Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets i andra punkten af dess utlåtande n:o 20 öfver väckta motioner om ändringar i strafflagen den 16 februari 1864 gjorda hemställan beträffande 15 kap. 24 § samma lag.

1892-04-28 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:49, Memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets i andra punkten af dess utlåtande n:o 20 öfver väckta motioner om ändringar i strafflagen den 16 februari 1864 gjorda hemställan beträffande 15 kap. 24 § samma lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 49.

1

• -J fi:W-4

l-''

fii; - !./

tf JG f
-in

f!

r r

’7f;

Urfrri

it »Ritt

. K''

: i-m: .

it / .ijt- .•;'' /

g<: :>r! ''/ ’''.4 -i i., in ■ i i o ?i; i Jo b

: . ■*! :Jtv;.:iS01*T.... !Jt<! /''Ev;

Ank. till Eiksd. kansli den 28 April 1892, kl. 3 e. Bil

i ■£<)!!* t-'', : i'' * ''i-.: 77 i v it,,

N:o 49.

II -

liv! mjöl,

Lagutskottets memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets

i andra punkten af dess utlåtande n:o 20 öfver

väckta motioner om ändringar i strafflagen den 16 februari

1864 gjorda hemställan beträffande 15 kap. 24 § samma lag.

I anledning af en utaf lierr Jan Eliasson inom Andra Kammaren

väckt motion om ändring i 15 kap. strafflagen hemstälde utskottet i andra

punkten af sitt utlåtande n:o 20, bland annat, hvarom icke vidare är fråga,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att 15 kap. 24 § strafflagen måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

15 kap. 24 §. Brott, som i 23 § sägs, må ej åtalas af annan än

målsegande.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har dess berörda hemställan

blifvit af båda kamrarne till utskottet återförvisad.

Utskottet går härmed att i anledning af nämnda återremiss afgifva

yttrande.

På anförda skäl hade herr Jan Eliasson i sin omförmälda motion

föreslagit:

det Riksdagen beslutar, att i 15 kap. strafflagen, som handlar om

brott mot annans frihet, må intagas en bestämmelse af följande lydelse:

Den, som förbryter sig mot annans frihet derigenom, att han, i afsigt

att åstadkomma skada, medelst list, lock, hot eller tvång, förmår någon att

afstå lofligt arbete, eller hindrar dess utförande, dömes till straffarbete från

och med ö månader till och med två år; samt

Bih. till Eiksd. Prof. 1892. 7 Sami. 2(i Häft. (N:o 49.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Memorial N:o 49.

att om denna framställning vinner bifall, den ifrågasatta bestämmelsen

intages under § 24 och de nuvarande 24 och 25 §§ förändras till §§ 25

och 26.»

I sitt ofvanberörda utlåtande anförde utskottet, att det lika med motionären

väl funne arbetarnes eget väl kräfva, att mot de upprörande kränkningar

af det enskilda aftalets frihet, som erfarenheten från senare tiders

arbetsinställelser i vårt land mer än eu gång haft att framvisa, bereddes ett

verksammare skydd, än den gällande lagstiftningen förmådde lemna, men att

det emellertid icke vore nödigt eller ens för motionens syfte gagneligt att i

sådant hänseende, på sätt motionären föreslagit, i lagen införa ett nytt slags

frihetsbrott, hvars särskilda karakter skulle bestå deri att någon, i afsigt

att åstadkomma skada, medelst list, lock, hot eller tvång, förmådde annan att

afstå från ett lofligt arbete, eller hindrade dess utförande. Dels syntes nemligen

den art af frihetsbrott, som i ofvan anförda 22 § i strafflagens 15

kap. karakteriserades, äfven i afseende å den strafflatitud, som funnes angifven,

fullständigt täcka den speciella brottsart, för hvilken motionären förordat

en särskild straffbestämmelse, och dels skulle det kraf, motionären i

fråga om denna speciella art af frihetsbrott uppstält på befintligheten af en

i hvarje särskildt fall bevislig afsigt att åstadkomma skada, i betänklig grad

förlama straffbudets effektivitet.

Motionären hade emellertid sjelf antvdt en annan utväg för vinnande

af motionens syfte, den nemligen att ställa förevarande art af rättskränkning

under allmänt åtal, och utskottet förklarade sig för sin del vara öfvertygadt,

att på denna väg syftemålet med motionen säkrast och bäst stode

att vinna. Lika med motionären hölle utskottet nemligen före, att fruktan

iör hämnd eller andra under trycket af ett olidligt tvång framkallade hänsyn

i allmänhet förhindrade en angifvelse, som eljest icke uteblifvit, och att sålunda,

derest förbrytelser af ifrågavarande slag stäldes under allmänt åtal,

desamma komme att oftare än nu skedde erhålla välförtjent näpst. Då hvad

utskottet sålunda närmast med afseende å den speciella art af rättsstridigt

tvång, som motionen afhandlade, anfört, syntes utskottet ega lämplighet jemväl

på de öfriga frihetsbrott, som folie inom ramen af 22 §:s straffbestämmelser,

saknades emellertid giltig anledning att, på sätt motionären syntes

vilja förutsätta, i afseende å åtalsrätten särskilja dem från hvarandra; och

utskottet hade förty — såsom dess ofvan intagna förslag utvisade — ansett

alla förbrytelser mot 22 § i 15 kap. strafflagen böra underkastas allmänt

åtal, och sålunda första punkten i 24 § samma kap. utgå.

