Sök i Ratio Lex

Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket.

1893-02-24 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1893:3, Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2 med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

A.nk. till Riksd. kansli den 27 febr. 1893, kl. 6 e. m.

Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition n:o 2

med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

Sedan Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1891 anhållit, att

Kongl. Maj:t, vid framläggande af nådig proposition angående den

tullsats å socker, hvartill senast tillsatta tullkomités betänkande antogs

gifva anledning, jemväl täcktes taga under ompröfning, huruvida någon

ändring i den då utgående hvitbetssockeraccisen såväl i fråga om dess

belopp som i afseende å sjelfva beskattningssystemet lämpligen kunde

eg a rum och derom i sådant fall hos Riksdagen göra framställning,

så har nu Kongl. Maj:t uti en till bevillningsutskottet hänvisad proposition

n:o 2, under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden

för den 16 sistlidne december, föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen

bilagdt förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t vid

föredragning den 6 augusti 1891 af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse

funnit godt tillsätta en komité med uppdrag, bland annat, att taga

under ompröfning, huruvida anledning förefunnes till förändring vare

sig af beloppet utaf hvitbetssockertillverkningsafgiften eller af det nu

varande systemet för beskattning af nämnda tillverkning, samt att afgifva

de förslag, som af en sådan pröfning kunde anses påkallade. Till

Bih. till Riksd. Frot. 1893. 5 Smil. 1 Afd. 3 Iläft. (N:o 3 ). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

åtlydnad af denna befallning både komitén, som jemlikt nådigt bemyndigande

vid fullgörande af sitt uppdrag tillkallat sakkunniga personer

inom sockerindustrien, den 7 april nästlidet år afgifvit förslag till,

bland annat, förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

Detta komiténs förslag, öfver hvilket Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus och Gotlands län afgifvit infordrade underdåniga

utlåtanden, har legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande förslag.

För de få skiljaktigheter, som förefinnas mellan komiténs och Kongl.

Maj:ts förslag, redogöres i det af statsrådet och chefen för finansdepartementet

till omförmälda statsrådsprotokoll afgifna, här nedan i betänkandet

intagna anförande.

Vid behandlingen af ifrågavarande ärende har utskottet ansett

nödigt att för öfverläggning med afseende på art. IV, om ansvar för

öfverträdelse af förordningens föreskrifter, sammanträda med lagutskottet;

och lärer det sålunda sammansatta utskottet, jemlikt § 47 riksdagsordningen,

öfver denna del af förslaget afgifva särskildt utlåtande, hvilket

bevillningsutskottet får

l:o) för Riksdagen anmäla.

I det ämne, som genom ofvanomförmälda proposition förelagts

Riksdagen till behandling, har statsrådet och chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning i statsrådet ofvanberörda den 16 sistlidne

december, efter att hafva lemnat en utförlig redogörelse öfver ej

mindre förutvarande och nu gällande lagstiftning om beskattningen rörande

den svenska hvitbetssockertillverkningen, än äfven det väsentliga

innehållet af ofvannämnda komitéförslag äfvensom de i ämnet hörda

myndigheters utlåtanden — till hvilken redogörelse utskottet härmed

anhåller få hänvisa — vidare yttrat följande:

»Så länge staten utkräfver tull af utifrån infördt socker, är den

accis, som pålägges det inom landet tillverkade sockret — förutsatt

naturligtvis, att denna accis är lägre än tullen — visserligen till formen

en beskattning å den inhemska sockertillverkningen, men till sin egentliga

innebörd endast en reduktion af det tullskydd, som åtnjutes af

nämnda tillverkning. Hvad sjelfva skattesatserna beträffar, åtnjuter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

sålunda för närvarande betsockertillverkningen ett skydd af 11,75 öre

per kilogram socker, beroende derpå att accisen är satt till hälften af

den till 23,5 öre uppgående råsockertullen, hvilket skydd likväl på

grund af den för tillverkaren gynsamma utbytesberäkningen faktiskt

ökas med omkring 50 procent. Höjes accisen, minskas i motsvarande

mån detta skydd. Borttages accisen och sockertullen samtidigt afskaffas,

bortfaller skyddet och samtliga betsockerfabriker skulle på

industriens nuvarande ståndpunkt otvifvelaktigt gå under. Det är af

vigt att behålla i minnet, att frågan om hvitbetssockerafgiftens reglerande

icke, mer än till formen, afser hvitbetssockerindustriens beskattande,

utan bestämmandet af det skydd, som staten må anse sig kunna

medgifva densamma. Ett uttryck sådant som det, att staten icke bör

genom beskattning förqväfva betsockerindustrien, är derföre oegentligt.

Den tanke, som ligger till grund derföre, uttryckes rigtigare sålunda,

att det skydd, som beredes betsockerindustrien, icke bör sättas lägre,

än att sagda industri kan bestå i täflan med sockerimporten från utlandet.

Det skydd, som staten lemnar betsockertillverkningen derigenom,

att accisen sättes lägre än tullen, är å ena sidan för staten mycket dyrt

genom den nedgång i inkomsten af sockertullen, som deraf vållas, men

medför å andra sidan för konsumenterna ingen stegring i sockerpriset,

å hvilket, så länge accisen är väsentligt lägre än tullen och en betydande

import af utländskt socker ännu eger rum, nämnda accis uppenbarligen

icke utöfvar något inflytande. Då staten ansett sockret utgöra

ett lämpligt beskattningsföremål och i beloppet af råsockertullen uttryckt

måttet af den beskattning, som ansetts böra läggas å sockerkonsumtionen,

kommer beloppet af hvitbetssockeraccisen att framgå såsom

resultatet af ett afvägande mellan de fördelar, betsockerindustrien bereder

landet, och de uppoffringar, statskassan får vidkännas genom det

lägre skattebeloppet för det inhemska sockret.

Att uppoffringarne äro betydliga, är förut nämndt. Komitén har

beräknat, att statens af denna grund minskade inkomst under tillverkningsåret

1891—92 uppgått till omkring 3,590,515 kronor. Men å

andra sidan är, såsom förut blifvit anfördt, otvifvelaktigt, att betsockerindustrien

för landet medför så betydande fördelar, att dessas vinnande

är värdt icke ringa uppoffringar från det allmännas sida. För dessa

uppoffringar måste emellertid uppenbarligen Bättas en rimlig gräns.

Tvifvel kan på grund af de af komitén lemnade utredningar icke råda

derom, att denna gräns redan nu är öfverskriden och, om förhållandena

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

lemnas orubbade och nya sockerfabriker alltjemt uppstå, i en snar

framtid kommer att blifva det i en ännu långt betänkligare grad.

Det kan derför icke råda mer än en mening derom, att åtgärd

bör vidtagas till motvägande i någon mån af den nedgång i statens

inkomst af sockertullen, som beror af den inhemska betsockerindustriens

alltjemnt fortgående utveckling. I hvilken rigtning denna åtgärd bör

gå, synes ej heller vara tvifvel underkastadt. Komitén synes mig hafva

på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt, att, så länge den svenska betsockerindustrien

ännu icke arbetar för export, anledning icke finnes att

frångå det nuvarande, efter betornas vigt lämpade beskattningssättet,

hvilket visat sig synnerligen egnadt att befordra betsockerindustrien.

