Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. m.

1892-05-05 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:71, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

1

N:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1892, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande upplåtelse

af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i

och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse

för qvinnor och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. m.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 11 januari innevarande är har Kongl.

Maj:t i en samma dag afbiten proposition (n:o 17) föreslagit Riksdagen

att medgifva:

dels att den kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet, belägen i

Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län, måtte från

den 14 mars 1894, då nu gällande arrendekontrakt angående lägenheten

upphör, eller från den tidigare dag, å hvilken arrendatorn uppå vilkor,

som af Kongl. Maj:t pröfvades antagliga, kunde finnas vara villig att frånträda

arrendet af lägenheten, till fångvården upplåtas för uppförande

derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse

för Stockholms län, i stället för de å tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset

i Stockholm belägna fängelser;

dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ofvannämnda

tomt, n:o 17 i qvarteret Barnhuset, måtte till direktionen öfver allmänna

barnhusinrättningen i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas

fångvårdsstyrelsen i den mån arbetet med uppförandet af

ifrågakomma fängelser toge sin början och fortskrede;

Bill. till lliksd. Prof. 18914. 4 Samt. 1 Afd. 17 Höft. (N:o 71).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

dels ock att nyssnämnda belopp, 597,500 kronor, måtte användas

såsom bidrag till kostnaden för de nya fängelserna.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att det å Norrmalm

i Stockholm befintliga centralfängelset för qvinnor är beläget å tomten

n:o 17 i qvarteret Barnhuset inom Adolf Fredriks församling, hvilken

tomt jemte vissa ursprungligen dit hörande, men numera försålda

jordområden enligt kongl. bref den 30 oktober 1633 för everdelig tid

förlänats till allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. Anläggningen

af det s. k. smedjegårdshäktet, som nu utgör en afdelning af centralfängelset,

men förut användts till förvarande af fångar från Stockholms

stad och län, lärer hafva egt rum i senare hälften af 17:de århundradet;

och blef således genom smedjegårdshäktets förläggande på tomten en

del deraf tagen i anspråk för fångvårdens behof. Sedermera hade

genom kongl. bref den 26 maj 1826 förordnats, att tomtens återstående

del, som dittills varit utarrenderad och begagnats till tomtplats för en

segelduksfabrik samt till tobaksplantage, skulle öfverlemnas till styrelsen

öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i riket för att användas till

en korrektionsanstalt för qvinnor emot årlig ersättning till allmänna

barnhusinrättningen af 2,250 kronor, hvilken ersättning allt fortfarande

af fångvårdsmedlen utbetalas. På grund af detta kongl. bref har det

egentliga centralfäugelset blifvit inrymdt i den byggnad, som förut

varit till segelduksfabrik använd. Dessutom är på grund af kongl.

brefvet den 14 november 1848 Stockholms stads kronohäkte för qvinnor

inrättadt i östra längan af centralfängelset. Jemte detta fängelse är

å ifrågavarande tomt äfven uppfördt cellfängelset för Stockholms län.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 3 februari 1888 hade fångvårdsstyrelsen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, anfört,

hurusom ej mindre centralfängelset å Norrmalm än äfven rikets två

andra, i Norrköping och Göteborg belägna centralfängelser för qvinnor

icke befunne sig i tidsenligt skick. Hvad särskilt anginge centralfängelset

å Norrmalm, hade Riksdagens år 1886 församlade revisorer

yttrat, att de vid besök på stället funnit ej allenast sjelfva fängelsebyggnaden,

utan äfven de till fängelset hörande ekonomilägenheter så

väl i afseende på läge och byggnadssätt som med hänsyn till anordning

och inredning i hög grad otidsenliga och för ändamålet otjenligt. Ett

nytt centralfängelse i stället för det å Norrmalm uppförda vore således,

enligt fångvårdsstyrelsens åsigt, af största behof påkalladt. Den tomt,

hvarå nyssnämnda fängelse vore anlagdt, syntes emellertid, i anseende

till det centrala läge tomten nu mera innehade, alltför dyrbar för att

ifrågasättas till plats för det nya fängelset, hvartill komme, att eu del

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

3

af samma tomt behöfdes för genomförande af den för Stockholms stad

faststälda regleringsplan. Till följd häraf hade styrelsen, under antagande,

att allmänna barnhusinrättningen skulle önska att emot skäligt

vederlag återförvärfva dispositionsrätten till tomten, hos direktionen

öfver barnhusinrättningen begärt upplysning i detta hänseende. Till

svar härå hade direktionen i skrifvelse den 7 oktober 1886 meddelat,

att, under förutsättning och med vilkor, att barnhusinrättningen erhölle

fri och oinsräukt dispositionsrätt öfver hela det numera återstående

området af tomten, och således jemväl den del deraf, hvarå länscellfängelset

vore uppfördt, direktionen, under förbehåll af Kongl.

Maj:ts bifall dertill, vore villig att af barnhusinrättningens medel

till fångvårdsstyrelsen utbetala 500,000 kronor och anskaffa annan lämplig

tomplats för länsfängelset. Sedermera hade direktionen i skrivelser

den 29 september och den 27 oktober 1887 gifvit till känna, dels att

direktionen till tomtplats för nytt länsfängelse hade att anvisa en inom

Stockholm å Kungsholmen i qvarteret Kronoberg belägen, staden tillhörig

tomt, för hvilken, enligt med staden träffadt aftal, direktionen

skulle erlägga en köpeskilling af 97,500 kronor, dels ock att, om sistnämnda

tomt ej komme att tagas i anspråk för uppförandet af det nya

länsfängelset, fångvårdsstyrelsen kunde påräkna att i stället få af direktionen

uppbära 97,500 kronor; hvarjemte den kontanta ersättning, som

direktionen förbundit sig att utgifva, kunde hållas styrelsen till banda i

den mån arbetet med fängelsernas uppförande toge sin början och fortskrede.

Fångvårdsstyrelsen hade derpå fört underhandlingar med Stockholms

stadsfullmägtige angående upplåtande af mark till det nya centralfängelset,

i hvilket afseende stadsfullmägtige erbjudit sig att med kronan

träffa aftal, hvarigenom på vissa vilkor skulle för det ifrågasatta ändamålet

af staden afstås ett vester om det å Långholmen anlagda centralfängelset

för män befintligt område. Då de af stadsfullmägtige uppstälda

vilkor icke syntes vara från kronans sida antagliga, och då åtskilliga

olägenheter i allt fall skulle föranledas genom sammanförandet

af två störa centralfängelser bredvid hvarandra med en stor manlig och

qvinlig bevakningspersonal, hade styrelsen ansett sig böra öfvergifva

tanken på det nya centralfängelsets förläggande till Långholmen. Men

då afsevärda fördelar skulle vinnas, om detta fängelse uppfördes i närheten

af hufvudstaden, derifrån det hade att påräkna den jemförelsevis

största kontingenten af sin personal, der jeruvägar från rikets alla delar

sammanlöpte, der fängelset komme att stå under närmare inseende och

kontroll af fångvårdens centralförvaltning och der slutligen mindre

svårighet skulle möta att anskaffa passande sysselsättning åt don stora

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

fångpersonalen, både, med hänsigt jemväl till den betydliga besparing i

byggnadsutgift, eller 97,500 kronor, som skulle vinnas, derest den till

tomt för nya länsfängelset erbjudna plats i qvarteret Kronoberg ej behöfde

tagas i anspråk, styrelsen sökt skaffa sig upplysning, huruvida

icke bland de under domänstyrelsens förvaltning lydande, kronan tillhöriga

egendomar kunde finnas någon af den storlek och med det passande

samt från länsresidenset icke alltför aflägsna läge, att den kunde

lämpa sig för uppförande derstädes af såväl centralfängelset som cellfängelset

för Stockholms län, hvarigenom de framtida årliga utgifterna

för fängelsernas administration och ekonomi skulle kunna nedbringas.

