Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af tre af Kongl. Maj:t afgifna propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

1892-02-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:14, Utlåtande, i anledning af tre af Kongl. Maj:t afgifna propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

Angående

danaarf efter

Johanna

Köhler från

Korsnäs.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr C. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 9 febr. 1892, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af tre af Kongl. Maj:t afgifna propositioner

angående efterskänkande af kronans rätt till vissa

danaarf. (I. A.)

Statsutskottet, som till behandling fått emottaga tre af Kongl.

Maj:t aflåtna propositioner angående efterskänkande af kronans rätt till

vissa danaarf, har förehaft dessa frågor i sammanhang med hvarandra

samt får dem här till Riksdagens pröfning anmäla och dervid meddela

de yttranden, hvartill hvar och en af dessa framställningar ansetts

föranleda.

l:o. Enligt hvad af Kongl. Maj:ts proposition n:o 15 af den 4

december nästlid et år inhemtas hade ogifta Johanna Köhler från Korsnäs

i Kopparbergs län aflidit den 14 november 1889.

Enligt den 3 derpå följde december förrättad bouppteckning

hade hon icke efterlemnat några kända arfvingar, hvaremot hon, enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

5

livad vid bouppteckningstillfället upplystes, öfverlefdes af eu utom

äktenskap den 6 juli 1857 född dotter Alma Maria.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade Falu domsagas

norra häradsrätt genom utslag den 15 juli innevarande år förklarat det

efter Johanna Kölder fallna arf skola såsom danaarf tillkomma Kongl.

Maj:t och kronan, i följd hvaraf länsmannen H. Svedberg, hvilken i

egenskap af god man omhänderhade qvarlåtenskapen efter Johanna

Köhler, förpligtats att samma qvarlåtenskap jemte ränta eller afkomst,

som deraf fallit, tdl advokatfiskalsembetet redovisa.

Redan innan berörda utslag meddelats, hade Alma Maria Köhler i

en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning af den 15 februari 1890, med

förmälan att hon vore dotter till ofvan bemälda Johanna Köhler samt

befunne sig i torftiga omständigheter, anhållit att få tillgodonjuta kronans

rätt till danaarf efter Johanna Köhler, till stöd för hvilken ansökning

sökanden åberopat dels ett af pastorsembetet i Maria Magdalena

församling i Stockholm utfärdadt intyg, utvisande, att år 1857 den

6 juli föddes af okända föräldrar och den 7 i samma månad döptes

Alma Maria, som vid konfirmation år 1873 kallades Köhler, varande

sedermera af nämnda pastorsembete ytterligare intygadt, att någon

annan person med samma namn ej funnes å samma födelsedag och

dopdag i berörda församlings födelsebok upptagen; dels ett af barnmorskan

Anna Forssman under edsförpligtelse utfärdadt intyg af innehåll,

att Anna Forssman den 6 juli 1857 i nämnda församling förlöst

ogifta Johanna Köhler, som varit henne personligen bekant, från ett

flickebarn, i dopet kalladt Alma Maria, hvilket flickebarn Anna Forssman

på uppdrag af barnets moder låtit i sagda församlings kyrkobok anteckna

såsom födt af okända föräldrar; dels ock ett af fängelsedirektören

O. W. Howing, Mathilda Klosterberg, född Howing, och Josephine

Howing, född Howing, underskrifvet intyg, innehållande att de, hvilka

mycket väl kände hushållerskan Johanna Köhler, som den 14 november

1889 aflidit i Korsnäs, vid den tidpunkt, då hon den 6 juli 1857 framfödde

flickebarnet Alma Maria, kunde med fullkomlig bestämdhet intyga,

att detta flickebarn vore samma person, som kallade sig Alma

Maria Köhler och vid tiden för intygets utgifvande vore anstäld hos

fabriksfirman J. Marino & Comp. i Stockholm.