Äfvenså anser jag, lika med komitén, att, innan fråga uppstår om ytterligare

höjning af accisens proportion till råsockertullen, den erforderliga

höjningen i beskattningen å den ifrågavarande industrien bör beredas

derigenom, att den i lagen antagna utbytesberäkningen bringas till

närmare öfverensstämmelse med det utbyte, som verkligen erhålles.

Det lagbestämda utbytet, som för närvarande är 6,2 5 procent,

skulle enligt komiténs förslag höjas den 1 september 1893 till 7,5

procent, den 1 september 1895 till 8,25 procent och den 1 september

1897 till 9 procent.

År 1891, då sex hvitbetssockerfabriker voro i verksamhet under

våren och åtta under hösten, afverkades 272,410 ton råa betor. Sedan

dess hafva ytterligare två fabriker blifvit färdiga, och man kan derför

antaga, att betafverkningen år 1893 skall uppgå till 300,000 ton.

Å denna qvantitet utgör skatten, bestämd till halfva beloppet af

råsockertullen och beräknad enligt § 1 i författningsförslaget,

med 6,2 5 procent beräknadt utbyte................................ kronor 2,202,000

» V „ „ » „ 2,643,000

u 8,25 ,, „ ,, ,, 2,907,000

» 9 » „ „ „ 3,171,000.

Af 300,000 ton betor erhållas efter 9,5 procents utbytesberäkning

28,500 ton socker, för hvilket, om det införts från utlandet, skulle i

tull efter 23,5 öre per kilogram hafva erlagts ett belopp af 6,697,500

kronor. Statens minskade inkomst blir sålunda:

vid en utbytesberäkning af 6,2 5 procent .................. kronor 4,495,500

ii ii ii n 7,5 ,, ,, 4,054,500

v „ „ „ 8,25 „ „ 3,790,500

n ii ii ii 9 )5 ii 3,526,500.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 5

På grund af förut anförda förhållande, att det utifrån införda

sockret, enligt hvad som uppgifves, i allmänhet är af något högre renhetsgrad

än det inhemska betsockret, torde dessa siffror likväl måhända

böra något nedsättas.

Om ock hänsynen till de redan förefintliga fabrikerna bjuder att

icke låta beskattningen ökas i större mån eller hastigare, än komitén

föreslagit, kan jag, å andra sidan, med afseende på de betydande uppoffringar,

staten äfven med de föreslagna förhöjda utbytesberäkningarna

skulle ikläda sig, icke förorda, att afseende fästes vid Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus län framställning om öfvergångsperiodens

förlängning med två år, så att den normala utbytesberäkningen

skulle inträda först år 1899. Visserligen komme den förhöjda

beskattningen att verka i någon mån hämmande på betsockerindustriens

utveckling, men man bör icke förbise, att, då sagda industris

hela tillvaro för närvarande är beroende på den ursprungligen

enbart såsom finanstull tillkomna tullen å råsocker, staten bör vara icke

blott berättigad, utan äfven förpligtad tillse, att icke till fördel endast

för denna industri statens inkomster må i allt för hög grad förminskas.

I annat fall kan det varda nödigt att anlita nya skattekällor

för att täcka den förlust, som uppkommer genom det hvitbetssockerindustrien

lemnade skyddet. Äfven med den förhöjda beskattningen

finnes ingen hira, att betsockerindustriens bestånd skall äfventyras.

Tvärtom kan det, på sätt komitén utvecklat, med säkerhet antagas,

att, efter det någon inskränkning i betodlingen inträda de fördelar,

betodlingeu medför för landtbrukaren, snart komma att verka en ytterligare

utveckling af betodlingen och uppkomsten af nya fabriker.

Jag förordar derför i underdånighet bifall till komiténs förslag

i denna del.

Hvad åter angår den af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

och hushållningssällskapet i Gotlands län gjorda framställning, att den

i § 2 mom. 2 af författningsförslaget för ny fabrik, belägen på mer

än 40 kilometers afstånd från annan fabrik, stadgade öfvergångstid af

sex år, innan den normala utbytesberäkningen skulle inträda, måtte

utsträckas med två år, sålunda att sockerutbytet af 100 kilogram betor

beräknades under de fyra första tillverkningsåren till 5 och under do

fyra följande till 7 kilogram, förefinnas, enligt min mening, mot bifall

härtill icke de betänkligheter, som tala mot en utsträckning af den

allmänna öfvergångstiden, sådan den af länsstyrelsen i Malmöhus län

föreslagits. Vederbörande gotländska myndigheter hafva såsom sin

åsigt framhållit, att utan den af dem begärda utsträckningen af öfver
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

gångstiden någon betsockerfabrik på Gotland icke skulle komma till

stånd, en åsigt, hvilken jemväl vinner stöd af hvad samma myndigheter

anfört och i öfrigt är kändt om den jemförelsevis ringa grad af utveckling,

jordbruket å Gotland hittills uppnått. Att öns jordbruk skulle

kraftigt främjas i sin utveckling, derest eu eller flere betsockerfabriker

derstädes komme att anläggas, kan efter den erfarenhet, som å andra

håll vunnits om betodlingens förmåga att höja jordbruket, icke betviflas,

och häri ligger ett talande skäl för medgifvande af den skattelindring,

utan hvilken betsockerindustrien sannolikt icke kan vinna insteg. Någon

mera afsevärd förlust för staten torde icke vara att befara, då väl

näppeligen på den ståndpunkt, hvarpå det gotländska jordbruket ännu

befinner sig, sockertillverkningen vid en å Gotland nyanlagd betsockerfabrik

under de första åren kan varda synnerligen betydande.

Det kan visserligen anmärkas, att den föreslagna utsträckningen

af öfvergångstiden skulle tillgodokomma ej blott Gotland, utan äfven

andra landsdelar, der nya fabriker komme att anläggas på mer än 40

kilometers afstånd från förut befintliga. Då emellertid enligt ordalydelsen

af § 2 mom. 2 i författningsförsiaget den lägre utbytesberäkningen

endast skulle få åtnjutas, der Eders Kong!. Maj:t så pröfvade skäligt,

kommer på pröfning af de i hvarje särskildt fall föreliggande omständigheterna

att bero, huruvida tillräckliga skäl förefinnas för medgifvande

af skattelindringen, vid hvilket. förhållande de betänkligheter,

som eljest kunde förefinnas mot ett allmänt medgifvande af denna lindring,

torde bortfalla.

Jag tvekar derför icke att förorda, att § 2 mom. 2 i författningsförsiaget

må ändras i öfverensstämmelse med hvad länsstyrelsen

och hushållningssällskapet i Gotlands län föreslagit. Då skatten för

ny fabrik sålunda komme att under de fyra första åren utgå efter ett

beräknadt utbyte af 5 kilogram med 11,75 öres skatt per kilogram,

eller med 5 kronor 87 öre per ton betor, blefve skattebeloppet detsamma,

som erlades under tiden från och med den 1 september 1879

till den 1 september 1891, under hvilken tid skatten, vid ett beräknadt

utbyte af 6,2 5 kilogram, utgick med 9,4 öre per kilogram.