Bland sådana egendomar hade styrelsen funnit ett Karlbergs kungsgård

tillhörigt, af kongl. krigsskolan disponerad! område vester om slottet

vara lämpligt att till bj7ggnadsplats användas, hvarförutom en angränsande

kronolägenhet, Nytomta, borde, för ändamålsenlig placering af

byggnaderna och förebyggande deraf, att främmande personer bosatte

sig alldeles invid fängelset, på fångvården öfverlåtas. Styrelsen hemstälde

för den skull, att Kongl. Maj:t, under förutsättning att barnhusdirektionens

ofvanberörda erbjudande godkändes samt nödiga medel

derutöfver anvisades för uppförandet af de ifrågastälda nya fängelserna,

täcktes till plats för dessa byggnader anvisa förenämnda till Karlbergs

kungsgård hörande område äfvensom på fångvården öfverlåta besittningsrätten

till lägenheten Nytomta.

Öfver denna framställning hade yttranden afgifvits utaf åtskilliga

myndigheter, deribland Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

län, som anfört, bland annat, att länsstyrelsen ansåge sig böra betrakta frågan

endast i hvad den rörde länets cellfängelse. Härvid erinradesHll en

början, att nuvarande, länsfängelset vore ur den synpunkt, länsstyrelsen

hade att se saken, väl beläget, samt i fråga om både utrymme och beskaffenhet

i tillfredsställande skick, hvadan någon anledning till ombyggnad eller

förflyttning af detta fängelse icke i och för sig förefunnes. Om emellertid

till vinnande af andra för staten vigtiga syften vore nödigt, att fängelset

flyttades, borde det ej förläggas å en sådan plats, att länsstyrelsens befattning

med fängelset måste väsentligen försvåras samt andra ur fångvårdens

och rättskipningens synpunkt vigtiga intressen uppoffras. Länsstyrelsen

behöfde ej närmare utveckla betydelsen deraf, att länsstyrelsen

stode i en ständig och lätt beröring med cellfängelset, dels för utöfvande

af den länsstyrelsen åliggande tillsyn öfver detsamma och dels för att

länsstyrelsen måtte kunna å cellfängelset handlägga sådana ärenden,

hvilka kräfde förhör med fångar. Vidare vore i Stockholms län, i följd

af närbelägenheten till hufvudstaden, antalet af införpassade lösdrifvare,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

5

bodi skulle förhöras, samt af polisförhör med häktade större än i åtskilliga

andra län. Att under sådana förhållanden hafva länsfängelset

förlagdt utom residensstaden, aflägset från länsstyrelsens embetslokal,

vore en känbar olägenhet. I händelse deraf föranleddes, att fångarne

ständigt skulle forslas in till staden för att å landskansliets lokal undergå

förhör, så strede detta mot den senare tidens grundsatser rörande fångars

behandling, hvarjemte den kontroll öfver fängelset, som utöfvades genom

länsstyrelsens täta besök derstädes, ginge förlorad. Rimligtsvis kunde

å andra sidan icke begäras, att landshöfding och landssekreterare eller

den tjenstförrättande länsstyrelsen skulle så ofta som erfordrades för

förhör med fångar begifva sig på resa utom staden, helst detta ej kunde

ske utan att inkräkta på expeditionstiden och arbetena å embetsrummet.

En annan olägenhet uppstode i följd af behofvet af ständiga budskick - ningar emellan länsstyrelsen och fängelset för att kunna med vederbörlig

skyndsamhet befordra till och från fängelset protokoll, utslag, prestbevis,

förpassningar med flere dylika handlingar. Den nuvarande betjeningen

vid länsstyrelsen kunde omöjligen medhinna att för sådana

ärenden begifva sig utom staden, och att anlita postgång skulle medföra

ett mången gång betänkligt försenande af expeditionen, då svar

eller åtgärd erfordrades redan samma dag, hvarvid särskild! borde bemärkas,

att Stockholms länsfängelse hade stor betj^delse såsom tillfälligt

förvaringshäkte för transportfångar. Slutligen ansåge länsstyrelsen

böra åtminstone något beröras, hurusom fångforslingskostnaderna säkerligen

komme att icke så obetydligt ökas genom länsfängelsets förläggande

utom staden. Under åberopande hufvudsakligen af dessa skäl

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkt bifall till fångvårdsstyrelsens

framställning.

Fångvårdsstyrelsen, som lemnats tillfälle att i ärendet vidare sig

yttra, hade i anledning häraf inkommit med skrifvelse af den 3 december

1888. Deri hade särskild! till genmäle å Kongl. Maj:ts befalluingshafvandes

invändningar anförts, att, ehuru styrelsen för sin del

icke kunde hafva något väsentligt att erinra, derest, med bibehållande

af länsfängelset i dess nuvarande skick, tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset

i öfrig! användes till uppförande af det nya centralfängelset, en

dylik anordning, hvarigenom allmänna barnhusinrättningens anbud att

för tomten erlägga 597,500 kronor förfölle, sannolikt ej skulle vinna

Kongl. Maj:ts godkännande; att förbindelsen emellan länsresidenset och

det nya länsfängelset blefvo genom ångbåts-, jernvägs- och blifvande

spårvägslägenliet mycket lätt, hvarjemte styrelsen tänkt föreslå uppförandet

i länsfängelsets stat af ett anslag att af länsstyrelsen dis
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

poneras för dess resor till länsfängelset; att, då länsstyrelsens besök å

fängelset icke torde kunna beräknas till flera än ett å två i veckan,

hvarken någon forsling af fångar eller eftersättande af kontrollen syntes

behöfva föranledas af fängelsets förläggande till Karlberg, allenast länsstyrelsen

för sina resor dit finge till sitt förfogande nödigt anslag, som

i alla händelser måste blifva en ren obetydlighet i förhållande till de

årliga besparingar beträffande administration och ekonomi, som vunnes

genom båda fängelsernas uppförande på samma plats, att, hvad anginge

länsstyrelsens förmenande, att olägenhet skulle uppstå genom behofvet

af ständiga budskickningar mellan länststyrelsen och fängelset, i Stockholms

länsfängelses stat funnes uppförda löner till tre ordinarie gevaldiger

samt arfvode till en extra gevaldiger att i mån af behof användas,

hvarjemte, med anledning af länsstyrelsens framställning om någon

särskild ersättning åt dessa gevaldiger, som det ålåge att dagligen

klockan 12—2 vara å landskansliet tillstädes för att afvakta order,

Kongl. Maj:t genom bref den 16 februari 1877 och den 30 december

1884 åt en hvar af dem anvisat ett årligt arfvode af 150 kronor; vid

hvilka förhållanden och då i följd deraf, att numera ransakningar med

häktade personer inom södra Roslags- och Södertörns domsagor i allmänhet

hölles å länsfängelset, nämnde gevaldiger tid syntes mer än

förut kunna tagas i anspråk för uppvaktningar å landskansliet och budskickningar,

samt dels i alla händelser telefonförbindelse måste komma

att upprättas emellan landskansliet och länsfängelset, dels ock nödiga

anslag till budskickningar, derest framställning derom af länstyrelsen

gjordes, antagligen ej komme att nekas, länsstyrelsens anmärkning uti

ifrågavarande del syntes ej förtjena afseende; samt att, enär inom Stockholms

stad fångtransporterna från och till jernvägsstation eller ångbåt

för närvarande verkstäldes med skjuts, den tillökning i skjutskostnaden,

som genom länsfängelsets förläggande till Karlberg skulle föranledas,

torde blifva af ringa betydelse. Slutligen, och för den händelse förslaget

om fängelsernas förläggande till området för Karlbergs kungsgård

ej skulle vinna Kongl. Maj:ts bifall, hade styrelsen hemstält, att Kongl.

Maj: t måtte medgifva, att fängelserna uppfördes antingen å den Haga

kongl. lustslott tillhöriga, norr om jernvägen till Värtan belägna del

af egendomen Bellevue eller ock å den intill Albano jernvägsstation

gränsande, vid Brunnsviken belägna del af kongl. Djurgården; varande

vid fångvårdsstyrelsens skrifvelse fogadt ett af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till fångvårdsstyrelsen aflåtet bref, deri Kongl.

Maj:ts befallningshafvande förklarat sig ej böra afstyrka länsfängelsets

förläggande till Bellevue, derest det eljest kunde anses lämpligt att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

7

upplåta denna plats för fångvårdens behof, dock att Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, hänvisande till sitt föregående utlåtande, gjorde

det förbehåll, att all budskickning mellan länsstyrelsen och länsfängelset,

som förekomme dagligen, skulle besörjas genom fängelsets vaktbetjening,

i händelse fängelset förlädes så aflägset från länsstyrelsens

embetslokal, som nu vore i fråga.

