Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens a?* 18.91 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 18,90.

1892-04-04 · 55 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 51 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:43, Utlåtande, i anledning af Riksdagens a?* 18.91 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 18,90.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli flen 4 april 1892, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens a?* 18.91 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 18,90.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och

myndigheter till Kong]. Magt afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit

hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inbuntande

af de för ärendenas utredning i öfrig! erforderliga upplysningar,

underställa Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar,

som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande Utskottet

att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit

iakttagen.

Krigshofrätten.

§ 1.

(Rev.-ber. pag. 21.)

Under erinran, att efter de! vid åtskilliga tillfällen inom Riksdagen

framställe förslag om indragning af krigshofrätten, 1888 års Rikslän.

till liiksd. Vrot. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 28 Jläft. (R:o 43). i

Ang. förslag

om krig skofrättens

indrag

ning eller om

bildning.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

dag hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vid utarbetande

af förslag till ny rättegångsordning låta till behandling företaga jemväl

frågan om krigshofrättens indragning eller ombildning, hafva revisorerne

meddelat, att, enligt hvad revisorerne inhemta!, Kongl. Maj:t ännu icke

i anledning af denna Riksdagens skrifvelse vidtagit någon åtgärd. Under

öfverläggningen inom Riksdagen rörande de framstälda förslagen om

krigshoträttens indragning hade, såsom revisorerne vidare anfört, framhållits

svårigheten för svea hofrätt, dit man ansett att de till krigshofrätten

nu hörande mål skulle öfverlemnas, att utan förstärkning i

hofrättens arbetspersonal öfvertaga dessa mål. Efter det Riksdagens

omförmälda skrifvelse afläts, hade emellertid Riksdagen år 1890 bifallit

Kongl. Maj ds förslag om inrättande af en sjette division i svea hofrätt

och dessutom årligen beviljat extra anslag till en sjunde division; och

då vid sådant förhållande inom denna hofrätt för ändamålet nödiga

arbetskrafter numera icke saknades, men det oaktadt Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse, ännu icke ledt till någon åtgärd, hade revisorerne

ansett sig böra fasta Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållande.

I Riksdagens af revisorerne åberopade, den 9 maj 1888 aflåtna

skrifvelse anföres i förevarande ämne, att upprepade gånger, senast vid

1887 års den 15 januari började riksmöte frågan om krigshofrättens indragning

eller ombildning förekommit inom Riksdagen, hvarvid framhållits

de olika afsevärda punkter, som vid frågans bedömande gjort sig

gällande, äfvensom det sammanhang, hvari detta ärende i viss mån

blifvit stäldt till den vida vigtigare och svårlöstare frågan om försvarsväsendet

i dess helhet. Oneklig! vore dock, att detta ämne stode i ett

närmare och mera naturligt sammanhang med den på dagordningen

stående frågan om ny rättegångsordning än med förvarsväsendet. Visserligen

hade vid utarbetandet af de senast framlagda förslagen i afseende

å rättegångsordningen frågan om specialdomstolar^ i allmänhet hittills

lemnats å sido, men detta borde ej utgöra något hinder mot att, om

särskild anledning dertill föranledde och likasom vissa andra delar af

frågan om ny rättegångsordning kunnat utbrytas för partiel behandling,

vid arbetets fortgång utan vidare dröjsmål upptaga till förberedande

handläggning frågan om behöfligheten eller obehöfligheten af krigsdomstolar

och särskild! den nu ifrågavarande krigshofrätten; och anhöll

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsuisicotiets Utlåtande N:o 43.

3

på grund deraf Riksdagen, att Kongl. Magt måtte vid utarbetande af

förslag till ny rättegångsordning låta till behandling företaga jemväl frågan

om krigshofrättens indragning eller ombildning.

Med anledning af Riksdagens i omförmälda skrifvelse gjorda anhållan

har Kongl. Magt den 25 maj 1888 anbefalt nya lagberedningen,

att, när framdeles ifrågakomme att utarbeta förslag till ny domstolsfÖrfattning,

i sammanhang dermed taga under öfvervägande frågan, huruvida

krigshofrätten borde indragas eller ombildas.

På sätt Riksdagen i åberopade skrifvelse anfört, synes frågan om

krigshofrättens ombildning eller indragning, hvilken fråga visserligen

står i närmare och naturligare sammanhang med frågan om ny rättegångsordning

än med frågan om försvarsväsendets ordnande, kunna för

partiel behandling utbrytas från arbetet med förslag till ny rättegångsordning.

Sedan nya lagberedningen den 6 juni 1884 afgå! betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning, innefattande grunderna för domstolsförfattningen

samt för rättegångsordningen i tvistemål och i brottmål

äfvensom plan för rikets judiciella indelning in. in., bär beredningen,

med undantag af dess deltagande i den förstärkta lagberedningen

och dess komitéers behandling af berörda principbetänkande, icke, för

såvidt af arbetsredogörelserna framgår, fortsatt arbetet med uppsättande

af förslag till ny rättegångsordning, och detta helt naturligt på grund

deraf, att beredningen enligt erhållna särskilda uppdrag alltjemt måst

egna sin verksamhet åt afgifvande af en mångfald lagförslag inom lagstiftningens

olika områden.

Vid sådant förhållande synes emellertid fullständigt förslag angående

rättegångsväsendets ombildning icke kunna under den närmast c

tiden förväntas; och har utskottet derför ansett, att frågan om krigshofrättens

indragning eller ombildning numera icke böra, på sätt i Riksdagens

anförda skrifvelse uttalats, skjutas å sido i afbidan på förslag till

ny rättegångsordning, helst frågan om rättegångsväsendets omdaning är

af den omfattande och genomgripande betydelse, att densamma, älven

sedan lagberedningens förnyade förslag i ämnet afgifvits, torde komma

att kräfva betydlig tidsutdrägt för dess slutliga afgörande, under det att

deremot den allmänna meningen beträffande nödvändigheten af krigshofrättens

indragning eller ombildning torde vara så stadgad, att denna

fråga synes böra utan svårighet och tidsutdrägt kunna vinna sin lösning.

På grund häraf och med anledning af revisorernes ifrågavarande

framställning, får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes, oberoende af frågan om ny allmän

domstols författning, taga under ompröfning, huruvida

icke krigshofrätten må kunna indragas eller ombildas,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag

i ämnet, hvartill förhållandena må finnas föranleda.

Arméförvaltningen.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 67; — uti. pag. 415—431 och 438.)

räfenZ^Tm r ^ &nmd ,af> 1870 års revisorers i ämnet gjorda anmälan hade,

arméforvaXt- enligt hvad revisorerne erinrat, 1871 års Riksdag fäst Kongl. Majrts

"medels- uppmärksamhet vid den synnerliga vigt, frågan om förskottsväsendet

redogörelse. vid statens penningförvaltning i allmänhet egde, och hade dervid erinrat

om, bland annat, den stora utsträckning förskottsväsendet tagit och den

olägenhet af detsamma, som uppstode derigenom, att utgiftsanslagens

verkliga ställning icke kunde med någon säkerhet utrönas, i det de betydliga

utgifter, förskotten representerade, icke blifvit å vederbörande

anslag afförda, hvaraf åter följde, att rikshufvudbokens uppgifter om

reservationer å anslagen, besparingar in. m. måste blifva mer eller

mindre felaktiga och utvisa ett fördelaktigare resultat än det, som i

sjelfva verket förefunnes. Riksdagen hade derföre anhållit, att Kongl.

Maj:t- täcktes låta vidtaga sådana åtgärder, att allmänna medel icke åt

någon embetsmyndighet derefter måtte, utom i fall af tvingande nödvändighet,

såsom förskott utanordnas och att, då sådant skedde, medlen

måtte, med iakttagande af behörig kontroll å förskottens redovisning,

afföras å vederbörligt anslag, der sådant funnes att tillgå, eller å särskild!.

för ändamålet upplagd! konto uppföras.

Med anledning af Riksdagens berörda framställning hade, enligt

hvad revisorerne vidare anfört, Kongl. Maj: t genom kungörelse den 12

december 1879 förordnat, bland annat, att redovisning för förskott, som

af embetsverk, myndighet eller redogörare af tillfällig anledning eller för

bestridande af löpande utgifter till underlydande utlemnades skulle —

der förskottsgifvaren icke funne redovisning derför lämpligen böra afgifvas

i sammanhang med öfrig den underlydande åliggande redogörelse,

afslutas vid medlet åt sista månaden under räkenskapsåret samt före

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

5

slutet deraf insändas till vederbörande embetsverk, myndighet eller redogörare,

som förskottet utlemnat, och att under tiden mellan nämnda afslu

tingstermin och räkenskapsårets utgång nytt förskott icke måtte utlemnas

till större belopp, än som erfordrades till årets slut, eller intill

dess på nya året ytterligare förskott hunne utlemnas.

Enligt hvad revisorerne af arméförvaltningens räkenskaper inhemta!,

hade de oredovisade förskotten, som vid 1890 års början utgjort 689,736

kronor 13 öre, under året stigit till 1,057,667 kronor 98 öre, och då

härtill komme, att å kontot »försträckning mot ersättning)) vid revisionsårets

slut utbalanserats en öfverbetalning af 260,034 kronor 16 öre,

visade sig, att af armétörvaltningen förskottsvis utgifna medel, som ej

blifvit ersatta eller eljest redovisade, vid revisionsårets slut uppgått tillsammans

till ett belopp af 1,317,702 kronor 14 öre.

Med afseende å de betydliga belopp, hvartill sålunda de i arméiörvaltningens

räkenskaper upptagna oredovisade förskott belöpte sig,

hafva revisorerne ifrågasatt, huruvida icke sådana förändrade anordningar

i afseende å förvaltningens medelsredogörelse lämpligen måtte kunna

vidtagas, hvarigenom det syfte, som med Riksdagens omförmälda skrifvelse

och den deraf föranledda kungörelsen afsåges, måtte äfven i fråga

om utgifterna för armén varda på ett tillfredsställande sätt befrämjadt.

öfver denna framställning hafva utlåtanden afgifvits af arméförvaltningens

samtliga departement,

Arméförvaltningen å artilleridepartementet har, under uppgift att de

i departementets räkenskaper för 1890 vid årets slut såsom oredovisade

förskott balanserade medel uppgått till inalles 140,838 kronor 37 öre,

deraf å extra anslaget till fästningsartillerimateriel 90,710 kronor 17 öre,

meddelat, att af ifrågavarande oredovisade förskott helt obetydligt folie

på arméns regementen och corpser, hvilka endast högst sällan och då

till ringa belopp och för bestämdt uppgifna behof utbekomme förskottsmedel,

hvadan ock undantagsvis förekomme, att för dem några förskott

behöfde öfverföras såsom oredovisade vid räkenskapsårets slut.

Hvad återigen beträffade artilleriförråden, Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

ammunitionsfabriken samt Åkers krutbruk, så bedrefves der för

kronans räkning nrycket omfattande arbeten af sådan beskaffenhet, att

förskottsmedel måste till betydande belopp tid efter annan af artilleridepartementet

dessa etablissement tillhandahållas. Att för sådana förskottsmedel,

i hvad de afsåge utgifter för senare delen af räkenskapsåret,

affordra vederbörande redogörelse redan vid medlet af årets sista

månad, hade visat sig möta så störa svårigheter och olägenheter, att,

med begagnande af det i ofvan åberopade kungörelse den 12 december

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

1879 alternativt angifna tillvägagåendet, det ansetts lämpligast att ålägga

de redogöringsskyldige att för alla under hvarje qvartal af året — således

äfven det sista — undfångna förskottsmedel i ett sammanhang

afgifva redovisning inom utgången af den månad, som följde på qvartalet

— ett stadgande, hvaraf så mycket mindre kunnat förväntas några

olägenheter i det af revisorerne angifna hänseende, som specifika uppgifter

öfver oredovisade förskottsmedel, utbetalade från artilleridepartementet,

städse funnes under särskilda anslag och titlar departementets

årsredogörelser bifogade. Hufvudsakligen af dessa skäl hade ock, beträffande

tiden för medelsräkenskapens ingifvande till departementet, blifvit

meddelade sådana föreskrifter, hvarom ofvan nämnts, ej mindre i

den af Kongl. Maj:t den 25 juni 1881 faststälda instruktion för artilleriförråden

samt i den förnyade instruktion, som af artilleridepartementet,

enligt Kongl. Maj:ts bemyndigande, den 15 februari 1890 för samma förråd

utfärdats, än äfven uti de tid efter annan af departementet faststälda

instruktioner för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken

samt Åkers krutbruk. Emellertid hade arméförvaltningens artilleridepartement

ingalunda underlåtit att vid upprepade tillfällen erinra vederbörande

förvaltningar vid förråden och öfriga under departementet stälda etablissement,

dels att vid slutet af ett räkenskapsår icke finge begäras förskottsmedel

till större belopp än som vore oeftergiflig! nödvändiga för bestridandet

af utgifter under återstående delen af året och intilldess i början

af ett påföljande år nya förskottsmedel kunde från artilleridepartementet

tillhandahållas, och dels att, såvidt möjligt vore, söka förekomma

att vid årsredogörelsernas afsilande fordringar till påföljande år balanserades.

Vidare förekomme att, enligt bestämmelserna i 32 § af kongl.

kungörelsen den 10 maj 1889 angående tillämpning under viss tid af

förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende,

från artilleridepartementet måste utlemnas stora belopp, såsom

förskott för kontraherade leveranser af krigsmateriel m. in., hvilka förskott

icke annorlunda än, i den män de kontraherade beställningarne

blifvit fullgjorda och godkända, kunde såsom redovisade ur räkenskapen

afföras. Då emellertid med sådana beställningars effektuerande i allmänhet

droges ut på tiden, måste i de flesta fall de under ett år för sådant

ändamål utgifna förskottsmedel till redovisande i ett kommande

års räkenskaper öfverföras. Häraf förklarades äfven den omständigheten,

att å extra anslagsmedlen till fästningsartillerimeteriel ett så stort belopp

som det här ofvan angifna, eller 90,710 kronor 17 öre, funnes vid

revisionsårets slut såsom oredovisadt utestående.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

7

Med anledning vidare af revisorernes anmärkning om öfverbetalningar,

som vid revisionsårets slut funnes i kontot »försträckning mot

ersättning» utbalanserade, anmälde artilleridepartementet, att i departementets

räkenskaper för år 1890 blifvit på sådant sätt bokförde tillhopa

54,478 kronor 35 öre, hvaraf större delen, eller 43,434 kronor 26 öre, •

utgjorde ett. försträckningsvis utbetaladt belopp för revolvrar af 1887

års modell, hvilka vapen artilleridepartementet, enligt bemyndigande i

kong! brefvet den 11 mars 1887, anskaffat från utlandet och liqviderat.

Efter afdrag från sistnämnda belopp af värdet för de i kronans förråd

förvarade dylika vapen, som vore afsedda att mot betalning utlemnas

och hvarför liqvid äfven influtit och blifvit kontot godtgjordt, hade

artilleridepartementet under den 11 augusti 1888 hos Kongl. Maj:t till

ersättande anmält 29,919 kronor 72 öre, motsvarande kostnaden för de

revolvrar, som borde utan ersättning utlemnas till arméns fanjunkare med

vederlikar; men godtgörelse för sistberörda belopp hade ännu icke kommit

departementet till godo. Förutom några mindre betydande belopp

— såsom förskjutna kostnader för marinförvaltningen, hvilka redan blifvit

ersatta, samt nödiga befunna utbetalningar för undersökningar m. m.

rörande nya artillerikasernetablissement, hvilka sistnämnda utgifter i

saknad af erforderliga anslagsmedel, måst tillsvidare balanseras, — förekomme

slutligen å bemälda konto ett belopp af 2,065 kronor 10 öre,

utgifter, som enligt kongl. bref den 11 juni 1887 förskjutits för anskaffande

af fodral till de ofvannämnda, utan ersättning utlemnade revolvrarne,

men ännu icke blifvit departementet ersatta.

I sitt i denna fråga afgifna utlåtande har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

anmält, att summan af fortifikationsdepartementets

vid slutet af ofvannämnda räkenskapsår oredovisade förskottsmedel väl

utgjort ej mindre än 436,854 kronor 73 öre, men att i detta belopp inberäknats

dels förskottsvis skedda utbetalningar å kontraherade och

verkstälda arbeten vid fotgardesregementenas nya kasernetablissement

med sammanlagdt 342,917 kronor 55 öre, och dels 5,600 kronor utgörande

en hos jernkontoret på grund af Kongl. Maj:ts bref den 12

februari 1875 deponerad löseskilling för en till styrelsen för statens

jernvägstrafik upplåten del af Kommendantsängen vid skansen Lejonet

i Göteborg.

Efter afdrag af dessa båda medelsposter, tillhopa 348,517 kronor

55 öre, återstode å den till år 1891 balanserade förskottssuminan 88,337

kronor 18 öre, hvari dock inginge 11,737 kronor 64 öro, som, emot

redovisning, under år 1890 anordnats till Kongl. Mapts befallningshafvande

i Stockholms län för att såsom expropriationskostnader för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

anläggning af batterier och minstationer i Stockholms skärgård utbetalas

till vederbörande jordegare in. fl., ehuru inom samma års utgång

derför icke inkommit sådan redogörelse, att förskottet kunnat såsom

redovisadt. i räkenskapen afföras.

Fråndroges ytterligare sistbetörda expropriationsmedel, utgjorde

de öfriga förskotten blott 76,599 kronor 54 öre; och vore dessa medel

vid 1890 års slut fördelade på sätt en vid utlåtandet fogad förteckning

utvisade.

