter tillkommer dels så kallade

hufvudmän, som skola representera insättarne och såsom öfverstyrelse

öfvervaka sparbankens förvaltning, och dels en förvaltande styrelse.

Hufvudmännen skola till ett antal af minst tjugu och högst femtio

utses genom val på sätt reglementet föreskrifver; dock att stiftare af

sparbank må kunna i reglementet förklaras för hufvudmän.

Uti en i sparbanken förvarad liggare skall hvarje hufvudman,

der han åtager sig uppdraget, egenhändigt inskrifva sitt namn.

Rätt att deltaga i hufvudmäns öfverläggningar, val och beslut

må genom reglementet kunna tillerkännas dem, som lemnat penningebidrag

till bildande eller förstärkande af sparbankens grundfond eller

reservfond. Vid utöfning af nämnda rätt bära de lika ansvarighet som

hufvudmän.

Hufvudmännen, hvilka skola en gång hvarje år kallas till ordinarie

sammanträde, ega dervid att utse ej mindre ledamöter i styrelsen än

äfven revisorer för granskning af sparbankens förvaltning, att besluta

om ansvarsfrihet för styrelsen eller om den åtgärd, som, derest ansvarsfrihet

nekas, skall vidtagas, samt att afgöra fråga, som kan väckas om

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48. 39

(Konyl. Maj.-ts förslag.) (Utskottels förslag.)

användning af det i 15 § omförmälda öfverskott å reservfond; och

hafva hufvudmännen i öfrig! att fatta beslut i ärenden, hvilka enligt

reglementet tillhöra deras handläggning. Hufvudman, som tillika är

styrelseledamot, må ej deltaga i val af revisor eller i beslut angående

ansvarsfrihet för styrelsen.

Hufvudmän och styrelseledamöter skola väljas för viss tid och

revisorer årligen.

Styrelsen handhafver den omedelbara ledningen af sparbankens

verksamhet och eger att i alla mål tala och svara för sparbanken,

så ock att besluta i frågor, hvilkas afgörande icke är hufvudmännen

förbehållet.

Ej må hufvudman eller styrelseledamot i sparbank vara tjensteman

i samma sparbank, der icke med afseende å särskilda förhållanden

sådant i reglementet uttryckligen medgifves.

8 §•

Till Konungens befallningshafvande skall sparbanks styrelse inom

en månad efter hufvudmännens årssammanträde aflemna förteckning å

hufvudmän och styrelseledamöter. Den förteckning skall genom Konungens

befällningshafvandes försorg, men på sparbankens bekostnad, införas

i länskungörelserna och tidning i orten.

9 §•

Vid sammanträde af hufvudmän och styrelse skall föras protokoll,

upptagande alla förekommande ärenden och de beslut, som deri fattats,

äfvensom dem, hvilka i besluten deltagit.

*1 ■ ■'' ‘''ti* ■:.. . - {

10§• ‘V:

Styrelseledamot må af sparbank uppbära arfvode endast i det fall

att reglementet sådant uttryckligen medgifver; dock att arfvodet icke

får utgå af andra medel än afkomsten af sparbankens egna fonder.

Hufvudman är i denna egenskap icke i något fall berättigad att åtnjuta

arfvode.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11

Sparbank må ej drifva inlåningsrörelse

under annan form, än i 1

§ omförmäles; och eger sparbank

dervid icke ikläda sig skyldighet

att annorledes än viss tid efter uppsägning

återbetala insatta medel,

styrelsen dock öppet lemnadt att,

då sådant utan olägenhet kan ske,

medgifva utbetalning utan afvaktan

på uppsägningstidens utgång. För

fyllande af tillfälligt penningebekof

må sparbank upptaga lån och öppna

kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom

lån utlemnas mot annat fordringsbevis

än skuldebref.

Lemnas lån mot borgen eller

mot pant af skuldebref med borgen,

skall, der icke gäldenären utfäster

sig att inom tre månader återgälda

lånet, sparbankens styrelse förbehålla

sig rätt att, om den så finner

nödigt, uppsäga detsamma till återbetalning

inom tre månader. Utöfver

tio år må icke lån, hvarom

nu är sagdt, utestå; skolande å lån

af ifrågavarande beskaffenhet, som

utestår längre tid än ett år, afbetalning

årligen göras med belopp,

som i förhållande till lånets löpetid

blifvit i skuldebrefvet bestämdt, der

icke styrelsen begagnar sin rätt

att uppsäga lånet till inbetalning på

en gång. Så länge lånet qvarstår,

skall styrelsen årligen underkasta

detsamma förnyad pröfning.

§•

Sparbank må ej drifvainlåningsrörelse

under annan form, än i 1

§ omförmäles; och eger sparbank

dervid icke ikläda sig skyldighet

att annorledes än viss tid efter uppsägning

återbetala insatta medel,

styrelsen dock öppet lemnadt att,

då sådant utan olägenhet kan ske,

medgifva utbetalning utan afvaktan

på uppsägningstidens utgång. För

fyllande af tillfälligt penningebehof

må sparbank upptaga lån och öppna

kreditivräkning.

Sparbanks medel må ej såsom

lån utlemnas mot annat fordringsbevis

än skuldebref.