Vid de i författningsförsiaget innefattade bestämmelser har jag,

några smärre redaktionsändringar oafsedd i öfrigt endast i ett afseende

någon erinran att göra.

I § 16 af nämnda förslag stadgas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med bestämmelserna i § 17 af nu gällande förordning, att å söneller

helgdag mellan klockan sex om morgonen och klockan sex om

aftonen uppvägning af betor eller deras utverkning å rif- eller skär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 7

maskiner icke må ega rum; hvarefter tillägges den nya bestämmelse,

att, om uppvägningen af betor för den tid, tillståndsbeviset gäller, kan

fullständigt afslutas på sådan dag före klockan sex om aftonen, uppvägningen

till dess må fortgå. Med den sålunda föreslagna rättigheten

för tillverkaren att arbeta på sön- eller helgdag, i den händelse att

betafverkningen för kampanjen dermed skulle kunna afslutas, afses,

enligt hvad komiterade i motiven anföra, att bespara honom kostnaden

och besväret att först på söndagsmorgonen afbryta arbetet och så tolf

timmar derefter åter sätta fabriken i gång för en afverkning, som

kunde hafva varit afslutad på ett par timmar, om afbrottet ej behöft

göras. Som detta fall ej kunde inträffa mera än en gång i kampanjen

för hvarje fabrik, funnes, enligt komiterades mening, ingen fara för

missbruk, hvilket deremot skulle kunna fruktas, om, såsom det blifvit

ifrågasatt, dylik rättighet skulle medgifvas äfven för andra fall.

Utan att förneka, att någon olägenhet kan vållas tillverkaren

genom nödvändigheten att för infallande sön- eller helgdag nödgas afbryta

en i det närmaste slutad afverkning, synes mig likväl denna

olägenhet icke vara af den vigt eller den allmännare betydelse, att för

detta fall undantag bor medgifvas från det i allmän lag, 7 kap. 3 §

strafflagen, innefattade förbud för söndagsarbete, och jag hemställer

derför, att § 16 må erhålla hufvudsakligen enahanda lydelse med § 17

i nu gällande förordning, äfvensom att i stället för den hithörande

straffbestämmelsen i § 25 af författningsförslaget må upptagas den motsvarande

i § 27 af gällande förordning.

Förut är anfördt, att betafverkningen redan år 1893 kan antagas

komma att uppgå till 300,000 ton. Under förutsättning att den till

7,5 procent förhöjda utbytesberäkningen träder i kraft hösten samma

år, skulle, enligt hvad chefen för finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå i memorial af den 12 innevarande månad anför, derest

vårafverkningen beräknas till omkring 100,000 ton och höstafverkningen

till omkring 200,000 ton, hvitbetssockertillverkningsskatten för samma

år komma att uppgå till omkring 2,500,000 kronor eller 700,000 kronor

mer än det belopp, hvartill berörda afgift i riksstaten för året beräknats.

Den föreslagna skatteförhöjningen torde, enligt hvad byråchefen

vidare anför, icke komma att medföra någon så afsevärd nedgång i

betafverkningen, att denna icke skulle fortfarande uppnå förut omförmälda,

jemförelsevis lågt beräknade belopp af 30,000 ton per fabrik,

hvilken afverkning de äldre fabrikerna redan betydligt öfverskridit.

Deremot är det sannolikt, att skatteförhöjningen kommer att i någon

män fördröja uppkomsten af nya fabriker. Man torde sålunda kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

antaga, att betafverkningen år 1894 kommer att uppgå till enahanda

qvantitet, som beräknats för år 1893, och skulle sålunda hvitbetssockertillverkningsafgiften

år 1894 inbringa 2,600,000 kronor, hvilket belopp

med 800,000 kronor öfverstiger samma afgifts i riksstaten för år 1893

upptagna belopp.»

Af den i ämnet åstadkomna utredning anser utskottet —- lika

med komitén och Kongl. Maj:t — nödvändigheten af åtgärders vidtagande

för att i någon mån motverka den, till följd af den inhemska

hvitbetssockertillverkningens fortgående utveckling, alltjemt tilltagande,

till betydliga belopp uppgående minskningen i statens inkomst af sockertullen

vara till fullo ådagalagd.

Vid pröfning af föreliggande förslag har utskottet främst att taga

i öfvervägande, huruvida icke det i Sverige nu gällande systemet för

beskattningen af hvitbetssockertillverkningen, hvilket, som bekant, är

en råämnesbeskattning, grundad på betornas vigt, bör utbytas mot en

annan beskattningsform. Af den utredning komitén lemnat angående

fördelarne och olägenheterna af de olika sätten för beskattningen af

ifrågavarande handtering — till hvilken utredning, som återfinnes å

sidorna 36—39 i komiténs betänkande, utskottet anhåller få hänvisa

— synes utskottet tydligen framgå, att den förändring, som härutinnan

skulle kunna ifrågasättas, vore en öfvergång till det beskattningssystem,

som af de flesta länder, der hvitbetssockertillverkningen nått någon

högre grad af utveckling, i senare tider omfattats, nemligen produktbeskattning.

Detta sistnämnda beskattningssystem synes, såsom jemväl

komitén framhållit, vara det teoretiskt rigtiga, i det att skatten enligt

detsamma, i motsats till hvad enligt det hos oss nu antagna sättet för

skattens beräkning är förhållandet, direkt träffar den färdiga varan

och således drabbar alla tillverkare likformigt. Eu råämnesbeskattning,

sådan som den hos oss gällande medför deremot — vid det

förhållande att skatten beräknas efter ett för viss qvantitet betor antaget,

i lag fastslaget utbyte af råsocker, hvilket utbyte, såsom kändt

är, högst väsentligt vexlar med betornas på klimatiska och andra förhållanden

beroende olika sockerhalt — en motsvarande ojemnhet i

beskattningen. På de grunder komitén anfört anser dock utskottet,

att skäl icke förefinnes att för närvarande införa produktsbeskattningssystemet

i vårt land, och anhåller utskottet, att härvid få hänvisa till

hvad komitén å sid. 62—63 i sitt betänkande härutinnan yttrat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. Ö

Utskottet är således ense med komitén och Kong!. Maj:t derom,

att någon förändring uti nu rådande system för beskattningen af ifrågavarande

tillverkning icke bör för närvarande ifrågakomma. Dock kan

utskottet icke underlåta att i detta sammanhang påpeka önskvärdheten

deraf, att Kongl. Maj:t vid utfärdandet af blifvande ordningsstadga för

hvitbetssockerfabrikerna i riket måtte taga i öfvervägande, huruvida

icke deri borde inflyta så affattade föreskrifter angående sättet för

hädanefter uppstående hvitbetssockerfabrikers inrättande, att de anordningar,

som i eller vid desamma komma att vidtagas, icke måtte lägga

hinder i vägen för en öfvergång till produktbeskattning, derest en

sådan öfvergång framdeles skulle befinnas lämplig.