Då under de sista dagarne af hvarje år vanligen en mängd räkningar

borde liqvideras hos de olika militära myndigheterna samt dessutom

åtskilliga större utbetalningar af fortifikationsdepartementets medel

ofta skulle eg a rum i början af påföljande nyår, utestode, enligt departementets

åsigt, vid 1890 års utgång hos förskottstagarne ingalunda

större belopp, än som för löpande utgifter behöfdes.

Väl hade, såsom revisorer^ framhållit, genom ofvanberörda kong!,

kungörelse förordnats, bland annat, att redovisning för förskott, som

af embetsverk, myndighet eller redogörare af tillfällig anledning eller

för bestridande af löpande utgifter till underlydande utlemnas, skall —

der förskottsgifvaren icke finner redovisning derför lämpligen böra afgifvas

i sammanhang med öfrig den underlydande åliggande redogörelse—

afslutas vid medlet af sista månaden under räkenskapsåret samt

före slutet deraf insändas till vederbörande embetsverk, myndighet eller

redogörare, som förskottet utlemnat, och att under tiden mellan nämnda

afslutningstermin och räkenskapsårets utgång nytt förskott icke må

utlemnas till större belopp än som erfordras till årets slut, eller intilldess

på nya året ytterligare förskott kan hinna utlemnas;

men då, hvad fortifikationsdepartementets räkenskaper anginge,

det visat sig möta stora svårigheter och olägenheter att för dess förskottsmedel,

i hvad de afsågo utgifter för senare delen af räkenskapsåret,

affordra vederbörande redogörelse redan vid medlet af årets sista

månad, hade departementet, med begagnande af det i nämnda kungörelse

alternativt medgifna tillvägagåendet, ansett lämpligast ålägga

de redovisning8skyldige att för alla under hvarje qvartal af året —

således äfven det sista — undfångna förskottsmedel i ett sammanhang

afgifva redovisning inom utgången af den månad, som följde på qvartalet,.

För att underlätta utredandet af anslagsställningen och i möjlig

män tillmötesgå revisorernes här ofvan framstälda önskan vore emellertid

förvaltningen å fortifikationsdepartementet betänkt på att låta vidtaga

den förändring i afseende å bokföringen af sådana förskott, som

grundade sig å entreprenadkontrakt rörande byggnadsarbeten, att dylika

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

9

förskott, som nu till en början uppfördes endast uti liqvid- eller förskottsböckerna

samt balanserades såsom oredovisade, ända tilldess att

samtliga kontraktsbestämmelser fullgjorts samt entreprenaden i dess

helhet verkstälts och slutbesigtningsbevis å de uppförda byggnaderna

eller å andra arbeten aflemnats, hädanefter komme att vid hvarje utbetalning,

som i allmänhet endast egde rum i mån af fullgjordt arbete,

formelt afföras å behörigt konto i anslagsböckerna, men derjemte, för

behörig kontroll, antecknas i liqvid- eller förskottsböckerna.

De af fortifikationsdepartementet under titel »försträckning mot

ersättning» vid 1890 års slut utbalanserade kostnader hade utgjort

75,159 kronor 78 öre. Deri inginge bland andra ännu icke ersatta

utgiftsposter, ett belopp af 30,000 kronor, som på grund af Kongl.

Maj:ts bref den 22 januari 1887 utbetalts för inköp af den i Visby

till artillerietablissement upplåtna tomt, äfvensom af marinförvaltningen

numera godtgjorda kostnader för anläggning af tand- och syftstationer

vid Vaxholm och Oscar Fredriksborg till belopp af omkring 40,000

kronor.

Då emellertid medel under denna titel utgåfves antingen på grund

af Kongl. Maj:ts befallning eller, undantagsvis, då mindre utgifter nödvändigt

måste bestridas, men den anslagstitel, hvarå de slutligen borde

uppföras, af eu eller annan anledning ej vid utbetalningen kunde bestämmas,

samt utgiften alltid skedde under den bestämda förutsättning,

att medlen skulle förr eller senare departementet godtgöras, ansågo

departementet revisorernes anmärkning i denna del icke böra till någon

räkenskapsåtgärd föranleda.

Arméförvaltningen å intendentsdepartementet har till en början,

vidkommande syftet med den af revisorerne åberopade kungörelsen af

den 12 december 1879, angående tiden för redovisande af förskott,

som utlemuas till underlydande af embetsverk, myndighet eller redogörare

m. m., erinrat att af ingressen till denna kungörelse tydligen

framginge, att densamma föranledts af Riksdagens framställning om

åtgärders vidtagande för vinnande af tidigare utslutning och revision

af statsverkets räkenskaper, i följd hvaraf berörda kungörelse äfven

endast innehölle bestämmelser dels om tiden för afslutandet af.redovisning

öfver förskott, som utlemnades till underlydande af tillfällig anledning

eller för bestridande af löpande utgifter, såvidt redovisning

derför icke af förskottsgifvaren pröfvades böra afgifvas i sammanhang

med öfrig, den underlydande åliggande redogörelse, hvarmed uppenbarligen

åsyftades redogörelse öfver i stat eller på annat sätt bestämda

Bill. tdl Rilcsd. Prut. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

ordinarie, årligen återkommande utgifter, om tiden för hvars afgifvande

icke någon bestämmelse meddelades i kungörelsen, såsom uppenbarligen

fallande inom hvarje särskild förvaltningsmyndighets embetsbefogenhet

att. närmare bestämma, dels ock om sättet och ordningen för nytt dylikt

förskotts utlemnande, men ingalunda, såsom revisorerne förmenat, att

merberörda kungörelse skulle föranledts af 1871 års Riksdags framställning,

hvilken innebure något vida mera och annat, nemligen åtgärders

vidtagande i syfte att allmänna medel icke måtte af någon embetsmyndighet

såsom förskott utanordnas, utom i fall af tvingande nödvändighet,

dervid dock Riksdagen, inseende att denna »tvingande nödvändighet»

fortfarande skulle förefinnas, tillika angaf såsom en lämplig

utväg för de öfverklagade olägenheternas afhjelpande att, då ^anordning

af förskott skedde, »medlen måtte, med iakttagande af behörig kontroll

å förskottens redovisning, afföras å vederbörligt anslag, der sådant

funnes att tillgå» — hvilket tillvägagående, som vid tidpunkten för

Riksdagens ifrågavarande framställning äfven verkligen tillämpades uti

arméförvaltningens hufvudbok med den påföljd, att denna måste årligen

i statskontoret fullständigt omarbetas för att kunna inpassas i rikshufvudboken,

likväl numera icke kunde användas, enär det skulle strida

emot den grundprincip, hvarpå arméförvaltningens räkenskap enligt

Kong]. Maj:ts föreskrift alltsedan år 1881 fotats, och hvilken öfverensstämde

med den som långt derforinnan varit för rikshufvudboken gällande,

nemligen: att ingen utgift finge å något konto afföras utan att

vara grundad på behöriga och fullständiga, räkenskapen vidfogade

verifikationer — »eller uppföras å särskildt för ändamålet upplagdt

konto» — hvilket ock sedan nyssnämnda år skett, enär i arméförvaltningens

hufvudbok funnes upplagdt ett särskildt förskottskonto.

Jemte redogörelse öfver sättet för tillhandahållandet af förskottsmedel

åt de arméförvaltningen underlydande myndigheter och redogörare

samt angående kontrollen öfver förskottsmedlens redovisning,

till hvilken redogörelse utskottet till undvikande af alltför stor vidfår

hänvisa, har intendentsdepartementet, beträffande förevarande

frågor, meddelat, att beloppet af de hos vederbörande ortmyndigheter

för intendentsdepartementets räkning vid 1890 års slut utevarande

kontanta förskottsmedel i sjelfva verket utgjort allenast 68,989 kronor

23 öre, hvilket belopp i betraktande af att intendentsdepartementets

medelsförvaltning sagda år omfattade öfver 8,000,000 kronor samt att

de intendentsdepartementet underlydande redovisande myndigheternas

antal kunde anslås till 50 å 60, kunde anses på det hela obetydligt,

hvaremot i öfrigt för intendentsdepartementets räkning hos vederbörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

11

utevarande oredovisade förskottsmedel verkligen vore vid räkenskapsårets

utgång för vissa bestämda ändamål utgifna, utan att dock kunna

förr än det följande räkenskapsåret fullständigt redovisas, samt således

motsvarades af vederbörliga i ortmyndiglieternas kassor inneliggande

verifikationshandiingar, såsom dels af qvittenser för ganska betydliga,

till åtskilliga byggnadsentreprenörer på grund af ingångna kontrakt

utgifna afbetalningar å den kontraherade entreprenadssumman för diverse

under utförande år 1890 varande byggnadsföretag, exempelvis för

uppförandet af ett volontäretablissement i Ronneby, hvarför utgifvits

57,400 kronor, för ett dylikt etablissement i Hernösand, hvarför utgifvits

55,000 kronor, för flyttning af ett kronomagasin till Frösö lägerplats

och detsammas återuppförande derstädes och inredning till persedelförråd,

hvarför utgifvits 8,959 kronor 13 öre, för en barackbyggnad å

Salbohed, hvarför utgifvits 7,681 kronor 77 öre, samt för byggnadsreparationer

vid Iierrevadskloster, hvarför utgifvits 17,340 kronor 57

öre, hvilka arbeten ej skolat kontrakt-senligt vara afslutade förr än år

1891, med undantag af persedelförrådet å Frösö lägerplats, hvilket

dock först mot slutet af år 1890 skulle vara fullt färdigt och inredt,

dels ock af verifikationer rörande utgifter för planerings- m. fl. arbeten,

exempelvis för ordnandet af en skjutbana vid Kaknäs för Stockholms

garnisonsregementen m. fl., hvarför utgifvits 17,719 kronor 37 öre,

samt för en under de senaste åren pågående parkanläggning vid de

nya lifgardeskasernetablissementen, hvarför utgifvits 4,459 kronor 50

öre, o. s. v.

Beloppet af intendentsdepartementets kontanta försträckningar vid

1890 års slut hade uppgått till 95,536 kronor 2 öre, deraf likväl 2,809

kronor 63 öre ersatts år 1891 dels på grund af Kongl. Majrts anvisning

af medel, dels ock genom omföring från vederbörliga statsanslag

inom hufvudtiteln, hvaremot återstående 92,726 kronor 39 öre ännu

vore oersatta, nemligen:

för försök med kavalleriutredningspersedlar utgifna 64,062 kronor

16 öre, hvilka försök skolat af om händer hafvande medel bekostas, men

ännu icke afslutats, hvadan arméförvaliningen icke ansett sig skäligen

böra hos Kongl. Magt till ersättande anmäla en utgift, som ännu ej

vore fullständigt känd;

med anledning af de år 1888 timade eldsolyckorna i Umeå och

Sundsvall utgifna 25,393 kronor 98 öre, för hvilken utgift ersättning

begärts af arméförvaltningen uti framställning den 29 augusti 1890,

hvilken vore på Kongl. Maj:ts pröfning beroende;

för ännu pågående utbildningskurser för gevärshandtverkarosol
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

dater vid armén åren 1889 och 1890 utgifva 3,007 kronor 94 öre,

med hvilken utgifts anmälande till ersättning skäligen ansetts böra

tillsvidare uppskjutas, eller tilldess det vid armén nu erforderliga antalet

manskap genomgått dylika kurser, enär dessa derefter, likasom

tillförene, komme att för längre tid upphöra, samt det borde anses

ändamålsenligast att på en gång göra anmälan om dylika mindre betydande

utgifters ersättande; samt

för förberedande arbeten i och för ordnandet af en skomakareverkstad

för arméns behof inom Svea lifgardes äldre kasernetablissement

härstädes utbetalda 262 kronor 31 öre, hvilken utgifts ersättande

vore beroende på svar å arméförvaltningens hos Kong!. Maj:t gjorda

framställning den 9 maj 1890 rörande ifrågavarande verkstads upprättande.

På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt, ansåge departementet

revisorernes i förevarande punkt gjorda erinringar icke vara åt beskaffenhet

att, i hvad arméförvaltningen å intendentsdepartementet

beträffade, böra föranleda någon särskild åtgärd.

Arméförvaltningen å civila departementet har i förevarande frågor

anfört, att enligt departementets förmenande syftet med ofvan åberopade

kungörelse af den 12 december 1879 vore vinnande af tidigare

afslutning och revision af statsverkets räkenskaper, hvilket mål äfven

numera, sedan flera år tillbaka, vore uppnådt, och detta jemväl beträffande

arméns räkenskaper, hvilka, enligt § 27 i arméförvaltningens

instruktion, skulle vara afslutade redan inom utgången af april månad

näst efter räkenskapsåret, i följd hvaraf desamma kunde, i likhet med

annan statsräkenskap, till granskning af derefter först sammanträdande

statsrevisorer öfverlemnas.

Att nu, alldeles oberoende af detta förhållande, i arméförvaltningens

hufvudbok balanserades »oredovisade förskott» hade sin naturliga

förklaringsgrund deri, att icke mindre på årets sista dag, än på hvarje

annan föregående eller efterföljande, penningar för de löpande utgifterna

måste vara att tillgå i arméförvaltningen underlydande lokalmyndigheters

enligt särskilda föreskrifter förvaltade och öfvervakade kassor.

Dessa kassabehållningar hade — i följd deraf, att medel för de

ifrågakommande stora behofven tydligen måste tid efter annan anordnas

förskottsvis, vanligen genom arméförvaltningens anvisningar på

vederbörande landtränterier, jemlikt kongl. brefvet den 3 juli 1885, —

således egenskapen af »oredovisade förskott», hvilkas befintlighet lika

litet vid årets slut som eljest medförde någon rubbning i vederbörande

statsanslags rätta ställning; ty utan allt afseende på tillfälliga kassa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 43.

18

behållningar lios vare sig centralmyndigheten eller lokalmyndigheterna

vore det endast den verkliga utgiften för räkenskapsåret, antingen

denna vore liqviderad före eller efter det årets slut, som finge statsanslagen

belasta. Icke heller kunde med skäl antagas, att lokalmyndigheternas

ifrågavarande kassabehållningar (»oredovisade förskott») vid

årets slut, å arméförvaltningens civila departements medel, vore större

än behofvet nödvändiggjorde för de betydande löningskraf, som måste

fyllas redan vid första ingången af det nya året, helst ofvan omförmälda

anvisningar på landtränterierna föreginges af en specifik pröfning

hos arméförvaltningen af lokalmyndigheternas före början af hvarje

qvartal insända förslagsberäkningar öfver månatliga penningebehofvet.

1 betraktande af dessa förhållanden och då åberopade kongl. kungörelsen

icke heller kunde rimligen anses lägga något hinder i vägen för

tillvaron af en nödig kassabehållning mer vid slutet af ett år än under

dess lopp, syntes revisorernes förevarande framställning i afseende å

de »oredovisade förskotten» icke vara af beskaffenhet att påkalla vidare

åtgärd.

Vidkommande åter den omständighet, att revisorernes ifrågavarande

framställning blifvit utsträckt äfven till de i arméförvaltningens

hufvudbok under titel »försträckning mot ersättning» balanserade poster,

har departementet genmält, att dylika poster, som endast undantagsvis

kunde hänföras till »oredovisade förskott», betecknade sådana, efter

Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter, bestridda utgifter, för hvilka antingen

någon gång nödiga medel icke på förband blifvit bestämda, eller

ock för ändamålet afsedda medel först framdeles blefve disponibla, i

följd hvaraf utgifterna emellertid, så i ena som andra fallet, måste under

ofvannämnda titel i räkenskapen bokföras. Då likväl ^sådana utbetalningar

gäldades med för handen tillgängliga medel i arméförvaltningens

allmänna kassa, hvadan dessa försträckningar icke ens för tillfället

belastade eller verkade rubbning i något statsanslag, ansåge departementet,

med hänsyn till hvad sålunda nu blifvit upplyst, revisorernes

framställning icke heller i denna del böra föranleda vidare åtgärd

Hvad först beträffar den af revisorerne åberopade kongl. kungörelsen

af den 12 december 1879, så, om än af ingressen till densamma

skulle, på sätt arméförvaltningen å intendentsdepartcmentet.och

civila departementet förmenat, kunna dragas den slutsats, att med kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

görelsen åsyftats att befrämja en tidigare afsilning och revision af

statens räkenskaper, torde dock ej allenast kungörelsens rubrik utan

framför allt dess innehåll tydligen utvisa, att, såsom revisorerne anfört,

dess syfte varit att inskränka förskottsväsendet vid statens embetsverk.

Denna kungörelse är, enligt hvad revisorerne jemväl framhållit, föranledd

af 1871 års Riksdags med anledning af 1870 års revisorers berättelse

aflåtna skrifvelse, deri, bland annat, frågan om förskottsväsendet

berördes. I samma skrifvelse anhöll Riksdagen om åtgärder för

vinnande af tidigare afsilning och revision af statens räkenskaper;

och Riksdagens framställning i denna del framkallade Kongl. Maj:ts

beslut den 18 april och den 5 juli 1884 angående förändrad räkenskapsföring

samt kungörelsen den 14 oktober 1884 angående nytt formulär

för länsräkenskaperna och kronouppbördsverket i Stockholm, såsom

ock sistnämnda kungörelses både ingress och innehåll tydligen angifva.

Af arméförvaltningens anförda yttranden framgår uppenbart, att,

på sätt revisorerne anmärkt, det med ifrågavarande kungörelse af den

12 december 1879 afsedda syfte i flera fall ej vunnits i fråga om förvaltningens

utgifter; och har en tidigare redovisning af förskotten ej

heller kunnat ernås, då, såsom artilleri- och fortifikationsdepartementen

meddelat, det redovisningssätt af förskottsmedel, som i kungörelsen medgifvits

såsom undantag, inom dessa departement påbjudits såsom regel.