Lemnas lån mot borgen eller

mot pant af skuldebref med borgen,

skall, der icke gäldenären utfäster

sig att inom tre månader återgälda

lånet, sparbankens styrelse förbehålla

sig rätt att, om den så finner

nödigt, uppsäga detsamma till återbetalning

inom tre månader. Utöfver

tio år må icke lån, hvarom

nu är sagdt, utestå; skolande ålån

af ifrågavarande beskaffenhet, som

utestår längre tid än ett år, afbetalning

årligen göras med belopp,

som i förhållande till den tid, för

hvilken länet beviljats, blifvit i skuldebrefvet

bestämdt, der icke styrelsen

begagnar sin rätt att uppsäga lånet

till inbetalning på en gång. Så

länge lånet qvarstår, skall styrelsen

årligen underkasta detsamma förnyad

pröfning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lagutskottets

(Kong!. Maj:ts förslag.)

rf /

\r

12

Lån af sparbanks medel må ej

utlemnas mot skuldförbindelse, för

hvars uppfyllande ledamot eller

suppleant i styrelsen eller i sparbanken

anstäld tjensteman i egenskap

af hufvudgäldenär eller löftesman

svarar, utan så är, att till

säkerhet för lånets fulla belopp ställes

antingen pant af statens eller

allmänna hypoteksbankens obligationer

eller andra med dem i afseende

å säkerheten närmast jemförliga

obligationer eller af inteckning

uti fastighet å landet inom

hälften af medeltaxeringsvärdet för

de tio sista åren och i stad inom

hälften af sist faststälda taxeringsvärdet;

dock att åbyggnad å egendom

i stad skall, för att inteckning

i egendomen må godkännas, vara

brandförsäkrad i någon med vederbörligen

faststäldt reglemente försedd

brandförsäkringsinrättning inom

riket.

13

Af sparbankens tillgångar skall

ett belopp, motsvarande minst en

Uih. till Likså. Prof. 1892. 7 Sami.

Utlåtande N:o 48.

(Utskottets förslag.)

Hvad sålunda är stadgadt om

den tid1 hvarunder lån mot borgen

eller mot pant af skuldebref med

borgen längst må utestå, är icke tilllämpligt

å lån, som emot dylik säkerhet

varder af kommun eller samfällighet

med Konungens tillstånd upptaget.

§•

Lån af sparbanks medel må ej

utlemnas mot skuldförbindelse, för

hvars uppfyllande ledamot eller

suppleant i styrelsen eller i sparbanken

anstäld tjensteman i egenskap

af hufvudgäldenär eller löftesman

svarar, utan så är, att till

säkerhet för lånets fulla belopp ställes

antingen pant af statens, allmänna

hypoteksbankens eller andra fullgoda

obligationer eller af inteckning uti

jordbruksfastighet å landet eller fastighet

i stad inom hälften af senast

faststälda taxeringsvändet; dock att

åbyggnad å egendom i stad skall,

för att inteckning i egendomen må

godkännas, vara brandförsäkra^! i

någon med vederbörligen faststäldt

reglemente försedd brandförsäkringsinrättning

inom riket.

§•

Af sparbankens tillgångar skall

ett belopp, motsvarande minst en

25 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tiondedel af delegarnes behållning

enligt senaste bokslut, redovisas i

värdehandlingar, hvilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, såsom

statens, allmänna hypoteksbankens

eller andra fullgoda obligationer,

eller ock depositionsbevis

af riksbanken eller annan bankinrättning,

för hvilken Konungen

faststält reglemente.

14

Ej må sparbank eg a annan fastighet,

än som för sparbankens inrymmande

är afsedd; dock må

sparbank inropa för dess fordran

pantsatt eller utmätt fast egendom,

som å auktion försäljes, der det för

skyddande af dess rätt finnes erforderligt;

skolande densamma åter

afyttras, så snart det utan förlust

lcan ske.

tiondedel af insättarnes behållning

enligt senaste bokslut, redovisas i

värdehandlingar, hvilka kunna med

lätthet förvandlas i penningar, såsom

statens, allmänna hypoteksbankens

eller andra fullgoda obligationer,

eller ock depositionsbevis

af riksbanken eller annan bankinrättning,

för hvilken Konungen

faststält reglemente, så och inteckningar

af sådan beskaffenhet som i

12 § sägs.

§■

Ej må sparbank ega annan fastighet,

än som för sparbankens inrymmande

är afsedd; dock må

sparbank inropa för dess fordran

pansatt eller utmätt fast egendom,

som å auktion försäljes, der det för

skyddande af dess rätt finnes erforderligt;

skolande densamma åter

afyttras, när så pröfvas lämpligt och

i hvarje fall, när det utan förlust

kan ske.

15 §.

All vinst, som å sparbanks rörelse uppkommer, skall afsättas till

en reservfond för bestridande af omkostnader och betäckande af förluster;

dock att, när reservfonden eller, der förbehåll om tillskjuten

grundfonds återbärande icke i reglementet gjorts, sammanräknade beloppet

af grund- och reservfonderna öfverstiger tio procent af insättarnes

behållning enligt senaste bokslut, hufvudmännen må, efter det

sparbankens styrelse afgifvit yttrande i ärendet, kunna besluta, att

öfverskottet skall användas för väckande och underhållande hos mindre

bemedlade insättare af håg till ökad sparsamhet eller ock, der reglementet

sådant uttryckligen medgifver, för välgörande eller allmän
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nyttigt ändamål. Hufvudmännens beslut härom skall underställas

Konungens befallningshafvande, som har att pröfva, huruvida beslutet

öfverensstämmer med föreskrifterna i denna § och sparbankens reglemente.

