Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Uttalande N:o G -

1892-02-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1892:6, Lagutskottets Uttalande N:o G -

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Uttalande N:o G
-

l

''JiHitu

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 8 febr. 1892, kl. 2 e. m.

,i lira u’>l ]><” - .,i :

Lagutskottets utlåtande, i anledning af dels genom framställning

af justitieombudsmannen, dels genom motion väckta förslag

om ändrad lydelse af 102 och 140 §§ i konkurslagen

den 18 september 1862.

Efter det i 101 § af konkurslagen föreskrifvits att, derest i en

konkurs framstäldt ackordsförslag vid sammanträde inför rättens ombudsman

antages af borgenärerna eller, till följd deraf, att jäf mot någon

af de röstberättigades fordringar gjorts, vid sammanträdet ej kan afgöras,

huru vida förslaget är att såsom antaget eller förkastadt anse,

förslaget skall, jemte det vid sammanträdet förda protokoll och den

upprättade förteckningen å de röstberättigade borgenärerna, sist inom

en vecka af ombudsmannen till rätten eller domaren inlemnas för att

af rätten pröfvas, stadgas i 102 §, sådant detta lagrum för närvarande

lyder:

. »Då> på sätt i nästföregående § sagdt är, ackordsförslag till rättens

pröfning inkommit, utsätte rätten eller domaren genast dag, då ärendet

skall vid rätten förekomma och läte den dag kungöras, såsom i 89 §

föreskrifvet är.

Vill borgenär, på de i 104 § omförmälda grunder, fastställelse af

ackordet bestrida; göre det skriftligen hos rätten eller domaren sist en

vecka förr än ärendet skall vid rätten förekomma.»

Bill. till Likså. Vrål. 1892. 7 Samt. 4 Käft. (N:o G.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

140 § i konkurslagen har för närvarande följande lydelse:

»År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde

hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten förordne

ock god man att hustrun biträda. Då rättegångsdag å landet ej inträffar

inom en månad före inställelsedagen; ege domaren god man

tills vidare förordna: anmäle dock förhållandet nästa rättegångsdag.))

Ändring i ofvan anförda två lagrum har vid innevarande riksdag

föreslagits dels beträffande båda lagrummen af justitieombudsmannen uti

hans embetsberättelse, dels ock i fråga om 140 § af herr Claeson uti en

inom Första Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad motion, n:o 7.

Till stöd för sin framställning om ändring af 102 § konkurslagen anför

justitieombudsmannen, hurusom ett af konkurslagens främsta syftemål

vore att åstadkomma en så skyndsam handläggning af konkursärenden

som möjligt. De i 102 § gifna bestämmelser afsåge äfven, att ackordsförslag,

som till rättens pröfning känskjutits, måtte blifva så snart ske

kunde pröfvadt och ackordsfrågan slutligen afgjord. Men såsom dessa

bestämmelser blifvit affattade, innehölle de icke någon ovilkorlig föreskrift

derom, att domstol, när ackordsärende å derför kungjord dag

förekommer, äfven bör vid samma tillfälle så vidt möjligt meddela hufvudsaklig!

beslut i ärendet. Sådant framginge ej heller med tydlighet

af öfriga bestämmelser i konkurslagen angående ackord. Efter hvad

justitieombudsmannen sport plägade ock stundom så förfaras att, sedan

ett till rättens pröfning hänskjutet ackordsförslag förekommit å den

för ärendet kungjorda rättegångsdag af ett lagtima ting, domstolen icke

vid samma tillfälle afkunnade hufvudsakligt beslut i ärendet utan i

stället tillkännagåfve, att beslutet komme att meddelas å viss dag af

annat sammanträde under tinget eller å den dag, då tinget skulle afslutas,

hvilket ofta kunde medföra flera månaders uppskof med ärendets

afgörande. I ett särskild! fall hade klagomål hos justitieombudsmannen

anförts deröfver, att på sådant sätt fastställelse af ett utaf borgenärerna

antaget, till häradsrätts pröfning hänskjutet ackordsförslag fördröjts

mera än fem månader efter den dag, då ärendet enligt utfärdad

kungörelse hos rätten förekommit. Ärendet förekom nemligen å en af

rättegångsdagarne vid vintertingets början i februari och tillsades dervid,

att yttrande skulle meddelas vid tingets slut, hvilket inträffade

den 31 juli.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Tydligt vore, att allvarsamma förluster och olägenheter såväl för