I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af ej mindre

Kong!. Maj ds befallningshafvande i Kopparbergs län, som efter att

hafva i ärendet från vederbörande kronofogde infordrat yttrande, deruti

denne anfört, att någon ytterligare- bevisning om slägtskapsförhållandet

mellan Johanna Köhler och Alma Maria Köhler, än hvad af ofvanom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Angående

danaarf efter

bergsmannen

P. G. Bergström

från

Sala.

förmälda handlingar framginge, icke kunnat i orten åstadkommas, tillstyrkt

bifall till ansökningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,

som dervid meddelat, att länsmannen Svedberg i enlighet med häradsrättens

ofvanberörda utslag, som vunnit laga kraft, till embetet inkommit

med redovisning öfver Johanna Köhlers qvarlåtenskap, hvilken

redovisning upptoge en behållning af 1,754 kronor 89 öre, hvarifrån

dock afginge till advokatfiskal utanordnad aktoratsprovision, så att

danaarfvet utgjorde ett ograveradt belopp af 1,579 kronor, 40 öre, som

i statskontoret innestode; och hade kammaradvokatfiskalsembetet, enär

det på grund af ofvan åberopade intyg syntes kunna med säkerhet antagas,

att sökanden verkligen vore Johanna Köhlers dotter, och det

vid sådant förhållande syntes billigt, att den aflidnas egodelar komme

sökanden till godo, tillstyrkt, att sökanden finge åtnjuta kronans rätt

till ifrågakomna danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t nu

föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel, utgörande, efter afdrag af den kammaradvökatfiskalen

tillkommande provision, ettusen femhundrasjuttionio kronor 40 öre, må

på sökanden öfverlåtas.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende

föreslagit icke haft något att erinra, får alltså hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

2:o. Bergsmannen Per Gustaf Bergström från Gudmundstorpet å

Sala stads område hade, enligt hvad i Kongl. Majrts proposition n:o 16

af den 4 sistlidne december om förmälts, aflidit den 22 april 1882, efterlemnande

enka, Johanna Christina Andersdotter, men icke några vid

bouppteckningstillfället den 20 augusti 1883 kända arfvingar. Ej heller

hade, efter det rådstufvurätten i Sala genom kungörelse, införd i Postoch

Inrikes Tidningar för den 7 augusti 1884, förelagt Bergströms arfvingar

att inom natt och år från kungörelsens dag, den 4 i samma

månad och år, hos rådstufvurätten göra sina arfsanspråk gällande, sådant

anspråk hos rådstufvurätten blifvit framstäldt.

Ehuru instrumentet öfver bouppteckningen efter Bergström utvisade

brist, hade likväl, hufvudsakligen i följd af boet derefter tillfallen utdelning

från Sala bergslag, tillgångar ne i boet så vuxit, att vid den 18

december 1889 verkstäldt arfskifte af Bergströms qvarlåtenskap förefunnits

en behållning af 714 kronor 49 öre, hvilken sålunda fördelats, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

7

enkan Bergström bekommit tillhopa 392 kronor 7 öre och återstoden

322 kronor 42 öre, såsom tillhörande aflidne Bergströms arfvingar,

öfverlemnats till bankdirektören Axel Rydin, hvilken den 13 april 1885

af rådstufvurätten i Sala förordnats att i egenskap af god man iakttaga

och vårda Bergströms okända arfvingars rätt och bästa.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade derefter nämnda

rådstufvurätt genom utslag den 2 juni 1890, hvilket numera vunnit laga

kraft, förklarat aflidne Bergströms qvarlåtenskap skola såsom danaarf

tillfalla kronan äfvensom förpligta! Rydin att i hans omförmälda egenskap

till kronan redovisa berörda qvarlåtenskap.

Redan innan detta utslag meddelades, både enkan Bergström i

en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 8 mars 1890 anhållit, att-,

enär sökanden vore ålderstigen och dåmera i saknad af egna medel till

försörjning, hvarför fattigvårdsstyrelsen i Sala nödgats taga vård om

henne, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om danaarfvets

efterskänkande till sökandens förmån; varande vid ansökningen

fogade dels intyg af vederbörande pastorsembete, att sökanden vore

född den 22 augusti 1814, dels ock ett af föreståndaren för Sala stads

fattiggårdsinrättning den 16 januari 1890 utfärdad t intyg, att sökanden,

som blifvit å berörda inrättning intagen till försörjning den 29 augusti

1889, derstädes fortfarande vistades och försörjdes.

