Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 25

1892-03-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:25, Statsutskottets Utlåtande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

1

''KO

f(

.! IT iil

N:o 25. j! .

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 8 e. m.

it 1» .l5r ''.''iiiii; !<•’[ f.liii i7 ''!j: <{»|faU5>, ''i -''; i i i r i.ihifj/f ''MifUt.1

Utlåtande, angående föreslagna jernväg sbyggnader för statens

räkning.

■ ■,V\r '' :: ^ A-)

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.

Maj:t hos Riksdagen gjort två framställningar om anvisande af medel

till jern vägsbyggnader för statens räkning, öfver dessa framställningar

får statsutskottet härmed afgifva utlåtande.

I.

Fortsättning af arbetena å stambanan genom öfre Norrland.

Till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby)

och Öfver-Luleå (Boden) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till

utgående under år 1893 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisa 4,000,000

kronor.

Af ett den kongl. propositionen vidfogadt statsrådsprotokoll öfver

civilärenden den 13 sistlidne januari inhemtas, att, sedan Kongl. Maj:t

den 31 januari 1891 faststält plan för samma års arbeten å stambanan

genom öfre Norrland, arbetena derefter så fortgått, att den 129 kilometer

långa bansträckan Anundsjö—Vännäs kunnat den 1 sistlidne

oktober upplåtas för trafik, hvarjemte linien mellan Vännäs och Norra

Degerfors färdigterrasserats, större delen af grundläggnings- och murBih.

till Riksd, Prat. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 25). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

ningsarbetena för brobyggnaden öfver Yindelelfven afslutats, skenläggningen

framdragits till nämnda eif samt den permanenta ntstakningen

af jernvägslinien mellan Norra Degerfors och Bastuträsk jemte en del

tillhörande förberedande arbeten verkstälts. Mot slutet af året hade derjemte

arbeten å nämnda stambana påbörjats från Boden söderut.

I underdånig skrifvelse den 9 december 1891 hade jernvägsstyrelsen

afgifvit förslag å det statsanslag, som borde för fortsättning af arbetena

å nämnda stambana under år 1893 äskas, och dervid anfört hufvudsakligen

följande.

Sedan arbetena å stambanan börjat bedrifvas från två håll, beräknade

styrelsen att med det för innevarande år beviljade anslag å 4,000,000

kronor kunna under samma år verkställa följande arbeten, nemligen dels

å den södra arbetslinien norrut, förutom uppsättningen af den stora broöfverbyggnaden

öfver Yindelelfven, terrassering af den under år 1891

renstakade 70 kilometer långa bansträckan från Norra Degerfors till den

i närheten af Bastuträsk framgående landsvägen mellan Skellefteå och

Norsjö, skenläggning till samma punkt samt fullbordandet af alla återstående

kompletteringsarbeten mellan Vännäs och den på ett afstånd af

259 kilometer från Långsele belägna punkten Hällnäs vid Yindelelfven,

der banan afveke från den till Lycksele och dess omnejd ingående stora

landsvägen, dels ock å den norra arbetslinien med Boden såsom utgångspunkt,

terrassering af bansträckan till Pite elfs norra strand, skenläggning

af större delen deraf äfvensom uppförande af brobyggnaden öfver

Lule eif. Enligt denna omfattande arbetsplan, som endast på grund af - särdeles gynsamma terrängförhållanden kunde utföras, skulle sålunda

vid 1892 års slut terrasseringen hafva framdragits dels till 317 kilometer

från Långsele, dels ock från Boden söderut 45 kilometer.

Då vid 1892 års slut alla anordningar funnes vidtagna för jernvägsarbetets

fortsatta bedrifvande i lika omfattning som under åren

1890, 1891 och 1892, skulle stambanebyggnaden derefter kunna fortskrida

så, att banans återstående oterrasserade del, omkring 150 kilometer,

blefve under år 1893 till större delen färdigterrasserad och äfven

delvis skenlagd. Hvad derefter återstode af terrasseringen och skenläggningen

kunde under sommaren 1894 medhinnas, och dermed vore

hela stambanan trafikabel samt jemväl statsbanan Luleå—Gellivara sammanknuten

med stambanenätet.