Sedan i skrifvelse den 4 maj 1889 dåvarande chefen för justitiedepartementet

anmodat fångvårdsstyrelsen att låta anställa värderinggenom

sakkunniga personer för åstadkommande af utredning om verkliga

försäljningsvärdet å ifrågavarande i qvarteret Barnhuset belägna

tomt med derå uppförda byggnader, hade fångvårdsstyrelsen öfverlemnat

ett den 28 juni 1889 dagtecknadt utlåtande af intendenten vid öfverintendentsembetet

F. G. A. Dahl och arkitekten, professoren E. A. Jacobson

öfver en af dem, uppå styrelsens anmodan, hållen sådan värdering

jemte en i Stockholms stadsingeniörskontor upprättad karta öfver tomten,

å hvilken karta vissa delar af tomten indelats till gator och tomtplatser

med föranledande af ett mellan barnhusdirektionen och staden

angående tomtens reglering vilkorligen träffadt aftal. Enligt utlåtandet

hade värderingsmäunen, som ansett tomten böra upptagas till det värde,

den obebyggd skulle betinga samt husen värderas efter de grunder,

som vanligtvis beräknades för rifning och dervid erhållna materialier,

uppskattat tomten dels till hela dess utsträckning, 306,570 qvadratfot,

efter tre kronor qvadratfoten till 919,710 kronor, dels ock med hänsyn

till den å nyssnämnda karta utstakade reglering af tomten, hvarvid

förrättningsmännen åsatt densamma ett uppskattningsvärde af 1,161,445

kronor, eller således 241,735 kronor mer än enligt den förstnämnda

värderingen. Dock hade förrättningsmännen förklarat, att denna beräknade

högre vinst af 241,735 kronor vore så tvifvelaktig, att den knappast

kunde i verkligheten påräknas. Hvad slutligen anginge de å tomten

uppförda byggnader, hade värderingsmännen anfört, att cellfängelset

vore uppfördt med särdeles stor omsorg. Grunden syntes vara

mycket god, och äfven öfriga delar vore utan anmärkning. Värdet af

materialier, som efter cellfängelsets rifning blefve sålda, kunde uppskattas

till omkring 20,000 kronor. Den komplex af byggnader, som

vore upplåten till centralfängelse för qvinnor, hade deremot befunnits

så bristfällig, att ersättningen för efter rifningen användbara materialier

ansåges knappast betacka rifningskostnaderna.

Genom beslut den 13 juni 1890 hade Kongl. Maj:t, som icke funnit

sig böra lemna bifall till ifrågavarande fängelsers uppförande å

något af de då af fångvårdsstyrelsen föreslagna ställena, anbefalt sty
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

relsen att taga under vidare ompröfning frågan, på hvilken plats de

båda fängelserna lämpligen skulle kunna ombyggas, och med förnyadt

förslag i detta afseende inkomma, äfvensom i sammanhang dermed

meddela upplysning angående de tillämnade fängelsebyggnadernas storlek

och inredning samt ungefärliga beloppet af de kostnader, uppförandet

af byggnaderna — oberäknadt utgifterna för anskaffande af sjelfva

tomten, om sådana erfordrades — och för grundläggningsarbeten komme

att kräfva.

Till åtlydnad af denna befallning hade fångvårdsstyrelsen i skrifvelse

den 20 sistlidne mars afgifvit förnyadt betänkande i ämnet.

Styrelsen hade då föreslagit, att de nya fängelserna måtte uppbyggas

på den i Solna socken, Danderyds skeppslag af Stockholms län belägna,

kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet.

Angående denna lägenhet hade domänstyrelsen i infordradt utlåtande

upplyst, att den förut tillhört Karlbergs kungsgård, men sedermera

blifvit derifrån skild och åsatt -}% mantal; att lägenheten enligt

af förste landtmätaren J. E. Schiitz år 1882 deröfver upprättad karta

med beskrifning innehölle en areal af tillsammans 9 hektar 43 ar 50

qvadratmeter, deraf 95 ar 40 qvadratmeter tomter och trädgård, 6

hektar 73 ar åker, 4 ar 30 qvadratmeter lindor samt 1 hektar 70 ar

80 qvadratmeter backar och impediment; att några kronan tillhöriga

byggnader icke funnes uppförda å lägenheten; att, då till följd af dess

belägenhet alldeles invid Stockholms stad med kronans fördel ansetts

mera förenligt, att lägenheten försåldes än att den fortfarande utarrenderades,

Kong]. Maj:t, på domänstyrelsens hemställan, år 1888 bemyndigat

styrelsen att i afvaktan på bättre försäljningskonjunkturer

upplåta lägenheten på arrende under fem år från den 14 mars 1889;

att till följd häraf domänstyrelsen den 7 september 1888 afslutat kontrakt

med nuvarande arrendatorn Bruno Ambrosiani att under tiden till

den 14 mars 1894 arrendera lägenheten mot årligt arrende af 1,300

kronor; samt att i detta kontrakt icke funnes stadgad skyldighet för

arrendatorn att före arrendetidens slut afstå lägenheten eller någon

del deraf; varande tillika af domäustyrelsen förklarad!, att styrelsen

icke hade något att erinra mot lägenhetens användande efter den 14

mars 1894 på sätt nu blifvit ifrågasatt.

Fångvårdsstyrelsen hade till stöd för sin senast gjorda framställning

anfört, att lägenheten Stenbrottet, som gränsade i vester intill Karlbergs

kungsgård och i öster till Stockholms stads område, erbjödo godt

utrymme för att placera fängelserna med tillhörande byggnader på det

fördelaktigaste sätt och så, att fängelserna i framtiden ej kunde röna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

9

något menligt inflytande af de byggnader, som inom angränsande qvarter

kunde komma att uppföras. Den olägenhet, som för Stockholms länsstyrelse

skulle kunna anses ligga i länsfängelsets afstånd från sagda

myndighets embetslokaler, förringades i högst väsentlig mån af den

omständighet, att fängelset komme att ligga blott några minuters väg

skildt från den i närheten af Norrtull å jernvägen till Värtan befintliga

station. Vid de grundborrningar, styrelsen låtit verkställa, hade utrönts,

bland annat, att å de platser, der fängelsebyggnaderna vore afsedda

att uppföras, berggrund mötte nära under jordytan, att några mera

betydande sprängnings- och jordschaktningsarbeten icke behöfde ifrågakomma

samt att sannolikt vore, att vatten, åtminstone för tvätten och

ekonomien, borde genom brunnsborrning kunna på platsen erhållas.

Med fångvårdsstyrelsens skrifvelse voro äfven öfverlemnade af

dess biträdande arkitekt uppgjorda ritningar till de nya fängelserna

jemte kostnadsförslag och beskrifningar.

I fråga om fängelsernas storlek och inredning hade fångvårdsstyrelsen

anfört väsentligen följande.

Beträffande först det vya länscellf''ängelset hade styrelsen icke haft

skäl att, föreslå någon mera hufvudsaklig afvikelse från det nuvarande

länsfängelsets storlek och inredning. Detta fängelse, som öppnades i

december 1846 och hvars uppförande kostat cirka 228,000 kronor, innehölle

i tre våningar nittio ljusa och tre mörka celler jemte bostadslägenhet

för direktör, vaktmästare och vaktqvinna, nödiga vaktrum samt

domstolslokal för hållande af ransakningar i brottmål. Under det att i

nuvarande fängelset bostadslägenheterna sålunda voro förlagda i den

egentliga fängelsebyggnaden, hvarigenom svårighet mötte att kunna

förhindra beröring mellan fångande och tjenstemännens familjer och

hushåll, hade i det nu uppgjorda förslaget bostadslägenheterna för direktör

och vaktmästare äfvensom ransakningslokalen blifvit förlagda i

en särskild byggnad utanför den mur, som skulle omsluta fängelset.