16 §•

I sparbank skola föras följande böcker:

kassabok, som föres i två exemplar och af särskilda personer;

afräknivgsbok, som för hvarje insättare utvisar insätta och uttagna

belopp samt hans tillgodohafvande;

lånebok, som upptager de af sparbanken utlemnade lån, derå inbetalda

räntor och gjorda afbetalningar samt för lånen stälda säkerheter;

register å sparbankens gäldenärer, hvilket vid hvarje gäldenärs

namn angifver dennes samtliga förbindelser till sparbanken, vare sig

såsom hufvudgäldenär eller löftesman; samt

kapitalbok, upptagande sparbankens tillgångar och skulder vid

hvarje års början och slut; varande sparbanks styrelse obetaget att,

efter ty pröfvas lämpligt, låta föra äfven andra böcker.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

sparbankens ställning.

Konungens befallningshafvande eger, der så aktas nödigt, att

meddela föreskrift angående sättet för räkenskapens förande och afslutande.

Sparbanks styrelse är pligtig att senast eu månad efter bokslutets

upprättande afgifva statistisk redogörelse angående sparbanken och dess

rörelse jemlikt de föreskrifter, Konungen kan låta utfärda.

17 §•

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen

förrättas. Revisionsberättelsen skall upptaga beloppen af sparbankens

tillgångar och skulder jemte beskaffenheten af tillgångarne samt innehålla

en öfversigt af sparbankens verksamhet under det år revisionen

omfattat, Berättelsen tillika med det yttrande af sparbankens styrelse

och det beslut af hufvudmännen, hvartill berättelsen må hafva gifvit

anledning, skall, så snart ske kan, insändas till Konungens befallningshafvande

och offentliggöras på sätt i 8 § sägs.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maf.ts förslag) (Utskottets förslag.)

18 §.

För sparbank tillskjuten grundfond må endast i det fall, att förbehåll

i reglementet derom gjorts, återbäras, dock ej förr än det förhållande

mellan reservfond och insättarnes behållning, som i 15 § sägs,

inträda Dervid må vinst å grundfondstillskotten icke beräknas samt

ränta godtgöras endast för så vidt reglementet derom innehåller uttrycklig

bestämmelse; dock att genom utbetalning af sådan ränta, som

icke må öfverstiga fem för hundra om året, förenämnda förhållande

mellan reservfond och insättarnes behållning icke må rubbas.

19 §.

Hafva, enligt senast upprättadt bokslut, tillskjuten grundfond och,

der reservfond bildats, jemväl denna gått förlorade eller har, efter det

grundfond återburits, reservfonden förlorats, då skall, derest icke ny

grundfond tillskjutes och möjligen befintlig brist i insättarnes behållning

jemväl betäckes, sparbankens verksamhet genast afbrytas och

sparbanken ställas under utredning.

20 §.

Har någon de! af sparbanks vinst blifvit använd på annat sätt,

än 15 § medgifver, åligger dem, som i beslutet derom deltagit, att, eu

för alla och alla för en, till sparbanken återgälda hvad sålunda blifvit

obehörigen utbetaldt. Underlåtes föreskriften i 19 §, äro de, som låtit

sådan underlåtenhet komma sig till last, likaledes en för alla och alla

för eu, insättarne ansvarige för deras fordringars fulla gäldande.

I ölrigt äro hufvudmän och styrelseledamöter underkastade ansvarighet

för de sparbanken anförtrodda medel endast efter de grunder,

som för sysslomän enligt allmän lag gälla, så vidt de icke särskildt

utfäst sig till ytterligare ansvarighet.

Om utförande af talan, hvartill enligt denna § fog må förefinnas,

egen Konungens befallningshafvande att förordna, ändå att anmälan af

sakegare icke gjorts.

21 §.

Konungens befallningshafvande Konungens befallningshafvande

har att öfva tillsyn öfver sparbank har att öfva tillsyn öfver sparbank

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lagutslcottets Utlåtan N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

och för sådant ändamål sjelf eller

genom ombud verkställa undersökning

af sparbanks förvaltning, dervid

sparbankens räkenskaper, protokoll,

kassa och lånehandlingar skola

af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när

Konungens befallningshafvande

pröfva!- nödigt, ske antingen genom

deltagande i den årliga revisionen

af sparbankens förvaltning och

räkenskaper eller utan samband med

revisionen; dock att undersökning

af hvarje sparbank skall ega rum

minst eu gång årligen. Verkställes

undersökningen genom Konungens

befallningsliafvandes ombud, åtnjuter

ombudet arfvode af allmänna

medel efter de grunder, Konungen

stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse

fattat beslut, hvilket står i uppenbar

strid med lag eller det för sparbanken

gällande reglemente eller

eljest finnes medföra våda för sparbankens

säkerhet eller kränkning af

insättarnes rätt, må Konungens befallningshafvande

förbjuda verkställighet

af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock förelägga

sparbanks hufvudmän eller

styrelse att, i händelse beslut af nyss

om förmälda beskaffenhet gått i verkställighet,

göra rättelse, der så ske

kan, så ock att fullgöra hvad dem

enligt lag och reglemente åligger,

äfvensom att eljest vidtaga åtgärd,

som Konungens befallningshafvande

för betryggande af delegarnes

(Utskottets förslag.)

och för sådant ändamål sjelf eller

genom ombud verkställa undersökning

af sparbanks förvaltning, dervid

sparbankens räkenskaper, protokoll,

kassa och lånehandlingar skola

af styrelsen hållas tillgängliga.