För att under år 1893 kunna utföra det enligt denna beräkning

för nämnda år afsedda arbete kräfdes ett anslag till lika stort belopp

som det för innevarande år beviljade, eller 4,000,000 kronor; och då

erfarenheten från 1890 och 1891 års jernvägsarbete tydligt ådagalagt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

3

den mångsidiga fördelen deraf att under nuvarande förhållanden låta

detta arbete fortgå i den omfattning, som möjliggjordes af ett årligt

anslag till nyssnämnda belopp och af de redan i öfrigt för arbetets bedrifvande

vidtagna anordningar, samt arbetena å denna stambana redan

nu bedrefves från två punkter, hvartill komme att det äfven vore skäl

att begagna sig af de för utförande af större byggnadsföretag gynsamma

konjunkturer, som inträdt genom den till följd af märkbar inskränkning

af skogsafverkningen uppkomna sänkningen i pris å byggnadsmaterialier

och jemförelsevis lättare tillgång på arbetskrafter, ansåge styrelsen sig

böra hemställa, att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition

om beviljande för år 1893 af ett anslag å 4,000,000 kronor till arbetenas

fortsättning å ifrågavarande stambana.

I hvad jern vägsstyrelsen sålunda hemstält har statsrådet och chefen

för civildepartementet instämt, med förklarande att, enligt meddelande

af chefen för finansdepartementet, statsverkets tillstånd medgåfve, att

det af jern vägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet upptoges å riksstaten.

Till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå har Riksdagen

hittills anvisat:

å riksstaten: af lån ta medel:

för

år

1887..............

.......... kronor

500,000: — kronor

500,000: —

11

1888 ..........

............ 11

500,000: — „

1,500,000: —

11

11

1889............

2,000,000: — „

500,000: —

11

11

1890............

............ 11

1,400,000: —

2,600,000: —

■n

11

1891.............

......... 11

4,665,000: — „

—

11

11

1892 ............

.......... 11

4,000,000: — „

--—

kronor

13,065,000: — kronor

5,100,000: —

kronor 18,165,000: —

Då staten under sistlidne år genom köp förvärfvat jernvägen mellan

Luleå och norska gränsen, å hvilken banas nedre del till Gellivara en

ordnad trafik redan eger rum, har utskottet ansett det af flera skäl

önskvärdt, att nämnda jernväg genom ett skyndsamt färdigbyggande af

stambanan till den å Luleå — Gellivara-banan belägna punkten Boden så

snart som möjligt sammanbindes med statens öfriga banor. Arbetena å

stambanan norr om Vännäs, hvilka för närvarande pågå från två håll,

torde derför under nästkommande år böra bedrifvas med icke mindre

kraft, än de senare årens riksdagar af andra, fortfarande förefintliga skäl

pröfvat lämpligt. För arbetenas fortsättande i samma utsträckning och

efter samma plan som under åren 1890 och 1891 samt innevarande år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

talar dessutom, enligt utskottets uppfattning, den omständigheten att

banan nu närmar sig sin snara fullbordan och att det under sådana förhållanden

vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma

blefve färdig ju förr desto hellre.

I sammanhang härmed har utskottet velat, fästa uppmärksamheten

på angelägenheten deraf att, då den vid ifrågavarande jernvägsarbeten

nu anstälda personal icke, efter dessa arbetens afslutande, torde komma

att finna sysselsättning vid andra stambanebyggnader, det återstående

arbetet å jernvägen så anordnas, att den talrika personalen må kunna

successivt minskas, och på sådant sätt undvikas, att densamma vid arbetets

upphörande på en gång står utan arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som framdeles

kommer att afgifva förslag om sättet för anvisande af det föreslagna

anslagsbeloppet, hemställa,

att Riksdagen må till fortsättning af arbetena å

stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)

för år 1893 bevilja ett anslag af 4,000,000 kronor.

II.

Luleå—Gellivara-banan.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till Kong!. Maj:ts

förfogande ställa ett belopp af 4,000,000 kronor, att i män af behof

lyftas för att användas till Luleå—G dliv av a-banans försättande i fullständigt

skick och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom till

ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och bär Kongl.

Maj:t, som ansett nämnda belopp böra bestridas af upplånta medel, tillika

föreslagit, att detsamma må anvisas till utgående från riksgäldskontoret.