Hvad derefter beträffar det af Kongl. Maj:t föreslagna sättet att

— med bibehållande af nu gällande beskattningssystem — i högre

grad än hittills tillvarataga statens finansiella intresse vid ordnandet af

ifrågavarande beskattning, finner utskottet de af Kongl. Maj:t i sådant

syfte föreslagna åtgärder i hufvudsak rigtiga och ändamålsenliga. Den

föreslagna höjningen af den antagna utbytesprocenten från nuvarande

6,2 5 till 9 procent synes, i betraktande af den ståndpunkt hvitbetssockertillverkningen

i vårt land nu uppnått, lämpligen afvägd.

På samma gång statens skatteintresse, i den mån detta för närvarande

är med ifrågavarande industris uppehållande och fortgående utveckling

inom landet förenligt, derigenom synes hafva blifvit behörigen

tillgodosedt, har nemligen ock genom de beträffande tiden för den

föreslagna författningens trädande i kraft föreslagna bestämmelser,

enligt hvilken nyssnämnda höjning komme att ske succesivt och först

efter en tidrymd af fyra tillverkningsår fullständigt inträda, industriens

förmåga att bära den ökade beskattningen, enligt utskottets

åsigt, i tillräcklig mån beaktats.

Utskottet vill derför tillstyrka antagandet af förslaget i dessa delar.

För att underlätta anläggandet af nya fabriker för hvitbetssockertillverkning

och derigenom bereda äfven andra delar af landet än dem,

der sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande

af de fördelar, denna industri särskildt för jordbruket visat sig medföra,

har Kongl. Maj:t genom de i författningsförslagets 2 § 2 mom.

införda bestämmelser föreslagit, att fabrik för ifrågavarande tillverkning,

som hädanefter kommer att anläggas, må under de första åtta

åren af sin verksamhet åtnjuta en på Kongl. Maj:ts pröfning beträffande

hvarje särskild fabrik beroende lindring i beskattningen, bestående deri,

att utbytet af 100 kilogram betor vid fabriken, om den ligger på mer

än 40 kilometers afstånd från annan, i gång varande hvitbetssockerBih.

till liiksd. Brot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fabrik, må under de fyra första tillverkningsåren beräknas till 5 och

under de derpå följande fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker,

men eljest under de första åtta åren det högsta utbyte, som skall beräknas

vid någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen

äldre fabrik.

Antagandet af ett sådant stadgande, som det sist omförmälda,

skulle innebära återupplifvandet inom vår näringslagstiftning af grundsatser,

som af densamma längesedan öfvergifvits. Att på det sätt, den

föreslagna bestämmelsen angifver, genom konstlade medel söka uppamma

en industri å orter, som måhända icke eg a de naturliga betingelserna

för dess fortfarande bestånd, synes utskottet icke vara förenligt

med sunda lagstiftningsprinciper. Den lockelse till kapitalplacering,

som den föreslagna skattelindringen skulle medföra, synes nemligen

utskottet synnerligen betänklig. Jemte det att staten utan nytta fått

vidkännas en måhända ingalunda obetydlig skatteuppoffring, derest en

sålunda framlockad industri sedermera visade sig icke kunna bära den

högre beskattningen utan ginge under, skulle uppenbarligen i sådant

fall jemväl högst menliga följder för de i en sådan anläggning intresserade

enskilde inträda. Dessa utskottets betänkligheter mot det föreslagna

stadgandet häfvas ingalunda derigenom, att Kongl. Maj:t för

hvarje fall skulle ega att pröfva, huruvida eu nyanlagd fabrik finge

komma i åtnjutande af den tilltänkta skattelindringen. Att lägga ansvaret

för en sådan pröfning, hvilken tvifvelsutan mången gång skulle erbjuda

synnerligen stora svårigheter och i sjelfva verket icke innebär annat

än en undantagslagstiftning för vissa orter, lagd i Kongl. Maj:ts hand,

synes utskottet icke vara välbetänkt. Enligt utskottets mening är den

höjning i skatten, som nu föreslagits, icke större än att en sådan

industri som den ifrågavarande å orter, der de naturliga förutsättningarne

för densammas uppblomstring verkligen i afsevärd grad förefinnas,

må kunna utan det särskilda skydd, nu omtalade moment innebär,

uppkomma och utvecklas. Utskottet anser sig derför icke kunna

förorda bifall till nu ifrågavarande stadgande.

Derest andra paragrafens andra moment ur författningen utgår,

kräfves emellertid en mindre redaktionsförändring af paragrafens första

moment, till hvilken förändring utskottet här nedan vill framställa

förslag. Äfven bör i sådant fall orden »mom. 1» utgå ur de i förslaget

förekommande bestämmelser om tiden för författningens trädande i kraft.

Vid jemförelse mellan Kongl. Maj:ts förevarande förslag och nu

gällande författningar i ämnet har förslaget befunnits innehålla, förutom

ofvanberörda nya bestämmelser, dels några formella ändringar, tillkomna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

hufvudsakligen i afsigt ätt i tillämpliga delar bringa hithörande stadganden

i öfverensstämmelse med gällande författningar angående bränvinstillverkningen,

dels ock vissa smärre förändringar i sak. Motiv för

dessa förändringar, med afseende å hvilka utskottet icke har något att

erinra, återfinnas å sidorna 70—74 i komiténs betänkande; och får utskottet

härtill hänvisa.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

2:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.

Maj:ts proposition i de delar, utskottet förehaft till

behandling, icke kunnat oförändrad bifallas, måtte

antaga följande

Förslag

till

Förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket.

Art. I. Om skattens beräkning och erläggande.

§ i
För

all tillverkning af hvitbetssocker inom riket

skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det

utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda

hvitbetor enligt den i § 2 bestämda grund antagas

hafva lemnat; och skall denna skatt utgöra hälften

af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare

färg än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska

standard.

Vid beräkningen iakttages, att, sedan skatten

för en ton betor uträknats, bråkdel af öre utelemnas,

hvarefter skatten påföres för vigten af de uppvägda

betorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

§ 2.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

1. Med det i mom. 2

omnämnda undantag beräknas

det enligt § 1 beskattningspligtiga,

råsockret efter

de för tillverkningen använda

betornas vigt sålunda,

att etthundra kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor

antagas lemna ett

utbyte af nio kilogram

socker.

2. Anlägges ny fabrik,

må, der Kongl. May.t så

pröfvar skäligt, utbytet af

etthundra kilogram råa (ej

torkade) betor vid fabriken

beräknas utgöra,, om den

ligger på mer än fyrtio

kilometers afstånd från annan

i gång varande hvitbetssockerfabrik,

under de

fyra första, tillverkningsåren

fem och under de derpå

följande fyra tillverkningsåren

sju kilogram råsocker,

men eljest under de

första åtta åren det högsta

utbyte, som skall beräknas

vid någon inom nämnda

afstånd från den nya fabriken

belägen äldre fabrik.

(Utskottets förslag.)

Det enligt § 1 beskattningspligtiga

råsockret beräknas

efter de för tillverkningen

använda betornas

vigt sålunda, att etthundra

kilogram råa (ej

torkade) hvitbetor antagas

lemna ett utbyte af nio

kilogram socker.

\

§ 3-

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september

till och med den 31 augusti nästföljande år.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan

sex förmiddagen ena söckendagen till samma tid nästpåföljande

söckendag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

13

§ 4.