Sådan undersökning må, när

Konungens befallningshafvande

pröfvar nödigt, ske antingen genom

deltagande i den årliga revisionen

af sparbankens förvaltning och

räkenskaper eller utan samband med

revisionen; dock att undersökning

af hvarje sparbank skall eg a rum

minst en gång årligen. Verkställes

undersökningen genom Konungens

befallningshafvandes ombud, åtnjuter

ombudet arfvode af allmänna

medel efter de grunder, Konungen

stadgar.

Hafva hufvudmän eller styrelse

fattat beslut, hvilket står i uppenbar

strid med lag eller det för sparbanken

gällande reglemente eller

eljest finnes medföra våda för sparbankens

säkerhet eller kränkning af

insättares rätt, må Konungens befallningshafvande

förbjuda verkställighet

af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock förelägga

sparbanks hufvudmän eller

styrelse att, i händelse beslut af nyss

omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,

göra rättelse, der så ske

kan, så ock att fullgöra hvad dem

enligt lag och reglemente åligger,

äfvensom att eljest vidtaga åtgärd,

som Konungens befallningshafvande

för betryggande af insättares

s. 46 Kontrollera mot PDF

Lagututskottets Utlåtande N:o 48.

46

(Kong!. Maj:ts förslag).

rätt funnit nödigt att föreskrifva;

Konungens befallningshafvande i

sistnämnda fall dock obetaget att,

om förhållandena dertill föranleda,

låta på sparbankens bekostnad verkställa

sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna

lag eller från sparbanks reglemente

och varder ej den anmärkta afvikelsen

inom förelagd tid rättad,

ankommer det på Konungens befallningshafvande

att förbjuda fortsättning

af sparbankens verksamhet.

(Utskottets förslag.)

rätt funnit nödigt att föreskrifva;

Konungens befallningshafvande i

sistnämnda fall dock obetaget att,

om förhållandena dertill föranleda,

låta på sparbankens bekostnad verkställa

sådan åtgärd.

Sker svårare afvikelse från denna

lag eller från sparbanks reglemente

och varder ej den anmärkta afvikelsen

inom förelagd tid rättad,

ankommer det på Konungens Befallningshafvande

att förbjuda fortsättning

af sparbankens verksamhet.

22 §.

Finner Konungens befallningshafvande grundad anledning att befara

förhållande, hvarom i 19 § sägs, har Konungens befallningshafvande

att förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet och förordna

om dess ställande under utredning. Till deltagande i utredningen

skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, hvilket undfår

godtgörelse af allmänna medel till belopp, Konungens befallningshafvande

bestämmer.

23

Beträffande den, till hvars förmån

insättning i sparbank första

gången verkställes, skall uppgift

dervid lemnas å namn samt, der

sådant kan ske, födelseår, månad

och dag, hemvist och lcfnadsyrke.

Göres insättningen för minderårig,

böra, om så kan ske, äfven

föräldrarnes namn uppgifvas.

önskar den, som till förmån för

annan insätter medel, att dessa icke

må kunna förr än efter viss tid

uppsägas till återbetalning, skall

han derom göra förbehåll, då insättning

första gången verkställes.

§•

Beträffande den, till hvars förmån

insättning i sparbank första

gången verkställes, skall uppgift

dervid lemnas å namn, hemvist och

lefnadsyrhe samt, der sådant kan

ske, födelseår, månad och dag.

Göres insättningen för minderårig,

böra, om så kan ske, äfven

föräldrarnes namn uppgifvas.

Önskar den, som till förmån för

annan insätter medel, att dessa icke

må kunna förr än efter viss tid

uppsägas till återbetalning, skall

han derom göra förbehåll, då insättning

första gången verkställes.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag).

Vill han vid den insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens

utbetalning, ankommer det på

pröfning af sparbankens styrelse,

huruvida medlen må med det förbehåll

mottagas.

24 §.

Vid första insättning i sparbank

skall till insättareu utan afgift utlemnas

en med ordningsnummer

försedd motbok, deri gjordt förbehåll

skall vara infördt och vid

hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens

reglemente skall vara fästadt.

Vid insättning och uttagning

af penningar skola två af sparbankens

tjenstemän eller styrelseledamöter

derom göra anteckning

hvar i sitt exemplar af kassaboken.

Insatt eller uttaget belopp införes

vid samma tillfälle jemväl i motboken.

För en och samma person må

insättning å mer än en motbok ej

ega rum; dock må omyndig, för

hvars räkning medel blifvit af annan

person insatta, äfvensom den, till

hvars förmån motbok med vissa

förbehåll utfärdats, kunna utbekomma

särskild motbok för insättning

af egna medel.

25 §.

(Utskottets förslag.)

Vill han vid den insättning göra

annat förbehåll i afseende å medlens

utbetalning, ankommer det på

pröfning af sparbankens styrelse,

huruvida medlen må med det förbehåll

mottagas.