Sedan Riksdagen år 1890 stält till Kongl. Maj:ts förfogande en

summa af 7,000,000 kronor, att användas med högst 6,750,000 kronor

till inköp af jernvägen mellan Luleå och gränsen mot Norge tillika

med den vid jernvägen befintliga, the Swedish and Norwegian Railway

Company Limited tillhörande rullande materiel och med högst 250,000

kronor till bestridande af ifrågakommande kostnader för köpets verkställande,

inköpte staten under sistlidne år banan med tillhörigheter fölen

köpeskilling af 6,500,000 kronor, som, i enlighet med Riksdagens

beslut, af Kongl. Maj:t lyftes i riksgäldskontoret. Med afseende å

det för omkostnadernas betäckande, likaledes å riksgäldskontoret, an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

5

visade belopp, 250,000 kronor, hvaraf ännu icke något blifvit lyft,

har chefen för civildepartementet till det statsverkspropositionen vidfogade

statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13 sistlidne januari anfört,

att han antoge, att. omkostnadssumman icke komme att öfverstiga

20,000 till 30,000 kronor, i hvilket fall af hela det beviljade anslaget

skulle inbesparas åtminstone 450,000 kronor.

Med hänsyn dertill, att det kunde ifrågakomma att åt staten förvärfva

banan mellan Luleå och Gellivara, uppdrogs i augusti månad år

1889 åt bandirektören C. F. Sundberg att besigtiga jernvägen, att på

grund af dervid gjorda iakttagelser verkställa en uppskattning af dåvarande

värdet af jernvägen med tillhörande byggnader och andra för

trafikens behof utförda anläggningar samt att beräkna och upprätta fullständigt

kostnadsförslag öfver de arbeten, som erfordrades för jernvägens

komplettering, så att densamma blefve försatt i ett för den blifvande

rörelsen fullt betryggande skick. Vid denna besigtning, som verkstäldes

under september månad samma år, uppskattades värdet af banbyggnaden

i dess helhet till 5,246,000 kronor och deraf delen Luleå—Gellivara med

tillhörande byggnader och andra för trafikens behof utförda anläggningar

till 4,896,000 kronor samt kostnaden för nämnda handels komplettering

till 3,323,000 kronor, kostnad för rullande materiel icke inräknad i någon

af dessa summor.

Om den sålunda verkstälda uppskattningen och beräkningen uttalade

jernvägsst.yrelsen i ett den 24 april 1890 afgifvet yttrande det

omdöme, att de resultat, till hvilka bandirektören Sundberg kommit, vore

fullt tillförlitliga. Styrelsen anförde derjemte, att utom den rullande

materiel, hvilken komme att ingå i ett blifvande köp och som vid särskild,

af maskiningeniören V. L. Klemming gjord uppskattning värderats

till 537,000 kronor, erfordrades för en beräknad malmtransport från

Gellivara till Luleå af 100,000 tons årligen ytterligare rullande materiel

för en kostnad af 1,400,000 kronor.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas emellertid, att

någon tid, innan banan blef statens tillhörighet, åt bandirektören Sundberg

uppdrogs att verkställa en ny uppskattning, afseende dels hvad som

erfordrades för banans nödtorftiga underhåll och trafikerande under år

1891, dels hvad som åtginge till dess kompletterande. I den kostnadsberäkning,

hvilken med anledning häraf uppgjordes af bandirektören

Sundberg den 21 juli sistlidne år, upptogos utgifterna för banans underhåll

och trafikerande för statens räkning från och med den 1 augusti

1891 till årets slut till 130,000 kronor. Utgifterna för banans kompletterande

upptogos till samma belopp, som uppskatt ningen år 1889 ångst,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

eller 3,323,000 kronor, hvarförutom erfordrades för iståndsättande af inköpta

lokomotiv och vagnar, transport af ytterligare behöflig rullande

materiel, flyttning af personal m. m. ett belopp af 275,000 kronor, hvadan

alltså kostnaderna för banans komplettering och öppnande för trafik beräknades

till inalles 3,598,000 kronor. Bandirektören Sundberg uppgaf

derjemte, att, för så vidt banan skulle kunna trafikeras under år 1891

och vintern 1892, af sistnämnda belopp redan under år 1891 erfordrades

570,000 kronor, hvaraf, enligt särskild specifikation, 345,000 kronor för

nödiga kompletteringsarbeten å banan och återstoden, 225,000 kronor,

för bestridande af diverse omkostnader för trafikens öppnande.

I statsrådsprotokollet omförmäles, att, sedan jern vägsstyrelsen i

utlåtande, som afgifvits i anledning af Sundbergs sistberörda förrättning,

förklarat sig anse, att det af Sundberg för 1891 beräknade utgiftsbeloppet

— 700,000 kronor — kunde minskas, utgifterna för driftkostnaden

från 130,000 till 100,000 kronor och för kompletteringsarbeten och banans

utrustning från 570,000 till 450,000 kronor, statskontoret den 28

augusti 1891 erhållit befallning -att förskjuta jernvägsstyrelsen dessa belopp,

tillhopa 550,000 kronor, för bvilka medel statskontoret sedermera

hemstält om ersättning.