Bland oredovisade förskottsmedel har utskottet särskildt funnit

två inom fortitikationsdepartementet bokförda poster anmärkningsvärda,

nemligen dels 5,600 kronor, utgörande en hos jernkontor deponerad

löseskilling för en till styrelsen för statens jernvägstrafik upplåten del

af Kommendantsängen vid skansen Lejonet i Göteborg, hvilken deposition

synes hafva innestått alltsedan år 1875, då Kongl. Maj:ts bref

derom afslöts, samt dels 342,917 kronor 55 öre, utgörande förskottsvis

skedda utbetalningar å kontraherade och verkstälda arbeten vid

fotgardesregementenas nya kasernetablissement, hvilken post icke kunnat

igenfinnas i arméförvaltningens hufvudbok för år 1890, hvilken varit

för utskottet tillgänglig.

I afseende å kontot »försträckning mot ersättning» anser utskottet

sig likaledes böra påpeka, att, sedan, på sätt artilleridepartementet anfört,

departementet jemlikt särskilda kongl. bref af den 11 mars och

11 juni 1887 från utlandet anskaffat och i vanlig ordning liqviderat

ett antal revolvrar jemte fodral till en del af dem, i departementets

räkenskaper alltsedan å nämnda konto bokförts kostnaden för revolvrarne

med 43,434 kronor 26 öre och för fodralen med 2,065 kronor

10 öre. Under samma titel har vidare inom fortitikationsdepartementet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

15

såsom i dess utlåtande meddelats, alltsedan år 1887 bokförts ett belopp

af 30,000 kronor, som utbetalts för inköp af den i Visby till artillerietablissement

upplåtna tomt.

Med afseende härå och hvad i öfrigt förekommit i fråga om förskoftsväsendet

inom arméförvaltningen, har utskottet, som icke funnit

de åt förvaltningen afgifna förklaringarna förringa betydelsen af revisorernes

framställning i ämnet utan fastmer gifva ytterligare stöd åt

densamma, ansett åtgärder böra vidtagas till vinnande i högre grad

än som skett af det med ifrågavarande kungörelse den 12 december

1879 afsedda syfte; och får utskottet på grund deraf hemställa,

att Riksdagen må hos Kongl. Magt anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida

icke föreskrifter må böra meddelas i syfte att förskottsväsendet

inom arméförvaltningens medelsredogörelse

må, så vidt möjligt är, inskränkas.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 68; uti. pag. 419, 431—437.)

Vid granskningen af arméförvaltningens räkenskaper hade revisorerne,

enligt hvad i berättelsen vidare meddelas, funnit, att under

revisionsåret anslag under fjerde hufvudtiteln blifvit öfverskridna. Detta

hade hufvufvudsakligen varit förhållandet med reservationsanslaget till

anskaffande och underhäll af beklädnads- in. fl. persedlar vid det berustade

kavalleriet. Berörda anslag, hvilket i riksstaten för år 1890 uppförts

till 205,000 kronor och hvarå vid årets början funnits en reservation

å 9,952 kronor 6 öre, hade i sin helhet jemte reservationen åtgått, och

derutöfver hade för med anslaget afsedda ändamål ytterligare användts

ett belopp af 22,011 kronor 19 öre, hvilket å anslagets konto uppförts

såsom öfverbetalning.

Vidare hafva revisorerne omförmält, att, sedan Riksdagen beviljat

för åren 1881 och 1882 till inköp af ett skjutfält tillsammans 161,476

kronor samt för år 1885 till byggnader å det vid Marma förlagda skjutfältet

35,000 kronor, å dessa anslag, som i arméförvaltningens räkenskaper

redovisats under kontot: till inköp af ett skjutfält samt till byggnader

vid Marma, förekommit öfverbetalning, som, vid revisionsårets

början utgörande 10,602 kronor 1 öre, under året ökats med 200 kronor

och sålunda vid dess slut uppgått till 10,802 kronor 1 öre.

Ang. öfverskridande

af

vissa anslag

under fjerde

Imf vtid titeln.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Med anledning af revisorernes anmälan om öfverskridandet af

reservationsanslaget till anskaffande och underhåll af beklädnads-in. fl.

persedlar vid det berustade kavalleriet har arméförvaltningens intendentsdepartement

i ofvannämnda utlåtande, jemte meddelande af en redogörelse

öfver anslagets uppkomst och förändring, till hvilken redogörelse

utskottet får hänvisa, anfört, att, efter det afmönstring af rustningspersedlarne

egt rum vid 1884 års utgång och under loppet af år

1885 för rusthållskavalleriet samt vid 1885 års utgång och under loppet

af påföljande år för rusthållsinfanteriet, arméförvaltningen å intendentsdepartementet

haft att för persedelunderhållet vid rusthållskavalleriet

år 1885 förfoga öfver 139,000 kronor, som utgjort intendentsdepartementets

andel i det för ändamålet anvisade anslaget, och hvarå, sedan

vederbörande förvaltningsdirektioner fått för detta år uppbära de dem

enligt då gällande beräkningsgrunder tillkommande munderingsanslag,

vid årets utgång förefunnits eu kontant behållning af 9,315 kronor.

Den intendentsdepartementet för år 1886 och följande år tillkommande

andel i anslaget hade utgjort 190,000 kronor årligen och då sålunda dessa

för det berustade kavalleriets munderingsunderhåll egentligen afsedda

statsmedel härtill för åren 1886—1890 lemnat en tillgång, som, med

^beräkning af den befintliga behållningen från år 1885, utgjort sammanlagdt

959,315 kronor, under det att anslagets utgifter för detta

kavalleris munderingsunderhåll under sagda tidsperiod uppgått till sammanlagdt

935,141 kronor 30 öre, hade alltså å intendentsdepartementets

andel i anslaget egentligen bort förefinnas en behållning vid 1890 års

slut af 24,173 kronor 70 öre, hvilken äfven mer än väl behöft disponeras

för upphjelpande af munderingsmaterielen vid ifrågavarande kavalleri,

på sätt Kongl. Maj:t ock behagat förordna genom bref den 23 april

1888, hvarigenom nemligen medgifvits, att de besparingar, som i och

med tillämpningen af kongl. beklädnadsreglementet den 23 september

1887 kunde uppkomma å detta anslag, tills vidare finge, efter arméförvaltningens

bestämmande, i första rummet användas för uppbringande

till i möjligaste mån fältdugligt skick af detta kavalleris munderingsmateriel.

En sådan behållning, i stället för den nu af revisorerne anmärkta

öfverbetalningen å anslaget, skulle äfven, af skäl som här ofvan andragits,

vid 1890 års utgång hafva uppstått å intendentsdepartementets andel

af detsamma, om ej underhållet af rusthållsinfanteriets munderingspersedlar

jemväl måst, på sätt Riksdagen tydligen åsyftat med den åt

anslaget af Riksdagen gifna benämning, derifrån bestridas med härför

afsedda, genom Riksdagens åtgärd att nedsätta ersättningsbeloppet för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

17

detta munderingsunderhåll från ursprungligen af Riksdagen bestämda

40 kronor, men af arméförvaltningen på grund af behöriga beräkningar

sedermera föreslagna 23 kronor, till allenast 20 kronor per rusthållsnummer,

alldeles otillräckliga och dertill först ett år efter underhållets

vidtagande till betalning förfallna afgifter från vederbörande rusthållare.

Ty genom anslagets belastande äfven med utgifterna för munderingsunderhållet

vid rusthållsinfanteriet från och med år 1886 hade

redan detta år å intendentsdepartementets andel i anslaget, som då ej

kommit i åtnjutande af de för samma år belöpande afgifter från vederbörande

rusthållare, uppkommit en brist af 19,903 kronor 43 öre, hvilken

brist år 1887, då första gången sagda afgifter erlagts af de rusthållare,

hvilka föregående år ingått på rustningspersedlarnas afmönstring

till kronan, visserligen nedgått till 14,689 kronor 2 öre, men åter

stegrats år 1888 till 18,746 kronor 20 öre, hvarefter, — sedan dels

1888 års Riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets

tillstånd och behof sagda år, medgifvit, att ifrågavarande afgifter

skulle från och med år 1889 upptagas och redovisas under det af

samma Riksdag beslutade nya anslaget till beklädnad och utredning

in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands

hästjägarecorps, stort 385,583 kronor, dels ock 1889 års Riksdag, vid

beräkning af statsverkets ordinarie inkomster för år 1890, bland dessa

upptagit »afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet» med

51,000 kronor samt i sammanhang dermed beslutat, att nyssnämnda

nya statsanslag skulle ökas med 51,000 kronor för bestridande af kostnaderna

för detta persedelunderhåll, i följd hvaraf anslaget för persedelunderhållet

vid rusthållskavalleriet således från och med år 1889 befriats

från utgifterna för beklädnadsunderhållet vid rusthållsinfanteriet,

— bristen å rusthållskavalleriets anslag vid 1889 års utgång nedgått

till 6,960 kronor 50 öre, ehuru densamma sedermera, i anledning af

ökade utgifter för munderingsunderhållet vid rusthållskavalleriet under

år 1890, vid sistnämnda års utgång åter ökats till det nu af Riksdagens

revisorer anmärkta beloppet 22,011 kronor 19 öre.

Den reservation af 9,952 kronor 6 öre, som enligt revisorernes

anmälan förefunnits å anslaget vid 1890 års ingång, och som äfven

samma år skulle hafva åtgått, ansåge departementet följaktligen hafva

uppkommit å den andel i anslaget, som disponerades af arinéförvaltningen

å artilleridepartementet; — derom dock i sistnämnda departements utlåtande

öfver revisorernes ifrågavarande framställningar icke finnes någon

uppgift.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 28 Uäft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Alldenstund emellertid för åren 1886—1888, under hvilka år anslaget

äfven haft att bestrida utgifterna för munderingsunderhållet vid

rusthållsinfanteriet, till anslaget influtit utgifter från vederbörande rusthållare

allenast 103,809 kronor 38 öre, under det att utgifterna för

detta underhåll dessa tre år belöpt sig till 149,994 kronor 27 öre, hade

sålunda anslaget till anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,

remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade

kavalleriet hos det nya anslaget till beklädnad och utredning

in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands

hästjägareeorps, å hvilket anslag vederbörande rusthållares afgifter för

persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet, enligt Riksdagens beslut,

från och med år 1889 upptagits och redovisats, en fordran af 46,184

kronor 89 öre, hvilken följaktligen icke allenast täckte den nu af revisorerne

anmärkta bristen, 22,011 kronor 19 öre, utan äfven lemnade

ett öfverskott af 24,173 kronor 70 öre, motsvarande den behållning,

som egentligen bort å kavalleribeldädnadsanslaget förefinnas vid 1890

års utgång.

Ersättning för denna fordran hade dock hittills icke kunnat öfverföras

till kavalleribekläduadsanslaget från anslaget till beklädnad och

utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och

Jemtlands hästjägareeorps, alldenstund detta anslag år 1889 icke lemnat

någon behållning och år 1890, oaktadt detsamma dels förhöjts med

51,000 kronor, eller från 385,583 kronor till 436,583 kronor, deraf intendentsdepartementets

andel utgjort 426,381 kronor, dels fått för samma

år uppbära de först då förfallna afgifterna för år 1889 från vederbörande

rusthållare för persedelunderhållet vid det berustade infanteriet,

haft att uppvisa eu brist af 6,541 kronor 3 öre, men hade arméförvaltningen

för afsigt att — i den mån besparing å detta anslag kunde

nu eller framdeles uppstå, hvilket möjligen vore att förvänta, oaktadt

den för underhåll af rusthållsinfanteriets munderingsmateriel synnerligen

knappt tillmätta medelstillgången, sedan genom kongl. kungörelsen

den 1 november 1889 vissa till minskade utgifter å anslaget ledande

modifikationer i beräkningsgrunderna för indelta infanteriets muuderingsanslag

anbefalts samt kostnaden för munderingsunderhållet under

den tid det indelta stammanskapet tjenstgjorde ensamt vid beväringsmötena

från och med år 1891, såsom vederborde, påförts anslaget för

beväringsmanskapets vapenöfningar, — till kavalleribeklädnadsanslaget

derifrån öfverföra sagda fordran, hvarigenom jemnvigt i detta anslag

åter kunde slutligen ernås.

I följd af hvad sålunda blifvit härutinnan utredt och ådagalagdt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

10

ansåge intendentsdepartementet revisorernes anmälan i denna anmärkningspuukt,

i hvad den rörde detta departement, ej vara af beskaffenhet

att böra påkalla någon åtgärd.

Beträffande revisorernes erinran att å extra anslaget: »inköp af

ett skjutfält samt till byggnader å Marma» jemväl förekommit öfverbetalning,

som för det år, revisorernes granskningsbestyr omfatta, uppgått

till 200 kronor och hvarigenom sammanlagda summan af de å

ifrågavarande extra anslag öfverbetalda medel, som vid revisionsårets

början utgjort 10,602 kronor 1 öre, vid samma års slut belöpt sig till

10,802 kronor 1 öre, bär arméförvaltningens artilleridepartement i ofvan

omförmälda utlåtande anfört: att, sedan Riksdagen för åren 1881 och

1882 beviljat till inköp af ett skjutfält tillhopa 161,476 kronor, äfvensom

för år 1885 till byggnader å Marma skjutfält 35,000 kronor, hvilka

extra anslagsmedel sedermera i räkenskapen sammanförts under gemensam

titel »Inköp af ett skjutfält och byggnader å Marma», utgifterna

för dessa ändamål blifvit bokförda under sistberörda konto, hvarå jemväl

tagits till uppbörd de genom kongl. blefven den 31 juli 1885, den

2 april 1886 och den 6 juli 1888 för skjutfältets utvidgning och till

uppförande af byggnader derstädes anvisade särskilda anslagsmedel;

att emellertid de hufvudsakligen under åren 1886—89 företagna vidtomfattande

och kostsamma arbetena med ordnandet af skjutfältet och

byggnadernas uppförande medfört utgifter, öfverstigande tillgångarne

med ett belopp, som redan vid 1889 års slut belöpt sig till den ofvan

uppgifna summan af 10,602 kronor 1 öre, hvilket belopp under anslagstiteln

upptagits såsom anticipation, utan att vid den granskning, som

sedan egnats detta årets räkenskaper, från Riksdagens revisorer försports

någon anmärkning deremot; att härefter under titeln icke bokförts

något annat utgiftsbelopp än det af revisorerne nu omförmälda,

eller 200 kronor, som utgjort slutliqvid för en år 1889 påbörjad och

först under 1890 fullbordad smedja vid skjutfältet; samt att, då från

skjutfältet inflöte årliga försäljnings- och arrendemedel, ifrågavarande

anticipation kunde dermed, utan anlitande af andra anslagsmedel, efter

hand betäckas.

Med anledning af artilleridepartementets anförda yttrande, att

öfverbetalningen å anslaget till inköp af ett skjutfält samt till byggnader

å Marma kunde utan anlitande af andra anslagsmedel efter hand

betäckas med de från skjutfältet inflytande årliga försäljnings- och

arrendemedel, har utskottet till en början velat erinra, att 1880 års

Riksdag vid beviljande af anslaget till berörda skjutfält tillika medgifvit,

att den arrendesumma, som kunde för det inhägnade skjutfältets

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Ang. öfverbetalning

å

anslaget till

positionsar

tiller imateriel.

upplåtande till bete erhållas, finge användas till underhåll af fältet och

de byggnader, som kunde komma att der uppföras, samt att enligt hvad

utskottet inhemtat, influtne arrendeafgifter jemte inkomst af försåld t

virke från Marma skjutfält under år 1891 utgjort 1,419 kronor 47 öre.

Hvad nu beträffar de af revisorerne anmärkta öfverbetalningar å

ifrågavarande tvenne anslag, utgörande vid 1890 års slut, enligt hvad

revisorerne meddelat, å reservationsanslaget till anskaffande och underhåll

af beklädnads- m. fl. persedlar vid det berustade kavalleriet 22,011

kronor, 19 öre och å extra anslaget till inköp af ett skjutfält samt till

byggnader vid Marma 10,802 kronor 1 öre, har utskottet, med erinran

att nästlidet års Riksdag, i anledning af en utaf 1890 års statsrevisorer

framstäld anmärkning i fråga om öfverbetalning å ett anslag inom

femte hufvudtiteln, under framhållande af vigten af att öfverbetalningar

eller anticipationer å bestämda anslag icke måtte ega rum, till Kongl.

Maj:t aflat skrifvelse i ämnet, ansett äfven hvad revisorerne i nu förevarande

hänseende anmärkt böra gifva anledning till framställning till

Kongl. Maj:t från Riksdagens sida i syfte att det af revisorerne påpekade

missförhållande måtte varda undanröjdt och dylika öfverbetalningar inom

arméförvaltningens medelsförvaltning måtte för framtiden undvikas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj: t

anhålla, att Kongl Maj:t täcktes i afseende å reservationsanslaget

till anskaffande och underhåll af beklädnads-

m. fl. persedlar vid det berustade kavalleriet

och anslaget till inköp af ett skjutfält samt till byggnader

vid Marma vidtaga de åtgärder, som för hvardera

af dessa anslag må befinnas erforderliga för betäckande

af den å anslagen uppkomna brist, äfvensom

beträffande förstnämnda anslag meddela föreskrifter

till förekommande för framtiden af anticipationer å

detsamma.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 68; uti. pag. 419.)