gäldenärer som för borgenärer kunde uppstå, derest det glutliga afgörandet

af ackordsfrågor, som hänskjuta till rättens pröfning, på sådant

sätt utan tvingande skäl längre tid uppehölles. Då rätten på förhand

finge kännedom såväl om sjelfva ackordsförslagets innehåll och borgenärernas

beslut som om de grunder, på hvilka borgenärer till äfventyr

bestrida fastställelse, borde i allmänhet pröfningen af ackordsförslag

icke vara synnerligen besvärlig eller tidsödande. Rätten torde

derför vanligen kunna samma dag, då ackordsärendet, hos rätten förekommit,

meddela hufvudsakligt beslut. Härifrån borde dock göras undantag

för det i 105 § konkurslagen omförmälda fall, att rätten först

måste döma öfver tvistiga fordringsanspråk i konkursen, innan afgöras

kan, huru vida ackordsförslaget må anses vara af borgenärerna antaget

eller icke, och något eller några af dessa fordringsanspråk äro, på sätt

i 75 § konkurslagen omförmäles, beroende på utredning inför rätten,

så att rätten antingen icke kan vid samma tillfälle deröfver döma eller

ock anser sig behöfva rådrum för domens afkunnande. Utom i sådant

fall borde det icke vara medgifvet. för domstolen att uppskjuta meddelandet

af hufvudsakligt beslut i en till dess pröfning hänskjuten ackordsfråga

till annan dag än den, då ärendet vid rätten förekommit, eller, i

händelse domstolens tid skulle vara af andra måls och ärendens handläggning

å denna dag alltför strängt anlitad, senast nästa dag.

Med anledning af de erinringar, justitieombudsmannen sålunda

framstält beträffande 102 § i konkurslagen, föreslår justitieombudsmannen

Riksdagen att antaga följande förslag till lag angående ändring af

102 § konkurslagen:

»Härigenom förordnas, att 102 § i konkurslagen den 18 september

1862 skall erhålla följande ändrade lydelse: Då, på sätt i nästföregående

§ sagdt är, ackordsförslag till rättens pröfning inkommit, utsätte rätten

eller domaren genast dag, då ärendet skall vid rätten förekomma, och

läte den dag kungöras, såsom i 89 § föreskrifvet är.

Vill borgenär, på de i 104 § omförmälda grunder, fastställelse af

ackordet bestrida; göre det skriftligen hos rätten eller domaren sist en

vecka förr än ärendet skall vid rätten förekomma.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan ackordsförslaget till afgörande

företaga, skall rätten öfver detsamma genast eller sist nästa

dag. meddela yttranden; dock vare i det fall, hvarom i 105 § sägs,

längre rådrum tillåtet.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N;o 6.

Lika med justitieombudsmannen och på de af honom anförda

skäl finner jjtskottet önskligt, att en uppkommen ackordsfråga snarast

möjligt bringas till slut. Der ett ackordförslag icke blifvit i föreskrifven

ordning bestridt, torde i regel svårighet icke möta att omedelbart

efter ärendets föredragning eller åtminstone före de pågående rättsförhandlingarnas

afsilande företaga frågan till afgörande. År deremot

ackordet bestridt t. ex. på den grund, att anledning förefinnes att gäldenär

hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet eller att annat

svek dervid egt rum, kan rätten lätt nog blifva nödsakad att pröfva

ett mången gång inveckladt bevismaterial, och ehuru efter dettas förebringande

ärendet onekligen kan vara i det skick, att det kan företagas

till afgörande, synes likväl ärendets egen vigt bjuda, att man ej äfventyrar,

att ett hastigare afgörande deraf sker på bekostnad af pröfningens

omsorgsfullhet. Att sålunda i ämnet meddela en undantagslös

föreskrift i den af justitieombudsmannen föreslagna rigtning, synes

utskottet icke fullt lämpligt. Justitieombudsmannen har också sjelf

föreslagit, att lagen borde tillåta längre rådrum i det i konkurslagens

105 § omförmälda fall, att rätten vid pröfning af ett ackordförslag finner

utgången af borgenärernas omröstning öfver förslaget blifva olika, då

de röster, som afgifvas för tvistiga fordringar, inberäknas och då de

icke beräknas.

Det i sådant afseende af justitieombudsmannen gjorda tillägg till

det föreslagna nya momentet af 102 § synes utskottet emellertid sakna

egentlig betydelse, då ju ackordsfrågan vid de i 105 § omförmälda förhållanden

svårligen kan sägas vara i det skick, som förslaget förutsätter.

Utskottet, som, på sätt ofvan blifvit antydt, anser omständigheter

kunna förefinnas, som göra ett omedelbart afgörande af ackordsfrågan

omöjligt eller åtminstone förenadt med stora svårigheter, har

följaktligen föreslagit sådan affattning af 102 §, som nedan intagna

lagförslag utvisar.