Nämnda särskilda byggnad vore genom en täckt gård satt i förbindelse

med fängelsets administrationsbyggnad, från hvilken man genom en

passage inkomme i det egentliga fängelset. Detta innehölle, likasom

det nuvarande länsfängelset, i tre våningar nittiotre celler, hvarjemte

föreslagits, att i nya fängelsets jordvåning skulle, såsom förhållandet

vore vid kronohäktet å Långholmen och länsfängelset i Gefle, inredas

sex arbetsceller för gröfre yrken och två straffceller. Dessutom afsåge

förslaget inredande likaledes i fängelsets jordvåning af tio celler för

förvarande af transportfångar. För fängelsets sex gifta vaktkonstaplar

Bih. till UiJcsd. Frot. 1892. 4. Sami. 1 Afd. 47 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

funnes för närvarande icke några bostäder anordnade, utan åtnjöte de

i stället, jemlikt 1890 års Riksdags beslut, en kontant årlig hyresersättning,

som blifvit bestämd att utgå med 150 kronor till en hvar af

dem. Då fängelset skulle förläggas utom stadens område, vore antagligt,

att stora svårigheter komme att möta att i fängelsets närhet

anskaffa bostäder åt dessa konstaplar, hvarför eu särskild konstapelsbyggnad

blifvit till uppförande föreslagen.

Vidkommande derefter det nya centralfängelset, voro de tre centrala

sträft- och tvåugsarbetsanstalterna för qvinliga fångar, nemligen i Norrköping,

i Göteborg och å Norrmalm, afsedda för qvinnor, dömda till

straffarbete utöfver två år och till tvångsarbete. I Norrköpings centralfängelse

hade under senaste åren förvarats de för förfalskningsbrott,

mened, mordbrand, stöld och rån dömda, hvilkas antal vid slutet af år

1890 uppgått till 96. I Göteborgs centralfängelse hade intagits de qvinnor

från södra och vestra delarne af riket, som blifvit dömda för barnamord

och hvilkas antal vid 1890 års slut utgjort 66. I centralfängelset

å Norrmalm hade förvarats dels alla öfriga till straffarbete utöfver två

år dömda qvinnor, hvilkas antal vid 1890 års slut utgjort 126, och dels

inom den s. k. smedjegårdsafdelningen de qvinnor, som enligt lagen

angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885 dömts att undergå

tvångsarbete; utgörande dessas antal vid 1890 års slut 129. Härförutom

voro vid slutet af samma år i det med centralfängelset sammanbyggda

kronohäktet, afsedt att emottaga de qvinnor, som inom Stockholms stad

dömdes till fängelsestraff eller straffarbete i två år och derunder, förvarade

27 qvinnor. Då emellertid ofvanuämnda lag i § 7 stadgade, att

tvångsarbete skulle förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad, att

för brott straffade i allmänhet särskildes från andra, hade styrelsen ansett,

att det nya centralfängelset borde afses uteslutande till straffängelse

samt att, efter dess fullbordande, de till tvångsarbete dömda qvinnor

borde intagas vid fängelserna i Norrköping och Göteborg, hvilka fängelser

för detta ändamål och för en ringa kostnad skulle förses med

nattceller. Det nya för hela riket afsedda centralfängelset borde innehålla

tillräckligt antal dagceller icke endast för de qvinnor från Stockholms

stad, hvilka, dömda till fängelsestraff eller straffarbete i två år

och derunder, skulle enligt kongl. förordningen den 21 december 1857

under hela strafftiden i enrum förvaras, utan äfven för de qvinnor,

dömda från rikets alla delar till straffarbete utöfver två år eller för

lifstiden, hvilka enligt kongl. förordningen den 30 maj 1873 skulle vid

bestraffningens början hållas i enrum eu sjettedel af den ådömda strafftiden,

dock icke under sex eller öfver tolf månader — eu lagbestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

11

melse, som i brist på dagceller vid våra qvinnofängelser allt hittills icke

kunnat vinna tillämpning. Vidare erfordrades ett tillräckligt antal dagceller

för disciplinära och andra behof äfvensom reservceller. För

qvinnor, dömda i Stockholm till fängelse eller straffarbete i två år och

derunder, erfordrades, efter hvad erfarenheten visat, dagceller till ett

antal af minst 30. Enligt en vid fångvårdsstyrelsens skrifvelse fogad

bilaga, upptagande antalet under 10-årsperioden 1880—1889 i riket till

straffarbete utöfver två år eller för lifstiden dömda qvinnor, jemte beräkning,

huru lång tid af straffet skolat i enrum eller i gemensamhet

aftjenas, visade sig, att för tillämpning af 1873 års förordning i medeltal

erfordrades 50 dagceller. För närvarande funnes vid fängelset å

Norrmalm 24 disciplinärceller; och torde för detta ändamål och såsom

reservceller böra afses ett antal af 35. Det behöfliga antalet dagceller

kunde således beräknas till 115. För gemensamhetsfångarne hade styrelsen

icke haft skäl att föreslå något annat system än det allt sedan

1870 vid de manliga fängelserna följda eller systemet med nattceller

med arbete under dagen i gemensamhetsrum i mindre afdelningar. Enligt

ofvannämnda bilaga skulle, om förhållandena under åren 1880—1889

lades till grund för beräkningen, erfordras 260 nattceller; men då i

följd af de lindrigare straffbestämmelser, förnämligast för barnamord och

stöld, som genom lagen den 20 juni 1890 angående ändring i vissa delar

af strafflagen trädt i kraft, strafftiderna antagligen komme att icke obetydligt

reduceras, hade styrelsen trott ett antal af 180 nattceller böra

vara tillräckligt; och hade i öfverensstämmelse härmed ritningen blifvit

uppgjord. Den af en omslutningsmur på alla sidor omgifna fängelsebyggnaden

bestode af: två entrébyggnader, genom en portgång skilda

från hvarandra, administrationsbyggnaden eller södra flygeln, nattcellbyggnaden,

omfattande östra och vestra flyglarne, samt dagcellbyggnaden

eller norra flygeln. Dessutom skulle inom omslutningsmuren och i gränsen

intill länsfängelset uppföras ekonomibyggnaden. Fängelsets åbyggnader,

afsedda att uppföras utom omslutningsmuren, utgjordes af eu

boställsbyggnad för direktör, kamrerare, predikant, bevakningsbefälhafvare

och arbetsföreståndare, en boställsbyggnad för gifta konstaplar och

eu sådan byggnad för den qvinliga bevakningspersonalen.

Hvad anginge fängelsernas belysning, ventilation och uppvärmning

hade fångvårdsstyrelsen anfört att, enligt förslagen, så väl centralfängelset

som länsfängelset äfvensom den yttre omgifningen skulle få

elektrisk belysning, hvilkct belysningssätt syntes vara att föredraga

framför hvarje annat, på grund af den trygghet, det skänkte mot eldfara

och åverkan, dess sanitära företräde och dess utomordentliga lätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande. N:o 71,

het att handtera. Härtill komme, att fängelsebyggnadernas inbördes

läge tilläte att förena belysningsmaskinerna i samma maskinhus, beläget

midt emellan dem båda, hvarigenom anläggningskostnaden kunde icke

obetydligt nedbringas, samt att afloppsåuga från belysningsapparaterna

förefunnes i tillräcklig myckenhet för att kunna tjena jemväl till uppvärmning

af centralfängelsets lokaler. Då emellertid den öfverflödiga

afloppsångan från belysningsapparaterna icke räckte till att förse länsfängelset

med dess behof af värme, blefve det nödigt att för detta

fängelse använda ett kalorifer-varmluftssystem i likhet med det, som

funnes infördt i de nya gardeskasernerna i Stockholm och befunnits

billigt, lättskött och icke eldfarligt.

Fångvårdsstyrelsen har vidare, rörande kostnaderna för de ifrågastälda

nya fängelserna, anfört, att då enligt förslagen dessa kostnader

uppginge för centralfängelset till 798,479 kronor 70 öre och för länsfängelset

till 298,597 kronor 40 öre, utgiften för båda de nya fängelsebyggnaderna

alltså skulle utgöra 1,097,077 kronor 10 öre. Till bestridande

åt en del utaf denna utgift förefunnes den tillgång af 597,500 kronor, som

direktionen öfver allmänna barnhusinrättniugen erbjudit sig att betala

tör återbekommande af oinskränkt egande- och dispositionsrätt till den

tomt i qvarteret Barnhuset, som nu af fångvårdsstyrelsen disponerades.