I afseende å arméförvaltningens räkenskaper hafva revisorerne

vidare omförmält, att sedan vid 1888 års riksdag för år 1889 beviljats

ett extra anslag af 46,150 kronor till positionsartillerimateriel, å hvilket

anslag vid sistnämnda års slut funnits en reservation af 8,492 kronor

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

21

48 öre, enligt hvad räkenskaperna utvisade, hade under år 1890 för

berörda ändamål, derför medel för samma år icke af Riksdagen beviljats,

användts icke allenast omförmälda reservation, utan derutöfver ett

belopp af 5,328 kronor 24 öre, som i räkenskapen uppförts å anslagets

konto såsom öfverbetalning.

Vidkommande denna revisorernes erinran har arméförvaltningens

artilleridepartement meddelat, att ifrågavarande öfverbetalning vore att

tillskrifva felaktig räkenskapsföring vid ett af de under departementet

stälda artilleri förråden, der vederbörande räkenskapsförare förbisett från

departementet redan i maj 1890 meddelad föreskrift att, enär tillgång

å omförmälda extra anslag dåmera saknades, några utgifter under denna

anslagstitel icke vidare finge ega rum; och hade sedan till departementets

kännedom kommit att, detta oaktadt, utgifter under meranämnda

extra anslagstitel fortfarande blifvit i förrådsräkenskapen bokförde,

åtgärder genom departementets försorg blifvit vidtagna för rättelses

vinnande härutinnan i 1891 års räkenskap, hvilken rättelse ock skett,

innan anmärkning i ofvanberörda hänseende af Riksdagens revisorer

framställts.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har med anledning af en från

artilleridepartementets revisionskontor gjord framställning af den 14

november nästlidet år departementet samma dag förordnat om vissa till

rättelse af det af revisorerne anmärkta missförhållande antagligen ledande

omföringar, särskild! från extra anslaget till fästningsartillerimateriel

till extra anslaget till positiousartillerimateriel. Då emellertid

arméförvaltningens berörda åtgärder torde falla inom det granskningsområde,

som tillkommer innevarande års statsrevisorer, har utskottet

endast velat detta förhållande här

omförmäla.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 69; uti. pag. 441—443.)

I eu till 1879 års Riksdag aflåten proposition hade, enligt hvad ^ng. en

revisorerne erinrat, Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att "“0^ qlwttrei

kronans egendom i hufvudstaden n:o 8 i qvarteret Kulberget mindre, Kulberget

belägen vid Östermalms- och Nybrogatorna, och hvarå funnes uppförd stoMolm.

en till kolerasjukhus för Stockholms garnison använd byggnad, måtte,

tillika med eu annan kronans i hufvudstaden belägen egendom, försäljas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

och den för egendomarne inflytande köpeskilling af Kongl. Maj:t i män

af behof användas för anläggning och anordnande af sjukhus för epidemiskt

sjuke af Stockholms garnison.

Då emellertid det försäljuingsbelopp, hvartill de till försäljning

föreslagna egendomarne uppskattats, för n:o 8 i qvarteret Kulberget

mindre beräknadt. efter 70 öre per qvadratfot till 25,800 kronor, enligt

Riksdagens åsigt blifvit satt väl lågt och då staten ofta befunnits vara

i behof af tomtplatser inom hufvudstaden samt således nödig omtanke

syntes bjuda, att staten icke afhände sig egendomar i Stockholm, hvilka,

om icke användbara för dess behof, kunde lemnas i utbyte mot andra,

hade Riksdagen icke ansett sig böra bifalla hvad Kongl. Maj:t sålunda

föreslagit.

Sedan dess hade emellertid efter revisorernes mening förändrade

förhållanden inträda Utom det att ifrågavarande sjukhusbyggnad,

hvilken, uppförd på 1760-talet till sockerbruk, i kronaus hand apterats

till reservsjukhus för epidemiskt sjuke af garnisonen och som användes

allenast till förvaring af, utom arkivalier och en del af kongl. operans

kuliss- och attributförråd, ett mindre upplag af persedlar afsedda för

sjukhuset, måste anses alldeles olämplig till inhysande af sjuke, hade

nemligen, efter hufvudstadens tillväxt åt detta håll, sjelfva tomtens läge

blifvit sådant, att den derå uppförda byggnadens användande till epidemiskt

sjukhus numera icke vidare syntes kunna ifrågasättas. Icke

heller vore densamma för sådant ändamål behöflig, sedan aftal träffats

med Stockholms stad, att i svårare smittosamma sjukdomar insjuknade

af Stockholms garnison finge mottagas å stadens epidemisjukhus mot

der gällande afgifter. Genom sin belägenhet i eu af stadens numera

tätt bebygda stadsdelar hade tomtens värde, beräknadt efter det pris,

som betingades för likartade tomter inom samma trakt, också stigit

till ett belopp, mångdubbelt mot det, hvartill egendomens värde år 1879

uppskattats. Af dessa anledningar både revisorerne ansett, att frågan

om denna egendoms försäljning borde tagas i förnyadt öfvervägande.

För ofvannämnda i förevarande byggnad inrymda upplag af sjukvårdspersedlar,

hvilket förråd stode under direktionens öfver allmänna

garnisonssjukhuset vård och ansvar, funnes, eldigt hvad revisorerne

vidare meddelat, anstäld en särskild kontrollant, hvilken i vedergällning

för sitt arbete, enligt kongl. brefvet den 19 oktober 1855, åtnjöte ett

årligt arfvode af 100 kronor, utgående af 4:de hufvudtitelns anslag till

extra utgifter.

Af hvad sålunda anförts framgingo, att kronan icke vidare hade

behof af särskilt förråd af persedlar för vård af epidemiskt sjuke af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

23

garnisonen; men derest förrådet detta oaktadt icke ansåges böra afyttras,

syntes revisorerne detsamma utan svårighet kunna förläggas till annat

kronans liknande utredningsförråd i hufvudstaden, hvarigenom, oafsedt

frågan om fastighetens försäljning, de med förrådets bibehållande å

nuvarande plats förenade kostnader blefve besparade.

Direktionen för allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm, under

hvars disposition och förvaltning ifrågavarande epidemisjukhus med

dithörande materiel är stäldt, har med anledning af revisorernes omförmälda

framställning afgifvit infordradt yttrande och dervid till en

början erinrat, att revisorernes uppgift, att något epidemiskt sjukhus

för hufvudstadens garnison ej vore behöfligt, sedan aftal träffats med

Stockholms stad om emottagande å stadens epidemisjukhus af i svårare

smittosamma sjukdomar insjuknade af Stockholms garnison, vore så

till vida rigtig, att några gånger vid inträffade smittosamma sjukdomar,

fläcktyfus och mera spridd difteri, af sådana sjukdomar angripne personer

af garnisonen, hvilka icke kunnat behörigen vårdas å allmänna

garnisonssjukhuset, som saknade isoleringslokaler, blifvit af förste stadsläkaren,

när utrymmet å stadens epidemisjukhus medgifvit, enligt aftal

för tillfället och till undvikande af flere härdar inom staden för smittan,

benäget mottagne till vård å sistnämnda sjukhus, men någon fortfarande

gällande öfverenskommelse i detta hänseende hade hittills, oaktadt framställningar

derom, ej kunnat träffas. Stockholms garnison vore således

fortfarande i behof af lokaler för vårdande af epidemiskt sjuke, och att

vid sådant förhållande afhända sig den nuvarande lokalen utan ersättning

af någon annan, ansåge sig direktionen, med hänsyn till garnisonens

behöriga sjukvård, ej kunna tillstyrka, men hade mot den ifrågavarande

egendomens försäljning icke något att invända, så framt af

försäljningssumman tillräckliga medel kunde anvisas för uppförande af

nytt lämpligt epidemiskt sjukhus i öfverensstämmelse med hvad år 1879

blifvit föreslaget.

Med anmälan tillika att vid upplaget af sjukvårdspersedlar å garnisonens

epidemisjukhus funnes anstäld en kontrollant, som enligt

kongl. brefvet den 19 oktober 1855 åtnjöte ett årligt arfvode af 100

kronor, hade revisorerne ansett att detta förråd skulle kunna förläggas

till annat utredningsförråd i hufvudstaden, hvarigenom berörda kostnad

kunde besparas. Ej heller häri funne direktionen sig kunna instämma,

enär, så länge garnisonen ej hade att disponera någon annan lokal för

epidemiskt sjuke, det ifrågavarande förrådet syntes böra qvarstanna på

platsen, för att, i fall behofvet det påkallade, dervid brådska vanligen

inträffade, hastigt kunna komma till användning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

I en af direktionen öfver allmänna garnisonssjukhuset till Kongl.

Maj:t den 28 november 1878 afgifven och i Kongl. Maj:ts ofvannämnda,

till 1879 års Riksdag aflåtna proposition åberopad skrifvelse har direktionen

förmält, bland annat, att ifrågavarande byggnads beskaffenhet

gjorde den helt och hållet oduglig att såsom sjukhus begagnas. Huset

vore nemligen uppfördt på 1760-talet till sockerbruk och hade, sedermera

försåldt till kronan, upplåtits först till mälteri och spanmålsmagasin

m. m. samt slutligen, af brist på annan lokal, till kolerasjukhus

för garnisonen. Belägen i en sidländ trakt nedanför de s. k. Tyskbagarebergen,

hade den gamla byggnaden till följd af sina ytterst låga

rum, små fönster, bristande ventilation och uppvärmning, dåliga trätrappor

och förstugor samt bofälliga beskaffenhet i öfrigt visat sig alldeles

olämplig att begagna för svårt sjukes vederfående, och dödligheten

hade också derstädes under 1834 och 1853 års koleraepidemier

varit relativt betydlig, då de sjuke der ej kunnat erhålla den vård,

deras tillstånd kräft.

Hvad år 1878 sålunda kunde sägas om förevarande byggnads

bristfällighet och oduglighet till sjukhus torde otvifvelaktigt, då byggnaden

helt visst sedan dess ytterligare försämrats, numera vunnit ökad

betydelse. Dess användande till epidemisjukhus synes alltså, på sätt

revisorerne andragit, icke vidare kunna ifrågasättas; och då hvarken

byggnaden eller tomten, så vidt utskottet kunnat finna, är för något

statens ändamål användbar, har utskottet ansett sig böra instämma i

revisorernes åsigt om att frågan om denna egendoms försäljning bör

tagas i förnyadt öfvervägande.

Likaledes delar utskottet revisorernes uppfattning derom, att det

i denna byggnad inrymda förråd af sjukhuspersedlar bör, derest förrådet

ej befinnes böra afyttras, förflyttas till annat kronans utredningsförråd,

der dylika persedlar förvaras, genom hvilken åtgärd, såsom

revisorerne erinrat, det nu för dessa persedlars särskilda tillsyn utgående

arfvode skulle blifva besparadt.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kong], Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke det i förenämnda byggnad inrymda förråd

af sjukhuspersedlar må till annat kronans utredningsförråd

förflyttas samt förnyade åtgärder vidtagas

för fastighetens afyttrande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

25

§ 6-

(Rov.-ber. pag. 70; uti. pag. 440 och 443.)

Bland arméförvaltningens tillgångar vid 1890 års utgång har en- Ang. en hos

ligt hvad revisorerne omförmält, upptagits »brist i grundfonden» till ZZ/eZl&ön

belopp af 39,270 kronor 93 öre, hvilken summa i nämnda års huf- fordran hos

vudbok likasom i arméförvaltningens hufvudböcker för alla år från balanserad

och med 1881 balanserats såsom en förvaltningens fordran hos stats- tillgång.

kontoret.

Af räkenskaperna hade ej upplysning kunnat vinnas om tillkomsten

af denna fordran eller om anledningen till att densamma icke från

statskontoret utbekommits. Revisorerne hade derföre ansett sig böra

fästa uppmärksamhet å detta förhållande, på det att åtgärder måtte

vidtagas till förekommande af beloppets fortsatta balanserande.

I anledning af denna framställning har arméförvaltningen å civila

departementet i förenämnda utlåtande till en början i afseende å tillkomsten

af ifrågavarande räkenskapspost hänvisat, till dess bokslutskamrerares

vid utlåtandet fogade förklaring, deri anförts, att, som

arméförvaltningens hufvudbok före år 1881 egentligen blott varit en

kassabok, hade de flesta arméförvaltningen tillhörande anslag i statskontoret

måst omarbetas för att sedan kunna införas i rikshufvudboken,

samt att då förvaltningens hufvudbok år 1881 skulle upprättas

enligt nytt faststäldt. formulär i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

rikshufvudboken, den ingående balansen från år 1880 måst upptagas i

likhet med den hos statskontoret utgående balansen från sistnämnda

år; och då denna balans, enligt statskontorets räkenskaper utgjorts

af....................................................................................................... 702,875: 26

under rubrik af »brist i grundfonden», men arméförvaltningen

endast kändo till 2:ne faktorer i densamma, nemligen

enligt statskontorets liqvid

för år 1879 .......................................................... 236,009: io

och d:o d:o för år 1880 .................................. 427,595: 23 663,604: 33

uppkommit en skilnad af............................................................ 39,270: 9 3

hvilken i arméförvaltningens hufvudbok upptagits under samma rubrik

som i statskontorets räkenskaper, nemligen »brist i grundfonden».

Vidare har civila departementet meddelat, att denna arméförvaltItih.

till /likså. Vrot. 1892. 4 Sami 1 Afd. 28 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

ningens fordran hos statskontoret framkommit då arméförvaltningens

hufvudbok från att vara eu blott kassa- och förskottsräkning, hvilken

i öfversigtlighet i fråga om anslagsställningen lemnade mycket öfrigt

att önska, förändrades, enligt Kongl. Maj:ts föreskrift, till en efter rikshufvudbokens

system uppgjord verklig redogörelse för 4:de hufvudtitelns

tillgångar. Arméförvaltningens hufvudbok för år 1881 -- deri

första efter det nya systemet — hade uppgjorts år 1882 af dertill med

vederbörligt tillstånd särskildt förordnad person, f. d. riksbokslutskamreraren

Håkanson, hvilken såsom mångårig upprättare af rikshufvudboken,

var i besittning af en obestridlig sakkunskap i ämnet. Af honom

hade i statskontoret gjorts undersökningar för upptäckande af den

ifrågavarande fordringspostens tillkomst, men hade dessa efterforskningar

måst afbrytas till följd af den det första året särskildt känbara

knappheten i tiden för bokslutsarbetet. Den utredning af frågan, som

sedermera skolat af Håkanson verkställas, hade förhindrats genom hane

snart derpå timade dödsfall. Att posten emellertid berodde på något

många år tillbaka i tiden liggande räkenskapsfel, vore troligt, och

talade sannolikheten för det antagande, att någon gång sådant fel egt

rum vid de invecklade liqviderna mellan de båda embetsverken af de

fordom å 4:de hufvudtiteln på förslag uppförda betydliga spanmålsqvantiteterna.

Arméförvaltningen, som erkände befogenheten af revisorernes anmärkning

om olämpligheten att en dylik räkenskapspost så länge qvarstått.

oafvecklad, skulle emellertid låta sig angeläget vara att gemensamt

med statskontoret, om hvars verksamma biträde i denna del

arméförvaltningen vore förvissad, med det snaraste och så fort ske

kunde, få detta förhållande ordnadt.

Då det af revisorerne omförmälda förhållande torde, på sätt af

arméförvaltningens förenämnda yttrande kan slutas, komma att efter

utredning varda vederbörligen ordnadt, har utskottet ansett sig endast

böra hvad i anförda hänseende förekommit för Riksdagen

O

anmäla.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

27

Marinförvaltningen.

§

(Rev.-ber. pag. 116; uti. pag. 445—460.)

Vid granskning, af räkenskaperna för korvetten Frejas expedition Ann- utgifter

till Medelhafvet 1889—90 hafva revisorerne, enligt livad i revisions- ''"^n Frejas

berättelsen vidare förmärs, funnit, att en del utgifter uppgått till väl expedition

höga belopp. Så både t. ex. kostnaden för lotsning under korvettens 1889~90- resa från Malta till Konstantinopel, Yero, Smyrna och Alexandrin utgjort

omkring 940 kronor, beroende derpå att, oaktadt kontrakt varit

uppgjordt med långlots för hela nämnda resa, ytterligare eu långlots

anstälts för färden från Konstantinopel till Yero samt dessutom hamnlotsar

användts vid Konstantinopel, Yero och Alexandrin. Vidare hade,

ehuru, enligt inhemtade upplysningar, någon större sjuklighet icke varit

rådande ombord, för sjukvården inköpts mineralvatten för sammanlagdt

omkring 350 kronor, oberäknadt, kostnaden för hvad från stationen

deraf medförts. Slutligen hade utgifterna för vagnar, drickspenningar

m. m. vid officiella besök under korvettens uppehåll i Konstantinopel,

Yero och Alexandrin uppgått till omkring 700 kronor.

I utlåtande öfver de af revisorerne med anledning af granskning

af marinförvaltningens räkenskaper för år 1890 gjorda anmärkningar

har förvaltningen i afseende å förevarande ämne — under åberopande

af stationsbefälhafvarens i Karlskrona yttrande i frågan samt öfriga

vederbörandes förklaringar jemte bilagda intyg, till hvilka vid den

tryckta revisionsberättelsen fogade handlingar utskottet får hänvisa —

andragit, att förvaltningen funne de anmärkta utgifterna genom de

upplysningar som meddelats, hafva blifvit nöjaktigt förklarade, hvadan

den gjorda anmärkningen syntes böra förfalla.