I fråga om 140 § konkurslagen anför justitieombudsmannen:

»Genom § 4 i den samma dag som konkurslagen den 18 september 1862

utfärdade förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i

makars bo stadgades följande:

»Då boskilnad sökt är, förordue rätten god man att hustrun biträda.

»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6. 5

Enligt dessa båda samtidigt utfärdade bestämmelser skulle följaktligen,

såväl när konkurs inträffat och gäldenären vore gift som när

boskilnad blifvit sökt, god man förordnas till hustruns biträde.

Med anledning af väckta motioner beslöt Riksdagen år 1874

förändringar i fråga om 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 § och 11 kap. 6 § giftermålsbalken,

livilka förändringar åsyftade att bereda hustru tillfälle

att kunna sjelf få förvalta henne tillhörig egendom. I sammanhang

härmed och då den ovilkorliga bestämmelsen i boskilnadsförordningen,

att den egendom, hustrun finge undanskifta eller som tillfallit henne,

sedan boskilnaden söktes, skulle förvaltas af god man, syntes Riksdagen

icke vara lämplig, i händelse berörda förändringar genomfördes, beslöt

Riksdagen jemväl förändringar i 4 och 6 §§ boskilnadsförordningen i

syfte att lemna hustru öppet att utan biträde åt god man förvalta sådan

egendom, som genom boskilnad undandragits hennes mans förvaltning.

De af Riksdagen sålunda beslutade ‘ändringarna i giftermålsbalken

och boskilnadsförordningen godkändes af Kongl. Maj:t. Förordningar

i ämnet utfärdades den 11 december 1874.

I följd häraf lyder 4 § i boskilnadsförordningen numera sålunda:

»Då boskilnad sökt är, förordne rätten, der hustrun det begär,

god man att henne biträda.»

Konkurslagen och boskilnadsförordningen företedde sålunda, fortsätter

justitieombudsmannen, den skiljaktighet, att enligt konkurslagen

god man nödvändigt skall förordnas för gäldenärens hustru, under det

att boskilnadsförordningen lemnar åt hustru att sjelf bestämma, om hon

behöfver biträde af någon god man. För denna olikhet funnes, så vidt

justitieombudsmannen kunde inse, icke någon verklig rättsgrund.

När boskilnadsansökning af hustru gjordes utan sammanhang med

konkurs, vore någon god man ännu icke förordnad för henne. Hon

kunde således dervid icke påräkna biträde af sådan, utan ansökningen

måste göras af henne på egen hand eller med den hjelp hon

eljest kunde bereda sig. Då hustru i detta fall icke hade biträde af

god man och det vidare vore öfverlemnadt åt henne att pröfva, om hon

behöfde sådant biträde för utförande af sin talan eller för att förvalta

egendom, som kunde tillfalla henne, torde det vara lämpligt att, äfven

när konkurs inträffat, frågan om förordnande åt god man för henne

gjordes beroende af hennes önskan.

Under sina embetsresor hade justitieombudsmannen vid granskning

af de hos underrätterna förda konkursförteckningar iakttagit, att

i konkurser förordnanden vanligen utfärdas för någon person att vara

god man för gäldenärens hustru. En eller annan gång hade sådant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

likväl icke skett. På justitieombudsmannens erinran, att bestämmelsen

i 140 § konkurslagen vore ovilkorlig, hade justitieombudsmannen då

lått till svar, att i en mängd konkurser med obetydliga eller inga tillgångar

åtgärden vore onödig, helst när det numera vore öfverlemnadt.

åt hustru att i boskilnadsmål utom konkurs sjelf pröfva, om hon behöfde

god man eller icke. Vid samtal med underdomare, hvilka städse

vid konkurs förordnade god man för gäldenärens hustru, hade justitieombudsmannen

ock erfarit, att de väl gjort sådant på grund af konkurslagens

bud, men ansåge åtgärden ofta vara obehöflig.

Hvad justitieombudsmannen sålunda anfört syntes honom ådagalägga

lämpligheten af sådan ändring i 140 § konkurslagen, att öfverensstämmelse

i berörda hänseende mellan konkurslagens och boskilnadsförordningens

föreskrifter åstadkommes; och justitieombudsmannen har

i enlighet härmed hemstält, att åt 140 § konkurslagen måtte gifvas följande

lydelse: »År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde

hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten förordne

ock, der hustrun det begär, god man att henne biträda. Då rättegångsdag

å landet ej inträffar inom en månad före inställelsedagen; ege

domaren, på hustruns begäran, god man tills vidare förordna: anmäle

dock förhållandet å nästa rättegångsdag.))