I sammanhang med beslutet om utbetalande från statskontoret åt

sistberörda belopp både Kongl. Maj:t, beträffande förvaltningen af banan

under den tid, densammas komplettering påginge, godkänt hvad jernvägsstyrelsen

i sådant afseende bemstält, nemligen att banan skulle skötas

såsom ett för sig stående byggnadsföretag och befälet öfver byggnads-,

trafik- och maskinpersonalen utöfvas af en och samma person, som

skulle ega att med den myndighet, som under stambanebyggandets

tidigare skede tillkom då fungerande intendenter, leda kompletteringsarbetena

samt under ombyggnadstiden föra befälet öfver samtliga afdelningarna

under iakttagande af hvad som funnes stadgadt i de för

statens jernvägar utfärdade reglementen och andra föreskrifter, med

rätt för honom att föreslå de förenklingar i tillämpningen häraf, som

skötseln af en bana, der trafiken tills vidare intoge en underordnad

ställning, medgåfve; att särskilda föreståndare för de olika afdelningarna

icke skulle förordnas under öfvergångsperioden, då de bestyr, som särskilt

skulle handläggas af afdelningsföreståndaren, kunde under intendentens

tillsyn besörjas af en underlydande, mera framstående ingeniör

eller stationsinspektor; att redovisningen af omhänderhafvande

medel skulle ega rum efter de för statsbanorna gällande bestämmelser,

men att de medel, som komme att inflyta för trafiken, icke skulle ingå

i den allmänna redovisningen för statens trafikerade banor eller insän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

7

das till jernvägsstyrelsens uppbördskassa, utan räknas såsom Gellivarabanans

tillgång och efter intendentens anvisning användas till bestridande

af driftkostnaderna; och att, derest behållning derutöfver skulle

uppstå, denna finge användas såsom bidrag till ombyggnadskostnaden,

likasom å andra sidan uppstående brist vid trafikerandet finge tillsvidare

förskjutas af anslagsmedel, och saldot regleras vid slutuppgörelsen af

ombyggnadsräkenskapen.

1 dessa bestämmelser, med hvilka hade afsetts att, intill dess banan

blefve fullfärdig, omkostnaderna för så väl trafiken som byggnadsarbetena

skulle kunna i möjligaste mån nedbringas, hade sedermera,

efter det jernvägsstyrelsen anmält att banan numera vore i sådant skick,

att malmtransporter derå kunde verkställas, vidtagits den ändring att,

enligt Kongl. Maj:ts den 31 december 1891 fattade beslut, banans inkomster

och utgifter hvad trafiken aDginge skulle från och med detta

år ingå i den allmänna uppbörden och redovisningen för statens trafikerade

banor, hvaremot sjelfva sättet för banans förvaltning, hvilket

hvad aflöningarua och äfven vissa andra förhållanden beträffade, icke,

då här vore fråga om både byggande och trafikerande af en bana, kundo

inpassas i de för statens trafikerade banor eljest gällande stadganden,

skulle fortgå enligt de den 28 augusti 1891 meddelade föreskrifter.

Chefen för civildepartementet har vidare meddelat, att jernvägsstyrelsen

i en den 16 december sistlidne år aflåten skrifvelse beträffande

Luleå—Gellivara-banan, jemte det styrelsen redogjort för de kompletteringsarbeten,

som under året verkstälts, anmält, att trafiken underhållits

med dagliga tåg mellan Luleå och Boden samt sedan medlet

af november med ett tåg fram och åter i veckan på hela sträckan till

Gellivara, och att förlag af under vintermånaderna behöfliga kol och

andra förnödenheter måste anskaffas. Kostnaderna härför hade medtagit

de från statskontoret förskjutna summorna, hvarförutom åtskilligt

måst förskjutas af de sydligare banornas trafikmedel.

Enligt hvad utskottet inhemta! uppgick sistnämnda förskott till

169,763 kronor 8 öre, hvaraf likväl under år 1891 återgäldats så mycket,

att vid samma års slut återstått oguldet allenast ett belopp af

38,632 kronor 84 öre.

1 fråga om banans behof för åren 1892 och 1893 har jernvägsstyrelsen

anfört följande.