Af hvad i detta ärende förekommit anser utskottet, i motsats till

marinförvaltningens uppfattning, otvetydigt framgå, att under korvetten

Frejas ifrågavarande expedition kostnaderna för lots’ anlitande men

isynnerhet utgifterna för mineralvatten, vagnars förhyrning m. m. varit,

på sätt revisorerne antydt, större än som vederbort och att följaktligen

i förevarande afseende önsklig sparsamhet ej iakttagits. Och har utskottet

i detta hänseende särskild! velat framhålla, att vid begagnande

af vagnar, hvilkas förhyrande af statens medel bekostats, tillbörlig

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande jV:o 43.

en utgift

anslaget

n diverse

behof)).

hänsyn ej synes hafva tagits till skilnaden emellan de åkningar, som

egt rom i ändamål af officiella besök, och dem, som företagits för privata^utfärder.

Då emellertid, sedan uppmärksamheten blifvit fäst å

ifrågavarande förhållanden kan antagas, att vid förestående sjöexpeditioner

med flottans fartyg föreskrifter komma att meddelas, i syfte att

ej andra utgifter må komma att af allmänna medel bestridas än dem

som äro af oafvislig^ behof påkallade och stå i omedelbart sammanhang

med dessa expeditioners officiella ändamål, hemställer utskottet,

att hvad i omförmälda hänseende förekommit

icke må till vidare åtgärd föranleda.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 116; uti. pag. 445.)

Af det i Karlskrona stations räkenskaper redovisade anslaget till

»diverse behof» har, enligt hvad revisorerne omförmält, utbetalts för

verkställande af »uträkningar för tabeller öfver rundt virkes kubikinnehåll»:
-

enligt

fol.

3,273-

-74........

............. kronor

90:

--

It

It

4,446-

-47 ...............

110:

26

It

It

6,541-

-42..............

.............. 11

108:

—

It

It

7,521-

-22.................

121:

50

V)

It

12,462-

-63 ................

................. n

67:

50

Summa kronor 497: 26;

och hafva revisorerne ifrågasatt nödvändigheten af berörda utbetalning.

I häröfver af chefen för nämnda stations irigeuiördepartement afgifvet

yttrande har anförts, att, enär jemlikt nu gällande besigtningsreglemente

kubikinnehållet af rundt furuvirke vid leveranser till flottan

skulle uträknas enligt formeln för stympad kon och samma beräkningsgrund

användes vid redovisningen af sådant virke, de enligt äldre måttsystem

men efter samma beräkningsgrund genom varfvets försorg omkring

år 1859 eller 1860 uträknade tabeller blifvit i och med metersystemets

införande oanvändbara, samt att i följd deraf och enär de i

bokhandeln förekommande kubiktabeller för rundt virke vore uträknade

enligt cylinderformeln, det befunnits nödvändigt att låta utarbeta nu

ifrågavarande tabeller.

Då emellertid eu misshushållning med allmänna medel här synes

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

29

föreligga, har utskottet ej velat med tystnad förbigå anförda, af revisorerne

anmärkta förhållande, hvilket utskottet dock icke anser för

närvarande böra till någon Riksdagens vidare åtgärd

föranleda.

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

§ 9.

(Rev.-ber. pag. 150; uti. pag. 463—466.)

Med hänvisning till hvad 1887 års statsrevisorer vid granskningen

af folkskoleinspektörerues reseräkningar anmärkt samt hvad statsutskottet

vid 1888 års riksdag i anledning deraf yttrat, hafva revisorerne

omförmält, att vid granskningen af folkskoleinspektörernes reseräkningar

för år 1890 förut anmärkta missförhållanden vid anordnandet af

besöken i skolorna befunnits inom vissa distrikt fortfarande ega rum;

och hafva revisorerne exempelvis påpekat, inspektionsresornas ordnande

i Jemtlands län, hvarest resekostnaden i följd af de onödiga fram- och

återresor, inspektören gjort vid sina besök i skolor, belägua utefter en och

samma vägsträcka, enligt revisorernes mening blifvit högre än vederbort.

Hernösands domkapitel, som anbefalts att i anledning af revisorernes

anförda framställning afgifva utlåtande, har i sådant afseende

hänfört sig till ett af folkskoleinspektören i Jemtlands län afgifvet yttrande.

I detta yttrande har folkskoleinspektören till en början anfört,

att då Riksdagens revisorer naturligtvis icke kunnat ega kännedom om

alla de omständigheter, som vid ordnande af iuspektionsresorna i det

förenämnda län omfattande vidsträckta och i vissa trakter vägfattiga

distrikt måste tagas i öfvervägande, eller de med inspektionsuppdraget

förenade öfriga åligganden, som kunde föranleda hemresor oftare än

hvad eljest vore nödigt, väckte det ej förundran, att de ansett sig ega

fog till sin utlåtna erinran i afseende på folkskoleinspektörens räkningar

å resekostnads- och traktamentsersättning under det ifrågavarande året.

Inom Jemtlands län måste emellertid inspektionerna, om de skulle

vara af afsedt gagn, företagas under skolornas årliga läsetid, d. v. s.

från midten af januari till första dagarne i juni och från midten af

september till dagarne näst före jul. Att utsätta inspektioner till sommaren

under ferietid mötte det hinder, att på de flesta ställen inga

Ang. folkskoleinspektörerna

reseräkningar.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

lärjungar då kunde samlag. Härjemte måste iakttagas, att resor, som

berörde Kalls, Föllinge, Hotagens, Ströms, Alanäs, Frostvikens, Refsunds,

Bodsjö och Hackås socknar i Jernband och de flesta socknarne

i Herjeådalen, måste i anseende till bristen på banade vägar mellan socknarnes

olika bygder, utsättas till den tid, då slädföre säkert kunde påräknas.

Då nu tillika första halfårets resor lede afbrott af a) granskning

af och skriftvexling öfver skolrådens, genom kong!, cirkuläret den

24 november 1882 föreskrift^, uppgifter om folkundervisningen, hvilka

skulle vara till vederbörande folkskoleinspektör insända senast den 15

mars, b) påsklofvet, som vanligen sträckte sig öfver 6 å 8 dagar, c)

sammandragen öfver nyssnämnda uppgifter, hvilka det ålåge folkskoleinspektören

att uppgöra och till vederbörande domkapitel insända före

den 1 maj, samt d) granskning och vitsordande af skoldistriktens lönetillskottsreqvisitioner,

hvilka vanligen började inkomma från maj månads

början, blefve det redan ganska svårt att alltid utfinna trakter af inspektionsdistriktet,

tjenliga att fullt undangöras på de sålunda uppstående

mellantiderna. Härtill komme, att vigtigare frågors föreliggande

uti eu del skoldistrikt, såsom omgestaltning i skolväsendets ordnande,

pågående skolhusbyggnader, särskilda missförhållandens undanrödjande

m. in., gjorde inspektörens närvaro inom ett visst skoldistrikt

och på viss tid särdeles önskvärd och kräfde ändring i den eu gång

beslutna resplanen.

I fråga om folkskoleinspektörens resor under januari—juni 1890

syntes de särskilt företagna resorna till vestra Jernband, nemligen

dels till Undersåker, Kall, Mörsil och Mat mar, dels till Offerdal, Föllinge,

Hotagen och Laxsjö, dels till Alsen, hvilka alla haft jernvägssträckan

Östersund—Nälden gemensam, företrädesvis hafva ådragit sig revisorernes

uppmärksamhet. Skulle dessa trenne resor kunnat företagas i ett

sammanhang, hade kostnaden för statsverket minskats med 10 kronor

95 öre i reseersättning och sannolikt två dagtraktamenten; men dåde

sammanlagdt kräfde en tid af 66 dagar, borde af ofvan angifna orsaker

åtminstone en hemresa befinnas varit nödvändig.

Att höstresorna, hvilka öfver hufvud vore lättare att nöjaktigt

oi’dna, emedan då blott tillfälliga expeditionsgöromål förekomme, likväl

för det ifrågavarande året företedde den oregelbundenheten, att resan

till de södra socknarne och Herjeådalen afbrutits af hemresan i midten

af oktober, hade berott derpå, att inspektören af länets landsting valts

till ledamot i skolstyrelsen för döfstumundervisningen och i sådan egenskap

kallats till sammanträde i Hernösand den 14 i sagda månad; och

syntes detta uppdrag vara, så till arten, som till vigten, af så likartad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

81

natur med inspektionsuppdraget, att det hinder och den förökade kostnad,

som det då förorsakade i inspektionsresorna, väl skulle kunna

försvaras.

Emellertid ville folkskoleinspektören icke neka, att resorna kunnat

med bättre omsigt ordnas, än hvad detta år varit händelsen; men skulle

hädanefter söka undvika hvarje anledning till berättigadt klander i nu

berörda afseende.

Då den folkskoleinspektör, revisorernes förevarande framställning

särskilt rör, förklarat sig skola för framtiden söka rätta det af revisorerne

anmärkta förhållande och då, hvad beträffar folkskoleinspektörernes

reseräkningar i allmänhet, utskottet antager, att revisorernes

uppmärksamhet fortfarande kommer att vara rigtad å dessa räkningar

samt att, derest deras granskning föranleder anmärkning, frågan ånyo

kommer att dragas under Riksdagens ompröfning, hemställer utskottet,

att revisorernes omförmälda framställning för

närvarande icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Jernvägsstyrelsen.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 172; uti. pag. 468.)

Enligt hvad revisorerne vidare anfört, är uti § 2 af Kong]. Maj:ts

reglemente för statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa den 6 september

1872 stadgadt, att kassans tillgångar skulle utgöras af, bland

annat, afkastningen af sådana, statens jern vägstrafik tillhöriga jordstycken,

hvilka icke vore till boställsjord upplåtna eller för trafikens

skötande eller annat allmänt behof erforderliga. Enär revisorerne vid

granskningen af jernvägsstyrelsens räkenskaper för år 1890 trott sig

finna, att detta stadgande vid flere tillfällen gifvit anledning till olika

tolkning och att stundom till kassan ingått hyresafgifter, som enligt

revisorernes förmenande ej i stadgandet afsetts, hade revisorerne velat

hemställa om ett förtydligande af berörda stadgande.

I afgifvet utlåtande af den 31 december 1891 öfver revisorernes

i anledning af granskning af jernvägsstyrelsens räkenskaper gjorda

anmärkningar har styrelsen, beträffande förenäinnda framställning, upp
-

Ang. afkastningen

afvisa

statens jernvägstrafik

tillhöriga

jordstycken.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

lyst dels att till enkekassan afståtts hyresafkastningen af 74, eller \ del

af de till ett antal af 494 uppgående jordstycken af ofvannämnda beskaffenhet,

som under år 1890 uthyrts, dels att styrelsen vid tillämpandet

af nämnda bestämmelse i reglementet för statens jernvägstrafiks

enke- och pupillkassa sökte följa den principen, att endast afkastningen

af sådana jordstycken, som vore så belägna att de icke lämpade sig

för den allmänna rörelsen eller enskildas upplag invid för allmänna

rörelsen afsedda spår af varor, som skulle sändas eller ankommit på

jernväg, böra tillfalla enkekassan, men den af alla öfriga ingå till statens

jernvägstrafiks kassa, och som sin åsigt uttalat att ett förtydligande

af bemälda stadgande icke vore för en rigtig tillämpning af

detsamma behöflig.

Då den af jernvägsstyrelsen omförmälda princip för tillämpningen

af ifrågavarande stadgande i reglementet för statens jernvägstrafiks

enke- och pupillkassa synes utskottet fullt rigtig, har utskottet, som

antager, att samma princip för framtiden kommer att af styrelsen

tillämpas, nu icke ansett sig böra föreslå någon förändring i berörda

stadgandes lydelse, i synnerhet som det torde möta svårighet att så

affatta bestämmelserna i detta afseende, att ej frågorna om, huruvida

afkastningen af berörda jordstycken skall gå till det ena eller andra

ändamålet, i verkligheten må varda åt jernvägsstyrelsens bepröfvande

i hvarje särskildt fall öfverlemnade. Vid sådant förhållande och då

Riksdagens revisorer, derest oegentligheter af samma beskaffenhet som

de nu antydda framdeles skulle förekomma, icke lära underlåta att derå

fästa uppmärksamheten, har utskottet funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

§ 11.

(Rev.-ber. pag. 172; uti. pag. 469—472.)

Ang. jernväg*- Af upplysningar, som revisorerne från jernvägsstyrelsen infordrat,

Itaffningar1^/ både revisorerne, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, inhemtat,

rörlig materiel, att under år 1891 för statens jernvägar anskaffats 16 stycken personvagnar

af bogiesystemet, nemligen 5 stycken I:sta klass, 3 stycken

kombinerade Reta och II:dra klass och 8 stycken II:dra*|klass vägnar,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

33

samt att anskaffningskostnaden utgjort för hvarje lista klass vagn 30,633

kronor, för hvarje kombinerad lista och Ilidra klass vagn 30,528 kronor

samt för hvarje Ilidra klass vagn 29,963 kronor, eller således

samrnanlagdt 484,453 kronor. I det af jernvägsstyrelsen till Kong!.

Maj:t den 12 november 1890 ingifna förslag rörande anskaffande af

rörlig materiel för statsbanorna under år 1891 funnes upptagna 5 stycken

personvagnar för en beräknad kostnad af 131,500 kronor; och hade

styrelsen förklarat, att dermed afsåges vagnar af ofvanomförmälda slag.

Rörande anskaffningskostnaden för de öfriga 11 vagnarne hade styrelsen

uppgifvit, att densamma »torde i 1891 års bokslut komma att afföras

dels på anslaget till rörlig materiel för banorna norr om Sollefteå och

dels såsom ersättning för slopad materiel». Revisorerne, som ansåge

den omsorgsfullaste och möjligast fullständiga utredning angående lämpligheten

af så dyrbar och på trafikförhållandena inverkande materiel

so™ den ifrågavarande böra föregå beslutet om dess anskaffande, hade

uti de till dera öfverlemnade jernvägsstyrelsens protokoll för år 1890

icke kunnat återfinna styrelsens beslut derom, än mindre något omnämnande

af de skäl, som af öfverdirektörerne för maskin- och trafikafdelningarne,

hvilka revisorerne förestält sig hade haft att gemensamt

utreda frågan, kunnat för anskaffandet uttalas. Detta förhållande hade

synts revisorerne anmärkningsvärd^ liksom revisorerne uttalat den

mening, att jernvägsstyrelsen bort underställa Kongl. Majits pröfning

jemväl beslutet om anskaffandet af de 11 sista bogievagnarna och

sättet för gäldande af kostnaden derför.

Dessutom hade revisorerne, då enligt vunna upplysningar afsevärda

förändringar i vagnarnes konstruktion måst vidtagas efter det

vagnarne till begagnande utlemnats, velat framhålla, att försök i mindre

skala lämpligen bort göras, innan ett så stort antal vagnar för den

ofvan uppgiga betydliga kostnaden anskaffats.

På grund af hvad sålunda anförts hafva revisorerne hemstält,

huruvida icke jernvägsstyrelsen borde åläggas att, i likhet med hvad

som egde rum vid fråga om anslag till nya byggnader och anläggningar

vid statens jernvägar, i sina till Kongl. Majit afgifna framställningar

om anslag till rörlig materiel lemna fullständiga specifikationer

å de olika slagen af de i sådant hänseende ifrågasatta anskaffningarne.

Med anledning af revisorernes framställning i denna del har jernvägsstyrelsen

i ofvan omförmälda utlåtande till en början erinrat att

bogievagnar, ehuru nya för statens jernvägar, sedan lång tid begagnats

å utländska såväl inom- som utom-europeiska banor och äfven sedan

Bih. till Jlilcsd. Fröt. 181)2. 4 Sami. 1 A/d. 28 lläfl. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

U

några år blifvit införda å enskilda svenska jernvägar, att sålunda allmänheten

i vidsträckt mån kommit i erfarenhet om de större beqvämligheter

vagnar af sådan konstruktion erbjöde i afseende på störie

utrymme och jemnare gång, och att de härigenom väckta anspråken

på större beqvämlighet än i de hittills begagnade fordonen å statens

jernvägar icke kunde anses obefogade, synnerligen då det gälde att

underlätta de långa och tröttande nattresorna. Införandet af denna typ

å statsbanorna kunde derför enligt styrelsens förmenande anses såsom

endast en tidsfråga, och då nu till 1891 behöfts eu ganska stor förstärkning

i personvagnar för att möta den betydliga trafik, som väntades

vid landtbruksut8tällningen i Göteborg och andra möten, hade

styrelsen beslutit nu låta utföra de vagnar, som skulle anskaffas, efter

det nyare systemet.

''Naturligtvis hade frågan om detaljerna af konstruklionen och

huruvida det lönade sig att använda så nödvändigtvis dyra vagnar å

våra linier länge varit föremål för pröfning. Utom det att i utlandet

inhemtats personlig kännedom om de der begagnade vagnar af ifrågavarande

slag, hade från flere håll anskaffats ritningar, och hade man

slutligen bestämt sig för att vid konstruktionen af de nya vagnarnes

bogier hufvudsakligen följa en engelsk ritning, hvilken synts lemna de

bästa garantier för styrka och bärighet i öfrigt. I afseende på kostnaden,

relatift till de hittills använda vagnarnc af närmast motsvarande

art, vore att beakta, att en bogievagn motsvarade minst två äldre vagnar,

i det att den förra erbjöde dubbelt så många liggplatser, som en

vanlig sofvagn och t. ex. uti andra klassen 2,3 gånger så många sittplatser,

alla platserna rymligare och beqvämare än förut, och att dcusamma

genom sin smidigare gång bolde åstadkomma eu besparing i

dragkraft och banans slitning. Genom den i alla aiseenden förbättrade

inredning, som gifvits åt dessa vagnar, i det att, utom det att liggoch

sittplatser gjorts beqvämare, belysningen förbättrats genom lanterniner

och en ymnigare gasbelysning, hade kostnaden stigit öfver hvad

som skulle betingats af utrymmet i och för sig, så att densamma stigit

till 2* gånger priset för eu äldre sofvagn, men denna skilnad borde

inom en icke långt utsträckt tidrymd betäckas af de särskilda afgifter,

som af de resande erlades för begagnande af plats i dessa vagnar.