För bedömande deraf, huruvida berörda lösesumma, 597,500 kronor, vore

skälig, hade fångvårdsstyrelsen hänvisat till förut omnämnda, af intendenten

Dahl och professoren Jacobson verkstälda värdering å tomten. Till

de. summor, hvartill vid denna värdering tomtens försäljningsvärde efter

skilda grunder uppskattats, eller respektive 919,710 kronor och 1,161,445

kronor, borde läggas det af värderingsmännen beräknade belopp af cirka

20,000 kronor för de materialier, som efter rifning af fångvården tillhöriga,

pa tomten uppförda byggnader kunde anses brukbara. Den af barnhusdirektionen

bjudna summan utgjorde således i hvarje fall mer än hälften

af det värde, som området vid försäljning ansågs kunna betinga år 1889,

då tomtprisen otvifvelaktigt voro högre än för närvarande; och styrelsen

kunde för sin del ej finna annat, än att lösesumman vore för statsverket

fullt antaglig, helst om i betraktande toges, att statsverket, i fall det nya

centralfängelset skulle uppföras på samma plats, der nuvarande centralfängelset

läge, {inge ensamt för byggnadens uppförande vidkännas en

kostnad, som enligt ofvannämnda beräkning uppginge till cirka 800,000

kronor och till följd af grundens dåliga beskaffenhet antagligen komme

att förhöjas med ytterligare omkring 100,000 kronor. Afräknades nu från

sammanlagda kostnaden för båda fängelsebyggnaderna ifrågavarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71. 13

lösesumma 597,500 kronor, så återstode ...................... Kr. 499,577: 10

såsom det belopp, hvilket på extra stat skulle behöfva

hos Riksdagen äskas.

Då emellertid statsverket för framtiden gjorde en

årlig besparing af dels arrendet för tomten Kr. 2,250: —

och dels de hyresersättningar, som af

fångvårdens förslagsanslag beräknades

utgå:

till predikanten vid centralfängelset.

............................ Kr. 600: —

„ kamrerareu „ d:o „ 900: —

„ 6 konstaplar „ d:o „ 900: —

„ 6 d:o „ läns
fängelset

.............................. „ 900: — „ 3,300: _

eller tillsammans............................................. Kr. 5,550: —

hvilken summa, kapitaliserad efter 4 procent, gjorde

ett kapital af....................................................................... „ 138,750: —

blefve den utgift, som statsverket skulle få i verkligheten

vidkännas för erhållande af de båda nya och

fullt tidsenliga fängelserna ......................................... „ 360,827: 10.

I fråga om tiden för fängelsebyggnadernas påbörjande hade fångvårdsstyrelsen

slutligen uttalat den åsigt, att ur flere synpunkter vore

önskligt, att dermed icke uppskötes längre än nödvändigheten fordrade.

Under den tid, som förflutit sedan år 1886, då frågan om centralfängelsets

ombyggnad först väcktes, hade styrelsen nemligen icke ansett

lämpligt att på det gamla fängelsets vidmagthållande nedlägga

andra kostnader, än som varit af högsta behof påkallade; och då fängelset

redan länge tarfvat genomgripande reparationer, men dessa af nyss

antydda skäl uppskjutits, så vore det tydligt, att fängelset icke under

någon längre tid kunde, utan nedläggande derå af ganska betydliga

kostnader, bibehållas i brukbart skick. För barnhusinrättningen och

Stockholms stad, för hvilken senare det vore angeläget att de af stadens

fullmägtige beslutade trafikleder, som förbunde den så kallade Vasastaden

med Barnhustorget, så fort som möjligt kunde komma till stånd,

vore fängelsebyggnadernas snara bortflyttande jemväl ett ej ringa önskningsmål.

Fångvårdsstyrelsen förestälde sig också, att någon större svårighet

icke skulle möta att med arrendatorn af kronolägenheten Stenbrottet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande ~''N:o 71.

träffa öfverenskommelse om arrendets upphörande före den 14 mars

1894, då hans arrendekontrakt löpte till ända; och så snart en sådan

öfverenskommelse träffats, skulle byggnadsarbetena genast kunna taga

sin början, då ju styrelsen hade till sitt förfogande den summa af

597,500 kronor, som barnhusdirektionen utfäst sig att betala och hvilken,

enligt gjord beräkning, borde vara tillräcklig för utgifterna under de

två första byggnadsåren. Det anslag, som af Riksdagen måste begäras,

skulle alltså icke behöfva utgå förr än från och med tredje året efter

det, då byggnadsarbetena tagit sin början, och skulle fördelas på de

två eller tre derpå följande åren.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade fångvårdsstyrelsen

hemstält, att Kongl. Maj:t, med godkännande af ofvan omförmälda utaf

direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen gjorda erbjudande, måtte

hos Riksdagen göra framställning derom, att Riksdagen för uppförande

af ett centralfängelse för qvinnor samt ett nytt cellfängelse för Stockholms

län, beräknade med tillhörande byggnader att efter afdrag af

det af barnhusinrättningen utfästa bidrag kosta tillsammans 499,577

kronor 10 öre, ville medgifva, att kronolägenheten Stenbrottet måtte

till fångvårdens disposition öfverlåtas efter nuvarande arrendetidens

utgång den 14 mars 1894 eller dessförinnan, derest nuvarande arrendatorn

på vilkor, som af Kongl. Maj:t kunde finnas antagliga, vore hugad

från arrendet afstå.

I anledning af denna fångvårdsstyrelsens framställning hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ^ Stockholms län till Kongl. Maj:t ånyo inkommit

med utlåtande.

Deri hade till en början åberopats, hurusom länsfängelsets förflyttning

utom stadens område måste, på sätt närmare blifvit utveckladt

i ett af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förut i ärendet afgifvet