Den af herr Claeson i ämnet väckta motion är af följande lydelse:

. »Genom konkurslagen den 18 september 1862 infördes den nyhet,

att vid handläggning af konkurser å landet åtskilligt, som förut tillhört

häradsrätten, lades på domaren ensam. Denne fick sålunda befogenhet

att utan biträde af nämndemän hålla det förhör, hvarvid bouppteckningens

rigtighet skall af gäldenären beedigas, och att dervid utfärda förordnanden

för dem, hvilka utsågos att såsom gode män förvalta gäldbundna

boet, äfvensom att nämna viss person till rättens ombudsman i

konkursen. Vid samma förhör bör äfven, i den händelse gäldenären

är gift, någon förordnas att såsom god man biträda gäldenärens hustru;

men af allt, som vid nämnda förhör kan och bör förekomma, blef detta

ensamt undantaget från domarens befogenhet, och i 140 § säges, att

rätten skall förordna god man att hustrun biträda, med det undantag,

att, då rättegångsdag å landet ej inträffar inom en månad före inställelsedagen,

domaren eger att god man tills vidare förordna, med skyldighet

dock att anmäla förhållandet nästa rättegångsdag.

Underligt förefaller det i sanning, att, under det i alla de konkurser,

der rättstvister icke uppstå eller ackordsförslag ej skall af rätten

pröfvas, domaren har sig anförtrodd hela konkursens handläggning i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

öfrigt, honom icke betros den enkla åtgärden att förordna god man att

gäldenärens hustru biträda, i händelse hon vill söka boskilnad.

Denna qvarlefva från ett i öfrigt öfvergifvet åskådningssätt har

alltid synts mig synnerligen oegentlig, och trettio års tillämpning af

lagen har lärt mig, att bestämmelsen väl kan åstadkomma besvär och

oreda, men alls intet gagn.

Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse har

Riksdagens justitieombudsman hemstält om den ändring i ofvannämnda

§ i konkurslagen, att god man skall förordnas för gäldenärens hustru

endast när hon sådant begär. En dylik begäran bör framställas vid

ofvanberörda förhör, hvilket å landet i de flesta fall ej hålles af rätten,

utan af domaren, och det torde då vara billigt, att denna enkla sak

får genast afgöras utan att hänskjuta^ till rätten.

Då jag, som antager, att justitieombudsmannens berörda framställning

vinner Riksdagens bifall, icke finner lämpligt, att en oegentlighet

borttages ur en lagparagraf och en annan får deri qvarstå, får

jag vördsamt föreslå,

att åt 140 § i konkurslagen den 18 september 1862 gifves

följande ändrade lydelse:

»År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde

hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten eller

domaren å landet, om förhöret hålles inför denne, förordne då, derest

gäldenärens hustru det begär, god man att henne biträda.»

Då, på sätt justitieombudsmannen anfört, någon verklig rättsgrund

icke finnes för den skiljaktighet i bestämmelserna om godmansskap för

hustru, som konkurslagen och boskilnadsförordningen för närvarande

framte, samt, hvad vidare angår herr Claesons förslag, detta onekligen

på ett lyckligt sätt supplerar justitieombudsmannens ändringsförslag och

derjemte synes utskottet både ändamålsenligt och betryggande, har

utskottet ansett 140 § böra erhålla den förändrade lydelse, som nedanintagna

lagförslag utvisar.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af justitieombudsmannens framställning

och den i ämnet väckta motion ville för sin del antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Lag

angående ändrad lydelse af 102 och 140 §§ i konkurslagen den

18 september 1862.

Härigenom förordnas, att 102 och 140 §§ i konkurslagen den 18

september 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

102 §.

Då, på sätt i nästföregående § sagdt är, ackordsförslag till rättens

pröfning inkommit, utsätte rätten eller domaren genast dag, då ärendet

skall vid rätten förekomma, och läte den dag kungöras, såsom i 89 §

föreskrifvet är.

Vill borgenär, på de i 104 § omförmälda grunder, fastställelse af

ackordet bestrida; göre det skriftligen hos rätten eller domaren sist en

vecka förr än ärendet skall vid rätten förekomma.

Då ärendet är i det skick, att rätten kan ackordsförslaget till

afgörande företaga, skall rätten öfver detsamma genast eller sist

nästa dag meddela yttrande, der ej särskilda omständigheter oundgängligen

kräfva längre rådrum.

140 §.

År gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; varde

hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles. Rätten eller

domaren å landet, om förhöret hålles inför denne, förordne då, derest

hustrun det begär, god man att henne biträda.

Stockholm den 8 februari 1892.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr Hasselrot, som ansett, att utskottet bort afstyrka bifall

till herr Claesons motion.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:7 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels genom framställning af justitieombudsmannen, dels genom motion väckta förslag om ändrad lydelse af 102 och 140 §§ s. 8 i texten