Hvad komplotteringsarbetena och banans utrustning beträffade, erfordrades

i första rummet den af Sundberg beräknade kostnadssummau,

3,598,000 kronor, men utöfver de i detta förslag upptagna poster måste

åtskilliga utvidgningsarbeten företagas och matorielen äfven ökas för att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

utföra de transporter, som antagligen kunde väntas under loppet af

innevarande och nästkommande år. Enträgna framställningar hade nemligen

inkommit till styrelsen från vederbörande grufegare om nedförande

under år 1892 af 100,000 och under år 1893 af 300,000 ton malm till

Luleå. För så stora transporter räckte icke den nuvarande materielen.

De sex 23 tons tankmaskiner, som inginge i köpet, vore nemligen i sig

sjelfva ganska svaga och dessutom, ehuru användbara för de kortare

lokaltågen till och från Boden samt som vexel- och hjelpmaskiner,

mindre lämpliga för tunga transporter af 200 kilometers längd, emedan

de med den ringa mängd vatten de kunde intaga ofta behöfde förnya

sitt förråd deraf, hvadan för malmtransporterna endast de 3 godsmaskiner

vore påräkneliga, som till banan uppsändts söderifrån, men äfven

dessa lemnade en mycket knapp tillgång på dragkraft, då dermed högst

ett lastadt tåg om dagen kunde expedieras. Med vagnparken vore det

något bättre bestäldt, då den, när alla vagnar hunnit iståndsätta, innehölle

75 större malmvagnar, men detta antal blefve också otillräckligt

för den nu förväntade trafiken. Det blefve derför nödvändigt, att under

1892 för banan anskaffades 4 lokomotiv och 25 malmvagnar af större

.bärighet och likaså att för 1893 funnes tillgång på ytterligare 10 lokomotiv

och 175 malmvagnar.

Kostnaden för anskaffande af denna materiel skulle uppgå till:

under 1892 för 4 lokomotiv................ kronor 200,000: —

„ 25 större malmvagnar „ 100,000: — 300,000: —

,, 1893 ,, 10 lokomotiv ............... kronor 500,000: —

„ 175 större malmvagnar „ 700,000: — 1,200,000: —

eller sålunda för båda åren till sammanlagdt ...... kronor 1,500,000: —

Men ännu några flera anordningar erfordrades, innan banan kunde

vara rustad för en trafik af 300,000 ton malm per år.

Likasom tillgång å tillräcklig transportmateriel vore nödvändig för

en orubbad fortgång af större masstransporter, likaså vore det ett oundgängligt

vilkor att å såväl lastnings- som lossningsorten anoidningar

vore träffade, så att dels godset kunde utan dröjsmål lastas å vagnarne,

dels, sedan det anländt till aflastningsorten, vagnarne kunde så fort

som möjligt frigöras och godset, om det skulle vidare befordras sjöledes,

omedelbart inlastas å fartyg eller ock i afvaktan på sådana uppläggas.

Vid Gellivara mötte tills vidare intet väsentligt hinder att lasta malmen

i den mån densamma brutits, men i Luleå kunde med nuvarande an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

9

stalter icke mer än omkring 100,000 ton årligen mottagas. I dervarande

hamn å Svartö funnes vid kajen plats för endast två ångare, och som

efter erfarenheten omkring 1,000 ton om dagen kunde från jernvägen

inlastas å fartyg, åtginge till utskeppningen af sagda årsqvantitet hela

den tid, inemot fyra månader, sjöfarten vore öppen. Naturligtvis måste

den mängd, som nedförts under föregående åtta månader, under hvilka

sjöfarten varit stängd, hemtas till fartygen från upplag, men platsen

för uppläggning vore icke större, än att högst 50,000 till 60,000 ton der

kunde rymmas. Blefve malmbrytningen och utskeppningen så stor som

det uppgifvits för 1893, vore det derför nödvändigt att större upplagsplatser

bereddes och äfven anordnades så, att åtmintstone sex ångare

kunde samtidigt vara vid kaj förtöjda, äfvensom att tillräckligt antal

jernvägsspår utlades. Planer för de erforderliga anordningarna hade

visserligen ännu ej kunnat definitivt uppgöras, men styrelsen hade tänkt

sig, att det behöfliga utrymmet skulle kunna beredas å den innanför

strandremsan befintliga bergplatåu, och den der upplagda malmen föras

i vagnar ut till kajen på bryggor, så höga att densamma kunde direkt

nedstjelpa^ i fartygens lastrum, samtidigt med att dessa matades med

malm från vagnar, som lastade komme med malmtågen och uppfördes

på den vid kajen befintliga elevatorn. Dessa för en aflastning af

300,000 ton erforderliga anordningar beräknades att kosta minst 600,000

kronor. Nödvändigheten att utföra eller åtminstone påbörja dem under

det instundande året berodde naturligtvis på, huruvida den i utsigt

stälda större malmproduktionen blefve en verklighet, hvarom man väl

under årets lopp borde erhålla större visshet än som för närvarande

funnes.