utlåtande af den 25 maj 1888, vålla allvarsamma olägenheter både för

länsstyrelsen och med afseende å fångforslingen. Det blefve, länsstyrelsen

veterligen, det första fall i riket, då ett länsfängelse komme att förläggas

utom den stad, der länsstyrelsen hade sitt säte, och olägenheten

deraf måste framträda i öppen dag, när man betänkte, vare sig att

länsstyrelsen för närvarande minst en gång i veckan hölle sessioner å

länsfängelset, eller att fångarne behöfde inställas till kansliförhör hos

länsstyrelsen, hvilket äfven nu ofta måste ske, för att icke öfriga

arbeten å landskansliet skulle eftersättas genom besök å länsfängelset,

men än oftare måste förekomma, när efter förflyttningen besöken skulle

blifva än mera tidsödande. Om emellertid af andra skäl länsfängelsets

flyttning icke kunde undvikas, och lämplig plats derför omöjligen stode

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

15

att erhålla inom stadens område, utan måste sökas utom detsamma,

kunde länsstyrelsen ur närbelägenhetens synpunkt icke rigta någon

anmärkning mot den nu föreslagna platsen, såsom åtminstone omedelbart

gränsande intill staden. Vid länsstyrelsens besök på stället hade

dock befunnits, att särskildt länsfängelset vore afsedt, att uppföras i

omedelbart granskap till den för hufvudstadens räkning nyanlagda stationen

vid Stockholm—Värta-banan för lastning af latrin och sopor,

hvarför länsstyrelsen funnit nödigt att från t. f. förste provinsialläkaren

i länet infordra yttrande, huruvida någon olägenhet ur sanitär synpunkt

vore att befara i följd af nämnda granskap. Ehuru enligt det af bemälde

läkare afgifna yttrande några sanitära vådor icke skulle vara förenade

med länsfängelsets förläggande till den föreslagna platsen, torde dock de

i nämnda yttrande erkända olägenheterna af dålig lukt från sopstationen

samt den besvärande mängden af flugor under sommartiden i granskapet

af en dylik station, väl påkalla att länsfängelset förlädes på större

afstånd från nämnda station än af fångvårdsstyrelsen föreslagits. Icke

ens ett längre afstånd af 30 meter, som t. f. förste provinsialläkaren

föreslagit, syntes dervid fullt nöjaktigt, utan skulle i länsstyrelsens tanke

en vida bättre byggnadsplats å lägenheten Stenbrottets vidsträckta område

vinnas för länsfängelset, om det uppfördes å den högre belägna

delen af lägenheten eller ungefär på den plats, der nuvarande arrendatorns

boningshus och ladugård voro belägna. Mot de uppgjorda ritningarne

till länsfängelset och den dermed förbundna entré- eller administrationsbyggnad,

jemväl inrymmande ransakningslokaler, hade länsstyrelsen

intet att erinra, utan syntes den föreslagna inredningen tvärt om vara

särdeles ändamålsenlig. Hvad anginge frågan om kronolägenheten Stenbrottets

upplåtelse för ifrågavarande vigtiga statsbehof, kunde naturligtvis

deremot enligt länsstyrelsens förmenande ingen betänklighet

möta, så vida platsen ansåges för ändamålet lämplig. Då länsstyrelsen

tillsport lägenhetens arrendator, på hvilka vilkor han skulle vilja frånträda

arrendet redan den 14 mars 1892, hade han förklarat sig fordra

50,000 kronor i afträde eller det belopp, hvartill han uppskattade å

lägenheten befintliga byggnader, hvilka samtliga tillhörde honom. Dessa

hus skulle han mot erhållande af förenämnda summa vilja afstå till

kronan. Hans ersättningsanspråk vore enligt länsstyrelsens åsigt oskäligt

högt, men då det ej kunde blifva behöfligt att taga lägenheten i

anspråk för kronans räkning så tidigt som den 14 mars 1892 och då

det efter länsstyrelsens förmenande vore bättre att inleda underhandlingar

med arrendator!! om ett tidigare frånträdande af arrendet, om

sådant erfordrades, först sedan hufvudfrågan blifvit afgjord, hade läns
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

styrelsen ansett något vidare icke böra för närvarande åtgöras för att

bereda krouan tillfälle att tidigare disponera lägenheten. Slutligen och

då, i händelse af länsfängelsets förflyttning utom Stockholm, landssekreteraren

och landskamreraren vore berättigade till ersättning enligt gällande

resereglemente för hvarje gång de infunne sig å länsfängelset, hade

länsstyrelsen hemstält, huruvida icke denna ersättning skäligen borde

utgå af fångvårdsinedel; hvarjemte länsstyrelsen vidblefve sitt förut

gjorda förbehåll derom, att all budskickning emellan länsstyrelsen och

länsfängelset efter dettas förläggande utom staden skulle besörjas af

länsfängelsets vaktbetjening.

T. f. förste provinsialläkaren hade i sitt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

åberopade och insända yttrande antört, att den af Stockholms

stad invid Värtabanan anlagda stationen för lastning af latrin och

sopor vore belägen omkring 90 meter från närmaste sida af det å ritningarne

inlagda nya länsfängelset. De olägenheter, som, enligt hvad erfarenheten

gifvit vid handen, kunde uppstå af granskap till sopstationen, skulle

bestå dels i lukt af karbolsyra, hvarmed de vid stationen använda kärl

försattes, och dels om sommaren af flugsvärmar i besvärande mängd.

Sistnämnda olägenhet torde likväl kunna lemnas å sido, och, hvad anginge

olägenheten af karbolsyrelukten, hvilken i sanitärt hänseende icke medförde

någon fara, torde densamma snart nog upphöra, då kärlen numera

så väl rengjordes, att karbolsyretillsatsen blefve obehöflig. Soplastningen

vore det enda, hvaraf olägenheter kunde befaras. Men anstalter vore

redan påtänkta att så mycket som möjligt förhindra den omgifvande

luftens beröring med illaluktande afskräden, i hvilket fall obehaget deraf

skulle blifva föga känbar!. På dessa och andra anförda skäl har t. f.

förste provinsialläkaren kommit till den slutsats, att inga sanitära vådor

vore förenade med länsfängelsets förläggande till den nu föreslagna platsen

å kronolägenheten Stenbrottet samt att de olägenheter af dålig lukt, som

skulle kunna uppstå af sopstationens granskap, kunde väntas betydligt

förminskade genom förbättrade anordningar derstädes och genom byggnadsplatsens

förläggande 30 meter nordnordvest om den nu föreslagna

platsen samt trädplanteringars anbringande derifrån ned mot jernvägen.

Till följd af Kongl. Maj:ts remiss hade öfverintendentsembetet den

4 sistlidne augusti i ärendet afgifvit utlåtande, deri embetet förklarat

sig icke finna skäl till anmärkning vare sig mot den föreslagna byggnadsplatsen

eller mot de uppgjorda kostnadsförslagen; dock har embetet

erinrat, att något arfvodesbelopp för kontrollant under byggnadstiden

icke funnes i kostnadsförslagen upptaget.

Fångvårdsstyrelsen hade sedermera i skrifvelse till Kongl. Maj:t

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

af den 5 sistlidne oktober tillkännagifvit, att styrelsens biträdande arkitekt

afstyrkt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna flyttning

af länsfängelset från den punkt, detsamma å situationsplanen

innehade, till en plats öster om centralfängelset, men att arkitekten

deremot ansåge, att något hinder icke förefunnes mot det af t. f. förste

provinsialläkaren framstälda förslag angående länsfängelsets flyttning

30 meter mot norr eller närmare till centralfängelset, samt att tvärt

om länsfängelset utan olägenhet torde kunna flyttas ända till 50 meter

norr om sitt nu föreslagna läge, om nemligen äfven maskinhuset flyttades

10 meter norrut och länsfängelsets fånggårdar förlädes söder om

detsamma i likhet med hvad en åt arkitekten uppgjord, vid fångvårdsstyrelsens

skrifvelse fogad situationsplan utvisade. Genom denna, af

arkitekten förordade ändring skulle ock, enligt hans åsigt, vinnas full

säkerhet mot obehag från sopstationen, helst densamma kunde skiljas

från fängelsets omgifning äfven genom trädplanteringar.

I omförmälda skrifvelse af den 5 oktober 1891 hade fångvårdsstyrelsen

vidare anfört, att med hänsyn till innehållet i t. f. förste provinsialläkarens

yttrande och derest, såsom styrelsens biträdande arkitekt

nu föreslagit, länsfängelset förlädes 50 meter längre norrut än som förut

blifvit ifrågastäldt, de af länsstyrelsen uttalade farhågor för olägenheter

från sopstationen borde vara undanröjda. Hvad länsstyrelsen andragit

rörande vidtagande af åtgärder för att bereda kronan tillfälle att tidigare

än den 14 mars 1894 disponera lägenheten Stenbrottet föranledde ingen

anmärkning af fångvårdsstyrelsen. Beträffande länsstyrelsens hemställan,

att landssekreteraren och landskamreraren tillkommande reseersättning

måtte få utgå af fångvårdsmedlen samt att all budskickning mellan länsstyrelsen

och länsfängelset måtte besörjas af länsfängelsets vaktbetjente,

hade fångvårdsstyrelsen åberopat hvad redan blifvit af styrelsen anfördt

i dess underdåniga utlåtande af den 3 december 1888. Styrelsens biträdande

arkitekt hade anfört, att det naturligtvis ålåge honom i egenskap

af styrelsens arkitekt att kontrollera arbetets utförande, men att,

då ritningarnes utarbetande, entreprenadernas uppgörande och de många

öfriga arbeten, som blefve en följd af ett så stort byggnadsföretag,

jemte de expeditionsgöromål, som ålåge honom i nyssnämnda egenskap,

toge i anspråk en stor del af hans tid, samt ett dylikt arbete fordrade

en ständig och oaflåtlig tillsyn på byggnadsplatsen, arkitekten ansåge

byggnadssumman böra höjas med 10,000 kronor, hvilken summa borde

vara för ändamålet tillräcklig under förutsättning, att arbetet koramo

att fortgå under en tid af 4 å 5 år. Jemväl fångvårdsstyrelsen funne

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 47 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

sig böra tillstyrka byggnadssummans höjning med 10,000 kronor, då

vid uppförandet af så dyrbara byggnader som de nu ifrågasatta, hvilka,

beräknade att kosta cirka 1,100,000 kronor, måste uppföras på entreprenad,

nödig försigtighet bjöde, att arbetenas utförande under hela

byggnadstiden ständigt öfvervakades af en utaf styrelsen anstäld kontrollant,

och ett årligt arfvode af omkring 2,000 kronor icke för en

dertill qvalificerad person torde kunna anses för högt.

Enligt hvad slutligen i samma statsrådsprotokoll meddelas hade

direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen i underdånig skrifvelse

den 2 april 1891 — med åberopande deraf, att direktionen uti särskilda

skrifvelser till fångvårdsstyrelsen, under förutsättning af Kong!.