Vid första insättning i sparbank

skall till insättaren utan afgift utlemnas

en med ordningsnummer

försedd motbok, deri gjordt förbehåll

skall vara infördt och vid

hvilken ett tryckt exemplar af sparbankens

reglemente skall vara fästadt.

Vid insättning och uttagning

af penningar skola två af sparbankens

tjenstemän eller styrelseledamöter

derom göra anteckning

hvar i sitt exemplar af kassaboken.

Insatt eller uttaget belopp införes

vid samma tillfälle jemväl i motboken.

Den, som vill uppsäga eller lyfta för hans räkning i sparbank

innest-ående medel, skall i sparbanken uppvisa sin motbok och, derest

han icke är personligen känd, styrka sin behörighet genom meddelande

af sådana uppgifter, som här ofvan i 23 § omförmälas. Finnas dessa

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

uppgifter öfverensstämma med dem, som vid första insättningen lemnats,

och förekommer ej anledning betvifla, att personen är den han uppgifver

sig vara, må uppsägningen gälla och utbetalningen verkställas.

26 §.

Medel, som för gift qvinnas räkning

innestå i sparbank, må af

henne, äfven utan mannens samtycke,

uppsägas och lyftas. Likaledes

må omyndig, som uppnått

femton år, utan särskild tillåtelse

af målsman förfoga öfver medel,

insatta å motbok, som han för insättning

af egna medel utbekommit.

I de fall, hvarom i denna § förmäles,

må medel ej från sparbank

utbetalas till mannen utan hustruns

eller till målsman utan den omyndiges

samtycke.

Medel, som för gift qvinnas räkning

innestå i sparbank, må af

henne, äfven »utan mannens samtycke,

uppsägas och lyftas. Likaledes

må omyndig, som uppnått

femton år, utan särskild tillåtelse

af målsman förfoga öfver egna medel,

dem han sjelf å motbok insatt.

I de fall, hvarom i denna § förmäles,

må medel ej från sparbank

utbetalas till mannen utan hustruns

eller till målsman utan den omyndiges

samtycke.

27 §.

Af sparbank utfärdad motbok bör en gång årligen å tid, reglementet

angifver, inlemnas till sparbanken för att jemföras med dess

räkenskaper; skolande, der ej sådant redan skett, den för nästförflutna

kalenderår upplupna ränta då jemväl i motboken införas. År i sparbanks

reglemente bestämdt, att, då motbok för insättning eller uttagning

i sparbanken uppvisas, den skall med räkenskaperna jemföras, är dock

insättare det år, insättning eller uttagning skett, fri från skyldighet

att särskildt inlemna motboken för jemförelse med räkenskaperna.

Varder motbok, som bör till sparbanken för jemförelse med dess

räkenskaper inlemnas, icke der å föreskrifven tid företedd och yppar

sig sedermera skiljaktighet mellan motboken och sparbankens räkenskaper

i afseende å insättningar eller uttagningar, skola räkenskaperna

ega vitsord, der icke någon omständighet förekommer, som förringar

deras trovärdighet.

28 §.

öfvergår fordringsrätt på grund af motbok från en till annan,

må, innan sådant blifvit för sparbankens styrelse anmäldt och styrkt,

motbokens innehafvare ej å densamma grunda rätt mot sparbanken.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

29 §.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och dervid uppgifva tid

och omständigheter, under hvilka förlusten timat. Styrelsen skall då

genom kungörelse, hvilken på bekostnad af den, som förlorat motboken,

införes en gång i allmänna tidningarne och tre gånger i tidning, som

i orten utkommer, efterlysa motboken. Derest denna icke inom sex

månader, efter det sådan efterlysning sista gången egt rum, tillrättakommit,

är den, för hvars räkning efterlysning skett, berättigad att

mot qvitto utbekomma hela sitt tillgodobafvande; och eget- efter medlens

utbetalning motboken icke gällande kraft mot sparbanken.

30

Sparbanks reglemente skall, utöfver

hvad förut i denna lag är

derom stadgadt, innefatta bestämmelser

angående

den ort, hvarest styrelsen har

sitt säte;

det belopp, hvartill sparbanks

grundfond skall uppgå;

hufvudmännens antal och den

tid, för hvilken de skola väljas, det

minsta antal af dem, som bör närvara

för att giltigt beslut må kunna

fattas, hufvudmännens befogenhet,

tid och ort för deras årssammanträde

samt sättet för utlysande af

detta äfvensom af särskildt sammanträde

;

antalet af styrelseledamöter och

deras suppleanter, tiden för deras

befattning samt styrelsens åligganden

och beslåtmesBighet;

antalet af revisorer samt tiden

för revisionen och dess afsittande;

Bill. till Pilcsd. Prof. 1892. 7 Sund.