Det hade anmärkts, att ett så stort antal anskaffats, innan försök

först gjorts i mindre skala, men detta kunde efter hvad styrelsen vidare

anfört förklaras deraf, att samtliga de linier, hvarå nattvagn ginge,

borde samtidigt utrustas med de nya vagnarne och reserv för dem, på

det klagomål måtte förebyggas från dem, som af brist på den beqvä
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

35

mare vagnen skulle finna sig tillbakasätta, och att de förra nattvagnarne

genast blefve disponibla för andra tåg å samma eller andra linier, der

den under särskildt nyssnämnda sommar koncentrerade persontrafiken

kräfde eu förstärkning i vagnparken. Denna anmärkning grundade sig

på att afsevärda förändringar i vagnarnes konstruktion skulle hafva

måst vidtagas efter det vagnarna sattes i bruk. Sådana förändringar

hade visserligen skett, men kunde icke kallas afsevärda, då de inskränkt

6ig till förbättring af fjedrarne, af hvilka en del, lemnade af utländsk

fabrik, befunnits hårdare än hvad i beställningen var bestämdt, och

styfning af bogieramarne, samt kostnaden för ändringarne endast uppgått

till 188 kronor per vagn eller procent af vagnens pris.

Beträffande det anmärkta förhållandet, att kostnaden för 11 bogievagnar

vore afsedd att betäckas dels med anslag för materiel till bandelen

norr om Sollefteå, dels medel reserverade till anskaffning af vagnar

i stället för slopade, upprepade styrelsen att nämnda anslag, som

ufginge med ett visst belopp för hvarje kilometer af bandelens längd

och, enligt Kongl. Maj:ts bestämmelse den 22 februari 1869, öfverlemnats

från byggnads- till trafikförvaltningen, vanligen kort tid före en

ny handels upplåtande till trafik, alltid af styrelsen användts till anskaffande

af det slag materiel, hvaraf behofvet. närmast varit för handen,

hvartill styrelsen ansett sig så mycket mera oförhindrad, som

statsbanornas materiel vore gemensam för och komme till användning

å hvilken linie som helst, värn sig denna tillhörde det äldre nätet eller

utgjordes af en nytillkommen handel, och att sålunda detta anslag

måste betraktas såsom afsedt icke till anskaffning af sådana fordon,

som skulle löpa särskildt å den nya linien, utan såsom en till följd af

bannätets utsträckning behöflig förstärkning af parken i dess helhet.

I öfverensstämmelse med en sådan icke af geografiska gränsen utan

af trafikförhållandena uti olika trakter betingad användning af den

gemensamma rörelsematerielen, hade i styrelsens berättelser alltsedan

år 1879, vid redogörelsen för de olika bandelarnes trafikresultat, i byggnadskostnaden

för bandelen icke inräknats den för dess utrustning i

byggnadsanslaget upptagna summa, utan så stor del af kostnaden för

jernvägarnes hela materiel, som svarade mot det antal tåg och vagnkilometer,

hvilket blifvit å bandelen utgjorda, men ock på samma gång

å vederbörligt ställe uppgifvits, hvilka slag af fordon blifvit för det

anslagna utrustniugsbeloppet anskaflfadt. Då nu under år 1891 ett anslag

af nämnda beskaffenhet för den det året öppnade bandelen Anundsjö—Vännäs

blefve disponibelt, kunde styrelsen icke hysa betänkligheter

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

att använda densamma, på sätt i mer än 20 år varit vanligt, till den

gemensamma materielens förstärkning.

På enahanda sätt hade styrelsen förfarit med användande af de

trafikmedel, som reserverats af värdena för sådan materiel som antingen

måst slopas, till följd af att det icke befunnits löna sig att kosta på

densamma ytterligare reparation, eller af samma skäl förändrats till

vagn af annat slag, vanligtvis godsvagn, i det att sex af bogievagnarne

betalats med andelar af de medel, som reserverats af värdena för 22

äldre första och andra klass vagnar, hvilka efter slopning eller nedsättning

till lägre klass ännu ej ersatts med nya.

1 afseende på förslaget om åläggande för styrelsen att i sina

framställningar till Kougl. Maj:t om anslag till rörlig materiel lemna

fullständiga specifikationer å de olika slagen af de i sådant hänseende

ifrågasatta anskaffningar, har styrelsen erinrat, att hon städse i dylika

framställningar angifvit till hvilket slags materiel, lokomotiv, personeller

godsvagnar, det anslag som begärts vore afsedt att användas, och,

sedan Riksdagen för sådant ändamål beviljat medel, ytterligare till

Kongl. Maj:t ingifvit hemställan om dessas användande till då uppgiga

slag af materiel och antal af hvarje sort, ehuruväl dervid icke

bifogats någon beskrifning af de föreslagna fordonens konstruktion, för

hvilken det väl fortfarande borde öfverlemnas åt styrelsen att bestämma,

då hon hade det största intresse uti, att föremålen blefve af lämpligaste

slag. Visserligen mötte icke något hinder att äfven afgifva förslag

till konstruktionsdetaljer, men detta dock under förbehåll af frihet att

vidtaga ändringar, emedan beställningarne måste göras omkring ett år,

innan arbetet blefve färdigt, och förslagen afgifvas ännu tidigare. Till

användningen af de medel som utginge tid efter annan af de till nya

bandelar anvisade byggnadsanslag hade styrelsen på grund af ofvan

åberopade kongl. bref icke afgifvit särskilda förslag och hemstälde nu

att få öfver dem förfoga såsom hittills skett.

Utskottet, som föreställer sig, att, sedan erforderliga förändringar

i de anskaffade bogievagnarna numera blifvit verkstälda, dessa vagnar

komma att befinnas tillfredsställande,- har icke trott sig böra ingå i

närmare bedömande af eättet för dessa vagnars anskaffning. Men deremot

har utskottet velat ansluta sig till revisorernes uppfattning om

att jernvägsstyrelsen borde aläggas att, i likhet med hvad som eger

rum vid fråga om anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägar, i sina framställningar till Kongl. Maj:t om anslag till

rörlig materiel lemna fullständiga specifikationer å de olika slagen af

de i sådant hänseende ifrågasatta anskaffningarne; och lära i sådan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

37

händelse dessa specifikationer komma att fogas vid Kongl. Maj:ts framställningar

till Riksdagen om medels beviljande för ändamålet, hvarigenom

Riksdagen vid hvarje särskild! fall blifver i tillfälle att bedöma myckenheten

af den rörliga materielen åt olika slag, hvars anskaffande afses.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande

huruvida icke föreskrifter lämpligen må meddelas i

syfte, att hädanefter vid jernvägsstyrelsens framställningar

till Kongl. Maj:t om anskaffning af rörlig materiel

för statens jernvägar, vare sig framställningarna

stå i samband med förslag om nya jernvägsauläggningar

eller äro föranledda af behofvet af ny materiel

vid redan trafikerade banor, må fogas fullständiga

specifikationer å de olika slagen af den materiel, hvars

anskaffande ifrågasättes.

§ 12.

(Rev.-ber. pag. 173; uti. pag. 472—475.)

Enligt hvad revisorerne vidare meddelat hade, på sätt iernvägs
i

i • n 7 r ° kollsjörtug en

styrelsens berättelse för ar 1890 utvisade, utgiftsprocenten vid statens inom jernvägsjernvägstrafik,

som år 1889 uppgått till 65,97 procent, under år 1890 •tyreUenm-mstigit

till 69,51 procent, eller således med 3,54 procent. Vid undersökning

angående orsakerna till denna stigning i utgiftsprocenten, som

redan förut syntes hög, hade revisorerne funnit, att till detta i ekonomiskt

hänseende ofördelaktiga resultat i någon mån bidragit den

omständigheten, att ett stort kapital funnes nedlagdt i förrådet af materialier.

Enligt den i styrelsens berättelse intagna kapitalräkning för

trafikmedlen hade materialförrådets utgående behållning för år 1890

utgjort den betydliga summan af 5,472,697 kronor 54 öre. Vid granskning

af de uppgifter härom, styrelsen på begäran lemnat, hade befunnits,

att större delen af denna behållning visserligen utgjorts af värdet

på stenkol, räler och sliprar, men att deri jemväl ingått materialier och

effekter af andra slag till ett värde af i rundt tal 2,664,000 kronor;

och hade vid verkstäld uträkning inhemtats, att af sistnämnda belopp

i rundt tal 832,000 kronor utgjorts af bokförda värdet af hufvudsakligen

reservdelar för don rörliga materielen. Orsaken till att dylika re
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

StatsulsJmtets Utlåtande N;o 43.

servdelar till ett så betydligt värde funnits nödiga hade revisorerne

ansett ligga i det enligt deras förmenande alltför stora antal typer,

som funnes; af sistnämnda berättelse framginge exempelvis, att af lokomotiv

funnes olika typer, betecknade med bokstafven A till och

med bokstafven Z, förutom åtskiliiga underafdelningar såsom Ka, Kb,

Kc, etc. Detta förhållande häntydde enligt revisorernes mening på

ständiga förändringar i konstruktivt hänseende, men om de skäl, som

för sådana konstruktionsförändringar gjort sig gällande, lemnade jernvägsstyrelsens

protokoll ej någon upplysning.

Från jernvägsstyrelsen hade äfven inkommit uppgift å de undantagsfrakter,

som blifvit under år 1890 beviljade, och hade denna uppgift

utvisat, att ett stort antal personer och inrättningar kommit i åtnjutande

af nedsättning i fraktkostnaderna; protokollen innehölle emellertid

icke någon upplysning om styrelsens beslut i sådant afseende

och skälen dertill, eller att vederbörlig anmälan om dylika medgifna

nedsättningar till styrelsen inkommit.

På grund af såväl dessa förhållanden som ock med afseende å

hvad revisorerne i fråga om det under år 1891 beslutade anskaffandet

af bogievagnarne påpekat, hade revisorerne, under medgifvande, att

ett embetsverk af sådan omfattning och med sådana åligganden som

jernvägsstyrelsen i fråga om formen för förvaltningen borde lemnas

större frihet, än som för åtskilliga andra embetsverk vore tillrådlig,

likväl ansett sig böra ifrågasätta, huru vida ej lämpligen någon förändring

i jernvägsstyrelsens arbetsordning måtte genomföras, till vinnande

af nödig kontroll och ett såvidt möjligt allsidigt bedömande af de i

ekonomiskt hänseende vigtiga frågor, som inom detta verk förekomme.

I det utlåtande jernvägsstyrelsen afgifvit öfver revisorernes framställningar

i anledning af granskningen af styrelsens räkenskaper och

förvaltning, har styrelsen i afseende å revisorernes uttalande i fråga

om att väl stort kapital vore nedlagdt i förrådet af materialier, till en

början anmärkt, att förrådets storlek alldeles icke berörde utgiftsprocenten,

hvilken uttryckte förhållandet mellan utgifter för drift och underhåll

å ena samt inkomster å andra sidan, utan endast visade, huru

mycket af utöfver utgifterna behållna trafikmedel blifvit nedlagdt uti

det för driften behöfliga förlaget af materielen jemte värdet inventarier,

anskaffade dels med anslagsmedel samt reservdelar, hvilka ännu ej

kommit till användning. Utgiftsprocentens stegring vore deremot såsom

syntes af styrelsens årsberättelser att tillskrifva hufvudsakligen

jernvägsnätets fortgående utsträckning genom svagt befolkade landsträckor

i Norrland, hvarest de ännu obetydliga trafikinkomsterna föga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

39

öfverstege drift- och underhållskostnaderna, hvilket ofördelaktiga resultat

måste, ju mer banorna derstädes utvidgades, hafva allt menligare

inflytande på den gemensamma utgiftsprocenten för samtliga banorna.

Med anledning af anmärkningen om förrådets storlek har styrelsen

lemnat. en tabellarisk öfversigt öfver förrådsförlagets värde, såväl det

totala som värdet af »öfriga effekter», d. v. s. varor af andra slag än

stenko], räler och sliprar, alltsedan 1880 samt de »öfriga effekternas»

förlagsvärde jemfördt med trafikens omfång angifvet uti antal tågmil,

till hvilken vid den tryckta revisionsberättelsen fogade öfversigt utskottet

får hänvisa. De sista kolumnerna i denna tabell visade att förrådsförlaget

ökats i jemnt förhållande till trafiken, och att detta förlag

vid slutet af hvarje år under det sista decenniet aldrig uppgått ens

till 70 procent af det påföljande årets konsumtion, och sålunda ej öfverskridit

storleken af det upplag för 7 å 8 månader, hvilket nödig försigtighet

och omtanka påbjöde.

Hvad anginge det anmärkta alltför stora antalet af lokomotivtyperna

har styrelsen upplyst, att af de 10 under det sista decenniet

med statens lokomotivpark införlifvade nya typerna ej mindre än 7

blifvit till styrelsen öfverlemnade på grund af statens inköp af privatbanor

och 2 tagits i liqvid för fordran hos enskilda jernvägar. Den

tionde typeus enda representant hade inköpts år 1882 för 15,000

kronor lör att betjena den speciella lokaltrafiken på Yärtabanan och

användes numera vid Söderhamn. I sjelfva verket hade ej heller några

skäl hittils förefunnits för styrelsen att frångå de 3 typer C, D och

K, som i början af 70-talet anskaffats för att ersätta de redan då för

svaga lokomotiven af snälltågstypen A, blandadttågstypen B och godstågstypen

F. De ändringar, hvilka de 3 typerna C, D och K sedermera

undergått och som föranledt tecknen Cb, Kb o. s. v., hade afsett

att — i den mån trafikens ökning fordrat och banans beläggande med

stålskenor tillåtit —- höja lokomotivens dragförmåga genom ökande af

pannans och cylindrarnos dimensioner. Men då sådana framtida ändringar

vore förutsedda redan då lokomotiven först konstruerats, och

derföre maskineriernas samt fjedrarnes och axlarnes dimensioner från

början varit valda så, att alla dessa delar äfven fortfarande oförändrade

kunde bibehållas, så både dessa ändringar haft obetydligt inflytande

på reservförlagets storlek. Då härtill komme, att de 3 typerna sinsemellan

blifvit på sin tid konstruerade så lika som möjligt, just med

afseende på reducerandet af antalet reservdelar till det minsta möjliga,

så ansåge styrelsen ådagalagd t, att hon för sin del ej onödigtvis nedlagt

något belopp af trafikinkomsterna i reservförrådet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Till ledning för bedömandet huruvida statsbanornas förråd kunde

anses obehöfligt stort, har st}Trelsen slutligen, till jemförelse med förhållandet

vid det till 2,613 kilometer utsträckta svenska statsbanenätet,

upplyst, att förrådet vid de danska statsbanorna, som år 1890 hade en

sammanlagd längd af 1,522 kilometer, vore upptaget till ett värde af

4,169,000 kronor, och vid de finska, hvars längd vore 1,875 kilometer,

förrådsvärdet utgjorde 3,057,000 mark, samt att, om man jemför förrådsvärdet

med trafikens omfång, mot en tågkilometer svarade å svenska

statsbanorna ett värde af 64 öre, å de danska af 71 öre och å de finska

af 87 öre.

I afseende å revisorernas anmärkning att, enligt till dem lemnad

uppgift, under år 1890 nedsättning i fraktkostnaderna beviljats ett stort

antal personer och inrättningar, men att protokollen icke innehölle

någon upplysning om styrelsens beslut i sådant afseende och skälen

dertill eller att vederbörlig anmälan om dylika medgifna nedsättningar

till styrelsen inkommit, har styrelsen hvad beträffar de nedsättningar

i fraktafgifter, som gälde under år 1890 meddelat att det förhölle sig

så, att den allra största delen af de nedsättningar, som förekomme i

nämnda i kontrollkontoret sammanstälda uppgift, vore sådana som gält

äfven föregående år och utgjort tillämpning af undantagstariffer, medgifna

före stadfästandet af nu gällande taxa af år 1889, till hvilkas

fortfarande tillämpning styrelsen på hemställanden årligen erhållit

Kong]. Maj:ts tillstånd; att antalet af dessa tillämpningar syntes så

stort, emedan i stället för den allmännare tariffen de stationer uppgifvits,

mellan hvilka transporter mot undantagstariffens afgifter medgifvits;

att under år 1890 endast i 48 fall medgifvits nya nedsättningar,

hvarutaf 21 fall, som rörde samtrafik med främmande jernväg, och att

af nedsättangarne för transporter inom statsbaneområdet 7 vidtagits

för att befordra uppkomsten af virkestransporter från norrländska stationer.

Att revisorerne icke funnit någon upplysning om behandlingen

af nedsättningsfrågan, härledde sig deraf, att de ej tagit kännedom om de från

styrelsen utgångna skrivelser, hvilka visade, att ingen nedsättning beviljats

utan på föregående hemställan af trafikant, trafikdirektör eller förvaltning

af främmande jernväg och efter det samtliga vederbörande blifvit. hörda.

Att anmälningar till styrelsen om medgifna fraktnedsättningar ej

kunnat ifrågakomma, framginge af det kända förhållande, att ingen

underlydande egde att på eget bevåg bevilja fraktlindring.