För egen del har statsrådet och chefen för civildepartementet i

ämnet anfört:

»Enligt de af Sundberg och Klemming uppgjorda beräkningar,

som lågo till grund för Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen om

banans förvärfvande åt staten, antogos, på sätt jag till statsrådsprotokollet

den 2 maj 1890 anförde, statens utgifter för banans förvärfvande

och dess försättande i fullgodt. skick till Gellivara äfvensom för erforderlig

rullande materiel komma att uppgå till högst 11,723,000 kronor,

hvarvid dock det af jernvägsstyrelsen nu anmälda behofvet af vissa

anläggningar vid Luleå för att kunna ombesörja en malmtrafik af

300,000 ton icke blifvit medräknadt. I händelse hvad jag vidare har

att anföra vinner godkännande och om hänsyn icke tages till de särskilda

anskaffningskostnader, som en betydligare trafik kan framdeles

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

kräfva, torde det kapitalbelopp, hvartill banan i fullfärdigt skick bör

bokföras, kunna beräknas till omkring 10,500,000 kronor och således

komma att med mer än 1,000,000 kronor understiga hvad år 1800

antogs.

Hvad beträffar de af jernvägsstyrelsen ifrågasatta, till 600,000

kronor beräknade anläggningarna vid Luleå samt anskaffande af rörlig

materiel för en trafik öfverstigande 100,000 ton, torde vara uppenbart,

att staten icke i annan händelse än att en dylik större trafik med all

sannolikhet är att påräkna bör å banans utrustning nedlägga de dryga

utgifter, som här äro i fråga; och då jag för närvarande icke har något

giltigt skäl antaga, att malmbrytningen vid Gellivara skall redan under

1893 kunna uppbringas till eu qvantitet af 300,000 ton, motsvarande

inemot en tredjedel af Sveriges nuvarande hela malmbrytning, anser

jag mig för närvarande icke behöfva föreslå att af Riksdagen äskas

det af jernvägsstyrelsen för vissa anläggningar vid Luleå uppgifna

beloppet, 600,000 kronor, likasom icke heller den summa af 1,200,000

kronor, jernvägsstyrelsen upptagit för inköp under år 1893 af rullande

materiel. Deremot torde blifva nödigt, att banans öfriga komplettering

jemte utrustning verkställes i den mån ske kan under detta och nästa

år, och då jernvägsstyrelsen icke haft något att anmärka mot hvad

Sundberg härutinnan föreslagit och särskilt framhållit att kompletteringsarbetena

ej borde af brytas och kunde utan hinder af årstiden

fortgå, torde således de dertill nödiga medel böra af Riksdagen äskas,

utgörande för kompletteringsarbetena, deri inbegripna redan under 1891

verkstälda sådana, hvartill medel från statskontoret förskjutits, 3,598,000

kronor, och för anskaffande af rörlig materiel 300,000 kronor. Vidare

och då de belopp, som förskjutits för trafikens uppehållande under år

1891, jemväl höra ersättas, synes mig hela det belopp, som nu bör

begäras, kunna i rundt tal anslås till 4,000,000 kronor.»

Luleå—Gellivara-banan intager bland statens jernvägar en alldeles

särskild ställning. Det är nemligen gifvet, att denna bana under en

lång följd af år nästan uteslutande kommer att användas för transport

af malm från Gellivara till Luleå, samt att, med undantag för den

endast 37 kilometer långa sträckan Boden—Luleå, såväl persontrafiken

som godstrafiken från och till mellanstationerna torde blifva högst

obetydlig. Till följd häraf lära anordningarna vid banan både kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

11

och böra göras vida enklare än vid statens öfriga banor, utan att

dock derigenom banans förmåga att fylla det med henne afsedda ändamål

äfventyras.