§•

Sparbanks reglemente skall, utöfver

hvad förut i denna lag är

derom stadgadt, innefatta bestämmelser

angående

den ort, hvarest styrelsen har

sitt säte;

det belopp, hvartill sparbanleens

grundfond skall uppgå;

hufvudmännens antal och den

tid, för hvilken de skola väljas, det

minsta antal af dem, som bör närvara

för att giltigt beslut må kunna

fattas, hufvudmännens befogenhet,

tid och ort för deras årssammanträde

samt sättet för utlysande af

detta äfvensom af särskildt sammanträde

;

antalet af styrelseledamöter och

deras suppleanter, tiden för deras

befattning samt styrelsens åligganden

och beslutmessighet;

antalet af revisorer samt tiden

för revisionen och dess afslutande;

25 lläft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl, Maj:ts förslag.)

sättet för anordnande af s. k.

sparbankskomité (afdelnings- eller

filialkontor), der sådan komité anses

erforderlig, bestämmande af dess

befogenhet och öfvervakande af dess

förrättningar;

det lägsta belopp, som i sparbank

må insättas, och det högsta

beloppet af en persons tillgodohafvande,

hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga

om in- och utlåningsräntan;

den tid efter uppsägning, då

sparbank är skyldig återbetala insatta

medel; skolande sådan tid bestämmas

i förhållande till storleken

af det belopp, som skall uttagas,

dock icke i något fall under en

vecka;

sättet för uppsägning från sparbankens

sida af insatta medel;

förvar och inventering af kassa

och värdehandlingar; samt

sättet för fattande af beslut om

ändring i reglementet, om sparbankens

upplösning och om verkställigheten

deraf.

(Utskottets förslag.)

sättet för anordnande af s. k.

sparbankskomité (afdelnings- eller

filialkontor), der sådan komité anses

erforderlig, bestämmande af dess

befogenhet och öfvervakande af dess

förrättningar;

det lägsta belopp, som i sparbanken

må insättas, och det högsta

beloppet af en persons tillgodohafvande,

hvarå ränta godtgöres;

sättet för besluts fattande i fråga

om in- och utlåningsräntan;

den tid efter uppsägning, då

sparbanken är skyldig återbetala insatta

medel; skolande sådan tid bestämmas

i förhållande till storleken

af det belopp, som skall uttagas,

dock icke i något fall under en

vecka;

sättet för uppsägning från sparbankens

sida af insatta medel;

förvar och inventering af kassa

och värdehandlingar; samt

sättet för fattande af beslut om

ändring i reglementet, om sparbankens

upplösning och om verkställigheten

deraf.

31 §.

När beslut fattas om sparbanks upplösning, skall sådant för Konungens

befallningshafvande ofördröjligen anmälas; och må årsstämning å

dess okände borgenärer sökas.

Uppstår behållning, sedan sparbankens alla förbindelser blifvit

fullgjorda, skall denna användas för välgörande eller allmännyttigt

ändamål.

Hufvudmännens härom fattade beslut skall underställas Konungens

befallningshafvandes pröfning; och åligger det Konungens befallnings
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lagutskottets Utlåtande A7:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hafvande att tillse, att behållningen varder i öfverensstämmelse med

faststäldt beslut använd.

32 §.

öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,

men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen

annorlunda förordnar.

33 §.

Utöfvar sparbank sin verksamhet utan att hafva erhållit sådan

stadfästelse å sitt reglemente, som i 3 § sägs, stånde en hvar, som

emellertid å sparbankens vägnar ingår förbindelse, derför i personlig

ansvarighet till fordringsegaren såsom för annan sin förbindelse efter

allmän lag.

§ 34.

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

Denna lag träder i kraft med

ingången af år 1893 och skall ega

tillämpning jemväl å redan befintlig

inrättning, hvilken drifver sådan

rörelse, som i 1 § sägs; dock att

sådan sparbanksinrättning icke är

pligtig att fullgöra föreskriften i 3 §

om skyldighet att söka stadfästelse

å ett i öfverensstämmelse med lagen

upprättadt reglemente förr än ett

år eller föreskriften i 13 § om redo
-

Denna lag träder i kraft med

ingången af år 1893 och skall ega

tillämpning jemväl å redan befintlig

inrättning, hvilken drifver sådan

rörelse, som i 1 § sägs; dock att

sådan sparbanksinrättning icke är

pligtig att fullgöra föreskriften i 3 §

om skyldighet att söka stadfästelse

å ett i öfverensstämmelse med lagen

upprättadt reglemente förr än ott

år eller föreskriften i 13 § om redo
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj.ig förslag.)

visning i vissa värdehandlingar af

en tiondedel af insättarnes behållning

förr än fem år efter lagens trädande

i kraft. I öfrigt må denna

lag icke verka inskränkning i rätt,

som enligt äldre reglemente eller

eljest gjordt förbehåll kan tillkomma

stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning

eller andra att återbekomma

tillskjuten fond eller att derå

njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,

så framt dess

reglemente ej annorlunda stadgar,

icke är skyldig att bereda sig grundfond;

skolande densamma ställas

under utredning, då enligt upprättadt

bokslut brist i insättarnes

behållning uppstått.

(Utskottets förslag.)

visning i vissa värdehandlingar af

en tiondedel af insättarnes behållning

förr än tio år efter lagens trädande

i kraft. I öfrigt må denna

lag icke verka inskränkning i rätt,

som enligt äldre reglemente eller

eljest gjordt förbehåll kan tillkomma

stiftare af redan befintlig sparbanksinrättning

eller andra att återbekomma

tillskjuten fond eller att derå

njuta ränta; likasom sådan sparbanksinrättning,

så framt dess

reglemente ej annorlunda stadgar,

icke är skyldig att bereda sig grundfond;

skolande densamma ställas

under utredning, då enligt upprättad!

bokslut brist i insättarnes

behållning uppstått.