Maj:ts bifall, utfäst sig att, för återförvärfvande af oinskränkt egandeoch

dispositionsrätt till tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset, antingen

till fångvårdsstyrelsen utbetala 597,500 kronor att tillhandahållas styrelsen

i den mån arbetet med uppförandet af de båda nya fängelserna

toge sin början och fortskrede, eller ock, derest någon tomt, som kunde

finnas lämplig för bebyggande med dessa fängelser, kunde af direktionen

förvärfvas, öfverlåta densamma å fångvårdsstyrelsen och derjemte

till styrelsen i nyss angifven ordning betala skilnaden emellan

nämnda belopp 597,500 kronor och köpeskillingen för byggnadsplatsen

— anfört, att, ehuru den uppoffring, hvartill direktionen, för ernående

af oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ifrågavarande tomt i

qvarteret Barnhuset, velat tillförbinda barnhusinrättningen, visserligen

vore betydande, barnhusinrättningen likväl derigenom borde kunna tillskyndas

någon, om än ej så synnerligen stor, ekonomisk fördel och

derjemte bidroge till förverkligandet af ett allmännyttigt ändamål, till

följd hvaraf direktionen icke tvekat att för sin del göra den här ofvan

omförmälda utfästelsen; och hade direktionen hemstält, att Kongl. Maj:t

måtte godkänna samma utfästelse och dervid tillika bestämma den tid,

inom hvilken det skulle åligga fångvårdsstyrelsen att hafva till direktionen

afträdt tomten.

Jemväl i anledning häraf hade öfverintendentsembetet afgifvit utlåtande,

deri embetet uppå anförda grunder tillstyrkt bifall till den

gjorda framställningen om godkännande af direktionens öfver barnhusinrättningen

ofvan omförmälda utfästelse; hvarförutom öfverintendentsembetet,

beträffande tiden, inom hvilken det borde åligga fångvårdsstyrelsen

att hafva afträdt ifrågavarande tomt till direktionen, yttrat,

att tidpunkten härför syntes vara närmast beroende af tiden för uppförandet

af de tillämnade nya fängelsebyggnaderna.

Genom den utredning, som i ärendet förekommit angående cen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

19

träl fängelsets å Norrmalm bristfälliga och otidsenliga skick, synes, enligt

hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet

anfört, befogenheten af fångvårdsstyrelsens framställning om nybyggnad

af samma fängelse vara till fullo ådagalagd; likasom departementschefen

ansåge giltiga skäl vara förebragta för bifall till hvad fångvårdsstyrelsen

föreslagit derom, att jemväl nytt cellfängelse för Stockholms

län skall uppbyggas, att de båda nya fängelserna skulle uppföras å

kronolägenheten Stenbrottet, samt att tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset,

hvarå nuvarande centralfängelset och länsfängelset vore belägna, måtte,

under förutsättning, att fängelserna blefve till Stenbrottet förlagda och

tomten således ej vidare erfordrades för fångvårdens behof, till allmänna

barnhusinrättningen öfverlåtas emot den af inrättningens direktion

bjudna ersättning af 597,500 kronor. Enär, med hänsyn till den af

sakkunnige gjorda beräkning i fråga om kostnaden för de nya fängelsebyggnaderna,

denna kostnad skulle uppgå till omkring 1,107,000 kronor,

deri inbegripna 10,000 kronor såsom arfvode till kontrollant öfver

byggnadsarbetet, blefve det, i händelse förslaget om byggnadernas

uppförande godkännes, nödigt, att till gäldande af den del utåt kostnaden,

som icke kunde bestridas med ofvannämnda 597,500 kronor,

äska anslag hos Riksdagen. Då emellertid lägenheten Stenbrottet vore

utarrenderad till den 14 mars 1894 och visshet för närvarande saknades,

om aftal kunde på antagliga vilkor med arrendatorn träffas angående

arrendets upphörande före sagde dag, borde yttrande af Riksdagen

inliemtas allenast derom, huruvida Riksdagen vill medgifva lägenheten

Stenbrottets användande för ifrågavarande ändamål från den 14

mars 1894 eller tidigare, derest sådant aftal, hvarom nyss blifvit

nämndt, kunde komma till stånd, äfvensom antaga direktionens öfver

barnhusinrättningen anbud att för vinnande af oinskränkt egande- och

dispositionsrätt till tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset betala 597,500

kronor och gifva sitt samtycke dertill, att denna summa måtte, så

långt den förslår, användas till de nya fängelsernas uppförande. I

afbidan på Riksdagens svar härå borde anstå så väl med frågan om

förenämnda anslag samt yttrande angående tidpunkten för tomtens afträdande

till barnhusinrättningen, som ock med pröfningen deraf, hvilka

åtgärder möjligen kunna blifva erforderliga i anledning af hvad Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län anfört rörande vissa olägenheter,

som, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, skulle föranledas

af länsfängelsets förläggande utom Stockholms stads område.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

Af hvad i ärendet förekommit framgår otvetydigt, att centralfängelset

å Norrmalm befinner sig i så bristfälligt och otidsenligt skick,

att en förändring i dervarande förhållanden är af oafvisligt behof påkallad;

och likaledes anser utskottet ådagalagdt, att det ur ekonomisk

synpunkt skulle för det allmänna vara fördelaktigt, om en sådan

förändring i afseende å de på ifrågavarande tomt inom qvarteret Barnhuset

förlagda fångvårdsanstalter kunde åvägabringas, att den staten

tillkommande rätt till denna välbelägna och dyrbara tomt kunde till

skäligt pris föryttras. Hvad Kongl. Maj:t till dessa ändamåls vinnande

i förevarande proposition föreslagit, har utskottet emellertid icke ansett

sig kunna biträda.

Hvad först den ekonomiska sidan af dessa frågor beträffar, har

den ersättning, som erbjudits för ifrågavarande tomts öfverlåtande till

Allmänna Barnhusinrättningen, förefallit utskottet, med hänsyn till hvad

under senaste tiotal af år inom hufvudstaden betingats för jemförliga

tomter, väl lågt; och i afseende å de kostnader, som skulle drabba

statsverket för de å tomten uppförda fängelsernas förflyttning till annan

plats, har utskottet ansett sig böra framhålla, att önskligt varit, att

frågan i sin helhet nu blifvit Riksdagen förelagd, så att ej Riksdagen

nödgats genom beslut, hvars utförande oafvisligen påkallar beviljande

af ett betydligt statsanslag, derom dock för närvarande förslag ej föreligger,

nästan afgörande inverka på kommande Riksdags behandling

af sjelfva anslagsfrågau.

Beträffande dessa fångvårdsanstalters förflyttande till kronolägenheten

Stenbrottet, har utskottet särskildt funnit olämpligt, att Stockholms

länsfängelse skulle komma att förläggas utom hufvudstaden på

ej obetydligt afstånd från länsstyrelsens embetslokaler. De olägenheter

länsstyrelsen i detta hänseende, såsom ofvan meddelats, framhållit,

synas utskottet vara af den afsevärda betydelse, att häri torde ligga

fullgiltig! skäl för afstyrkande af den ifrågasatta förflyttningen hvad

länsfängelset beträffar, helst förhållandena icke torde med nödvändighet

påkalla, att detta fängelse uppföres i omedelbar närhet intill öfriga

nu föreslagna fångvårdsbyggnader.

Hvad i öfrigt angår berörda lägenhets användande för ifrågavarande

behof, lärer böra beaktas, att densamma, såsom belägen alldeles

invid hufvudstadens gräus, inom en ej aflägsen framtid under

stadens fortgående utvidgning möjligen torde komma att så stiga i

värde, att den befinnes allt för dyrbar för förevarande ändamål; och

har utskottet särskildt föranledts till erinran i detta hänseende af den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

21

omständighet att, enligt hvad de bland handlingarna i ärendet befintliga

plankartor utvisa, de ifrågasatta byggnaderna skulle komma att

uppföras på skilda delar af det ej obetydliga området, hvilket följaktligen

nästan i sin helhet skulle komma att för all framtid tagas i anspråk

för fångvården.