På grund af de förhållanden revisorerne ansett sig haft skäl anmärka,

men hvilka alla styrelsen ansåge vara i det föregående nöjaktigt

förklarade, hade de, under erkännande att en större frihet i afseende på

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

41

formen för förvaltningen borde lemnas åt jern vägsstyrelsen än som för

andra embetsverk vore tillrådlig, trott sig böra ifrågasätta, huruvida ej

lämpligen någon förändring i arbetsordningen måtte genomföras till vinnande

af nödig kontroll och ett såvidt möjligt allsidigt bedömande af

de i ekonomiskt hänseende vigtiga frågor, som inom detta verk förekornme.

I hvad rigfning förändringen skulle göras vore ej angifvet,

men af hvad revisorerne uttalat vid de särskilda anmärkningarna synes,

som egentligen åsyftats att inom styrelsen skulle föras ett fortlöpande

protokoll, upptagande såväl styrelsens beslut som de skäl hvarpå de

grundats. Styrelsen hade icke ansett förandet af ett sådant protokoll

inom det verk, der chefen egde ensam beslutanderätten, oundgängligt

för redogörelsen för dess åtgärder, ity att med få undantag alla styrelsens

beslut föranledde skrivelser till vare sig Kongl. Maj:t, främmande

myndigheter, underordnade kontor och afdelningsföreståndare, jernvägsförvaltningar

eller enskilda personer eller cirkulär och dylikt, och uti

skrifvelserna besluten fullständigt formulerats, hvarjemte beslut i de

få ärenden, som icke gifvit anledning till skriftligt meddelande, upptagits

för sig uti särskildt protokoll. Skälen för besluten, der de icke

vore i skrifvelserna angifna, återfunnes i de handlingar, som ingått

för ärendets beredning, eller läge så i öppen dag, att de icke fordrade

någon särskild förklaring. Samlingen af koncepten till de expedierade

skrifvelserna jemte de särskildt upptecknade besluten utgjorde sålunda

redogörelsen för styrelseärendena. Skulle derjemte särskildt fullständigt

protokoll föras, skulle detta leda till ett försenande af expeditionen, då

ju denna icke kunde verkställas förr än protokoll vore uppsatt och

justeradt, och skulle dertill, enligt erfarenheten under de tidigaste åren,

då alla utgångna skrivelser afskrefvos i en gemensam bok, numera

då göromålen mångdubblats fordra en ej obetydlig förstärkning af

arbetskrafter, utan att dock, enligt styrelsens förmenande, något väsentligt

vunnes för underlättande af kontrollen öfver styrelsens af granskande

myndigheter och jemväl den trafikerande allmänheten öfvervakade

verksamhet.

Efter det jernvägsstyrelsen afgaf anförda, den 31 december 1891

dagtecknade utlåtande, har generaldirektören i styrelsen den 30 januari

1892, enligt ett utskottet tillstäldt utdrag af styrelsens protokoll för

samma dag, hvilket protokollsutdrag finnes detta utlåtande (bil.

litt A.) bilagdt, beslutit för iakttagande tillsvidare föreskrifva en i

protokollet intagen »Ordning för ärendetias inom styrelsen handläggning

in. in.» deri bland annat omförmälas de ärenden, öfver hvilka

protokoll skola hos styrelsen vid deras afgörande föras.

Bill. till Iliksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 28 lläft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Ang. kärnmarkollegii

expensmedelsråkning.

Såvidt af denna arbetsordning framgår, skulle emellertid protokoll

bos styrelsen icke komma att föras öfver många bland de ärenden,

som revisorerne särskilt påpekat såsom af beskaffenhet att höra i

protokoll omförmälas. Hvad särskild! beträffar frågor om undantagsfrakter

och fraktnedsättningar anser utskottet, i likhet med revisorerne,

det vara af största vigt att jernvägsstyrelsens beslut i dylika frågor

varda i styrelsens protokoll antecknade, dervid äfven de skäl, som legat

till grund för besluten, synas böra i protokollen angifvas. De i dessa

frågor meddelade beslut som ofta beröra ej blott den som erhåller

fraktlindring, utan äfven i vissa fall andra trafikanter och jemväl de

enskilda jernvägarne, torde nemligen vara af den mångsidiga betydelse,

att desamma och skälen dertill böra kunna i styrelsens protokoll återfinnas.

Redogörelserna för styrelsens beslut i öfriga af revisorerne

från denna synpunkt omförmälda ärenden torde ej heller böra i protokollen

saknas.

Vidare och då utskottet sålunda, i likhet med revisorerne, funnit

önskvärd!, att förändring i jernvägsstyrelsens arbetsordning må genomföras,

särskildt i syfte af en fullständigare protokollsföring, har utskottet

ansett att åt den nya arbetsordningen bör förlänas den stadga

och oeftergiflighet i tillämpningen, som endast kan genom dess utfärdande

af Kongl. Maj:t ernås.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke särskild arbetsordning må för jernvägsstyrelsen

af Kongl. Maj:t utfärdas, samt dervid tillika

uttala den mening att i sådan arbetsordning bör inflyta

fullständig uppgift å de ärenden, öfver hvilka

protokoll skola hos styrelsen föras.

r : :• • vis * l , l * •'' .i • •. A ••

Kammarkollegium.

§ 13-

(Rev.- ber. pag. 199; uti. pag. 478.)

1 kammarkollegii expensmedelsräkning för år 1890 hade enligt

hvad revisorerne meddelat upptagits eu från år 1889 ingående behållning

å 2,080 kronor 5 öre; och hade af samma räkning vidare fram
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

43

gått, att utbetalningarne under första qvartalet af år 1890 utgjort tillsammans

959 kronor 97 öre. Kongl. räntekammarens hufvudbok för revisionsåret

både emellertid utvisat, att af det i berörda räkning redovisade,

under året lyftade beloppet å 4,000 kronor till kollegiets expenser 3,000

kronor uppburits den 23 januari 1890, och egde redogöraren alltså vid

qvartalets slut i kassan innestående 4,120 kronor 8 öre. Under årets

andra qvartal hade utbetaluingarne belöpt sig till 1,485 kronor, hvadan

vid detta qvartals utgång förefunnits en kassabehållning af 2,635 kronor

8 öre.

Att den jemförelsevis stora, hos redogöraren innestående kassabehallningen

icke varit af tillfällig beskaffenhet, framgunga, såsom revisorerne

påvisat, deraf, att denna behållning, enligt hvad i föregående års

revisionsberättelse upptagits, utgjort

vid 1888 års slut .......................................................... kronor 2,361: 9 0.

» 1887 » » ..........................i-:...?. .......................... „ 1,719: 42.

,, 1886 „ ,, ................................................................ ,, 1,638: 05.

o 1885 „ „ ....................................................„ 2,967: 8 6.

Härjemte hade, enligt hvad ett vid räkenskapen fogadt. inventeringsinstrument

utvisade, af anslaget till ordnandet af de Sandbergska

samlingarne under hela året hos redogöraren innestått ett belopp af

800 kronor.

Då sålunda i omförmälda fall vederbörande icke stält sig till efterrättelse

den i kongl. kungörelsen den 26 augusti 1873 meddelade föreskrift

i fråga om insättande i bankinrättning af allmänna verks och

inrättningars kontanta, för löpande utgifter icke behöfliga behållningar,

hafva revisorerne anmärkt detta förhållande.

I häröfver afgifvet utlåtande har kammarkollegium meddelat, att

kollegiet i ärendet hört redogöraren, som dervid anmält och erinrat,

att han, för att utan dröjsmål kunna verkställa förekommande utbetalningar,

enligt gammalt bruk begärt förstärkning af kassan två gånger

årligen, vanligen under januari och augusti månader, utan att så noga

beräkna behållningens storlek; att återstående 800 kronor af anslaget

för ordnande af Sandbergska samlingare blifvit enligt kollegii beslut

den 25 september 1891 till vederbörande utbetalte-, samt att underlåtenheten

att jemlikt föreskriften i kongl. kungörelsen den 26 augusti

1873 uti bankinrättning insätta ifrågavarande behållningar icke medfört

någon förlust för staten, enär riksbanken, der redogöraren trott

sig ondast vara skyldig att deponera dylika medel, ej derå lemnat någon

räntogodtgörelse; och har kollegiet för egen del tillkäuuagifvit, att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Ang. särskild

redogörelse

öfver telefonmedlen.

kollegiet, som på redogörarens framställning hos statskontoret begär

^anordning af expensmedel för kollegii räkning, hädanefter skall tillse,

att dylika reqvisitioner ske endast i den mån kassans behof dem påkalla.

Då de i förevarande hänseende af revisorerue anmärkta oegentligheter,

efter hvad kollegiet upplyst, torde komma att för framtiden

rättas och sålunda det med revisorernes anförda framställning åsyftade

mål vinnas, har utskottet ansett sig endast böra hvad i detta hänseende

förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Telegrafverket. ■,

§ 14-

(Rev.-ber. pag. 237; uti. pag. 488—490).

Med afseende å den stora utvidgning statens telefonväsende under

senare åren tagit och med hänsyn till de betydliga belopp, som för

detta ändamål blifvit, stälda till telegrafstyrelsens disposition, hade revisorerne,

enligt hvad i berättelsen meddelas, ansett särskild räkenskap

böra föras rörande dessa medel utan sammanblandning med redogörelsen

rörande telegrafmedlen.

Telegrafstyrelsen har i häröfver afgifvet utlåtande anfört, att telegraf-

och telefonmedlen redan blifvit i gemensamt bokslut för hvarje

år hvar för sig upptagna under särskilda titlar, hvarigenom också i de

årliga till Kongl. Maj:t stälda berättelserna om telegrafverkets ställning

och verksamhet särskild redogörelse kunnat lemnas för inkomster och

utgifter rörande telefonväsendet äfvensom för den vinst, som af statens

genom telegrafverket bedrifna telefonrörelse uppstått, sedan utgifterna

för drift och underhåll samt för ränta och amortering å upplänta medel

blifvit af telefoninkomsterna bestridda.

Någon sammanblandning af redogörelserna för telegraf- och telefonmedel

hade ej heller egt rum i andra fall, än der sådant till följd af

sakens natur ej kunnat undvikas. Till sådana fall hörde bland annat

kostnaden för lokal, der den förut varande telegraflokalen varit tillräcklig

jemväl för telefontjenstgöringen och alltså för denna icke erfordrats

någon särskild lokalhyra. Å andra sidan hade kostnader åt detta slag

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

varit behöfliga för ds förenade telegraf- och telefonstationer, hvilka under

senare åren tillkommit hufvudsakligen för telefonens skull, hvadan hyreskostnaden

derstädes ansetts böra i sin helhet drabba telefon medlen.

Samma svårighet att åtskilja telegraf- och telefonutgifter mötte

beträffande personalen vid de mindre stationer, der den förut varande,

endast för telegraftjensten anstälde tjenstemannen kunnat utan biträde

ombesörja jemväl telefongöromålen, i hvilket fall antingen ingen ny

kostnad uppstått, eller ock blott ett mindre arfvode utgått af telefonmedel

såsom ersättning åt bemälde tjensteman för ökadt arbete ined

uppbörd och redovisning af telefonmedeh

Vid de stationer åter, der telefonens tillkomst föranleda personalförstärkning,

hade den häraf föranledda tillökning i utgifter till hela

beloppet blifvit bestridd af sistnämnda medel. . ■

Deremot hade vid de stationer, såsom i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall med flere orter, der telegraf- och telefongöromålen

vore fullständigt åtskilda och förlagda i olika lokaler, äfven en

motsvarande åtskilnad beträffande utgifternas bokföring iakttagita.

Hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört rörande utgifterna för lokaler

och personal vore äfven tillämpligt på vissa andra utgiftsposter, såsom

för belysning, uppvärmning och uppassning, med mera.

Ett fullständigt åtskiljande af utgifterna för personal vid de förenade

telegraf- och telefonanstalterna syntes icke heller kunna, i vidsträcktare

mån än hvad redan skett, genomföras förr, än en personalstat

äfven för telefonväsendet blifvit upprättad och af statsmagterua

faststäld. Enligt hvad telegrafstyrelsen redan förut haft tillfälle att för

Kong!. Maj:t framhålla, måste emellertid regleringen af en sådan personalstat

uppskjutas, till dess den ännu under behandling varande frågan

om post- och telegrafverkens förening under en gemensam, styrelse

blifvit slutligen afgjord. Skulle en sådan förening komma till stånd,

skulle helt säkert då icke blott återkomma frågan om lämpligaste sättet

för bokföringen af telegraf- och telefonmedlen, utan äfven pakallas bestämmelse

rörande räkenskaperna för alla tre slagen af statsinkomst, post-,

telegraf- och telefonmedeh

Jemväl i ett- annat afseende mötte svårighet att fullständigt skilja

telegraf- och telefonräkenskaperna från hvarandra. Efter det telegrafverket

börjat anlägga dubbeltrådiga telefonledningar hade nemligen dessa

i stor utsträckning blifvit upplagda på samma stolpar som (derstädes förut

befintliga telegraflcdningar. 1 allmänhet hade dervid förfarits sålunda,

att kostnaden för stolpliniens i sammanhang dermed verkstälda i ståndsättande

drabbat telefonmedlen, samt att sedermera uppkommen underhålls
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Ang. visna

konsistoriers

utgifter till

expenser.

46 Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

kostnad för gemensamma telegraf- och telefonlinier påförts det slag af

ledningar, som varit felaktiga och föranledt reparationen; dock hade

särskildt telegrafliniernas tillsyn och underhåll underlättats och äfven i

ekonomiskt hänseende hemtat fördel af de telefonreparatörer, hvilka för

de störa interurbana telefonledningarnas snabba återförsättande i brukbart

skick mast på olika platser anställas och hvilkas arfvoden utginge

ensamt af telefonmedel.

De till telegraf- eller telefonväsendet hörande inkomster hade deremot

kunnat fullständigt åtskiljas och äfven blifvit såsom hörande till

det ena eller andra slaget uppdebiterade i det gemensamma bokslutet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge telegrafstyrelsen,

att det för närvarande icke vore möjligt att utan sammanblandning föra

helt och hållet skilda räkenskaper för telegraf- och telefonväsendet; men

då telegrafstyrelsen i det syfte, som Riksdagens revisorer uti sin berättelse

omförmält, redan infört nya formulär för stationernas och öfrige

underlydandes redogörelser, uti hvilka inkomst- och utgiftstitlarna vore

skilda i 2:ne kolumner, den ena för telegraf- och den andra för telefonmedel,

blefve styrelsen i tillfälle att redan innevarande år uppställa

telegrafverkets räkenskaper på ett sådant sätt, att det af revisorer^

åsyftade ändamål kunde i hufvudsak förverkligas.

r Då för närvarande andra åtgärder i det af revisorerne afsedda syfte

icke torde kunna ifrågakomma än dem, som af telegrafstyrelsen, enligt

hvad i berörda utlåtande omförmäles, redan vidtagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må vid den afgifna förklaringen

låta bero.

Konsistorierna och läroverken.

§ 15-

(Rev.-ber. pag. 273; uti. pag. 491—500.)

Från åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar hade, enligt hvad

revisorerne af statskontorets memorialböcker inhemtat, under åren 1881

— 1890 på grund af särskilda kongl. bref blifvit till betäckande af brister,

som uppkommit i nedannämnda konsistoriers expeditionskassor, utanordnade

följande belopp, nemligen:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets , Utlåtande N:o 43. 47

)-o

4: i ,

1 ''

<

lu tf'' .0

Kon

s

s t o r i e

r n a

i ''

uj.fi

L

.* o*w

Linköping.

Strengnäs. Vesterås.

Vexiö.

Kalmar.

•

Karlstad.

Visby.

1881.........

— —

:

—

• M ‘

1

’ :

261

99

i 1882 ......

895123

194

76

131

71

286

49

1883 ........

1,080 66

- -

- 306

44

1

.

217

10

256

01

1 1884.........

1,061

18

- -

— 71

60

- -|-

320

48

237

68

- -

—

! 1885.........

996

27

- -

— 76

69

:—

- -

--i

296

62

271

67

1886 .........

1,058

38

- -

— 133

07

— —| —

608

62

212

26

- -

—

1887 .........

815 66

230

241 129

21

- -

_!

411

82

1,300

94

i 1888 .......

985 13

124

87! 225

77

228 8 5

1,045

82

508

62

427

63

1889........

1,129 62

156

401 — —

—

- -1-

_ _

205

12

347^21

1890 ........

858140

259

so] 1,144

82

45l|46

1,000

02''

95

37

73071

1890 års räkenskaper utvisade, på sätt revisorerne vidare upplyst,

att expeditionskassorna vid förenämnda konsistorier vid årets slut häftade

i skuld till belopp af:

vid konsistoriet

i Linköping .....................

.................... kronor

1,823: 21.

» LN

11

Strengnäs ......................

........................ 11

377: 31.

11

11

Vesterås .......................

1,230: 33.

U

11

Vexiö...............................

579:n.

11

11

Kalmar..............................

1,038: 99.

11

11

Karlstad ..........................

........................ 11

421: 03.

11

11

Visby.................................

....................... 11

783: 70.

Med afseende härå och då oundvikligheten af de med dessa medel

bestridda utgifter i flere fall kunde iirågasättas, hafva revisorerne å berörda

förhållanden fäst uppmärksamheten till vinnande för framtiden

af Önsklig sparsamhet i bemälda konsistoriers utgifter till expenser.

I särskilda med anledning af revisorernes anförda framställning

afgifna förklaringar, till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa, hafva bemälde

sju konsistorier nästan enstämmigt framhållit, att anledningen till

att de nödgats hos Kongl. Maj:t göra framställningar om bidrag till betäckande

af brist i expeditionskassorna och att dem äfven af Kongl. Maj:t

tilldelats de af revisorerne angifna summor, varit den, att anslagen till

dessa kassor utgått med alltför otillräckliga belopp.