Lag angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker och med folkbanker

jemförliga penningeinrättningar.

1 §•

Drifver s. k. folkbank eller annan dermed jemförlig penningeinrättning

sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente och ingår

bland dess rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank bedrifver, skall

penningeinrättningen beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad

tillsyn af Konungens befallningshafvande i länet. För utöfvande af

sådan tillsyn har Konungens befallningshafvande att sjelf eller genom

ombud verkställa undersökning af penningeinrättningens förvaltning,

dervid dess räkenskaper, protokoll, kassa och lånehandlingar skola af

styrelsen hållas tillgängliga. Verkställes undersökningen genom Konun
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gens befallningshafvandes ombud, skall godtgörelse derför af penriingeinrättningen

gäldas till ombudet eldigt Körningens befallningshafvandes

bestämmande.

■i: h‘ < ■ ’■ --It'' -! »>'' ■• . "d tr !;:•''*« , :r!:- .1 ; •••'':'' i

2 §•

Styrelse för sådan penningeinrättning, hvarom i 1 § sägs, åligger

att årligen till Konungens befallningshafvande aflemna berättelse af

utsedde revisorer öfver verkstäld granskning af nästföregående års förvaltning

tillika med det beslut, som fattats i fråga om ansvarsfrihet för

styrelsen. Dessa handlingar skola genom Konungens befallningshafvandes

försorg, men på penningeinrättningens bekostnad införas i läriskungörelserna

och tidning i orten.

Styrelsen har ock att senast en månad efter bokslutets upprättande

afgifva statistisk redogörelse i afseende å penningeinrättningen och dess

rörelse jemlikt föreskrifter, som Konungen kan låta utfärda.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

penningeinrättningens ställning; egande Konungens befallningshafvande

att, der så aktas nödigt, meddela föreskrift angående sättet för böckernas

förande och afslutande.

Konungens befallningshafvande eger förelägga styrelsen att fullgöra

hvad enligt denna lag och gällande reglemente styrelsen åligger.

3 §•

Finnes grundad anledning till antagande att penningeinrättning,

hvarom i denna lag sägs, förlorat sin reservfond och tjugu procent af

inbetald grundfond, har Konungens befallningshafvande att förordna

om dess ställande under utredning. Till deltagande i sådan utredning

skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, som härför uppbär

godtgörelse på sätt i 1 § sägs.

4 §• ■> ’ ’ 1

Konungens befallningshafvande eger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Körtel. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §■

öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,

men beslutet går ändock i verkställighet, der icke Konungen

annorlunda förordnar.

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1893 och eger tillämpning

jemväl på redan bildade penningeinrättningar af ifrågavarande

beskaffenhet.

Stockholm den 22 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

dels af herr Lilienberg, som anfört: »Före år 1875 hade lagstiftningen

icke ingripit i afseende å sparbankernas verksamhet. Detta skedde nemligen

först genom förordningen den 1 oktober nämnda år, men derförinnan

hade en af regeringen tillsatt komité utarbetat förslag till lag med utförliga

bestämmelser så väl beträffande sparbankernas organisation som i fråga om

deras förvaltning. Sparbanksväsendet hade redan då nått en betydande utveckling,

så att af de 377 sparbanker, som vid 1889 års slut funnos i vårt

land, 297 voro i verksamhet, innan lagen om sparbanker trädde i kraft. Då

proposition i ämnet till Riksdagen beslöts, yttrade emellertid dåvarande

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

justitiestatsminister» Adlercreutz, att det vore af vigt, »att icke genom stränga

reglementariska föreskrifter må undertryckas och qväfvas det allmänna medborgerliga

intresse, som kallat till 1 it samt på ett i allmänhet synnerligen

förtjenstfull sätt skött och förkofrat de många, i vårt land nu befintliga

sparbanksinrättningarne.» Så tillkom det lagförslag, som, efter att hafva

blifvit af Riksdagen år 1871 förkastadt, omsider år 1875, af enskild motionär

framlagdt, af Riksdagen antogs och upphöjdes till lag. De reglementariska

föreskrifter, som sålunda blifvit gällande, bestå, förutom hvad angår

revision af räkenskaper och förvaltning, hufvudsakligen deri, att all vinst,

som uppkommer å rörelsen, skall ingå i en reservfond, dock att, der reservfonden

öfverstiger 10 procent åt insatta medel, öfverskottet må kunna användas

för allmännyttigt ändamål; att der tillgångarne så nedgått, att de motsvara

endast 95 procent af insatta medel, sparbanken skall ställas under utredning,

samt att Konungens befallningshafvande eger rätt att, derest grundad

anledning förekommer till befarande af ofvannämnda missförhållande emellan

tillgångar och insatta medel, förbjuda sparbankens verksamhet och förordna

om densammas ställande under utredning, äfvensom att der tillgångarne blifvit

använda i strid med ofvannämnda föreskrift rörande deras disponerande

för allmännyttigt ändamål, låta föra talan om rättelse deri. Genom förordningarne

den 31 december 1888 och den 5 september 1890 har lagen fått

tillägg. Genom den förra har Konungens befallningshafvande fått åliggande

att årligen verkställa inspektion af sparbanks förvaltning, och genom den

senare har det blifvit sparbank förbjudet att, der ej tillika viss realsäkerhet

blifvit stäld, bevilja lån, för hvilket styrelseledamot eller tjensteman vid

sparbanken iklädt sig betalningsskyldighet.