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad

till afverkning uppvägda hvitbetorna skall före

utgången af nästföljande månad inbetalas till landtränteri

i det län, der fabriken är belägen. Betalas

ej skatten å föreskrifven tid, återkallas det jemlikt §

10 mom. 3 för tillverkningens företagande meddelade

tillståndsbevis och utmätes skatten.

§ 5-

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt

eger ej rum i anledning deraf, att de uppvägda

hvitbetorna eller deraf framstälda fabrikater blifvit

skadade eller förstörda.

Art. II. Om anmälan till hvitbetssockertillverkning.

§6.

Minst fjorton dagar, innan fabrik för tillverkning

af hvitbetssocker första gången sättes i gång, skall

tillverkaren till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

två exemplar inlemna dels skriftlig anmälan om sin

afsigt att använda fabriken för tillverkning af hvitbetssocker

(Jabriksanmälan), innefattande jemväl en enligt

de i den ordningsstadga, Kongl. Maj:t vill fastställa

för bvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelade särskilda

föreskrifter affattad beskrifning å densamma,

dels ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna med

tydligt angifvande af hvars och ens ändamål.

§ ?-

Då fabriksanmälan skett, läte Kongl. Maj:ts

befallningshafvande öfverlemna handlingarne i ärendet

till öfverkontrollör, som har att vid besigtning tillse,

att anordningarne vid fabriken icke strida mot gällande

föreskrifter, att de af tillverkaren lemnade uppgifterna

äro riktiga samt att kärl och fasta apparater äro försedda

med ordningsnummer och de förra jemväl med

uppgift om rymden. Uppmätning af pannor och andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fasta kärl företages likväl endast, när särskilda omständigheter

dertill föranleda, och vare i sådant fall

tillverkaren pligtig att ställa nödigt antal arbetare

samt erforderliga målkärl till besigtningsmannens förfogande.

På kallelse af besigtningsmannen skall tillverkaren

sjelf eller genom ombud närvara vid besigtningen vid

äfventyr att densamma inställes och ny sådan endast

medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen

skall föras protokoll i två exemplar, som

undertecknas ej mindre af tillverkaren eller hans

ombud än äfven af besigtningsmannen, hvilken senare

till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänder det

ena exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud

öfverlemnar det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lemnats

tillfälle att vid ny besigtning styrka, att de föreskrifter,

besigtningsmannen meddelat, blifvit iakttagna, meddele

Kongl. Maj:ts befallningshafvande beslut, huruvida

anordningarne godkännas. Godkännas desamma, tecknas

beslutet derom å planritningen, hvarefter ett

exemplar af planritningen och anmälan jemte besigtningsprotokoll

öfverlemnas till öfverkontrollören, som

insänder handlingarne till kongl. finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, och ett exemplar

af ritningen och anmälan återlemnas till tillverkaren,

som är skyldig att, när så påfordras, hålla desamma

tillgängliga för kontrolltjenstemännen.

§ 8.

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta

kärl, som icke blifvit upptagna i fabriksanmälan eller

som godkänts, men sedermera ändrats, må icke vid

tillverkning af hvitbetssocker användas utan att hafva

blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkända.

§ 9.

När i anseende till vidtagna förändringar inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

fabrik äldre ritning icke vidare anses användbar, ege

Kong!. Maj:ts befallningshafvande förelägga tillverkaren

att anskaffa ny ritning och beskrifning, med hvilka

förfares enligt § 7.

§ io.

1. Då fabrik skall sättas i gång, åligger tillverkaren

att minst tio dagar förr, än betafverkningen

företages, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifva

skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vigt betor, han beräknar i medeltal skola

komma att afverkas för hvarje tillverkningsdygn under

den tid, för hvilken driftsanmälan gäller.

c) huruvida afverkningen skall fortgå dag och

natt eller endast om dagen, samt

d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda

honom inför kontrolltjenstemännen.

2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande ställa

säkerhet för så stort skattebelopp, som svarar mot

den uppgifna medelafverkningen under sextio tillverkningsdygn.

3. Varder nyssnämnda säkerhet af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande godkänd och finnes ej

heller annat hinder för handteringens utöfvande,

meddele Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis

för tillverkningens företagande.

4. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett,

frångå lemnad uppgift, vare han pligtig sådant ofördröjligen

anmäla hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

5. tiar under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn

i medeltal för hvarje dygn afverkats

mer än en femtedel utöfver hvad i driftsanmälan uppgifvits,

skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet

för det mot den ökade afverkningen svarande skattebeloppet,

vid äfventyr att tillståndsbeviset eljest återkallas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

6. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt mom.

4 skall tillverkaren ingifva i två exemplar, af hvilka

ett qvarstannar hos Kong]. Maj:ts befallningshafvande,

som öfverlemnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,

för att af honom tillställas de vid fabriken

anstälde kontrollörerne.

7. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kongl.

Majrts befallningshafvande första helgfria dag i hvarje

vecka insända uppgift å de tillståndsbevis, som under

föregående vecka utfärdats.

§ 11.

Har fabrik genom olyckshändelse så väsentligt

skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill

tillverkaren af annan anledning afsluta afverkningen,

skall han skriftligen anmäla sådant för öfverkontrollören,

i senare fallet minst tre dagar förr, än uppvägning

af betor sist skall ega rum; och åligger

öfverkoutrollören att härom lemna tillverkaren bevis

samt ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

När sådan anmälan skett, må tillverkning

ej utan nytt tillståndsbevis ega rum efter den tid, då

enligt anmälan uppvägningen skolat afslutas.

§ 12-

Om uppvägning af hvitbetor ej företages inom

fem helgfria dygn efter den i driftsanmälan uppgifna

tiden eller afbrytes utan sådan anmälan, som i § 11

omförmäles, och ej ånyo företages inom tio dagar,

den oräknad, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkare

att för hela den tid, hvarunder afverkning

sålunda icke egt rum, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inbetala det kontrollörerne vid fabriken tillkommande

arfvode, hvilket Kong]. Maj:ts befallningshafvande

eljest låter hos honom utmäta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

17

Art. III. Om kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna.

§ 13.

Öfverinseendet öfver kontrollen vid hvitbetssockertillverkuingen

i riket utöfvas af chefen för

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

§ 14.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas

i ordningsstadgan, utöfvas kontrollen vid hvitbetssockerfabrikerna

af kontrollörer under tillsyn af

öfverkontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t,

som bestämmer den dem tillkommande ersättning.

3. Kontrollörer utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

efter förslag af vederbörande öfverkontrollör.

I fabrik, der afverkning af betor eger

rum oafbrutet natt och dag, skola kontrollörerne till

antalet vara fyra, men, der afverkningen försiggår

endast om dagen, två; egande dock Kongl. Maj:ts befallningshafvande

förordna ett större antal kontrollörer,

der särskilda omständigheter dertill föranleda.

4. Kontrollör erhåller af staten dagarfvode under

tjenstgöringstiden med sex kronor samt dessutom,

om resa förekommer, reseersättning med tio kronor

för hvarje gång han inträder i tjenstgöring eller från

en till annan fabrik förflyttas.