Då staten under sistlidne år öfvertog banan, befann den sig icke,

enligt hvad tillräckligt kändt är, i sådant skick, att förekommande

transporter derå kunde med säkerhet utföras, eller banan ens för trafik

öppnas. För afhjelpande af de svåraste bristerna och för att blifva i

stånd att trafikera banan erhöll jernvägsstyrelsen, uppå Kongl. Maj:ts

befallning, af statskontoret ofvan omförmälda förskott å 550,000 kronor,

hvilket belopp lärer böra statskontoret ersättas.

Genom detta förskott blef jernvägsstyrelsen i tillfälle att öppna

trafik å banan. Efter hvad upplyst blifvit, är emellertid banans utrustning

icke sådan, att till Luleå kan fraktas den malmmängd, som anmälts

till transport under innevarande år, eller 100,000 ton, och nödig

varsamhet torde fordra, att banan nu icke anordnas för transport åt

större qvantitet årligen än 100,000 ton. Enligt den beräkning, jernvägsstyrelsen

senast uppgjort öfver den rullande materiel, som kräfves

för nedförande till Luleå under ett år af nyssnämnda mängd malm,

måste utöfver den materiel, hvilken för närvarande finnes vid banan

och är för ändamålet användbar, ytterligare anskaffas 4 lokomotiv och 25

större malmvagnar, hvarför styrelsen uppskattat kostnaden till 300,000

kronor. Utskottet anser sig böra tillstyrka Riksdagen att bevilja det

sålunda erforderliga beloppet.

Jernvägen tarfvar dessutom åtskilliga icke obetydande kompletteringsarbeten,

beroende derpå att två fordringar ovilkorligen måste tillgodoses,

nemligen dels att sjelfva banbyggnaden och anordningarna

vid jernvägen blifva af sådan art, att banan kan med full trygghet

trafikeras, och dels att icke jernvägen genom ett från början mindre

omsorgsfullt byggnadssätt kommer att till följd af den tunga trafiken

kräfva alltför dryga utgifter för underhåll. Härförutom torde för den

beräknade årliga transporten erfordras vissa anordningar, som för närvarande

saknas.

Enligt bandirektören Sundbergs förut omnämnda, den 21 juli 1891

anstälda beräkning skulle kostnaderna för nödiga kompletteriugsarbeten

uppgå till 3,323,000 kronor, af hvilka arbeten likväl med det från statskontoret,

utbetalda förskottet redan utförts en mindre del, med hvars

uppskjutande icke kunnat anstå.

Utskottet, som blifvit satt i tillfälle att taga kännedom om berörda

kostnadsberäkning, har emellertid vid genomgående af densamma trott

sig finna, att den utarbetats i afsigt att försätta banan i ett vida full
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

ständigare skick, än utskottet från den ståndpunkt, det i denna fråga

intagit, anser för närvarande nödigt, i det att flera af de föreslagna

konapletteriugsarbetena synas öfverflödiga å en jernväg, som nästan

uteslutande blifver en bana för malmtransport, om hvilkens storlek dessutom

någon tillförlitlig beräkning ännu icke torde kunna göras.

I kostnadsberäkningen hafva nemligen upptagits arbeten, såsom

t. ex. åtskilliga byggnader i Luleå, å Svartön och vid flera af de föreslagna

sjutton mellanstationerna, som, åtminstone för närvarande, ingalunda

kunna anses alla vara nödvändiga, af hvilka arbeten en del endast

torde böra ifrågakomma till utförande, i den mån erfarenhet vinnes

om malmtransportens normala omfång, och en del ej förr, än stambanan

genom öfre Norrland till Boden blifvit färdig. Utskottet föreställer

sig nemligen, att, sedan sistnämnda bana fullbordats, några af

omförmälda byggnader lämpligen torde kunna göras gemensamma för

denna bana och den uppåtgående stambanan, samt att det dervid bör

blifva föremål för särskild undersökning, huruvida dessa byggnader

skola anläggas å Svartön, i Luleå eller vid Boden.

Andra i beräkningen upptagna arbeten torde kunna inbesparas.

Så är förhållandet med den föreslagna uppsättningen af felande stängsel

utefter banan. Utskottet hyser nemligen den åsigt, att en godsbana,

som genomlöper aflägsna folktomma bygder och endast trafikeras med

långsamt gående tåg, icke för trafikens säkerhet erfordrar stängsel.

Sådant var för öfrigt redan år 1889 uppsatt till 57 kilometer från

Luleå, alltså omkring 20 kilometer på andra sidan Boden.