Om än, såsom revisorerne torde hafva åsyftat, vid knapp tillgång

den allra största sparsamhet torde böra iakttagas till undvikande af för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Ang. behållningama

å

reservationsanslaget

till

allmänna

läroverken.

nyade framställningar om brists betäckande och ur sådan synpunkt anmärkning

mot bemälda konsistoriers förvaltning af expensmedelskassorna

skulle kunna göras samt, såsom af ett bland konsistorierna äfven vidgåtts,

i ett par fall utgifter förekommit, hvilka ej varit oundvikliga, finner utskottet

sig ej i förevarande hänseende böra föreslå någon åtgärd från

Riksdagens sida; hvadan utskottet ansett sig endast böra förhållandet,

för Riksdagen

omförmäla.

§ 16.

(Rev.-ber. pag. 274; uti. pag. 504—506.)

Å reservationsanslaget till allmänna läroverken, hvilket anslag för

år 1881 fullständigt åtgått, hafva, enligt hvad revisorerne upplyst, de

följande åren nedannämnda reservationer förefunnits, nemligen:

vid 1882 års slut

11

11

” I

11

11

11

11

11

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

u

ii

kronor

12,161:

67.

11

120,439:

16.

11

264,642:

77.

11

403,353:

04.

11

444,716:

84.

11

367,143:

4 1.

11

483,518:

08.

11

578,426:

97.

11

660,422:

92.

Revisorerne hafva vidare omförmält hurusom Riksdagen i skrifvelse

den 17 maj 1886 hos Kong!. Magt anhållit om utredning om orsakerna

dertill, ätt reservationerna å förenämnda anslag så väsentligt

ökats, äfvensom, om utredningen dertill föranledde förslag till anslagets

nedsättande. Med anledning deraf hade Kong!. Maj:t, enligt hvad af

det vid statsverkspropositionen till 1887 års senare riksdag fogade statsrådsprotokoll

öfver ecklesiastikärenden den 25 april samma år inhemtas,

från statskontoret infordrat den af Riksdagen begärda utredningen; och

funnes härför redogjordt i berörda statsrådsprotokoll, till hvilket revisorei-ne

hänvisat, under erinran att samma orsaker, som då omförmäldes

föranleda ifrågavarande reservationers fortgående stigning, alltjemt egde

giltighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

49

Samma Riksdag hade emellertid, enligt skrifvelse den 7 juli 1887,

beslut!!, att af de vid 1885 års slut befintliga reservationerna å anslaget

till allmänna läroverken ett belopp af 200,000 kronor skulle öfverföras

till öfverskottsmedlen å 1885 års statsreglering och beräknas såsom tillgång

vid statsregleringen för år 1888. Till följd häraf hade också, såsom

af förestående tabell framginge reservationerna vid 1887 års slut

nedgått.

I afseende å reservationerna å förenämnda anslag och till stöd för

samma anslags uppförande till oförändradt belopp hade Riksdagen i sistberörda

skrifvelse uttalat den mening, att vid ny organisation af de allmänna

läroverken, hvarom förslag väntades skola framläggas till följande

Riksdag, anslaget kunde komma att blifva i sin helhet behöflig!, och

att det då kunde lända till gagn, om reservationer tillika funnes till

disposition.

Med hänsyn till dessa reservationers betydliga, alltjemt ökade belopp,

hade revisorerne ansett sig böra å detta förhållande fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

Med anledning af revisorernes omförmälda framställning har statskontoret

i infordrad! yttrande anfört, att af revisorernes redogörelse i

fråga om berörda reservationer, mot hvilken statskontoret icke funnit

något att erinra, framginge, att dessa reservationer, vid 1882 års slut

utgörande 12,161 kronor 67 öre, sedermera årligen ökats, så att desamma

vid 1886 års slut belöpt sig till 444,716 kronor 84 öre. Sedan,

på sätt revisorerne äfven förmält, Riksdagen enligt skrifvelse den 7 juli

1887 beslutit, att af då befintliga reservationer å anslaget till allmänna

läroverken ett belopp af 200,000 kronor skulle öfverföras till öfverskottsmedlen

å 1885 års statsreglering och beräknas såsom tillgång vid statsregleringen

för år 1888, hade nyssberörda belopp, 200,000 kronor, blifvit

i 1887 års rikshufvudbok omfördt till den under benämning af »fonden

för reserverade medel» i nämnda hufvudbok upplagda särskilda räkning

å öfverskott och brister å statsregleringen, hvarefter reservationerna minskats

till beloppet och vid 1887 års slut uppgått till endast 367,143

kronor 41 öre. Genom de å anslaget sedermera årligen ukomna besparingar

hade ifrågavarande reservationer åter ökats och belöpte sig vid

1890 års slut till 660,422 kronor 92 öre. Till följd af Riksdagens uti

skrifvelse den 19 maj 1890 meddelade beslut, att ordinarie anslaget i

kontant till »podagogier och folkskolor» skulle nedsättas med 38,130

kronor, samt att aflöningen till de lärare, som qvarstode på vissa till

indragning beslutade pedagogiers stat, skulle utgå af anslaget till allBih.

till IUlcsd. l''rot. 18!)2. 4 Sand. 1 Afd. 28 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

manna läroverken, komme besparingarne å sistnämnda anslag för innevarande

år visserligen att understiga det belopp, hvartill de under hvart

och ett af närmast föregående åren uppgått; men det oaktadt kunde

reservationerna å anslaget antagas vid innevarande års slut uppgå till

omkring 700,000 kronor.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 november 1886 hade statskontoret

redogjort för de orsaker, hvilka föranledt den dittills fortgående

stigningen af reservationerna å anslaget till allmänna läroverken. Af

denna utredning, hvilken ännu egde giltighet, framginge, att en del af

besparingarne uppkommit å normallönerna vid de läraretjenster, som

under längre eller kortare tider stått lediga, och å de för beredande af

ålderstillägg åt lärarne anvisade medel; att särskilt för de lärare, hvilka

förordnats att bestrida rektorsbefattning vid allmänt läroverk och i sådan

egenskap egt att såsom arfvode uppbära den för nämnda befattning anslagna

lön, besparing egt rum af det ålderstillägg, som tillkommit desse

rektorer i egenskap af ordinarie lärare; samt att ifrågavarande reservationer

från och med år 1883 betydligt mindre tagits i anspråk till arfvoden

åt vikarierande lärare än förut varit fallet, dels till följd af Kongl.

Maj:ts föreskrift, att den från och med nämnda år å extra stat beviljade

löneförbättring åt rektorer, lektorer, adjunkter och kolleger endast skulle

utgå för verklig tjenstgöring och vid ordinarie lärares tjenstledighet

användas såsom bidrag till aflöning åt deras vikarier, dels ock till följd

deraf att en fjerdedel af den för öfningslärarne jemväl å extra stat beviljade

löneförbättring blifvit, med tillämpning af stadgandet i kongl.

cirkuläret den 12 juli 1872, vid tjenstledighetstillfällen använd såsom

bidrag till vikariernas aflönande.

På sätt revisorerne förmält, hade Riksdagen i ofvanberörda skrifvelse

den 7 juli 1887, till stöd för anslagets till allmänna läroverken

uppförande till oförändrad! belopp, uttalat den mening, att vid en ny

organisation af de allmänna läroverken dåvarande anslaget kunde blifva

i sin helhet behöflig! och att det då kunde lända till gagn, om reservationer

tillika funnes till disposition. De af Riksdagen då afsedda reservationer

uppginge dock till betydligt lägre belopp, än det hvartill desamma

derefter stigit och för närvarande kunde antagas uppgå. De!

kunde ej heller betviflas, att deras nuvarande belopp vore vida högre

än som kunde varda erforderligt för bestridande af kostnaderna för de

särskilda åtgärder, hvilka tilläfventyrs kunde af en dylik omorganisation

påkallas, samt att en ej ringa del deraf borde kunna såsom tillgång för

en blifvande statsreglering disponeras; hemställande statskontoret i sådant

afseende, att Kongl. Maj: t måtte förordna, att af de vid innevarande års

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

51

utgång befintliga reservationer å anslaget till allmänna läroverken ett

belopp af 400,000 kronor skulle uti rikshufvudboken för samma år omföras

till den under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda

räkning å öfverskott och brister å statsregleringen.

Enligt hvad härefter från finansdepartementet till utskottets ordförande

meddelats, har Kongl. Maj:t, med anledning af revisorernes

ifrågavarande framställning och statskontorets omförmälda hemställan,

den 4 februari innevarande år för ordnat, att af de vid 1891 års utgång

befintliga reservationer å anslaget till allmänna läroverken ett belopp åt

400,000 kronor skall uti rikshufvudboken för samma år omföras till den

under benämning »fonden för reserverade medel» upplagda räkning å

öfverskott och brister å statsregleringen.

Då således det syfte, som med revisorernes förevarande framställning

synes hafva afsetts, numera blifvit vunnet, har utskottet endast

velat förhållandet för Riksdagen

omförmäla.

§ 17-

(Rev.-ber. pag. 275; uti. pag. 507).

Med anledning af granskning af folkskolelärareseminariets i Vexiö

räkenskaper för år 1890 hafva revisorerne under förmälan, att utgifterna

för seminariets trädgård under året uppgått till 2,183 kronor 49 öre,

deraf 665 kronor 87 öre till »nyanläggning i trädgården» anmärkt, att,

då för dessa utgifters bestridande endast varit att tillgå statsanslaget

för trädgården, 600 kronor, jemte inkomsten af försålda trädgårdsalster,

953 kronor 5 öre, eller tillsammans 1,553 kronor 5 öre, till de utgifter

för trädgården, hvilka öfverstigit sistnämnda belopp, eller 630 kronor

44 öre, användts seminariets för andra ändamål afsedda medel.

I häröfver infordradt yttrande har rektorn vid ifrågavarande seminarium

anfört, att af de 665 kronor 87 öre, som i räkenskaperna uppförts

för »nyanläggning i trädgården» största delen, eller 491 kronor

46 öre, vore använd för anläggning och omläggning af trottoarer och

stensättning å de vägar, som från angränsande gator genom trädgården

leda till seminariebyggnaden, och återstoden till målning, underhåll och

komplettering af inventarier, såsom soffor och bord, samt af spalieren

i trädgården, hvarför dessa medel, mod undantag af de för spalieren

utgifna, icke rätteligen bolde anses vara använda för trädgården, samt

Ang. utgifter

för folkskolelärareseminariets

i Vexiö

trädgård.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

att det till seminariet utgående årliga anslaget af 2,000 kronor, hvarur

dessa kostnader betäckts, enligt kongl. brefven af den 6 november 1874

och 24 maj 1877 anvisats »till bekostande af undervisningsmateriel, ved

och ljus m. m.» Då dertill komme, att seminarierektorerna härstädes

under flere''föregående år utan anmärkning användt medel af seminariets

anslag utöfver de för och af trädgården utgående beloppen till utförande

af behöfliga anordningar i trädgården — såsom t. ex. år 1874 1,260

kronor, år 1878 450 kronor, år 1881 382 kronor, år 1885 498 kronor

— så syntes det icke böra föranleda något klander, att den under rektorsledigheten

tillförordnade seminarierektorn med till hands varande

medel bestridt kostnaden för redan anordnade arbeten af likartadt slag,

hvilka funnos nödvändiga för åstadkommande af snygghet och farbara

uppgångar till seminariet i den prydliga och väl hållna trädgården.

Ehuruväl den afgifna förklaringen ingalunda synes utskottet tillfredsställande,

har utskottet dock, då den på ofvan angifna sätt verkstälda

utgift belöper sig till jemförelsevis ringa belopp, ansett densamma

icke böra föranleda någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Amiralitetskrigsmanskassan.

§ 18.

(Rev.-ber, pag. 373; uti. pag. 509—521).

Ang. fortgående

minskning

i amiralitetskrigsmanskassans

gratialfond.

Vid granskning af räkenskaperna för amiralitetskrigsmankassans

gratialfond har enligt hvad revisorerne vidare meddelat befunnits, att

fondens kapitaltillgång under år 1890 minskats med 12,605 kronor 19

öre. Till belysande af fondens ställning under de sista tio åren hafva

revisorerne i berättelsen intagit eu tablå, till hvilken utskottet får

hänvisa.

På sätt revisorerne framhållit, utvisade denna tablå, att fondens

kapitaltillgång ökats under åren 1881—1884; att äfven ökning egt

rum under åren 1885 och 1886 fastän med minskade belopp; samt att

deremot från och med år 1887 tillgångarne minskats med årligen stigande

belopp.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

53

Denna fortgående minskning af fondens kapitaltillgång syntes revisorerne

antyda, att fondens förmåga att för framtiden fullgöra sina

förbindelser icke vore fullt betryggad, hvarför revisorerne ansett sig

böra bringa detta förhållande till Riksdagens kännedom.

Af den från direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan häröfver

afgifna förklaring framgår, att direktionen föreslagit åtgärder till åstadkommande

af jemnvigt i gratialfondens ställning, vare sig genom förhöjda

gratialafgifter eller gratialernas nedsättning eller ock genom

beredande af årligt ersättningsanslag till fonden mot afstående af dess

anspråk på eganderätt till visst område af varfvet vid flottans station

i Stockholm, men att dessa förslag ännu äro beroende på pröfning i

vederbörlig ordning.

Då sålunda denna fråga är underkastad utredning och dess ordnande

torde vara att med det snaraste emotse, har utskottet ansett

någon åtgärd i detta afseende för närvarande icke vara från Riksdagens

sida erforderlig. Utskottet har derför ansett sig allenast böra

revisorernas i förevarande hänseende gjorda framställning för Riksdagen

omförmäla.

§ 19.

Hvad för öfrigt blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har

utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklarad!, dels ej vara af den vigt, att,

oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandena påkallas, dels slutligen icke hafva varit af

beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 4 april 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid § 8, under marinförvaltningen, angående eu utgift från anslaget

till »diverse utgifter»:

af herrar grefve G. Sparre, F. Boström och R. S. von Hedenberg.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Bil. A.

Utdrag af protokollet hållet i kongl. jernvägsstyrelsen den 30

januari 1892.

S. D. Tillkännagaf herr generaldirektören att då, utom hvad den

år 1875 för styrelsen nådigst fastställa instruktion innehölle rörande

ärendens inom styrelsen behandling m. m., det med afseende å dessa

ärendens växande antal syntes herr generaldirektören nödigt att närmare

formulera den ordning, i hvilken desamma borde företagas till pröfning

och afgörande m. m. herr generaldirektören för sådant ändamål ansett

sig för iakttagande tillsvidare böra föreskrifva följande

Ordning

för ärendens inom styrelsen handläggning m. m.

l:o.

För öfverläggning rörande ärenden dem styrelsens ledamöter jemlikt

§ 6 af gällande instruktion eg a bereda och föredraga i styrelsen och

hvilkas vigt och beskaffenhet enligt generaldirektörens bestämmande fordra

samtlige ledamöters närvaro, sammanträder styrelsen i regeln in

pleno hvarje onsdag eller, om helg då inträffar, nästpåföljande helgfria

dag. Skulle deremellan under veckans lopp förekomma ärende af beskaffenhet

att omedelbart påkalla gemensam öfverläggning, eger sådan

rum på särskild kallelse af generaldirektören eller, i hans frånvaro, af

den ledamot som eger att handlägga ärendet.

2:o.

Ärenden åter, hvilka enligt ofvan åberopade § må afgöras af generaldirektören

jemte en ledamot, föredragas af denne vid tider generaldirektören

finner derför lämpliga. Vid tillfällen då på grund af innehållet

i instruktionens § 8 styrelsen utöfvas af blott tvänne ledamöter,

ansvarar vederbörande föredragande för ärendets handläggning inom tid

dess beskaffenhet kan anses påkalla.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

55

3:o.

Till ledning vid beslutens affattande och expedierande bör å hvarje

handling, som utgjort föremål för styrelsens pröfning, af föredraganden

antecknas ej mindre dagen för ärendets handläggning i styrelsen, än

äfven, der så kan ske, den åtgärd (skrifvelse, remiss o. d.), hvartill beslutet

föranleder.

4:o.

Koncept till skrifvelse!! eller annan expedition som förauledes af

de vid föredragning fattade beslut böra af föredraganden förses med hans

signatur till tecken att de blifvit af honom justerade.

5:o.

Beslut angående ansökningar om tjenstledighet o. d. äfvensom

andra beslut, hvilka ej föranleda särskild utgift eller påkalla särskild

motivering, må, der så kan ske, nedskrifvas direkt å den inkomna handlingen.

6:o.

Öfver ärenden, i afseende å hvilka styrelsens beslut expedieras

hvarken genom skrifvelse eller annan af styrelsen eller å dess vägnar

uffärdad handling, föres protokoll, hvilket, efter att hafva granskats af

föredraganden, underställes generaldirektören till justering.

Oberoende häraf och oafsedt de tillfällen, då generaldirektören derom

särskilt förordnar eller ledamots afvikande mening sådant påkallar,

bör protokoll alltid uppsättas öfver följande ärenden den dag de hos

styrelsen afgöras, nemligen:

a) angående revisionskontorets anmärkningar vid jern vägens räkenskaper

för senast förflutna år;

b) angående antagande eller befordring till sådana tjenstebefattningar,

i afseende å hvilka ansökningar må enligt Kongl. Maj:ts bestämmelse

till styrelsen afgifvas; samt

c) angående sådana upphandlingar och entreprenader äfvensom försäljningar

för jernvägens räkning, hvarom gällande författning rörande

statens upphandlings- och entreprenadväsende in. in. bestämmer.

Ex protocollo

6r. Åkerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:41 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens är 1891 försandade revisorers berättelse angående verkstad granskning af statsverkets samt andra af allmänna s. 1 i texten