5. Tillverkaren vare skyldig att, så länge kontrollörerne

böra uppehålla sig vid fabriken, åt hvar

och en af dem i fabrikens närhet kostnadsfritt upplåta

ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och

sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera

än fyra rum, samt att åt den eller dem bland kontrollörerne,

som sådant önska, anskaffa lämplig kost

mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje

person.

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 5 Samt. 1 Afd. 3 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 3.

§ 15.

De råa betorna skola af kontrollörerne uppvägas

omedelbart innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna

samt i den mån afverkningen fortgår; ankommande

det dock på Kongl. Maj:t att, der i fabrik, som varit

i verksamhet, innan denna förordning träder i kraft,

lokala hinder härför möta, i hvarje särskilt fall

pröfva och bestämma, huru med iakttagande af nödig

kontroll må vid uppvägningen förfaras.

§ 16.

Å sön- eller helgdag mellan klockan sex om

morgonen och klockan sex om aftonen må uppvägning

af betor eller deras afverkning å rif- eller skärmaskiner

icke ega rum.

§ i’-

För betornas uppvägning vare tillverkare skyldig

att anskaffa och underhålla våg äfvensom nödiga vigter.

Tillverkaren åligger jemväl att i fabriken till

kontrollpersonalens förfogande ställa ett behörigen

uppvärmdt och upplyst kontrollrum, så beläget, att

vakthafvande kontrollören derifrån kan ej mindre

sköta vågen än äfven öfvervaka betornas inmatning

i rif- och skärmaskinerna.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas

framskaffande till och bortförande från vågen, lemnas

af tillverkaren.

§ 18-

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång

föra sådan bok, att derur med lätthet kan inhemtas,

huru mycket af särskilda sockerfabrikater vunnits

efter de vid fabriken afverkade betorna, äfvensom i

öfrig! sådana upplysningar erhållas, som för upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 19

rättande af en tillförlitlig statistik öfver hvitbetssockerindustrien

erfordras; och vare tillverkare skyldig

att i afseende å bokens anordning och förande

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen

för kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda

bok skall, när helst så påfordras, hållas tillgänglig

för den öfverkontrollör, under hvilkens inseende

fabriken är stäld.

§ 19.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan

innehåller om hans åligganden samt de

föreskrifter, chefen för kontroll- och justeringsbyrån

eller vederbörande kontroll tjensteman i enlighet med

denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Art. V. Allmänna bestämmelser.

§ 35.

Med tillverkare förstås i denna författning den

person, hvilken i egenskap af egare, innehafvare,

disponent eller verkställande direktör har högsta inseendet

öfver fabriks skötsel och för hvilken derföre

det i § 10 mom. 3 omförmälda tillståndsbevis skall

utfärdas.

§ 36.

Denna författning skall icke ega tillämpning å

sådan tillverkning af sirap, som kan ega rum allenast

för eget husbehof med användande af hvitbetor, dem

tillverkaren sjelf odlat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ite vill långs utsJco Hets Betänkande R:o 3.

(Kongl. Maj:ts förslag.)

Denna förordning träder

i kraft den 1 juli 1893;

dock att det i 2 § inom. 1

omförmälda utbyte skall

beräknas

intill den 1 september

1895 till 7,5 kilogram och

intill den 1 september

1897 till 8,25 kilogram,

allt för etthundra kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor.

(Utskoltels förslag.)

Denna förordning träder

i kraft den 1 juli 1893;

dock att det i § 2 omförmälda

utbyte skall beräknas
intill

den 1 september

1895 till 7,5 kilogram och

intill den 1 september

1897 till 8,25 kilogram,

allt för etthundra kilogram

råa (ej torkade) hvitbetor.

Stockholm den 24 februari 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer:

af herrar friherre Barnekow, Fock, Almström, grefve Klingspor,

Slephens och Philipson: »Utskottet har icke ansett sig kunna tillstyrka

bifall till den af Kongl. Maj:t i författningsförslagets 2 § 2 mom. föreslagna

skattelindring för hvitbetssockerfabrik, som hädanefter kommer

att anläggas.

Af komiténs i förevarande hänseende förebragta utredning framgår,

att det, i följd af den höga kultur hos jorden, som åstadkommandet

af sockerrika hvitbetor oundgängligen klöfver, icke kan förväntas,

att hvitbetssockerfabriker, hvilka anläggas å orter, der odling af hvitbetor

hittills ej egt rum, skola åtminstone under den första tiden kunna

erhålla samma utbyte af råsocker som fabriker, belägna å orter, der

sådan odling redan längre tid pågått. Då dessa senare fabriker icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 21

ansetts kunna bära högre beskattning än som med afseende å dem nu

föreslagits, blir således, derest alls ingen skattelindring medgifves nyanlagda

fabriker, följden sannolikt den, att ifrågavarande tillverkning

kommer att monopoliseras för en viss del af landet, der densamma

redan hunnit fatta fotfäste, nemligen Skåne och särskildt Malmöhus

län. Vid sådant förhållande och då det kan anses utrönt, att äfven

andra delar af landet väl lämpa sig för betodling, anse vi, i likhet med

komitén, billigheten fordra, att nyanlagda fabriker, åtminstone under

den första tiden, få skatta efter beräkning af ett lägre utbyte än äldre

fabriker.

Att förvägra nyanlagda fabriker all skattelindring och derigenom

sannolikt utestänga de landsdelar, der betodling och hvitbetssockertillverkniug,

under förutsättning af en varsam beskattning af denna

senare, möjligen skulle kunna uppkomma och utveckla sig, från möjligheten

att komma i åtnjutande af de fördelar, denna tillverkning visat

sig medföra för de orter, der densamma utöfvas, kan svårligen vara

rigtigt, helst de fabriker, som redan under någon längre tid varit i

verksamhet haft förmånen af en vida lägre beskattning än den, som

nu föreslagits till införande med afseende å bestående fabriker, och

detta ehuru betodlingen i Skåne, med hänsyn till denna landsdels kraftiga

jordmån, blida klimat och jemförelsevis rika tillgång på arbetskrafter,

haft vida lättare att öfvervinna de svårigheter, som denna

handtering i början erbjuder, äu man beträffande andra orter med skäl

kan vänta. Synnerligen starka skäl synes oss derför tala för en lägre

beskattning af nyanlagda fabriker.

Den lindring, Kongl. Maj:t föreslagit, synes oss dock gå väl långt.

Den premie för nya fabriker, som sedan de förhöjda skatteberäkningarne

för äldre fabriker efter hand börjat tillämpas, skulle, i förhållande

till dessa, medgifvas nya fabriker, derest Kongl. Maj:ts förslag antoges,

torde nemligen innebära en alltför stark uppmuntran till att då

anlägga nya fabriker. Rigtigare synes oss vara att sätta skatten vid

nya fabriker i visst förhållande till den skatt, som skall utgå vid äldre

fabriker på det sätt, att utbytet vid de nya fabrikerna under hvarje

period beräknas utgöra viss mindre myckenhet än vid de äldre, och

anse vi dessutom, då den af Kongl. Maj:t föreslagna tiden för skattelindringen

synes oss alltför långt utsträckt, det innebära tillräckligt

skydd, att utbytet vid ny fabrik under de tre första tillverkningsåren

beräknas till två och under de två derpå följande tillverkningsåren till

ett kilogram råsocker mindre än utbytet under dessa perioder beräknas

utgöra vid äldre fabriker.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

En begränsning i skattelindring med afseende å ny fabrik, anlagd

inom visst afstånd från äldre, synes emellertid, till undvikande af missbruk,

behöflig.

