Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte.

1893-02-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:15, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget skogsskifte.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 7 febr. 1893, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående

försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett

inom stadens område beläget skogsskifte.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling

öfverlemnad proposition (n:o 7) af den 10 december nästlidet år

inhemtas, att af ett å Östersunds stads område beläget, med litt S. å

en af stadsingeniören E. Runeberg år 1891 upprättad karta betecknadt

skogsskifte tre sjundedelar tillhöra kronan, hvaremot de återstående

fyra sjundedelarne egas af Östersunds stad. Den kronan tillhöriga delen

af skogsskiftet, som läge i samfällighet med stadens andel, hade

förr varit landshöfdingen i Jemtlands län på lön anslagen, men vore

numera till statsverket indragen och utarrenderad till den 14 mars 1894.

I en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med skrifvelse den

26 september 1891 öfverlemnad, till Kongl. Maj:t stäld skrift hade, enligt

hvad i samma proposition vidare meddelas, stadsfullmägtige i Östersund,

med bifogande af utdrag af stadsfullmägtiges protokoll den 7

oktober 1890 och den 20 januari 1891, anhållit, att Östersunds stad

måtte få från kronan förvärfva den andel af omförmälda skogsskifte,

som innehades af kronan, med rätt för staden att samma andel tillträda

vid arrendetidens utgång den 14 mars 1894.

Af föreuämnda utdrag af stadsfullmägtiges protokoll framginge, att,

sedan stadsfullmägtige uppdragit åt stadens drätselkammare att verkställa

utredning angående värdet å det ifrågavarande skogsskiftet, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

5

drätselkammaren anmodat dels jägmästaren i Norra Jemtlands revir E.

A. Malmborg att värdera den å skogsskiftet växande skogen och dels

förre riksdagsmannen Hans Andersson i B ringåsen att afgifva yttrande

angående skogsskiftets värde i öfrigt, bemälde personer, hvar för sig,

verkstält uppskattning af skogsskiftets värde och afgifvit skriftligt utlåtande

i sådant hänseende, hvilka utlåtanden funnes intagna i stadsfullmägtiges

protokoll.

Jägmästaren Malmborg hade dervid, med förmälan att enligt landtmäterihandlingarna

från länets landtmäterikontor skogsskiftet, efter afdrag

af hvad jernvägen upptoge, innehölle en ytvidd af 6,11 hektar,

uppskattat den derå befintliga skogen, som beräknats innehålla 733

kubikmeter, i anseende till skogens närhet till lätt afsättlig ort och

derför att värdefull tall till en del förekomme, efter ett pris af 2 kronor

per kubikmeter, till 1,466 kronor och jordvärdet, efter 10 kronor

per hektar, till 61 kronor 10 öre; hvadan alltså hela skogsviddens

värde skulle uppgå till 1,527 kronor 10 öre.

I det af förre riksdagsmannen Hans Andersson i Bringåsen afgifna

utlåtande hade anförts, att, då skogsskiftet utgjordes af en oformlig,

lång och smal egofigur, belägen mellan Storsjöns strand och landsvägen,

och jordmånen vore mager och stenbunden samt således föga lämplig

för odling, jorden i sig ‘sjelf syntes ega ett relativt ringa värde, synnerligast

som samfälligheten läge långt utom stadsplanen och icke kunde

till byggnadstomter upplåtas. Till följd af dessa ogynsamma omständigheter''

syntes den å skiftet växande skogen, hvilken dock för närvarande

endast vore duglig till ved, vara den faktor, som hufvudsakligast borde

vara bestämmande vid skiftets uppskattning i penningar. Men då denna

skog vore en ofelbar snöskärm och ett absolut nödvändigt skydd mot

all den yrsnö, som af vestliga och nordliga vindar tillfördes från Storsjön

och som den förutan skulle i stora massor hopa sig på landsvägen

och i hög grad försvåra, för att icke säga omöjliggöra, trafiken efter

densamma samt äfven blifva hinderlig för den nära intill liggande jernbana]!,

borde skogen, så mycket möjligt vore, sparas, hvadan den icke

heller kunde uppskattas till samma värde, som om den finge efter godtycke

utan vidare till ved nedhuggas. En mycket sparsam gallring

måste så mycket mer iakttagas, som skiftets bredd på sina ställen utgjorde

blott några få meter. Häraf följde åter, att skiftets afkastning

icke kunde betäcka räntan på någon högre summa. Med anledning af

dessa förhållanden kunde samfälligheten icke uppskattas till högre värdebelopp

än 600, högst 700 kronor.

Öfver ansökningen hade Kongl. Maj ds befallningshafvande inhemta!;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

yttrande från dåvarande domänintendenten i länet, öfverjägmästaren

Fr. Tigerhielm, hvilken till alla delar instämt i den af förre riksdagsmannen

Hans Andersson uttalade mening angående skogsskiftets värde

samt hemstält, att staden Östersund måtte få köpa ifrågavarande, för

kronan alldeles obehöfliga jordlott emot ett åsatt pris för det hela af

högst 700 kronor.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i ofvanberörda

skrifvelse anfört, att, då området, som, jemte annan fastighet, vore till

den 14 mars 1894 upplåtet till enskild person mot årligt arrende af

100 kronor, icke vore för något statsverkets ändamål behöflig!, Kongl.