Såsom kamrarnes diskussionsprotokoll gifva vid handen, är det ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 49.

3

skottets åtgärd att, fastän motionären velat ställa under allmänt åtal allenast

den speciella art af frihetsbrott, som hans motion afhandlade, göra förslag

om en dylik utsträckning af åtalsrätten beträffande samtliga de i 22 § omförmälda

frihetsbrotten och sålunda gå längre än motionärens framställning

föranledde, som gifvit anledning till ifrågavarande återremiss.

Utskottet, som — vid det förhållande att det af motionären behandlade

frihetsbrott dels fullständigt, jemväl i afseende å strafflatituden, täckes

af det i 22 § karakteriserade frihetsbrott, dels ock för framtiden torde komma

att spela den vigtigaste rollen bland de rättskränkningar, som falla inom

ramen af straffbestämmelserna i förevarande lagrum — fortfarande anser

utskottets berörda åtgärd väl försvarad ur saklig synpunkt, vill icke förneka,

att formella betänkligheter kunna göras gällande emot nämnda åtgärd, och

att utskottet sålunda för att i allt fall bereda framgång åt motionärens

framställning med hänsyn till de svårigheter, som onekligen äro förknippade

med ett af motionären, jemväl i afseende å åtalsrätten, ifrågasatt särskiljande

af brottsarter, tillhörande samma klass af förbrytelser, hellre bort förorda en

skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, hvars pröfning af den föreliggande samhällsvigtiga

frågan vore obunden af den begränsning, som motionärens framställning

må anses innefatta.

Deremot kan utskottet icke erkänna befogenheten af den anmärkning,

som vid ärendets behandling i Andra Kammaren af flere talare rigtades

emot utskottets förslag, nemligen att motionären icke ens i afseende å det

slags frihetsbrott, som utgjorde föremål för hans framställning, skulle ifrågasatt

eu utsträckning af åtalsrätten. I sådant hänseende torde göra till fyllest

att erinra, hurusom oafsedt att motionären i sin motivering bestämdt uttalat

sig i dylik rigtning — motionärens afsigt, såvidt nu är i fråga, tydligt

framgår af motionärens förslag. Enligt detta skulle nemligen dels nuvarande

22 och 23 §§ qvarstå oförändrade, dels efter sist nämnda paragraf

införas en ny 24 §, deri icke innehölles någon bestämmelse i syfte att inskränka

åtalsrätten beträffande det i samma § omförmälda slags förbrytelse,

dels ock nuvarande 24 och 25 §§, af hvilka den förra meddelar föreskrift

rörande åtalsrätten i fråga om de i 22 och 23 §§ omförmälda förbrytelser,

icke undergå annan förändring, än att deras paragrafnummer ändrades till

resp. 25 och 26. Då sålunda i afseende å åtalsrätten i fråga om brott,

som i den af motionären föreslagna nya 24 § omhandlas, skulle komma att

saknas hvarje inskränkande bestämmelse, följer uppenbart att, i enlighet med

den genom hela strafflagen följda grundsats, omförmälda förbrytelse skolat

höra under allmänt åtal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Memorial N:o 49.

Hvad härefter sj elfva saken angår, liar fråga inom utskottet förevarit,

huruvida icke — då onekligen arbetsgivare, mot hvars arbetare öfvas sådant

tvång, att dessa nödgas afstå från sitt arbete, derigenom drabbas af förlust,

och det följaktligen kan med fog ifrågasättas, att han är att anse som mälsegande

enligt grunderna för 6 kap. 8 § strafflagen — sjftet med motionärens

framställning lättast vunnes medelst ett förklarande tillägg till 24 §

i förevarande kapitel att äfven arbetsgivare i fall, som här afses, är målsegande.

Vid närmare eftersinnande har utskottet emellertid låtit ''förslaget

härom falla, enär det sjnts kunna befaras, att en dylik bestämmelse komme

att gifva ökad näring åt den misstämning emellan arbetsgivare och arbetare,

som en inträffad arbetsinställelse redan i och för sig är egnad att underhålla.

: . .. ■ t“r

Utskottet får sålunda, under åberopande af hvad utskottet såväl i dess

ofvan berörda utlåtande n:o 20 som här ofvan i ämnet anfört, i anledning

af återremissen, hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke allmän

åklagare må berättigas att å tjenstens vägnar tala å sådana

under 15 kap. 22 § strafflagen hänförliga förbrytelser,

som afse att genom våld eller hot hindra annan

från fortsättande af lofligt arbete, som han sig åtagit,

samt derefter för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse

i ämnet.

Stockholm den 28 april 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr LUienberg, som ansett utskottet böra afstyrka bifall till motionen,

samt af herr Man/cell.

STOCKHOLM, VICTOB PETTERSONS BOKTRYCKERI, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:73 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 15 kap. 24 § strafflagen. s. 1 i texten