Vid behandling af detta ärende, i hvad det afser uppförandet af

ett centralfängelse för qvinnor, har utskottet jemväl tagit i öfvervägande

nästlidet års statsrevisorers framställning med anledning af deras besök

å qvinnofängelserna i Norrköping och Göteborg. Jemte det revisorerne

förmält, att förstnämnda fängelse befans vara i tillfredsställande

skick, hafva revisorerne hvad särskildt beträffade centralfängelset i

Göteborg, hvilket fängelse vore afsedt för sådana fångar af qvinkön

från rikets tolf sydligaste län, hvilka enligt 14 kap. 22, 23 och 25 §§

i strafflagen vore dömda till straffarbete på viss tid öfver två år, förklarat,

att de funnit detsamma synnerligen väl fylla sitt ändamål. Och

hade revisorerne ansett önskligt, att den välbetänkta anordning, hvarigenom

omförmälda slags förbryterskor förvarades skilda från andra fångar,

kunde i om möjligt än vidsträcktare mån genomföras.

I häröfver afgifvet utlåtande har fångvårdsstyrelsen, jemte förmälan

att af de till straffarbete för lifstiden eller på viss tid öfver två

år dömda qvinnor de, som vore dömda för förfalskning, mened, mordbrand

samt stöld och rån, förvarades vid centralfängelset i Norrköping,

och att de, som från rikets tolf sydligaste län dömdes enligt kap.

14 §§ 22 och 23 strafflagen, intoges vid centralfängelset i Göteborg

och alla öfriga underginge straffet vid centralfängelset å Norrmalm,

framhållit, att styrelsen gjort hvad som kunnat göras att till det minsta

möjliga inskränka de skadliga inflytelser, som gemensamhetsfängelserna

utöfvade helst der, som vid qvinnofängelserna äunu vore förhållandet,

fångarne under natten i gemensamma sofrum förvarades.

Vid bifall till Kongl. Maj:ts förevarande proposition synes emellertid

den af revisorerne uttalade åsigt om lämpligheten af att olika kategorier

af qvinnofångar förvaras skilda från hvarandra, icke blifva så

fullständigt tillämpad som revisorerne åsyftat, åtminstone så till vida

som de efter fullbordandet af det föreslagna nya centralfängelset icke

skulle komma att, såsom nu i regeln eger rum, försändas till särskilda

fångvårdsaustalter; och bland dessa synes den i Göteborg så väl fylla

sitt ändamål, att betänkligheter med skäl torde kunna förefinnas mot

dess indragning eller användande på annat sätt än hittills.

De erinringar utskottet ansett sig i omförmälda hänseende böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

framställa mot Kongl. Maj:ts föreliggande förslag, äro visserligen enligt

utskottets uppfattning af afsevärd betydelse för frågans bedömande;

men såsom afgörande anledning till att utskottet icke funnit sig kunna

biträda samma förslag, har utskottet ansett den omständighet vara, att

tillfyllestgörande utredning icke synes hafva blifvit förebragt angående

behofvet af det föreslagna nya centralfängelset för qvinnor. I ett vid

remissen af den kongl. propositionen afgifvet, till utskottet öfverlemnadt

anförande har herr P. A. H. Cavalli inom Första Kammaren framstält

åtskilliga erinringar i berörda hänseende; och utan att tilltro sig kunna

bedöma de i samma anförande framlagda sifferuppgifternas inflytande

på frågan eller i öfrigt vilja biträda alla de i anförandet uttalade åsigter,

anser utskottet, att detta ärende äfven bör betraktas från den af herr

Cavalli framhållna synpunkt, hvadan utskottet tillåter sig hänvisa till

detta i kammarens protokoll för den 26 januari innevarande år intagna

yttrande. För utskottet synes det emellertid uppenbart, att då inom

lagstiftningens område under senaste tider beslutats förmildringar i

straffen för upprepade tjufnadsbrott och för barnamord jemte likartade

förbrytelser, till hvilka slags brott de till straffarbete dömda qvinnor

väl hufvudsakligen gjort sig skyldiga, de verkningar, berörda straffnedsättningar

komma att medföra i afseende å antalet till straffarbete

på längre tid dömda qvinnor, böra afvaktas före uppförandet för sådana

brottslingar af ett centralfängelse af den omfattning som det nu föreslagna.

Härtill kommer, att innevarande Riksdag på förslag af Kongl.

Maj:t antagit ny lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande

i enrum, enligt hvilken lag ända till fyra års ådömdt straffarbete

skall komma att verkställas i cell och sålunda kunna aftjenas

i länsfängelserna, i hvilka, enligt hvad fångvårdsstyrelsen i sitt till

Kongl. Maj:t den 24 april 1889 afgifna utlåtande i detta ämne upplyst,

erforderligt cellutrymme förefinnes för det ökade antal cellfångar, som berörda

lag kommer att föranleda. Uppenbart är, att härigenom behofvet

af utrymme i centralfängelserna kommer att ytterligare minskas, hvadan

utskottet jemväl af denna anledning funnit sig för närvarande och

innan verkningen af berörda lag, hvad beträffar behöfligt utrymme i

centralfängelserna, blifvit utrönt, ej kunna förorda bifall till Kongl.

Maj:ts ifrågavarande förslag.

Såsom ofvan är nämndt, befinner-sig centralfängelset å Norrmalm

och särskilt den der förlagda arbetsanstalten för försvarslösa i det

skick, att en förändring af densamma bör eg a rum ; men utskottet föreställer

sig, att, oafsedt frågan om fängelsernas framtida förflyttning,

genom en ändamålsenlig anordning af redan befintliga lokaler en för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

28

bättring i dervarande förhållanden borde kunna tills vidare åstadkommas,

hvilken förbättring i allt fall är af den trängande nödvändighet,

att den ej torde böra åsidosättas i afvaktan på en ny fångvårdsanstalt,

hvilken enligt Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke skulle

komma att för ändamålet upplåtas förr än omkring fem år härefter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

; ■ I- r--! ) i o;!:£i:7 .''in !f>/fori •''<! MO ;-rr.:; !iV : i

objffrnvviÄa k">1 ^ timui! feDoiläRt u>d .furU-iiim ■is^iim!!'' na -.vistm>iA

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke

; ./i ''II;''ib.. må af Riksdagen bifallas.

.gaiatui obnrmvegihli

Stockholm den 5 maj 1892.h'':''.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

■H,.\ ,’A .0 -noll

iiUB./io biv JöJioila-tn inom liiaviiin

! ,, , , - r ..;i, -i , . . r .j .i

3r)o■ i ) 7»;:i t/Ui;A* ^‘nHni.A’,.1

ljuf tf»

. • _____u- j i ...

‘•''V''”'' !

j\. ov sot:

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre och V. N. Ekenman mot vissa delar

af motiveringen;

af herrar H. P. P. Tamm, F. Boström, P. Ersson, O. Jonsson och

I. Lyttkens, hvilka ansett att utskottets motivering bort hafva följande

lydelse:

»Af hvad i ärendet förekommit —--— kunna biträda. Då

inom lagstiftningens område under senaste tider beslutats förmildringar

i straffen för upprepade tjufnadsbrott och för barnamord jemte likartade

förbrytelser, till hvilka slags brott de till straffarbete dömda qvinnor

väl hufvudsakligen gjort sig skyldiga, synas de verkningar, berörda

straffnedsättningar komma att medföra i afseende å antalet till straff
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

arbete på längre tid dömda qvinnor, böra afvaktas före uppförandet för

sådana brottslingar af ett centralfängelse af den omfattning som det nu

föreslagna. Och då härtill kommer, att innevarande Riksdag på förslag

af Kongl. Maj:t antagit ny lag angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum, enligt hvilken lag ända till fyra års ådömdt

straffarbete skall komma att verkställas i cell och sålunda kunna aftjenas

i länsfängelser, hvarigenom behofvet af utrymme i centralfängelserna

kommer att ytterligare minskas, har utskottet funnit sig för närvarande

och innan verkningen af berörda lag, hvad beträffar behöfligt utrymme

i centralfängelserna, blifvit utrönt, ej kunna förorda bifall till Kongl.

Maj:ts ifrågavarande förslag.

På grund af----bifallas.»

Herr C. E. Casparsson har begärt få antecknadt, att han icke

närvarit inom utskottet vid ofvannämnda ärendes handläggning.

Likaledes skulle här antecknas, att herr grefve E. C. A. Piper

icke deltagit i förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för uppförande ders s. 11 i texten