Genom det nu framlagda förslaget skulle sparbankernas sjelfbestämmelscrätt

högst väsentligt inskränkas. Fastställelse å sparbanks reglemente

skall ovilkorligen sökas. Sparbank får icke bildas, med mindre visst antal

stiftare derom förena sig och grundfond sammanskjutes. I afseende å sparbankernas

lånrörelse och bokföring lemnas detaljerade föreskrifter, likaså

rörande hvad sparbanks reglemente skall innnehålla. Af sparbanks tillgångar

skall en del redovisas i värdehandlingar, som kunna med lätthet förvandlas

i penningar. Vinst å rörelsen får icke användas för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, så framt icke Konungens befallningshafvande dertill lemna!

tillstånd. Slutligen eger Konungens befallningshafvande, att, derest hufvudman

eller styrelse fattat beslut, som anses stå i strid med lag eller det för

sparbanken gällande reglemente eller eljest medföra våda för sparbankens

säkerhet eller kränkning af insättares rätt, förbjuda verkställighet af beslutet

och ålägga dem för den händelse, att beslutet gått i verkställighet, att der

så eko kan göra rättelse; vidare att förelägga hufvudrnän och styrelse att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

fullgöra hvad dem enligt lag och reglemente åligger; att eljest vidtaga åtgärd,

som Konungens befallningshafvande för betryggande af insättares

rätt funnit nödigt föreskrifva, samt att, der svårare afvikelse sker från

sparbankslagen eller reglementet och afvikelse!! ej rättas inom förelagd tid,

förbjuda fortsättning af sparbankens verksamhet.

Det har blifvit erkändt jemväl af den komité, som uppgjort förslag

till den nu ifrågasatta lagen, att sparbankerna i allmänhet blifvit förtjenstfullt

skötta. I de oegentligheter, som på ett och annat ställe förekommit,

har föreskriften om den årliga inspektionen lemnat utväg till rättelse, som

icke blifvit obegagnad, och det synes, som borde man, innan man låter lagstiftningen

reglementera på ett område, der de enskilda hittills fått temligen

fritt röra sig, afvakta följden af det tillägg till sparbankslagen, som så nyss

blifvit antaget. Blir hvad som nu föreslagits lag, befarar jag, att detta skall

komma att inverka förlamande på sparbanksverksamheten och hafva till följd,

att nya sparbanker icke uppstå och i afseende på åtskilliga nu befintliga

sparbanker, att, om de icke alldeles upphöra med sin verksamhet, de ombildas

till sparkasseinrättningar med rätt till någon vinstutdelning för stiftare

eller deras rättsinnehafvare, i hvilken händelse de icke falla under sparbankslagen

med dess stränga reglementariska föreskrifter, utan höra under den

vida lindrigare lagen angående vissa s. k. folkbanker och med dem jemförliga

penningeinrättningar.

På grund häraf har jag ansett, att lagutskottet bort afstyrka bifall till

förslaget om lag angående sparbanker.

Hvad angår förslaget till lag angående folkbanker och med dem jemförliga

penningeinrättningar, så gäller om detta förslag, hvad som vid all

lagstiftning är af vigt, nemligen att det område, inom hvilket lagen skall

verka, bör med noggrannhet bestämmas. Att detta icke lyckats i afseende

på förevarande lagförslag framgår efter mitt förmenande af det obestämda i

definitionen på de penningeinrättningar, hvilka lagen skall afse, och af de

försök, som så väl i komiterades motiv som i den kongl. propositionen blifvit

gjorda att närmare bestämma begreppet af dessa penningeinrättningar.

Och anledningen är tydlig, lagen hade icke bort framkomma, förrän man

fått en fast grund för densamma i en tidsenlig, fullständig lagstiftning rörande

bolag och dess särskilda arter. Förslag till sådan lagstiftning har blifvit

utarbetadt och lärer vara remitteradt till högsta domstolen för utlåtande. Det

synes hafva varit skäl att afvakta resultatet af detta lagstiftningsarbete, på

det att icke hvad som nu beslutas må råka i strid med eller blifva till hinder

vid en ny lagstiftning rörande bolag. Då förhållandet är sådant, då de

i folkbankerna insatta medel uppgå till ringa belopp i jemförelse med de

medel, som sparbankerna förvalta, och då, enligt komiterades åsigt, delegarne

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

i folkbankerna äro solidariskt ansvariga för ingångna förbindelser, i följd

hvaraf det icke torde vara så angeläget, att lagstiftningen i afseende å dem

särskildt ingriper för skyddande af insättares rätt, har jag ansett, att utskottet

bort afstyrka bifall till jemväl detta lagförslag;

och dels af herr J. Anderson emot utskottets hemställan beträffande

11 § i förslaget till lag angående sparbanker.

Herr Fröberg har begärt här få antecknadt, att han, på grund af

åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Jemväl herr Mankell har velat tillkännagifva, att han varit förhindrad

öfvervara ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Vrot. 18014. 7 Sami. 25 Häft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:72 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående sparbanker samt lag angående tillsyn å vissa så kallade folkba s. 4 i texten