I likhet med hvad utskottet i sin motivering anfört, finna vi det

icke vara välbetänkt att, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, göra den tilltänkta

skattelindringen beroende af Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje

fall, utan bör, enligt vår åsigt, grundsatsen om lägre beskattning af

ny fabrik genomföras lika för hela landet.

På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att 2 § 2 mom. i

fråga varande författning måtte erhålla följande lydelse:

Anlcigges ny fabrik på mer än 30 kilometers afstånd

från annan i gång varande hvitbetssoclcerfabrik,

beräknas utbytet af ett hundra kilogram råa (ej torkade)

betor vid den nya fabriken utgöra under de tre första

tillverkningsåren två och under de derpå följande två

tillverkning sår en ett kilogram mindre än det högsta utbyte,

som beräknas vid någon äldre fabrik inom riket.

Anlägges ny fabrik inom 30 kilometers afstånd från äldre

i gång varande hvitbetssockerfabrik, beräknas utbytet vid

den nya fabriken utgöra det högsta, som skall beräknas

vid någon inom detta afstånd från den nya fabriken

belägen äldre fabrik»;

af herr Cavalli: »För att underlätta anläggandet af nya fabriker för

hvitbetssockertillverkning och derigenom bereda äfven andra delar af landet

än dem, der sådan tillverkning redan uppstått, tillfälle att komma i åtnjutande

af de fördelar, denna industri särskildt för jordbruket visat sig

medföra, har Kongl. Maj:t genom de i författningsförslagets 2 § 2 mom.

införda bestämmelser föreslagit, att fabrik för ifrågavarande tillverkning,

som hädanefter kommer att anläggas, må under de första åtta

åren af sin verksamhet åtnjuta en på Kongl. Maj:ts pröfning beträffande

hvarje särskild fabrik beroende lindring i beskattningen, bestående deri,

att utbytet af 100 kilogram betor vid fabriken, om den ligger på mer

än 40 kilometers afstånd från annan, i gång varande hvitbetssockerfabrik,

må under de fyra första tillverkningsåren beräknas till 5 och.

under de derpå följande fyra tillverkningsåren till 7 kilogram råsocker,

men eljest under de första åtta åren det högsta utbyte, som skall be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 23

räknas vid någon inom nämnda afstånd från den nya fabriken belägen

äldre fabrik.

Detta förslag synes, enligt hvad chefens för kongl. finansdepartementet

uttalande till statsrådsprotokollet gifver vid handen, hufvudsakligen

afse att främja hvitbetssockertillverkningens införande på Gotland,

ehuru en dylik lindring skulle kunna komma jemväl andra landsdelar

till godo. Då sist omförmälda utsträckning af lindringen icke inom

utskottet vunnit någon allmännare tillslutning, men då jag trott det

vara synnerligen önskvärdt att i författningen komme att intagas ett

stadgande, hvarigenom en lägre beskattning till en början skulle gälla

för Gotland, så har jag inom utskottet förordat bifall till Kongl. Maj:ts

proposition i denna del i den modifierade formen af en öfvergående

skattelindring för Gotland. Införandet af hvitbetsodling på Gotland

lär, enligt länsstyrelsens uttalande, vara egnad att utgöra den kraftigaste

häfstång till höjande af öns jordbruk, hvilket med hjelp deraf

skulle kunna under loppet af ett årtionde utvecklas måhända lika

mycket som eljest under ett hälft århundrade, men då berörda odling

till en början dock är förknippad med afsevärda svårigheter, så torde

ett sådant stadgande, som jag ofvan antydt, få anses ega fog. Det

måste jemväl kunna anses befogadt såsom en uppmuntran för den

outtröttliga energi och den stora skicklighet, hvarmed frågan om odling

af hvitbetor och anläggning af en fabrik på Gotland för betornas

afverkning hittills framdrifvits af för provinsens höjande nitälskande

män. Då antalet sockerbruk på Gotland måste blifva mycket ringa,

har jag ansett, att skattelindringen icke bör inskränkas till det först

anlagda sockerbruket.

Bestämmelsen om lindring i hvitbetssockerbeskattningen på Gotland

torde lämpligen böra få sin plats i ett öfvergångsstadgande,

och jag får derför yrka, att sista stycket i utskottets förslag till förordning

om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket erhåller

följande lydelse:

öfvergångsstadgande:

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893; dock

att det i § 2 omförmälda utbyte skall, med undantag för Gotlands

län, hvarom här nedan stadgas, beräknas

intill den 1 september 1895 till 7,5 kilogram och

intill den 1 september 1897 till 8,2 5 kilogram,

allt för etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

2. Anlägges fabrik inom Gotlands län, må utbytet af

etthundra kilogram råa (ej torkade) betor vid fabriken beräknas

utgöra under de fyra första tillverkningsåren fem och under

de derpå följande fyra tillverkningsåren sju kilogram råsocker»;

af berr af Buren: »Med anslutning till det af statsrådet och chefen

för finansdepartementet anförda, i utskottets betänkande intagna skäl

hemställer jag,

att Riksdagen måtte oförändradt bifalla Kongl.

Maj:ts förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen

i riket»;

af herr J. G. H. Fredholm: »På sätt, som framgår af utskottets

betänkande, har utskottet icke ansett sig kunna förorda bifall till Kongl.

Maj:ts förslag att medgifva lindring i beskattningen för nyanlagda

hvitbetssockerfabriker. Deremot finner utskottet den af Kongl. Maj:t

föreslagna beskattningen å redan nu befintliga fabriker i hufvudsak

rigtig och ändamålsenlig.

I det hänseendet hyser jag en från utskottet skiljaktig mening.

Då sockerutbytet åren 1887—91 i verkligheten uppgått till 9,9 6 procent

i medeltal för de fem åren, så framgår deraf, att sockerfabrikerna

med ett lagstadgadt sockerutbyte af endast 9 procent blifvit med afseende

å sockerutbyte satta i ett gynsammare läge än de voro 1873,

då det verkliga sockerutbytet endast med omkring \ procent öfversteg

det lagstadgade. Genom att endast sätta skatten till hälften af gällande

tullsats bereder man sockerfabrikerna ett tullskydd, som uppgår

till 50 procent af varans värde. Att ytterligare utsträcka detta skydd

genom att icke låta den nya beskattningen träda i full kraft förr än

efter 4 år, synes mig vara såväl för statens finanser betänkligt som

för livitbetssockertillverkningens upprätthållande obehöfligt.