1 anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af ej mindre

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, som efter det

magistraten i Sala uti afgifvet infordradt yttrande vitsordat, att sökanden

vore orkeslös och fattig samt i stort behof af ifrågavarande

arfsmedel, lika med magistraten tillstyrkt bifall till ansökningen, än

äfven kammaradvokatfiskalsembetet, hvilket, jemte upplysning att embete!

från ofvanbemälde Rydin bekommit, tillika med den honom genom

rådstufvurättens förberörda utslag ålagda redovisning, en kontant behållning,

utgörande, efter afdrag af aktoratsprovision, 316 kronor 91 öre,

hvarförutom vore att förvänta något ytterligare belopp, beroende på

utdelning i konkurs, tillstyrkt att sökanden i betraktande af sin fattigdom

och oförmögenhet att sig försörja måtte tillerkännas ifrågavarande

danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu

föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande danaarfsmedei, med

afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande provision, må på

sökanden öfverlåtas.

Efter tagen del af de till ärendet hörande handlingar får utskottet

hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

Angående

danaarf efter

aflidne målaremästaren

C. Å.

Nilssons jemväl

aflidna

hustru Florentina

Gnstafva

Stare.

att. Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må

vinna Riksdagens bifall.

3:o. I proposition n:o 19 af den 11 december 1891 har Kongl.

Maj:t, under förmälan, att målaremästaren Carl August Nilssons från

Hult Sörgården i Askims församling af Göteborgs och Bohus län hustru

Florentina Gustafva Stare den 10 oktober 1873 aflidit och öfverlefts af

sin bemälde man, men icke efterlemnat några kända arfvingar, meddelat,

att makarne i ett den 9 september 1864 upprättadt testamente förordnat,

att den af dem, som den andre öfverlefde, skulle utan intrång

af den andres arfvingar under full eganderätt bekomma all den egendom,

såväl lös som fast, som i deras bo funnes, af hvad beskaffenhet egendomen

än vore; hvarjemte de personer, hvilka bevittnat samma testamente, blifvit

den 29 nyss nämnda september vid rådstufvurätten i Göteborg för dödsfalls

skull på ed hörde angående testamentets tillkomst. Utan att hafva

lagligen bevakat testamentet hade mannen Nilsson efter hustruns död

öfvertagit boets samtliga tillgångar, uppgående, enligt hvad det efter

henne den 8 november 1882 upprättade bouppteckningsinstrument utvisade,

till 1,325 kronor 50 öre.

Den 21 maj 1888 hade mannen Nilsson aflidit, efterlemnande, enligt

hvad vid bouppteckningstillfället den 14 derpåföljde juni antecknades,

följande arfvingar, nemligen: brodern Johan Wilhelm Nilsson,

som vistades i Norra Amerika, brodern David Florentin Nilsson, till

yrket boktryckare och bosatt i Stockholm, samt systern Elisabeth Nilsson,

gift med trädgårdsarbetaren Otto Cederinan i Göteborg.

Arfskifte efter Carl August Nilsson hade förrättats den 30 augusti

1890; och enär det inbördes testamentet mellan honom och hans hustru

icke blifvit lagligen bevakadt och sålunda förlorat sin giltighet, samt,

vid det förhållande att hustrun icke efterlemnat kända arfvingar, kronan

egde rätt till hälften af boets behållning såsom danaarf, Slef, enligt

hvad det öfver arfskiftet upprättade instrument gåfve vid handen, samma

behållning, som då uppgick till 1,222 kronor 32 öre, på det sätt fördelad,

att, sedan från nämnda belopp frånräknats den vid försäljning

af en utaf Carl August Nilsson efter hustruns död inköpt jordlägenhet

influtna köpeskilling, 250 kronor, hvilken ansågs böra tillfalla hans arfvingar,

af återstoden hälften tilldelades nämnda arfvingar och den andra

hälften kronan med 486 kronor 16 öre.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade nu David Florentin Nilsson