Till stöd för sin uppfattning att väsentliga besparingar kunna

göras i det kostnadsförslag, som legat till grund för framställningen

om anslag till kompletteringsarbeten å banan, kan utskottet för öfrigt

åberopa ett yttrande af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

en den 1 augusti 1888 afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—

Gellivara-delen af Luleå—Ofotens jern vägsanläggning. I slutet af nämnda

berättelse uttalas nemligen såsom ett generelt omdöme om de utförda

arbetena, att hvad som dittills fullbordats i allmänhet vore af god beskaffenhet

och att kostnader derpå icke sparats, samt att hvad som å

linien Luleå—Gellivara återstode att utföra vore af ringa betydelse i

jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt.

Dä utskottet sålunda anser Luleå—Gellivara-banan böra intaga en

undantagsställning i förhållande till statens öfriga banor och anordnas

i öfverensstämmelse dermed,

då den blifvande trafiken å banan för närvarande icke torde kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

13

med någon grad af visshet beräknas, enär gellivaramalm ännu ej vunnit

en stadgad marknad,

och då nödig varsamhet torde bjuda, att ej större kostnader nu

nedläggas på banan, än som af trafiken med nödvändighet påkallas,

bär utskottet ansett, att banans kompletterande utöfver hvad trafikens

ändamålsenliga bestridande och nödig trygghet fordrar bör uppskjutas,

till dess erfarenhet vunnits om trafikens blifvande omfattning.

Vid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig böra tillstyrka

Riksdagen att nu anslå hela det belopp, Kongl. Maj:t äskat, eller 4,000,000

kronor. Det belopp af 2,800,000 kronor, utskottet i dess ställe får föreslå

Riksdagen att bevilja, torde, under förutsättning att hvad utskottet

bär ofvan anfört gillas, måhända kunnat sättas lägre, men enligt utskottets

uppfattning bör Kongl. Maj:t, i händelse i trafiken skulle inträda

en stegring, som lofvar blifva af mera stadigvarande natur, ega

medel att kunna vidtaga de anordningar, vare sig genom ökadt inköp

af materiel eller eljest, som af förhållandena påkallas.

I berörda belopp, 2,800,000 kronor, ingår dels ersättning för lemnadt

förskott, 550,000 kronor, dels kostnad för iuköp af rullande materiel,

300,000 kronor, och dels kostnad för banans komplettering i mån

af behof, 1,950,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen till

Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett belopp af 2,800,000

kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontor,

för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—

Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel för

densamma äfvensom till ersättande af de för banan

under år 1891 häfda utgifter.

Stockholm den 4 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

Vid punkten II:

af herr Fränekel, som ansett, att det stycke i utskottets motivering,

Bih. till Riksd. Frot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

hvilket börjar med orden »har utskottet ansett» och slutar med orden

»trafikens blifvande omfattning» bort erhålla följande lydelse:

»har utskottet ansett, att några andra arbeten å banan utöfver

hvad den ofvannämnda trafikens ändamålsenliga bestridande och nödig

trygghet för densamma fordrar icke böra komma i fråga, åtminstone

icke förr än en bestämd erfarenhet vunnits om trafikens omfattning

och beskaffenhet;»

samt af herrar vice talmannen A. P. Danielson och N. Petersson:

»Då chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en år 1888

afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—Gelli vara-banan anfört,

att de arbeten, som å banan tåerstode att utföra, vore af ringa betydelse

i jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt,

samt, efter det staten under sistlidne år blifvit egare af banan

och å densamma nedlagts det belopp af 550,000 kronor, hvilket statskontoret

för sådant ändamål förskotterat jernvägsstyrelsen, banan blifvit

öppnad för allmän trafik och transport af malm derå eger rum,

hafva vi, med hänsyn dertill att i den närmaste framtiden en

större malmtransport än 100,000 tons årligen icke lärer vara att påräkna,

ansett att, innan bestämd erfarenhet vunnits om trafikens blifvande

omfång, Kongl. Maj:ts förslag endast bort i så måtto bifallas, att Riksdagen

anvisat dels, till ersättande af statskontorets förskott, 550,000

kronor dels, till anskaffande af ytterligare för en årlig transport af

100.000 tons malm erforderliga 4 lokomotiv och 25 större malm vagnar,

300.000 kronor, och dels, för att i mån af behof användas till banans

vidare iståndsättande, 350,000 kronor.

Vi hafva derför inom utskottet yrkat, att utskottet skulle hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen till

Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett belopp af 1,200,000

kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontoret,

för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—

Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel

för densamma äfvensom till ersättande af de för banan

under år 1891 häfda utgifter.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:29 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning. s. 11 i texten