Med den inom landet betydligt ökade sockerkonsumtionen, hvilken

per individ under senaste tjugu år fördubblats, har förbrukningen af

råsocker också ökats och uppgick den 1891 till 51,635 ton. Hade allt

detta råsocker tagits från utlandet, skulle tullen derå hafva uppgått till

12,134,000 kronor. I stället uppgick tullen för det införda råsockret

(24,394 ton) till 5,733,000 kronor och hvitbetssockertillverkningsafgiften

(för 27,241 ton) till 1,847,000 kronor, hvartill torde böra läggas 15,410

kronor i inkomstbevillning från hvitbetssockerfabrikerna, eller tillsam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 25

mans 7,595,000 kronor. Minskningen i statens inkomster å förbrukningen

af råsocker utgjorde sålunda år 1891 ett belopp af 4,539,000

kronor. Hade deremot skatten detta år utgått med tullens halfva belopp

och sockerutbytet derjemte beräknats efter 9 procent, så hade

minskningen i statens inkomster kunnat nedbringas till 3,505,000 kronor.

För att bedöma huruvida hvitbetssockertillverkningen redan nu

tål vid en sådan skatt, som af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen och af

utskottet tillstyrkt att träda i kraft den 1 september 1897, eller hälften

af gällande råsockertull efter ett sockerutbyte af 9 procent af betornas

vigt, torde följande beräkning kunna tjena till vägledning. De sex

fabriker, som voro i gång under hela året 1891 afverkade kampanjen

1890—91 218,200 ton betor och kampanjen 1891—92 212,800. Antagetatt

hälften af hvardera kampanjen kom på året 1891, skulle under dettas

förra halfår, då tillverkningsafgiften utgick med f af råsockertullen,

hafva afverkats 109,100 ton betor, och under andra halfåret, då tillverkningsafgiften

utgick med £ af råsockertullen, 106,400 ton. Under

hela året beräknades sockerutbytet efter 9,2 5 procent af betornas vigt.

Skatten utgick sålunda 1891 för dessa sex fabriker med 1,422,000

kronor och under samma år upptaxerades inkomsten af dessa samma

fabriker till 1,544,000. Skatt och inkomst tillsammans utgjorde sålunda

ett belopp af 2,966,000. Hade skatten deremot under 1891 utgått med

halfva råsockertullen efter ett sockerutbyte af 9 procent, så skulle den

hafva uppgått till 2,279,000 kronor, och staten skulle då på dessasex

fabriker hafva vunnit 857,000 kronor mer i inkomst. Behållningen för

de sex omförmälda sockerfabrikerna skulle deremot icke hafva blifvit

mer än 687,000 kronor. Denna behållning skulle dock — under antagande

att anläggningskapitalet för merbemälde fabriker med derå

gjorda afskrifningar icke kan beräknas högre än 1 million kronor

stycket — utgöra mer än 11 procent i ränta på det i fabrikerna nedlagda

kapitalet.

Det vill under sådana förhållanden synas, som man utan fara

skulle kunna låta den föreslagna skatteförhöjningen''träda i kraft genast.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att den i slutet af författningsförslaget intagna

bestämmelsen om tiden för författningens trädande

i kraft måtte utbytas mot följande stadgande:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893.»

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

af herr C. W. Collander, med hvilken instämt herrar A. Andersson

och G. Jansson: »Då jag inom utskottet yrkat, att den af Kongl. Maj:t

föreslagna öfvergångstiden af fyra år, under hvilka utbytesprocenten

af beskattningspligtigt råsocker successivt skall höjas till det i förordningens

§ 2 bestämda rendement af 9 procent lämpligen borde bortfalla

eller åtminstone nedsättas till hälften eller 2 år, så får jag emot

utskottets beslut i denna del anföra min reservation.

Såsom skäl för min åsigt tillåter jag mig i korthet anföra, att

då detta öfvergångsstadgande väl hufvudsakligast tillkommit af omtanke

för de sist tillkomna betsockerfabrikerna, man dervid ej bör förbise

följande omständigheter:

att anläggarne af berörda fabriker ej kunna anses varit i ovetenhet

om att en höjning af accisen förestod, så mycket mera som Riksdagen

1891 när ifrågavarande skatt höjdes till hälften af tullens belopp, samtidigt

hos Kongl. Maj:t anhöll om utredning, huruvida ej en ytterligare

höjning deraf kunde och borde ske, vare sig genom ökning af skatten

eller ändring af sjelfva beskattningssystemet;

att anläggare af sist tillkomna fabriker alltid, gent emot äldre

sådana, hafva fördelen af att kunna tillgodogöra sig de nyaste förbättringarne

i tekniskt afseende;

att genom utskottets förslag att utesluta 2 mom. af § 2 i det

kongl. förslaget, de nuvarande fabrikerna onekligen tillskyndas minskad

konkurrens i ena som andra hänseendet;

att de till komiterades betänkande och förslag angående beskattning

af hvitbetssockerbeskattningen af den 7 april 1892 hörande

bilagorna n:is 2 och 4, enligt min åsigt, utvisa, att höjningen af en

ny fabriks afkastningsförmåga ej tager många år i anspråk.

På grund häraf, och då större delen af de nuvarande hvitbetssockerfabrikerna

faktiskt fått åtnjuta en öfvergångstid från 1 september

1891, hvilket till den 1 september 1895 kommer att utgöra 4 öfvergångsår,

har jag ansett, att utskottet bort föreslå följande lydelse af

ifrågavarande punkt:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1893;

dock att det i § 2 omförmälda utbyte skall beräknas

intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och .

intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram,

allt för ett hundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor»;

af herr grefve H. E. G. Hamilton, med hvilken instämt herrar

C. A. Bokström, O. B. Olsson, A. Andersson, C. tf7. Collander, friherre

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 27

W. G. von Schwerin och S. M. Olsson: »Enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, har Kongl. Maj:t med de under § 2 mom. 2 föreslagna

bestämmelserna hufvudsakligen afsett att främja hvitbetssockertillverkningens

införande på Gotland, hvilken landsdel anses ega goda

förutsättningar för odlandet af sockerbetor.

På grund häraf, och då införandet af sådan odling ej mindre för

det gotländska jordbruket än för öns näringslif i öfrigt synes kunna

blifva en lika kraftig som behöflig anledning till utveckling, men odlandet

af sockerbetor på Gotland dock sannolikt till en början torde

vara förknippadt med rätt betydande svårigheter, har jag för min del

inom utskottet trott mig böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts förslag

under den modifierade formen af en öfvergående skattelindring för

Gotlands län, genom hvilken en första fabrik derstädes borde kunna

komma till stånd. Under denna form blifver statsverkets uppoffring

jemförelsevis måttlig och kan, om man tager hänsyn till de svårigheter,

näringslifvet på Gotland i följd af öns afskilda läge har att bekämpa,

icke anses motiverad.

Stadgandet härom torde lämpligast böra inrymmas bland öfvergångsbestämmelserna;

och får jag derför yrka, att vid författningens

slutmening må fogas ett tillägg af den lydelse, nedanstående formulering

an gifver:

»Denna förordning-------(ej torkade)

hvitbetor; skolande likväl inom Gotlands län utbytet af

ett hundra kilogram råa (ej torkade) betor beräknas utgöra

under fyra är, räknade från och med den 1 september

det år, då derstädes fabrik för tillverkning af

hvitbetssocker första gången sättes i gång, 5 kilogram

och under de derpå följande fyra tillverkningsåren 7

kilogram råsocker»;

samt af herrar Cavalli, J. H. G. Fredholm, A. Andersson, C. W.

Collander och grefve H. E. G. Hamilton beträffande vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:63 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket. s. 9 i texten