samt Otto Cederman och hans hustru Elisabeth Cederman, född

Nilsson, anhållit, att, då sökandena vore ålderstigna och i mycket små

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

9

ekonomiska omständigheter, kronan måtte till förmån för sökandena afstå

sin rätt till ifrågavarande danaarf; till stöd för hvilken ansökning

åberopats dels ett af vederbörande roteman i Stockholm, med hvilken

vederbörande pastor instämt, den 12 januari 1891 afgifvet intyg, att

David Florentin Nilsson, som vore född den 7 september 1832, vore

stadd i fattiga omständigheter, dels ock ett af vederbörande pastorsembete

den 8 nyssnämnde januari utfärdadt intyg, utvisande, att Otto

Cederman, som vore född den 3 januari 1837, jemväl vore stadd i torftiga

ekonomiska vilkor.

I anledning af ansökningen hade utlåtande afgifvits af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som, enär otvifvelaktigt

vore, att Carl August Nilssons underlåtenhet att bevaka ofvan

omförmälda testamente härledt sig endast af okunnighet om lagens

föreskrift i sådant fall äfvensom af den uppfattningen, att genom testamentets

företeende vid vittnesförhöret fullgjorts hvad för bevakning

varit nödigt, samt sökandena styrkt sig vara Carl August Nilssons arfvingar

och i torftiga vilkor, tillstyrkt bifall till ansökningen, möjligen

med det tillägg, att eftergiften skedde till förmån icke allenast för sökandena,

utan äfven för deras medarfvinge, förbemälde Johan Wilhelm

Nilsson.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen

hördt, har anfört, att, då behållningen i boet vid hustru Nilssons död

enligt bouppteckningen af den 8 november 1882 utgjort 1,325 kronor

50 öre samt kronans danaarfsmedel synts embetet rätteligen hafva bort

vid arfskiftet den 30 augusti 1890 utläggas till hälften af detta belopp

eller 662 kronor 75 öre, embetet, som således måst anse kronans i

öfrigt ostridiga rätt till danaarf efter hustru Nilsson icke vara genom

det hållna skiftet behörigen tillgodosedd, gått i författning om utverkande

af stämning till vederbörlig häradsrätt å sökandena samt Johan

Wilhelm Nilssons gode man och utredningsmannen i boet, med påstående

att arfskiftet måtte på nu antydda sätt rättas och jemkas; men

att, sedan motparterna, efter det stämningen ågått, godvilligt inbetalt

det fordrade beloppet, embetet ansett sig kunna afstå från rättegångens

fullföljd och såsom »ostridigt danaarf» i kronans kassa inlevererat det

omnämnda beloppet 662 kronor 75 öre, deraf, sedan aktoratsprovision

utanordnats, återstode 596 kronor 48 öre, som sålunda utgjorde danaarfvets

belopp; och har kammaradvokatfiskalsembetet på de af Kongl.

Maj ds befallningshafvande anförda skäl tillstyrkt, att sökandena måtte

få tillgodonjuta ifrågakomna danaarf.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då anledning sakBih.

till lliksd. Prof. 1802. 4 Sami. 1 Afd. 10 lliift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

nades för kronan att till sökandenas förmån afstå den tredjedel af ifrågavarande

danaarfsmedel, som enligt arfsrätt skulle belöpt på Johan Wilhelm

Nilsson, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva,

att af nämnda danaarfsmedel måtte till förmån för hvardera af sökandena

David Florentin Nilsson och Elisabeth Cederman, född Nilsson,

afstås ett belopp af ett hundra nittioåtta kronor 82 öre.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr C. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

förestående ärendens slutbehandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:46 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf. s. 13 i texten