Maj:ts befallningshafvande väl ansåge detsamma icke vidare böra för

kronan bibehållas, utan enligt derom gällande stadganden, efter arrendetidens

utgång, försäljas; men då lägenheten, ehuru den icke med någon

fördel kunde af kronan användas, likväl i enskild persons ego finge

anses, i följd af sin belägenhet i närheten af staden mellan Storsjön

och jernbanan, ega icke så obetydligt värde såsom lämplig plats för

någon industriel anläggning, hyste Kongl. Majrts befallningshafvande

den mening, att egendomen kunde förmånligare försäljas på offentlig

auktion, der den enskilda spekulationen antagligen skulle göra sig gällande,

så att ett högre pris kunde betingas än det, hvartill området

uppskattats vid den af stadsfullmägtige föranstaltade värdering. Förefunnes

verkligen den uppgifna nödvändigheten att bibehålla den å lägenheten

växande skogen såsom skydd mot snöstormar för jernbanan,

borde en dylik omständighet, i stället för att föranleda till sänkning

af priset vid försäljning till staden eller enskild person utan garanti

för att i framtiden hänsyn tages till nämnda nödvändighet, tvärtom från

statens synpunkt betinga högre pris på egendomen och tagas i betraktande

vid afgörandet, huruvida egendomen borde för kronan bibehållas

eller icke. Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig derför och då

stadsfullmägtige icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore för

något stadens särskilda ändamål behöflig, icke böra tillstyrka, att lägenheten,

derest den icke skulle för kronan fortfarande bibehållas, försåldes

i annan ordning än som för kronans egendomar i allmänhet funnes

föreskri fven.

Domänstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inherntats, hade dervid

anfört, att, då kronans andel uti ifrågavarande skogsskifte icke vore

för skogsväsendets räkning behöflig och, efter hvad Kongl. Maj:ts

befallningshafvande meddelat, icke heller för annat statsändamål användbar,

stadsfullmägtiges ansökning att få förvärfva samma andel syntes,

i betraktande deraf att stadens och kronans till arealen obetydliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

7

andelar nu läge i samfällighet, och någon trygghet för skogens bibehållande

såsom skydd mot yrsnö endast kunde vinnas derigenom, att

kronans andel, då den försåldes, komme i stadens ego, vara förtjent af

afseende; och hade domänstyrelsen hemstält, att stadsfullmägtige i

Östersund måtte berättigas att mot ersättning, som skulle bestämmas i

enlighet med kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 april 1866, till sig lösa kronans andel

i berörda skogsskifte, att tillträdas vid nu löpande arrendeperiods slut

den 14 mars 1894.

Med afseende å hvad i detta ärende förekommit har Kongl. Maj.-t,

som, enär den å ifrågavarande skogsskifte befintliga skogen, enligt

hvad upplyst blifvit, icke kunde i någon väsentligare mån afverkas, utan

att trafiken å landsvägen och den i närheten af skogsskiftet framgående

jernbanan under vissa tider utsättes för hinder och svårigheter

till följd af yrsnö, ansåge den af förre riksdagsmannen Hans Andersson

verkstälda uppskattning, vid hvilken tillbörlig hänsyn tagits till nämnda

förhållande och emot hvilken domänintendenten å kronans vägnar icke

haft något att erinra, böra läggas till grund vid bestämmandet af skogsskiftets

värde, nu föreslagit Riksdagen att medgifva:

att kronans andel i berörda, inom Östersunds stads område belägna

skogsskifte måtte till Östersunds stad försäljas mot en köpeskilling,

beräknad efter ett värde å skogsskiftet i dess helhet af sjuhundra

kronor, och med tillträdesrätt den 14 mars 1894;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt

som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark.

Vid behandling af förevarande ärende har utskottet fäst sin uppmärksamhet

vid den märkliga skilnaden emellan det af jägmästaren i

orten beräknade och det af Kongl. Maj:t, med anledning af enskild persons

utlåtande, föreslagna värdet å ifrågavarande skogsskiftesandel. Anledningen

till det lågt satta värdet å kronans berörda område har uppgifvits

vara, att den å detsamma befintliga skogen icke kunde i någon väsentligare

mån afverkas, utan att trafiken å landsvägen och den i närheten af

skogsskiftet framgående jernbanan under vissa tider utsattes för hinder

och svårigheter till följd af snöyra. Men någon af dessa omständigheter

påkallad inskränkning i köparens disposition af skogen synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 15.

icke vara ifrågasatt. Fastmer framställer sig möjligheten deraf att,

sedan skogsskiftet blifvit kronan afhändt, afverkning af skogen må

kunna ega rum med den påföljd, att staten nödgas, för uppförande af

snöskärmar till skydd för jernvägen, genom expropriation åter tillvinna

sig delar af detsamma. Härtill kommer att, på sätt Kong], Maj:ts

befallningshafvande i länet framhållit, stadsfullmägtige i Östersund, till

hvilken stad skogsskiftesandelen enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle

komma att afyttras, icke ens uppgifvit, att ifrågavarande lägenhet vore

för något stadens särskilda ändamål behöflig. Då emellertid i detta

ärende, deri, så vidt af handlingarna framgår, jernvägsstyrelsens utlåtande

icke blifvit inhemtadt, ej lemnats fullständig utredning, huruvida

den å det ifrågavarande skogsskiftet befintliga skogens bibehållande må

vara till skydd för statsjernvägen erforderligt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1893

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:52 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens område beläget s. 6 i texten